Full text of "Beskrifning öfver Värmland : afdelad i sex tidehvarf : tvänne under hedendomen och lika många under påfvedömet och lutherska tiden : jemte en kort inledning om landets läge, namn, vattendrag, bergsträckningar, skogar m.m."

See other formats

- ' -/'-V >-*■

■8 ■■|v5sM-,

/O A ? /

Beskrifning

öfver

Värmland,

afdelad

i Sex Tidehvarf:

Tvänne under

fiedendomen

och lika många under

Påfoedömet

och

£utlKr$ka Ciden;

jemte en kort

Inledning

om Landets läge, namn, vattendrag, bergsträckningar
skogar m. ni.

Ugifven af

ERIK FERNOW.

- Ny Upplaga. —

Utgifven af

Komminister H. O. NORSTEDT.

KARLSTAD

Forssells Boktryckeri
1898.

Hans Majestät

Konungen.

Stormäktigsk, flllernådigste Konung!

Från yfverborne män af Asars dystra ätt,

Hvars mandom verlden har med bergerunor tecknat,

För hvilkas klingor förr så många kinder bleknat ,

Då de ett mordiskt svärd i oväns hjerta vätt;

Från dessa räkna ock de värmer sina anor,

Som in- och utomlands svängt blodbestänkta fanor.

Ny tid, förnyad sed ! Saktmodigt fins ett folk,

Som ville förr sitt namn i grannars hjertan rista;

Men att de aldrig nit för nådig Konung mista,

Derom får jag nu nåd att vara deras tolk.

De gläds för roff och rån få bokvett, slöjder lära;

Men dö för öfverhet, blir evigt deras ära.

De bo i skog och mark, der B älg ar pusta nöd,

Der Hamrar pressa svett och Konster fälla tårar.

Der konst mecl nöd och tvång de hårda bergen sårar ,
Der sällan växer säd, som ger tillräckligt bröd;

Dock har naturen gjort att födan än ej tryter,

När man med möda bröd ur hårda stenar bryter.

Här tecknas dessas hem , här målas deras bo
Ej af Apellis hand, ej af Apollos penna;

Men om en nådig Kung täcks deras öden känna,
Uppväcker det fullvisst i mödan deras ro.

Den nåd, Ers Majestät täcks varimänner visa,

Skall intill verldens slut all efterverld beprisa.

Eders Kongl. Maj:ts

allerunderdånigste, trophgtigste
undersåte

Erik Fernow .

(9/7/ läsaren.

Gerna skulle jag skrifva ett långt Företal , om jag visste,
att jag derigenom kunde undgå ett längre Eftertal ; men det
ena torde vara så litet möjligt, att jag kan hålla det andra för
mindre nödigt.

Dock bör läsaren icke vara alldeles i okunnighet om In¬
rättningen af ett verk, som jag nu emot all förmodan (jag vore
snart färdig tro, att ett sådant öde är allmänt i Sverige) nödgas
lemna stympadt, då jag haft allt skäl hoppas vid denna tid
efter en långsam lofven kunna utgifva det till hela sin vidd i
allmänhetens händer.

Höga befallningar, vittra uppmuntringar och medfödd böjelse
hafva satt mig i handen en penna, den jag tusende gånger haft
orsak att kasta, utan att en enda gång blifva förebrådd derför
af någon förnuftig.

Men mera gällande skäl fast icke just så många hafva
gifvit mig ett mod att förr släppa lifvet, än min föresats. Jag
borde icke hafva börjat, utan att vilja sluta, om jag kunde.

Ändtligen hade jag på visst sätt i det närmaste hunnit
dertill efter 13 års . . . (läsaren må kalla det, hvad hans ynnest
behagar och efterverlden får fälla domen); men vi lefva nu
icke i de tider, då en Sibylla kan pocka på tunnor guld för
sitt original-exemplar , och sedan jag gjort, hvad jag kunde,
kunde jag icke det, som högst och bäst behöfdes.

Det var, att befordra mitt arbete till trycket. Jag hade
snarare anledning frukta, att all min möda torde om några år
likt många andras i dylika ämnen :) få se sitt sista öde i
kryddbodar och bakugnar eller omkring sprätthökars hårlockar.

*) Jag vill här t. ex. nämna: De stora och namnkunniga Rikshistorio-
grafi : Professor Peter Lagerlöf och Statssecr eteraren Hermelin arbetade båda
på Värmlands beskrifning. Hog och styrka fattades dem icke och dessutom
berättas, att de dertill hade serskild hög befallning af Högstsalig H. M. Kon.
Carl XI ; men vi ega nu af alltsammans knappt mera qvar än namnet på

En vådlig hvälfning, som efter 1766 gjorde en lika belä¬
genhet i all rörelse inom Värmland, betog mina respective
landsmän, så många jag har äran känna eller haft dristighet
anlita, antingen makt eller mod och hog att hjelpa mig med
annat än complimenter och gratulationer 1); och jag stod icke
mindre villrådig, än jag förut var dåraktig nog att göra mig
stort hopp och höga tankar 2).

Men Herr Grosshandlaren och Riddaren Christian Arfvids-
son , hvilken herre i vår tid är så högt förtjent af Värmland,
kom mig på en gång ur allt bekymmer och ett enda bref ut¬
rättade der mer än många muntliga och skriftliga föreställ¬
ningar på andra ställen, der de efter naturens ordning bordt
ega större verkan.

Så okänd jag ock var, täcktes välbemälte herre för snart

Hermelins Vermia Antiqua & Hodierna. Prosten i Filipstad, Mag. Erl.
Hofsten gjorde sig ock nöje och möda att samla om Värmland nytt och gam-
mait; men ehuru manuscriptet träffade i den om vårt lands historia så nitiska
Camrer Herr Fredrik Fryxells händer, så kunde det dock icke undgå att
genom lån till en viss herre, hos hvilken det skall hafva brunnit upp, för¬
komma och vi ega nu ej mera qvar än några få fragmenter. Äfvenså har det
gått med sal. prostens i Fryksdalen, Mag. Er. Kjellin, samlingar; och af allt,
hvad Kyrkoherden i By L. Kaarberg sam manletat förmodligen till continuation
af sin disputation om Värmland i Lund 1690, fins numera icke den ringaste
bokstaf.

J) Jag vördar ändå dem. Men jag har ock hört omtalas ett slags paren-
tationer icke just till min största fördel af vissa herrar landsmän, besynnerli¬
gast! som jag icke känner till mer än namnet och hvilka icke känna mig, ej
heller, om jag råder, någonsin skola lärat. Det gör mig en slag tröst, om Oveni

ord äro sanna: - pessima quceque mali. Sådana gjorde eljest ej så

ogalet, om de iakttogo ett ordspråk, som bönderna i Värmland annars bruka
och temligen allmänt efterlefva: Grifver du litet , så tala Väl.

2) Jag förbehåller mig, att på detta stället få förtiga namnen pä några
vissa Herrar (högre och lägre, dem jag dock på annat sätt skall evigt vörda),
af hvilka jag jemte uppmuntran hade efter all förmodan haft att vänta all
slags undsättning, om icke antingen döden eller ofvanstående casus tillstoppat
dessa källor. Så lätt slå menskliga uträkningar oss fel. Men, tör hända! det
var så snart till lycka. Jag hade eljest kanske redan längesedan frambragt i
ljuset ett foster, som än efter denna dag länge kunde behöfva mogna.

Ett dödsfall kan jag dock aldrig kalla till lycka. Min största Mcecenas ,
Landshöfd. Commend. och Ridd. har. Tilas, ville aldrig att jag skulle skynda
för fort. Dertill egde han för mycken kännedom af hastverk. Festinantes
calami prcecipiti periculo ruunt — — —

Men mitt hjerta blöder, när jag kommer ihog, att jag samma dag skrifver
detta, som jag för ett år sedan hade den olyckliga hedern att taga af denna
Herren det sista farväl på Säby i Värmland och att jag sedan haft orsak om
honom skrifva:

Tu mihi Caesar eris, nuper tibi carmine dixi;

Heu mihi! dicendum nunc: mihi Caesar eras.

2 år sedan skriftligen försäkra mig om förskott till bokens
tryckning och sitt löfte behagade han hederligen sätta i verket
vid min första ankomst till Göteborg, så att Herr Grosshand¬
larens och Riddarens eljest väl kända ädelmod endast i den
delen gör dess namn, minne och ära odödliga.

Det är således ingenderas vårt fel, att allmänheten fått
vänta nog länge öfver den utsatta tiden. Det har kommit af
sjukdom, dödsfall och annat tillstötande på tryckeriet; men
sådant allt kan och skall hjelpas. Och kan jag på säker lofven
försäkra allmänheten, att i denna höst skall alltsammans vara
färdigt, som kommer att utgöra Förra Bandet eller alla sex
tidehvarfven, undantagandes landets nu för tiden varande Geografi
med Genealogier och Lefvernesbeskrifningar öfver prester, säteriers
och bruks-egare, boställsinnehafvare o. s. v. så långt man kan
gå tillbaks i Lutherska tiden, hvilket allt blir Senare Delen x)
icke mindre än den förra: hvardera omkring 40 ark.

Herr Assessorn Carl Gustaf Adlerstam har ock visat så
mycken ynnest, benägenhet och biträde att skaffa detta arbete
i ljuset endast på vitterhetens vägnar utan att förut hafva
känt hvarken det eller mig, att det äfven blir något, som jag
aldrig kan nog vörda ; och då jag på gynnande löfte får trygga
mig vid Herr Assessorns vittra inseende öfver tryckningen under
min frånvaro, fördubblas min förbindelse. Jag kan dock intet
vidare göra utan nödgas vara nöjd, om jag i samtida och
efterkommande, förnuftiga och vältänkande värmländingars bröst
för båda dessa mina nämda välgörare kan uppresa oförgäng¬
liga ärestoder. Men det hoppas jag aldrig lär slå fel.

Salige Biskoparnes, doctor Lagerlöfs och doctor Schröders ,
samt Venerandi Consistorii i Carlstad oförtrutna ynnest, att icke
allenast tid efter annan anmäla detta arbete på vederbörliga
ställen till det bästa, utan ock lemna mig flera gånger ledighet
till dess fullbordande, har jag lättare att nämna, än nogsamt
bevisa, och förbehåller mig få spara det lilla, jag kan göra,
till annat rum och ställe.

* * *

9 Om jag efter förmodan snart kan få denna på trycket i Carlstad, så
hoppas jag, att dermed icke skall blifva samma svårighet som med förra delen.

Denna första afdelningen, som nu slappes ut i öppna
verlden, får efter denna dag tala för sig sjelf. Den kan ej
annat vara än torr och mager, ty ämnet var ej bättre att göra
af; men hon borde likväl gå förut efter det system, jag en
gång fattat. När vi komma längre fram, tilltror jag mig kunna
försäkra mina läsare om mera nöje och kanske nyttigare saker.

Mina sagesmän har jag med tillbörlig heder nämt på sina
ställen och lär man framdeles finna, att jag ej mindre begagnat
mig af manuscripter och originaler1) än tryckta handlingar; så
att, om läsaren kan och behagar fatta någon gynnande tanke
om min urskiljning, så torde här ingenting fela, som bör gifva
all dem trovärdighet till Värmlands histora, hvilken man eljest
i dylika ämnen eger att fordra.

Inrättningen är min egen. Der kommer an på, huru en
upplyst allmänhet behagar döma derom, eftersom hon förmod¬
ligen är ovanlig. Men jag har alltid önskat att få läsa våra
provinsbeskrifningar i sådan ställning. Om början då ofta är
något trög och ledsam, så blir slutet så mycket mer förnöjande
och lönar kanske mera både möda och kostnad.

Således bli alla tidehvarfven ungefär lika som det Hedniska
efter Olof Trätälja , fast, det förstås af sig sjelf, att vid hvar-
dera af de Ghristna blir ett eget Capitel om Religionen och
Gudstjensten och i det förra Lutherska införes Hertigarne Carls
och Carl Filips lefvernesbeskrifningar.

Skulle någon behaga critisera öfver detta stycket, innan
de följande komma efter, sker mig en verklig tjenst, om han
har skäl; ty då får jag tillfälle rätta mina förseelser bland
tryckfelen. Men andra skrattar jag åt både förr och sedan;
jag förmodar att mig ej kan gå annorlunda, än hvad som står
på S. Petri konstiga urverk i Liibeck:

Qui struit in triviis, multoH habet ide Magistros.

Sanningen talar, när allt tadel tystnat, och jag är icke
fallen för ordakrig; snarare nöjd att i lugn inom mig sjelf få
tillbringa mina återstående dagar, om det ock vore i den mör-

’) Dessa har jag samlat och samlar dagligen i Archivo Vermlandico (se
Lärd. Tidn. N:o 10, 1764), hvarur tillkommande studerande Värmländingar
torde fä tillfälle att genom disputationer mångfaldigt ersätta, hvad trängseln
icke tillåter i denna bok.

kaste och aflägsnaste vrå i Värmland under en Biskop Herveglirs
skugga.

Nu mer kan hvarje bonde ställa ägget på lilländan så
väl som sjelfva Columbus: och hvad jag gjort, är icke annat,
än väl hundrade kunna göra efter. Dock vill jag välment råda
ingen dertill af lika belägenhet, som jag varit. Ty om jag
egde tusende uppenbara fiender och om hämdlystnad fallit på
min lott, så skulle ett nedrigt tänkesätt finna sig väl belåtet
att kunna önska hvardera hälften af allt, hvad jag lidit.

Göteborg den 3 Augusti 1773.

E. F.

Utgifvarens förord.

Då jag tagit mig för att utgifva: “ Be skr if ning öfver Värm¬
land af Erik Femow “ så, att den skulle blifva mera “lättläst
i öfverensstämmelse med nutidens talspråk", har jag icke gjort
detta i den tanken, att jag skulle vara vuxen ett sådant arbete,
hvilket kräfver en vida större förmåga, än någon anar, som
icke försökt sig på dermed. Tvertom! Under mycken bäfvan
kungjorde jag denna min afsigt och har under arbetet erfarit
denna bäfvan i ännu högre grad. Dock har jag icke ansett
mig böra afstå från företaget. Det arbete, Fernow nedlagt på
sin bok och hvad som derigenom kommit i dagen och åt efter-
verlden blifvit bevaradt med afseende på vår, värmländingarnes,
fosterbygd, är af för stort värde att falla i glömska, äfven
om åtskilliga, kanske t. o. m. väsendtliga anmärkningar kunna
göras deremot. Det bidrager icke heller litet till väckande och
uppeldande af en domnad fosterlandskänsla “att känna sin
fosterbygd från dess första utveckling i alla riktningar, dess
folks egendomligheter, strider, lidanden och framgångar, dess
minnesmärken och först bebodda ställen m. m.“; och om något
kan göras för åstadkommande häraf i en sådan tid som den
närvarande, bör det nog ej underlåtas. Derför har jag tagit
mig dristigheten att utgifva denna bok med önskan, att något,
af hvad jag åsyftat, måtte vinnas.

För att bevara författarens originalitet, har jag varit an¬
gelägen att låta honom sjelf tala och derför farit fram med
den lättaste hand, jag förstått. Att jag härvid kommit att
fara fram med än alltför lätt, än alltför tung hand är en följd,
som jag icke kunnat undgå. Men omdömena deröfver kunna
ock mången gång blifva olika, ja stridiga. Emellertid vill jag
lemna några exempel på de förändringar, som vidtagits. Så
har jag skrifvit : rakt i st. f. gerad ; ungefär i st. f. ungefär¬
ligen; skall hafva blifvit i st. f. skall blifvet; der i st. f. derest;

norr om i st. f. nordan om; icke underlåta det i st. f. icke
underlåtat o. s. v. Äfvenså har jag vidtagit åtskilliga förän¬
dringar med afseende på stafningen och skrifvit: vådlig i st. f.
vådelig; böjelse i st. f. bögelse; pocka i st. påcka; nöjd i st. f.
nögd; öppna i st. öpna o. s. v., och hoppas jag att, dylika för¬
ändringar ej skola illa upptagas, om de ock skulle befinnas
ofullständiga.

Då, såsom jag förnummit, författaren, Fernow, för många
är okänd, vill jag här gifva några upplysningar om honom,
hvilka benäget och välvilligt mig lemnats af Herr Bokhandlare
Hygrell i Christinehamn från anteckningar å en perm efter ett
gammalt exemplar, som var i hans ego, och för hvilka upp¬
lysningar många med mig helt säkert äro Herr Bokhandlare
Hygrell ytterst tacksamma:

Erik Fernow föddes i Filipstad den 4 Mars 1735 af sko¬
makaren Carl Fernström; bevistade Carlstads Trivialskola och
Gymnasium 1750 — 1755; blef sistnämda år student i Upsala;
aflade namnet Fernström och kallade sig Fernow 1760; prest-
vigdes den 14 Maj 1766; blef Brukspredikant vid Carlsdal
1776 men innehade denna tjenst blott ett år; var sedan dels
Adjunct, dels Nådårspredikant på flera ställen; dog ogift i Chri¬
stinehamn den 5 Febr. 1791 och uppnådde sålunda en ålder
af blott 55 år, 11 mån., 1 dag. Många hafva vid hans ålder
uträttat mindre än Fernow.

Slutligen ber jag att här få hembära Herrar subscribent-
samlare, serdeles mina Herrar Embetsbröder, min erkänsla för
den välvillighet, hvarmed mina skrifvelser upptagits, och för det
tillmötesgående, jag rönt vid min anhållan om deras hjelp att
få boken känd och spridd; och önskar blott, att de ej måtte
finna skäl att ångra sina åtgöranden.

Kyrkerud i November 1898.

O. Norstedt .

com:r

Inledning.

Om Värmlands Läge, Namn, Vattendrag oeh
Bergsträekningar m. m.

Värmlands Läge m. m.

Värmland är en af Sveriges gränsprovinser mot Norge,
dit det stöter mot socknen Rödenäs, Raumskogs, Sitskogs, Ed¬
skogs och Brandvolds annexer, Grue och Hofs socknar, Aasnäs
och Vaale annexer samt Tryssels socken längst i norr. Detta
är landets gräns i vester undantagande, att ock Tryssel från
Backeklints- till Källegrafsröset *) på 2 Vs mil i N. omgifver
Dalby socken. Det öfriga i norr är Lima, Malungs och Äppel¬
bo socknar samt Säfsens Gapell i Dalarne till Tallåserös. I
öster Hellefors och Grythytte med Nora socknar af Vestmanland
till Elgbrickeberg, samt Kihl, Knista och Qvistbro af A ferike.
Mot söder skilja sjön Skagern, Gullspångself och Venern Värm¬
land från Vestergöthland, sedan möter i S. V. Dahl med Åmåls,
Mo, Laxarby, Vårviks och Torskogs socknar; vidare öfver Stora
Lee till Salholmen och Norge.

Gränserna hafva eljest efter tidernas omskiften varit olika,
hvilket vi framdeles på sina ställen få tillfälle att anmärka.

Värmlands längd i norr och söder, från Sandkälleforsen i
Dalby till Lurö i Venern är rakt 25 å 26 mil, och från
Svartellven vid Nerikes gräns till Mörkesund emellan Rödenäs

*) Frän Salholmen i söder, der Värmland, Dahl och Norge stöta tillsam¬
mans och till Källegrafven, der Dalarne möter, är vår norska gräns med alla
sina krökar 25 mil och 2059 alnar (Prem. Ingen. Marelius, Vet. Akadem. handl.
vol. XXXIII 1772).

INLEDNING.

och Töcksmarks socknar, eller ock till Joareknatte 1 mil söder
derilrån är ungefär lika bredd. På vissa ställen åter är längden
icke öfver 12 mil och bredden knappt 3.

Det ligger h. ö. h. under 59 och 60 grad. Latitud samt
på båda ändar under någon del af 58 och 61 graderna *); och 3,
4, 5 gr. Longitud vester om Upsala observatorium sa*mt efter
Hondii utstakning 34 gr. öster om Teneriffa.

Dess Vapen skall från äldsta tider hafva varit en Filfras
i hvitt fält2); men blef kort efter Konung Gnstaf I:8tes död
förvandladt till en Örn med utsträckta vingar och fotter i gyl¬
lene fält 3).

Ifrån den tid, Hofrätter blefvo anlagda, har Värmland varit
räknadt till Götha Rike, som dock mest berott på belägenheten
till Jönköping och Sekreteraren Buraei godtfinnande 4), emedan
landet eljest i äldsta tiden mest låg Nordanskog och borde så¬
ledes egentligen lyda till Svea Rike.

1 ) Detta kan än bättre synas af följande polhöjder, hvilka mestadels Hr.
Prem. Ingen. Marelius uttagit:

gr-

min.

Lurö .

Gullspång .

—

Jacobsrud .

—

5S3/i

Säby .

Solum .

—

92/a

Christinehamn .

—

16l/4

Carlstad .

—

213/4

Bostenäs .

—

22Vs

Nedre Håhn .

—

30 '/*

Bön i Ostvall .

. —

381/.

gr-

min.

Filipstad .

Ifvarsbyn .

—

401/»

Högsäter .

—

53V4

N. Emterud .

—

55‘/>

Bemmen .

Ekshärad .

—

Midskogstorp .

—

Djupberget .

—

48Vs

Aspberget .

01/.

Sandkällefors .

—

3'/s

Den 59 gr. är 62,735 och den 60 62,751 famnar stor (Vet. Akad. handl.
Yol. II, 1741.); den 58 gr. är 62,718 och den 61 62,767 famnar, så att hela
Värmlands längd blir 150,053 famnar.

2) Vexion L. I Gap. 13. Gulo in planicie candida.

Men antingen är detta icke rätt eller har Värmland haft 2 slags vapen,
innan det fick örn; ty herr Gamer. Fryxell har nyligen funnit ett från påf-
viska tiden, som jag framdeles får anföra.

3) Palmsköld har efter Erasmus Ludvikssons annotationer anfört, att
Erik XIV år 1567 gaf Värmland en blå örn i hvitt fjäll. Den lilla ändringen,
som nu är, har väl Hertig Carl gjort, sedan han blef myndig.

4) Kongl. Senaten befallde honom 1635 ransaka härom och året derpå
den 5 Mars lades landet till Götha Hofrätt, emedan det förut varit förenadt
med Vestergöthland (Palmsk.).

VÅKMLANDS NAMN.

Värmlands Namn.

Många hafva gjort sig möda att uppfinna ursprung till
Värmlands namn ; men man är ännu och torde framdeles blifva
i ovisshet, om någon träffat rättare än Sturlesson, som bland
alla är den äldsta.

Han säger, att landet fick namn af den värme , som vardt
af skogarnas uppbrännande, då Olof Trätälja nödgades på det
sättet för sig och sitt medfölje förskaffa sig bostäder, åkrar och
ängar (Go11u|du |oeir (Dat Vermaland) ; och som Fundin Noregur
torde vara skrifven vid samma tid, som Sturlesson lefde, så
lärer man förgäfves söka någon häfdatecknare, hvilken före
honom nämt Värmland 1).

De, som invända, att hela Sverige af samma anledning
bordt få namn af Värmland, hafva ej besinnat, att detta var
en serskikl omständighet och att Olof hade nödigare skynda
med sitt brännande än andra Sveriges inkräktare.

Med liten grund kan man säga, att sjön Vermelen namn-
gifvit landet, efter han ligger i den nejd, der Olof först bör¬
jade rödja ; men allsintet skäl finnes dertill, att hvarken land
eller sjö blifvit kallade af Svinesund i Vermelen, som i starkaste
vinter skall hålla ständig hetta och värme2).

Att landet skall hafva blifvit namngifvet af värja, vårda,
försvara, är väl en slags heder för dess fordne innebyggare;
men den kan och bör ej betagas de öfriga svenska landskapers
gamla åboar.

Af sjön Venern härleder man namnet med så mycket
mindre rätt, som Sturlesson skrifver landet för Verma och sjön
för Vöni och Vina.

Det kan tyckas ega något skäl, att landet blifvit så kalladt
af Vari, Vouri som i Finskan betyder berg och Ma land; men
det blir dock ej annat än en sannolik gissning och dessutom

1 j Vid norska gränsen bruka våra bönder det ordet varme alltid i stället
för eld: gör upp varme, låna mig tobaksvarme, Gud bevare varmen o. s. v.;
och likasom konungen fick namn af skogens nedfällande: Trätälja; så tyckes
ock skäligt ej gå ifrån Sturlessons tydliga ord vid namnets derivation för landet
af ordet varme, som brukas såsom synonomum med eld, hvarigenom landet
gjordes brukbart.

2) Vismenius i sitt Encomion Vermelandice 1637 har arifört detta ; men
ett sådant sund fins der icke.

INLEDNING.

hafva vi landskaper i riket, som äro försedda med flera och
större berg, hvilka af lika grund bordt få samma namn.

Saken är just icke af större vigt, än att hvar kan blifva
vid sin iria mening: dock tycks man icke ega orsak, att gå
ifrån Sturlessons klara ord, sedan han för sin trovärdighet på
andra ställen vunnit ett så allmänt bifall.

Namnet har efter tidernas omskiften och scribenternas olika
talesätt blifvit olika skrifvet; men har dock merendels bibe¬
hållit sig vid sin första stam intill denna dag.

På Svenska har det blifvit skrifvet Vermaland, Varmaland
och Vcrma af Sturlesson och i Fundin Noregur på 1200-talet.
Varmaland kallas det ock i Sturlog Starfsames Saga och Verma¬
land heter det i Hertigarnes Erik och Valdemars häldabyte 1315.

Sedan är i åtskilliga allmänna handlingar, bref och domar
på 14- och 1500-talet skrifvet Värmaland, Värmeland och Ver-
meland, hvilka två sista ock merendels brukas än i dag och af
anförda skäl tyckes Värmeland vara rättast.

På Latin har Saxo Grammaticus, vid samma tid som
Sturlesson, skrifvit Vermia, Vermis, Vermiorum Regulus, Gromer
Vermicus. Adamus Bremensis något förut och Kranzius vid
1500 nämna våra landsmän Virnilani, VVormilani och Vermi-
lani. Hos 01. Magnus kallas landet Varmorum Regio ; men
långt förut 1357 skrefs Vemdandia1), som mest ännu brukas.

Värmlands Vattendrag.

Sjöar och strömmar eger detta land till den myckenhet,
att en viss Auctor icke hållit för lättare att räkna dem alla
än sanden i hafvet 2) ; dock kan man få någorlunda redigt be¬
grepp om dem, när man följer vattendragen från sina första
källor till Venern.

Af de 24 elfvar och floder, som falla i Venern, komma
5 större och 10 mindre antingen ur eller genom Värmland.
Vi märka först de större.

*) I K. Magni och K. Eriks delningsbref på riket. Vermannaland ,
Vernama nnaland, Våringaland, Väringsko, Varimannia, Vermannia etc.
åro antingen nya uppfinningar eller gissningar. Vermaland, Vermanna och
Verma, som brukas i Rimkrönikan, tycks vara en Vestgöthadialekt.

!) Vexion. 1. c. C. 32.

VÄRMLANDS VATTENDRAG.

Större Strömmar och Floder.

1. Köpmanneå faller väl ut i Venern på Dahl; men
tager dock största delen af sitt vatten genom Värmland sålunda:
Holmsjön i Skillingmark är början till ett vattendrag, som
genom de små sjöarne: Fjällbosjön, Gränsjön, Krokvattnet,
Hornsjön, Strökärnet, Rövattnet och Fjärebäckskärn följer grän¬
sen åt emellan Sitskogs och Jernskogs socknar allt till Tåk-
sjön1); vidare till sjön Östen i Östvallskogs socken2); derpå
genom Strömsjön till Töcken vid Töcksmarks kyrka 3), der allt¬
sammans genom en fors faller i Stora Lee. (I en vik af Stora
Lee på norska sidan infaller Örjefors, som leder sitt ursprung
från sjön Siten på Sitskogen i Norge och går genom Örjesjön
vid Rödenäs kyrka ; och åter i en annan vik på östra sidan
kommer Holmerudself från Djurskogskärnet i Karlanda och
sedan genom Holmedals socken.) Stora Lee går genom Ränke-
forsen i Lelången 4), Billingen på Dahl, Laxsjön 5), Långström,
Håfverudsström med flera forsar och små sjöar till Köpmannebro.

2. Sif hälla. Sellie eller Byelfven faller i Venern vid
en mil från Dahls gräns. Den kommer isynnerhet på tre håll
ur Norge, men dess hufvudlopp tager dock sin början inom
Värmlands gräns ur sjön Lomsen emellan Fryksände och Gun-
narskogs socknar. Derifrån rinner vattnet genom sjöarne Lilla och
Stora Bogen norr ut i gränsesjön Varaiden6); vidare i S. genom
Märakärnet och Möckern förbi Fagernäs sågar i Utgårds- eller
Håckerudssjön och vid Håfvilsrud in uti Vällen och Eda socken i
Värmland ; åt öster förbi Helgeboda i Borgsjön och åter Gunnar-
skogs socken; derifrån genom Samkommet') i sjön Vassbotten söder
åt Bergsjön, Gunnarskogsfors, Gunnern, Sälboda-elf, Bjälfven,
Vaggedself, Nysockenssjön.

') Här infaller Skålsjön genom fen elf från N. O.

2 Här framkommer en elf ur Raumsjön i Norge; och längre ned ett
annat vattendrag ur vestra och östra Römmungen i Strömsjön från N. V.

s) Här vid kyrkan kommer ett vatten ur Norge genom 3 svenska sjöar,
Hnrrsjöarne kallade, förbi Dalens och Håns tullplatser i N. O. Det inkommer
i Östvallskog vid Grindefors.

4) Här infaller vid Hällefors och Skiefors de vatten, som från Glafva,
Silbodals och Silleruds socknar komma genom Vestersilen.

5 Svärdlången faller in i denna genom Skåpeström.

e/ Större delen af denna sjö ligger i Norge. 1 dess norra ända inlöper
Öjarelfven från Brandvolds annex.

v Här kommer ett vatten från N. ur Ekesjöarne och Löfsjön förbi
Bortan och ett annat i Vassbotten frön Ö. ur sjöarne Mangen, Trehörningen
och Tren förbi Friedros, Treskogs och Mörtelfs bruk. Märkligt är, att den

INLEDNING.

Der möta de två andra vattendragen ur Norge, af hvilka
det ena går ur Vingersjön genom åtskilliga små sjöar i Näs¬
sjön och I ill Magnebro i Eda, der två små elfvar, Billelfven och
Voxan, från N. O. infalla; vidare i S. förbi Emtcrud och Morast,
der vattnet får namn af Vrangselfven och faller i sjön Hungen
vid Kjöla. Det tredje vattendraget möter bär vid Kjöla kyrka* 1).
Det kommer ur tre sjöar i Edskogs socken norr om Skilling-
mark: Linbrovattnet åt Tansjöarne, Rombölesjön och Helgesjön.
De två första rinna åt Askesjön, men det tredje möter dem i
Björkelången vid Skillingmarks kyrka. Efter något lopp i S.
genom sjön Vadjungen kastar sig detta vatten åt N. förbi Jern-
skogs kyrka och Adolfsfors Bruk till Hungen, der Vrangselfven
möter; derpå följes vattnet åt till Noredsbro, sjön Ränkens
norra ända, genom Askesjön och Amot2) i Flagan eller Nysockens-
sjön, ur hvilken alltsammans rinner sin kos genom den bekanta
Jöseforsen och i sjöarne Fjolen ; derifrån genom Gillberga elf3)
och Byelfven i den s. k. Låkan och Venern.

3. Norselfven har ock varit kallad Leeran 4) och Dager¬
flod 5). Den eger många inlopp både ur Norge och Sverige ;
dock tyckes det vara störst, som kommer ur sjön Norra Rögden
vid norska gränsen, hvars inlopp är en liten bäck ur Bresjö-
berget. Denna faller genom Mellan-Rögden i Södra Rögden
förbi Rögdoset in i Sverige och Östmark 6) : der får vattnet
namn af Rögdelfven, flyter genom Kläggen, Markelfven, Hån,
Flatan och ut i Fryksände vid Torsby, der han kallas Torsbyelf.

Eljest kommer ett märkligt vattendrag ur Norge 4 mil
längre i S. och faller i Fryken vid Rottneros. Det är Rotna-
elf; hon har sitt ursprung i Huseberget vid Dolpetorpet på
Grösäters Säterskog 372 mil N. O. från Grue kyrka i Norge,

norra sjön Eken har sitt ursprung knappt 1/2 mil söder från lilla Bogens vatten,
som är vid början af detta vattendrag, hvilket således nästan bildar en hel stor
ö inom norska och svenska gränserna.

l) I Hungen kommer ock ett vatten från Holmsjön på Köpeskogen i
Edskog genom Lersjöarne i Sverige.

■) Här kommer en elf från N. ur Bysjön vid Eda skans.

3) Här infaller ej långt från kyrkan en elf, som kommer ur Essjön i

Sillerud, går åt Svanskog i S., åt Långseruds kyrka och Kålsäters Hammare i N.

4) Gyllen. Thar. M. S.

6) Mag Stenius hos Rudbeck etc.

6) Viggelfven, som kommer N. O. från sjöarne Viggen vid Hästeberget
infaller här.

VÄRMLANDS VATTENDRAG.

samt 4V2 mil N. 0. från Östmarks kyrka i Fryksdalen. En
liten bäck stundom torr rinner mellan berget och torpet.
Derifrån i S. S. 0. genom sjöarne Långflöta, lilla och stora
Movattnet förbi Piottneberg, Helgen till Flöta vid Åskogsberget
och Ingersva , der Linien går fram ; sedan faller han förbi några
torp i Fryksände till Brötjonsfors; vidare genom Lekvattnet till
Grinnemo och sjön Rcttnen vid Gräsmarks Capell. Med stark
fart kastar hon sig slutligen åt öster förbi Skarped och Rottneros
i Fryken, i hvilken sjö utom dessa nämnda åtta större och
mindre elfvar infalla x) ; genom Frykforsen och Norselfven för¬
bi Edsvalla Hamrar och Nors kyrka i Venern.

4. Klara eller Storelfven är väl såsom den största
äfven den märkligaste. Hon har af alla våra elfvar längst i
norr sin upprinnelse både ur Norge och Sverige; ty sjön Roggen
vid Vånstögusten i Herjeådalen faller från öster i sjön Fämund,
som skiljer Dalarne från Aggerhus Stift, och i samma sjö faller
äfven ett vatten från i?ö>ås-sidan i Norge. Sjön Fämund är
12 mil lång, har sitt utlopp genom Trysselselfven i Norge och
kommer vid Sandkälleforsen 6 mil N. om Dalby kyrka in i
Sverige, hvarest vattnet får namn af Dalbyelf, Storelfven och
Klara. Igenom många krökar och åtskilliga forsar går hon 18
mil från Sandkällan genom Dalby, Ny, Ekshärads, Råda, Ran-
säters, Ulleruds och Grava socknar med 2 armar omkring Ting¬
valla ö i Venern och har på vestra sidan sitt utlopp vid Skog-
hall * 2). Hela Storelfvens lopp tyckes vara omkring 56 mil.

Flera vatten än dessa uppräknade komma ej ur Norge
till Venern 3).

5. Gullspångself följer under namn af Svartelfven tem-
ligen gränsen åt i öster, fast nu icke så mycket som fordom.

*) På vestra sidan sjön äro: Stöpa, Lera, Applungselfven ; pa östra: Emtan,
Björka, Lysa, Bada och OhlblJ elf vid Fryksände öster om Thorsbyelfven. Den
tager sin början i sjöarne Lesten och Kingsjön i Dalby, gar der genom Elg-
sjön till Ny socken, vidare i sjön Brecknen vid Vägsjöfors i Fryksände, sedan
genom Asbyelf till Hemsjön, der hon får namn af Ohlby och rinner i Fryken.

2 j Klara får många tillopp i Norge, men här är nog att nämna de för¬
nämsta inom Värmland. De äro i Dalby och Ny socknar: Varan, Höljean,
Femtan, Likan m. fl. I Kåda socken: Ufvan, Svartelfven och Loviseholmsån.
I Ulleruds socknar: Kansäterself, Mölnbacka elf och Qvarntorpself, flera smärre
att förbigå, hvilka dock alla omständligt skola beskrifvas pa sina ställen.

3; Öfver hela norska gränsen till Värmland har Herr Prem. Ingen ^
Marelius behagat lemna mig en präktig karta, hvilken ynnest jag knappt nog
kan erkänna.

INLEDNING.

Hon tager sin begynnelse i Dalarne och Äppelbo socken nr ett
stort mossflp H/2 mil S. från kyrkan. Der är hon så liten,
att man kan rida öfver henne, och går hon sedan i krökar 1

mil till Brindoset. Derifrån vidgar hon sig mer och mer och

får tillopp från både öster och vester, der Säfsens och Helle-

fors socknar merendels följa henne på ena och Gåsborns Annex
på andra sidan. På denna vägen går hon söder ut genom
sjöarne Laggen förbi Gustafsströms Bruk, Elfsjön 1), Vintersjön
och några större forsar till örlin 2) ej långt från Gåsborns
kyrka och 7 mil från sin första upprinnelse; vidare förbi
Hellefors silfververk och Grythytta till sjöarna Torrvarpen 3) och
Halfvas Norn allt i Vestmanland ; sedan emellan Nerike och
Karlskoga genom Kortforsen och 2 mil till Möckeln 4), hvari-

b Ofvanför denna sjö infaller fråu N. V. ett vattendrag från Grund-
limmen, Upprämmen, Smalsjön, Fjällrämmen allt i Malung, genom Liljendals
Bruks elf till Djuprämmen i Gåsborn; derifrån genom Eriksdals Bruk.

2) Här infaller äfven ett stort vattendrag från Löfsjökärn på Mokärns-
hytte skog genom Löfsjön, Holmsjön, Bosjön N. N. O. till Näsräms hytta och
sjö; vidare till Lesjöfors, Mögrefven, Brerefven, Bjursjön vid Gåsborns kyrka,
der ock hyttan ligger i en annan liten bäck; sedan genom en liten elf till Örlin
allt i Fernebo.

3) Der inkommer åter från N. N. V. ett Fernebo Bergslags vattendrag
ur Dalkarssjön genom Fribosjön, Stensjön, Långbanshyttesjön, Långban från
Långbansändes hytta, förbi Damhytta till Saxån och Saxen, der Mörtkärns
hytteelf infaller; slutligen förbi Saxhyttan till Svartelfven.

4) I norra ändan af Möckeln vid Bofors bruk något vester om Svart-
elfvens inlopp infaller Timselfven , som utgöres af det vidlyftigaste vattendrag
i Värmlands Bergslag och är lättare att afrita än beskrifva. Hufvudsakligen
förhåller det sig sålunda: Öjsjö, Vårsjö och Skråksjö vatten på Sandsjö hytte-
skog flyta vid Tvärelfsbron tillsammans och derifrån genom Sandsjön 3/4 mil
till Nordmarks hytta (der Grundsjövattnet inkommer från N. O. och Mokärns
samt Stjelpshyttevatten från N.). Från Nordmarkshytta genom Haborshytta,
Fogdhytta, Agerua, (der Mögsjö, Hektors, Skålkärns och Stöpsjö hyttevatten in¬
falla) Lersjön, förbi Finshytta, Storbrohytta, Filipstad, Daglösen (der Hennicke-
hammarself infaller), Aspbyttesjö, Aminnefors och Bjurbäcks Bruk i Lungen
(der Lungelfven från N. V. möter, från Paradis, Brattfors, Hedenskogs och
Bolge hyttor) genom Lungsund till Öj-Vettern (der ett vatten infaller från N. O.
ur Horssjöarne, Yngshytta, Yngen, Gammalkroppa, Herrhult, Nykroppa, Öster¬
sjön, Hättelf, Mögsjön, Storfors, Lillfors); från Öjvettern till Hyttesjön (der
möter Ackkärrs och Matlångs vatten genom Klenoret), Bergsjön, TJllvettern (för¬
bi Qvägges och Asjö hyttor), Knappfors, Lån, (der Lånfors hammars och Lån-
bytte vatten komma i N. O. ur sjön Immen) och slutligen Timselfven genom
Björkeborns och Bofors Hamrar vid Karlskoga kyrka.

I Möckeln rinner annars en liten elf från V. från Strömtorps och Qvarn-
torps hyttor; en annan från N. ur Böimmeu i Nora socken genom Snöbergs-
hytta. Elsimmen, Sibbo och Immetorps hyttor och åter en annan Ö. härom
fran sjön Kjennen i Nerike högst uppe på landtryggen, så att Bergsmännen i
nödfall kunna leda dess vatten till sjön Leken och åt Örebro; men eljest är dess
lopp S. V. åt Villingsbergs Bruk, Vårsjöarne och åt Valåsen invid Möckeln.

VÄRMLANDS VATTENDRAG

från hon åter har utlopp åt Degerforsen förhi Strömsnäs, Hå-
kanbohl, Liefors, Nysunds kyrka och i sjön Skagern allt i
söder ; sedan i vester genom vadet Varan x), Gullspångsbro eller
fordom Agnebro och vid Årås i Venern. Denna och Köpman-
neå tycks ligga ungefär midt för hvarandra. Hela Svartelfvens
lopp är 22 mil.

Smärre Åar och Floder.

De öfriga 10 smärre floder och elfvar äro: 1) emellan
Seffle och Norselfven: Broelfven, Borgviks elf och Malsjöelfven ;
2) emellan Klara ocli Svartelfven: Alsterself, Flötsta, Glåmman,
Ölma, Sorka, Varna och Vissman 1 2).

1. Broelfven kommer ur Bro eller Hammarsjön vid Bro
kyrka och faller i N. O. i Ekholmssjön, genom Ramsundet åt
öster i Kyrkosjön i Eds socken oeh vidare genom Knipsundet i
öppna Venern.

2. Borgvibself (den ock Gyllen. M. S. kallat Värma)
har sin upprinnelse både ur Jöse härad, Fryksdalen och Fry-
keruds socken. 1) är ViJceneelf från Finnskogarne på Mang-
skogen, der en liten å i vester rinner genom sjön Salungen
och en annan i öster genom Mangen; dessa vatten följas sedan
åt under namn af Vikeneelf förbi Reinholdsfors Bruk i Ver-
melen. 2) Brunsbergself kommer i öster ur Emtervik och några
små sjöar genom Nohlby Bruk, sjön Rinnen, Rinnefors Bruk
till Säfveln (der ett vattendrag ur små sjöar öster från Fryke-
rud möter genom en å i sjön Emsen). Ur Sätveln rinna de
båda i Brunsbergs elf och Vermelen, hvilken genom Borgvikself
går i Grumsfjården och vidare genom Slottsbron (5A mil från
Norselfven och 3 *A mil från Ramsundet) i Venern.

3. Mulsjöelf kommer norr ur Frykerud till sjön Lången
i Grums socken, går i små krokar öfver Malsjö ängar och är
icke mycket stor; faller i norra ändan af Grumsfjärden.

4. Alsterself eller Alstra (Gyllen) tager sin början ur
det lilla Böckelskärnet N. om Lindfors i Nyed; går genom en

1) Här har fordom varit en smal elf, allt ifrån Skagerns utlopp; men
iion har för 60 it 70 år sedan skurit ut, så att det på långt stycke bildar en
liten insjö. (Herr prosten Löthner.)

2) De öfriga 9 elfvar till Venern äro, på Dahl: Amåls elf, Amola, Dal-

bergså, Brette; i Vestergöthland: Tanums, Lida, Björsäters, Tida och Enåsa.

^Gyllen. M. S.)

INLEDNING.

liten elf i lilla och stora Böckeln, i hvilken sista inöter en
annan elf ur Mången; derpå förbi Lindfors och Hökebro till
Borssjön, Molkoms och Norumsjön, Gapern, förbi Forsnäs och
Alstrums Bruk, i sjön Alstern ; sedan genom Gunneruds Bruk
och vid Alsters qvarnar mil från Carlstad i Venern.

5. Fogelvikself eller Flötsta är ej annat än en liten
bäck, som kommer ur ett kärn norr om Fogelviks kyrka och
öster om Skattkärr faller i Venern, der nu en vacker stenbro
är bygd.

6. Väsehäradself eller Glomman1 2) uppkommer längst
öster i Nyed ur Sutterkåm, hvarifrån rinner en liten bäck för
sqvalltqvarnar till öfra Basjön; sedan i söder genom ett smalt
sund i nedra Basjön; derifrån förbi Glumseruds fordna Bruk
och Väse härads kyrka i Panksjön en vik af Venern.

7. Ölmeelfven eller Ulma kommer ur två källor i en
dal vid Sutterhöjden i Nyed, går i en liten krökning S. V.
genom Väse härad och sedan i S. genom Ölme härad 3) i
Venern.

8. Sorka är en liten elf, som inom Ölme härad har
tvenne upprinnelser; den ena från N. V. ej långt från Räfve-
torp, den andra från N. O. går förbi Skanum; stöta der till¬
sammans och gå ej långt från Hafstod ut i Ölmehäradsviken.

9. Varnums elf eller Varna kommer egentligen ur sjön
Villånqen 1 mil Ö. från Christineharnn och går åt vester för¬
bi Vassgåla Bruk till staden, der hon faller i Varnumsviken.
Men på vägen får hon från norr tillökning af en annan elf
ifrån Markvattnet och Grytlingsjön i ölme härad, i hvilken
Niklasdams, Elfbro och Spjutbäcks Hamrar äro belägna. Inne
i sjelfva staden kommer Lötlielfven från S. O. och blandar sig
med denna, innan hon hunnit Venern. Löthelfven går 1 mil
i många krökar ur den s. k. Klostermossen. I henne fins ej
mer än Karreby qvarn.

1) Här ofvanför infaller Hökebäcken från Tjufholmen och nedanför:
Acksjöbäck.

2) Herr prosten Olof Fryxell häller före, att denna elf gifvit Glomserud

namn.

3) Ofvanför Träfors qvarn infaller en elf frän N. nr Elgsjön i Lungsund
förbi Kungskogs masugn, hvarifrån hon ett stycke följer Väse härads vestra
gräns emot Lungsund och Ölme härad vid landsvägen emellan Filipstad och
Christineharnn.

VARMLANDS VATTENDRAG.

10. Yissman tar sin början ur Grytsjön på Håkanbohls
skog i Nysund öster om Sälsjön; går åt norr i lilla Vismen
och vidare N. V. i stora Vismen. Sedan faller vattnet i söder
förbi Björneborgs, Jonsbohls och Bäcks Hamrar, Blacksmo och
Säby qvarnar genom många krökar i Kohlstranden och Venern
nedanför Säby. Detta vattendrag ökas på vägen ur Sälsjön
och Emten vid Krontorp och ur Defveln och Aflången vid Bätve-
rud allt i Visnums socken.

Sjöar

äro till en stor del redan nämda. Att rätt beskrifva dem
alla skulle endast fordra en hel mansålder; men för vårt ämne
får denna gången blifva nog att korteligen anföra de förnämsta.

1. Venern är en af rikets namnkunnigaste insjöar, till
hvilken en stor del af Värmland på östra och södra sidorna
stöter med Visnums, Ölme, Väse, Kihls och Grums samt Näs
härader. Utom några smärre elfvar och bäckar i Dalby socken,
som rinna åt Glåmman i Norge 1), emottager han alla Värm¬
lands vatten genom 15 elfvar, som vi redan antecknat. Oaktadt
den stora nytta, som han i allmänhet tillskyndar landet, få vi
framdeles märka, att han med sitt stigande vissa år gör de
kringboende mycken skada på åkrar och ängar. Genom åt¬
skilliga vikar går han i en krökning af en halfmånefigur emellan
Gullspång och Näsudden och formerar sedan Näset med sin
sträckning derifrån till Byelfven. På åtskilliga ställen ser man
tecken till, att han fordom varit större än nu; dock kan jag
icke säga, om icke det vatten, som aftagit på ena stället, kunnat
i samma mån öka sig på ett annat. På få ställen ser man
öppna sjön ifrån fasta landet, utan äro stora vikar, öar och
uddar i vägen isynnerhet emellan Gullspång och Garlstad och
äro dessa de märkligaste:

I) Oster om Carlstad.

Kohlstranden, der Vissman utfaller, går genom ett sund
vid Löfön i Panken, sedan genom flera sund till Svenningsön

’) Basjön tager sin början aldra högst uppe i Dalby östanför Backe¬
klinten mot Tryssel och något vester om Höljeån ; dess vatten rinner genom
Haläen S. till Halsjön och in i åen Flisan i Norge; der möta Kroksjöarnes
vatten och Medskogsåen från Dalby genom sjön Värmunden; sedan går Flisan
S. V. till Glåmman.

INLEDNING.

och öppna Venern. I sunden ser man s. k. bälten på stenarne
efter vatten, som fordom stigit 2 alnar högre än nu, då skutor
kunnat gå intill elfven vid Säby, bvilket numera icke kan ske;
ligger i Visnums och Råda socknar.

Kihlsviken, i Kihls socken, är segelbar och nästan 1 mil
lång. Der ligga Prestön, östra och vestra Nötön, Lindsön.
Större delen af Kihls socken ligger vester om denna vik och
har fått namn deraf, att hon af öppna Venern på sin vestra
sida formeras liksom en kil. I denna infaller intet vatten.

Varnumsvik, öfver 2 mil norr från Kihlsviken, är hamn
för Christinehamn och har isynnerhet stora Våhlön, der krono-
magasinet är, i fordna ofredstider varit nyttjad till skutors och
bojorters byggande. Eljest äro här att märka: lilla Våhlön,
Boxerudsön, Jalmarsund och längst ut Sibberön. Viken går
norr om staden V* mil till Vesterviks herrgård.

Olmehäradsviken ligger icke mycket långt i vester från
den förra, men sträcker sig längre i norr. Hon är segelbar
för skutor och infaller här Ölma och Sorka. Saxholms Slott
har fordom tillspärrat ingången vid Kummelön. Längre i söder
•derutom ligga Ramliolmame.

Bottviksfjärden och Arnefjärden ligga i Väse härad: i
den sednare faller Gloinman genom Panksjön och Välinge eller
Hammarsundet. Här utanför äro; Arnön, Tornisön och Tim-
merholmarne.

Knappsjön, Greusjön och Lungvikssjön, utom Rud-
Sundet, ligga i Fogelvik. Sedan ligga Tingvalla och Hammar¬
en med åtskilliga flera utom Klarelfvens utlopp 1).

2) Vester om Carlstad

äro väl åtskilliga vikar i Venern, såsom: Kattviken, Grums-
fjärden, Åsfjolen, Ekholmssjön, Mässeviken m. m.; men vi få
märka dem framdeles och nöja oss här med de sjöfarandes
bekantaste och märkligaste hamnar.

Skoghall är utloppet för vestra delen af Klara elf. Der-
ifrån är segelleden genom Vicklomsskären, Klupperna, Korsöarne,
Gåsön , Bärön och Asneön i N. V. till Norselfven; vidare till

b Venern ligger 74 alnar högre än Östersjön och när man ser de höga
iall ur somliga sjöar, innan de hinna Venern, kan man sluta, att våra högsta
berg stiga till en ansenlig höjd i luften.

VÄRMLANDS VATTENDRAG.

Slottsbron, der man genom Vindbrygga kommer in i Grums-
fjärden och åt Borgvik. Men eljest från Slottsbron vidare i
söder till Äsholmarn e, Risnäsudden, Hästholmarne , Lindrånkan
och sist till Aspholmame allt under Näslandet *), På vestra
sidan om Näset, der Byelfven utfaller, kallas Låkan och är den
längst i vester belägna bamn i Värmland. Därifrån går vattnet
förbi ön Öna till Åmålsviken och Dahl.

Venern delas af Näset i Värmland och Kalland i Vester-
göthland vid Lurö i två delar. Största längden är emellan
Christinehamn och Venersborg och räknas för 16 mil. Ut¬
loppet är sedan genom Trollhåtta till Göteborg och Vesterhafvet ,
dit alla Värmlands vatten flyta.

2. Fryken ligger emellan Fryksdals och Kihls härader
och delas af ett sund i N. och S. 4 mil på hvarje sidan;
dock är han på få ställen öfver 1U mil bred ; men deremot ganska
djup. Stränderna bestå merendels af gröfre eller finare sand,
som vid Lysvik är mycket jernblandad och derför säljes till
skrifsand 2). Sjön är mycket ren från öar och holmar. En är
i S. vid V. Emtervik och en i norr i Lysvik. Omkring denna
sjö ligga i en ljuflig belägenhet Fryksände, Lysviks, Sunne och
begge Emterviks kyrkor. Norra ändan kallas Fryksände och
södra Frykstad, der ett factori är inrättadt och dit fryksdalin-
garne segla med stora båtar lVa mil nära Garlstad. Fryken
ligger emellan grad. Latit. 59: 27 och 60: 10.

3. Stora Led eller Leesjön skall hafva sitt namn af
Ledung 3) ; går S. V. från Töcksmarksfors till Edsbotten på Dahl
81/* mil långt, men han är sällan V2 mil bred. Dess utlopp
är ej mer än 2 mil S. från Töcksmark vid Ränke/orsen i Tran-
kils socken. Den öfre delen af honom I1/» mil till Smöge-
sund kallas ännu Foxen emellan Holmedals socken i öster
och Fogelviks i vester; men denna Foxen sträcker sig med en
ansenlig vik till Myrhvarf och Hellersrud i Holmedal mot norr
och med en annan till Borgås eller Buresås slott i Blomskog
mot öster. Så snart han passerat Smögesunden vid Trankil

1) Större delen af dessa hamnar berömmas af sjöfarande; men isynnerhet
hålla de en hamn, Degervassen, i högt värde och dernäst Stavika, Bosshamna
och Lindränka.

2) Sådan fins äfven i sjön Mangen i Nyed och vid Bonderud i Venern.

3) Expeditio militaris. Herr prost Tranasus.

IMLEDNING.

delar han sig till Dahl och Norge. Här berättas vara 365 öar,
dem en lifsfånge skall hafva gifvit anledning att räkna 4). De
märkligaste inom vår trakt äro de vid Smögesund, der en gräns-
tull är: Dannemansön och klippan Ribbingen. Denna sjö ligger
emellan grad. Latit, 58: 45 och 59: 30.

4. Lelången har sitt hufvudinlopp ur stora Lee genom
Ränkeforsen; men som denna fors faller utför en 40 alnars
hög klippa, så ligger ock Lelången så mycket djupare än Lee-
sjön* 2). Här faller mera vatten in på 4 timmar än ut vid
Bengtsbron på hela dygnet och, fastän Lelången dessutom har
tillförsel vid Blomviken , Hällefors och Skiefors, så är han dock
alltid fattigare på vatten än Stora Lee och Silen: orsaken är
svår att utgrunda 3 4). Från Ränken till Billingsfors är sjön 4
mil lång men ej synnerligen bred. Så länge Värmland räcker,
eg a ej stränderna så vackert utseende som längre i S. på
Dahlssidan, der höjderna mer prydas af löfskog; eljest ligger
Trankils kyrka i en vacker belägenhet ett stycke S. från Rän¬
keforsen på vestra sidan, och utgör denna sjö med stora Lee
en ansenlig udde i N. icke allenast af Trankil utan ock af
Torskog och flera socknar på Dahl. Utloppet är i Venern med
Köpmanneå. Grad Latit. 58: 57 — 59: 19.

5. Fjolen kallas det vattendrag, som från N. åt S. går
emellan Jösseforen och Gillbergs elf vid Odenstads säteri i en
sträcka af ungefär 4 mil. Han har eljest åtskilliga namn af
de orter, han stryker förbi, såsom: Elgåf jolen, der Jöseforsen
infaller, och äfven Arvika kyrkovik 4). Sjön börjar N. V. från
forsen vid Sulevik. Glasfjolen midt för Glafva socken är
en god mil bred till Högerudslandet. Stafnåsf jolen vid Staf-
näs kyrka skiljes genom ett sund från den förra och förenas
genom ett annat med Björn/ 'jolen, som faller ut i Gillbergs-
elfven och vidare till Ryelfven vid Venern. Kyrkorna och åt¬
skilliga hemman ligga häromkring i en ljuflig belägenhet, isyn¬
nerhet: Hillringsbergs säteri i Glafva, Rjörnö vid Rjörnfjolen

‘) Han fick nåd med villkor att ligga en natt på hvarje ö och kom
andra året tillbaks samma dag, han utgick. (Hesselgren Diff. de Dalia 1718.)

2) (Prost Tranceus.) Om anstalter gjordes till denna klippas sprängning,,
h vilket icke är omöjligt, skulle man i stora Lee få utrymme till hela kyrko-
socknar.

3) Tranceus l. c.

4) Denna infaller S. O. från Jöseforsen och tyckes hafva fått sitt namn
Aravika d. ä. andra viken till skillnad från Sulevik vester derifrån.

VÄRMLANDS VATTENDRAG.

och Odenstad vid sjöns utlopp. Till Elgå är segelled ur Venern
med skutor, som draga 200 skeppund.

6. Vermelen hålles af somliga så betydlig, att han gifvit
hela landet namn. Han tar sin början i norr vid Brunskog
och sträcker sig genom Jöse- och Gillbergs härader till Borgvik.
Vid en vik stöter han nära intill Glasfjolen i V. Skärmnås
sund ligger 1 2i 2 mil S. från Brunskog, och är der öfverfarten
från Garlstad till Eda. Längre ned vid Vermskog är ett sund,
som fordom skall hafva varit kalladt Svinesund och skiljer
Vermelen i norra och södra. Skärmnäs sund ligger ungefär
3 mil från Frykstad.

7. Rögden är namnet på 3 gränssjöar: norra, mellersta
och södra. Den första är 3A mil lång och 1h mil bred; en
tredjedel ligger i Dalby, det andra i Grue och Hofs socknar i
Norge; denna faller i den andra, som är 1h mil lång och bred
oeh ligger h. 0. h. i Hofs socken. Den går åter genom en
elf V* mil i den sista, som är H/2 mil lång, halfannan fjerde-
del bred och till en sjettedel går in i Östmark i Fryksdalen
S. om Mullhögaklint x) ; sedan genom Rögdoset åt Iryksände
och Norselfven.

8. Ränken ligger i Jösehärad, emellan Elgå, Kjöla, Eda
och Ny socknar och är ganska djup s). Han är bred ungefär
som Fryken ; men dess längd från norr till söder har Högst¬
salig Konung Carl XII utstakat i följande rim, då han en gång
hade angeläget att komma från Sulevik till Eda skans, men
såsom okänd fick dålig skjutshäst i ett uselt väglag öfver sjön:

Från Ränkeds strand
Till Flogned sand
Är längsta mil i Värmeland.

På Edet emellan denna sjö och Sulvik V* mil ligger Torges,
S. Jörans eller S. Ragnilds källa och har der varit marknads¬
plats af Hedenhös. Allt intill gemenare hopen påstår man,

*) Herr Mag. M. Frychius.

2) Det har från uråldriga tider varit en saga bland allmogen, att Kjettel
Runske, en Jätte i K. Magnus Ladulås tid, vadade genom Venern och Fjolen
ända till Sulevik; men när han gaf sig i sjön vid Renksedsberget blef honom

för djupt, att han måste gifva sig tillbaks och söka landet. Om denne Kjettel
Runske äro eljest många berättelser, hvilka Gyllenius i sitt Diario anfört 1640.
Man får tro så mycket man tål.

INLEDNING.

att denna sjö är högre till 1 eller 2 alnar i södra än i norra
ändan och är det snart antaget för en trosartikel, att ban skall
hafva förening med sjön Räcken i Arvika mer än l1/* mil O.
härifrån 1). Hans utlopp är i norra ändan åt Ö. till Åmot
och Jöseforsen.

9. Västen ligger emellan Fryksdals och Kihls härader
och leder sitt vatten ur Gåhlsjön i Ö. Emtervik. Den är 2
mil lång, men går i många krökar och stöter på några ställen
nära intill Fryken i V. Genom ett sund delas han i norra och
södra. Dess utlopp är i Klara elf förbi Dömle och Qvarntorps
Hamrar.

Alla dessa nämnda sjöar utom en del af Venerns vikar
ligga på vestra sidan af Klara elf. Der finnas väl flera af
större slaget; men vi spara dem, tills vi få beskrifva hvar i
sin socken; äfvenså med dem som ligga öster om Klara.

Om Bergsträckn ingår.

Ehuru landsfolket efter godtycke gifvit några sina ansen¬
liga berg och höjder namn af Fjällar 2), så finnas dock i Värm¬
land, egentligen att tala, inga fjällar, som åro bara för skog3),
då man undantager några enda bergspetsar och klintar. Men
vester om Fryken isynnerhet och längs norska gränsen äro så
många flera geburge, bergsryggar och samlingar af flera nära
hvarandra med skog beväxta berg 4).

Dessa komma merendels alla från Tryssels socken i en
sträckning åt S., men utbreda sig ock hos oss mera i V. 5),
allt efter som vattendragen gå emellan dem i temlig ordning
och sammanhang, så att man ock sällan finner vatten, som i
öster och vester eger något långt lopp.

Jag talar nu serskildt om landet vester om Klara; ty på
östra sidan derom förhåller det sig ofta annorlunda, emedan

*) Sådana berättelser äro oek om Venern och Lelången. De strida ej
emot dem om källan Arethusa och om 7 års vattenflöde i Vendomois i Frank¬
rike (Berkenmejers Antiquar. p. 125 . Det säges, att en vattenbytta bortkom-
mit i en isvak på Ränken och blifvit funnen i Räcken.

2) Bodafjället, Skumsnäsfjället, Öjenäsfjället, Kråkefjäll, Vahlfjället m. fl.

3) Prem. Ingen. Marelius i Kongl. Vet. Akad handl. 2 quart. 1771.

4, id. 1. c.

6) När man är i Östvallskog, Töcksmark och deromkring, ligga Tryssel
och Dalby N. O.; men likafullt förekomma der berg, som måste vara grenar
från Tryssel.

VÄRMLANDS B E R G S T R Å C K N I N GÅ R .

der icke finnas så stora och vidlyftiga bergsträckningar i all¬
mänhet.

De s. k. Lappska och Norska fjällar gå allt ifrån Hvita
hafvet i Ryssland i en sträcka af 150 till 200 mils längd och
10, 12 till 15 mils bredd emellan Norge och Sverige till

Värmland 1).

Denna bergsträckning, som väl är en af de märkligaste i
verlden, har i nyare tider blifvit bekant under namn af Säve-
berget (Sevo Mons som Plinius och Solinus omtala) fast man
har stor anledning tro, att dessa Auctorer icke känt dess läge
i norden längre än vid Bohusländska kusten, om de ens känt
det derstädes 2). Så mycket är dock visst, att invid Göteborg
tager en b er g sträckning sin början ur Vesterhafvet, stryker genom
ön Hisingen, några härader i Göteborgs län till Dahl och Värm¬
land 3) och så vidare åt norden, fast våra egna häfdatecknare
ej hafva i äldsta tiden vetat, att kalla den Såfveberget utan
Kjöln och fjällen Kjölerna 4).

I en så ansenlig bredd till 15 mil på vissa ställen kan
väl ej annat vara, än att dessa fjällar och bergsryggar dela
sig i flera grenar åt båda konungarikena; men det, som isyn¬
nerhet sträcker sig till Värmland, är af följande beskaffenhet:

Från Rutefjäll i Herjeådalarne gå tvenne fjällryggar på
båda sidor om sjön Fämund och Storelfven. Den östra sträcker
sig allt ned till Tranestrand i Dalarne, den vestra går öfver
Vigelfjället i Norge och ändas der nedom Tryssel, då begge
förlora sig i bergs- och skogsryggar och stryka väl in i Verm-
land på åtskilliga håll, fast man dock icke kan säga, att dess
gräns följer någon fjällrygg 5 6).

Likafullt få vi dock hos oss anmärka tvenne serskildta
bergsryggar, af hvilka likväl den östra blir af mindre betydenhet
mot den vestra, ju längre den kommer i söder, och har man
derjemte anmärkt, att Elf dals höjder ehuru vidlyftiga och höga

’) von Linné Flora Alpina och Tunelds geogr.

2) Sådan har alltid varit min tanke härom, hvari jag blifvit mera styrkt
af Herr Prem. Ingen. Marelii ord 1. c., att Säfvabergen äro ej annat än hafs-

bergen och att Atlantican har härtill ej mera grund än namnets likhet såsom
med berget Ida och vårt Eda.

8) Tuneld 1. c.

*) Sturlesson pars 1 p. 184, 636 etc.

6) Prem. Ingen. Marelius 1, c.

INLEDNING.

dock merendels bestå af höga sandåsar 1) utan både sten och
berg och hålla sitt lopp bredvid Klara elf i öster allt ifrån
Dalby söder ut till Munkfors 2). De berg, som ligga längre i
öster derifrån och förnämligast utgöra Bergslagen , ehuru de på
vissa ställen ega en ansenlig höjd, synas ändock icke hålla sig
i en så jemn sträckning, att de förtjena namn af någon huf-
vudsakligen ordentlig bergsgrupp.

Men den vestra åter, som genom Tryssels, Hofs, Grue och
Vingers socknar går in i Vermland, förtjenar mer vår uppmärk¬
samhet. Jag tycker mig med skäl kunna indela den i tvenne
hufvudgrenar, hvilka åter dela sig på flera håll: den östra genom
Fryksdalen, den vestra genom Jösehärad och Nordmarken.

Den östra grenen

kommer in i Östmarks Gapell, men delar sig strax der i tre
ryggar, som alla gå i S. S. O.

Den första i öster börjar ej långt från Mulldusen eller
Mullhögaklint 3) under namn af Hästeberget, Hojfjället och Våhl-
berget och slutar ett stycke N. om Fryksände kyrka mellan
Olby och Thorsby elfvar. Sedan gå väl härifrån sträckningar
öster om Fryken allt till dess södra ända vid Frykstad genom
Lysviks, Sunne, Ö. Emterviks, Ö. Ulleruds och Kihls socknar
men icke af någon ansenlig betydenhet.

Den andra består af Ränneberget 4), Boseberget, Råskallen
och Råumsberget , stryker sedan ned på vestra sidan om Fryken
genom Tossebergsklätten i Sunne socken; sedan i lägre ryggar,
hvilka åter höja sig på södra sidan af V. Emtervik och sluta
i Frykerud, hvarigenom väl gå sträckningar till Nors socken
och Venern men små och ej att likna vid Fryksdalsbergen.

Den tredje mer i vester följer Rottna elf ur Norge, går
genom Fryksände socken in i Gräsmarken och delar sig på båda

b För denna observation har jag att tacka Herr prosten Joh. Fryxéll
Om bergshöjderna i Elfdalen får jag eljest framdeles tala.

2) Kan ock väl hända derifrån genom Edbyfjället i ITllerud åt Möln-
backa och vidare till .Vyed.

s)o Ar ett ansenligt berg vid gränsen, men min afsigt är icke att be-
skrifva sådana förrän på sina ställen.

4) Hetta räknas för ett af de högsta, deraf att det spetsar sig i höjden;
men Hästeberget är högre, fast det går i en lång sträcka. Trovärdigt folk har
berättat för Herr prosten Joh. Fryxell, att solen synes der midsommartiden,
oin midnatt som en kopparbotten ; men på Ränneberget har Herr prosten sjelf
gifvit akt, att solen kl. 12 på natten gör under horisonten en liten båge.

VÄRMLANDS BERGST R Å ÖKNINGAR.

sidor om sjön Rottnen. Den östra slutar i den bekanta Jåtte-
kårnsklätten 1), ehuru smärre sträckningar fortfara hela sjön ut-
före ; men den vestra stryker genom Rottneläggen och Mang-
skogen ned åt Brunskog och Vermelen och förlorar sig efter¬
hand.

Vester om denna rygg äro väl i Gunnarskogs och Eda
socknar ansenliga höjder och berg: men utom Öjenäsfjället
tyckes intet gå i någon ordentlig sträckning och det förlorar
sig äfven snart, så att vi lemna dem alla till sina ställen.

Den vestra grenen

kommer längre i S. V. ur Vingers socken och Edskogs annex.
Den delar sig vid Bodajjållet emellan Kjöla och Skillingmarks
socknar äfven i tre delar, och på sådant sätt åtskiljes sock¬
narna i Nordmarks härad. De löpa jemt med hvarandra från
N. till S. och likna med sina dalar emellan, som mest bestå af
sjöar och vatten, hafvets vågor.

Den första är längst i ö. På honom ligga Glafva, Lång-
seruds och Silleruds socknar.

Den andra 1 mil längre i V. innefattar Karlanda, Holme-
dals och Blomskogs socknar.

Den tredje ännu 1 mil längre i V. utgör Skillingmarks,
Jernskogs, Östvalls, Töcksmarks, Fogelviks och Trankils socknar
invid gränsen, och är denna lägst.

Alla tre komma i ett följe längst ur norden, men, som
sagdt är, dela sig inom Värmlands gräns, dock så att den sist¬
nämnde följer strax gränsen åt och går så för sig sjelf åt Bo¬
huslänska kanten; men de andra två följas åt till öfra delen
.af Karlanda socken, der de skiljas åt, tills de åter förenas i
Köpmanne fjäll och gå derifrån i en sträckning till Germansudde
och hafvet2 3 * * *).

Dessa äro nu de förnämsta bergsträckningar i Värmland.
Bergslagerna likna väl något dessa nämda härader8); de öfriga

*) Kallas i allmänhet Getkärnsklätten men orätt.

2) Herr prosten Tranceus, Herr kyrkoherden Noren och Herr O. Bjur
hafva här visat mig benäget biträde.

3) Ofverallt finnas der höjder, som gå från N. till S. emellan sjöarne till

’/ 4> '/s och ofta 1 hel mil; men mest torde förtjena vår uppmärksamhet en

sträckning, som på närmare eller längre håll följer Svartelfven. Den lär taga

sin början i Dalarne, går genom Gåsborn till Gåsbornsklätten, sedan öster om

INLEDNING.

landets delar äro mera släta men derför hvarken mer eller
mindre behagliga, emedan der sällan tattas ljufliga höjder,
sjöar och åar, hvilka mest hela landet öfver gifva för inne-
byggarne och resande åtskilliga ombyten af de nöjsammaste
utseenden.

Hvad de orter angår, som bestå af höjder och dälder
emellan likasom hafsböljor, så gör jag nu icke den saken till
min att påstå eller försvara, det de af hafvet fordom blifvit så
danade* 1). Får jag rum på annat ställe derom tala, skall jag
det icke underlåta.

Jernbergen äro just de, som en gång skaffat Värmland i
ljuset; dock vill jag på detta stället ej vidare nämna derom,
än att de hufvudsakligen ligga på östra sidan af Klara elf och,
så mycket jag hittills kunnat utröna, taga sin början i Räms-
berget och Gummeliöjden i Råda socken och Elfdalen 2), gå der-
ifrån S. O. till Nordmarks grufvor och Pergsberg under sjön
Yngen åt Kroppa, der äfven är blandning af silfver, och slutar
detta strecket antingen strax der nedom eller går det genom
Carlskoga under Svartelfven till Leke och Lerbäcks Bergslager
i Nerike, hvilket ock synes troligast, och då går denna jern-
malmssträckning allt i S. O. ännu vidare genom Godegårds,

Långban och vester om Saxen ned förbi Loka källa i vester och sjön Skarpen

i öster: vidare in i Carlskoga förbi sjön Immen i vester och till Vismen i
öster öfver Sälsjö allmänning och vidare genom Visnums socken till Rudskoga
vester om Skagern och till Gullspångs elf som med sitt fall ur Skagern i vester
afskär hela sträckningen, så att den alldeles förlorar sig, sedan den till en 15
eller 16 mil följt gränsen åt fast af olika storlek.

b Detta var Herr prosten Trancei mening och höll Herr prosten äfven
icke olikt, att fordom varit segelled ur stora Lee till den kant, der nu Fredriks-
hall och Fredriksstad ligga, hvilket väl skulle komma till pass, om man ville
besvära sig, att hos Sturlesson uppspana våra förfäders mångfåldiga seglationer
genom vikar och fjordar. Men det torde ej löna mödan. Fredrikslialls hand¬
lande fingo icke dess mindre i vår tid låta köra sitt sågtimmer från Otted till
Tistedals sågar.

2) En sägen är bland allmogen, att, när Nordmarks grufvor och Pers-
berg fingo systerlotten, så kom brodersdelen på Gummehöjden. N u ligger väl
Rummehöjden afsides, men den dag kunde komma, att vägen ej blefve för lång
dit. Der har ännu aldrig varit brutet efter malm; men vid Räinsberget har
Uddeholmska bolaget anställt brytningar. Sedan äro flera grufvor af mer eller
mindre godhet söderut derifran till Taberget och Nordmarken. Vidare i söder
äro Finnmosse grufvor, Agegrufvorna och många skärpningar på Finshytte skog
allt intill ^Filipstad, der det slutas; men mer i öster håller sig ett annat streck
genom Gasborn, Langbanshytta, Persberg och å ömse sidor om Kroppa elf. I
Carlskoga äro väl flera försök gjorda efter malm, men hittills har man ej varit
lycklig nog att finna någon grufva, som velat hålla stånd i längden.

VÄRMLANDS skogar.

Tjellmo, Hellestads och Vånga Bergslager i Östergötland intill
Finspång.

Om Skogar.

Hela Värmland har i alla tider varit tillsammantaget att
anse som en enda skog. Olof Trätålja kunde ej bränna utan
på vissa ställen och i Harald Hårfagers tid kallades östra delen
af landet en stor skog, som skiljde Värmland och Göthaland
och som i K. Magni Ladulås tid hade fått namn af Värmaskog1).

Efterhand har dock eld och vatten stycketals så tärt och
uppslukat denna skog (jag menar att somt blifvit medtaget till
svedjande, kolning och bränsle och somt utflottadt till Troll-
hätta och vidare), så att ändtligen vissa trakter blifvit utmärkta
under sina serskilda namn; men dessa hafva år efter år blifvit
så medtagna, att ock på somliga knappt mer än sjelfva namnet
är qvar, och, der ännu några storverksträd äro lemnade, har
man till en god del att tacka antingen Digerdöden eller ock
Högstsalig Kon. Carl den XI:s skogsordning för.

Äfvenså här som förut med berg och vattendrag få vi
göra skillnad på vestra och östra sidan om Klara, och hafva
skogarne på den förra alltid varit af större vidd och betydenhet.
De äro eller hafva varit

Vester om Klara:

Tolfmilsskogen, som ock tyckes hafva sträckt sig in öfver
norska gränsen. Den tager sin början nedanför Håfvilsrud i
Eda socken 2) och går genom Gunnarskogs, Fryksände, Ny och
Dalby socknar, fast man i landet ej får annan beskrifning på
honom, än att han räknas mellan Klara och Glåmman. På
de sista 200 åren har denna skog blifvit temligen bebodd
mest af Finnar, hvilka i sitt svedjande väl hafva förstått, hvar-
till han duger, oaktadt jordmånen der icke är så bördig som
nedanför Håfvilsrud.

Tiomilsskogen räknas emellan Klara och Dalelfven och går
således äfven något in i Dalarne, men utgör östra delarne af
Ny och Dalby socknar i Värmland.

Fyramilsskogen, emellan Fryksände och Ekshärads kyrkor,
är endast bebodd af några Finnetorpare.

0 Detta få vi framdeles anmärka och bevisa.
-j Prem. Ingen. Marelius 1. c.

INLEDNING.

Afvelsätersmoen på gränsen åt Dahl går från Venern genom
Tveta åt Svanskogs socken och har förmodligen varit af mer
betydelse än nu.

Sörmoen emellan Tingvalla, Nors och Grafva sorknar på
en slät sandhed, der man kan, om man vill, föreställa sig spår
efter vågorna i syndafloden. Det är icke underligt om denna
skog skulle efterhand blifva mindre än fordom. För öfrigt är
väl ingen socken så fattig på skog, att icke hvart och ett hem¬
man ännu eger tillräcklig vedbrand och många till afsalu både
kol- och sågtimmer; men vi få framdeles märka sådana ställen
serskildt.

Öster om Klara

har den s. k. Vårmaskog med tiden blifvit delad i åtskilliga
smärre delar, som hvar för sig fått eget namn och äro dessa
de märkligaste :

Letlistigen från Nysund till Degerforsen är icke så under¬
kastad utflötning som en del af de förr nämnda; dock behöfves
han till andra behof vid de flera Bruk, som ligga häromkring.

Bodaskogen har ännu sitt namn qvar i gamla skrifter och
handlingar. Han sträcker sig från Degerforsen på båda sidor
om Svartelfven inemot Loka källa och utgör nu Garlskoga
pastorat. Om några åboar derstädes hafva orsak att klaga
öfver skogsbrist, så är den dock ännu tillräcklig för de flesta.

Visnumsmoen, Varnumsmoen, Brattforshed emellan Väse
härad, Nyed och Fernebo och några allmänningar i härader
och socknar, äro icke mera af den betydelse, att de behöfva
nämnas pä ett ställe, som endast skall gifva ett begrepp om
landet i allmänhet, och sparas derför till annat rum.

Fernebo Bergslags skogar kunna numera icke räknas för
betydliga, sedan de alla år så ansenligt medtagas och nyttjas;
dock hafva de hittills genom förnuftig hushållning varit till¬
räckliga på de mesta ställen. Nu börjar man befara att Eld-
och Luftmaschinen 1) vid Persberg skall blifva en värre pest för
våra Bergslagsskogar, än alla Hyttor och Hamrar varit förut,
såvida man ej kan drifva honom med stenkol.

*) Denna bl ef bygd med Brukssocietetens och Bergslagens kostnad på
Jernkontorets förlag af Engelsmän 1766 att utdraga vattnet ur de gamla gruf-
vorna och skall på sitt ställe blifva omständligt beskrifven.

Värmlands Historia

delar sig sjelf i 3 delar:

Den första till Olof Trätälja,

Den andra till Hertig Carl och
Den tredje till närvarande tid.

Men för bättre redighet indela vi henne i
Hedniska, Påfviska och Lutherska Tidehvarfven,
af hvilka åter hvardera blir dubbelt:

Det Hedniska:

Före Olof Trätälja till ungefär . år 650.

Efter Olof Trätälja till . år 1000.

[Det Påfviska:

Före Digerdöden till . år 1350.

Efter Digerdöden till . år 1520.

Det Lutherska:

Före Hertig Carl Filips död till . år 1622.

Efter bemälte Hertigs död till . år 1772.

Hvardera kommer serskildt att betraktas.

3 JA 1901

Beskrifsting

öfver

Värmland.

Sörsta afdelningen:

innehåller

Bedniska Ciden.

Författad

ERIK FERNOW.

fiedna-Cidelwarfixt

före

Olof Crätälja.

För (letta tidelivarf kan man inga Tissa årtal utsätta,
utan slutar det på sannolika skäl
omkring år 650.

I. Om landets beskaffenhet före Olof Trätäljas ankomst.

I gissningar och mörker stadnar man snarast, då man gör
sig mödan att utröna, huru länder blifvit först bebygda efter
Syndafloden;- och det helst i norden.

Det är en allmänt erkänd sanning, att i Svea Rike varit
folk före Odens ankomst och således före Christi födelse, an¬
tingen det varit Schyter , Neurer, Finnar, Lappar eller andra ;
och deras tarfliga lefnadssätt att föda sig af boskapsskötsel, jagt
och djurfänge hindrade dem icke att nedsätta sig i den del af
riket, som nu kallas Värmland likaså snart som i någon af
de andra.

Här kunde hvarken brist eller öfverflöd af vatten hindra
att få boningsplatser, der många höjder fastän icke sjellva
fjällar dock trotsa fjällarne, och der ännu finnes öfverflöd af
strömmar och sjöar.

Här kunde ej fattas näringsfång i en tid, då skogarne
skaffade tillräckligt villebråd och boskapsbete, sjöar och åar nog
fisk, och sjelfva orten ansenligt utrymme och nog behaglighet
för ett makligt folk.

Men härmed är icke bevisadt, om denna landsände haft
många eller få eller inga innebyggare i djupaste Hedendomen.

Väl kunde man gissa att här varit nog folk, men att det
utgått antingen i den pest, som i Kejsar Antonini Filosofi tid,
A. G. 166, mest gick öfver hela verlden x) eller ock mycket
mer i den hungersnöd, som under Domalders regering i Up-
sala så tryckte Sverige, att ock folket, till att förekomma den
slutligen offrade sjelfva konungen åt Oden 2) ; men härmed be¬
visas ingenting.

!) Bar. Hollbergs öfversättning af Herodianus.

!) von Dalins S. K. H. pars 1 Cap. 2 §. 11 (vid A. C. 100. Lager-
brings S. K. H. p. 20 .

HEDNATIDE-HVAEFVET.

Man har velat göra Värmland till ett eget vidlyftigt konunga¬
rike långt före Ingjald Illrådas tid; men allt, hvad man hit¬
tills anfört till bevis, grundar sig antingen på orimligheter eller
gissningar.

Gissning är, om Variner och Marcomcenner , dem Tacitus
och flera omtala och man i nyare tider börjat utrusta här¬
ifrån, efter deras namn ega någon likhet med Värmland och
Marken eller Markbygden, som Dahl med en del af Värmland
och Norge fordom blifvit kalladt, förmodligen på samma sätt,
som slättbygden i Upland och Vestmanland än i dag kallas
Rumbolandet , och Värmländingarne äfven skilja sina hemvist åt
under namn af Vester på landet och öster i landet J).

Gissning är, att Sverige denna tid varit deladt i 10 Hun¬
dari, och att den delen af Värmland tillhört Tvehunda , som
ligger öster om Fryken och Norselfven och den vestra delen
till Sexhnnda 1 2).

Orimligt är, att Värmland utgjort någon del af det fordna
Alfheims rike ; ty fastän detta beskrifves hafva legat emellan
tvenne floder: Raumelf3) och Götha elf 4 *), och man ville med-
gifva, att Götha elf vore den nu s. k. Storelfven; så strider
dock alltsammans mot all historisk sanning. Alfheim var först
bebygdt tre mansåldrar före Olof Trätälja; några år efter Olofs
död gifte sig Upsala Öfver-Konung, Sigurd Ring , med Konung
Gandalfs dotter af Alfheim °). Lång tid derefter fick Olofs
sonesons soneson, Gudröd Jagtekung , prinsessan Alfhild af Alf¬
heim till gemål och ännu i Halfdan Svartes tid var Alfheim
till 6). Huru kan man då se möjlighet uti, att Trätälja kunnat
för sig finna en obebygd ödemark och namngifva Värmland
midt uti det föregifna Alfheims rike 7 eller 8 mil vester om

1 ) Man säger ock på Vesterlandet, så snart det kominer an på landet
V. om Klara. Hade Sturlesson skrifvit så, hade vi säkert trott, att detta varit
landets rätta namn i hans tid. Afvenså förhåller sig förmodligen med Mark¬
bygden, som ock nu brukas med Skogsbygden, Slättbygden, Bergsbygden
m. m., hvilka ej äro annat än binamn.

2) Ätlantica Cap. VI §. 5. Cancell. R. Lagerbring håller ock detta för
en dikt. S. R. H. p. 309.

3) Detta är Glomman i Norge, som utfaller vid Fredriksstad, så att
Alfheim ej varit af de små rikena, om det börjat vid Klara elf.

4) Sturlesson, Hervora S. etc.

6) Lagerbring 1. c. p. 147.

6) Halfdan dref några norska prinsar till Alfheim (Sturl.) och lär namn
och rike gått ut, när Harald Hårfager underkufvade Norge.

FÖRE OLOF TRÅTÅLJA.

Klara elf, och inom hvilken trakt äfven hans svärfader var
konung?

Orimligt är ännu mer, att Konung Gylfes farfars broder,
Norr, Tore Snärssons son, före Ch risti födelse *) eller icke långt
derefter1 2) lagt Värmland under sig, då han gick derigenom,
för att underkufva Norge, och han skall hafva satt sin son,
Raumer , till konung öfver Värmland. Jag nekar ju icke till,
att Historien kan vara sann, fast jag hafver min egen tanke
derom, som jag framdeles får anföra; men den anförda tide¬
räkningen slår ej in, att detta skett så långt tillbaks. När
man jemför ättartalen i Fundin Noregur , ur hvilken allt detta
är taget, finner man, att Olof Trätälja och Tore Snärsson lefvat
på ungefär samma tid; ty båda deras efterkommande, Harald
Hårfager och Rognvald Jarl, voro nästan ur lika leder sam¬
tidigt 3).

Man ser häraf, huru svårt det blir att leda sig till ljus
i de gamlas samtidsräkningar och att ännu så mycket mindre
kan bevisas, att Värmland haft egna konungar före Olof, som
man är åtminstone till största delen oviss, om det ens egt
innevånare.

Allt man med någorlunda visshet kan säga är, att de åt¬
minstone icke varit många, om de än varit några i vestra delen
af landet; men med den östra torde det hafva annan beskaf¬
fenhet.

Då Alrik och Erik voro Öfverkonungar i Upsala, hade
ock Vestergöthland sina egna höfdingar; men att deras land
var litet bebodt, bevisas deraf, att “i den tiden voro stora öde¬
marker, der folk ändtligen bodde men vidt utspridda och så
långt ifrån hvarandra, att många aldrig hade sett någon enda
menniska utom sitt husfolk i all sin lifstid “ 4). Och detta
passar sig äfven till Värmland.

Ännu längre fram, då Olof Trätäljas farfader, Bröt Anund,

1) Göranssons S. E. H. p. 32.

2) v. Dalin 1. c. Cap. IV §. 5.

s) Se Tab. N:o 1. Jag vågar ej motsätta mig så många oeh vittra häfda-
teclcnare, som anföra dessa konungars lifstid så långt fram; men tager dock de
skäl, jag liafver, för ögonen och hoppas få medhåll, då jag påstår, att Auktor
till Fundin Noregur kunnat irra sig oeh för oss uppgifva personer med lika
namn vid olika omständigheter och tider.

4) Rolf och Göthr. Saga. p. 1.

HEDNA-TIDEHVARFVET.

regerade, anföres hela Sverige af det utseendet, att “der voro
många ödemarker och öknar, några dagsresor öfver, dem be-
mälte konung använde mycken flit att upprödja och bebygga
samt göra vägar öfver" 4), och ännu i hans sons, Ingjald III-
råda, tid “voro några konungar, som röjde och jemnade stora
ödemarker och bygde sig der riken" * 2). Omkring den tiden
blefvo Alflieim och Solöar upptagna 3) ; men Värmlands vestra
del stod efter all vår kunskap ännu till större delen öde, och
verlden kände ännu ej dess namn.

* *

Men om de Södra Härader i landets östra del på andra
sidan Klara elf tyckes man hafva all anledning att sluta, att
de nu redan voro bebodda, lydande antingen till Vestergöthland
eller Nerike.

Åtminstone någon tid, innan Trätälja upptog Värmland,
hade konung Göthrik i Vestergöthland gifvit en del af sitt rike
till Jarlsdöme åt Vikars son, Ner i Jarl, ifrån Norge, af hvilken
man menar att Nerike har fått sitt namn 4). Och under samma
namn håller jag före att Visnums, Ölme och en del af Väse
härader blifvit inbegripna under detta Tidehvarf. Här är ett
slätt och godt land tjenligt till åkerbruk, som förmodligen nu
började komma mer i gång, och det är ej troligt, att Väst-
götha konungar, som hade det så nära till hands, låtit det
ligga obrukadt och öde.

Om det först blifvit upptaget af Neri eller af honom till-
ökt med folk, kan man ej så just veta; det sednare tyckes
dock mest troligt af det skäl, att Upsala Öfverkonung, Aune
hin gamle, under sin flykt från Upsala flera gånger tog sitt
stamhåll i Vestergöthland, der han fick dess konungars tillstånd
att bo 5). Han egde mera ro i makligheter och vidskepelse 6)
än i härnad och åkerbruk, och det är troligt, att han uppe-

*) Sturlesson Yngl. S. p. 42.

2) Id. 1. c. p. 45.

3) Tab. N:o 1.

*) Verelii Not. till Rolf och Göthrik. Lagerbring 1. c. p. 90.

6) Danska konungen Halfdan Frodesson dref honom först ifrån thronen
och derpå danska prinsen Ale den Raske , som dock till \ sist blef ihjelslagen af
Starckotr. (Heimskr. pars 1 p. 31.1

e) Botins utk. till S. histor. p. 37.

FÖRE OLOF TRÅTÅLJA.

hållit sig i den delen af landet, som nu bär namn af Amne
eller Aunes härad , och att han der till sin säkerhet uppbygt
Ane- eller Agneholms slott, hvilket tillika med Angelshamn 1),
Agnebro 2) och Amne härad af honom fått namn, fastän en så
lång tid kunnat göra den lilla ändringen i uttalet.

Om så skett, kan man ej heller tvifla, att ju våra 3
nämda härader isynnerhet Visnum 3) haft innebyggare långt förr,
än Neri Jarl kom till landet, hvilka varit lemningar efter Aunes
män och åtminstone varit utspridda omkring kusterna af Venern
och Skagem, der mångfaldiga ättehögar än i dag bära vittnes¬
börd om en hög ålder, fastän vi lemna att anföra dem förr
än i nästa tidehvarf ovissa, till hvilket de höra.

Hvad Neri Jarl angår, så håller man före, att han haft
sina säten på Jarlsbohl i Rudskoga och Jarlsberg, nu Jersberg,
i Varnum, der en ganska stor ättehög intill vår tid bibehållit
namn af Jarl och Konungagrafven, men icke längesedan blifvit
af den förbirinnande Löthelfven utskuren. Invid samma gård
vittna ock några uppresta stora stenar att der både varit Do¬
maresäte och någon ansenlig byggnad, utom det folkets berät¬
telser gifva anledning till bådadera.

Härvid bör jag ej förbigå att göra den anmärkning, att
folket i denna orten i lefnads-, tale- och tänkesätt sjelfva bära
vittne, att de ej äro af de stammar, som Olof Trätälja förde
till Värmland och hvilka bibehållit sig mer oförändrade på
vestra sidan Klarelfven isynnerhet åt norska gränsen4).

Häraf kan lätt orsaken finnas, hvarför man anfört Värm¬
land under det gamla Vestgötha- riket 5). Det är så till vida rätt,
då det förstås om de 3 nämda Häraderna; och deruti torde
grunden ligga dertill, att denna landsort ätven i sednare tider
lydt under Nerikes län, då det vestra Värmland haft sin egen
höfding.

* *

1) I delningen af Tvehunda och Sexhunda går Värmlands gräns från
Angelshamn eller Gullspång genom Dagerflod eller Norselfven och till Lysvik.

2) Att Agnebro är Gullspång skall längre fram visas.

a) Deraf torde ock hända, att detta härad alltid står främst bland de östra.

4) Skulle ej detta slå så noga in med Näs, Grums ocb Kihls härader,
kommer det deraf, att der alltid bott flera herrskaper än i de andra.

5) M. Lidgrens Diss. de Rege Rolfone, 1718.

HEDNA-TIDEHVARFVET.

Bergslagen var i denna tid icke till. Den var antingen
en ödemark norr och öster ut från Ölmehärad, eller bodde der
åtminstone litet folk vidt omkring spridda. Voluspa berättar,
att Aserna samlades i Idavall, anlade der verkstäder, härdar
och smidjor, gjorde tänger och verktyg och smidde Aud, som
öfversättes med penningar (kanske och svärd och äggjern).
Ovisst om Idavall är vår Edaskog eller någon annan svensk
ort 1)?

Hade de nyttjat sjömalm , så hade den lätt stått till fångs
uti Edakanten, isynnerhet i sjön Flagan , der han icke allenast
fins ymnigt, utan ock håller till 50 procent och mera; men
inga anledningar till så gamla grufvor finnas der. I vilda
skogen, på Gärdsåsheden, en ansenlig höjd i Gunnarskog, fann
jag 1769 jernzinner eller slagg djupt ned i jorden, der äfven
syntes tecken till åkerrenar och 1770 funnos 2:ne temligen
stora jernstycken i en gammal myr på Kjöla prestgårds eg or 2);
men allt detta kan vara lemningar efter Olof Trätåljas Asar.

* *

Vi hafva anfört en del af det östra Värmland, såsom be¬
bott före Trätäljas tid under Nerikes namn. Hans fader Ingjald
Illråda i Upsala hade genom flera illgerningar och nidingsverk
bragt sig i det tillstånd, att han af fruktan för både in- och
utländska fiender måste bränna sig sjelf lefvande och hans un-
dersåtares hämdlystnad stadnade på sonen, som då vistades i
Vestergötland hos sina slägtingar att uppfostras, och lär vid
den tiden ej varit mycket gammal.

Till sin räddning fann han nödigt att fly; tog derför en
hop folk med sig och drog till Nerike.

Hvar och en kan lätt finna, att han heldst tog vägen åt
Visnumsorten öfver Gullspångs elf bredvid Venern och icke när¬
mare åt Sverige till det nuvarande Nerike ; ty alla hans öfriga
idrotter utvisa, det han varit för klok att på flyende fot kasta
sig midt i gapet på sina fiender, hvilket han nödvändigt gjort,

1) Cancell. R. Lagerbrings Sv. hist. p. 68.

2) H. Kyrkoh. Sv. Norén och H. Assessor Ax. Norén behöllo dessa
jernstycken sasom något rart på denna orten i sina gömmor, och visserligen
måste de hafva legat der en lång tid.

FÖRE OLOF TRÅTÅLJA.

om han tagit vägen österut från Vestergöthland öfver Hofva-
kanten och icke norr ut till Visnum.

Der var förmodligen denna tid ej mycket folk, så att han
med ett litet medfölje fick rum, och han beslöt att der fästa
sina bopålar, då han ock i alla påkommande händelser kunde
hafva någon hjelp att vänta från sina slägtingar i Vestergöth¬
land, hvarför han ock säges hafva bott någon tid på Säby.

Men om detta hans nya värdfolk för hans personliga dygder
icke offentligen ville eller kunde angripa honom, så hyste de
dock naturligtvis ett hemligt agg till honom, derför att hans
fader försåtligen innebränt deras konung, Sporsnialler, jemte
flera fylkeskonungar, som han inbjudit till Upsala.

Åtminstone såg Olof sig icke säker här, sedan hans vistelse
blef vidare kunnig upp till Sverige, och han beslöt att med
sin lilla hop uppsöka en annan bostad; drog derför vesterut
öfver marker och skogar till en elf, som faller i Venern, der vi
finna honom igen i nästa tidehvarf.

II. Om krig i Värmland före Olof Trätälja.

Så länge Värmland var till minsta delen bebodt, kunde
der ingenting finnas att träta om, äfvensom inga voro att strida
med. Saxo anför väl ett krig vid Christi födelse mot Värm¬
lands höfding, Gunde , och ett annat mot en konung Göthar
någon tid derefter; men vi få framdeles se, att de böra hän¬
föras till nästa tidehvarf1). Emellertid hafva flera slag försig¬
gått på Venern, helst på isen ; och som man är oviss, på hvad
ställe de stått, torde jag här få nämna ett par.

* * *

Vikar var en konung på Agder i Norge, som efter den
tidens sed for städse i härnad och med hjeltemod röfvade,
plundrade och slog ihjel folk. I Känngård, det några mena
vara Finland eller Ryssland 2), var ock en konung vid namn

*) Se Tab. N:o 1.

*) Känngård torde dock hafva legat något närmare till hands, än att en
så långväga konung besökt Venern. De norska kalla än i dag sina finnar
Qvåner och torde således Sisar antingen varit derifrån eller från vårt Finveden
eller Skidfinnars konung. Vi kunna väl föreställa oss czar Peter af Ryssland

HEDNA-TIDEHVARFVET .

Sisar, hvilken lärde samma handtverk. Dessa möttes af en
händelse på Venern, och det kunde ej aflöpa, utan att de skulle
försöka hvarandras styrka. Sisar försvarade sig tappert och
nedlade mycket folk för Vikar; men denne hade Starckotr på sin
sida och han hade lust att nappas med Sisar. I början såg
det rätt illa ut för Starckotr; han miste skölden, fick 2 stora
sår i hufvudet, axelbenet klöfs och ett sår blef i hvardera
sidan. Men slutligen var han lycklig att hugga foten af Sisar,
som då stalp död på stället och hans egendom blef Vikars
byte 1). Denne Vikar var fader till Neri Jarl.

Ale hette en tilltagsen höfding på Uplanden i Norge, som
vågade med krig angripa Upsalakonungen Adil, Ottar Vendel-
kråkas son och Olof Tråtåljas farfars, farfars fader. Adil be¬
gärde och fick hjelp af sin stjufson, k. Rolf Krake i Danmark.
Han sände honom 12 kämpar med något manskap till hjelp,
med hvilka han mötte Ale på isen å Venern, der efter ett
tappert motstånd Ale stupade med allt sitt folk 2).

för så betydlig lijelte, som någonsin Sisar var i sin tid. om ej mera; men jag
liar svårt att föreställa mig, om han ock fått utbreda sin makt på denna sidan
Östersjön, att han ändå fnnnit sig uti att uppsöka Venern, ehuru han haft
bättre vägar dit, än förmodligen Sisar hade.

*) Rolf och Oöthr. saga.

2) v. Dalins S. R. H. pars 1 Cap. 13 § 6.

fiedna-Cidelwarfoet

efter

Olof Crätälja.

Innehåll.

I. Om landets beskaffenhet Tester om Klara elf

ocli dess styrelse . pag. 39

II. Om landets beskaffenhet öster om Klara . . »51

III. Om innerånames beskaffenhet oeh lefnads

sätt i allmänhet . » 52

IV. Om landets höfdingar och andra märkliga

män . . » 57

V. Om krig i landet i detta Tidehrarf . » 62

TI. Om märkliga orter i hedendomen . » 69

VII. Om öfrerlefvor af göthiska namn oeh ord

intill vår tid . »

I. Om landets beskaffenhet vester om Klara elf,
oeli dess styrelse.

Under Värmlands namn begripes i detta Tidehvarf allt
det land, som än i dag bär samma namn vester om Klara elf.
Om någon del, större eller mindre, af Elfdals skogar öster om
elfven blifvit hit räknad, så var dock den af mindre betydenhet;
och äfvenså i Kihls liärad. Ovisst är ock, om icke Värmland
i denna tid sträckte sig längre i S.V. öfver någon del af Mar¬
kerna eller Dahlsland. Dock gör det föga till saken att utröna
i en så mörk tid.

I början af 600-talet stod allt detta landet (till 12 mils
bredd och dubbel längd) öde, ett hemvist för vilda djur, det
menniskor sällan sett. Som vi förut hafva nämt, var Olof
Trätäljas nöd en orsak, att det nu i en hast blef besatt
med folk.

Landets konungar hafva varit 8 till antalet.

I. Olof Trätälja 1 2).

Olof var son af Upsala-öfv erkonungen Ingjald Illråda och
hans drottning Göthilda, k. Algots dotter af Vestergöthland. I
sin barndom blef han efter den tidens bruk bortsänd till en
sin slägtinge, Boge, i Vestergötland att uppfostras, hvilket skedde
i sällskap med Boyes son, Saxo Fleita. Men ett oblidt öde
utstötte honom från Upsala thron, den hans förfäder i orubbad
ordning besuttit ifrån Odens tid under namn af Ynglinga-stäm-
man vid 6- eller 700 år3).

1) Hela Olofs historia utom händelsen med hans dotter är tagen ur
Sturlesson.

2) Våra häfdatecknare äro mycket skiljaktiga i denna tidräkningen ; dock

skola vi längre fram söka leda oss till ljus.

HEDNA-TIDEHVARFVET

När ryktet kom till Vestergöthland om hans faders fall
och de svenskas uppror, skulle man undra, hvarför han icke
hellre blef qvar hos sina anförvandter till mera säkerhet, än
att med ett litet försvar gifva sig på en osäker flykt; men det
är troligt, att ryktet om Ivar Vidfadmes framgång och grymhet
injagat sådan skräck hos Vestgötharne, att de ock funno sig
nödsakade att vörda hans spira och icke trodde sig om att
kunna försvara denna främmande prins inom sina gränser.

Om Boye nu var död och Saxo rådande i landet, torde
detta än vidare bestyrkas. Saxo har fått' namn af Fletir eller
Fleita, och vi kunna nu ej veta, huru dessa orden i den tiden
uttalades. Men hos Värmländingarne af den äldsta stammen
vid vestra gränsen betyder än i dag Fläkja: en sak af intet
värde, och Fläkjir eller Flåtjer: en man af intet mannamod
eller en sådan, som man annars i allmänhet nämner för en
mes och som till ingenting duger 2). Detta torde hafva samma
betydelse som Fleita och Fletir. Saxo torde haft ett sådant
harhjerta för Ivar, att Vestgötharne, som eljes i alla tider under
tappra anförare varit vana att försvara sitt land och sin frihet,
funnit sig vid att gifva honom ett sådant namn ; och då blir
ej svårt att finna, hvarför Olof nödgades skaffa sig ett odödligt
namn och heder på annat ställe.

Han tog med sig så mycket folk, som ville följa honom;
troligt, att den hop ej var stor, som ville sätta lif och välfärd
på ett så äfventyrligt vågspel, och drog med dem först upp till
Nerike, det vi antagit för Visnum. När han icke der såg sig
säker, bröt han med sitt följe upp och for vester öfver Marken3 4),
till dess han slutligen stannade på Näset vid Sifhälla elf i).

Denna elf satte gräns för Olofs vandring. Här såg han

*) Han innebrände på åtskilliga tider 12 konungar i Upsala och lockade
sin dotter Asa att förgöra sin man, k. Gudröd i Skåne, sedan han mördat sin
broder Halfdan Snälle. Dennes son, Ifvar Vidfadme, sökte hämd och tvin¬
gade lllråda att med sin dotter bränna sig inne på Räningeborg i Mälaren.

2) När folket i Jössebärad enligt sin urgamla vana skola fägna främmande,
så sker det merendels med en ursäkt: Håll till godo, det cir ej annat ån en
fläkja: det är så ringa, att jag skäms att bjuda. Flåk och Fläker har ock
samma betydelse som Fläkjir och brukas sällan i god mening.

3) Ungefär der nu Varnums, Ölme och Väse härads, Fogelviks, Carlstads,
Nors och Eds socknar ligga.

4) Jag är icke okunnig om, att många här hålla för, att han stannat vid
Klara elf, men har funnit skäl att häri göra ett med prostarne Hofsten och
Edström. M. M. S. S.

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

sig så mycket mera säker för fiendtligt anfall, som han på
en okänd ort hade sjön Venern, Klara och Sifhälla elfvar lik¬
som gränsfästningar omkring sig, till dess han i söder, öster
och vester än vidare hunnit förskansa sig. Från norr var ingen
att frukta för, sedan konungen i Solöar blifvit hans svärfader.

Detta Näs, som nu utgör ett härad, är ungefär 7 mil
långt samt lVa mil bredt. It söder blir det smalare.

Som vi icke veta antalet af det folk, som Olof förde med
sig, kan man gissningsvis taga dem till några hundra hushåll,
som på detta Näs och norr ut derifrån strax började afhugga
och uppbränna skogen att för sig få bostäder och foga an¬
stalter för sin bergning.

Förmodligen hafva de haft korn och hafra med sig att så
i jorden ; men om de brukat det nu så gängse svedjandet af
råg är ovisst, äfven ock om de nyttjat åkerråg x).

Troligt är, att Olof såsom denna flockens högste liufvud-
man på flera ställen låtit för sig uppföra anständiga bonings¬
platser såsom vid Gillberga , Vermskog m. m.; men isynnerhet
har af ett visst tillfälle en hans gård blifvit märklig under
namn af Hjelleskata. Eljes har man ock hållit före, att han
bott på Brobacken invid Sifhälla, der han sedan blef begrafven1 2).

På dessa ljufliga orter, som till en del trotsa de vackraste be¬
lägenheter i riket, bodde han länge i frid och ro ostörd under
den förnöjelsen att se sin lilla hop årligen ökas och sina gränser
utvidgas; litet aktandes det förakt, uppsvearne hyste för honom,
i det de gåfvo honom det hederliga öknamnet Trätälja.

Det uppröjda landet kallades Värmland och lär i början
ej hafva sträckt sig längre än till Nås och Gillbergs härader3),
men efterhand och snart vidgat sig mera. Man kan ej bevisa,
att detta namn tillförene varit till.

Det är naturligt, att Värmlands namn i första början ej
sträckt sig vidare än till nämda härader; ty hvar skulle Olof

1) En berättelse är, att Finnarne lärt landtfolket att så råg och en annan,
att en prest i Dalby, Herr Anders, hade råg att skänka finnarne vid deras
ankomst.

2) Pr. Edström 1. c.

3) Likasom vårt Näs stöter i N. ut i Venern, så möter ett annat Näs
ur söder från Vestergöthland under namn af Kalland , som det skall hafva
blifvit kalladt af köld från sjön (Doct. Luths Diss. de Lecköa). Hvad under¬
ligt då, att det andra fått namn af Värmland?

HEDNA-TIDEHVARFVET

i en sådan hast taga folk till hela landet? Och man kan för¬
moda, att de få undersåter han egde ej bygde sig mycket långt
från hvarandra af fruktan för fiendtliga anfall isynnerhet åt
Klarasidan.

Att Olofs allmoge ej var så mycken eller hans rike så
mäktigt, bevisar nogsamt den omständigheten, att han icke egde
styrka nog att bjuda tvenne öfversittare spetsen, som ville bort-
röfva hans dotter, ehuru de lemnade honom så lång betänke¬
tid, att det ej blott spordes till främmande land, utan han ock
fick verklig hjelp derifrån. Man borde ömka den, som i vår
tid gjorde slikt tillbud hos mindre folk än konungar.

Dock fick han efterhand mer och mer tillopp af nya ut¬
flyttningar från Sverige i samma mån, som Ivar Vidfadmes
grymhet tilltog, och ifrån Vestergöthland kom en ny svärm
under en Götlies anförande till så stor myckenhet, att de upp-
togo för sig sjelfva ett helt härad invid gränsen af Solöar, dit
Olof anvisade dem.

Denna Göthe var tvifvelsutan en qvarlefva af gamla Gö-
thiska konungastammen och Olofs frände. Efter honom blef
häradet kalladt Göthes-härad *), som sedan ömsom blifvit kalladt
Thjusse, Jusses och Jösses härad 1 2).

Gillhergs härad skall hafva sitt namn af Olofs hedniska
offerprester. Såsom utestängd från afgudatjensten i Upsala,
ville han inrätta en sådan i sitt eget rike; och or fens läge,
gamla berättelser och många andra omständigheter bestyrka,
att detta skett vid Gillberga. Der var han efter sina förfäders
vis vid Upsala sjelf öfversteprest ; men underbetjeningen skall
hafva blifvit kallad Galler eller Gäller , efter de voro snöpta,
och deras boningsplats är derefter nämd Gjålberga 3) eller
kanske Gaulum 4).

1) Pr. Edström 1'. c.

2) Om detta härads namn äro många gissningar. Prosten Hofsten M. S.
säger, att det blifvit kalladt af Jösse, Thjusse, Tjasse, som betyder Varg,
»emedan dess innebyggare som vargar förmådde rifva fiendens gods till sig och
honom med makt föröda». Prosten var sjelf född i Jössehärad; men ehuru desa
innevånare alltid varit ett muntert och hurtigt folk, tycker jag ändå, att denna
derivation mindre hedrar deras stamfader. Rudbeck menar utan tvifvel med
detta härad Asa hundari i Värmland. Atlant, pars 1 Cap. XIV § 2). Sal.
prosten Tranceus uppgaf kort före sin alltför tidiga död i bref till mig en san¬
nolikare mening, hvilken jag framdeles får anföra.

3) Atlant, pars II p.p. 397, 8.

4) Hos Sturlesson omtalas Gaulums härad, hvilket vi vidare få anföra

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

Grums härad har under Gromers liundari fått namn af
Gromer, som också varit en af Olofs betydligaste män, fast
man icke är så alldeles viss, om det är den Gromer Vermicus,
som Saxo anfört i Bråvalla slag *).

Sturlesson säger, att efter Olofs ankomst blefvo inom en
liten tid stora härader, som kallades Värmland-, således kan man
förmoda, att de öfriga Kihls * 2), Nordmarks 3), Fryksdals och
Elf dals härader äfven samma tid blifvit till; åtminstone icke
långt derefter.

Fryksdals härad har fått sitt namn af sjön Fryken, som
går der midt igenom. En berättelse är, att den, som först
rådt deröfver, varit en vid namn Thore, efter hvilken gården
Thoresby i Frykens norra ända skall hafva blifvit närnd, och
hvilken skall hafva varit en jätte, som blifvit begrafven i ett af
stenkumlen invid Fryken 1 mil från Thorsby. När ett af dessa
för några år sedan uppgrofs, fann man 7 qvarters långa ben¬
pipor efter en menniska och andra ben i jemförelse 4). Sedan
jag anmärkt (Tab. N:o 1), att Thori Jotun af Verma lefvat på
samma tid som Olof Trätälja, så torde bli svårt att bestrida,
om icke denne Fryksdals Thore varit samme man. Dock eger
hvar och en, att härom döma efter behag.

Elf dals härad har sitt namn af Storelfven, som på 12

bland krigen i detta tidehvarf; här är nog att anmärka, det häradet lätteligen
knnnat få namn af Gaulum, såsom Gjällhem , Gallers hemvist.

') Kaarberg Diss. om Värmland.

2) Detta härad har sitt namn deraf, att det såsom en kil från Hammar-
öu genom Tingvalla och Grafva stöter fram mellan Fryken och Klara.

3) Har sitt namn deraf, att det ligger norr ut från Markbygden eller
Dahl. Eljes har jag härom min egen mening, som jag ej kan påbörda någon
annan. Sedan Raumer råkat i bekantskap med Thori Jotuns dotter, Berg-
disa, och fästat sina bopålar åt Värmlandssidan. såsom Fundin Noregur be¬
rättar, och allt detta sannolikast skett vid Olof Tråtäljas tid ise Tab. N:o 1),
så tror jag, att Raumer blifvit höfding öfver Nordmarken och en del åtmin¬
stone af Komarike i Norge. På vår sida ligger gården Raumenäs och sjön
lilla Romungen; på norska sidan Raumsjön, vestra Romungen , Roumskogs
socken, Romböle etc., hvilka alla tyckas hafva fått namn af Raumer, utan att
man behöfver söka Raumers lifstid och Raumarikets uppkomst omkring
Christi födelse.

4) Härtill var mycket hederligt folk åsyna vittne och förvarades benen
länge hos Inspector Rullander på Bada, till dess hans drängar af skrock och
rädsla förgjorde dem. Men 1770 upptog jag i Herr Häradshöfding Lanners,
Magister Dan. Ekmans och fleras närvaro 2:ne af dessa kummel, då vi funno
en graf väl murad 5'/* aln läng och en annan 3‘/< aln, dock endast med några
ansenliga benknotor uti. Det öfriga var förtärdt af nedfallen jord och väta.

HEDNA-TIDEHVÅRFVET

mil går derigenom. Om dess hednaålder vittnar, att 1675,
då en graf af stora uppresta stenar öppnades på Ekesberget ,
fans ett stort benrangel af en menniskokropp med en stålbåge på
bröstet 1), utan tvifvel efter Hök, som bott der.

De första, som upptagit Elfdalen, skola hafva varit:

Grceim vid Gräims åkrar 2).

Hök vid Hökeberget och Rettnedalen 3).

Svelting, 1A mil N. O. från Elfdals kyrka 4) och

Bold, som intog Grceims hemvist, sedan han vardt dråpen5).

* *

Solöar var ett konungarike i Norge vester om Jösse och
Fryksdals härader å båda sidor om Raumelfven eller Glomman,
hvilket ej långt före Olofs tid blifvit uppröjdt och bebygdt af
Sölvar Gamle 6), och Halfdan Gulltand styrde nu der såsom
Fylkeskonung.

Olofs förnuftiga afsigt var att mer bruka sin styrka på
döda trän än lefvande menniskor och han gjorde derigenom
verkligen hederligare inkräktningar i sitt Värmland, än Alexander
med alla sina bedrifter. Ty everldligen har Olof större heder

') Rhyzelii Verm. Literata. M. S.

2) Han kom i träta med Vester dalkarlar ne, som slogo honom till döds
vid Gräims grift 1/i mil S. från hans hemvist, som låg något åt vester 3 mil
från Elfdals kyrka. Palmsköld har anfört detta och det öfriga om Elfdalen
ex relatione quadam scripta, der det stod, att Gräims grift egde samma namn,
då det var skrifvet. Men berättelsen måste vara mycket gammal, emedan vår
tid har nyare om Digerdöden i Elfdalen.

3) Rettnedalen låg 2 mil norr om Elfdals kyrka och Hökeberget, som
nu kallas Ekesberget, invid Ekshärads kyrka 4 mil S. derifrån, hvaraf man
kan sluta, att med Elfdals kyrka menas Dalby. Hök var vid ett ting i Norge,
men fick ej den rätt han ville, och slog derför en hop af Rättens ledamöter
och vederparterna med en yxa till döds. Vid sin hemkomst kunde han ej vänta
annat än fiendtliga besök, lade derför en sten i sin hufvudgärd, tände upp eld
vid sin . koja och ställde sig ett stycke ifrån med sin båge. En natt kommo
några norska: en högg yxan i stenen, som han trodde vara Höks hufvud, eme¬
dan den var öfvertäckt med ett kläde; en annan stalp strax för Höks båge;
dock måste han sjelf ej långt derefter sätta lifvet till vid Gutedalen litet stycke
söder från berget.

*) Denne gick hos de andra hedningarne och tiggde och skall hafva svultit
till döds. (Palmsk. 1. c.)

5, Han skall hafva varit onaturligt stark, så att han burit en Elgbringa
från Fiskevattnet, som låg 2L/2 mil N.Y. från Gräims åkrar, men när han kom
hem var han varm och i Boldebrunn drack sig till döds.

e) Se Tab. N:o 1. De norska kalla ännu denna landsort: Såhler.

EFTER OLOF TRÄTÄLJÅ.

af, att han täljde trän i Värmland än Alexander, att han lät
nedsabla folk i Indien.

Således var honom ej svårt att i en fridsälskande granne
vinna en upprigtig vän, och det gick så långt, att han icke
långt efter sin ankomst till Värmland, utan att bruka den tidens
barbariska och våldsamma frieri, i godo fick Halfdans dotter
Solveg eller Sölva till gemål.

Solöar låg så till, att han från Venern mestadels hade
segelled dit 1 2). Der hade han strax att vänta hjelp hos svär¬
fadern och hans bundsförvandter, om han fått något oväntadt
besök från Sverige; men antingen befästade denna förbindelse
hans lilla thron, att ingen vågade skaka den, eller hade hans
dygder uppeldat den gamla kärleken hos hans förfäders under-
såter, att de gerna unnat honom en mer lysande krona.

Med sin Sölva egde han kanske flera barn 3), men två
söner och en dotter äro bekanta. Sönernas namn äro Halfdan
och Ingjald och dottern hette As a eller, som Saxos öfversättare
kallar henne, Elsa.

När Olof blef gammal orkade han förmodligen icke med
att sköta jorden som förr, och hans undersåter blefvo vårds¬
lösa, då de saknade uppmuntran. Historien säger, att der var
så mycket folk , att landet icke kunde föda dem; men detta be¬
visar snarare, att de flesta hopat sig tillsammans på vissa
ställen i inskränkta orter närmast omkring konungen, så att
födan började fattas och årsväxten blef liten.

I våra tider behöfver ingen undra härpå. Värmland är i
allmänhet icke af de fetaste orter i riket; der hade jorden flera
år å rad burit ymnigt, såsom nyss uppbrukad; nu började hon
gifva tapt, då dikning, trädning och gödning fattades, hvilket
våra hednaförfäder ej lära förstått sig på.

Men detta var hos en ohyfsad menighet hvarken åkerbru¬
karens eller jordens fel, utan skulden sköts på konungen sjelf.

Genom Byelfven eller Sifhälla till norra ändan Fjolen vid Sulevik,
som utan allt tvifvel fått namn af Solövik, derifrån 1fi mil öfver Renkesed till
Renken genom Hungen och upp i Vrangselfven, hvarifrån vattenledningar efter
den tidens sed att stundom draga båten öfver land gingo in i Raumelfven eller
Glomman.

2) Puffendorf kallar en Olof Tråtäljas son Ennignupo. Messenius

säger, att de hade tillsammans många söner, plurimos filios (Scondia illustrat.
Tom. 1. p. 27).

HEDNA-TIDEHVARFVET

Olof var än i sin tid för mycket upplyst att visa någon
slags besynnerlig vördnad för allt det skrock och all den vid¬
skepelse, som den hedniska gudstjensten innehöll. Han torde
snarare ansett sådant med förakt och förmodligen har han mycket
lamt handterat sitt öfversteprestembete. Mer behöfdes ej att
uppreta de hedniska offerpresterna till att inbilla en lättrogen
menighet, det ingen god årsväxt stod att vänta, så länge de
hade en så gudlös konung.

Allmogen, som ej visste af Gud, trodde presterna i hans
ställe: de rusade derför i ifvern åstad och påtände konungens
gård, så att han blef lefvande bränd åt Oden till en god års¬
växt, då han antingen var utan försvar eller kringränd af myc¬
kenheten, som förmodligen kommit från någon offerfest vid
Gillberga till Hjelleskata eller någon annan konungens gård ej
långt från Venern.

En uppretad menighet, som rasar i sitt förvett, brukar
merendels snart märka och ångra sin villfarelse, sedan första
ifvern är förbi och hettan svalkad. Så skedde ock här.

De hade gerna skaffat nytt lif i sin konung, om de kunnat,
sedan de började besinna, hvad han utstått för deras föräldrar
och dem sjelfva, med hvilken vänskap och kärlek, han om¬
famnat dem alla, och af hvad oskälig anledning de skaffat
honom ur vägen.

Men de gjorde, hvad de kunde. Den äldsta sonen togo de
till konung. Liket uppsökte de i askan och satte det i en så
stor och hederlig Ättehög invid Sifhålla bro, som någon konunga-
grafhög i hela riket 1). Efter den tidens skaldekonst fick han
ock en grafskrift 2).

Utom Turkiet och Pohlen är nu intet kejsare- eller konunga¬
hus i Europa, som ej härstammar från Olof Trätälja (Tab. N:o 2).

Våra historieskrifvare äro så skiljaktiga om tiden, när
Olof Trätälja lefvat, att det är största möda leda sig till ljus.
Efter Hvitfelds mening var hans måg, Olof Fräcke, konung i

*) v. Linné. V. G. resa.
2 Och Olofs kropp
Emellan Venern
Det lågande bålet
Svea konungens
Så Upsala konungens
Miste der sitt lif

Elden förtärde
Och den vida skogen ;
Brände tillika
Kläder och värja:

En slägtinge
Länge sedan.

EFTER OLOF TRÄTÅLJA.

Danmark omkring 388. Petrejus och Laurembergius flytta
honom fram till slut af 800-talet; von Dalin säger, att han blef
innebränd vid 780, som så mycket mindre synes ega grund,
som hans fader och syster skola 5 år förut bränt sig inne, på
hvilka 5 år Olof då bordt upptaga Värmland, gifta sig sjelf
och bortgifta sin dotter. Kongl. Secreter. Vilde bekräftar, att
Ingjald Illråda föddes 600 och dog 650, sorn ock torde träffa
rättast, då man efter den antagna satsen räknar 30 eller 34
år på hvarje led och man säkert vet, att Harald Hårfager ,
Olof Trätäljas sonsons, sonsons sonson var 30 år gammal 8841),
och således född 854; hvaraf man säkrast kan antaga, att
Olof Trätälja lefvat i Värmland på 600-talet.

2. Ingjald.

Sedan de svenska i Värmland, utan tvifvel af de senare
inflyttningarne, så nesligen dödat sin konung och de förståndi¬
gare bland dem 2) börjat se sina felsteg, ville de upprätta hvad
de brutit, i det de valde hans son Ingjald till konung hemma
i landet, under det en del uppsökte den yngre sonen, Halfdan
Hvitben, som efter fadrens fall förmodligen undanstuckit sig,
gick genom Edaskog, intog Solöar och satte honom der till
konung, sedan de ihjelslagit hans syskonbarn, konung Sölve;
och således lade värmländingarne grund till den norska
monarkien.

Det är troligt, att Ingjald, uppmuntrad af sin faders öde,
till sitt försvar börjat bygga något af de fästen , hvarmed det
gamla Värmland prunkat: Buresås slott, Asa slott, Gillberga,
Vermerud eller den väl förskansade fästningen på Ruds egor i
Stafnäs.

Men hans lifstid varade icke länge, utan lär han hafva
dött i sina bästa år och skall hafva lemnat en omyndig son,
Håkan Ring, från hvilken farbrodern, Halfdan i Solöar, icke
hade svårt att lägga Värmland under sitt välde, fast Håkan
skall hafva fått så godt i stället 3).

1) Lagerbrings S. R. H. Harmed instämmer äfven Kaarberg i det
närmaste.

2) Ynglinga S. Cap. 48.

3, Han blef medregent i Sverige och stamfader för konungarne på Alsnö.
(von Dalin pars 1 Cap. 14 § 28.) Dock håller Lagerbring detta för en ny¬
uppfinning p. 187 och det synes skäligast.

HEDNA-TIDEHVARFVET

Man är oviss, hvad Ingjalds drottning hette. En del kallar
henne Rörek , några hafva gjort honom till Sigurd Rings måg,
andra till Ivar Vidfadmes och andra åter till hans dotters,
Auda Djupagdas 1). Messenius nämner hans svärfader Regner
af Sverige 2).

3. Halfdan Hvitben.

Denne hade blifvit en rik konung i Norge. Sedan värm-
ländingarne insatt honom i Solöar, lade han tillika med våld
eller godo under sig Romarike, Hedemarken, Thotn och Hada-
land samt en stor del af Vestfolden, hvilka alla i den tiden
voro små riken i Norge. Han var sålunda der en den mäkti¬
gaste Fylkeskonung ; men han tyckte sig vid broderns död hafva
rätt att med Värmland utvidga sina gränser i öster. Då kom
Värmland första gången till Norge och lydde derunder vid pass
300 år.

Vid denna tid kan man förmoda, att Dyfvelsten 3) blifvit
satt till ett landamäre begge rikena emellan, hvilket sedan en
tid bortåt förorsakade dyfvel och trätor emellan Sverige och
Norge 4).

Halfdan hade nog att göra i Norge och styrde Värmland
genom Jarlar; men tiden har lemnat deras namn i glömska.
Sjelf bodde han på sina gårdar: Kongshaug och Kongsgaard,
öster och” vester om Glomman 1h mil N. om Grue kyrka i
Solöar ; men hans död timade på Thotn, sedan han lefvat ganska
länge, och liket blcf satt i hög på Vestfolden.

Halfdans gemål var Asa, kon. Östen Hårdrådes dotter af
Upplanden i Norge. Med henne egde han sönerna Östen och
Gudröder.

* *

0 von Dalin 1. c. hyser begge dessa meningar. Saxo säger, att han
var svåger till Harald Hildetand, och hans hustru Olof Fräknes moster. Men
hans son Ring vann Bråvalla slag. (Saxo 133 m. m.)

2) Scond. illustr. Tom. 1 p. 27.

8) Är en namnkunnig och hos allmogen märklig sten invid Klara elf l1/2
mil norr om Tingvalla. Hans ställning utvisar, att hau med människohänder
är ditsatt för någon serskild orsak. Allmogen har om honom många berättelser ;
men denna meningen är Herr Kyrkoh. Kihlmans och tyckes vara den rig-
tigaste.

*) Dljfla är ett i Värmland brukligt ord och betyder träta, vara oens.

EFTEK OLOF TBÅTÅLJA.

Efter Halfdans död förblef vestra Värmland hos hans efter¬
trädare i 3 leder oklandradt, då de liksom Halfdan lära styrt
det genom Jarlar, hvilka till större delen tagit namn och minne
med sig i grafven. Konungarne voro :

4. Östen Halfdansson 1).

5. Halfdan östensson Milde och Matniske 2).

6. Gudröd Halfdansson Jagtekong 3).

Denne Gudröd var gift 2:ne gånger: 1) med konung Al-
farins dotter, Alfhild af Alfheim och 2) med kon. Harald den
Rödskäggotes dotter, jungfru Åsa på Agder. Med den förra
hade han sonen:

7. Olof eller Geirstada Alf
och med den senare:

8. Halfdan Svarte 4).

När Gudröd blef på Åsas anstalt ihjelstucken af en hennes
kammartjenare, var Olof 20 år gammal men Halfdan ännu
blott ett barn. Derför styrde Olof hela riket, till dess brodern
blef myndig, då de delade faderns länder emellan sig. Men
utom flera landskaper, som dessa herrar mistade inom Norges
gränser, gick äfven Värmland ifrån dem och gaf sig frivilligt
till konungen af Sverige 5 6) ungefär den tid, Emund Eriksson
hade Björn på Håga till medregent.

0 Han förde krig på k. Skiölder i Yörno och röfvade der mycket,
men drunknade på hemvägen och blef begrafven i en hög på Borrö vid floden
Va|ola. (Man kunde gissa, att Vörno vore Vermerud och Borrö Borevik ,
emedan Vormius [p. 31] säger, att det skett östan fjolen; men det bevisar
ingenting.) Han var gift med Hilder, Erik Agnarssons dotter på Vestfolden.

2I Han dog och sattes i hög på Borrö; var gift med HUf, kon. Dags
dotter af Västmaren.

“) Dennes och de öfriga konungarnes namn och bedrifter äro tagna ur
norska konungasagorna hos Stwrlesson eller Ynglingasagan.

4t Han var mycket älskad i alla sina små riken, så att vid hans död

delades kroppen i 4 delar och blef begrafven på 4 ställen : i Ringarike, Hed¬
marken, Romarike och Yestfold. Han var i gästabud en julhelg och tog så
mycket till lifs, att, när han reste bort, körde han ned och drunknade i en is¬
vak, der folket vattnade sin boskap och h vilken vak nu var uppfrätt af sol¬
skenet. Detta skedde vid gården Rikesvik på sjön Raunden (utan tvifvel
Rögden), då han ej var iner än 40 år gammal.

6) Yngl. Saga Cap. 61.

HEDNA-TIDEHVABFVET

Dock varade detta endast i deras lifstid. Haljdans son med
Ragnild, kon. Sigurd Hjorts dotter på Ringarike, Harald Hår-
fager, hade alltför stort mod att se någon af sina tillhörigheter
i främmande händer, sedan hanj^n flicka till behag *) beslutit
att underlägga sig alla riken i Norge, till hvilka större delen
han icke egde annan rätt näst kärleken än godtycke och
öfvervåld.

Sveriges konungar hade aldrig varit vana att uppbära
någon skatt af Väianland, mycket mindre att vistas inom dess
gränser vester om Klara* 2); men nu tyckte de vara rätta tiden
att taga den emot, då den godvilligt bjöds dem. Man har
ingen anledning tro, att Halfdan Svarte gjorde häri något
hinder, så att Erik Emundsson Väderhatt fick vana att fara
omkring i landet och hålla gästning eller påbjuda gästabud,
som var ett tillräckligt bevis dertill, att en konung hade att
säga till i ett sådant land. Han reste till Värmland; men
Harald Hårfager, som då kunde vara vid 20 år gammal, höll
mödan ospard att göra möte. De gästade tillhopa i en gård,
fast ingen talade vid annan, och glädjen slutade så, att allt,
hvad svenskt hette, blef nedgjordt, der man kom dem öfver,
och Värmland lades tillbaka under Norge, hvartill dess inne¬
byggare den gången ej synas hafva varit obenägna.

Kort derpå angrep Harald den göthiske höfdingen Rane
med krig och han måste efter tappert motstånd stupa, då Bo¬
huslän och Dahl såväl som Värmland lades under Norge 3).
Öfver dessa länder satte konungen till landtvärnsmän först sin
morbror, hertig Guttorm, och efter hans död sin son, Guttorm;
men Haralds sista år var Arnvid ensam Jarl öfver Värmland.

Harald var ej mer än 30 år gammal, när Erik Emundsson

*) Gyda, k. Eriks dotter af Hordaland.

2) Detta bevisar jag af Olof Skötkonungs ord emot Olof Helige. Han
sade: »att ehuru Harald Hårfager underlade sig Fylkiskongarne, så vågade
han dock icke begära något af svenska konungens rike» ( Sturless . p. 463); så
att Olof Skötkonung ännu i sin tid ansåg Värmland för en Norges gamla till¬
hörighet, den Hårfager vågade återtaga.

3) Rane var af k. Erik Emundsson satt. till Jarl öfver Värmland, så¬
som Norske Kongers Ghrönica pag. 46 uttryckligen nämner, der också ’min
sats än vidare bestyrkes, att Värmland vester om Klara dittills och länge efter¬
åt varit norskt: der står, att »Rane hade sitt land emellan Svinesund och Opslo-
fjorden och sedan NB. öster ut till Götha elf», som ingen annan lär kunna
vara än Klara.

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

dog A. 884 1), och han lefde derefter mycket länge, så att han
fick försvara sin påstådda rätt till Värmland emot konung
Björn Eriksson , som ej var någon krigshöfding, och således ej
heller brydde sig derom efter Haralds död, utan lät det ligga
oklandradt till Norge.

En tid derefter stod ett möte på Danaholmen 951 emellan
de 3 nordiska konungarne: Emund, kon. Olofs medregent i
Upsala, Sven Otto af Danmark och Håkan Adalstens Fostre i
Norge, som var utsatt att afgöra gränstvisterna rikena emellan.
Der nämnes väl icke Värmland; men då man vet, att den
svenske fullmäktige gjorde så lätt att afstå Skåne , Halland och
Blekinge från kronan, kan man lätt sluta, att han äfven så
lamt försvarat Sveriges rätt till Värmland, som den hederlige
norske konungen varit mån om att påstå sin, så vida den
kommit i fråga.

Erik Segersäll, den förut nämda konung Olofs broder och
efterträdare, skall hafva varit Hårfagers måg 2) och troligen
har han gjort så mycket mindre anspråk på Värmland, som
han var i så nära skyldskap med norska konungarne.

Men hans son Olof Skötkonung lade det A. 1000 full¬
komligt under Sverige i en delning af Norges rike efter konung
Olof Tryggvasson 3), och dervid har det sedan ständigt förblifvit.

II. Om landets beskaffenhet öster om Klara.

Hittills hafva vi betraktat Värmland såsom endast liggande
emellan Klara elf och Rornarike med Solöar i Norge. Nu
fordras, att vi litet tillse, huru vid samma tid stod till med
den del, som låg emellan Svartån, Gullspång och Klara och
sedan jemväl kommit under Värmlands namn.

Förmodligen har nu såväl som i förra tidehvarfvet den
del deraf, som utgör Visnums, Olme och ett stycke af Väse
härader , lydt under Vestergöthland eller Nerike och blifvit styrdt
af dess fogdar. Men att dess innebyggare än ej varit af någon
myckenhet, kan man fullkomligt sluta deraf, att ännu i Harald
Hårfagers tid det ansågs som en stor skog, som skilde Götha-

0 Lagerbrings Sv. hist. p. 24.

2 Botins utk. till Sv. hist. n. 105.

a) Are Frode p. 48.

HEDN A-TIDEHVAKFVE T

land och Värmland *), förmodligen af det skäl, att folket bodde
vidt kringspridda från hvarandra, helst invid stränderna af
Venern, Skagern och flera sjöar * 2 *).

Härtill kommer ännu ett: vår tid har bibehållit namn af
stora skogar , som förr i verlden varit till, men nu antingen
alldeles äro utgångna eller ock mycket medtagna och med folk
besatta, såsom Visnumsmoen, Varnumsrnoen, Lethstigen, Olme
och V åse härads allmänningar, Fernemo m. m.j men detta kunde
ej hindra, att ju flera än 300 hushåll här finge bostad och
flera behöfdes ej efter den tidens räknesätt till 3 härader.

Vid den tid Olof Trätälja regerade i Värmland, utgaf Vest-
göthalagmannen Lumh en lagsamling till egen och sina efterträ¬
dares rättelse på domstolen, emedan förut domarna fälldes an¬
tingen efter gammal plägsed eller godtycke. Hadorph och flera
hafva påttått, att utom i Nerike dömdes äfven i Värmland efter
denna lag, hvilket ock måste hafva sin rätta grund, hvad denna
östra del af landet vidkommer; och lär man ej kunna neka,
att den ju lydt till Vestgötha lagmän i detta tidehvarf, då vestra
Värmland hade sin egen lag.

Hl. Om inneyånarnes beskaffenhet oeli lefnadssätt
i allmänhet.

Folket i allmänhet både öster och vester om Klara lefde
nu i enfaldighet inom sig sjelfva, nöjda med sin lilla lott, i
det att de handterade sin jordtorfva 8), sin boskap och sitt fiske.
Man finner ingen anledning, att de haft någon rörelse eller
handel utom sina gränser, och ingen köpstad var i landet, der
de kunde få lära hvarken seder eller laster 4 *).

Främmande lära de sällan hafva sett; men om det ock

0 Sturless. Tom. 1 p. 89.

2) Här får jag i allmänhet göra en anmärkning, som passar till hela
Värmland, att de äldsta och flesta hemman merendels äro bygda på backar och
höjder vid stränderna af elfvar och sjöar.

8) Jag har förut nämt om ovissheten af rågsäde vid denna tid. Troli¬
gast är, att folket ej vetat deraf; ty då Harald Hår fager S sonbarn, de namn¬
kunniga GunnUs\ söner , huserade i Norge, berättar oss historien, att »der var
en dyr tid; men när Håkan Jarl antagit styrelsen, blef en god årsväxt, så att
om hösten växte NB. korn ymnigt och om våren skaffade sig folket sädeskorn».
Men råg och höstsäde nämnes ej ( Sturless . p. 210).

4) Att Tingvalla denna tid varit stad, är ej annat än eh obevislig

gissning.

EFTEK OLOF TEÅTÄLJA.

någon gång händt, hafva sådana varit hjertligen välkomna,
hvilken sed på somliga ställen bibehållit sig intill vår tid J).

Om handtverk och slöjder hos våra hedniska förfäder kunna
vi ej göra oss några präktiga begrepp af brist på bevis. Dock
tycks Ake Bondes gästabud gifva dertill någon anledning. Åke
var i stånd att i nog hast få nya väggboningar och nya käril
förgyllda och väl utarbetade till tjenst för en konung, som ej
lär hafva rest utan stort följe och således fordrade sådant både
väl och mycket, och man kan ej förmoda, att han haft tid på
sig att betinga slika saker långväga* 2). Såvida nyckeln till
Saxholms slott var förfärdigad i hedendomen, så blir ock den
ett godt bevis, att smideskonsten i denna tid icke legat i läger¬
vall hos värmländingarne. Något kan man ock sluta af pen-
ningarne, som blifvit funna vid Presthamna i Kihls härad.

Utom allt umgänge med främmande hade de inga lands¬
vägar eller broar i allmänhet af nöden. Byar emellan fingo de
vägleda sig så godt de kunde. Att ock sjöfarten i början var
ringa och usel, bevisar nogsamt den omständigheten, att i
Venern fans ej mer än en enda båt åt hela den trakt, der
Viking Jarl bodde 3); men så kom dock snart segelfarten i gång,
sedan 2 slags folk blefvo boende omkring Venern och sedan
konungarne fingo nödigt att göra sina resor till och ifrån Norge.

Sina döda begrofvo de antingen brända och lagda i krukor,
som nedsattes i deras ättehögar , eller ock lade de dem obrända
i jordhögar eller stenkummel. Förmodligen hafva de på en och
samma tid ömsom brukat bådadera och deruti gjort mera skill¬
nad på stånd och villkor än på tideräkningen.

Domaresäten hafva de öster om Klara boende haft på åt¬
skilliga ställen, som vi framdeles få anmärka; men för den
vestra orten var utom allt tvifvel högsta och förnämsta dom¬
platsen vid Hargene gård V'2 mil söder om Sifhälla bro, der
Olof Trätälja förmodligen sjelf dömt och der de norska Jar-

*) Folket isynnerhet åt den kanten af norska gränsen har intill vår tid
haft serdeles beröm för gästfrihet, så att de ock räknat för skam att taga be¬
talning för herberge, tjenster och skjuts, och torde man i den delen ännu knappt
finna bevågnare folk i hela riket.

2) En slags vacker väggbonad bereda de ännu sjelfva isynnerhet i
Jössehärad på både ylle och linne.

3) Det var omkring Trätäljas tid. (Se slägttab. N:o 1 och Torsten
Vikingssons saga.)

HEDNA-TIDEHVAKFVFT

larne skipat lag och rätt. Mail har väl föregifvit, att värm-
låndingar af hedenhös haft sitt landsting eller domplats vid Ting¬
valla1)-, men som inga spår finnas derefter på sjelfva orten,
ej heller något fins derom i ålderdomen (= fordomtima) skrifvet,
så håller jag troligt, att Tingvalla blifvit värmländingarnes all¬
männa mötesplats till flera nödvändigheter, sedan der blef lik¬
som en medelpunkt i landet efter Olof Skötkonungs tid.

Ibland flera landskapslagar , som kon. Carl IX nämner i före¬
talet till k. Birgers lagbok, är ock Värmlands, hvaraf man i början
kommit på den tanken att göra Dahle-lagen till densamma.
Många hafva ock trott sig hafva skäl att sluta, det Värmland
aldrig haft någon egen lag, utan i allt berott af Vestgötharnes
nåd2). Detta har ock varit en gåta svår nog att lösa allt intill
vår tid. Men om det ligger någon heder uti att skryta af egen
landskapslag, så tillkommer den också Värmland hädanefter ostri¬
digt. Man har ändtligen funnit ett gammalt handskrifvet docu-
ment, som tydligen nämner Värmlands lag före Digerdöden 3)
och sålunda lär väl ingen kunna neka, att ju grund lades till
densamma i hedendomen och troligen redan i Olof Tråtåljas
tid, hvarifrån den efterhand blifvit tillökt och förbättrad. Så=
vida denna icke är den nu s. k. Dahlelagen, så måste han vara
alldeles förkommen, hvilket ej bör räknas för underligt hos ett
folk, som knappt kände blotta namnet af vitterhet. Och så¬
ledes kunna vi icke heller veta, i hvilka delar han öfverens-
stärnde eller var olik med öfriga landskapers lagar.

Gudstjensten var efter tidens sätt. Sedan de hedniska
offerpresterna voro en hufvudorsak till Olof Jrätäljas fall, finner
man lätt, att han vårdat sig om någon slags gudstjenst bland
sina undersåter, och blir svårt att neka, det han vid Gillberga
( Gaulum ) låtit bygga ett afgudatempel, och man kan äfven före¬
ställa sig, att han i allt detta såsom en Odens ättling velat

*) Rhyzelii Episcoposcop.

2) Biskop Rhyzelius var så viss härpå, att han tilltrodde sig kunna
positivt säga i Biskops-Chrönikan : »Sant är det, som Joh. Hadorf uti före¬
talet till Dala-lagen skrifver: Värmland har uti äldsta tider varit en Lagsagu
med Vestergöthland och thes lag brukat» . . . men numer blir det icke sant.

3) Ibland de flera documenter, som Herr Camer. Fredr. Fryxell upp¬
letat i Kongl. Antiquitets Archivo och mig communicerat till stor nytta för
de 2 nästföljande tidehvarf, är ock ett »fastebref för en fru Ingrid på gården
Sigtrygsbol, som hon af sin man Greger Lange fått i morgongåfva efter Värm¬
lands Lag. Dat. Myldesviks kyrka in Crastino Fil. Jac. 1347.

EFTER OLOF TRÄTÅLJA.

efterapa Upsala tempel, fast utgången visade, att han dervid
hade mindre vördnad för afgudar än politiska orsaker. Jag
vill icke nämna, att flera af våra häfdatecknare utgifvit honom
för den första christna konung i Sverige.

Hvad man anfört om detta tempels helgande åt Cybele J),
torde mest härröra från gissningar för namnets likhet med Sif-
hälla; men sannolikare skulle man komma på den tanken, att
det var helgadt åt Thor, innehöll 100 gudar och blef förstördt
på Erik Segersälls tid* 2). Då reste norska Jarlen, Håkan Si-
gurdsson den rike, genom Öster- och Vestergöthland till Norge
och brände på vägen ett sådant tempel. Hade detta skett i
Skara, så hade det näppeligen kunnat blifva uppfördt igen till
Ragvald Jarls tid 3) och annorstädes fins ingen anledning, att
något sådant varit.

Hvilken väg Håkan tagit antingen åt Vadsbo eller från
Kalland till Värmland och åt Solövik, så hade han dock deri-
genom genaste vägen till Trondhjem, dit han strax efteråt öfver
fjällen reste 4). Således tycks man icke så utan skäl antaga
Håkan Jarl för Gillberga afgudatempels baneman 5).

Vid denna tid började christna läran efter hand framlysa
i Norge. Håkan Adalstens Fostre 6) gjorde början och fick för
mycket motstånd, så att igenom honom ingenting dervid kunde
uträttas i Värmland. Emellertid hade likväl den nitiska och
och berömliga Sveriges apostel, Ansgarius 7), äfven redan pre¬
dikat i Värmland och tvifvelsutan bjudit till att inplanta så
mycket ljus hos dess innebyggare, som möjligen kunde ske hos

') Kaarb. Diss. de Vermlandia.

2) 01. Trygvassons saga p. 59.

8) Skara Afgudahus var i fullt flor, när Sigvater Skald kom dit till
Ragvald (Heims Kr.); men då var det andra redan brändt af Håkan.

4) Hela denna händelsen omtalas af Sturlesson.

6) Håkan var en gäng drifven ur Norge af Olof Tryggvasson och förut
af kon. Haralds söner; men han härjade, ock i Göthaland, så att han var vän
med hvarken Sverige eller Norge.

6) Denne var Harald Hårfagers yngste son och tyckes vara en af
Norges största konungar. Han var uppfostrad hos konung Adalsten i England
och hade der fått smak för den christna läran; men måste lemna sina under-
såter att qvarblifva vid hedendomen, hvilket så ångrade honom, att då han på
dödssängen blef tillfrågad af sina vänner, »om han icke på christligt vis ville
blifva begrafven i England?» svarade han: »Jag har lefvat som en hedning och
bör derför ej få annan begrafning än en hedning. (Sturlesson.)

7) (Adam. Brem.) Han var en munk från klostret Corbey i Vestphalen
och är den första, som man med visshet kan säga hafva predikat i norden.

HEDNA-TIDEHVARFVET

en så rå och okunnig menighet, som han den tiden lär hafva
funnit för sig. Det skall hafva skett 829 X), då Geirstada Alf
regerade, men ovisst i hvilken del af landet han varit eller om
han predikat både öster och vester om Klara elf.

Man kunde förmoda, att de brehmiska och engelska lärare,
som efter honom komrno till norden, äfven sträckt sin omtanka
till Värmland; men man saknar dervid bevis på mer än 100
år och våra förfäder lefde i ett dubbelt mörker, så att de ock
slogo ihjel en man vid namn Tliorger, hvilken för afsigter eller
af nit vågade säga dem vägen till himmelen * 2).

Denne Tliorger lär hafva varit densamme, som egde Olof
Tryggvassons halfsyster, Ingrid , till hustru och bodde i Viken,
så att han ej hade lång väg till Värmland.

Olof Tryggvasson var ganska nitisk att utbreda christen-
domen i Norge. Ovisst om han sökte öfvertyga folket om den
nya lära, han ville påtruga dem; men antingen skulle de dö,
hvartill han uppfann tusende grufliga sätt, eller skulle de låta
döpa sig.

Ibland de lika ifriga apostlar, han vann för sitt ändamål,
var äfven Thorger en. Tliorger hade sjelf blifvit döpt af konun¬
gen och hjelpte honom sedan att med eld och svärd, kraftiga bevis !
fortplanta christendomen. Såsom värmländingarnes granne lär
han hafva trott sig göra Gud en tjenst med att otidigt och
utan foglighet omvända dem; men de stodo med så domväldiga
skäl ej att öfvertyga, utan då han med mun och vapen predi¬
kade för dem om evigheten, sände de honom i förtid dit och
en vidskeplig efterverld gjorde honom till ett helgon, som länge
dyrkades både i Värmland och Norge, fast han i sin lifstid lär
på båda ställen ingenting uträttat, om icke att gifva dem en
afsky för christendomen.

Vid de många färder, som denna tid anställdes från Norge
till England, der christendomen redan flera 100 år varit i flor,
kan man skäligt förmoda, att både norska och värmländingar fått
något slags begrepp om honom; men folket fann ändock råd-
ligast att qvarblifva i sitt mörker. Deras förfäder hade i

*) Lagerbring 1. c. pag. 25.

2) Torfwus Tom. IV pag. 172 omtalar, att detta helgons graf blef af
värmländingarne visad för kon. Håkan i Norge vid gården Strand , hvarom
framdeles.

EFTER OLOF TRÅTÄLJA.

långliga tider lefvat i hedmtro ocli alla mått väl I). Skulle de
ändra den, kunde de ej förespå sig annat än bistert öde och
hård medfart af gudarne. Härnäst få vi åtminstone till namnet
betrakta dem såsom christna.

IV. Om höfdingar ocli andra märkliga män.

Af brist på tillfälle och derför, att landet merendels hade
ständig frid inom sig, vore icke underligt, om få värmländingar
blifvit namnkunniga i detta tidehvarf. Men att hjeltemod från
sjelfva första början ej trutit dem, derpå kan man anföra ett
märkligt exempel.

Det namnkunniga Bråvalla slag stod ej långt efter Olof
Trätäljas ankomst till Värmland 2) emellan Harald Hildetand i
Danmark och Sigurd Ring i Sverige, hvilken erhöll segern.
Denna Sigurd var sjelf en tapper herre och höll sig i slaget
alltid der, det mest gällde. Han hade krigsfolk uppbådadt till
otalig myckenhet både från Norge och Sverige; men ur hela
hopen utvalde han till hofmän, som ständigt skulle vara honom
närmast, mest värmländingar och vestgöthar 3) och dessa liög-
modiga herrar , säger en viss Åuctor, hade sammansvurit sig till¬
hopa i ett sällskap och afskilt sig ifrån den öfriga delen af
krigsfolket 4). Man har i behåll namnen på en del af dem och
voro dessa följande: Ake, Evind, Hildir och Hildirs son Hrane,
Sten af Venern, Styr den Starke , Sven den Kullote, Soknar
Sote, Hrokel Herkia , Rolf den Qvinske, Dag den Tjocke, Fahle
den Göthske, Greck Snare. Saxo Fleitir 5), Gromer af Värm-

*) Sådant svar fingo de norska konungarne, dä de gjorde allmogen före¬
ställning om christendomen.

2) Detta slutar jag deraf, att Saxo Fletir och Olof Fräkne bevistade
samma slag. Canc. K. Lagerbring utsätter Sigurd Rings regeiing emellan år
700 pch 750; men V, Dalin utstakar mera visst årtalet 812 för Bråvalla slag.
Vid detta sista isynnerhet möta omständigheter, som äro svåra att utreda. Får
man göra Saxo Fletir till Suno Fletter (Lagerbring p. 140), så torde ock
hela Olof Fräknes mågskap hos Tråtälja försvinna, och hans svärfader hade
då varit någon yngre k. Olof i Värmland. Sturlesson nämner icke Olofs
dotter, och Saxo kallar honom icke Tråtälja; men jag inlåter mig ej här i
någon tvist.

3) V. Dalins S. B. H. pars 1. Cap. 15. § 18.

4) Saxo Grammaticus beskrifver dem med sådana oi-d.

6i Alla omständigheter tyckas intyga, att denna Saxo är densamme som
Olof Trätäljas fosterbroder, såvida Ölof är densamme, som lefde i Harald
Hildetands tid. (Se vid. krigen N:o 3.)

.HEDNATIDEHVARFVET

land1) m. fl. När nu vårt land kunde utrusta sådana hjeltar, då
det låg än i sin linda, så kan man förmoda, att deras antal ökt. sig
i samma mån, som dess innevånare tilltogo, om de eljes fått
lika tillfälle att visa sig.

Landets höfdingar

har jag ej igenfunnit flera än dessa 3 nedanskrifna, hvarvid
man dock bör märka, att de vester om Klara både skipat lag
och rätt och indrifvit skatten, d. v. s. att de varit, såsom Atle
Jarl, både lagmän och fogdar, då deremot landets östra del
kanske hörde till Nerikes fogde och Vestgötha lagmän.

1. Thor Jarl af Värmland har lefvat ungefär i Osten
Halfdanssons och Halfdan Mildes tid ; ty han var gift med
Ragnar Lodbroks dotterdotter Isgerd. Hennes fader var en
engelsk herre vid namn Steinar, som var gift med Olufa eller
Alöf, Raynar Lodbroks och Thora Borgarhjorts dotter 2) Tro¬
ligt synes, att denna Steinar bott på Borgås eller Buresås slott
i Blomskog.

2. Rane hin Göthske har varit en så rik och mäktig man
i sin tid, att ock efter hans död det land. han hade att råda
öfver, fick af honom namn och blef kalladt Ranrike. Kon.
Erik Emundsson i Sverige ville nyttja Harald Hårfagers ung¬
domsår, lade Värmland under sig, tog skatt deraf och satte
denne Rane till Jarl deröfver, så att han hade sitt land emellan
Svinesund och Opslof jorden och sedan öster till Götha elf3); men
sedan oenigheten brast ut emellan konungarna, blef slutligen
Rane slagen af Hårfager 4).

*) Han synes vara densamme, som Grums härad fått namn af.

2) Lagerbrings S. H. p. 337.

3) Alldeles så lyda orden i Norske Kongers Chrönica af O. V. D. (p. 46.)

4) Efter Ranes död satte Hårfager sin morbror och Hofmarskalk, Hertig
Gcuttorm, öfver allt det land, Rane förut innehaft. Här Hertig Guttorm dött,
fick konungens son med Åsa, Håkan Griorgarsson Jarls dotter, Guttorm,
samma förläning; men hans bröder tyckte, att för mycket kommit på hans lott,
hvarför de angrepo honom med krig och han blef slutligen slagen af Sölve
Klofve. Guttorms broder, Geir stada Alf eller Olof Digreben, underlade sig
sedan hans länder; men han måste stupa för sin broder, kung Erik Blodöx.
Sedan Adalstens Fostre blifvit konung, återgaf han till Digrebens son, Tryggva,
alla hans faders länder; men hans syskonbarn, Eric Blodöxes söner, gjorde
honom alltid besittningsrätten stridig, intill dess de hunno att försåtligen dräpa
honom; och i en sådan villervalla är troligt, att värmländingarne ej riktigt
visste, hvilken de skulle hålla med eller hvem de borde lyda.

EFTER OLOF TDÅTÅLJA.

3. Arnvid Jarl rådde öfver Värmland i Hårfagers sista
lefnadsår. Förmodligen har han både dömt och uppburit skatten
på konungens och prins Guttorms vägnar, hvilka borde hafva
hälften deraf hvardera. Men denne Arnvid var mycket trög
att sända landtskylderna från sig. I den oreda, som då upp¬
växte mellan Haralds ostyriga söner, hade han snarare trott
sig om att fiska i grumligt vatten och behålla Värmland på sin
lott. Dock gjorde han ingen svårighet vid att utlemna skatten,
då den kräfdes ; men han hade ett annat medel att få den
tillbaka. Han lade spejare på Edaskog, der konungens sände¬
bud skulle resa fram, och det var en stor lycka, om de sluppo
undan med lifvet, sedan allt blifvit dem ifråntaget, som de fört
med sig härifrån, hvilket mera lär hafva bestått i ätande och
nötande varor än i penningar. Till slut ville ingen resa denna
äfventyrliga väg och var det alttid ett tecken till onåd att blifva
i detta ärende hitsänd från Norge. Konung Harald dog och
Arnvid bibehöll sig vid embetet, till dess Håkan Adalstens Fostre
blifvit konung, så att Arnvid förmodligen varit en af Tryggvas
förmyndare. Håkan sände en våghals, Eigil Skalagrim af Is¬
land, till Arnvid, hvilken blef väl emottagen och trodde sig vända
med välförrättadt ärende; men han blef icke dess mindre på
hemresan försåtligen angripen. Då blef Arnvids välde ute och
han måste söka sin säkerhet i Sverige, dit han tog med sig
sin son Atle, som sedan för nidingsverk och illgerningar blef
drifven i landsflykt derifrån1).

Flera Jarlar och höfdingar öfver hela landet under för-
eningstiden med Norge har jag ej funnit och få vi nöja oss
med dessa, då tideböckerna förtegat de öfriga. öster om Klara
lär landet, som sagdt är, hafva haft lagmän och fogdar till¬
sammans med Vestergöthtand och Nerike, hvilka således egent¬
ligen höra till dessa landskapers historia.

Andra märkliga män.

Jette i Stensrud i Fryksdalen omtalas än i dag mycket
och torde vara samma man som den Sten af Venern, hvilken
var med i Bråvalla slag och har kanske gifvit Stensrud namn2).

*) Lagerbring S. H. p. 337.

s) Profess. A. Celsius in Diss. de Verendiå statuerar ex Torfseo, att
Bråvalla slag stålt vid A. C. 735.

HEDNA-TIDEHVARFVET

Han skall hafva varit ganska stark, så att ock en lättrogen
efterverld skrifvit på hans räkning, att han kastat en stor sten
från sitt land i vester till Jättekämslandet i öster öfver sjön
Rottnen, då han varit vred på en qvinna Gö ( Gyda ) i Jåttc-
kärn, hvilken dock ej varit mindre rask, än att hon sändt
honom en lika gåfva tillbaka 1). Sådant skrock finnes på flera
ställen i Värmland 2). Det bevisar intet mer än att någon gång
i verlden der bott ett stort och starkt folkslag.

Thori Jotun ( Thore Jätte ) af W er ma har tvifvelsutan varit
en ansenlig och märkvärdig man i sin tid här i landet, emedan
han hade den äran att hysa kungliga personer. Raumer kom
en julhelg till honom i gästabud och han hade en dotter, Berg-
disa, som ej var blyg för främmande. Raumer anstod henne
väl och huru de lekte tillsammans i julhalmen, så fick hon en
kärlekspant af honom, som länge bibehöll hans minne. Eljes
egde Thori Jotun äfven en son, som efter honom bodde i Värm¬
land, kallad Bergfmn , hvilken troligen anlagt sin bostad i Bergja
ej långt från Lysa elf 2 mil S. om Thorsby invid Fryken.
Det synes ej olikt, att stenkumlen vid Frykens strand emellan
Thorsby och Bergja tjent till lägerstäder för Thori Jotun och
hans slägt, och att således dessa nämda i sin tid passerat för
Fryksdals herrskaper.

Raumer har icke varit mindre märklig på sin ort än
Thori Jotun på sin. Jag finner anledning att anföra honom i
Värmland vid Trätäljas tid, fast andra velat göra honom flera
hundratal äldre 3). Om än det mesta, som angår hans ålder,
består i misstag och gissningar, så är dock otvifvelaktigt, att
han en julhelg kom till Thori Jotun af Ver ma och vann der
sådant tycke hos hans dotter, Bergdisa, att hon en tid. derefter

1 } Om denna qvinna finnas eljest många andra berättelser. Stenarne
uppvisas ännu och lär fabeln blifvit tagen deraf, att naturen ställt dem så jemnt
emot hvarandra, oeh att de äro något olika de andra stenarne, nästan som
Bautastenar . De hafva blifvit mig visade af Herr Comministern Math. Brand.

2) 1 Bjurkärn å ömse sidor om Ullvettern, af hvilka den vestra kallas
Ristestenen; i Visnum emellan Blaxmo och Backa; i Gunnarskog på To-
bohlsskogen; i Ekshärad emellan Hökeberget och Aurena; i Frykerud emellan
Eskebolsberget och Karsbols kulle; vid Gillberga emellan begge stenkumlen
öfver elfven — och oändligen flera. Detta öfvertygar oss, att våra förfäder icke
varit mindre lättrogna än en del af våra samtida, om deri kan gifvas någon tröst.

a) Detta kommer deraf, att han i Fundin Noregur namnes för skandi¬
naviska höfdingens, Thore Snärsotl, sonson, men huru det träffar in. Se
Tab. N:o 1.

EFTFR OLOF TRÅTÅLJA.

gaf honom 3 söner på en gång *). Jag har förut anmärkt,
att Raumer måtte vara en af de första, som upptagit Nord¬
marks härad , och sedan längre in i Norge Raumarike allt intill
Opslofjorden, hvadan han ock fick en prinsessa af Alfheim till
gemål -). Det är icke olikt, att hans efterkommande genom
sonen Alf, hvilken af sin fosterfader och morbroder, Bergfinn,
i Värmland blef kallad Finn Alfr., lång tid styrt denna nämda
del af Värmland, då de andra sönerna besuttit andra härader
eller landsträckor * 2 3).

Ake Bonde var en hederlig odalman, som tjent Halfdan
Svarte och härstammade från Olof Trätäljas män. Han bodde
i Värmland i Hårfagers tid och fick på en gång den olyckliga
heder att emottaga tvenne konungar till gäster i sitt hus. Den
svenska konungen Erik Emundsson var äldre; honom inrymde
han derför i sin gamla gäststuga, der han brukade all sin
gamla vanliga inredning, fastän allt på hederligt vis. Men åt
den norska, Harald Hårfager, lät han uppföra en ny sal, till-
laga nya mat- och dryckeskäril och fägnade för öfrigt båda
konungarne på bästa sätt. Då de skulle resa bort gaf Åke åt
dem båda hederliga skänker, men sin 12 års gamla son, Ubbe,
gaf han till öfverflöd åt kon. Harald. Svenska konungen for
först bort och Åke följde honom på vägen. Då frågade Erik,
hvarför han gjorde den skillnad på konungarne, att han hade allt
nytt åt Harald f Åke invände, att han menade intet ondt der-
med, utan han gaf Harald ny redskap, efter han ännu var ung:
men Erik fick det gamla för hederns och ålderns skull. Konungen
fann sig ej nöjd med det svaret ; han tyckte sig hafva rätt till
Värmland, sedan dess innebyggare i Halfdan Svartes tid gåfvo
sig under Sverige, och frågade derför Åke om han ej visste, det
han var hans man? Men Ake, som både efter födseln och
naturen hade mer böjelse för Ynglingastammen, svarade, att
han ansåg äfven så väl konungen för sin man. Mera behöfdes

*) Altbjörn, konung i Römedal och Alfheim, Brand i Gullbransdal och
Alf, som troligen stannat i Värmland.

2) Hilda, dotter af Godbrand hin Gamle i Alfheim; med henne egde
han 4 söner: Gudröd, Höder, Hadinger och Ringer.

3) Finn Alfr var gift med Svanhilda Gullfjäder, dotter af Dag Del-
■lingsson öch Sola Mundelfare. Af deras son, Svan hin Röde, tyckes Svan-
skog hafva namn. Svan var fader till Sjöfore, hvars son, Ulf, synes hafva
varit samtida med Harald Hårfager.

HEDNA-TIDEHVARFVET

ej att uppreta konung Erik till vrede. Han drog sitt svärd
och det blef på skogen Åkes bane 1).

Skoglar Toste var en märklig viking i Erik Segersälls tid
och hans gode vän. Af honom skall Tostebol i Jössehärad
hafva namn, och har han egt stor egendom i Vester göthland
och Värmland. Hans dotter Sigrid Storråda egde Erik Seger-
säll i Sverige och Sven Tjuguskägg i Danmark. 2).

Y. Om krig i eller vid Värmland i detta tidehvarf.

1) Torsten Viking sson hade 8 bröder: Thor er, Finnur,
Ulf , Sten, Hromund, Fimboge, Östen och Thorgeir. Kon. Niorve
i Uplanden hade ock 9 söner: Jokull, Olof, Grymer, Geytur,
Teytur, Tyrfnger , Geyr, Grane och Toti. Dessa 18 lekte en
gång isboll och Olof tappade emot Thorer, hvaraf han blef
förtörnad och slog den andre i hufvudet med sältran. Thorer
var modig och hetsig och kunde ej tåla detta, hvarför han slog
Olof till döds, då de kommo hem. Viking, som var Niorves
Jarl och gode vän, upptog denna sin sons gerning illa; dock
skaffade han sina söner undan till en ö i Venern, hvarest den
tiden ej fans mer än enda båt. Konungon ville ej söka hämd,
men Jokull blef så mycket strängare och fick omsider af två
trollkarlar Göte och Ö-Göte veta, hvar Vikings söner uppehöllo
sig. Jokull for dit på isen med sina bröder och flera, ett antal
till 30 man utom Göte och Ö-Göte , och blef först inne på ön
och sedan ute på isen ett så skarpt fäktande, att till slut ej
stodo på benen flera än Jokull, Grymer och Ö-Göte. Ehuru
nu dessa 3 sågo jemte sina bröder och stridsmän alla sina
fiender fallna, hängde dock en sådan fruktan i dem för Torstens
bekanta hjeltemod, att de ej vågade resa sin väg, utan att till
mera säkerhet afhugga hans hufvud. Men de råkade i stället
och af våda en sin egen broder och reste derpå nöjda bort.
Torstens öde var icke ännu att dö, utan när hans fader en
stund derefter kom på stället, fann han honom och Thorer

*) Sturlesson och norska konungasagorna p. 47.

Om Grceim, Svelting, Hök och Bold i Elfdalen, Gromer i Grums
härad, Göthe i Jössehärad vet man föga mer än det, som redan är anfördt.
Gunde vid Gundeshög antingen i Elfdalen eller Yes härad, Sibbe i Visnum,
Saxe och Ramund i Olmehärad få vi framdeles igen; åfvenså Atle Jarl i
Gill bergs härad och några andra.

EFTER OLOF TRÅTÅLJA"

ännu lefvande och körde dem hem till sin by. Sedan de blifvit
läkta af sina sår, satte de båda sitt nöje i att hämnas på
Jokull och voro vid alla tillfällen honom till besvär1); men
detta hör ej hit. Såvida Sturlessons ättartal om Alfheims konungar
och Torsten Vikingssons i hans saga äro riktiga, så har detta
tilldragit sig i Olof Trätäljas tid 2).

2) Tvenne konungar af namn Holding höllo ett slag med
konung Olof af Gardum, den jag håller för Olof af Gaulum
eller Trätålja af Gillberga 3). Detta skedde äfven på Venerns
is. Haldingarnes landtvärnsman, Helge den Fräkne, blef väl
slagen i striden, men Olof fick icke dess mindre ett stort ne¬
derlag. Dock hade han i sin hop en mäktig och namnkunnig
kämpe vid namn Hromunder Gripsson, som sedan slog båda
Haldingarne och sålunda tog hämd för Olofs nederlag. Af
denne Hromunder skall Ramundaboda hafva sitt namn 4), äfven-
som man håller före, att han ligger begrafven på Ramholmame
i Ölme härad.

3) Gunde var en höfding öfver Telemark i Norge i Harald
Hildetands tid, hvilken med sin son Grim lade sig på den van¬
liga och den tiden hederliga adliga öfningen att röfva och
plundra folk. Detta skedde på Edaskog, der de nykomna
Göthes-härads innebyggare förmodligen hade något, som lyste
svultna gäster i ögonen. Men den norske prinsen Olof Sigurds-
son, som ville bana väg till Olof Trätäljas och hans dotters
högaktning, fann här både tillfälle att visa sin tapperhet och
att för första gången göra Värmlandskonungen sig förbunden.
Edaskog var på den tiden stor på både Solöars och Värmlands-
sidan och ganska mörk med djupa dalar, så att han var ett
tjenligt ställe för sådant folk som Grim och Gunde. Men Olof
uppsökte dem med hela sitt följe och gaf dem sin förtjenta lön.

Han drog efter dem öfver en stor elf, som hade en stark

*) Läs flerstädes i Torsten Vikingssons saga.

2) Se Tab. N:o 1.

3) Efter värmländingarnes dialekt är icke ovanligt, att bokstäfverna l och
rd blandas om hvarandra, så att i st. f. hård säger man håhl; jord johl; bord
bohl m. m.; så kunde ock en okunnig historieskrifvare några hundra år efteråt
af Gaulum göra Gardom, hvilket sista våra bönder ej gerna skulle uttala an¬
norlunda än Gahlom.

4 (Lagerbr. p. 335. Öster i Värmland är en allmän berättelse, att på
en tid lefvat 3 märkliga män. Sibbe på Sibberön, Saxe på Saxholm och Ra-
mund på Ramholmarne. Vi få framdeles se, huru detta träffar in.

HEDNA-TIDEHVARFYET

och strid fart och var ganska djup emellan de många hemliga
klippor, som voro der *), och träffade omsider deras stall i ett
mörkt kärr, släppte ut deras hästar och satte sin i stället.
När Gundes dräng Tocke ville förvägra honom sådant, kram-
made han honom till döds med händerna och gick sedan emot
kämparna, dem han strax gaf dödliga sår. I dödsångesten ville
de göra sitt fall märkligt, föllo på knä och skröto, att de skulle
hugga händer och axlar af Olof ; men den ene föll snart för
hans värja, den andre ref hans hund till döds, och han upp¬
hängde dem i en hög galge, sedan han till angelägnare behof
undangömt deras skatter * 2).

4) Ej långt derefter fick Olof nytt tillfälle att visa sitt
mannamod inom Värmlands gränser. Efter denna första seger
kan man tro, att han hälsat på Göthe, blifvit der med all slags
höflighet emottagen och att han der blifvit vidare underrättad
om prinsessan A sa, hvilken nu var utställd för en förtretlighet,
som lätt kunnat störa all hennes lycka och lär hafva grämt
henne så mycket mer, som hon i sin menlöshet ej visste förut
af något ondt.

Två öfverdådiga slagskämpar från Norge, Skati och Hiali,
som voro bröder och vandrade vidt och bredt omkring efter
rof, hade fått se henne, och hennes skönhet hade förtjust dem.
De ansågo hennes fader med det förakt, att de väl kunde med
eller mot hans vilja taga dottern, efter hon fallit i deras tycke.
Dock voro de vid sina otillbörliga anbud så vida hederliga, att
de ej strax ville röfva henne med våld, utan utsatte viss tid
för konungen att försvara henne.

Saxo säger väl, att en af konungens söner var då hemma,
men det är troligt, att han varit yngre och ej blifvit vidare
bekant, men att Inajald och Halfdan varit borta, ty deras
öfriga hjeltedater utvisa, att de ej voro räddhågade och dessa
våghalsar hade förmodligen utsett en sådan tid. Men konungen,
som nu sannolikt var enkling och gammal, var tillika försagd
och rådlös.

Under första sorgen kom till kungsgården en yngling i usel
klädbonad, och som landet den tiden ej behöfde hysa tiggare
och kanske hvarje undersåte var till utseendet känd vid hofvet,

*) Förmodligen Gunnarskogself, som deraf fått namn.

2) Saxo grammat. Lib. VII p. m. 151.

EETER OLOF TKÅTÅLJA.

så märkte snart en och hvar, att denna var en främling.
Prinsessan ansåg honom ej utan rörelse och hon kände hos sig
en aning, som hon förut ej var van vid. Slutligen fattade
hon ett beslut att med honom lefva och dö, om han kunde
och ville frälsa henne.

När den obekante tog larfven af, så var det prins Olof
Sigardsson, som bad dem alla vara vid friskt mod, det skulle
ingen nöd hafva. När de fmgo se den reslige prinsen med
sitt höga ansikte och gula vackra hår, blef glädjen större än
sorgen förut; mest kan man tänka hos fröken Åsa, när hon
fick höra, att Olof beslutit vinna henne med svärdsegg eller
ock sätta lifvet till. Kärleken vågar allt.

Kämparne kornmo å föresatt dag i medfölje af 10 män
och pockade starkt, att antingen konungen skulle slås med dem
eller utlemna sin dotter; men han svarade att han skaffar man
i sitt ställe, som i den tiden väl ej var någon hjeltesed, dock
för hans ålder bör ursäktas.

Konungasonen utbjöd sig ensam emot alla 12 med ett
enda förbehåll att få hafva ryggen fri och ingen skulle bakifrån
stjäla sig på honom. Detta beviljades och slaget gick för sig
på en holme i Venern, som nu kallas Bärön 1), h vilken inom
kort blef de 12 stormunte hjeltarnes graf, som blefvo hoptals
nedgjorda af Olofs svärd Loghti, och han vände med seger och
heder tillbaka till kungsgården strax invid på fasta landet,
hvilken från denna dag burit namn af dessa 2 öfverdådiga
sällar: Hjålleskata 2).

Åsa var icke sen att kasta sig i armarne på en prins,
som utom stora personliga egenskaper, hvilka ensamt nog stucko
henne i ögonen, tillika hade den förtjensten att hafva vågat
lifvet för hennes frihet och ära; och han var glad att få en
så kär belöning. Af dessa och flera manliga gerningar, isyn¬
nerhet att han ihjelslog en Thore och hans kämpar i Danmark,
fick Olof det tillnamnet hin Fräcke 3) eller frimodige och raske.
Han blef konung i Danmark efter Hildetands fall vid Bråvalla
och stamfader för en vidlyftig konungaslägt.

*) Men eljes skall den rätteligen heta Bergön (pr. N. Spak M. S.).
s) Saxo gr. Lib. VII pr. 160.

s) Frack är ett gammalt ord i Jössehärad. Frack gut är sä mycket
som hurtig gosse, den ingen jänta gerna gifver korgen.

HEDNA-TIDEHYAREVET

5. Guntion, Gaution eller Gunde skall hafva varit en
svensk konung Alariks son och någon slags höfding öfver Värm¬
land och Solöar 1 2 3). Dessa båda angrepo gemensamt den gö-
thiska konungen Gestiblind med krig; men som han ej såg sig
i stånd att försvara sig, sökte han hjelp hos en konung Fr ode
i Danmark, som sände honom till hjelp både schlaver och
norrmän under Gottskalk eller Skalk Skånings och en nork mans,
Erik, anförande. Dessa ihjelslogo strax Gunde i Värmland och
satte honom i en hög, som ännu på 1200-talet hade namn af
Gundehög, och Alarik föll sedan i envig mot Erik ").

6) Göthar var en konung i Sverige, utan tvifvel Vester-
göthland 8), som oförsigtigt lät döda eller sjelf slog till döds en
förnäm svensk man vid namn Sibbe endast af misstanke, att
han skulle vara för mycket bekant med konungens syster.
Sibbe hade qvar i lifvet några slägtingar och vänner, som ville
hämnas hans död, men de sågo sig för svaga emot Göthar och
begärde hjelp af konung Jarmerik 4) i Danmark, som kom dem
med en krigshär till undsättning och slog Göthar ihjel samt
underlade sig hans rike 5 6).

I alla våra fomsagor lär knappt någon Sibbe vara nämd
utom på detta stället. Men längre fram vid Ölme härads be-
skrifning i detta tidehvarf få vi märka, att en Sibbe på Sibberön
är ännu i den landsorten ganska namnkunnig. Det ser mycket
likt ut, att han kunnat vara Göthars undersåte och landtvärns-
man å denna orten, som nu hörde under Vestergöthland, och
att slaget stått pä eller omkring Sibberön, dit danska konungen,
som då egde Skåne och Halland, icke hade så mycket långt att

IJ Den som vet, när Värmland och Solöar kommo tillhopa, undrar ej,
att jag för detta krig till denna tid, fastän Saxo utsätter det till 34 år före
Christi födelse. Det blir till nnje för någon vettgirig att utforska, om Gundes-
hög numera kan igenfinnas vid något ställe i landet, som eger likhet med nam¬
net, såsom: Gunneby, Gunnerud Gunnarskär m. m. Om Gunnarskog har jag
redan sagt min egen mening; men vid Gunneby i Elfdalen håller jag ej olikt
att detta skett, såsom nära gränsande till Solöar.

2) Saxo Lib. V p. 105.

3) Detta synes mest likt både för namnet och samtiden med Jarmerik.

4) Han var Olof Trätäljas dottersons sonson och Göthar hans faster»

måg. (Se Tab. N:o 1.)

6) Saxo grammat.

EFTER OLOF TRÄTÄLJA.

träffa honom, sedan Göthar förmodligen dragit sig tillbaks från
Vestergöthland x).

7) Atle Jarl hin Smale var i mycken vänskap med k.
Harald Gullskägg på Sögne i Norge, Halfdan Svartes svärfader
i förra giftet. Denne k. Harald, då han ej egde någon son,
gaf Halfdans unge son, Harald , sitt rike, medan han ännu lefde;
men både konungen och prinsen dogo snart. Då var Atle Jarl
öfver Gaulum (Gillbergs härad); men Halfdan Svarte gaf honom
Sögne dertill både att der döma och uttaga skatten eller att vara
både lagman och fogde, hvilken sed sedan länge varat i Värm¬
land. Harald Hårfager gjorde derpå Håkan Jarl Griotgardsson* 2)
till Jarl öfver Fyrdafylket 3), men denne var ej nöjd dermed,
utan ville, att Atle skulle släppa Sögne och nöja sig med
Gaulun, som han af början haft. Deremot ville ej Atle efter-
gifva sin rätt och det brast ut i ett krig, hvars like historien
hvarken förr eller sedan vid Värmland vet att nämna.

De möttes på Stafnäs- eller Glasfjolen midt för Gladevall
och hade tvifvelsutan efter den tidens sed hvardera en ansenlig
flotta. Efter tappert och långt fäktande föll ändtligen Håkan
på stället; men Atle fick ett dödligt sår, som ändade hans
dagar strax derpå, sedan han blifvit införd på Atlesön 4). Det
torde nog på poetiskt vis vara väl skuret i växten, att blod
runnit från Stafnäsjjolen till Venern (Vinasjön) 6 mil och upp-

*) Icke långt från Sibberön är ännu Hjalmar sund och Jutebäcken, som
skäligen synes hafva fått namn af de 2 nämda konungar Jarmerik och Göthar;
hvarförutom berättelser intyga, att der fordom stått ett slag emellan svenskar
och juthar, som danskarne allmänt kallas här.

2) Harald Hårfager egde hans dotter, Asa, till gemål. Af honom här¬
stammade de bekanta Lade Jarlar i Trondheim: Sigurd Håkansson, Håkan
Sigurdsson, Erik och Sven Håkanssöner och Håkan Eriksson.

s) Förmodligen Fjolefylke eller Jössehärad, hvars höfdingesäte låg vid

Fjolen.

4) Om läget af denna Atlesö äro så många flera meningar, som der äro
åtskilliga holmar och öar i fjolen, hvilka i stora stenkummel bära märken efter
ålderdomen, såsom: Eäfön, Kräkholmen, Homviksön eller en ö i fjolen emellan
Glafva och Elgå m. m. Men troligast förefaller, att denna ö fordom varit der
nu Löfås udde ligger norr om Hillringsberg. På berget åt sjökanten är der
ett stenkummel öfver 70 alnars längd och 40 bredd. Det synes klara spår, att
vattnet undansjunkit och på vestra sidan sammanbundit en holme med fasta
landet samt gjort det efter folkets sägen till en udde. Denna ligger ej heller
långt från stället, der slaget stod.

HEDNA-TIDEHVARFVET

blandat dess vatten *) ; dock bevisar detta, att slaget varit ett
af de största och häftigaste.

8) Vi hafva förut anmärkt, att de svenska och norska
konungarne möttes i Värmland. Det skedde vid 874 * 2) hos en
rik bonde vid namn Åke. Han undfägnade båda väl. men
Erik Emandsson for missnöjd bort af det skäl, att Ake gaf
Hårfager sin son, Ubbe, och att han för Harald hade nymodi-
gare och kostbarare tillredning än för Erik. Ake följde svenska
konungen på vägen och försvarade sig så godt han kunde, när
konungen häröfver yttrade sin harm. Förmodligen hade han ej
hunnit att väl sofva af sig ruset, utan gaf hårda ord; men det
kostade Åkes lif. Konungen drog ut värjan, högg ned honom
på stället och red i sporrstreck sin väg 3).

När Harald fick veta Åkes död, reste han förbittrad efter;
men antingen hann han icke Erik eller kunde han ej träffa
honom i vilda skogen, och det arma folket i Olme och Våse
härader och så långt, som följet räckte, fick deremot betala
laget, emedan hvarje man, som råkades och svensk hette, blef
nedgjord af värmländingar och norska. Ifrån den tiden är troligt,
att ständiga ströfverier från ömse sidor oroat gränserna; dock
förblef landet till Norge och betalte dit sin skatt, ehuru inne-
vånarne ofta lefde i ovisshet, med hvilkendera parten de borde
eller torde hålla.

*) Denna blodiga träffning beskref den berömda Ej vinder Skaldaspiller

på följande sätt: (Sturless. pars 1 p.
Når som Håkan Jarl
Blef han ihjelslagen
Och hans ålder
Då den Frejes, slägtingen,
Och der. som konungens
Och Griotgars vänner
Blef Stafanäs vatten
Af mannablod

86.)

Hårdeligen stridde,

Med en hvass värja,

Tog ända i krigen,

På Fjälum i Fjolen) dödde,

Kära mågar

Med stort gny föllo,

Och Vinasjöns vågor
Mycket beblandadt.

2) Hårfager var 30 år när Erik dog 884 och vid detta möte var han
20 år. (Lagerbrings S. H.)

8) Man har gissat, att detta gästabud stått på Hollerud, deraf, att der
bodde en Ulle Bonde vid Digerdöden. Klart är dock nog, att det skett öster
om Klara i Kihls härad eller Elfdalen, ty Erili kunde så snart intaga skogen,
hvilket ej skett så lätt, om han varit på vestra sidan. Och denna resa skedde
i vinterns början, när elfvarne förmodligen ännu ej tillfrusit. Det synes dock
icke olikt, att Upperud något längre ^ N. från Hollerud invid elfven fått namn
af hans son, Ubbe.

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

VI. Om märkliga orter.

Vi hafva förut nämt, att landets östra del var bebodd
före Olof Trätäljas hitkomst och att strax derpå vester om
Klara blefvo stora härader x), som kallades Värmland. Således är
intet tvifvel, att icke de flesta än varande hemman invid sjöar
och åar då blifvit upptagna fast med den skillnad, att de sällan
haft mer än en enda åbo intill de senare tider, som vi fram¬
deles få märka. Men som dessa merendels voro af ringa be¬
tydelse, så gagnar oss föga att känna dem. Oss blifver nog
att anmärka de öfverlefvor, som vittna om ortens tillstånd och
beskaffenhet i detta tidehvarf.

I. Vester om Klara.

I) Näs härad.

Denna orten var bland de första, der Olof började ned¬
hugga skogen, bränna och upprödja marken. Ortens fruktbarhet
tyckes dertill hafva gifvit anledning här framför vid Tingvalla
och Klara 1 2). Man har hållit före, att Olof sjelf bott vid Bro¬
backen, der Sefflebron är uppbygd 3), hvilket ock kan bestyrkas
deraf, att på samma backe från Hedenhös årligen varit mark¬
nad hållen om Mormässan under namn af Brobacks eller Knu-
sesundsmarknad 4), som förmodligen tagit sin början i anledning
af någon slags offerfest om hösten till tacksamhet för god års¬
växt och sedan för sin nytta blifvit bibehållen intill nyare tider.

Hjälleskata kungsgård är väl den märkligaste ort här i
häradet både i detta tidehvarf och längre fram. Olof Trätälja
bodde der sjelf den tid, hjeltarne Hjali och Skate ville röfva
hans dotter, och af dessa våghalsar fick gården namn. Ehuru
litet ansedd den nu är, så lär man dock hafva svårt att fram¬
visa någon annan sådan i hela verlden, som har äran att vara
stamgods för största delen af christenhetens potentater.

1) Att Sturlesson säger stora härader intygar, att de intill denna dag
ega sin fordna vidd och anseende, ty en del isynnerhet äro ganska stora från
14 till 16 mils längd.

2) Omkring Klara är ej annat än fin sandjord, ganska mager, men näset
hålles af många för så fruktbart som Finland.

3) Edström M. S.

4 Backen har ock varit kallad Knutsbacken. (Anonym. M. S. 1688. \

HEDNA-TIDEHVARFVET

Som prostarne Hofsten och Edström hålla före, är ganska
troligt, att de mesta än varande herregods på Näset åtmin¬
stone Seffle, Sjögerås, Afverstad och Rosenborg eller fordom
Gårstad äro allt ifrån Olof Trätäljas tid, emedan hans herrar
gemenligen gerna bodde närmast omkring honom ; men för
denna tiden vet man ingenting om dem.

Hargene Domaresäte låg V* mil söder om Brobacken ej
långt från Venern. Det tyckes hafva bestått af 24 stenar och
lär sålunda varit brukadt, då konungarne eller jarlame vissa
tider på året skipade lag och rätt. Eljes är en gammal sägen,
att der varit någon slags kyrka 1).

Kungshögen , en stor och hög stenkulle med jordvall öfverst
uppå, en mil öster från Brobacken, berättas dels hafva varit en
förnäm mans graf ställe 2), dels ock att der varit, såsom namnet
intygar, ett kungshus , borg eller fäste 3), hvilket senare ock synes
troligast, så mycket mer, som en väl jernbeslagen dörr här
blifvit funnen 4).

Stenkummel finnas utomdess på höga berg omkring Milles-
vik, Nohltorp , Götterstad och Hälshult 5), dem gemene man in¬
till denna dag rätteligen kalla jättegrafvar.

Ättehögar hafva funnits många nog i detta härad såsom
vid Nohlby ej långt från Hargene en, i hvilken ljus säges
brinna om nätterna, och flerestädes. Men isynnerhet är den
stora invid Brobacken märkvärdig, der Olof Trätälja skall hafva
blifvit begrafven. Den är hopkastad af ren sand 6).

Eljes bör man märka, att detta härad i hedendomen
ej bestod af så mycket fast land, som i senare tider. Många
bevis finnas der till vattnets förminskning i Venern; men de
märkligaste äro en stor mosse emellan By kyrka och Nohlby
7* mil från sjön, der man funnit kölar och stammar af stora fartyg.
Östra delen af Millesviks socken består af stora moras och
mossar, deruti holmar och öar finnas. Dessa hafva ock for-

*) Harg betyder på gammalt språk gudahus, kyrka ( Dikmans Svenska
kyrkohandl.j.

2) Anonym. 1683 1. c.

3) Rhyselli Vermia JGcclesiast. M. S. 1738.

4) Anonym. 1683 1. c. Den sattes för Bro kyrka.

6) Allt i Millesviks socken.

6, Kaarberg i sin Disputation om Värmland. Lund 1690, har nämt en
Runsten i Lila vid garden Edet, men derom har jag ej fått någon kunskap.

EFTEE OLOF TRÅTÅLJA.

domdags varit sjöar. Till bevis derpå har man der funnit
gamla båtstammar och isynnerhet på Stubberudsmossen en myc¬
kenhet ekelågor och bottnar af 3 famnars vidd 1).

2) Gillbergs härad.

Detta härads ljufliga belägenhet omkring Fjolen och Sif-
liälla elf kunde ej annat än locka hit folk, så snart folk tog
hemvist i Värmland. Vi hafva förut nämt, af hvad anledning
det blifvit kalladt Gällhem eller Gaidum, neml. att här varit ett
af gudahus, kanhända inrättadt åt Thor, hvars prester kallades
Gäller. Men Kaarberg 2) har ock anfört ett slott på en holme
i elfven midt för Gillberga by, hvars rudera 1690 voro synliga
i stora gråstenar, som varit med ler och torf sammanfogade
och således troligen tjent konungarne eller jarlarne i den tiden
till bostad.

En slags märkvärdig fästning på Rudshlätten 3) får jag
föra till detta tidehvarf. Denna Rudsklåtten är en märklig,
merendels skogbeväxt bergshöjd vid vestra sidan af Glas- eller
Stafnäsf jolen, som af naturen är svår att komma uppför; men
konsten och mödan hafva gjort mera till. En rundel af berget 4)
är omgifven af smärre och större stenar, som utgöra en mur
och förskansning , den en fiende t. o. m. i vara tider skulle

1) Detta skedde, då åboarne i södra ech norra Hult röjde sig äng vid
mossens ena ända. I bemälta byar blefvo fynden sedan förvarade intill vår tid.
(se prost. Spak M. S.l Klara vittnesbörd, att Venern blifvit mindre än fordom.
Eljes kan man vissa år ögonskenligen se sjöns falll på åtskilliga ställen, der
stränderna äro grunda. Till ex. 1757 oeh 1758 var han så utfallen söder om
Hargene domarestenar, att man kunde gå torrskodd nära V* mil på sjelfva sjö¬
botten. Dock berättade folket, att detta skulle återkomma om andra 7 år. Ja|
hade ej tillfälle att se. huru det skedde; men det hr visst, att om Venern så
stigit vid Näslandet som i Visnums, Ölme och Väse härader de 2 sistförflutna
åren 1771, 1772, så har väl denna 1 /* mil och mera varit segelbar. Jag får vidare
tala om Venerns fallande och stigande på annat ställe.

2) 1. c. Det borde ej synas skäl att tvifla på trovärdigheten hos en man,
som var född ej öfver 4 mil från stället; men likafullt fins der nu ingen holme
af denna beskaffenhet, och att han ej menat Linnarsnäs kulle är klart deraf,
att han på sista sidan nämner båda stenhögarne å ömse sidor om elfven jemte
den slitna sagan om Jättekast.

s) Gent öfver sjön från Stafnäs kyrka, som synes liksom under fotterna i
S. O., då man är uppe på höjden eller berget. .

4 Till större rvmd än Eda skans i vår tid. Denna har varit alla obe-
kant, ända till dess Herr Comminister Hedén och jag funno på honom om
pingst 1770 af en händelse, att vi klefvo upp för berget i tanke att eftersöka
stenkummel.

HEDNA-TIDEHVARFVET

hafva största möda att öfverstiga, om den inifrån försvarades.
Den tid sjöröfverier idkades i och från Venern, synes troligt,
att isynnerhet Jössehäringarne påkostat detta arbete till sitt för¬
svar, emedan han ligger högt upp i Gillbergs härad, men var
ganska tjenlig att tillspärra inloppet åt Glasfjolen och Jössehärad
emellan fasta landet och Räfön, ifall fienden kunde komma
Gillberga förbi och så högt upp i landet.

Vermskog blir väl både i hedniska och christna tiden en
bland de först märkliga orter i Värmland, men hvilka der nu
bott, blir oss en obekant sak 1).

Ättehögar finnas omkring Gillberga och flerstädes 2). Vid
Nysäters hro är en, som antingen i storlek liknar eller ock
öfvergår den vid Sefflebron 3) ; men isynnerhet hafva denna
ortens innevånare begrafvit sina döda dock af den hederligare
och förmögnare hopen i stenkummel på berg invid sjöstränderna,
hvarvid vi måste tillstå, att knappt någon privat persons jorda¬
färd i vår tid kan falla så dyr som deras, när man betänker,
hvilken möda och kostnad de hafva måst använda, innan de
hunnit att få tillsammans så stora stenhögar ofta till 1 å
2000 lass.

Sådana äro 2:ne ansenliga vid Gillberga by på höga bergs¬
klintar å båda sidor om elfven; på Räfön ett större och ett
mindre; ett stort på Kr åkholmen; 3 eller 4 på Rudsklåtten
utom flera i Stafnäs; det stora på Löfåsudde, som sannolikt är
Atlesö; ett på Bys egor invid sjöstranden; 3 mindre på Fors
egor litet söder om Gladevall och ett högt uppe på Kungsåsen 4),
samt några små vid Törisbol och några större på 2 holmar

1) Prosten Hofsten säger, att Olof Tråtälja här först började rödja
marken, som NB. stått några 100 år öde; men jag liar sagt min mening.

2) Jag måste här bekänna, att jag hvarken haft tillfälle att sjelf bese alla
eller få andras underrättelse derom; dock skadar det läsaren föga, om någon
saknas. Der jag kunnat har jag varit mera accurat.

s) Man säger ock, att en kon. Olof ligger der begrafven, som blifvit
ihjelslagen vid källan invid landsvägen från Skog till Långserud, hvilken deraf
blifvit kallad Olofs källa. Jag har förut nämt möjligheten af 2 konungar i
Värmland under Olofs namn utom Olof Geirstada Alf. Kanske att vid Ny-
säter ligger Olof Fräckes svärfader?

4) Ovisst om denna höjd, som ligger något stycke vester från Gladevall,
blifvit sa kallad deraf, att »nagon hednisk konung blifvit der begrafven eller
att Carl J III ridit upp der, då han reste till Norge», såsom folket berättar ;
kanske begge.

EFTEE OLOF TRÅTÅLJA.

vid gränsen till Elgå, allt i Glafva; på Homviksön och Deger-
näset i Högerud och på många flera ställen.

3) Grums härad.

Om dess första upptagande af Gromer är redan taladt.

Värmerud är utan tvifvel lika gammalt med Värmland,
såsom de af lika anledning fått sina namn. När förmodligen
en Jarl var öfver hvart liärad, hvarpå exempel gifves med Atle
i Gillberga, så måste de väl hafva sig hederligare höstäder än
den öfriga folkhopen och en sådan har Värmerud varit. Att
den dock varit bygd af trä och icke af sten utvisa dess rudera,
som ej bestå i annat än brända stubbar i jorden af en ansenlig
tjocklek så ställda emot hvarandra, att man kan sluta, det de
varit portstolpar och att gården genom brand sett sitt sista öde.
Man har ock der funnit porthakar väl tilltagna, och synas ännu
tecken till stenlagda gator. Utomdess hålles gården allmänt för
den äldsta i hela häradet* 1).

Asa slott låg i sundet, der vattnet ur Verrnelen genom
Borgvik och Grumsf jolen faller ut i Venern; har ock blifvit
kalladt Edholms och Grufö slott 2), fast några af okunnighet
gjort Asa och Edholm till två särskilda 3). Det var bygdt af
sten och var på sänketimmer af ek, med vallar och bålverk
förenadt med fasta landet i söder 4) ; var flera våningar högt,
försedt med flera hvalf och källare 5). Man har hållit före, att
Olof Tråtälja bott här sjelf 6) ; kan väl hända, att det fått namn
efter hans dotter. Det är dock ovisst; men det synes visst,
att Borgvik häraf snarare fått namn än af hednaguden Bore 7).
Vi få slottet flera gånger igen.

*) För dessa underrättelser är jag så mycket mera förbunden Adj. Eccl.

i Borgvik, Herr Chr. Gunnarsson, som de äro nästan de enda jag fått om
Grums härad. Hof.-Cancell. v. Dalin pars 1 Cap. 14 § 16 uppräknar Värme¬
rud bland vära konungasäten , förmodligen efter Tunélds anledning. Vill
någon påstå, att Olof Trätälja här blifvit uppbränd, skulle jag ej vidare vara
deremot, än att det synes vara för långt från hans grafhög.

2) Jag har ock funnit det nämdt Agnebergs slott (Anon. M. S. 1683).
Eljes var Grufön ladugård under slottet, som deraf lär fått namu i senare
tider. Gyllenius i sitt Diario 1645 kallar det så.

3) v. Dalin 1. c. och Tunélds Geogr. m. fl.

4) Gyllen. 1. c. och Kaarberg 1. c

6) Gunnarsson 1. c. Lemningar härefter synas ännu tillika med hela
nedra våningen.

“i Kaarb. 1. c.

7) id. 1. c. och Rudb.

HEDNA-TIDEHVARFVET

Höglunda bär många märken efter en djup ålderdom * i 2).
En lund, af löfrika björkar vid Norselfvens vestra brädd vittnar
tillika med folkets allmänna berättelser, att här varit något
heligt rum och offerställe, och att der varit en allmän begraf-
ningsplats intyga flera ättehögar.

Edsbonden kallas en stengård lagd i rundel, på ena sidan
2 alnar hög, på ett högt berg ofvantör gården As invid Venern.
Landtfolket har härom åtskilliga berättelser3); men troligast är
det någon förnäm grafvård. Äfvenså på N. Häggeviks egor är
ett högt berg, kalladt Fårehallen, emedan der synas spår lik¬
som efter fårfötter. På detta berg är ock ett stenkummel fast
icke af de större, ty det är ej öfver 12 alnar, men grafven
derstädes öfver 4 alnar 8).

Ättehögar finnas till otalig myckenhet i Grums härad. På
många ställen äro åkrar och ängar deraf uppfylda 4 *). Men
isynnerhet tyckas vara märkvärdiga de, som äro vid Höglunda
10 eller 12 till antalet fast icke af synnerlig storlek utom en
enda, som ligger midt uti; äfven 3:ne stycken vid Elfbacken
litet nedan om Lillnor. På de 2:ne i söder af dem hafva
långa Bötastenar varit uppresta 6 *).

4) Kihls härad.

En omständighet i Torsten Vikingssons Saga har gifvit an¬
ledning till en egen tanke om detta häradets första uppkomst.
Torsten lefde omkring Olof Trätäljas tid. Han och hans foster¬
broder Bele, som ock var hans svåger 6), slogos ofta och hårdt

0 Gården har ock blifvit kallad Högelida och mest vanligt efter våra
landsmäns dialect Höllene, som vi framdeles få märka.

2) Isynnerhet det mycket brukliga och gångbara om de flesta stenkummel

i landet, att jättar antingen kastat dem dit mot sin fiende eller ock haft dem

liggande i beredskap till sitt försvar (Anon. 1683 1. c.). Det är väl ej utan,
att i häradet äro flera stenkummel ; men jag har hvarken haft tillfälle att se

dem in loco eller på papper, huru mycket jag arbetat derpå och sökt derefter.
Saknaden är botlig.

s) Den har blifvil, uppgräfd af Herr v. pastor Högvall. Båda ligga i
Eds socken.

4) Ounnarsson I. c.

6) De äro ännu qvar, men ligga kullfallne. Jar har ej haft tillfälle se
efter, om på den nedvända sidan . är någon skrift.

G) Beles slägt uppräknas sålunda: Metalf (från Asien); Mindil; Erik;

Skate, kung i Sögne; Bele oeh hans syster Ingeborg, gift med Torsten Vi-
kingsson (se hans saga).

EFTER OLOF TRÄTÅL JA.

med 2 sjöröfvare, Herbrands söner Ufe och Otulfaxe, dem de
slutligen begge förgjorde. Ufve är en gammal gård här i hä¬
radet ej långt från Klara och Ulfaxerud ett hemman, som all¬
tid haft i skog och mark samhäfd med Ufve. När nu ett
slag dem emellan stod vid Elfvarqvisslan, som efter allt ut¬
seende låg i Venern1); så tyckes det kunna bestyrka, att Ufve
och Ulfaxerud i Ullerön 2) fått af dessa båda sjöröfvare sina
namn och att de der haft sina Vikingabol. Det är både möj¬
ligt och icke, att de kunnat vara af Olof Trätäljas män, emedan
gårdarna väl ligga öster om Klara dock nära elfven.

Tingvallla är utgifvet för ett urgammalt hedniskt Värmlands
lagmanssäte och domplats; men för denna tiden har jag ingen¬
ting funnit derom annat än nyare berättelser och kanske giss¬
ningar 3).

Ättehögar äro här öfver allt oräkneliga till bevis, att denna
ortens ljufliga belägenhet och fruktbarhet på de flesta ställen
lockat hit många innevånare från äldsta tiden. Omkring en
jordvall på Hammars egor finnas 10 stycken, somliga med
mycken sten iblandade; 6 på Hoflanda egor och 3 på Torps¬
ängen , allt på Hammarön. Vid gräfningar har man funnit ben
och aska; äfvenså i några, som blifvit uppgräfda omkring Grava
by 4), der ännu flera af större och mindre höjd och vidd äro
cjvar. Vid Ilandaholm och Brynjef jolen äro ock ättehögar 5).
Norr om Bunvall6) synas på en stor sandkulle omkring 100
ättehögar och på en af dem en Bautasten; äfven äro många

‘) Sölve Klofve slog prins Guttorm vid Elfvarqvisslan och som denna
prins bodde ät Viksidan, tyckes stället hafva varit vid Venerns utlopp i Götha
elf vid Trollhättan.

2, Pr. Hofsten M. S. håller före, att »denna orten fått sitt namn af en
namnkunnig man (Uller), som kommit från Asien och äfven blifvit kallad
Oden; men det bör heta Ullerhed, för de många sandhedar der äro». Det är
visst, att Uller var en af de 12 drottar, som Oden fört med sig från Asgård,
af h vilken Ulleråker torde fått namn (Lagerbring) ; kan väl hända att hans
minne lefvat i den vördnad hos våra stamfäder, att de efter honom uppkallat
Ullerud, Ullers gård och bostad, som sedan blifvit förvandladt till Hollerud,
men oförändradt gifvit socknen namn.

8) Märkligt är, att på Tingvalla och i hela nuvarande Carlstads socken
äro inga serskilda spår efter hedendomen.

J) Skall hafva namn efter de många gräfningar, som der i hedendomen

skett. (Rhyzel. Verm. Eccl. M. S.:

6) Allt i Grafva socken.

6) I Kihls socken talar folket om ett krig; men jag har ej haft tillfälle
att uppgräfva någon af högarne; dock måste de vara från Brunaåld (bronsåldern).

HEDNA-TIDEHVARF VET .

söder om gården åt Sannerud och likaså vid ett annat hemman
i socknen åt Fryken. Vid vestra Deje synas 3 högar, en vid
Bernhus och ick.e långt derifrån Rosenbergs kulle1); 3:ne på
Vestby egor 2), der man funnit sporrar och hästskor af en oform¬
lig storlek 3) och åtskilliga, fast merendels af smärre slaget,
emellan Skuteberget, Emsen och Klara 4).

Domaresäte har varit på Hammars egor ett af 1 1 stenar
i rundel och den 12:te midt uti; äfven ett annat vid Gunnar-
skär 5).

Stenkummel finnas 3:ne ansenliga på Skuteberget vester om
sjön Emsen 6 7); ett temligen stort på Karsbohls kulle ‘); ett annat
på Tolerudsberget 8 9) ; men hvad man skall tro om de besynner¬
liga kummel , som finnas i sjön Orten, förstår jag icke. Skulle
man hafva gjort sig möda att således nedsänka och förderfva
fiendtliga fartyg, så må jag tillstå, att våra förfäder antingen
varit väl dumma eller ock haft ganska litet att göra.

Runsten fins vid Hoflanda på Hammarön, som otvifvelaktigt
hör till denna tid, Dess inscriptioner är nu mest utnötta ; men
det man kunnat läsa har ungefär varit: Biaurn risi stin |om
aftr. Isgir Su . . . Björn reste denna sten efter sin son Aschar3).
(Se Fig. 1.)

En annan Runsten har nyligen blifvit funnen i detta härad,
hvilken måste vara så mycket mer gammal, som den inne¬
håller det äldsta Runska alfabetet, som varit brukadt i Sverige 10).

*) I nedra Ullerud.

2) Söder om gården i sjön Västen är på botten äfven en sådan stenbro,
som den vi komma att omtala i Fryken vid Fryksdalen; vid denna äro ock
samma historier (Commissar. Odén).

3) Sådana hafva ock varit funna vid Lökene i Kihl och Treskog i Gun-
narskogs socken (lnsp. Lindbohm).

4) Allt i Ö. Ullerud.

6) Pr. Hofsten M. S.

e) En graf är upptagen, som var 31/® aln läng och således mycket mindre
än de i Fryksdalen.

7 I Frykerud. Häremellan och Eskebohlsberget säges jättar hafva kastat
stenar 6/* mil.

8) I Grafva socken.

9) Regem.-Fältskären Er. Norén afritade stenen för 40 k 50 år sedan och
den är, som nu här införes. Jag eger eljest en annan, som Herr Gamer. Fryxéil
aftagit på anmodan af Biskopen i Linköping, Sal. Doct. Rhyzdius ; men då
voro bokstäfverna mera afnötta.

10) (Se Laurells Disp. under Canc. R. Lagerbrings Prcesid. Lund
1751.) Herr Kyrkoh. Sven Kihlman påfann den ena hälften, som alldeles

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

Den lär halva blifvit sönderslagen i Påfviska tiden. Det ena
stycket eger detta utseende : (se Fig. 2) och den andra fjerde-
delen har denna påskrift: (se Fig. 3).

nvu>

Dyfvelsten hafva vi förut omrördt (sid. 48) såsom märklig
i hedniska tiden. Han står på vestra sidan af Klara I* 1/* mil
från Tingvalla, och har sannolikast varit en slags gränsskillnad
emellan Värmland och den skog , som skilde Göthaland deri-
från 1). Dock fattas icke heller folkets skrock om honom, att
han äfven varit dit kastad af en jätte. Men om ock Thori
Jotun varit halfsjette aln lång och haft krafter i jemförelse, så
tyckes ändå, att han behöft, som ordspråket lyder, äta sig väl

liknar en sönderslagen qvarnsten af 3 fots D/s turas diameter under kyrkobalken
i Öfra Ullerud 1766. Sedermera är den ena fjerdedelen funnen 1769. Eljes
är märkligt, att 1662 fann man uti en bergsskola under en hall vid Presthamna

i Kihl ett spjut, en stridsyxa, ett svärd med fäste af taekjern, penningar trinda
och stora som mousquet-lod med bokstäfver och figurer, blandade af silfver och
koppar (Gyllen. Diar.). Dessa gömdes dels hos Gyllenius, dels hos Pr. Marie-
stadius i Fryksdalen.

‘) (Sturless. vid Åke Bondes gästabud.') Pä Hammarön förekomma för
öfrigt i bergen invid sjökanten några s. k. Jättegrytor eller runda svarfvade
gropar i form af smä grytor, som jag funnit mera upplyst folk föra till heden¬
domen, då man skall hafva der upprest stöder till någon slags gudstjenst. Men
den som behagar läsa Herr Drem. Ingen. Marelii tal i K. Vetensk. Acad.
1771, der han omtalar 13 sådana i Grytforsen i Varån och Dalby socken, får
om dessa bergs- eller jättegrytor mera redig kunskap. Eljes påminner jag mig
ännu märkliga stenkummel på Örnäs-udde i Kihls socken söder ut från Fryks-
dals-kumlen invid Frvkens östra strand.

HEDNA-TIDEHVARFVET

mått förut och ändå taga bror sin med sig, för att kunna kasta
denna sten.

5) Jösse (Göthes) härad.

Vi hafva redan nämt, att en Göthe med Vestgöthar här
först uppodlade landet. Berättelsen lär troligen hafva kommit
deraf, att Göthe varit vestgöthe och kanske haft några lands¬
män i följe ; men att största hopen varit skåningar skall af det,
som nu följer, tydligen visas.

Öfverst i Skåne ligga 2 härader: Östra och Vestra Giöinge 1).
Dess innebyggare äro i all ting de andra skåningar olika och
kunna ej en gång trifvas med dem i umgänge. Språk, seder,
klädedrägt, sinnelag hafva de hvarken med skåningar eller små-
ländingar lika, och icke i hela riket utom med jössehäringar
allena, såsom ock namnet på deras stambygder äro af en upp¬
rinnelse, och på deras språk är ingen märklig skillnad 2). Både
män och qvinnor äro hos begge lika klädda 3) ; lika äro de till
sinnelag 4) och uppförande, så att ingenting är vissare, än att
de äro af en stam 5)

I Jössehärad äro få minnesmärken efter hednatiden, dock
så många som behöfs att visa, det äfven då var här folk.
Kjöla och Eda omtalas på ganska många ställen hos våra
gamla häfdatecknare, och emedan större delen af Eda (Eijpe)
låg på tolf milasko g en 6), så kan man sluta, att der var långt

*) Jag införer här mest efter orden de tankar, som den vittra prosten i
Sillerud Mag. L. Tranceus kort före sin alltför tidiga död härom behagat med¬
dela mig. Han egde derutinnan så mycket mera insigt, som han, ehuru sjelf
född värmländing, dock var uppfostrad i Giöinge.

2 i När jössehäringen e. g. säger avighajt säger giöingen avighojt, evighet.

3) Manfolken: svarta jackor, gjorda på ett sätt med remsor af klädes¬
lister till midjan, gröna, blå eller bruna; stora utsydda skjortkragar utan hals¬
dukar. Qvinfolken: svart kappa och tröja, gördel om lifvet beslagen med silf-
ver-, metall- eller tenn-brasor, lärftshufva på hufvudet; men pigorna bart hår,
flätadt, lindadt med vackra band, som stundom hänga nedåt ryggen, stundom
äro hopvalkade som en krans eller krona.

4) Begge högdragna, men hederligt sinnade; tjena gerna sin nästa och
gifva honom för intet både mat och dricka, om han är höflig. Båda folkslagen
äro raska och tilltagsna och icke nödbedda, när det kommer an på blodiga lekar.
Jössehäringen är en förskräckelse på alla marknader i Värmland och så är
giöingen i Skåne. Begge äro idoga och mycket utom sig. Bådas land är

bergigt, men arbete, handel och vandel gör. att födan sällan tryter.

6) Deri är jag dock skiljaktig med Hr Prosten, att han håller giöingarne
för en Utflyttning från oss och jag af ofvan anförda skäl tvertom.

6j Prem. Ingen. Marelius Vetensk. Academ. handl. 2 qvart. 1771.

EFTER OLOF TRÅTÄLJA.

emellan byarne; dock är troligt, att det ringa antal af inne¬
byggare som här varit mått väl och haft sin rikliga utkomst,
isynnerhet om de nyttjat rågsäde i svedjefall, som dock är
ovisst. Annat rågsäde visste de alldeles icke af 1).

Bergs gård synes ostridigt hafva varit detta härads hed¬
niska höfdingesäte, der också Göthe förmodligen bott, hvadan
Göthesforsen strax der invid fått sitt namn2). Här fattades icke
behaglighet nog till en sådan bostad och ännu fattas icke min¬
nesmärken, som vittna om dess ålderdom.

Sulvik 1/r mil vester om Jösseforsen i norra ändan al
Fjolen har utan tvifvel fått namn af Solövik, sedan man från
Sifhälla började segla till Solöar och här satte i land med sina
skutor 3). Ortens läge har gjort, att ifrån hedenhös här varit
marknader hållna vid Korsmessotiden 4) och Mormessan 5), som
varit af de ansenligaste i landet, emedan både norrmän och
värmländingar stötte der tillsammans. De stodo emellan Sule-
vik och Renkesed, der en källa under namn af Torgeskållan 6)
vid denna tid varit helig hållen, så att både svenskar och norr¬
män gjort resor dit till att offra, hvilket förmodligen skett vid
marknadstiderna.

Ättehögar finnas här icke så allmänt som längre in i
landet; dock äro några här och der, såsom på näset, som bil¬
das af Kjöla elf och sjön Hungen, der så ljuflig plats är till
begrafning, att ingen christen kunde önska honom bättre. På
Skarebols egor öster om sjön från Kjöla är ett stenkummel och
äfven ett sådant V2 mil söderut på Jernskogshodas egor. Men

‘) Sal. Prosten Mag. Erik Norén var den förste, som här sådde höst¬
råg ocb det i ännu lefvandes minne. Bönderna logo åt hans dårskap, men när
han andra hösten fick nära 50 tunnor efter en, fattade de andra tankar, dem
de ock användt sig till nytta.

2) Man har inbillat sig af namnens likhet, att denna fors blifvit så kallad
af fiskslaget gös; men denna fisk både är och har varit nog rar på det stället.
Om fisk skulle namngifvit forsen, så hade han snarare bordt heta Laxforsen.
Det synes ej heller skäligt, att dumma gösar skola hafva namngifvit ett härad,
som egt det qvickaste folket.

:l) Kan ock hända, att man namngifvit stället efter drottning Sölfva, då
hon här första gången steg till sjös att resa till Olof.

4) Palmsk. M. S.

6) Gyllen. Diar. Jösse härads Domböcker m. m.

«) Prosten Hofsten kallar henne Thor Guds källa , som ej så illa passar
in med berättelsen om Gillberga tempel. Eljes nämner ock bemälte prost ett
Thor Gudsrud i Köla, nu Torgesrud.

HEDNA-TIDEHVARFVET

isynnerhet är märkligt, då jag nämner stenkumlen, en lång
sträcka af stenar som en nedfallen mur hopkastade på ett berg
Vs mil från Göthesforsen invid sjöstranden till mer än 100
alnars längd. I norra och södra ändarne är denna mur mera
upphöjd, dock mest i södra. Ovisst om detta tjent till begraf-
ningar eller till någon slags befästning för gården Berg. Eljes
finnas ock sådana längre in på fasta landet högt uppe på ett
berg midt emot gården, som deraf lär hafva fått sitt namn.

Qvam i Usbodafors nedanför Sulevik har jag från hedenhös
funnit omtalad i Jössehärads Dombok 1697 och anför den här
till ett bevis, att flera sådana utan tvifvel funnits i landet under
hedendomen x).

6) Nordmarks härad.

Buresåsen eller Borgåsen är namnet på en höjd af utmärkt
storhet norr om Sundstabg i Blomskog vid östra ändan af en
ifrån Foxen kommande lång kanal. Namnet lijelper qvarlefvorna
öfvertyga oss, att här fordom varit en fast borg och slott 2), der
utan allt tvifvel Jarlame öfver detta härad haft sin hofhållning
och bostad. Det har varit bygdt af sten och äfven stallet af
sten. Belägenheten och utsigten har varit ljuflig, äfvensom det
varit säkert för fiendtliga anfall och i nästa tidehvarf får passera
för en märklig gränsfästning . Troligt är att Thor Jarl här bott.

Flera spår efter några ansenliga byggnader finnas ej i detta
vidlyftiga härad och har detta slott kunnat vara nog, då inga
höga slägter i allmänhet här fästat sina bopålar 3).

Ättehögar och begrafningsställen för detta tidehvarf äro
isynnerhet märkvärdiga: söder om Silleruds kyrka 7 stycken
större och mindre, och ännu något mer i söder derifrån 2
ganska ordentliga och formliga.

På Lianeds utmark i bemälte socken invid gärdet fins en

*) När jag finner på flera ställen af våra häfdatecknare äfven längre fram
i christendomen icke omtalas annat än malt och korn, så blir väl en klar san¬
ning, att ännu egde folket icke pinnat till att mala på sina qvarnar. Jag har
länge trott, att Äke Bonde skulle komma illa ut med, att tractera 2:ne konungar
med kornbröd; men har nu nyligen fått annat begrepp om saken, sedan jag
sjelf fått äta sådant bröd af lika god smak som bästa hvetebröd, hvilket var
tillagadt på Oroust i Bohuslän, der konsten således bibehållit sig från heden¬
domen, fast den gått förlorad i Värmland.

2) Äro prosten Trancei ord i bref till mig.

3) I nästa tidehvarf finna vi likväl en förnäm slägt af Sibbendalen.

EFTEE OLOF TKÅTÅLJA.

ättegraf murad af flata stenhällar och af 2 sådana betäckt,
572 aln lång samt 37* aln bred. En af lika beskaffenhet
fins på hemmanet Korsby egor 7* mil från Lianed och en annan
på Traneds egor i Trankil. Annars finnas öfverallt i skogarne
små stenkummel, ruen på Tornsudde invid Foxen är det märk¬
värdigaste. Det är 4 alnar högt, af kullersten väl sammanlagdt;
äfven 2 förfallna på Dannemansön i samma sjö, samt ett stycke
derifrån vid Tranesten. Vid gården Stenebyn i Töcksmark och
norra ändan af Foxen tätt vid husen stå 2:ne ättestenar upp¬
resta 21/2 aln höga, som förmodligen gifvit gården namn.

7) Fryksdals härad.

Thoresby, Bergja och Stensrud har jag tillförene anmärkt
ibland de äldsta gårdar här i häradet; men så lär ej heller
Rottna, Ed och Tosseberg mycket eftergifva dem i ålder, emedan
de hafva i senare tider gifvit mesta anledning till en hel kyrko-
socken 1), äfvensom Bergja är stamby för en stor del gårdar i
Lysvik å båda sidor om Fryken.

Ättehögar finnas här ganska få eller inga, men så många
flera stenkummel , mest alla af utmärkt storlek 2) och det invid
Frykens östra strand på berg, som slutta nedåt sjökanten 3).
Ett sådant är på Gerdsviks udde söder ifrån Bada 4), mycket
stort, och än litet längre söder derifrån finnas 12 eller 13

') Gräsmarks Capel!.

2) Hvad den vedertagna tidräkningen af Brännåldern och Högåldern
angår, så måste jag tillstå, att man har svårt att leda sig till ljus åtminstone i
vestra delen af Värmland. Man har föregifvit, att Brännåldern upphörde vid
Olof Trätäljas tid; men jag håller för, att våra värmländingar ej voro så nog¬
räknade deruti, utan såsom en del af vära förfäder ville ha messan sjungen på
latin, fast de voro lutheraner, så hafva ock de hedniska så mycket mer följt sitt
eget tycke i en sak, der de rådde sig mera sjelfva. Således lära de ömsom
efter behag satt sina döda antingen brända i jordhögar eller ock obrända i
stenkummel. Denna min sats bestyrkes än mer af den anmärkning, som nyli¬
gen är gjord om grekernas fordna begrafningssätt af den ryska herren, som upp¬
täckt Homeri graf (se sv. posttidn. N:o 1772).

S1 Man kan mestadels hafva hvar enda sten utför bergen i sjön. Många
stenar isynnerhet omkring sjelfva grafstället utgöra väl ett hästlass, men de
flesta kunna handteras af en karl. Sjelfva grafvarne äro väl hopfogade af stora
hällar med en stor gråsten vid hufvudet och en vid fotterna. Stenkumlen äro
upplagda i samma form som ättehögar, fast större, med en djup grop midt uti
öfversta höjden.

4) Denna är så full af ormar, att ingen vågar röra den. Gemene man
tro, att dessa vakta penningar och jordagods.

HEDNA-TIDEHVARFVET

större och mindre på det s. k. Örberget 1). Ännu längre i söder
äro ock några vid Öjenässtr anden, allt i Lysvik, samt vid Björke-
landet i Sunne och längre ut i Östra Emtervik.

Lemningar efter en stenbro synas ännu vid Frykens östra
strand ett långt stycke ut i sjön 1/s mil norr om Bada. Sten-
såttning synes der så jemn, som på de slätaste stadsgator. Be¬
rättelserna härom äro som på flera ställen af 2 slag 2). Der-
invid synas ock tecken efter ett gammalt Domaresäte.

8) Elfdals härad.

Detta härad är en af de magraste orter i Värmland, som
intill senare tider aldrig burit och aldrig varit besådd med
annat än hafra 3) ; derför bygdes ock gårdarne i en sträckning
å ömse sidor af Klara elf för bättre beqvämlighet till fiske.
Näst Hökeberget , Gräimsgrift och åkrar , Gutedalen och Rettne-
dalen, som förut äro nämda, torde man här få anföra Gundehög
och Haragård, af hvilken förmodligen Hökeshara fått namn,
som tidens längd förbytt till Ekeshärad. Innan denna gård
blifvit utskuren af elfven, voro der omkring 20 Ättehögar och
många sådana hafva antingen varit eller äro ännu qvar omkring
prestgården och Snöred vid Hökeshara 4).

H. Öster om Klara.

I) Visnums härad.

I de äldsta skrifter jag funnit är det skrifvet för Visnehem
och Vystenhem 5 6). Det skulle synas mest sannolikt, att de forna

x) Här var det som de långa benen blifvit funna, hvilka redan äro om¬
talade [p. 43] och der man tror Thori JotlMS graf vara.

*) Dels att en jätte börjat henne i afsigl att komma till en annan, sin
fiende, på andra sidan; dels ock att det skett vid fiendtliga tider, h vilket synes
troligast, ehuru det varit ett fåfängt arbete.

8) (Palmsk. och Rhyzel. M. S.) Aflidna bokhållaren Olof Borg på
Mossberg och Herr pastorn Dejenström på Snöred äro de första här på orten,
som gifvit allmogen tanke på åkerråg och har jag sjelf på sistnämnda ställe
sett, att det hvarken är jordmånens fel eller mina nämda auktorers vitsord,
utan landtfolkets okunnighet som gjort, att här ej vuxit annat än hafra.

4 Herr Direktör Emanuel Geijer har uppgräft några af dessa och der

funnit krukor, ben och kol, som torde utvisa, att Brunåld [Bronsåldern] varade
efter Olof Trätäljas tid.

6) Dock ej förr än i katolska tiden. Det är mera likt, att häradet har
namn af Vise, som i gamla språket betyder konung, än af sjön Vismen, som
ligger en styf mil från Visnehem (cfr. Schoumakers diss. de Visbya).

EFTER OLOF TRÄTÄLJA.

Härad skonungar eller Viser, som hållas före hafva styrt landet,
haft sin bostad i Visnhems gård x); men dess läge gifver ingen
anledning att komma på den tanken, emedan den var omgifven
af skog och låg långt ifrån sjökanten; dock hålles Lån-
geruds hemman ej långt derifrån för det äldsta eller åtminstone
för ett af de äldsta i häradet. Men om man efter berättelser
vill uppsöka hufvudsätet för dessa höfdingar, så har det ostri¬
digt varit på Säby, 1/2 mil söder från Visnhem.

Agneholms slott hafva vi förut omtalat såsom uppbygdt och
nämdt af kon. Aune län Gamle, 8 leder eller vid pass 270 år
före Olof Trätälja. Förmodligen har det ock nu tjenat till ett
residens för Viser, Jarlar eller Fogdar , som styrt någon del af
Vestergöthland och äfven sträckt sitt välde åtminstone stundom
öfver östra delen af Värmland. Det var uppbygdt af sten 22
alnar långt och bredden i jemförelse på en liten holme, der
Gullspångs elf utfaller i Angelshamn och Venern midt emellan
Vestergöthland och Värmland. Vi få det framdeles igen.

Hufvud-dom sätet har förmodligen varit vid Årås eller på
en sandås litet N. O. från Agneholm, der domareringen bestått
af 24 stenar; men vid mindre tillfällen lär man äfven hållit
ting på Refstensmoen 2), der 6 stenar varit i rundel och den
sjunde midt uti; äfvensom midt uti Arås domarering är en
jordhög lik en Ättebacke 3).

Ännu hafva varit 2:ne domsäten ej långt ifrån hvarandra;
ett på en liten höjd och sandmo litet stycke från Visnums gård
i norr och den andra än längre i norr derifrån vid byn Alguts-
rud. På båda ställen äro qvar uppresta stenar till vid pass
l1/2 aln ofvan jord; men somliga bortförda. En mil härifrån
vid Riddaregården på stenkundet säges ock hafva varit do¬
maresäte.

Ättehögar äro här oräkneliga. I de mesta har man funnit
krukor, ben, kol, brynen, perlor m. m. Vid Säby hafva varit
många sådana, som under stensättningar varit upplagda pyra¬
midvis 4). Litet vester derifrån på östra Sunds egor äro 5 på

*) Nuvarande prestgärd vid Visnums kyrka.

2) Midt emellan Eudskoga och Nysunds kyrkor.

s) Om de många kullar omkring Arås lemnar jag att tala till nästa tide-
hvarf, dit de höra.

4) Herr Kyrkoherden Sundelii anmärkning, som härutinnan behagat
gifva mig mycken underrättelse, innan jag sjelf kom till orten.

HEDNA-TIDEHVARFVET

en Åskulle och 6 eller 7 på en annan i bredd jemte hvar¬
andra åt öster. I Backa gärde norr om Säby på Sommarstads
egor längre i norr, der ock bautastenar finnas, och ännu mer
i norr på en ås vester från Valls gästgifvaregård 1), och i Bar¬
brohöjden 2) finnas mångfaldiga större och mindre. På Långe-
ruds egor öster om Visman är en märklig 3).

Vid Nynäs och Kihlsviken på en ås i vester och öster äro
4 ättehögar temligen stora. Litet stycke vester derifrån på
Kihlsby egor hafva varit mångfaldiga, som blifvit bortförda, i
hvilka man funnit spår af brännåldern, och många äro qvar4) ;
äfvenså omkring hemmanen Ed, Kjärr och Hygn i Kihls socken.

Vid Ref sten i Rudskoga är en stor ättehög och äfven en
sådan vid Spikebol i Nysund.

Stenkummel är några små på N. Grens egor, och äfven
många sådana vid Guttebol: men vid Igelsrud och Uplanda
alla i Rudskoga äro 2 stora ; äfvensom ock ett stort vid Vestan¬
mosse i Råda. Ett stenkummel vid Riddaregården i Visnum
temligen stort något blandadt med jord och mylla säges ock
hafva varit domaresäte 5).

2) Ölme härad

har i äldsta skrifter varit kalladt Ylmo och Ulme härad; allt¬
sammans kommer af elfven Ulma eller Ölma.

Saxholms slott låg i yttersta mynningen af Ölme härads

') På denna ås har fra öfverstinnan och friherrinnan Linroth till Säby
räknat 42 högar en stor i hvardera ändan. Den största i söder lät jag 1771
uppgräfva och fann efter mycket arbete midt uti honom på botten en hel massa
af brända ben men icke tecken till någon kruka. Han var h. o. h. af sand,
men några af de smärre stenblandade.

2) Denna höjd vid landsvägen emellan Visnum och Vall har fått namn
deraf, att en nunna, fattig flicka! på flyende fot från Vernamo kloster der skall
hafva stannat i barnsäng. I denna höjd fann jag en kruka med benpipor föga
större än af en tjäder och derjemte utom kol och aska genomborrade stenar,
som temligen liknade perlor. I en annan urna låg en brynsten.

3) Efter allmän berättelse skall en konung ligga der begrafven. Jag lät
uppgräfva denna hög 1771, men fann der ingenting; förmodligen grofs ej nog
djupt. Den var dock märklig deruti, att den bestod af ren sand, då de flesta
andra deremot äro blandade med kullersten.

4; Det har ock intill vår tid varit ättehögar på sjelfva kyrkogården i
Kihl, men mångfaldiga rundt omkring, af hvilka Herr brukspatron Lundgren
låtit uppgräfva en del, hvari man funnit brända ben, kol och aska.

5) Här i häradet fins för öfrigt en gård, Skottlanda eller Skålanda, s/4
mil öster om Visnum, som tyckes höra till detta tidehvarf och äfven bestyrka
min sats, att orten lydt till Vestergöthland Bland Upsala öde uppräknas i
Vestgöthalagen Skalanda , som förmodligen är bemälte bv.

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

vik åt öppna Venern och har efter all sannolikhet blifvit bygdt
i Olof Trätäljas tid, fast det aldrig låg under hans välde. Det
berättas allmänt, att dess första upphofsman hetat Saxe, hvilken
egt Ölme och Väse härader intill Dalarne på samma tid, som
en Sibbe styrde Värnhem och Visnum och en Ranund äfven
lefde * 1).

Då nu Saxo Fleita och Olof Trätälja voro fosterbröder
och Hromundr Gripsson var en af Olofs män, passar tiden noga
in på denna förstnämda. Sibbe 2) tyckes väl hafva lefvat något
senare; men det kan vara fel i sjelfva berättelsen, som så länge
bibehållit sig hos allmogen. Det är ändå hederligt, att det så
sannolikt kunnat ske genom så många mansåldrar.

Nöden har troligen drifvit Saxo från Vestergöthland och
hit uppåt skogsbygden, som ock hörde till Vestgötha välde, då
han anlagt detta slott till säkerhet. Hvem kan neka, att han

Saxo har bott längst i norr på Sarsholmen, Ramund x/2 mil längre
i söder på Ramholmarne och Sibbe 1I t mil S. O. från Ramund på Sibberön.
Den tiden var ej brukligt, att så mäktiga grannar kunde se godt på hvarandra.
Stundom har det kommit an på näfrätten och då 2:ne gjort ett, har den tredje
måst sätta lifvet till. Dock äro berättelserna olika antingen det var Sibbe eller
Ramund. Om Sibbe haft ständig bostad på Sibberön, så har det ej varit annat
än trähus, h vartill spår tyckas synas på ett berg. Såvida af ritningen är riktig

i häradets sigill har slottet haft hosgående utseende. Nyckeln blef funnen i

gruset 1756. Affitningen fick jag af sal. prost. Bodin; den förvaras i kyrkan
och är ganska massivt och väl arbetad.

liiimi iu..i;fihi.!|uf ii1.'1 i. I

sal em asaa iebb

2) Se vid krigen i detta tidehvarf N:o 2 och Tab. N:o 1 vid Jarmerik.

HEDNA-TIDEHVARFVET

ju kunnat åsamka sig Ivar Vidfadmes hat, med det att han
släppte Olof Trätälja ifrån sig, eller ock för andra orsaker?
Åtminstone måste den ej egt godt samvete, som första gång
uppmurade Saxholm. Vi få det framdeles igen.

Värnhem (Varnum) kallades och utgjorde södra delen af
detta härad. Det har fått sitt namn af elfven Varna, som der
faller i Venern. Derom kunna vi i vår tid så mycket mindre
veta någon ting märkligt, som klara spår finnas, att en stor
del deraf bestått fordomdags af sanka kärr och mossar, om
det icke varit öfversvämmadt af vatten 1).

Förnämsta domaresätet har varit på Holma egor vester
om Ölmehäradsviken och på en slät plan. Det bestod af 24
stenar i en rundel. På andra sidan viken derifrån och en
högre backe invid hemmanet Hafstod var äfven ett sådant af
12 stenar; och af lika många säten tyckes det hafva bestått,
som låg mer än 1 mil söder härifrån på andra sidan Varna
elf2) och hemmanet Enseruds egor. Vid J arisberg 1/i mil
längre i söder äro ock uppresta stenar i rundel 8 i norr och
9 i söder på gärdet; kanske också der varit domaresäte3).

Ättehögar finnas här till nog stort antal såsom egentligen
i Ölme härad 10 eller 12 stenblandade på Skåres och Ruds-
bergs egor och äfven på Holma och H af stods marker m. m.;
i Varnum vid Höge och I>ye 4) ; på en sandås 'af hemmanet
Löthens egor, omkring Jarlsberg och Sörby o. s. v. och isyn¬
nerhet vid Vestervik 5 6).

') Dessa anmärkningar har Herr prosten Löthner behagat meddela mig.
Bemälte Herr prosts tankar tyckes dock ega grund, att Varnhemsnamnet från
början varit på den gård, som Vestgötharne sedermera namngifvit med Bro,
då de började klöfja sina varor till bergslagen och till den ändan en bro af
kaflar och stockar blef lagd öfver den mosse, der nu Christinehamn är bygd.
Viken, som går intill broängen, kallas ännu Varnumsvik; men på gården har
namnet förfallit med tiden.

2) Ej långt S. V. från Löthsidan vid Christinehamn.

3) Man kan dock ej förmoda, att Värnhem eller Ölmehärad nyttjat så
många domsäten i en tid, som var så fattig på trätor. Det torde snarare både
här och på några af de öfriga ställena äfven så väl träffa in, om man gör vissa
stenrundelar till förnäma grafvårdar och bautastenar.

4) Vid Höje, som ock deraf har namn, hafva isynnerhet varit 3 stora

högar, af hvilka den mellersta är qvar. I de 2 andra funnos urnor. Den
ena var större än TJpsala högar (Hr prost Löthner).

6) Denna gard, hvilken, såsom namnet utstakar, ligger i nordvestra ändan
af Värnhems vik, bär så många förnäma märken efter hedendomen, att man
snart skulle kunna komma på den tanken, att här varit sjelfva Värnhem. Här

EFTEE OLOF TRÄTÅLJA.

Men Ölmehärads och Varnhemsboarne hafva ock begrafvit
sina döda i hederliga stenkummel. Sådana äro på samma vis,
som vid Fryksdalen är nämdt, ett på lilla Vålön* l)\ ett på
Boxerudsön; ett på Fallholmen öster om Sibberön; ett på Ram-
holmarne 2) ; tre på Varnumsuddens egor och 4 längre öster i
skogen derifrån på höga berg 3).

3) Väse härad

heter egentligen Ves-liärad af gården Ve. Jag har i äldsta
tiden funnit det skrifvet Vesharid och tyckes vara det Asar,
som i Vestgöthalagen uppräknas bland Upsala öde.

Hedning aslottet bär än i dag namn af, att det i detta
tidehvarf varit till. Det har legat uppe i skogsbygden P/4 mil
N. O. från Ve; var litet bygdt af sten på en hög kulle, som
sedan blifvit med skog öfverväxt; men om dess öde vet ingen
att tala.-

hafva varit och äro mångfaldiga ättehögar, åtminstone de flesta såsom vid Säb\f
upplagda i midten med stenar pyramidvis, hvilket besvär man eljes på få ställen
gjort sig och hvilket oslridigt utmärker höga och förnäma lik. Fru kammar-
herrinnan Sara Maria Linroth, född Stedt, har satt sitt nöje uti att låta
uppgräfva åtskilliga och gunstbenäget behagat lemna mig de qvarlefvor, som
der funnits. I nästan alla har man träffat urnor hela eller sönderslagna
med brända ben och hvad som mera dertill hör. Men isynnerhet fann man
1771 i en sådan urna tänder af en oformlig storlek, om hvilka jag väl måste
säga, som munken om S. Franciscus: ” Jag vet ej, hvar jag skall sätta dem,’’
eller till livilken klass bland djuren jag skall föra dem, då de icke lågo i sten¬
kumlen i Fryksdalen. Ar 1772 träffades ock vid Vestervik en välgjord strids¬
hammare af gråsten, hvilken Herr kaptenen och riddaren C. A. Linroth i un¬
derdånighet aflemnade till vår Allernådigste Konung, då Hans Kongl. Maj:t

i nåder behagade intaga middag hos ofvanbemälta fru kammarherrinna den
14 November s. å. vid genomresa till Carlstad. Således finna vi Vestervik
ännu mera lysande längre fram, om vi en gång hinna så långt.

1) I denna är emot vanligheten småsten blandad.

2) Detta, som är ansenligt stort, är derutinnan besynnerligt, att det h. 0.
h. består af småsten, som höns- och gåsägg. Der förmenas Ramund ligga
begrafven.

3) Vid pass 1500 alnar i öster från stenkumlen vid Värnhems udde in¬
vid landsvägen ligger på en slät, hög sandås ett af äfven så stor sten som dessa
alldeles cirkelrundt af 35 alnars diameter och tyckes hafva varit till 12 alnars
höjd, fast man såväl om detta som de andra är oviss, antingen det sjunkit i
öfversta spetsen eller med flit blifvit så lagdt. Bredvid detta äro 2:ne mindre lika
runda till 8 å 10 alnars diameter. 15 alnar derifrån är ett annat i en stor och djup
bergsöppning; men det synes ej så ansenligt, som det i sig sjelft är, ty det är
lagdt mera på djupet. Herr prosten Löthner har uppsökt och påfimnit dessa
i Juni månad 1773 under brunnsdrickningen vid den s. k. klostermossen i
Varnliem, om hvilken vi framdeles få tala.

HEDNATIDEHVARFVET

Ättehögar bära på åtskilliga ställen vittnesbörd om detta
härads hedniska ålder. På Arnön J) i Venern och Nolby egor
finnas några på en sjöäng. Ett stycke söder från Ve * 2) äro 4
stycken på mest vanliga viset iblandade med grof kullersten.
Vid Lund i Fogelvik har man i en ättehög funnit en kruka
med ben och ett jern, som liknade en värja. Vid Säter i
Alsters socken är icke allenast en ättehög, utan har ock efter
berättelse icke länge sedan der funnits en runsten-, hvilket kunde
komma en på den tanken, att der torde vara Gundeliög 3), så¬
vida den icke fins i Elfdalen, emedan Gunnerud ligger icke
mycket långt härifrån. Stenkummel fins på en bergsudde i
Venern ej långt ifrån Alsters elfmy.ming.

Bergslagen

ligger norr ut från Ölme härad och alltså i den östra land¬
sträckan; men om den orten fins för denna tid icke . ringaste
skrifven underrättelse. Folkets sägen, att Saxe sträckt sitt välde
till Dalarne och att en hedenkonung blifvit begrafven i Jord¬
kullen i Kroppa tyckes nog intyga, att här bott något folk 4) ; men det

*) Det är icke olikt, att denna ö kan hafva sitt namn af Arnvid Jarl
och att han der fästat sina bopålar, sedan han af fruktan för k. Håkan Adal-
stens Fostre måste fly till Sverige (se sid. 59).

-’) På en udde emellan élfven och sjön.

3) Se vid krigen i detta tidehvarf N:o 5 sid. 66.

4) Berättelserna, som äro om jättar och troll på denna ort, äro alla så¬
dana, som man kan föra till fabeltiden, och om jag ändtligen skall nämna några
af dem, så böra de minst sparas, tills vi hinna till christendomen i landet.
Sådana skola hafva bott i Hastaberget (litet stycke N. O. från Filipstad; och
ännu något i norr derifrån i ett berg vid Gammalhytte sjö, hvarest är ett stort
hvalf, som kan ställa en åskådare i förundran och vore föga mindre märkligt
än berget i Delsbo, söm Delsboa illustrata omtalar, om jag derför hade lika
hog och rum. Något dylikt fins ock lx/2 mil söder derifrån emellan Kroppa
och Bjurbäck åt Asphyttesidan och äfven 3 mil derifrån i vester vid ett hem¬
man i Nyed. Vid den nejd, der sedan Pernebo kyrka blifvit bygd, skall hafva
bott en qvinna knappt mindre rask och stark än Gö i Jättekärn (sid 60),
emedan hon sjelf både högg och drog eller bar hem från Kallhy ttehöj den det
timmer, hvaraf hennes manfolk timrade hus vid hennes bostad. Men hon var
så mycket mer förnäm än Gö, att hon hade svans, som släpade på marken, om
hon någon dag af vilja eller våda gick vårdslös och glömde knyta upp sin
svansprydnad. Det är ovisst, om man i senare tider deraf lånat modet och
flyttat det upp till hufvudet. Ett annat skrock är, att ett troll en afton skall
hafva kommit till en karl i skogen och bjudit honom äta; men mannen tackade,
han var ej hungrig. ”Ach," sade trollet, ”hvar skall jag då göra af mina
öfverlefvor , jag har kokat för mycket.” ”Jo,” svarade karlen, har du något
öfver, så göm till i morgon.” ”Hade jag vetat det förut,” invände trollet,
så hade jag varit båttre qvinna, än jag är.” Fabula docet (fabeln lärer),

EFTER OLOF TRÅTÅLJA.

är ock allt, hvad man vet, och deraf kan man ingenting sluta
till bergverkens arbetande. En jerngrufva har vid fiendtliga in¬
fall blifvit igenkastad på östra sidan Långban och en äfven
sådan på Hytteskog i Värnhem, der folket skall hafva gömt sina
dyrbaraste varor; men ehuru sådant är längesedan, har det
likväl kunnat ske i senare tider. Dock måste våra förfäder
på något ställe fått jern, hvarom utom deras svärd vittna jern-
penningarne vid Presthamna, sporrar och hästskor vid Västby,
Lökane och Treskog m. m.; men troligen har det varit myr-
jem, sådant som än brukas långt upp i Dalarne. Våra hedna-
förfäder hade annat göra, än att de skulle gifva sig tid gräfva
i bergen 1).

VIL Om öfverlefvor af göthiska namn och ord intill

vår tid.

I) Nomina propria 2).

Masculina.

Adel, Ambjörn, Arne, Aslak,

Al, Amund, Aschar, Asmund,

Algut (Algöthe), Ansten, Asgut, Atte,

skrifver JEsopus, att mången än i dag finge mera till middagen, om han ej ätit
för mycket till frukost. I Mängs- och Rishöjderna hafva ock funnits troll,
förmodligen ditsatta att hälla uppsigt på gränsskillnaden emellan Fernebo , Elf-
■dalen och Dalarne; men vi lemna troll, jättar och tomtegubbar qvar i sina
berg och förfoga oss till de jemnare slättmarker, der vi åtminstone vilja för¬
moda att finna menniskor.

’) När jag 1764 utgaf en disputation i Upsala om Värmlands berg,
var det förmodligen, för att hedendomens rum icke just skulle stå tomt, som
jag antog sal. prosten Göranssons sats i sitt. företal till Bautil om våra berg¬
verk. Han anför der ur Såmunder Eddan, att Volunder lärde sig smides¬
konsten vid Kalvaberget invid Ulfvedal i Alfheim, hvilket skulle beteckna
det ännu s. k. Kalfberget i Ö. UUerud nedanför Elfdalen, och att Volunder
gick derifrån öfver Visnumsån (gissningsvis Svartelfven eller Gullspång), till
Niduder, konung i Svithiod och Nerike. Ännu ett: efter en gammal tysk
Heldenbuch var Wielandt hos Elf-Erik, konungen i Alfheim, och lärde sig smi¬
deskonsten vid berget Gloggensaxen, som sal Herr prosten ändtligen vill hafva
till vårt Saxeknute. Men jag har redan sagt min mening om Alfheim (sid. 30)
och vid mognare eftertanke anser jag disputationen för lika kraftig, om aldrig
detta stycket kommit der, då jag ej på annan grund ser mig kunna bevisa, att
jernverken hos oss voro i gång, innan våra gamla troll och dvärgar blefvo
menniskor och christna ;Sw. Mercur. Febr. 1764 g. 154). Kummelhöjden i
Lungsund kan så mycket mindre tala för hedendomen i vår bergslag, som så¬
dana voro obekanta i Norge intill Adalstens Fostres tid.

2) Här är att märka, det de flesta både namn och ord brukas vester om
Klara och helst i Jössehärad och Fryksdalen. De mera vanliga gå vi här förbi.

HEDNA-TIDEH VARFVET

Benal,

Grells,

Känner,

Stenkil,

Björn,

Gudbrand,

Kasten,

Stig,

Bönne,

Gull brand,

Kjellar,

Störgel,

Bonde,

Gullik,

Kjettel,

Svaning,

Bryngel,

Gummund,

Lyder,

Thor,

Brynte,

Gunnar,

Näril,

Tolf,

Egil,

Gödrid,

Orm,

Torbjörn,

Elof,

Göthrik,

Regart,

Torsten.

Enar,

Halvard,

Regner,

Tron (Trond),

Erling,

Harald,

Segol,

Tyge,

Estbjörn,

Hassle,

Si vord,

Ty ris,

Espen,

Helge,

Sigge,

Ulf,

Even (Ej vind).

Ifvar,

Siggsten,

Volmar,

Finnolf,

Ingemar,

Sjuhl,

Östen.

Folcke,

Ingevar,

Skåre,

Gregar,

Joge,

Srne,

Gregs,

Jor,

Sten,

Feminina

Böreth,

Gertrud,

Julia,

Snaro],

Bolla,

Gylla,

Jutta,

Åhleta,

Guri,

Helga,

Laana,

Asa,

Gunnur,

Ingjal,

Milla,

2) Göthiska ord.

Aleida, 275 1), Solitudo. Det bär ålea, till skogs.

Andlat , 17, Mors. Han ligger i andlåtet, dödens käftar.
Ansa , 117, Curare. Det ansar jag icke, bryr mig icke om.
Anvidri, 33, motväder. Vi hafva anvär till kyrkan i dag.
Adhlatur, 2, Irrisio. De vilja hafva mig för sitt ålåt , åtlöje.
JEttla, Destinare, ärna. Jag ättlar mig resa.

Baul, 73, Onus. Båhla, börda.

Bradgior, mature perfectus. Icke brågjord. säges om en
senfärdig.

b Numren i detta alfabet betyda pagina i Rolf & Göthr. och i det
nästa pag. i Herraud och Bo-ses sagor.

HEDNA-TIDEHVARFVET

Feigin, 123, glad. Fägen, idem.

Fool, 118, Flep. Hvars mans fool.

Forstiori, 88, Förstyr , som man kan lita på i hushållet;
säges isynnerhet om man och husbonde. Stackars den unga,
vackra enkan! Hon har intet förstyr.

Frcekin, 116, Robustus. Frack, hurtig; är eljest detsamma
som Hcefr och huatur (se p. 65, not 3).

Geitahirdir, 136, Herde. Deraf kommer gåta, gå vall,.
gätaregut, gätarejän^a, vallhjon.

Glcepa, 226, gantas. Han glepar mig, begabbar mig.

Granda, skada. Det grannar icke.

Hayp, 292. Insperatum (deraf är utan tvifvel engelska
ordet Happy). På en liapp, i största hast, oförmodadt. Ohap-
pandes är detsamma. Han är häppen, som släpper. Lycklig
den, som dör.

Hlid, Porta. Lid, lidre, portskjul.

Hrid, aliquantum temporis. En liten rid, liten tid. Be¬
tyder äfven detsamma som öfverilning. När en. gosse e. g. blir
kär säges, att det har kommit en Rid på honom.

Hrimaldi, Fuliginosus. Rimall, svartbrun 1).

Huatur, Huatasti, 132, snäll, snällast. Vat, vater, vatast,
idem. Är eljest detsamma som frack och häf.

Hugfullur, 185, animi plenus. Hogsfälsen, som med ifver
längtar efter något.

Hugsa, Cogitare, Destinare. Jag hågsar mig (ärnar) gå
att fiska.

Hybile, koja. Hybble, idem.

Hcefr, 41, hurtig. ILäfver gut, hurtig dräng, rask pojke.

Jafnan, Semper. Hålla jäfnan, arbeta jemt eller på resor
icke uppekålla sig på vägen.

Kapp, Gertamen. Kappas, fäkta, arbeta i kapp, springa
i kapp.

') På all sluta Jössehäringarne isynnerhet många adjectiva e. g. krakall ?
sjuklig. Veden är spr akall, sprakar. Trasall, trasig.

HEDNA-TIDEHVARFVET

Kurteis, Humanus. Korrjös , kallas dräng eller piga, som
hålla sig bättre än andra.

Lika , Placere. Jag likar icke mat. har ingen aptit.

Lim, 37, Ramus. Limme, qvast.

Magafylli, 140, all slags mat som mättar. Magfylla , idem.

Megn, 185, Vis, robur. Han har hvarken mod eller megne.

Mceti , 32, iEstimatio. Det ? nätar jag icke, sätter icke
värde på.

Nema, discere. Nim , qvick att lära. •

Skoraz undan , 211. Skjorta, springa undan.

Snaudur, 14, Nudus. Snöplaggad , tunnklädd.

Snilld, 35, Industria. Snilldar verk, 112. Facinora prae-
dicanda. Snill man, qvicker karl.

Snopa, 15, se bedröfvad ut. Snopen, bedröfvad, flat. Di
drogo så stifve bort, som di skulle tänka ta sjelfva Pehr i lofta ;
men di kom så snopne hjem.

Stuttur, 44, Brevis. Staut, stött, kort. Deras glädje var
så staut, derför ble di så snopne.

Scemiliga, 1 1 , Decentur. Sömliga, höfligt, beskedligt.

Sceta, 193, Obedire. Han säter mig icke. De sätte hvar¬
ken lag eller förordningar, h. e. lydde icke.

Vanta, 93, Deesse. Hvad vantar jäntan ? Hon vill gifta sig.

Vardveita, 6, Servare. Han har våhlvetat mig hästen, h. e.
försäkrat mig om dess godhet.

Von, 1, Spes. - Mån det är någon von (något hopp) att
här blir bättre tid?

i | Dm, 273, Obstinate. Han gör i trög, obstinat, i diska,
med berådt mod.

| Oratt, 212, Ssepe. Stackars hustru! Hon får så trått
{ofta) barn; jag menar hon är feg.

\)rot, 108, Defectus. På göthiska ord hos oss är ingent
tråt-, men hvem har rum eller tid åt alla?

HEDNA-TIDEHVAKFVET

Dagscetur , 2 1 , Crepusculum, Dagsätt, när det nyligen blifvit
nedmörkt.

Detta, 13, Cadere. Han dettar så fort han kominer på
benen; h. e. faller.

Feigur, 17, Feg. Endera är du eller jag feg, h. e. till¬
reds att snart dö. Feg för en vacker flicka, olycka o. s. v.

Sia, 64, tvärlista. Slå på slädar och slipor brukas i denna
mening.

Varir, aktsamma. Var, försigtig. Fjärhan är en var

fogel.

Chronologie

öfver

Hedniska Tidehvarfvet i Värmland.

a. c

Folket utödes i Sverige, antingen genom hunger eller
utflyttningar, och k. Domalder blir bränd åt Oden

till god årsväxt (pag. 29) . 100

Kon. Aune hin Gamle namngifver Aunes (Amne-) härad

och uppbygger Agneholms slott (pag. 33). vid pass 320
Olof Tråtälja börjar rödja Näs härad under namn af

Värmland (pag. 41. 46) v. p . 650

Vid samma tid och något derefter upptager Gromer
Grums härad (pag. 43), Tliori Jotun Fryksdalen (pag.

43), Göthe Göthes härad (pag. 42), Ufe och Otulfaxe
Ullerud eller Kihls härad (pag. 75), Raumer Nord¬
marks härad (pag. 43 not. 3), Grceim, Hök, Svelting
Bold upptaga Eifdalen (pag. 44); ett afgudahus bygges
vid Gillberga (pag. 42, 54, 7 1) och Saxo bygger Sax-
holms slott (pag 63 not 4; pag. 85),

Konungarne Holding slagna på Venern af k. Olof af

Gardom (Gaulum eller Gillberga pag. 63) v. p. . . 660

Omkring samma tid tilldrog sig Torsten Vikingssons krig
med Jokull (pag. 62).

Olof Fräcke slår kämparne Gunde och Grim vid Gunnar-

skog (pag. 63) v. p . 696

Olof Fräcke slår kämparne Hjali och Skati på Bergön
och frälsar Olof Trätäljas dotter A.s a, den han får

till gemål (pag. 64) v. p . 700

Värmlands och Vestgötha högmodiga herrar bevista Brå-
valla slag (pag. 57, 59) ungefär, då kon. Halfdan
H vitben regerar . 735

HEDNA-TIDEHVARFVET

Thor Jarl af Värmland i k. Halfdan Mildes tid (pag. 58)

lefver omkring . 760.

Sibbe blir slagen på Sibberön i Venern af k. Göthar och

Göthar åter af k. Jarmerik af Danmark (pag. 66) . 820.

Ansgarius predikar i Värmland och Solöar (pag. 55) . 829.

Omkring denna tid gåfvo Värmländingarne sig från Norge

till Svea rike (pag. 49) . 840.

Ake Bonde gör gästabud åt kon. Erik af Sverige och

Harald Hårfager af Norge (pag. 50, 61, 68). . . 874.

Hane hin Götliske blir slagen af Harald Hårfager (pag.

50, 58) . 876.

Håkan Jarl Griotgardsson och Atle Jarl strida på Staf-

näsljolen (pag. 67) v. p . 910.

Mötet på Danaholmen emellan 3 konungar (pag. 51) står 951.

Arnvid Jarl blir vid samma tid drifven från Värmland
till Sverige (pag. 59).

Thorger predikar i Värmland (pag. 56) och blir slagen

vid Strand i Vermskog omkring . 980.

Vid samma tid förstör Håkan Jarl Gillberga Tempel
(pag. 55).

Värmland kommer h. o. h. till Sverige i bytet efter

Olof Tryggvasson (pag. 51) . 1000.

Tillägg vid Hedniska tidehvarfvet.

Sid. 30 not 2. Tvehunda gräns utstakas från Askersund
genom Angelshamn, Dagerflod och Lysvik till Tranestrand o.
s. v. Vore nu detta rätt, så kan man af kartan accurat se,
huru stor del af Värmland lydde härtill, neml. öfver Venern
ifrån Gullspång (sid. 33 not1) till Norselfven (sid. 6) hela Fryken
igenom upp till Lysvik; men sedan N. O. öfver Elfdals skogar
och berg till Tranestrand i Dalarne. Sexhunda låg här vester
om och utgjorde således hela Näs, Gillbergs, Nordmarks och
Jösse härader, större delarne af Grums, Fryksdals och Elfdals
samt något af Kihls.

Sid. 67 not 3 bör tilläggas, att med Sögne Fylke förstås
utan tvifvel Sunne eller Fryksdals härad. Jag är icke okunnig,
att det ock fins Sögne i Norge, men kan ej låta öfvertala mig,
att en fogde eller länsman i Gillberga skulle ock kunna utöfva
sin souvraina (högsta) myndighet i Trondheim.

Sid. 76 har jag nämt att Ulleruds Runsten innehåller det
äldsta runska alfabetet. På halfva stycket af stenen stå alla
bokstäfverna i den ordning, som våra förfäder hade i sin ABC-
bok ställt dem, utom den enda 'f al, hvilken är den sista och
hörer till det stycket, som ännu är ofunnet. De öfriga, då man
läser från venster till höger äro dessa: FUDORGHN
IASTBLMR. Huru de lärda af detta alfabets inrättning
(att det i början har fader eller föder, midt på nia (9) och i
slutet al, omnis) velat finna våra hedningars insigt i gudaläran
är något, som icke rörer mitt ämne. (Se eljes den i noten 10)
åberopade disputationen.) De 4 bokstäfverna på fjerdedelen af
stenen äro : F U N |3, hvaraf jag i början ville föra runstenen
till catholska tiden och läste Funtfader, innan jag fick se ofvan-
nämda disputation.

CfQ

> ®

po B .

P ^

> ^

cw k.

fe
W«

O P ^

'BBS.

< afe

» 2f l

0-*5 5

B 2 a4

p- p-t§

sr.Si h

d BJ o1

Oj CD CQ

“ HS

hj to S

2;aq <.
o 2

CfQ

. £ -
> 2

fefe

Ä X

►W

é.

1 ;

•fej

S "5

H-.

fe a

> ii

►

( 2 ~

a- a

> fe

3’

«Q

gqfe'

^ O- ^

o- X: X j

§rs

*-2fe

c Ss a

— ■-JO
CQ

3 fe 1

• B
®o.

a o

..O

ö 2

öl

fe-

c^>

fe }

fe)

CTq

fe
fe ^

a»

CQl

fe
x -

£ fe¬

ls?

cfe

c-.

&il

3 ~

>"*S | Qj C^s

3 O

° as r

to C- C> 8

^2‘

fe§€

K» 3 - B

O cc OJ

~ 5T§,P

»'B.
” « 2

2 Pgg.

2 ocö o

^ ö 2 —

ao *^3

^cro *^T

r^crq '<

a o § s

' -

- □- 3

Co fe11'?

p: fe ^

tfe< H

o ^ £•
n a

3 ►

I mJ

Ct fe — -

S3-f D M
•- -* ■ ~ CO

~~-J •

o fe 5 — W

O*'* s. * Oj ^

crq ~. ® hari

5*g:gj^ r

3 p ö ,_* L i

® D H o. H

— > Oj O CO ^

fe©l
I = l®

fe; — s ®

So: ~ t
■^3^0-
^ g- ci’ ®

CO ®

_ ^ T? t°-
O p CO J— '

o a-

=r .

I-H ~ X

- g ? P

fe fe

" O- — 3

5 3 Vc.

5? 3 3 ?r
2* r o p

p; 2 * b-
2-2. 58 p:

CD - >73 g»

c * g-

- 5- 03 g-

= B-^o

&3 ^

os ^ r* p

4 CD

M fe o 5

M 2’ 3 ^
fe Oj o y:

N:o 2.

TABELL

som visar, huru de flesta kejserliga, kungliga och flera höga hus

i Europa härstamma

Norge ocli Danmark.

1. Olof Trätälja.

2. Halfdan Hvitben.

3. Östen.

4. Hcdfian Milde.

5. Gudröd Jagtékung.

6. Halfdan Svarte.

7. Harald Hår fager, f 936.

8. Sigurd Bise, k. i Norr.

9. Halfdan, dito.

10. Sigurd Syr, dito.

11. Harald Hårdråde, dito.

12. Olof Kyrre, dito.

13. Magn. Barf., d:o, f 1102.

14. Har. Gille, d:o, f 1136.

15. Sigurd, d:o, f 1155.

16. Sverre, d:o, f 1202.

17. Håkan Svensson, d:o.

18. Håkan Håkansson, d:o.

19. Magn. Lagaböter, d:o.

20. Håk. Månsson, d:o, f 1319.

21. Ingeborg, g. m. Hert. Erik
Månsson af Sver.

22. Eufemia, g. m. Hert. Albrecht
i Mechlenb.

23. Magn. I, H. i M., f 1384.

24. Joll. II, d:o, f 1423.

25. Henr. den fete, f 1477.

26. Magn. II, Hert., f 1503.

27. Albert VI Pulcher.

28. Ullrich Nestor, f 1603.

29. Sofia, g. m. kon. Fredrik II
i Danmark.

30. Christian IV, f 1648.

31. Fredrik III, f 1670.

32. Christian V, f 1599.

från Olof Trätälja.

33. Fredrik IV, k. i D.

34. Christian VI, d:o.

35. Fredrik V, d:o.

36. Christian VII, d:o.

Sverige I.

15. Sigurd, (se Norge).

16. Cecilia, g. m. lagman Folk-
vider i Värml.

17. Håkan Galin, f 1214.

18. Knut, -Jarl i Nor, 1226.

19. Greger Läme, 1272.

20. Magn. Läme, R. R. 1310.

21. Greger Läme, R. D., f 1350.

22. Joli. Läme till Benhamar.

23. Ingeborg Läme, g. m. R. R.
R. Trötte Persson till Eka.

24. Måns Trottesson.

25. Carl Månsson till Eka.

26. Måns Carlsson till Eka.

27. Cecilia Månsdotter, g. m. R. R.
Eric Johansson t. Rydboh.

28. Gustaf Vasa, kon. f 1560.

29. Carl IX, kon. f 1611.

30. Catharina, g. m. Pf.-gr. Joh.
Casimir i Zweibr.

31 . Christina Magd., g. m. Markgr.
Fredr. VI i Bad.

32. Fr. Magn., Markgr. i Bad.

33. Albert. Fredr., g. m. Bisk. i
i Liib. Chr. August.

34. Adolf Fredrik, kon.

35. Gustaf III, kon. i Sv.

Sverige II.

26. Magnus II (se Norr).

27. Anna, g. m. Landtgr. Vilh.,
Med. i Hessen.

28. Filip Magnan, f 1567.

29 . ^Christina, g. m. Hert. Adolf

i Holstein.

30. Joh. Adolf, Hert.

31. Fredr. III, Hert. f 1659.

32. Chr. Alb., Hert. j 1694.

33. Chr. Aug., Bisk. i Ltibeck,
g. m. n:o 33 (se Sv. I).

Frankrike.

29. Sofia (se Norge).

30. Anna, g. m. kon. Jacob I i
England.

31. Carl Stuart, k. i Engl.

32. Henrilca Maria, g. m. Hert.
Filip af Arelat.

33. Anna Maria, g. m. Hert.
Vilh. Amadeus i Savoj.

34. Maria Adelheid, g. m, Ludv.
Dauph. f 1712.

35. Ludvig XV, kon. i Frankr.

England.

30. Anna (se Frankrike).

31. Elisabeth, g. m. Kurf. Fredrik
V i Pfalz.

32. Sofia, g. m. Kurf. Ernst Aug.
i Hannover.

33. Georg Ludvig, kon. f 1727.

34. Georg. Aug., kon. f 1760.

35. Ludvig, Pr. af Vallis.

36. Georg III, kon. i Engl.

Pretendenten.

31. Carl Stuart (se Frankr.).

32. Jacob II, kon. i Engl.

33. Jac. Edv. Frans , f 1766.

34. Carl Edvard, f. 1720.

Romerska Kejsaren.

31. Elisabeth (se Engl.).

32. Carl Ludv., Kurf. i Pfalz.

33. Charl. Elis., g. m. Hertig
Filip I af Orl.

34. Elis. Charl., g. m. Hert.
Leop. Jos. i Lothring.

35. Frans Stefan., Kejsare.

36. Josef II, Kejsare.

Saxen.

31. Fredr. III (se Norr).

32. Anna Sofia, g. m. Kurf. Joli.
Georg i Saxen.

33. August II, k. i Polen.

34. August III.

35. Fr. Chr., Kurf. f 1763.

36. Fredr. August, Kurf.

Ryssland I.

32. Christ. Alb. (se Sverige II).

33. Fredr. IV., Hert. i Holstein.

34. Carl Fredr., Hert. i d:o.

35. Fet. Foedorow, Kejs. i Ryssl.

36. Paul Petr ovits, Storf.

Ryssland II.

33. Chr. Aug. (se Sverige II).

34. Johanna Elis., g. m. Hert.
Chr. Aug., Anh. Zerbst.

35. Cath. Alexiewna, Czar.

Preussen.

33. Georg Ludv. (se Engl.).

34. Sofia, g. m. k. Fredr. Vilh.
i Preussen.

35. Fredrik II, k. i Pr.

Sardinien.

33. Anna M. (se Frankr.).

34. C. Emanuel, k. f 1773.

35. Viktor Amadeus, kon. i Sard.

100

Holland.

34. Georg August (se England).

35. Anna, g. m. Ståth. i Neclerl. i
Vilh. C. Henrik.

36. Vilhelm V., f. 1748.

Spanien.

34. August III (se Saxen).

35. Maria Amalia, g. na. Don \
Carlos, k. i Span.

36. Carl Anton, Pr. af Ast.

Neapel.

35. Maria Amalia (se Span.

36. Ferdinand IV, k. i Neap.

Panna.

35. Ludvig XV (se Frankr.).

36. Lovisa Elis., g. m. Hert.
Filip, Infant af Span.

37. Ferdinand Lovis, h. i P. och P.

Toscana.

35. Alaria Amalia (se Span.).

36. Maria Lovisa, g. m. Pet.
Leopold, Erkehert. af Österiv

37. Frans Jos. Carl, f. 1768.

Beskrifnmg

öfver

Värmland.

Andra ardelningen :

innehåller

påfoiska Ciden.

Författad

ERIK FERNOW.

Konungens

Högtbetrodda män i Nerike och Värmland

Generalen och Öfversten,

Gommend. af K. Sv. Ord. stora Kors;

så ock

Landshöfdingen,

Ridd. och Gommend. af K:gl. Sv. Orden.

Fföguälb. Berrar, Grefoe ocb Jribcrre,

Rådige fierrar!

Värmländingarne hafva verkligen åtminstone till stor del
ifrån de allra äldsta tider förtjent sig hederligt namn eller för¬
akt för mer eller mindre tapperhet på blodiga fält och under
fredliga tider mått väl i sina hyddor och lidit nöd i samma
mån, som ödet gynnat dem med mer eller mindre upplysta
och välsinnade anförare och styresmän.

Jag skattar mig dubbelt lycklig att hafva fått beskrifva
deras äldre och nyare öden i en tid, då de ega de höfdingar
för både krig och fred, hvilkas likar jag har svårt att framvisa
i all deras historia.

De hafva ett gladt hopp att under så ädelsinnade herrar
upphinna den lustre (glans) och välmåga tillika, som tidernas
belägenhet synes hafva någon tid fördunklat och afmattat; men
nu skall gifva dem anledning att för all framtid prisa försynen,
som låtit deras dagar infalla under nådiga Herrames upplysta
och prisvärda styrelse.

Min penna är ej mera fallen för smicker än nådiga Her-
rarnes öron. Då jag derför får tillfälle att jemte något mera
uppoffra dem antingen korta beskrifningar eller ock blotta
namn och årtal på de flesta deras lofvärda företrädare, lernnar
jag tillika efterlefvande landsmän såsom en kär skyldighet att
evigt utsprida och vörda Värmlands nuvarande Generals och

104

Öfverstes samt dess Landshöfdings förtjenster, hvilka vida öfver-
gå mitt loford.

Under det jag vågar anmäla mig i nåd och ynnest, för¬
behåller jag mig tillika i djup ödmjukhet äran att städse få
framlefva

Mina Nådiga Herrars

Allraödmjukaste tjenare:

JErik Fernow.

Göteborg den 19 Nov. 1773.

Påfoiska Cidelwarfuet

före

Digerdöden.

Innehåll.

I. Om landets verldsliga styrelse . pag. 107

II. Om folkets omvändelse till christendomen . » 110

III. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet » 113

IT. landets höfdingar och andra märkliga män » 118

Y. Krig, som hafva rört Värmland i detta tide-

livarf . » 124

Yl. Om märkliga orter . » 135

I. Om landets verltlsliga styrelse.

I förra tidehvarfvet hafva vi betraktat den landsort, om
hvilken vårt ämne handlar, på 2 serskilda sätt: den vestra
delen egentligen under Värmlands namn såsom lydande till
Norge och den östra såsom ett Vestgötha- eller Nerikes bihang
under Sverige, hvarifrån det aldrig varit söndradt. Nu få vi
anse båda under ett namn förenade med svenska kronan, då
gränsen ungefär blir Lethelfven och Gullspång på östra sidav,
men i öfrigt lika som förr: Venern i söder, Markerna i S. V.,
Romarike och Solöar i vester, Finnveden, Jernbäraland eller
Dalarne i norr ; men Klara elf går landet midt igenom.

I bytet af norska riket efter Olof Tryggvassons död år
1000 kom en tredjedel på Olof Skötkonung, öfver hvilket allt
han satte Sven Håkansson Jarl med samma rätt, som de forna
skattekonungar det innehaft. Sven Jarl återlemnade då vestra
Värmland till Ragvald Jarl i Vestergöthland, som alltid förut
hade egt den östra delen; och ehuru Olof den Helige i Norge
knorrade emot denna delning 1), så kom dock aldrig Värmland
mer på hans lott, utan förblef till Sverige, sedan han eljes varit
lycklig att drifva Sven Jarl ur sina öfriga besittningar.

Ifrån denna tid är troligt, att Värmland haft lagmän och
fogdar samfäldt med Vestergöthland och Nerike i omkring 100

') Att han icke med godt öga ansåg mistningen af Värmland, är klart
nog af hans utlåtelse några år derefter, när Sigvater Skald gjorde, för honom
berättelse om sin resa genom Värmland och då tillika kom att nämna Sven Jarls
tillhörigheter. samt att han sjelf förmodligen såsom norsk undersåte hade mist
en gård der i landet:

Thet sade konungen Hed stor vrede

Vara af ålder Sin egendom

Som Ragvalder hafver Sturl. pars I p. 513).

Man finner ock häraf lätt, att nu låg Norges forna tillhörighet af Värmland
under Vestgötha-Jarlens välde.

108

PAF VISKA TIDEHVARFVET

år. Åtminstone blir svårt att bevisa motsatsen *). Men här
dömdes dock efter landets egen lag, såsom vi redan näint ;
och till sin andliga styrelse kom det under Skara, så snart der
insattes biskopar.

Efterhand har den östra delen, hvilken förut varit ansedd
såsom Värmlands skog, blifvit söndrad från Nerike och med det
gamla Värmland införlifvad under namn af Öster-Sysslet* 2), då
hela den vestra delen eller Olof Trätäljas konungarike blef
kalladt Vester-Sgsslet.

Olof Heliges knot angående Värmland kom aldrig att
bestå i annat än ord, utan förblef det vid den gränsskillnad,
som han en gång med Skötkonung öfverenskommit och faststält
■östan från Edaskog 3), och hans efterträdare i Norge fingo nog
att försvara det de hade, utan att skaffa sig mera besvär
med några gamla ovissa fordringar, allt intill konung Magnus
Har fots tid.

Han påstod, att konung Inge i Sverige skulle efter gammal
häfd till honom afstå Dahlsland och något mer i nordvest af
Värmland; men det blef i godo bilagdt genom ett giftermål.
Norska konungen fick den svenskas dotter Marqaretha Fridkulla
till äkta.

Ifrån den tiden lydde Värmland allt framgent under de
svenska konungarne merendels omedelbart och styrdes genom
deras höfdingar eller landtvärnsmän och lagmän, antingen de då
i början bodde hemma i landet eller troligast i Vestergöthland
på Axevalla och Lödese, som torde gifvit anledning till östra
och vestra Sysslet.

Emellertid fick icke landet alltid vara orubbadt och fritt
för fiendtliga besök. När konung Stenkil vid år 1066 gaf den
norska Jarlen Håkan Ifvarsson Värmland till förläning och frihet
att med sitt krigsfolk draga öfver Vestergöthland, kan mari ej
förmoda, att folket på någon tid fått bo i särdeles lugn och

’) En Germicke är utgifven för höfding i Värmland i Olof Skötkonungs
lid ; men jag kan så mycket mindre sätta honom på det stället, som yårt Värm¬
land och Smålands Värensland blifvit hos de gamla så ofta blandade om hvar¬
andra och Germickes son, Gunnar Gröffa, som lät döda S. Sigfrids syster¬
söner, bodde i Värensland, och var der en mäktig man, men förmodligen aldrig
sett Värmland.

2) Vi finna likväl ännu längre fram i nästa tidehvarf, att Sysslen kallades
Tridungar och hvartdera hade sin egen häradshöfding.

3) Sturless. 1. c. p. 636.

FÖRE DIGERDÖDEN.

109

stillhet. Ännu svårare torde Björkebenerne farit fram omkring
1175 och under Ribbungekriget huserade norska konungen
Håkan Håkansson illa i landet 1225; men vi få tala om krigen
längre fram.

Prins Magnus , Birger Jarls af Bjälbo son, tog år 1276
sin broder, konung Valdemar , till fånga inom Värmlands gräns.
Då var han väl i början ämnad att låta konungen erfara ett
hårdare öde, men på många förböner unnade han honom slut¬
ligen i lifstids förläning Värmland tillika med Öster- och Vester-
göthland samt Dahl.

Emellan Magnus Ladulås' söner, konung Birger och her-
tigarne Erik och Valdemar, uppkom 1304 ett fiendtligt hat,
som icke slöts utan med krig och mord. Konungen egde en
spotsk och öfvermodig drottning, Märtha, som icke ansåg her-
tigarne utan med förakt, och detta uppblåste elden ännu mer.
Hertigarne satte sig strax i besittning af Värmland och Dahl,
förskansade sig der och gjorde konungens folk vånda nog.
Men så träffades en förening i Örebro 1 308 och i Helsingborg
1310, i kraft äf hvilka all tvist blef upphäfd, och konungen
uppdrog sina bröder Finland och Österbotten med alla dess
slott och län. Dock brast oenighet åter ut, och hertigarne be-
slöto att för all tid afsätta konungen ; upprättade derför i
Lödese år 1315 ett håfdabyte, i anledning hvaraf hertig Erik
fick Värmland på sin lott tillika med Vestergöthland och Dahl,
hvilka alla tre räknades under Lödese och Axevalla slott1).
Detta skulle stå på prof i 5 år; men hertigarne hunno ej
öfverlefva dessa, emedan konungen tog dem till fånga under
ett julgästabud i Nyköping, lät nedsänka dem i en källare och
jemmerligen hungra till döds vid nyåret 1319.

Nyssnämda hertig Eriks enka, prinsessan Ingeborg Håkans-
dotter af Norge, fick derefter till någon tid besitta Värmland
jemte en del af Vestergöthland i) under morgongåfvorätt; men
1326 den 1 Febr. gjorde hon i Skara med sin son, Magnus
Smek, ett sådant byte, att hon i stället fick Davöen, Åkerbo

0 Detta styrker min sats, att Värmland lydt till dessa slott innan det
kom under Nerike. Det öfriga på Eriks lott var N. Halland, Dalarne, en
del af Småland och Kalmar län.

2) Emedan här namnes en del af Vestergöthland , synes det troligen
hafva varit Vestersysslet under Lödese län såsom närmast Norge.

PÅFVISKA TIDEHVAKFVET

1 10

och Snäfringe härader i Vestmanland, fria från alla konungs-
pålagor utom i högsta nödfall, och Värmland tillföll åter kronan.

II. Om folkets omvändelse till eliristendomen.

Förut hafva vi anmärkt, att Ansgarius och Thorger varit
Värmlands apostlar. Det är således icke utan, att här varit
något spår till christendom, fast det icke vidt fick utbreda sig
före Olof Skötkonung. Åtminstone är troligt, att en del, för att
efterapa de christna, med vatten bestänkt sina nyfödda barn;
men Olof började tända ett klarare ljus, hvartill han hade så
mycket lämpligare tillfälle, som han sjelf bodde och uppehöll
sig mest i Vestergöthland, hvarför han ock säges hafva bygdt
Gillberga kyrka härstädes i samma form och af samma slags
sten, som Husaby på Kinnekulle.

Dock är ej troligt, att Olof kunnat hinna långt i ett så
svårt värf hos ett folk, som, stäldt i sin gamla enfaldighet och
envishet, tillika saknade nödig undervisning af såväl till saken
som till tungomålet dugliga lärare. Det fordras ännu både
skicklighet och mångårig omtanke i detta hänseende med en
enda bortskämd socken.

Man har väl hållit före, att i landet flera kyrkor blifvit
uppförda under Olofs regering x), men då man ej kan bevisa,
att han kunnat till någon myckenhet anskaffa hvarken allmänna
eller enskilda lärare, så stöder sig detta på ringa grund.

Sedan Olofs son, Emund Gammal, kom på thronen, fick
christna läran ett annat utseende i Värmland. Han var mån
om att befordra densamma i hela sitt rike, men yppade sig
här isynnerhet ett tjenligt tillfälle. En Benedictinermunk från
klostret Corbey, vid namn Adelvard den äldre, höll mödan ospard
att öfvergifva sitt goda mak och blifva en apostel i norden.
Han kom till Götlialand och gaf sig derifrån till Värmland vid
pass 1054, predikande evangelium såväl der som för Skidfinnar,
hvilka synas vara Dalkarlar * 2). Hade en Thorger förut genom

b Rhyzel. Verm. Eccles. M. S. Men Sigvater Skald beklagade dock,
att han måste låna herberge hos hedningar, då han i Olofs tid reste genom
Värmland.

2) Cancell. R. Lagerbring håller före, att med Värmland kunnat förstås
Bjarmaland, men Adamus Bremensis omtalar rent ut, att både Ansgarius
och Adelvard predikade i Värmland och Solöar såsom grannar.

FÖBE DIGEKDÖDEN. 111

våld och otidighet till sin egen undergång uppretat en enfaldig
allmoge, så förstod Adelvard att med mera foglighet gripa
sig an sitt viktiga och dyra verk.

Utom det han af naturen icke var grym : en stor egenskap
vid sådana förhållanden, skall han ock hafva haft den för¬
månen att kunna göra underverk. När stark torka inföll, skall
han genom sina böner hafva skaffat tillräckligt regn och när
åter regn öfverflödade, förmådde han, att det blef solsken och
torka. Många hafva ansett det för en munkdikt, men andra
hafva trott sig kunna antaga det för sanning, utan att föro¬
lämpa Guds majestät. Huru det nu är: då man säkert vet,
att han med dygder och fromhet i lära och lefverne förelyste
folket, kan man lätt sluta, att han icke haft svårighet i om¬
vändelseverket uträtta så mycket, som kunde falla på en men-
niskas lott.

Men han fick icke alltid vara i Värmland. Konung Harald
Hårdråde bad honom att i samma ärende göra en resa till
Norge, och när han kom tillbaks derifrån, vistades han i Götha-
land till sin död, som timade vid 1063.

Kort derpå var det, som Håkan Jarl fick förläning i Värm¬
land. Han använde mycken flit att befordra christendomen,
men hade den dygden att låta folket ega sin samvetsfrihet och
drog derigenom både christna och hedningar på sin sida, att
först vestgöthar och värmländingar och derpå hela riket valde
honom till sin konung efter Stenkils död under namn af
Håkan Röde.

Således har efterhand christendomen mer och mer rotat
sig i Värmland, ty i en hast kunde det icke ske; och kyrkor
blefvo bygda. i samma mån, som skolan i Husaby kunde förse
dem med dugliga lärare. Isynnerhet berömmes Erik Helige ,
att han under sin regering från 1156 till 1161 uppbygde mång¬
faldiga små gråstenskyrkor i riket , hvarvid Värmland nog ej
blifvit förgätet, och knappt var någon kyrka eller kloster i riket,
på hvilket ej Magnus Ladulås bevisade sin mildhet och rikligen
begåfvade 1).

Man är och blir oviss, om i denna tid någon gång varit
tänkt på undervisningsverk och skola inom Värmland. Nog

l) Joh. Magn. p. 562.

112

PÅF VISKA TIDEHVAKFVET

skall Erik den Helige hafva bygt Lurö kloster. Hans efter¬
trädare, Carl Sverkersson , lät uppbygga ett Varnliem, som torde
vara vårt Varnamo, och Gudvalla kloster är efter allt utseende
vårt Gladevall; men om deras inrättning och öden ega vi ingen
fullständig underrättelse. Vi hafva ock spår till flera små kloster,
men de hafva tvifvelsutan tjent till andra behof.

I en tid då knappt flera lärde läsa i bok än de, som
skulle blifva munkar och prester , synes icke heller något lärohus
i det ämnet hafva varit så högst af nöden i Värmland. Husahy
och derpå Skara voro väl i stånd att förse denna ort med 18
prester, då de ej hade af nöden så många hemma i sitt eget
land som nu för tiden. Man har icke skäl för, att här varit
flera än 18 tillsammans; det öfriga uträttade munkar.

Anledning till denna anmärkning tager jag deraf, att i
Värmland hafva ej varit flera än 18 gamla pastorat eller mo¬
derkyrkor, hvilka alla förmodligen i detta tidehvarf blifvit in¬
rättade. Nu voro väl i hvarje pastorat flera kyrkor, men jag
har i de äldsta handlingar aldrig funnit mer än en prest,
kyrkoherre eller s. k. curatus, vid moderkyrkan. De öfriga små
kyrkorna äro kallade munkkyrkor , emedan kringstrykande munkar
i kyrkoherrens frånvaro der underhållit messan.

Värmland hörde nu under Skara biskopar och troligt är,
att dessa dels för beqvämlighet dels för ålder och orkeslöshet
haft sig en landtprost. eller vice-biskop här till hjelp; men ännu
fins derom ingen annan underrättelse, än att Nicolaus de Thing-
valdum, Canonicus Scarensis, var en sådan vid Digerdöden.

Vissa tider och kanske en gång hvarje år har prester-
skapet nu måst infinna sig i Skara på prestmöte, då de haft
tillfälle aflemna sin skatt till påfven och biskopen och afhemta
nya messböcker. Åtminstone hafva prestmöten länge varit bruk¬
liga i Skara 1).

Nit för den nya religionen fattades icke våra förfäder,
sedan de blefvo christna, likasom de i lång tid gjorde svårighet
vid att ändra den gamla. Som bevis derpå kan jag anföra,
att de med så hög vördnad ansågo sin förmente martyrs, den
helige Thorgers graf, som de visade konung Håkan af Norge;
och ännu mer visar sig detta af de stora gåfvor, som. landets

2j Bisk. Bryngels bref 1281.

FÖRE DIGERDÖDEN.

113

högsta herrskaper efter den tidens tänkesätt gjorde till andliga
och heliga bruk. Den känner ej allmogen rätt, som ej be¬
griper, hvilka starka intryck sådana efterdömen göra på både
kroppens och själens vägnar. Så gaf hertig Birger 1220* till
systrarna i Riseberga allt laxfisket i Värmland 1), hvilket dock
sedan blef deladt på flera kloster. Lagmannen. Holdo Strahle
och hans fru skänkte 1268 ej mindre än 1 1 gods till samma
kloster: Sommarstad 2, II j or sberg. Skanem, Vall, Kalf svall.
Hammar, Arnön, Nås. Lythervik och Risäter. På 1320-
talet gaf fru Helena Pädersdotter hela Rudaskogen, som icke
långt deretter blef en hel kyrkosocken, till nämda Riseberga.
1349 fick Nydala kloster rättigheter till notdrägt i Hovilda å
i Värmland; flera smärre skänker både till detta och flera
kloster att förbigå, hvilket allt gjorde, att munkpresterna nu på
sitt sätt voro ansedda som ett slags halfgudar, isynnerhet innan
de ännu hunnit lära skämma sina egna saker till den grad,
som sedan dels af dumhet dels af snålhet efterhand skedde, och
hvilket vi skola finna, i nästa tidehvarf.

III. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet.

I stället för att de få men vidlyftiga hemman i landet
förut nästan omedelbart tillhörde bönderna, hvilka deraf utgjorde
liten eller snart ingen skatt till kronan och deremot tingo sitta
i frid ostörda 2), så har i detta tidehvarf genom Helge Ands
Holms beslut kongliga begåfningar, köp, skattevrak, krig eller
andra tillfälligheter en stor del blifvit krono-, kyrko- eller herre-
gods och flera bönder lagda derunder. På Näset 3) och der-
omkring är väl troligt, att många sätesgårdar för adliga slägter
varit allt ifrån Olof Trätäljas tid; men i de öfriga orter tycks
det icke hafva så förhållit sig.

Således hafva vi spår till, att folkungarne hafva haft många
och ansenliga gods i landet4), och Ribbingeslägten, som i detta

') Om detta och mycket mer, som framdeles förekommer, har Herr Camr.
Fryxéll gjort utdrag ur Originalbretven i Riks archivo, hvilket allt blifvit lem-
nadt till Archivum Verml.

2) Botin, Lagerbring p. 372, 375 och flera.

s) Prost. Edströms M. S.

') I ett gammalt fragment, som Herr Cancell. R. Lagerbring anfört i
Diss. om Helge Ands Holms beslut, namnes en egoskillnad emellan Magnus

114

PAFVISKA TIDEHVARFVET

lidehvarf uppkom * 1), tog likaledes sitt första stamhåll i Värm¬
land. Äfvenså har Låma-ätlen i denna tid här haft mycket
att säga och Ärååfe-familjen, Oxenstjernor, Lange och flera icke
mirldre, som vi framdeles få se. Att Bondeslägten haft stora
gods här i landet, bevisas nogsamt deraf, att konung Sverres
i Norge gemål, drottning Margaretha Bonde, kon. Erik Heliges
syster, i sin lifstid nyttjade många sådana här oklandradt; men
vid hennes död 1205, då Sverker II regerade i Sverige, lär man
hafva varit betänkt att indraga dem till kronan, emedan hennes
måg Filip, Baglernas konung, 1 icke tordes resa uppenbart utan
förklädd under namn af Halvard Hvide, då han derifrån skulle
hemta alla lösören 2). Man kan väl tänka, att kyrkor och
kloster ej blifvit förgätna, sedan godsen kommit i kronans
händer; men hvilka och hvarest de varit, blir svårare att säga.

Vi behöfva ej föreställa oss Värmland så fattigt på folk i
detta tidehvarf, som man i allmänhet eljes trott. Man får lätt
andra tankar, då man besinnar, huru många rekryter landet
kunde tillsläppa i Björkebenernas och Ribbungarnes härar och
ändå norska rådet fann sig föranlåtet att afråda konung Håkan
Håkansson till krig emot värmländingarne, som NB. utgjorde en
så stor myckenhet folk 3).

Sedan nöden dref kon. Magnus Ladulås till större be-
hofver, än hans företrädare haft, hvilka allt intill hans tid haft
nog af Upsala öde, upptänkte ständerna på riksdagen, som
hölls på Helgeandsholmen i Stockholm 1282, utvägar att häfva
desamma och stadgade bland annat, att alla stora floder, som
föllo i Venern, skulle höra konungen till, och ifrån den dag
måste landets innebyggare gifva årliga afgifter för sina fisken i

Ladulås och Grimsten Folkunge. Brefvet är skrifvet i konungens namn. Der
nämnes Ramsuna-Boa och Vermaskov, som kunde tydas för Ramsunds Bro
och Vermskog vester i Värmland. Men andra omständigheter visa att här
menas Ramundaboda i Nerike och med Vermskov den sedan s. k. Visnums-
•moen och Lethstigen eller öfverlefvorna af det forna östra Värmland.

1) Sigurd Ribbing, son af Erling Stenvägg och farfader till Sigvid,
stamfader för Ribbingeslågten, uppehöll sig mest i Värmland, under det han
täflade med Håkan Håkansson om norska kronan (v. Dalin pars 1 Cap. 6
§ 5) och således är troligt, att han här egt gods, som sedan följt slägten åt.

„ 2) 'C. Dalin 1. c. Det är icke otroligt, att dessa hemman varit arf efter

Äke Bonde i förra tidehvarfvet och att Bonde varit Åkes slägtnamn, ty hvar-
för har Sturlesson eljes icke utmärkt andra odalsmän, dem han omtalar, med
Bondenamn?

3) Norske Kongers Chrönika.

FÖRE DIGERDÖDEN.

115

Svartelfven, Gullspång, Klara, Norselfveu, Borgvik, Jösseforsen
och Byelfven, dera de förut egt antingen under land- och strand¬
rätt eller ock brukat om hvarandra i enighet under samhäfd,
utan att draga derför några ordentliga skatter och tyngder.

Således måste väl värmländingarne nu vidkännas flera be¬
svär än de förut voro vana; dock har man all anledning tro,
det de i allmänhet mådde väl.

Åkerbruk och fiske med boskapsskötsel gaf dem tillräcklig
bergning inom sig sjelfva, och tycks det ega grund, hvad en
gammal berättelse innehåller, att bönderna från Vestersysslet
och Dahl i slutet af detta tidehvarf med sina varor haft någon
afsättning på Brattforsheden, hvaromkring jerntillverkning nu
hade börjat komma i gång.

Så vida fallvåg och svedjande ej voro i bruk, kunde man
ingen synnerlig nytta göra sig af sina stora skogar. Nog är
en uråldrig sägen, att en svärfader merendels gaf sin måg en
skäppa eller tunna säd och så stort stycke land, som han kunde
upptaga till dess utsående1); men man är oviss, hvad slags
säd här förstås 2).

Sedan herrskaper mer och mer började bo i landet och
flera krigståg skedde derigenom, blef väl folket mer och mer
vana att se främmande ; dock lefde de ännu mest inom sig
sjelfva utan allt umgänge och handel med andra, om icke att
i Norge afyttra Osmunsjern , som de hade tillbytt sig på Bratt¬
forsheden. Men sill och salt voro de nu .redan vana att få
handla från Viken eller Bohuslän, så att det icke lär hafva
varit dem angenämt, när Olof den Helige i sin träta med Sköt¬
konung förbjöd denna handel 3) ; hvarvid de ock förmodligen
lidit svårigheter vid flera krigstillfällen.

Det säges, att de klöfjat på hästryggen både spanmål och
osmunsjern. Således visste de ej några beqväma landsvägar.

x) Vismenius har anfört detta i sitt Eucom. Vermelandice 1637, men
berättelsen är ock ännu qvar hos allmogen. Häri ligger till stor del grunden
till de trätor, som sedan uppkommit om Bohlby rätt och Afgårda hemman.

*) Ännu fins i handlingarne intet spår till rågsäde. När konung Sven
Knutsson i Danmark 1030 underlade sig Norge, pålade han allmogen en viss
afgift af malt och en linknippa till hvarje jul (Norsk. Kong. Chrön. p. 315).
Hade de egt råg, så lär han knappt skonat dem utan taxering äfven deraf.

3) Norsk. Kong. Chrön. p. 201.

116

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

När konung Valdemar blef fången och tillbakaförd till Hofva ,
säger Rimkrönikan om sjelfva Visnumsorten:

Tlie rijdu för , som vägen kunno ,

och således lär vägen icke hafva varit mycket uppbanad, när
man måste betjena sig af vägvisare i slätaste delen af landet.

Historien gifver oss icke anledning till några allmänna f ar-
vägar i denna tiden mer än från Agnebro (Gullspång) till Eda-
skog och Dahl ; men hon tillåter oss ej heller att om dem fatta
några präktiga begrepp, ehuru det var en nödvändig följd af
christendomen, att vägar rödja och broar bygga* 1).

Den förra vägen reste Sigvater Skald , då han var utsänd
med det följe, som skulle utspana Olof Skötkonungs sinnelag
emot Olof Hel •. Han drog först öfver Edaskog, sedan ungefär
samma kosa, >.n nu för tiden är banad öfver Skärmnäs sund,
Frykfors, Klara slf, genom Våse och Olme härader samt Vis-
num, kom slutligen med mycken möda fram till Hofva och
vidare till Ragvald Jarl i Skara. Öfver elfvarne hjelpte han
sig så godt han kunde med ökstockar 2 * * * * *), så att hvarken Gull-
spångsbro eller andra broar förmodligen voro till. Olof Helige
for samma väg då han flydde till Norge. Han kom fram i
Vadsbo , som deraf tycks hafva fått sitt namn, att ett vad,
ännu kalladt Varan, var i Gullspångs elf emellan Skagern och
Venern, der man vissa tider på året kunde komma torsskodd
öfver och alla tider rida8).

Den senare vägen till Dahl reste konung Birger med sin
krigsmakt 1305, då rimkrönikan säger, att han med så mycken

b Botins ntk. till S. H. p. 224.

2) Sigvater sjöng om denna resa en vidlyftig visa (Heims kr. pars 1
p. 507).

s) Detia låter sig ännu göra isynnerhet vid litet vatten, ehuru Skagern

i mannaminne har skurit ut och gjort en liten sjö af den smala rännil, genom

li vilken han förut utföll (se sid. 9'. Mattes Kättilmundsson menade icke annat

än detta Vad, då hert. Valdemar förestälde honom svårigheten att komma

öfver elfven, sedan kon. Birgers folk nedrifvit Gullspång:

»Herr Mattes sade: sva framt att jak lefver

»An tha the hafva hona (Bron) brant
»Jag skall deröfver, thermed änt.

»Om jag finner thera et vad.

»Jak söker dem bade stad. (Rimkrön.)

FORE DIGERDODEN.

117

möda kom fram x). Då var Gullspång bygd under namn af
Agnesbro ej långt från Agnesholm och Angelshamn, men Gylfes
spång var ännu aldrig namngifven i någon Ailantica. Bron
blef vid denna tid nedrifven af konungens folk.

Byggnadskonsten var i denna tid usel öfver hela riket och
således äfven i Värmland, fast man derpå ej har flera bevis,
än lemningarne af deras ofantliga stenbyggningar vid Saxholms
och Asa slott. Vi kunna dock lätt föreställa oss, att de rin¬
gare icke hafva bott med mycken beqvämlighet, när sådant
saknades hos sjelfva konungarne. Olof Haraldsson Kyrre var
den första, som lät göra ugnar och skorstenar och stenlägga
golfven i husen. Gaflebänk och bord hade han dock haft förut,
men ovisst om sådant fans i torparekojor och detta var om¬
kring svenska konung Håkan Rödes tid1 2) eller för 700 år
sedan.

I de flesta härader och socknar voro väl qvinfolken något
öfvade med spinnrocken och väfstolen, dock lär det ej hafva
stigit till någon höjd. I gästabud brukades flatkakor , men i
hvardagslag tunnbröd af hafra.

I stället för att christendomen skulle förbättra folkets seder
och tänkesätt , håller jag före att de blefvo mer förderfvade.
Förut följde de naturens lagar och gingo deruti så långt, som
förnuftet kunde leda dem ; men nu blef allt uppfyldt af munkars
skrock och vidskepelser, så att förståndet blef tjockt af mörker
och förnuftet måste tiga. Men en gruflig pest öfversvämmade
oförmodadt hela den då bekanta verlden 3) och gjorde äfven i
Värmland en så stor ändring omkring 1350, att vi der måste

1) De drogo genom Värmelanda (från Agnabro)

Och hade möda och mycket q val

Förr än the kommo bort till Dahl m. m.

2) Norsk. Kong. Chrön. p. 383.

3i Denna pest har i Sverige fått ett allmänt namn af Digerdöden, men
kallas ock i Värmland Degermansdöden och Flåckdöden , emedan de, som dogo,
fingo förut fläckar på kroppen, då sedan intet hopp var om lifvet. Den är ock
bekant under namn af Svarta döden och i Norge blef han kallad stora man¬
döden, hvarom jag eger biskop Halvards i Opslo originalbref på gårdar i
Eideskogs och Bergs socknar i Solöar 1367 och 1369, som hade legat i öde
fra stora Mandaudhänom. Åtminstone hälften om icke mer dogo nu ut af
alla menniskor och munkarne gjorde till åminnelse häraf på sitt fintliga vis
en latinsk vers, hvilken skall utmärka årtalet: MCCCL. Rostrum, TriCrum-
brum, Spint longum, maxima pestis. 35 år förut eller 1315 var så stor pest
och hunger, att en tredjedel af allt folk i Europa dog bort.

118

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

sluta detta tidehvarf, för att i det nästa på visst sätt få be¬
trakta en ny jord och ett nytt folkslag.

IV. Om landets köfdingar, lagmän och andra
märkliga män.

På hela 100 år ifrån Rcigvald Jarls flykt till Gardarike
har jag ingen höfding eller domare funnit enskildt öfver Värm¬
land. Möjligt att begge slagen varit här, men deras namn
blifvit förgätna af den grund, att de ej haft tillfälle visa sig
på offentliga ställen, utan bott i stillhet hemma i landet. Men
så kunna vi icke heller bestrida, att ju landet möjligen varit
räknadt till Vestergöthland, emedan vi finna vid slutet af detta
tidehvarf, att Vestergöthland, Dahl och Värmland tillsammans
utgjorde Lödese och Axevalla lån , då Vestersysslet troligen varit
räknadt till Lödese och Östersysslet till Axevalla.

När man undantager svårigheten att resa, hade ej heller
Vestgötha lagmän så stor möda att tillika döma i Värmland i
en tid, då folket antingen icke hade mycket att träta om, eller
åtminstone ej voro vana att försätta sin tid vid tingen. Icke
heller kostade honom mycket att skjutsa med sig många tings-
skrifvare.

Men vid 1130-talet visar sig en hög och märklig slägt
vid Värmlands styrelse, hvilken, utom det den var med de an¬
senliga i riket, i lång tid hade mycket att säga i Värmland.
Efter all sannolikhet är den ifrån Olof Trätåljas tid och har
haft sitt stamgods vid Sibbendalen eller Silbodal i Nordmarks
härad, samt ifrån hedendomen varit Hersar och Riddare , höf-
vitsmän öfver berserkar, vikingar och till slut äfven öfver Björke-
benar samt Värmlands lagmän 1). Men före den nämda tiden
vet jag ej att namngifva någon, utan blir Ottar Ingjaldsson af
oss ansedd såsom slägtens stamfader.

Ottar Ingjaldsson af Sibbendalen 1131

lefde i konung Inge den yngres tid och blef år 1131 gjord till
landtvärnsman i Värmland samt begåfvad med hårkläder och
brynja af Ragvald Knapphöfde, hvilken vid den tiden började

*) Herr Camr. Fredrik Fryxell.

FÖRE DIGERDÖDEN.

119

uppresa hufvudet och såsom konung Stenkils sonson trodde sig
om arfsrättighet till svenska thronen,. sedan han först funnit
ynnest hos Östgötharne. Ottar behöll då sina förfäders vapen
och urgamla sköldemärke: en fullrustad ryttare till häst. Efter
Ragvalds fall gaf han sig i de följande konungars tjenst och
bevisade alltid trohet emot riket, såsom han ock var med i
slaget vid Upsala, då de svenska under Fahle Bure den äldre
hämnades Erik den Heliges död på den danska prinsen Magnus
Henriksson 1161.

Således lefde Ottar länge och har under den tiden för¬
modligen städse varit Värmlrnds landtvärnsman, lagman och
höfding. Han var gift med Ingeborg Stensdotter af Loberg, af
hvilken han egde sonen Ramund; men troligt kan ock den
nästföljande lagman vara hans son.

Folkvider 1180.

Han var Värmlands lagman och synes kunna vara Ottars
son eller åtminstone nära slägting af det skäl. att lagrnans-
sysslorna vid denna tid voro på visst sätt ärftliga 1) och Folk¬
vider, hvars härkomst annars är obekant, måste hafva varit af
hög börd, då han kunde vinna en prinsessa till gemål; ty vi
veta, huru öm man var om äran vid denna tid att ej gifta
sig utom sitt stånd 2).

Han egde till äkta norska konungens, Sigurd Haraldsson,
dotter, Cecilia, hvilkens broder, Sverre, han på hennes förböner
gjorde godt och kraftigt bistånd att intaga norska riket.

Genom henne blef Folkvider stamfader för en hög och
vidt berömd slägt både i Sverige och Norge under namn af
Låma. af hvilken ock vårt höga konungahus härstammar; men
hans eget namn fins ej mera igen i historien och torde som
många andra hafva kommit i glömska, om ej den besynnerliga
händelsen skett med hans svåger.

1) Lagerbrings S. B. H.

2) Botins utk. t. Sv. hist. Hans fru öfvergaf honom slutligen och gifte
sig med Barder Guttorrnsson samt blef moder till kon. Inge Bardsson i
Norge.

120

PÅFVISKA TIDEHVABFVET

Holdo Olofsson Strahle 1260

var Ottar Ingjaldssons sonsons son *) och Värmlands lagman i
Birger Jarls tid. Han lär hafva varit mycket rik, hvilket synes
af hans testamenten till kyrkor och kloster.

Riseberga kloster utvalde han till sin hvilostad, hvarför
han ock gaf det åtskilliga räntor 1268, hvaruti till större delen
ligger grunden, att så många hemman i Värmland blifvit kal¬
lade Riseberga klostergods. Omkring hans sigill och vapen, som
hängdes vid gåfvobrefvet och innehåller en fullrustad ryttare
till häst står med munkstil: Sigillum Holdonis de Vermelandia.
Hans fru, Margaretha , som mig är till sin härkomst obekant,
har ock satt sitt sigill under samma bref. Der står ej mer än
bokstafven M. och deromkring: Secretum Margarete.

Med sin fru egde Holdo en son. Olof, som i sitt gifte
med Ingehor Siggesdotter af Sparrsätra (Sparre) genom sina 2
söner, Niklis och Christoffer, vidare fortplantat ätten under namn
af Stråhle, Grip och Gyllengrip. Olof var Stockholmiensis et
Upsaliensis Curator et Advocatus ad Comitias 1330.

Carolus Haraldsson, Legifer Vermel.,

utgaf ett Dombref utan årtal jemte Brynelphus Botvidi och
Andr. . . . illustris D:ni M. Regis Svecioe Cancellarius, at hvilken
samtid och andra handlingar man finner, att han varit Magnus
Ladulås' man.

Thyrner Jenisson 1291, 95.

Han härstammade af Torgny lagmans ätt i Upland och
anföres vid denna tid för Värmlands lagman* 2); men om honom
har jag ingen vidare kunskap. Förmodligen har han genom
giftermål varit befryndad med Stråhlame. Gift med Mar¬
garetha . . .

Knut . . . 1304, 5,

nämnes i S. G. Höfd. Minne, pars 1 pag. 123; men är för
öfrigt okänd, om icke han antingen är den Cannutus Magnusson,

*) Ramunder Ottarsson var i tjenst hos Knut Eriksson och Sverker
Carlsson 1186 — 1208, gift med Torsten Bragdes dotter af Tistedalen i Norge.
Deras son och lagman Holdos far, Olof Ramundsson, var höfvitsman i Erik
Läspes tid; gift med Gunnila Rolfsdotter Gylta af Stordalen.

2! I Sv. Götha Höfd. minne pars II M. S. Hans anor uppräknas så i
Gref. Frölichs Diss. om Vestgötha lagmän : Thorgny 1 i Erik Emundssons

FÖRE DIGERDÖDEN.

121

som 1315 underskref hertigarnes häfdabyte, såsom riddare och
riksråd, eller troligast den Knut Joansson , som 1305 var med
i förlikningen vid Kohlsäter.

Nils Nagelsson 1306,
riksråd och lagman i Värmland.

Algoth Joansson 1310,

var riksråd och lagman och bevistade riksdagen i Skara 1322
då Magnus Eriksson valdes till Sveriges konung. I sitt gifte
egde han Laurents Bengtsson Bobergsdotter till Ekeberg. Kanske
att Knut och Algoth varit Thyrner Jennissons bröder * 1).

Thorgeir . . . 1340, 47,

var tillika riksråd och en af de tre herrar, som 1345 sam-
manskrefvo Svea Rikes landslag 2) Han lefde ännu 1347.

Gustaf Tunasson, 1348, 1350,
hade förut varit i Södermanland.

Så många lagmän har jag hittills funnit. Möjligt att de
kunnat hafva varit flera, men saknaden af en eller annan gör
oss föga skada. Af höfdingar och landtvärnsmän, såvida ej
de förutnämda bestridt samma syssla, har jag omkring denna
tid ej igenfunnit fler än en enda, den Peringsköld anfört, Sigge
Hulmgeirsson, konungens embetsman 1348, men han är dock
oviss, antingen det varit i Upland eller Värmland. Troligast
synes, att skatten blitvit hemma i landet indrifven af under¬
fogdar, men för öfrigt erlagd antingen till fogden på Axevalla
eller i Lödese.

Andra märkliga män.

Sigvater Thordarsson Skald anför jag här af samma grund,
som vi i senare tider gifva vissa inom vårt land tjenstgörande
män sina rum i Vermia Literata, fast de äro af andra nationer.

tid; Thor gny II och Thor gny III N. N.; Thyrner lagman i Vestergötliland;
Ulf dito N. N.; Thyrner lagman i Nerike; Jenis, Thxjrner Jenisson.

1 ) Dock förde Thyrner i vapen en tuppfot men Algoth ett hjorthorn
med en bjelke tvertöfver; ofvanpå hjelmen 2 horn.

2 , De två andra voro: Ulf Ambjörsson Sparre och Algoth Bengtsson
Grip, riksråd och lagmän i Tio-härad och Vestergöthland.

122

PAFYISKA tidehvakfvet

Sigvater var väl ej född i Värmland utan på Island såsom de
mesta Kongaskalder i den tiden; men sedan han kom att t j ena
i kon. Olof den Heliges hof såsom poet och tillika Råd, fick
han gods i Värmland i förläning; men detta gick förloradt, så
snart landet tillföll Sverige, hvarom Sigvater sjöng en bedröflig
visa, när han sedan reste igenom landet i ett ärende från Olof
Helige till llagvald Jarl i Skara 1). Förmodligen stod han i
för mycken nåd hos norska konungen för att få ega någon väl-
gerning inom Sveriges gränser hos den afundsjuka svenska;
men icke dess mindre var han en hederlig man i mycket för¬
troende med den då öfver Värmland rådande förr nämda Vest-
göthajarlen och vi göra oss en heder af att få sätta Sigvater
Skald främst bland alla lärda värmländingar. Sturlesson har betjent
sig af många hans versar, så att hela den lärda verlden är
honom evig tack skyldig för många upplysningar i nordiska historien:

Atle den dolske ( dåraktige ) af Värmland har väl icke genom
någon besynnerlig hjeltedat eller qvickhet förtjent namn i vår
historia: dock har han det deri, att Ragvald Jarl betjente sig
vid ett tillfälle i Upsala af honom för att på ett slugt sätt
komma Skötkonung till eftertanke. Atle drog en gång med
skidor och båge på jagt i de stora Värmlands skogar, som den
tiden funnos. Han fick sin släde så fullastad, att han ej be-
höfde söka mera djur och skinn; men på hemvägen fick han
se en ekorre, den han icke trodde sig behöfva lemna qvar i
skogen. Han sprang vidt och bredt efter honom öfver alla
marker; men antingen han fick honom eller icke, så var hela
det andra lasset borta och han sök le det fåfängt. Framdeles
förbehåller jag mig att få med stillatigande gå förbi Atle Dolskes
likar bland mina märkliga män; sådana som traktat efter run¬
stycket, men förlorat dalern; ty då torde boken bli för tjock.

Den rike Saxes son, hos hvilken Sigvater Skald blef väl
emottagen och undfägnad, var utan tvifvel af Saxo Fleitas af-
komma och bodde på Saxholm, som låg i Sigvaters väg. Här
bevisar han ingenting mer, än att i detta tidehvarf äfven fans

') På vägen östan för Eydaskog
Hade jag mist min gård,

När som jag måste äska herberge
Utaf en hedning.

Förr än jag fann

Then rike Saxes son. ( Heims kr. pars I p. 510.)

FÖRE DIGERDÖDEN. 123

folk i landet, som egde rikedomar, fast jag ej vet, hvari de
bestodo. Förmodligen egde han fartyg i Venern, och sjöröf-
verier eller, hederligare, vikingafärder voro ännu icke alldeles
aflagda, da Sigvater måste åska herberge hos en hedning.

Marcas af Skoga i Elfdalen har bibehållit sitt minne hos
allmogen der på orten intill vår tid och har eljest i historien
genom en besynnerlig händelse blifvit namnkunnig. Han har
antingen liksom Åke Bonde i förra tidehvarfvet varit en rik och
behållen odalman, emedan Skoga gård alltid varit en af de
största i landet och fordom mycket större än i våra tider,
eller ock har han varit någon slags höfding kanske af Läma eller
Slråldeätterna. Han lefde i Erik den Heliges och Carl Sverkers-
sons tid, just då det i Norge var så stort brott att vara född
af kungligt blod, att det i motpartiets tänkesätt ej kunde ut¬
plånas genom annat än våldsam död.

Marcus, utan tvifvel befryndad med de gamla norska
slägter, var känd för så stor ärlighet emot konungahuset, att
man vågade sända prins Sigurd, Harald Gylles sonson, till
honom att uppfostras. Det gjorde han ock sorgfälligt, till dess
de, som voro missnöjda med Magnus Erlingsson utvalde Sigurd
till sin höfvitsman och anförare. Då hade Marcus det olycks¬
öde att blifva tagen till fånga af Erling *) och han undslapp
icke med lifvet. Det är möjligt, att Folkvider lagman kunnat
vara hans son eller åtminstone slägting och att denna bekant¬
skap sedermera befordrat svågerlaget; ty det var denna Sigurds
syster, som Folkvider egde till gemål.

Gillis Bonde på Strand i Vermskog var så betydlig, att
han fann nåd hos konung Håkan Håkansson, hade honom till
gäst och fick visa honom Thorgers graf vid sin gård. Jag
håller icke olikt, att han härstammade trån Ake Bonde (pag.
61) och åter Ulle och Varme Bonde från honom, hvilka vi
finna längre fram.

1) Saxo Grammatic. Denna berättelse är hos folket med samma om¬
ständigheter, som Saxo anförer, endast de lägga till, att ElfdalAl den tiden
låg under Norge, hvilket så väl här som i de öfriga gränshärader härrör an¬
tingen från äldre tider eller ock från Calmar Union , hvarom de hafva ett ore¬
dig! begrepp.

124

FÅFVISKA TIDEHYAKPVET

V. Om kria i detta tidelivarf.

Ehuru stor oenighet eri tid var emellan Olof Skötkonung
och Olof Helige om landamären dem emellan, finner man dock
ingen anledning till, att Värmland haft deraf någon synnerligen
oro1); icke heller så länge Anund Jacob och Emund Gamle
regerade.

Derefter kom Stenkil på thronen. Han antog Håkan Jarls
sak emot kon. Harald Hårdråde, då Harald fattat misshag till
Håkan för ett brottsligt medlidande med konung Sven Estridsson
i Danmark, hvarför Håkan tog sin undanflykt till Sverige i
början af 1060-talet.

I. Harald Hårdrådes krig 1066

Konung Stenkil i Sverige gaf den norska Jarlen, Håkan
dfvarsson, icke allenast Värmland till förläning utan ock frihet
att draga öfver Vestergöthland med sitt krigsfolk; men Harald
fruktade så mycket mer för Håkan hemma i Norge, som Håkan
Kade stor kärlek hos folket, och derför höll han för rådligare
att hämnas på främmande botten, än att vänta ett oförmodadt
besök inom egna gränser, ifall Håkan någon tid fått stadga sig
i Värmland.

Han skaffade sig så godt han kunde fartyg i Venern, dem
han större delen lät draga öfver land vid Trollhätta, och seg¬
lade öster öfver sjön att uppsöka Jarlen, som nu såväl af fruktan
för fiendtliga anfall som ock för bättre förening med Vester¬
göthland uppehöll sig på den sidan. Konungen landade i en
elf, som efter alla omständigheter är Vissman 2). Der gick

1) Olof Skötkonung hade satt en höfding öfver norra Ranrike vid
namn Eiliff Göthske , hvilken vid alla tillfällen höll sig vaken på sin post och
vistades med en krigshär ofvanför Marker i Nordmarks ech Jösse härader vid
1015; dock lät han locka sig till ett ting i Norge, der han blef slagen och hans
land underlagdt Olof Helige; men Värmland fick ock derigenom fred (Norsk.
K. Chrön. p. 200.)

2) Härtill tager jag mig anledning af följande- Elfven föll österut i
Venern och utom Varna och Gullspång, är denna den enda i Värmland, som
det gör. Vid Gullspång hade flottan ej så lätt kunnat frysa inne och vid
Varna finnas ej alla de märken, som Sturlesson anfört. Vissman infaller i
Kohlstranden vid Säby ; der stod slaget vid en backe, der svenska lagmannen
satte en back till gräns för sitt folk, hvilket allt passar sig till Backa, Som¬
marstad och Vall, utom det man vid alla tre dessa gårdar funnit ansenliga
högar af obrända lik och vid somliga stora Bautastenar isynnerhet vid Som¬
marstad. Eljes berättas ock allmänt, att ett fältslag stått på Broängen invid

FÖRE DIGERDÖDEN.

125

slaget för sig vid en uthuggen skogsbacke utan tvifvel vid nu
varande Backa och Sommersta gårdar ej långt söder ifrån
Visnum, der ännu berättelse är, att ett fältslag stått; och de
svenska förlorade, fältet *) ; men icke dess mindre måste de
norska begifva sig på hemvägen, emedan en del af deras fartyg
redan börjat frysa inne, efter de voro ute sent på hösten, och
de väntade sig ingen smaklig välfägnad om de vintrade
öfver här.

Det är icke troligt, att konungen gifvit sig så snart sin
väg, utan att vidare fullfölja sin seger, om han inbillat sig,
det Håkan Jarl stupat; men han kände Håkan och fick af en
händelse veta, att han ännu en gång kunde lefvande möta
honom i fält. Konungen lät såsom ett segertecken bära Håkans
fana för sig på en trång väg ned till sjön och en man kom
löpande ur skogen, som helt oförmodadt tog henne ifrån den,
som bar henne. Ännu år icke tid att obeväpnad sjunga seger¬
sånger , tänkte konungen; tag hit min brynja , ty än är Håkan i lifvet.
Konungens eget folk kunde icke heller undgå att besanna, det
Jarlen hade hederligt och väl hämnats sin skada 2).

2. Magnus Barfots krig 1093 etc.

Konung Magnus Barfot i Norge ville upplifva sin förmenta
fordran på svenska sidan i slutet af 1000-talet, då Inge den
äldre regerade i Sverige. Han påstod efter gammal häfd att
få under sig Sundal och Nordal, som hela Dahlsland tillsamman¬
taget ännu kallas, samt Vear och Värdynior, hvilka nu äro för-

Varnum, då Siffle grufvor skola hafva blifvit igenlagda; men dertill gifver
historien ingen anledning, om det icke skett i Sibbes tid, hvarom är taladt i
förra tidehvarfvet.

1 Härtill synes deras anförare, göthiska lagmannen Thorvider, hafva
varit största orsaken. Han bjöd till att intala sitt folk ett hjelteraod som han
sjelf icke egde: »De skulle såsom hurtiga stridsmän göra den ärlige Jarlen
godt bistånd; komme dem i högen att fly, borde det ej ske längre än till den
backen; flydde de ock dit, borde de ej draga sig öfver den bäcken.» Dessa
ställen pekade han ut för dem; men emellertid blef hans häst skrämd af de
norskas buller, och då han sprang åstad, ryckte han upp en påle, vid hvilken
han med foten stod bunden, och hvilken slog lagmannen i ryggen. Bäst bort,
har minst fara, tänkte Thorvider; men emellertid kunde han ej undgå att
svärja på sin göthiska öfver de norska, som sköto så skarpt och han trodde
sig hafva sitt banesår i ryggen. När han var borta, frågade hans folk hvarken
efter backe eller bäck, utan tog genaste vägen till skogs glada, om de sluppo
med lagmannen klaga öfver sår i ryggen.

*) Norsk. Kong. Chrön. p. 363 och Heims kr. Tom. 1.

126

PAFVISKA TIDEHVARFVET

lorade namn, men förmodligen förstås dermed hela det gamla
Värmland, vester om Klara , emedan han påstod gränsskillnaden
från Götha elf uppför Venern till Värmland och så vidare de
bygder, som ligga vesterut derifrån, (neml. vester från Klara,
som hos Sturlesson på flera ställen synes hafva namn af Götha
elf) med alla de marker ocli skogar, som höra dertill.

Magnus for med en krigshär in på Dahl och huserade der
illa, bygde en skans i Venern, der han lemnade 300 man qvar
och for hem. Men dessa blefvo utdrifna af konung Inge och
dermed stannade kriget inom Dahls gränser för den gången.

Men Magnus samlade nya krafter på 3 års tid och kom
1096 i sjön Stora Lee med sin flotta. Här seglade han upp
i Foxen och gjorde en landstigning ovisst på hvad ställe; men
de svenska voro honom strax till mötes och lemnade honom
ingen tid att länge få fägna sig af sina eröfringar, emedan han
vardt drifven på flykten glad att få intaga Norge, dit han till
Otted hade högst 3 mil.

Han hvilade icke länge, förrän han kom åter med större
makt till Dahl förmodligen den del, som ligger på näset emellan
Lelången och Stora Lee, som måste gifva sig under honom, och
derpå seglade han genom Smougesunden åter upp i Foxerna. Den
gången var lyckan honom mera blid, så att han oförvarandes
öfverföll kon. Inge och gjorde honom så mycken skada, att
han måste taga till flykten 1). Derpå började de båda önska
fred och blef ställe till förlikning utsedt i Konghall. Konung
Erik Ejegod i Danmark blef medlare och kom man öfverens,
att “hvardera skulle behålla sitt land, ersätta kostnad och skada
inbördes och till mera vänskaps stadfäste fick norska konungen
den svenska prinsessan Margaretha Fridkulla till gemål" . Detta
skedde år 1099 2).

3. Björkebenekriget vid 1170 etc.

Vid 70 år derefter yppades ett krig i Norge, af hvilket,
ehuru det var att anse derstädes såsom inbördes, Värmland åt¬
minstone vid norska gränsen icke dess mindre hade mycken

1) Id. 1. c. Nu är troligt, att Buresås slott varit en tillflykt för de
svenska; men kanske kon. Magnus drifvit dem derifrån.

2) Vilde ad Puffend p. 506. Men eljes utsätta andra årtalet 1100.

FÖEE DIGERDÖDEN.

127

känning. Men för att derom få ett redigt begrepp, är nödigt
att förut märka följande omständigheter :

Af det skäl, att Harald Hårfager gifte sina döttrar med
Jarlar och höga herrar , gjorde de följande konungar likaså med
sina prinsessor, och dessas efterkommande växte ofta sjelfva
konungarne öfver hufvudet, så att norska riket merendels var
uppfyldt med uppror, oro och tvedrägt, och den ena prinsen
satte sitt nöje i att färga sina händer i den andras blod, för
att så mycket snarare och säkrare, under det han prålade med
ett farligt namn af konung, vara viss om samma öde.

Harald Hårfagers sonsons sonsons sonson, konung Magnus
Barfot, hade 3 söner: Osten, Sigurd Jorsalafar och Harald
Gille, hvilka alla blefvo konungar. Sigurds dotter, Christina,
blef gift med en norsk herre, Erling Skacke, och hade med
honom en son, Magnus Erlingsson. Östens dotter, Marina, egde
en son, Olof Gudbrandsson, och deremot hade Harald Gille 3
söner, som alla blefvo konungar i ordning efter honom : Inge
Krokbak, Sigurd och Östen; men derefter kom Sigurds son
Håkan Herdebred på thronen 1).

När Håkan hade dött, voro många prinsar, dem konunga-
högheten lekte i högen; isynnerhet upphofvo sig i början hans
broder Sigurd och den förenämnde Olof Gudbrandsson; men
efter det kom an på lycka, styrka och näfrätt trodde Erling
icke mindre, att hans son Magnus var likaså arffallen till thronen.
Det brast ut i krig och blodsutgjutelser omkring 1170; och
det kan röra det hårdaste hjerta att läsa, huru grufligt släg-
tingar framforo emot hvarandra. Allt blef uppfyldt med mord

*) Detta kan man så mycket lättare finna af följande

1. Magnus Barfot,

kon. i Norge.

2. Östen,

k. i N.

3. Sigurd Jorsalafar,

k. i N.

5. Harald Gille,
k. i N.

Skafthaugss. 1() ^Lagn. Erlingss.,
Olof Gud- k. i N.

Marina, Christina,

g. m. Gudr. g. m. Erling Sk.

7. Sigurd, Brita, 8. Östen,
k. i N. g. m. Birg. k. i N.
Brosa.

brandsson.

Cecilia, 11. Sverre, Östen

g. m. Folk- k. i N. Mejla.

vider.

128

PAFVISKA TIDEHVARFVET

ock förödelse, men slutligen behöll Erling öfverhand och insatte
sin son till konung.

Olof Gudbrandsson tog vid alla hvälfningar sin tillflykt till
Värmland och Dahl och som Erling äfven förföljde honom dit,
kan man lätt föreställa sig, att innevånarne ej undgått att vid
sådant buller lida stora svårigheter. Men både Olofs och
Sigurds öde blef att till slut duka under.

Emellertid började den afdöde kon. Östen Haraldssons son,
Östen Mejla, att samla nya krafter och blifva lika farlig för
Erling. Birger Jarl Brosa i Sverige egde hans faster och af
honom fick Östen tillstånd att värfva sig folk i Värmland, Ve-
stergöthland, Dahl och Bohuslän, till att flytta Magnus Erlings-
son af thronen. Han samlade en ansenlig hop folk, de der foro
liksom kossacker grufligt fram både hemma och borta och till
en skillnad från annat krigsfolk blefvo kallade Björkebener kanske
till en del deraf, att denna ströfvande flock icke alltid var i
stånd att skaffa sig skor och strumpor , som snart söndersletos
emellan bergen, der de till fots oupphörligen skulle färdas fram
och tillbaks, utan måste binda näfver om fotter och ben x); men
ej deraf, att de brukade de nu gångbara näfverskor, ty sådana
voro i den tiden icke till * 2) och i det fallet hade de bordt heta
Björkefotar och icke Björkebener. Utomdess hade de haft be¬
svär att göra sig nya skor snart hvarje dag med några timmars
tidspillan, som ej alltid gifves i fält.

Efter allt utseende tjenade dessa bättre till att såsom en
flygande trupp göra en fiende afbräck, der rof vankade, än att
hålla ordentligt stånd i ett fältslag 3) ; derför gick ock icke
bättre för Östen , än att, när han kom i en drabbning mot
Erlings son, blefvo hans Björkebener skingrade och han stu¬
pade sjelf på platsen.

M Heims kr.

2) Finnarne införde den seden att bruka näfverskor i hert. Carls tid
och köpas de merendels af dem än i dag, emedan våra bönder i allmänhet ej
förstå att göra dem.

3) Björkebenernes beskrifning ljuder icke synnerligen väl: »De voro få
ibland dem, som visste lag och ratt, icke förstodo de krigsbruk och icke krigs-
eller landtregemente; om ock någon var, som förstod mer än andra, så tordes
han icke öppna sin mun, ty han blef icke hörd.» (Norsk. K. Chr. p. 499.)
Derför var det ock, som Sverre nog länge nekade att blifva deras höfvitsman
och när det ändtligen skedde, så mönstrade han ut många odugliga och höll de
öfriga i strängare disciplin, (id. 1. c. 502.)

FÖRE DIGERDÖDEN.

129

Värmland och Dahl, som i dessa kände sina egna infö¬
dingar, hade förmodligen varit mera nöjda, om de aldrig varit
till och deras namn fått intet rum i tideböckerna. När deras
höfding fallit, hade de bordt begifva sig hvar till sitt i ro, isyn¬
nerhet som de voro ett lejdt folk och låtit bruka sig för en
främmandes räkning mot utländsk makt. Men det smakade
dem utan tvifvel bäst att få äta, der andra kokat, utan att
hafva mera besvär för födan. Kläder se vi, att de icke varit
mycket måna om, der de ej kunde anskaffa några med plundring.

Hela flocken gaf sig tillbaks inom svenska gränsen till
Värmland och Dahl och förde med sig det öde för de fattiga
undersåtarne, som man måste vidkännas, då krigsfolk, ligger i
andet, som ofta skonar hvarken vän eller fiende, då de halva
anförare; men så mycket värre dessa hade ingen.

Östen Mejla hade ett syskonbarn i lifvet, Sverre Sigurds-
son, som länge varit utomlands fördold, men blef nu mera
uppenbar och vistades stundom hos sin svåger, lagman Folk-
vider, i Värmland. Honom uppsökte Björkebenerne och be¬
gärde till anförare, sedan Birger Jarl på deras begäran hade
nekat dem någon af sina söner; men i åtanke på deras förra
släta framgång och Östens öde afslog Sverre deras tillbud, huru
stor lust han än hade att störta konung Magnus och dertill
behöfde krigsfolk. Ändtligen antog han dem, sedan Folkvider
lofvat honom mera säkra och beständiga trupper. Efter många
tåg längs och tvertöfver gränsen inom och utom Norge kom
det ändtligen till ett sjöslag 1184, der Magnus efter tappert
motstånd blef slagen, och Sverre kom i full besittning af norska
thronen, sedan Sigui'd och Inge Magnisöner samt brodern Orm
Erlingsson stupat för hans vapen.

Ifrån den tiden har Björkenernes namn försvunnit ur Värm¬
lands historia, sedan de visat sig på skådeplatsen vid 10, 12
år, och Värmland var med samma lyckligt att få fred. Men i
Norge voro de qvar åtminstone till namnet i konung Håkan
Håkanssons tid och voro ofta nyttiga nog.

4. Ribbungekriget 1223 etc.

Under Erik Läspes svaga regering blef ett nytt buller i
Värmland af samma grund och på lika sätt som det förra.
Håkan Håkansson hade blifvit konung i Norge, men med många

130

PÅFVISKA TIDEHVAKFVET

sina slägtingars missnöje dem hvar för sig kronan lyste i ögonen.
En Erling Stenvägg utgaf sig för kon. Magnus Erlingssons son
och hans son Sigurd Ribbing trodde sig hafva arfsrätt till
kronan. Isynnerhet gjorde han starka försök, sedan han varit
lycklig att äfven få hjelp i Värmland. Han samlade der folk
och drog in öfver gränsen mera att plundra än att segra; ty
han for snart tillbaks. Men denna sin hjelpsamhet fingo värm-
ländingarne dyrt betala.

Håkan stämde 20 af de förnämsta värmlandsbönderna till
Norge. De kommo och fingo höra oändliga klagomål af norska
allmogen öfver våld och röfveri från Värmland. Våra 20 bön¬
der vidgingo sitt brott och pliktfäldes till penningeböter, som
dock blefvo ettergifna. Sedan de på alla sina medbröders
vägnar svurit troskap, fingo de sändebud med sig hem och
föreningen lästes upp på alla ting i Värmland.

Sigurd Ribbing hade då gifvit sig till föga och lefde i
stillhet i Viken hos Skule Jarl ; men bönderna voro knappt
hemkomna till Värmland, förrän de och flera af hans med-
hållare sände honom vidare bud om medhåll. Han rymde till
dem i prestdrägt och mötte många af dem under 12 höfdingars
befäl 1224.

Dessa gjorde, hvad skada de kunde i Romarike och Öster¬
dalen, men blefvo från Hedemarken drifna tillbaks in i Värm¬
land, då norska konungen i bref till den svenska förestälde
alla dessa ofog, som icke borde tillstädjas af en förbundsbröder.
Lagman Eskil Magnusson i Vestergöthland reste till Kunghall,
der saken blef honom förestäld, hvilken ej skulle lemnas ohäm¬
nad, om icke konung Erik ville skaffa bot derå. Lagmannen
tillstyrkte konung Håkan att skrifva till svenska konungen,
hvarå han inom 8 dagar före jul lofvade skaffa svar. Han
skref ock då tredje gången.

Emellertid fick han dagligen nya klagomål öfver värmlän-
dingarnes och markomännernas ströfverier och plundring, och
som svenska konungens svar på hans tredje bref ej blef efter
önskan, beslöt han att skaffa sig sjelf rätt.

Han uppbådade folk från alla orter till nyåret 12251) och

') Ambjörn Jonsson skulle möta på Edaskog, men Simon Kyr och
Halvard Bratt, en björkebene^eweral, skulle draga till Dahlsland ; dock kommo
de ej fram, förrän kungen var tillbaks.

FOEE DIGEEDODEN.

131

begaf sig åt Värmland. Vid Vinger väntade han bud derifrån
om nåd och försköning, men i det stället fick han höra ett
rykte, det Sigurd och bönderna hade snarare i sinnet att för¬
svara sig, fast när han ändtligen hann fram, hade der flytt
man ur huse 1).

Sjelf hade konungen hos sig 3,000 man till fot och 600
ryttare 2). Med dem drog han till Marasten (Morast). Der
rastade han någon tid och väntade ännu bud om förlikning;
men fick genom spejare veta, att husen hela bygden framåt
stodo öde.

Han bröt från Morast upp till Ejdar (Eda) och hvilade
öfver natten i Medelbö (Mellby). Hans folk ville der röfva och
bränna, hvilket konungen förbjöd, intill dess han slutligen såg,
att ingen kom och bad om nåd ; då tillstaddes ändtligen brand
och plundring.

Konungen drog vidare öfver isarne längre fram 3) genom
Jösse till Gillbergs härad och nu mera brändes öfver allt. Men
af Strands bygdelag (Vermskogs socken) vågade sig ändtligen 7
män fram att bedja om nåd, den de ock fingo med förbehåll
att betala brandskatt, hvarpå de till fridstecken skulle uthänga
ett hvitt lakan på hvar gård i sin socken 4).

1) De hade fått veta af konungens ankomst förut. Biskop Nils i Opslo
berättade för en Värmlandsprest, som af en händelse var der i staden han
hette Hr Jon),, det konungen ernade sig till att i Värmland bränna qvinnor
och barn och hudstryka presterna. När Herr Jon kom hem med dessa bud,
är ej underligt att folket tog till flykten, fast det var i sig sjelf ej annat än
ett sådant skrämskott, som en viss Värmlandsbonde gjorde i Norge omkring
Vinger och vidare 1772.

*) När dessa kommo på Flugan, Fjolen, Vermelen eller andra stora
sjöar, så utgjorde de mer än 2 mil i längden. Det kunde göra något att in¬
jaga räddhåga i dem, som fingo se dem.

s) Den första menniska k. Håkan råkade i Värmland var en gammal
käring vid norra ändan på en stor sjö (förmodl. vid Amåt i Eda eller Strand
i Arvika Ny socken). Hon ville visa, att hon egde det hjeltemod, som den
gången fattades hennes landsmän, gick med dristighet fram och frågade ”hvem
konungen vore?” När hon fick veta det, bad hon om försköning för sin dotters
gård af det stora skäl, att hon vågade ensam bli hemma, när alla andra
flydde bort. Konungen, som af alla omständigheter synes hafva varit en he¬
derlig och ädelsinnad herre, roade sig åt gumman och beviljade icke allenast
hennes bön, utan gaf ock Jon Omak med 2 andra befallning att dröja qvar
hos henne, tills hela krigshären vore förbi.

4) Dessa voro 14 gårdar, men flera nyttjade dock samma konst, fast det
ej är bevisadt, att flera hade tillstånd Härtill. De nyare auctorer vågar jag ej
åberopa, när jag ej finner, att de hafva sina skäl från äldre.

132

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

Längst in i Värmland1) kom folk till konungen, som till-
bjödo honom brandskatt och bot för den skada de gjort på
några af hans undersåtare i Hadaland. Det beviljades och han
tog 8 af dem som gisslan med sig till Norge.

Sedan konung Håkan således tyckte sig någorlunda fått
hämd för liden skada, for han tillbaks till Strand och hvilade
der öfver hos Gillis Bonde.

I Holmedal vågade bönderna göra motstånd och hade
lagt sig i förväg på skogen; men de blefvo slagna och deras
gårdar brända. I Vester-Holmedal föllo både presten och bön¬
derna till bönboken och vunno den nåd, att det blef vid lifs-
straff förbjudet efter den dag att bränna ett enda hus. Sedan
kon. Håkan en natt hvilat öfver hos presten i Holmedal, kom
han andra dagen hem till sin födelsegård Folkingsberg i Ans-
marks socken och Borgsyssel 2 3).

Man kan lätt föreställa sig huru ynkligt och aldrig värre
Värmland lär halva sett ut om våren 1225. då man kunde få
resa flera mil och icke se ringaste tecken af hus annat än ask¬
hopar och grushögar. Huru det gått med kyrkorna vet man
icke. På den ena sidan tror jag nog, att konungen hederligt
velat skona dem ; men å andra sidan är lika troligt, att de ej
undgått en uppretad norsk allmoges raseri, såvida det lät
sig göra.

Sigurd infann sig bemälde vår i Norge; men om han fick
någon hämd, så varade ändå hans glädje icke länge, ty han
dog kort derefter i Opslo, fast krigsbullret icke så strax dog
med honom.

Lagmannen i Vestergöthland, Eskil Magnusson , hade väl
vid denna tid varit i en beskickning sänd till konung Håkan att
ställa saken till godo. Han vidgick, “att det icke var rätt
gjordt, det Sigurd blifvit skyddad inom svenska gränsen; men
det var att tillskrifva en svag regering, emedan konungen var
ung ocli rädsherrarne vårdslösa och elaka 8). Dock hade man

*) Knappt var kon. Håkan denna gång öfver Klara élf, ty hans resa
gick för fort dertill; och då bevisas ännn min sats om det gamla Värmland,
att det sträckt sig till Byfvelsten och ansågs ännu af de norska för sådant i
kon. Håkans tid.

21 Alltsammans beskrifves i N. K. Chrön. p. 645 &c.

3) Norsk. Kong. Chrön. p. 662.

FÖRE DIGERDÖDEN.

133

icke desto mindre skäl att högligen förtryta Håkans ochristliga
framfart i Värmland."

Men i stället för att detta lagmannens ärende skulle stilla
oroligheterna, upptändes de ännu mera, i det att strax efter
Sigurds död utvalde hans folk, vermländingar, vestgöthar och
bohusläningar, hans stjufson, junker Knut Läma *). Denna hade
redan haft röster till konung i Norge, hvartill han på mödernet
var arffallen, och tog så mycket mer anbudet emot af en upp¬
retad menighet, som nu hade så mycket större skäl än Björke-
benerne att skaffa sig rätt, som de tyckte sig hafva lidit af
Norge, och ingen hjelpte dem med eftertryck att utfordra sin
skada.

Han drog in i Norge och blef strax slagen vid Opslo,
men drog tillbaks till Dahl och Värmland att hämta nya krafter
1226. Emellertid besinnade han sig bättre, ingick förlikning
med Håkan 1227 och fick ett Jarlsdöme i Norge, hvilket ehuru
icke så lysande dock alltid var säkrare än norska kronan.

Ändtligen ledsnade denna upproriska hop vid krig, sedan
de sågo, att de genom sin envishet intet uträttade annat, än
tid efter annan förlorade gods, vänner och fränder och stodo i
ständig fara för sina lif. När Knut öfvergifvit dem, kom väl
fram en upprorsmakare vid namn Magnus Bladstack, som upp-
hof sig till anförare och äfven i början blef helsad för konung
af Ribbungarne (så kallades denna trupp efter sin första upp-
hofsman). Ovisst är, antingen Magnus varit född i Värmland
eller icke ; men på dess folk förlitade han sig mest och de
blefvo just hans banemän ; ty de upphängde honom 2), dock
på befallning och kanske hotelser af konung Håkan.

Så blefvo väl oroligheterna stillade och hvar gick till sitt;
men i brist af förlikning kunde ännu ingen lefva säker. Dock
har man ingen anledning att tro, det någon vidare oroat annan,
fastän tre möten fruktlöst atlupo i Kongliäll 1242, 1249 och
1250, hvilka voro utsatta att afgöra tvisten om Sveriges lidna
skada i Värmland 3). Detta sistnämda år dog Erik Låme och

‘) Han var son af Håkan Galin oeh Folkviders sonson.

Het har förmodligen skett på klippan Ribbingen i Stora Lee, hvilken
har namn af en, som der blifvit ihjelslagen.
v. Dal. 1. c. § 6, 12, 13.

134

PAFVISKA TIDEHVAKFVET

hela saken lär hafva dött med honom, ty den omtalas icke
vidare i historien.

5. Hertigkriget 1304.

Nu följer åter ett inhemskt krig. Sedan oenighet upp¬
kommit emellan konung Birger och hans bröder, hertigarne
Erik och Valdemar , togo de sin tillflykt till Norge, der kon.
Håkan gaf dem Nyklaborg , Konghella, Vardberg och Hunehals
till försvar. Derifrån ströfvade de på Dahl, Vestergöthland och
Värmland , slogo folket ihjel och plundrade deras egendom.
Konungen lät väl till sitt försvar uppbygga Gullbergs skans 1),
men hertigarne läto deremot uppföra Dahleborg och den starkt
befästa. Detta skedde allt 1304.

Att hindra dem i sitt förehafvande sände konungen vid
pass 8000 man, som först lägrade sig vid Agnebro (Gullspång)
och nedrefvo bron 2 *) ; men riksmarsken Mats Kjettelmundson
gick om nattetid ned i lugnet vid Arås öfver elfven med en
ansenlig makt och förstörde hela hären, som då låg på Värm-
landssidan 8). Konungen, förbittrad och harmsen öfver denna
förlust, samlade ännu 10,000 man4 *), som möttes på nytt
vid Agnebro, drogo sedan genom Värmland och kommo med
mycken möda fram till Dahl, emedan, utom det vägen i sig
sjelf var svår och litet röjd, antingen inga broar voro öfver
elfvarne eller ock voro de nedrifna.

Hertigarne hade haft rådrum att gå konungen till mötes
i Gillberga, der krigshärarne stodo uppstälda emot hvarandra
och det skulle skrida till ett ordentligt slag, då de närvarande
hertigarne gingo emellan och bemedlade en förlikning vid Kolil-

1) Denna kallas nu Götha Lejon och ligger knappt 1/s mil O. N. O.
från Göteborg.

2) . . . Åtta riddare hull oeh tro
The lade sik ned vid Agnabro
Och skulle the bro kasta och värja,

Om nakor man ville landet härja . . .

The hafva brona sönderbrutit

Oeh timret är allt bortflutit. (Rimkr.)

s) Konungens folk lågo alla i en by, der de antingen blefvo slagna eller
fångna. På hertigarnes sida drunknade en i strömmen och Carl Eluarsson eller
Elinesson blef sårad. (Rimkr.)

4, Messen. Tom. XII p. 152. Rimkrönikan säger XXM, som tyckes ut¬

märka 20,000.

FÖRE DIGERDÖDEN.

135

säter 1305 den 15 Febr., i kraft af hvilken hertigarne fingo
igen allt, hvad de förut haft af riket.

Hvad sedermera förlopp emellan konungen och hans bröder,
är förut berättadt.

De som blefvo slagna af Mats Kjettelmundson vid Agnebro
blefvo begrafna under uppkastade jordhögar, som till myckenhet
ännu synas i skogen vid Arås , der man vid gräfning funnit
allehanda slags vapen och stridsjern * •*)) och der folket ännu all¬
mänt vet att berätta, att ett fältslag stått.

YL Om märkliga orter.

Det är förut nämdt, att Värmland vid denna tid lär blifvit
indeladt i Östra och Vestra Sysslet förmodligen deraf, att förra
delen lydde under fogden på Axevalla och den senare under
Lödese, hvilka haft sina underfogdar boende i landet troligen
på Agneholm och Edholm till skattens indrifvande. Vi hafva
ock anfört, att Klara elf hufvudsakligen skilde sysslen åt.

Men i brist på underrättelser kunna vi icke bana oss väg
till någon redigare inledning utan gissning och nöja oss derför
med att anföra de orter, hvartill vi efter skrifter eller pålitliga
berättelser hafva säkraste anledning. Det är icke utan, att hvart
härad redan nu egde sin häradskyrka och än flera redkyrkor;
men af allt hvad, som blifvit räddadt undan glömskan, är detta
följande 2) :

I. Näs härad 3).

Lurö kloster blir det första, som jag här kan nämna. Det
skall vara bygdt af konung Erik den Helige vid 1 160 4).

Kihla kyrka eger en klocka, som med runstil har till påskrift:

KINkM KöM-thH (Kilarus Guratus) och detta tecken^
Skulle det, som några mena och troligt synes, beteckna årtalet

*) Herr kyrkoherden Elfsten i Amne härad.

2j Skulle vara något mer, så blir det icke mitt fel, ty jag har sökt med
flit, och Ven. Consistorium i Carlstad har icke underlåtit att uppmuntra veder¬
börande till biträde.

•) Jag tager mig här sjelf frihet att införa häraderna i samma ordning
som i förra tidehvarfvet i brist af annan anledning.

•*) V. Dalin pars II Cap. 4 § 2. Det namnes eljes aldrig i någon skrift
före 1460.

136

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

1200,^ så blir denna herr Kjellar en bland de först kunniga
kyrkoherrar i Sverige och kyrkan kanske ändå äldre än han.
Gården Edhe härstädes gaf Peder Jonsson 1314 till Riseberga
kloster för Allatorp i Småland.

Bro (Vestbro och Östbro) blir den äldsta sätesgård, som
man näst Hjålleskata i detta härad kan nämna. Den tillhörde
nu Oxenstjerneslägten tillika med Hammarön och en del i Aaros.

Myldesviks kyrka nämnes 1347, då der utfärdades ett
fastebref för fru Ingrid ... på gården Sigtrygsbohl , som hon af
sin man Greger Lange fått i morgongåfva efter Värmlands lag.
Kyrkan skall hafva varit helgad S:t Lars 1).

2. Gillbergs härad.

Gillberga kyrka är anförd förut såsom hednisk. Nu blir
hon ock den första christna och skall hafva blifvit uppbygd i
samma form och af samma slags huggen sten som Husaby vid
Kinnekulle i Olof Skötkonungs tid. Choret var med en pelar-
mur och med en hvalfbåge skildt inifrån kyrkan och öster ut
till 3 alnar med en halfrundel utmuradt till rum för altaret2).
Kohlsåters gård var här nu märklig ; ty konung Birger ingick
här förlikning med sina bröder, hertigarne, 1305 S:t Sigfrids
dag 3).

Gladevalls kyrka skall i ett gammalt permbref varit nämd
för Värmlands moderkyrka 4). Visst är hon mycket gammal,
men af den allmänna berättelse, som än i dag der är om
kloster och munkar, har jag fått en tanke, som jag förmodar
framdeles icke så alldeles blir min egen. Vastovius och Mes-
senius anföra Gudvalla bland Sveriges kloster, fast ingen af

0 S:t Lars var Erkedjekne i Eom hos påfven Sixtus II, men blef för
sin ståndaktighet i christna läran på kejsar Valeriani befallning stekt på ett
halster år 259 den 10 Aug. Under plågan bad han kejsaren äta af den stekta
sidan, medan den andra blef färdig.

2J Rhyzel. Verm. Eccles. M. S.

s) De herrar, som då voro närvarande, voro : Biskoparne Isar i Sträng¬
näs och Nils i Vesterås, Torkel Knutsson, Gudmar Månsson, Ture Kettils-
son, Pehr Ragvaldsson, Birger Persson (Brahe), Knut Joansson (kanske
Värmlands lagman), Magnus Gregorisson (Läme), Holger Ulphson , Mats
Kättilmundsson. (Mess. Sc. ill. Tom. XII p. 152.)

4) Härom skall Herr past. Hedéns svärfader, Comm. Sylvander, egt ett
document, som förkommit.

FÖRE DIGERDÖDEN.

137

dem nämner, hvar det legat. Dit skola hafva kommit Bern-
hardinermunkar från Nydala år 1163.

Vid Gladevall omtalas ännu pilgrimsfärder med det tillägg,
att pilgrimerna från öster och söder måste lemna sina stafvar
i Stafnäs *) och gå barfota dit. På vestra sidan ifrån Karlanda
behåller en liten gångstig ännu namn af pilgrimsvägen * 2). Huru
lätt har icke en halflärd skrifvare kunnat afskrifva Gudvalla
för Gladvalla? Kan ock hända gjort det med flit, efter det
ljöd mer munklikt. Och hvar vill man säkrare än här igen¬
finna Gudvalla kloster utan minsta hårdrag och gissning? Går¬
den Knoll (Knollir) i denna socken omtalas hos Torfceus (Tom.
IV p. 172).

Strands bygdelag och socken bestod 1225 af 14 gårdar
och fick försköning af kon. Håkan från Norge från brand, som
de andra gårdar i landet måste utstå. Detta bygdelag är eljes
detsamma som Vermskogs socken, hvilken kyrka gemenligen säges
vara den äldsta i vårt land. Vid Strands gård blef Thorger
ihjelslagen och begrafven i förra tidehvarfvet, men i detta och
det följande vördad som ett helgon och besökt af både norska
och svenska.

3 Grums härad

Asa eller Edholms slott har från förra tidehvarfvet förmod¬
ligen nu varit i fullt stånd och fogdar ne för Vestersysslet der
haft sitt tillhåll. Troligen var häradskyrkan vid Grums.

4. Kihls härad

Ytter- Ullerud var nu moderkyrka i detta härad och lär
den ännu s. k. prestgården ej långt ifrån kyrkan varit kyrko-
herrens bostad. År 1315 gaf Nikolaus, curatus i Uticullerö
(Ytter-Ullerö), sina curias in By till biskopsbordet för begångna
excesser 3). Invid kyrkan låg eljes gården Hollerud, der Ulle
Bonde bodde, som öfverlefde Digerdöden. Laxfisket i denna
socken och Klara elf (Ullarörså) hade af ålder legat under
Ymseborg, men skänktes till en del nunnorna i Gudhem af

*) Att denna ort är så nämd i hedendomen vid Atle Jarls krig pag. 67)
kan hafva kommit deraf, att berättelsen om kriget var skrifven af en christen
skald. Både sjö och ställe kunde väl haft annat namn, när slaget stod.

2) Herr past. Hedén.

3) Cammer. Fryxell ex. arch. antiq.

138

PÅF VISKA TIDEHVAEFVET

Skara XV Kal. Junii 1282. Risäter var en af de gårdar, som
lagman Holdo gaf till Riseberga 1268. 1346 tillbytte sig rid¬

daren Magnus Gisslasson halfva gården vestra Degliio här i
socknen och tväggia Löpabohl i Jerpatakai (Jerpeta i Noor}
samt halft Löpabohl i Sveipils taku af Riseberga kloster.

Tingvalla kyrka har jag ännu icke funnit nämd förr än
1347, då der 4 sönd. efter Påsk utgafs ett dombref för Sörby-
boarne i Varnum att hafva allmänna vägen öfver Hjortsbergs
äng. Vid denna tid var Nicolaus de Tingvaldum Canonicus
Skarensis. Förenämda år, sabb. ante fest Phil. & Jac., utgafs
på Hammarön ett dombref, att utom det, som var förunnadt
sockneboarne i Ullarö af elfven, som löper genom Thingvald
(Klara), skulle ingen hafva fiskrättighet deruti mer än klostren:
Alvastra, Varnliem, Rackaby och Risaberg.

Hammarön tillhörde den tiden Oxenstjerneslågten och nämnes
1307 ibland fru Brigita Oxenstjernas af Langsarum *) fäderne
tillika med Bro och Årås. Det är troligt, att så höga herr¬
skaper tidigt låtit bygga kyrka på ön.

5. Jösse härad.

Eda var socken 1225, då kon. Håkan Håkansson drog
härigenom med 3600 man och först hade läger vid Marasten
(Morast) samt sedan nattherberge i Mellby.

Arvika by nämnes vid samma tid, men kyrkan har jag ej
funnit omtalad.

Gunnarskogs socken blef så öde i Digerdöden, att ej folk
var qvar mer än i hemmanen Ingersbyn och Bortakan (Bortan)
två mil från hvarandra* 2). Två gårdar, Amot och Skramle ,
hafva från den tiden legat öde och äro än öfverväxta med
skog; äfvenså har ock skett med Spångedalen i Brunskog och
flerstädes.

6. Nordmarks härad.

Holmedal hade både kyrka och prest 1225, då kon.

’) Hon var riksdrotsens, Abjörn Sixtensson (Sparre), förra fru. Den
senare hette Ingeborg Ulf.

2) När kyrkan nedrefs 1725, fans en myckenhet papper och kalfskinns-
bref uppöfver hvaifvet; men då jag 1766 frågade efter dem, fick jag till svar,
att ingen brydde sig om gömma dem, efter ingen kunde läsa dem. Vackra
antiquarier!

FÖRE DIGERDÖDEN.

139

Håkan låg i prestgården, sedan han förut slagit en hop Nord-
marksbönder, som vågade ligga i förväg för honom på skogen.

Eljes fins om detta härad för denna tid ingen vidare un¬
derrättelse, än att det blef ansenligt utdödt på folk i Diger¬
döden isynnerhet i Sibbendalen (Silbodal). Silleruds kyrka hålles
ock för en af de äldsta åtminstone i häradet x) ; och Buresås
slott hafva vi nämt vid konung Magnus Barfots krig i landet
(p. 126).

7. Fryksdals härad.

Sunne eller Sunds kyrka var nu som sedan häradskyrka,
hvilken 1323 fick lagmansdom på en skogspark, Bållåsen eller
Ransjöskog kallad, som en gammal gudlig jungfru skänkt dit* 2).
Hela häradet led i Digerdöden ansenligt. Emellertid skall Gylleby
nu fått namn af någon flyktig prins ur Gylleska huset i Norge.

8. Elfdals härad.

Dalby var nu förmodligen häradskyrka8). Det är troligt, att
hon blef bygd vid den tid, Olof Helige ett år efter Skötkonungs
död omvände Solöar; men 1311 lär hon blifvit ornbygd *).

*) Sal. prost. Tranasus.

2) Fryksdals härads domb. 1685, p. 72.

s) Se pag. 44, not. 3 * * * *. En berättelse innehåller, att Olof Helige här upp¬
rest ett kors, sedan han förvandlat några troll till stenar, då han for härigenom
till Nerike. Trollet skall hafva tilltalat honom:

»Kong Olof med dit pipuga skagg
Du seglar för när min badstuguvägg;»

och konungen skall hafva svarat:

»Du troll med din råck och ten skall bli i sten
Och aldrig mer göra skeppare men.»

hvilket ehuru skrock dock öfverensstämmer med Olofs saga p. 36.

Han kom i Uthbygd, ther voro Trull,

Med myckla ohyra the voro full,

Oluf ther tha korssit gorde,

Trollen tha vägen tädan sporde;

Et troll, som drap X män,

Han gordit i stena och ständer än.

*) Detta årtal fanns på en stock i väggen, när bräderna refvos deraf och
kyrkan togs ned för några år sedan (Herr häradsh. Lanner). Det berättas om
denna kyrka, att hon blifvit bygd vid Persby, men af bakida i Klara elf flyttad
till Vingång. Eljes omtalas ock här i socknen en kyrka vid Höljes.

140

PÅFYISKA TIDEHVARFVET

Hökeshara (Ekshärad) var ock nu till x), fast folket omkring
henne dog så ut i Digerdöden, att hon blef alldeles mossbe¬
lupen och kringväxt med stor skog, innan hon ånyo upptogs
och gjordes brukbar.

9. Visnums härad.

Råda är med de gamla om icke just den äldsta kyrkan
här i häradet. Ovisst när hon första gång blef bygd, men att
det en gång skett 1323, synes af en gammal munkskrift på
väggen, hvaraf man ännu kan läsa detta: Olavus: anno
M.CCCXX.III. D:no Ep:o Petro regente * 2).

Aaros {Arås) klostergods låg i Råda socken. Konung Erik
Läspe skänkte det 1248 till Värnhems munkar med uttryckligt
förbehåll att “ nyttja skog, fiske m. m. oqvaldt för allmogen i
Ampne härad och Visnhem“ . Detta icke allenast stadfastade
Magnus Smek 1346 utan utsatte ock råmärken för godset; och
detsamma bekräftade ännu vidare lagmannen Gustaf Tunasson
1348. Dock egde fru Brita Oxenstjerna fädernearf i Aros
1307 (se Hammarön).

Agneholms slott var till genom hela detta tidehvarf, låg
strax invid Arås och lär hafva tjent till bostad för fogdarne i
Östersysslet.

Rudhaskogen kallades en ansenlig skogspark i norra ändan
af Råda socken, den en hederlig fru, Helena Pädersdotter, vid
1320 skänkte till Riseberga kloster. Flera bönder började
derpå att rödja sig bostäder och hemman, till hvilkas säkerhet
konung Magnus Smek 1336 utgaf ett bref för dem, som upp¬
tager Bool på Rudhaskogen. Sex år förut hade klostret bort¬
bytt en jord, kallad Eriksböle i Ruzskogum, emot Thyaböle och
Fors; men ännu lär icke Rudskoga kyrka varit bygd.

Faleholmen vid Rudskoga i sjön Skagern skall hafva namn
af Fale Bure den yngre, som här legat fördold med den unge
prinsen, Erik Knutsson, då han förde honom från Elgarås i

r) Det berättas, att hon blifvit flyttad från Hara gård för vattuflod ett
stycke längre vester från elfven, der hon blef öde efter Digerdöden, och således
skall den flyttningen hafva skett före Digerdöden.

2) Olavus torde hafva varit socknepresten. Herr kyrkoherden Elfsten
har häruti och mycket annat gifvit mig benägen underrättelse, hvilket bör så
mycket mer erkännas, som han är boende utom stiftet.

FÖRE DIGERDÖDEN.

141

Vestergöthland till Byrestad och Norge, sedan kon. Sverker låtit
dräpa hans bröder 1205.

Summarstum (Sommarstad) 2 gårdar och Näs (Nynäs) voro
ibland de 1 1 gårdar, som lagman Holdo skänkte till Riseberga
kloster, den ena i Visnums , den andra i Kihls socken, hvilka
nu förmodligen begge hade kyrkor J). Besynnerligt är att Säby
på intet ställe nämnes denna tiden.

10. Ölme härad.

Saxholms slott beboddes nu af höga och rika män, fast
deras namn hvila i glömskan. När Sigvater Skald i Skötkonungs
tid reste genom Värmland, hade han här ett godt herberge;
men han nämner oj åboen annorlunda än den rike Saxes son ,
hvilket förmodligen skedde för versens skull, och att denna var
af Saxo Fleitas afkomma.

Värnhems kloster skall hafva blifvit bygdt af Erik den
Helige omkring 1160 3). Men troligare har det skett af hans
efterträdare, Carl Sverkersson. Johannes Magnus (p. 516) om¬
talar, att kon. Ingo. som 1164 blef ihjelslagen, begrofs i Värn¬
hem i Vestergöthland; men deremot säger han (p. 538), att k.
Carl Sverkersson 100 år derefter började bygga 2 kloster,
Juletha och Värnhem , dem hans efterträdare, Knut Eriksson, lät
fullborda.

När nu Värnhem vid Skara var bygdt 100 år förut, så
synes ostridigt, att det är vårt Värnhem, som Carl Sverkersson
grundade, hvilket ingen kallat Varnamo, förrän Vastovius; utan
har det alltid i äldsta tiden blifvit skrifvet för Varnem och
kallas ännu Varnum, hvilket efter ortens talesätt är detsamma
som Värnhem * * * * 8). Ifrån första början har här utan tvifvel varit
kyrka, som således skulle vara lika gammal med Upsala dom¬
kyrka, till hvilken ock Carl Sverkersson lade grund.

Vestervilc har i långliga tider varit ett Äwregods och är
förmodligen det, som lagmannen Gustaf Tunasson (Sture) bodde

J) Kihls gamla träkyrka egde många bevis, det hon var bygd med de

första i Värmland och hela riket (se sal. Herr kyrkoherden Venermans pro-

tocoll vid nya kyrkans invigning 1756.

2 j v. Dalin pars II Cap. 4 § 2.

8) Så nämnes Visnhem, Visnum; Myrhem, Myrum; Skanhem, Skanum ;
Alsterhem, Alstrum o. s. v. Varnhemsnamnets likhet med det i Vestergöthland
och Värnamo i Småland har åstadkommit många bryderier i historien om
dessa kloster.

142

PÅFVISKA TIDEHVAEFYET

på, då han daterade brefvet om Årås Värmeland in Manerio
nostro 1348.

Sörby hemmans åbor i Varnem fingo 1347 dom att hafva
sin farväg Öfver Hjortsbergs (Jersbergs) äng. Vall och Skanem
(i Ölrne socken) voro ibland lagman Holdos begåfningar till
Riseberga kloster.

II. Väse härad.

Såsom denna orten från hedendomen förmodligen varit
vid gudstjensten hållen i aktning *), så är icke mindre troligt,
att här nu tidigt blifvit uppbygd christen kyrka. Grunden efter
en gammal af trä litet nordvest från den, som sedan blifvit
upplörd, tyckes ock gifva dertill anledning.

Kalfsvall. , Hammar och A mön i detta härad voro äfven
af Riseberga klostergods. Om Arnön uppkom någon slags träta
‘ med abedissan Rangfrid , hvarå en dom å konungens vägnar
utföll 1333. Hon kallades ock då Sarnön.

12- Värmlands berg.

Bergslagerna öfver hela riket räkna mest från detta tide-
hvarf sin början. Man får icke göra sig några höga begrepp
om deras första utseende i sin linda * 2). Af brist på kunskap
och fruktan lör vattuflod bygde man sina Osmundshyttor mer¬
endels i de smärre vattendragen 3), der deras tillverkning blef
i jemförelse, som antingen tjenade dem till eget behof eller såldes
för ett ganska lågt värde. Helst athemtade dock Liibeckarne
sjelfva malmen så rå, som han togs ur grufvan 4).

Värmlands Bergslag kan icke framvisa några previlegier
före Digerdöden, fast troligt är, att Magnus Ladulås äfven

*) De gamla kallade sina offerställen vid lundar, höjder och skogar Vi
eller Ve (Bussers Ups. beskrifn. p. 17;.

2) Dock omtalar nu redan Norsk. Kong. Chrön. jernbodar i Norge och
vid 1340 var en kyrkoherre i Godegård i Östergöthland, Sveno Johannis ,
som än då i den tiden fann sig hafva orsak uppmuntra bergsmännen att för¬
bättra sina längesedan förfallna masugnar:

Låggin af idro stora drycko

Och byggin fast op edra rottna hyttor.

(Broocm. Östg. beskrifn.)

3) Vekhyttan hade namn af att hon ej gick mer än en vecka i sänder;

Kallhyttan att hon snart blef kall; Bornshytta ligger än i ett så litet vatten¬
drag, att man med liten möda kan ställa hjulet stilla o. s. v.

4) v Dalins Sv. R. H. pars II Cap. 12 § 2.

FOEE DIGEKDODEN.

143

sträckt sin omtanke hit, sedan han 1282 i Helgeandsholms beslut
fått alla rikets bergverk och stora skogar till sina egna. Ty
vid Digerdöden var här kyrka och egen prest, som nog be¬
visar, att folket nyttjat bergslags handtering, emedan man aldrig
kan komma på den tanken, att så många kunnat i den orten
försörja sig genom åkerbruk och boskapsskötsel, att de mäktat
underhålla prest och kyrka.

Härtill kommer den gängse berättelsen, att Normarks
grufvor x) blifvit upptagna och arbetade före Digerdöden, samt
Normarkshytte, Haborshytte , Fogdhytte, Gammalhytte, Kallhy tte
och Asphytte masugnar med flera der tagit malm. Långbans
grufvor skola ock hafva varit uppfunna och brukade vid samma
tid. Dervid äro Boms , Saxå och Gåsboms hyttor de äldsta,
fast man är oviss, om de af början haft lika namn som nu.

Icke fins det ringaste spår till vår bergslag för denna tid
i allmänna handlingar, utom det att k. Magnus Smek år 1345
gaf biskop Siggo i Strängnäs Jernhyttorna i Nerike * 2), och så¬
som den nejd, der Fernebo ligger, ifrån äldsta tider lydt under
Nerike, så håller jag ostridigt för, att dermed äfven förstås vår
bergslag och synes icke olikt, att bemälde biskop haft sin fogde
boende vid Fogdhyttan.

Fernebo moderkyrka låg vid Kallhyttan och Fernsjön, fast
jag tviflar, om hon denna tid haft samma namn. Kyrkoherren
Herr Anders dog i Digerdöden 1350.

Som oss tryter skriftliga bevis, måste vi nöja oss med
den slitna berättelsen, att före Digerdöden stått en stad på
Brattfors hed, der bergsmännen mötte Vesterlandets bönder och
tillbytte sig oxar, spantnål och pundvaror. Stället utvisas ännu
under namn af stensättningen ej långt från Skeppundsdalen 3),

’) De hafva ock blifvit kallade Norebergs och Nohlebergs grufvor, samt
grufvoma norr i Marken och säges vara uppfunna genom en bock, som
sparkat mossan af berget.

2) Bhyqel . Episcoposc. pars I, pag. 212.

*) Det kan väl hända, att denna dal fått sitt namn af det byte, som
bönder och bergsmän gjorde med sina varor, då de senare t. ex. hade skepp¬
pund Osmundsjern och de förra skeppund ost, skeppund smör, skeppund talg,
fläsk, kött o. s. v. Dock anför jag detta gissningsvis åtminstone mer sannolikt,
än en allmän berättelse innehåller om denna skeppundsdal, att en Sibylla skall
hafva spått, »det der skulle en gäng i verlden växa upp en så stor tornbuske,
att 10 konungar, som inbördes förde vapen emot hvarandra, skulle vid busken
binda alla sina hästar och der sluta fred ; men strax derpå skulle yttersta domen
komma», och så mycket mer kunde den freden kallas evig, om spådomen ginge

144

PÅF VISKA TIDEHVAEFVET

och är märkligt, att på denna stqra sandhed knappt synes en
enda sten mer än här, der tjenlig sten till gatuläggning fins
temligen jemt till Vs mil. Det låg 2 dryga mil vester från
Fernebo kyrka.

Capellsheden norr ut från den föregifna staden skall, som
namnet utvisar, haft ett capell lydande under Fernebo kyrka,
hvilket blifvit öde i Digerdöden.

Herrliults capell synes ock denna tid hafva varit till, äfven
lydande under Fernebo. En allmän berättelse har hittills bi¬
behållit sig i orten, att der varit munkar som läsit på radband ,
piskat sig med ris, krupit genom trånga gluggar att späka sin
lekamen och göra syndabot. Således är troligt, att här varit ett
kloster före Digerdöden, som sedan blifvit i ett capell förvand-
ladt; och emedan den gatan, som går emellan capellet och
Kroppa eller Östersjön,' i senare tid varit kallad Herregata, så
har jag gissat J), att detta kloster torde vara det Herigadu,
hvars abbot, Herr Sven, 1343 med andra i Varberg underskref
ständernas förening i Skåne att evigt blifva under Sveriges kronai 2).

I alla härader och merendels alla socknar har man intill
våra tider funnit tydliga märken, det Digerdöden ödelagt landet
till så stor del, att hela hemman och ännu större fält blifvit
af skog öfverväxta, de der antingen icke längesedan blifvit ånyo
upptagna eller ock ännu till en del ligga öde. Deraf kan man
sluta, att hela landet före Digerdöden varit bebodt kanske af
mera folk eller åtminstone så mycket som nu; men flera om-

i verkställighet. Det hände verkligen i kon. Carl XII:s tid, att en törnbuske
växte der upp, men bönderna, som förmodligen icke voro belåtna med en så
hastig dom, voro ganska sorgfälliga att med rubb och stubb rycka honom upp,
då de foro här förbi.

') Diss. de Beg. Yerm. Metallica Ups. 1764.

2) Hadorphs Sami. till Bimkr. Utom dessa nämda orter äro i vår tid
en hop ödelagda små kyrkor, som kanske vid Digerööden blifvit öde ; men som
det ock troligen kunnat ske vid reformationstiden, så lemna vi dem till nästa
tidehvarf.

FÖRE DIGERDÖDEN.

145

ständigheter nödga oss att lemna både folket och deras bo¬
ningsplatser i evig glömska. Komme en ny Digerdöd i vår
tid, så torde man knappt kunna draga i tvifvelsmål, att ju
större delen af våra samtida hos en sen efterverld vederfores
samma öde.

' . 'nrr * > 1 o?ö •:

: ’ . 1 ' r: -

■

3 JA 1901

påftiska CideDoarToet

efter

Digerdöden.

Innehåll.

I. Om landets verldsliga styrelse . pag. 149

II. Om folkets tillstånd oeh landets beskaffenhet » 152

Hl. Om religionen och gudstj ensten . » 156

IY. Om landets höfdingar, fogdar, lagmän, pro¬
star och andra märkliga män . » 164

V. Om krig i detta tidehrarf . » 170

Yl. Om märkliga orter . » 176

I. Om landets verldsliga styrelse.

Såvida vi egde fullkomligt begrepp om Värmlands tillstånd
i detta tidehvarf, skulle vi ej få se det annorlunda än nedsänkt
i förödelse, öfverhopadt af utländska fogdar och tyranniska
bondeplågare, uppfyldt af fattigdom och uselhet : ett öde, som
var samfäldt med hela riket ; men vi kunna nöjda sakna en så
hisklig målning till alla sina omständigheter.

Åtminstone en lång tid lydde nu Värmland äfven under
fogdarne på Lödese och Axevalla, men slutligen räknades det
h. o. h. till Örebro.

En af rikets råd egde alltid lagmansdömet i Värmland,
hvilka synas i det närmaste hafva bibehållit det inom slägten ;
men tingen höllos åtminstone till största delen af underlagmän.
Utomdess tyckes landet vara deladt i 2 eller 3 härads tingslag.

Sedan hela riket skäligen ledsnat vid Magnus Smeks svaga
och bullersamma regering, antogs 1350 hans äldsta son, prins
Erik, till konung och medregent i Sverige. Dessa styrde riket
samfäldt i 6 års tid, men 1357 den 28 April gjorde de i
Jönköping sinsemellan en sådan delning, att Ofvanskog skulle
höra Magnus till. Dertill räknades Vestergöthland, Värmland
och Dahl 1), men icke Nerike, och således hörde vårt land ännu
till Axevalla och Lödese, men ej till Örebro.

Denna k. Magnus blef 1365 tillfångatagen af prins Albrecht
från Mecklenburg, som sedan blef konung, och Värmland till¬
föll så omedelbart kronan; men Magnus blef efter mera än 6
års fångenskap utlöst af sin son, k. Håkan i Norge, 1371 emot
12,000 lödig mark silfver och skulle derpå af nåd få njuta
räntorna af Vestergöthland , Dahl och Värmland ; men det varade
ej länge, emedan han i böljorna slöt ett uselt och föraktligt lif

*) Det öfriga var Stockholm och dess län, Gestrikland, Helsingland
Gotland, Öland, Halland och Finnveden.

150

PÅFYISKA TIDEHVARFVET

1374 vid Bergen i Norge, då han i en stark storm ville frälsa
sig med simmande och till den ändan sprang ur båten i sjön.

Konung Albreclit antingen bortsålde eller förpantade de
förnämsta delar af riket. Så stod utom flera slott Axevalla
med dess län i pant hos hans fader, hertigen af Mecklenburg ,
som icke försummade att besätta sina slott med arga och ilskna
fogdar. Konungen gaf väl 1371 i Gråmunka kloster en för¬
säkran, att “Stockholms, Åbo och Axevalds slott skulle upp¬
dragas med sina län till svenska män, emedan hans utländska
fogdar så illa handterade allmogen i landet0 *); men han höll
detta så litet som allt annat. Dock hade den rike Bo Jonsson
förpantat sig Axevald vid 1386, och således egde han åtmin¬
stone räntan af Östersysslet.

1389 tog den danska drottningen, Margaretha, k. Albrecht
till fånga i ett slag på Nyckelängen vid Falköping, der en värm-
länding, Erik Kjettelsson, förde högsta befälet öfver de miss¬
nöjda svenska.

Sedan bemälda drottning ensam regerat de 3 nordiska
rikena i 7 år, lät hon 1396 kröna sin anförvandt, hertig Erik
af Pommern, till konung och medregent. Då förbehöll hon sig
i Sverige en hederlig morgongåfva, som utom flera orter1 2) ut¬
gjordes af Vestergöthland, Dahl och Värmland , hvilka således
ännu hörde tillhopa, emedan hon icke för sig behöll Neiike3).

När hon sjelf 1412 dog af pesten, så tillföll alltsammans
kronan, och Värmland hörde omedelbart dit i några år.

Under den tiden blef en ny ändring gjord med Värmlands
styrelse. Det skildes från Vestergöthland och har sedan aldrig
mer så ordentligt varit dermed förenadt, när man undantager,
att det någon gång kunnat vara ihop med ståthållareskapet
och generalgouvernementet i Vestergöthland.

Men af hvad tillfälle och orsak de blifvit skilda, är obe¬
kant. Jag tycker mig skäligast kunna gissa, att det skett, när
Mathias Kettilberg innehade Åke Axelssons (Tott) förläning af
kronan, hvilken 1435 i Halmstads förening emellan konung

1) Hadorphs Sami. till Rimkr.

s) De voro: Östergöthland, Rumlaborgs län, Vestmanland och Dalarne.

3) Förut hade likväl drottningen skänkt sin älskade, svenska herre, riks¬
rådet Abraham Brodersson 1392 Saxholms slott med dess län, som lär
hafva varit Olme oeh Väse härader, hvilket han oqvaldt besatt till sin död.

EFTER DIGERDÖDEN.

151

Erik af Pommern och Rikets Råd tilldömdes riksföreståndaren
Engelbrecht Engelbrechtsson att i sin lifstid behålla, dock med
villkor att hålla den konungen tillhanda. Den bestod i Örebro
slott och stad samt NE. alla de län , som bemälde Kettilberg der-
till haft. Såsom bergsman är troligt, att Engelbrecht gerna be¬
hållit Värmland på sin lott, och torde det vara en orsak, att
hans namn ännu lefver i minnet och i vördnad hos lands- och
bergsfolket.

Men 1444. då kon. Christojfers högdragna och storsinta
drottning, Dorothea, kröntes, blef Värmland uttrycki. nämdt till
Nerike i hennes morgongåfva och lifgeding. Det bestod af
Örebro och dess län, Nerike, Värmland, och Norskoga eller Nora
bergslag och således allt det mesta, som intill denna dag ut¬
gör Örebro landshöfdingedöme -1).

Kon. Christoffer dog 1448 och Carl Knutsson VIII fann
sig ej vid att låta drottningen njuta sitt lifgeding till godo,
hvaraf mycket oväsende förorsakades. Kon. Christian I i Dan¬
mark tog henne till gemål 1449. och då ingenting annat ville
hjelpa, utverkade han romerska påfvens, Calixti III, dundrande
befallning, att lifgedinget skulle drottningen afstås. Det skedde
1456.

Året derpå antogs Christian till Sveriges konung och under
den tid han här regerade, fick drottningen sjelf handhafva sitt
län, då hon ock 1460 stiftade Carmeliterklostret i Örebro;
men 4 år derefter mistade han riket och hon sitt lifgeding på
nytt. Christian påstod väl ofta att få det åter af två skäl:
“att hans gemål egde det som arf efter sin förra man“ och
“att hon nu vore Sveriges drottning*. Isynnerhet yrkade han
hårdt derpå i Calmare-möte S. Knutsdag 1474; men Sten Sture
var då likaså obeveklig, som Carl Knutsson varit förut, och
sjelfva påfvens bannlysning den 14 Jan. 1478 öfver Sturen och
hans vänner uträttade icke en gång något det ringaste 2).

J) Efterhand blef Nerike och Värmland så införlifvade med hvarandra,
att man skref Nerikes socknar i Värmland: e. g. Edsbergs socken i Värmland
1468. (Antiqvit. Arch. Handl.)

- ) Emellertid hade erkebiskopen, Jacob Ulfsson , af Sten Sture och re¬
geringen 1471 blifvit förlänt med Normarken i Värmland (Botins utk. till
Sv. Hist. och Rhyzel. Episcoposc.) ; men ovisst är, antingen vår Bergslag i
anseende till Nordmarks grufvor så kallas eller det är häradet af samma
namn invid norska gränsen.

152

PAFVISKA TIDEHVARFVET

Sedan Christian dött 1481, måste hans son, k. Hans, 2
år derefter utlofva, att om detta lifgeding aldrig mera skall
blifva taladt. Men den oroliga drottningen lefde ännu och hon
ville för ingen del eftergifva sin förmenta rätt. Det hon icke
var mägtig uträtta med godo, trodde hon sig kunna göra med
trug; reste sjelf till Rom 1488 och fick ny bannlysning öfver
Sturen , men han lät försvara sig genom Hemming Gadd \), som
då vistades i Rom, af det skäl, att drottningen och hennes
gemål varit och voro Sveriges fiender. Det stod illa till i riket,
när rätta och högsta verldsliga makten icke egde att sjelf styra
i frid öfver sina länder för en tilltagsen och glupsk prest ända
bort i Rom. Drottningen slöt ändtligen sin oroliga lefnad till
både svenskas och danskas nöje i Kallundborg 1492.

Ehuru mycket buller det således lång tid varit om Nerike
och Värmland både i Rom, Danmark och Sverige, hörde det
likväl merendels kronan till och utgjorde henne sin skatt; men
1499 yppades om samma orter anledning till ny träta.

Detta år kröntes den dygdiga och gudfruktiga drottning
Christina af Saxen i Upsala. Då gafs henne samma lifgeding,
som Dorothea haft förut, med tillökning af Dahlsland. Men
hennes gemål, konung Hans, mistade riket 1501 och hon sjelf
satt fången i Stockholm till 1503, så att hon kom aldrig i
någon besittning häraf. Hennes herre lät väl 1505 genom
Danmarks och Norges råd tilldöma sig riket och Örebro län till
drottningens lifgeding och morgongåfva; men han fick dock
aldrig något vidare att säga i Sverige.

II. Om folkets tillstånd och landets beskaffenhet.

Sedan den förödande Digerdöden gått öfver landet, fick
allt ett annat utseende. I många socknar var folket utdödt 2),

1) Han blef sedan biskop i Linköping, halshuggen i Tavastehus 1520 på
Christian Tyranns befallning.

j *) Så berättas om Fernebo, att sedan man en lång tid begrafvit 40, 50

ik hvarje helgdag, så blefvo ej flera qvar i orten än en dräng och två pigor
vid Nordmarks hytta samt en hustru vid Tngen. Kihls härad och Elfdalen
blefvo så öde, att Ulle Bonde på Holerud hade ej närmare granne än i Sölje.
I vester skall Verme Bonde i Vermskog hafva varit hans närmaste granne och
i öster bodde hans nabo vid Saxeknute 3 mil på andra sidan Fernebo kyrka.
I GunnarSkog lefde ej flera än några i Bortan och Ingersbyn 2 mil från
hvarandra. Till Vermskogs kyrka samlades folket från flera härader att hålla

EFTER DIGEBDODEN.

153

kyrkor och bostäder stodo öde och hela fälten till flera mil
fingo tillfälle att öfverväxa med skog *), så att, ehuru man
sedan bjudit till att föröda skogarne, finner man dock ännu
vidlyftiga fält och parker af träd, som efter denna pest vuxit
upp i åkrar och på röjd mark.

Många slägter voro utgångna och de qvarlefvande hunno
ej med att sköta allt, icke heller kunde deras efterkommande
så snart ökas, att de kommo i besittning af sina slägtingars
egendomar, förrän de voro genom gammal håfd i främmande
händer eller skoglupna.

Dertill ligger till stor del grunden, att i detta tidehvarf
kommo så många gods och gårdar i kyrkors och klosters ego,
att man skäligen nu kan kalla Värmland andligt, äfvensom det
en tid härefter blef adligt. Omne nimium nocet.

Dock uppkommo äfven nu efterhand flera slägter , hvilka
egde stora gods och gårdar i landet, så att, när man dertill
lägger det andliga frälset och vet, att nu var ofta ett hemman,
der 2, 3 och flera i senare tider blifvit tillbygda* i 2), kan man
icke göra sig stora begrepp om skattebönderna och kronans
gagn af dem, åtminstone utom några gränsländer. Det kunde
synas troligt, att k. Carl VIII i sin räfst äfven här lade flera

gudstjenst såväl af brist p & prest, som på åhörare på andra stallen. Elfdals-
folket skall hafva gått till Örebro att låta döpa sina barn. I Silbodal blef en
piga och en liten gosse qvar i hemmanen Lysed och Vikabotten, dem en stor
del ännu räknar för stamföräldrar (H. Kyrkoherd. Örtendahl) o. s. v.

Sådana ställen har jag funnit i Holmedal ej långt från kyrkan; i
Blomskog vid Forsby gård; i Silbodal mest öfver hela socken; i Gunnarskog
på Gårdsåshöjden, utom det att 2:ne hemman ännu uti sjelfva skogen bibehållit
sina namn: Amåt söder om Treskog och Skramle på en udde söder om kyrkan ;

i Sunne och Emtervik ej långt ifrån kyrkorna samt vid Folkeruds och Hens-
gårds gårdar, af hvilka den förra. låg länge öde, men skall hafva varit herrgård;
i Glafva på Löfås udde, der ock en herrgård skall hafva varit; i Brunskog
på Tobyns och Slobyns egor samt en skogbeväxt äng under Brunsberg, kallad
Spångedalen ; på flera ställen i Gillberga och Stafnäs och mest öfver allt vester
om Klara; i Visnum på Kiddargårdens skog, der, såsom namnet ock intygar,
skall hafva varit en ansenlig herrgård, efter hvilken såsom ock efter en rude-
dam ännu ruinerna uppvisas. I Väse härad synas ännu tecken efter en lands¬
väg, som gått öfver Munkhättan vid Prestgården förbi kyrkan vid Vestanå och
vidare till hemmanet Rör, sedan på allmänna vägen till Tingvalla.

2) På Skoga egor i Elfdalen äro flera hemman upptagna. Af Eds och
Tossebergs utmarker i Sunne är större delen af Gräsmarks capell anlagdt;
af Vikars gård i Visnum har blifvit 6 eller 7 hemman, och 5 gårdar i Val-
lunda derstädes tycks leda sin upprinnelse från Valls utjordar i forna dagar;
Glumseruds egor i Väse härad skola hafva sträckt sig till Asphyttan i bergs¬
lagen m. m. som vi vidare få anmärka längre fram.

154

PÅFVISKA TIDEHVAKFVET

hemman tillbaks under kronan, men derom fins numer ej den
ringaste underrättelse.

En del af dessa adliga slägter säges härstamma från Norge,
hvilket merendels lär komma deraf, att de kunnat räkna sina
anor från den tid Värmland blef med Solöar förenadt, och deras
förfäder förmodligen haft gods i Norge, fast de i sjelfva verket
voro rena svenska, härstammande från Olof Trätäljas män, och
således antingen genom arfsrätt eller giften trott sig berätti¬
gade att intaga sin forna fosterbygd.

Dessa slägter voro isynnerhet följande, dem vi vidare få
framdeles anmärka i de härader, der de bott eller haft gods:

Bagge,

Hjärne,

Sparre,

Bese,

Kaja,

Sture,

Bratt,

Kart,

Stuth,

Busch,

Läme,

Svan,

Drake,

Lange,

Tott,

Fluga,

gamla Puke-slägten,

Vinge,

Fredhaborg,

Rahm,

Örn L

Hake,

Rennare,

Hatt,

Soop,

Rörelsen var nu af föga betydelse. Folket lefde mestadels
inom sig sjelfva och födde sig så godt de kunde af sin jord-
torfva. Dock kunna vi af ett k. Gustafs bref till fogden i
Värmland, Olof Stake, 1558 sluta, att de äfven haft någon handel
med utländingar, förmodligen de norska , och sålt dem smör och
spanmål1 2), så att åkerbruket gifvit dem icke allenast tillräckligt
spanmål och boskapsskötseln likaså andra pundvaror, utan ock

1 Af dessa gin go mig veterligt följande slägter ut redan i detta tidehvarf
åtminstone inom Värmland: Bese, Busch, Drake, Fluga, Fredhaborg, Låme,
Puke, Rennare, Tott, Örn. De öfriga finna vi igen längre fram, der de öka
sig med flera nya.

2) Vid första påseende skulle man tycka underligt, att Värmland i vår
tid, ehuru mångfaldigt mer uppodladt än fordom, behöfver årligen köpa spanmål
äfven i bättre sädesår, då det förr i verlden kunnat sälja till främmande. Men
den undran förfaller, då man besinnar, att folkhopen i än högre grad torde
vara ökad; bergslagen och bruken borttaga många tusen menniskor från åker¬
bruket, hvilket likafullt måste föda dem; städer och land äro uppfylda med
många orkeslösa, brödäta/re, dem man åtminstone så får kalla i anseende till jor¬
dens skötsel; och härtill bidrog icke minst att hos våra förfäder voro de 2 se¬
dermera gångbara sädespester: öl och bränvin, det ena rart och det andra
okändt. Men mera om denna sak längre fram.

BETER DIGERDÖDEN.

155

i goda år så öfverflödigt, att de haft afsättning dermed utom¬
lands, emedan bergslagen var ännu icke bragt i flor, ej heller
låg beqvämligt till för alla och ingen ordentlig köpstad fans i
landet. Sill och salt köptes från Götha elf och Norge. Fiske
och skjuta gjorde ock nu godt understöd till folkets bergning.
Isynnerhet kunde de både inrikes och i Norge hafva afsättning
med fjäder och skinnvaror, utom eget husbehof. Persbergs
grufvor blefvo ock nu upptagna till bergslagens tillväxt.

Egna marknader hade folket hemma i landet, der de åt¬
minstone af sina egna produkter kunde byta vara i vara. I
Tingvalla höllos sådana om midfastan, då äfven hölls vapensyn
och räfsteting, Pehrmessan, Brittmessan och Luciae dag; i Sul-
vik Korsmessan och Mormessan; vid Sefflebron, Knusesund eller
Brobacken om Mormessan; vid Bro i Varnum 20:de dag Jul
och Mattsmessan om hösten. Dessutom hade bergsfolket 2:ne
villkorliga marknader på Brattfors lied och vid Nora kyrka x)
i Vestmanland, der de mötte bönderna, som tillförde dem ätande
och nötande varor och gåfvo dem igen Osmundsjern eller ock
penningar, hvilka de förmodligen till större delen fingo från
Tyskland och Liibeck.

Såvida man betraktat våra förfäder på den sidan, att na¬
turen är nöjd. när han har sin utkomst, så fans troligen den
tiden få fattiga i landet; sådana, som lågo sina medborgare
till last. De hafva ändå varit några, men man drog omsorg
om deras försörjning. Trenne gårdar i Näs härad och Bro,
Huggenäs och Botilsäters socknar anslogos till deras underhåll
1423. Gjorde dessa tillfyllest, kan man säkert säga, att våra
påfviska stamfäder på visst sätt lefde ett lyckligt lif. De
sluppo se allt det elände vi öfverlefvat.

Vägarne voro nu som i förra tidehvarfvet merendels usla
och svåra att färdas. På ganka få ställen kunde man komma
fram med kärra, hvarför ock sådana åketyg voro ganska rara* 2),
och vagnar visste man alls intet af. Inga gästgifvaregårdar
voro inrättade, och det sämre folket gick som mest till fots,
då angelägenheten dref dem någon väg; men när de förnä-

*) Denna omtalas redan 1422, men har förmodligen varit till förut. Här¬
ifrån förde köpmän varor till krambryggan vid Persbergs grufvor.

2) Det är icke mycket öfver 100 år, sedan allmogen i Visnum blef vid.
vite pålagd att skaffa sig kärror.

156

FÅFVISKA TIDEHVABPVET

mare kommo ridandes, hade de merendels sina fruntimmer på
sadelknappen, om de voro nödiga i sällskapet 1). Malmen klöf-
jades från grufvorna på hästryggen och äfvenså Osmundsjern
från hyttorna till och från segelled.

III. Om religionen oeli gudstj ensten.

Gudsjensten förrättades i somliga kyrkor af vigda prester
eller s. k. Curati och kyrkoherrar , som der sjöngo några psal¬
mer och böner på latin, dem folket icke förstodo, men blefvo
dock deraf så förtjusta, som hade de hört englamusik af himlen.
Predikan fingo de ej höra mera än en gång om året 2) och
usel var den: käringsladder och sagor till något helgons beröm,
som var kyrkans eller socknens patron. I de öfriga kyrkor,
der den ordentliga presten ej hann att hålla messan 3), uträt¬
tades den sysslan af munkar, hvilka här kunde finnas till öfver-
lopps, emedan Vreta, Juletha, Riseberga, Rackaby, Gudhem,
Värnhem och flera kloster, utom våra egna, egde här många
och stora hemman, dem munkarne hade nödigt att besöka,
och funno tvifvelsutan större räkning uti blifva qvar hos en
vidskeplig menighet att underhålla messan mot en fet betalning,
än bo innestängda inom klostermurarne under en allvarsam
eller åtminstone skenhelig abbots uppsigt 4).

1i v. Dalins S. K. H.

2j Den högtiden kallades Kyrkomessa till åminnelse af den dag kyrkan
invigdes (Tegels k. Gustafs hist. p. 118).

3) Deraf ha Ottesång och Högmessa sina namn. Predikstolar voro onö¬
diga i kyrkorna och funnos derför icke. Derför var det, att folket af förakt
kallade Olaus Petri Måster Olof i stolen, då han i Stockholms storkyrka pre¬
dikade i den predikstol, som ännu skall finnas i Vase härads Fogelvik.

4) Det skulle blifva så omöjligt, som det är mindre nödigt att uppräkna
alla de hemman i Värmland, som voro klostergods; det har sträckt sig till de
bästa och förnämsta. Dessutom hörde laxfisket i Värmland vid Småris, Deije,
Frykerud, Borgvik och Jösseforsen till Gudhem, Gullspångs fiske till Värn¬
hem o. s. v. Presternas skyldighet var att samla sig kalfskinn, dem de årligen
borde till ett visst antal aflemna i Skara, der de bereddes till pergament att
skrifva messböcker uppå; men förmodligen har det stuckit deras ambition för
mycket att såsom skinnredare föra sådana med sig, då de eljes såsom herrar
kommo resande till prestmöten. Derför glömde de med flit sina kalfskinn
hemma, intill dess att biskop Johannes Marquardi 1470 och de följande åren
gjorde derom nödig påminnelse och kom sin kalfskinnskatt åter i gång. Flera
besvär vet jag ej, att présterna haft på sig, ty då de skulle utgifva St. Pers
penning eller inlösa ny biskopskappa i Kom, hade de kyrkans skatter att
tillgripa.

EFTEK DIGEKDÖDEN.

157

Hvad Gud och saligheten angick, derom fick folket liten
eller ingen kunskap. De blefvo inbillade och voro nog enfal¬
diga att tro, det saligheten kunde erhållas för god betalning
till munkarna, som då skulle godtgöra för dem hos Gud af
sina öfverloppsgerningar.

Gemene mans gudstjenst bestod då förnämligast uti att
offra väl och ofta och gifva hederlig tionde af allt, hvad de
egde. Hade de begått någon betydlig synd, borde gåfvan vara
i jemförelse. Hände någon gång, att. andakten kom på dem,
då ingen ordentlig kyrkodag var, voro utanför vissa kyrkogårdar,
kanske ock vid alla, uppresta kors, dit de antingen gingo eller
kröpo fram för att göra sin syndabekännelse, hvaraf ordspråket
är kommet: “ krypa till kry sses “ . Kan ock hända, att vid så¬
dana tillfällen någon bön blifvit läst.

Några sådana böner, dem munkarne lärt folket, antingen
att befalla sig i Guds händer, afbedja sina synder och synda¬
straff, eller drifva sjukdomar från folk och fänad, hafva till
vår tid blifvit bevarade. Man kan af dem finna, i hvilken usel
blindhet våra förfäder lefvat.

En lyder så, på latin:

Arje Maje grase, Domer i dike, Buller i Amen. Maja i
more, Mekel i brore, Messe ree, Böcker bree. Guds ord , Amen 1).

En bordlexa, äfven på latin:

Mat i tirum, Gut i lirum, Silbonass, Sluk i tass; Bråtan
grön, Kom te sjön, Satt Guds engel las i bok, Kors i tanna,
mobili poss 2).

En söndagsbön, på svenska:

Sand Johas Evangelist, Han bygde bro för Jesum Ghrist;
Vår Herre är min bry nja och Jesus är mitt försvar. Ser väl
för min fall i dag och hvar dag. För den heta eld, för den
hvassa orm , för den blinde man, som alla vähla villa kan. Den
ena böna för min nöd, den ara för min död , den tredje för min
fattiga själ. Den som denna söndagsverse läsa kan, tre resor om

') Herr Lector Matthdius har fått lära denna af en gumma från Elf-
dalen. Man kan finna, att det är rådbråkad latin, men ovisst hvad sjelfva be¬
tydelsen innehåller. I det nogaste tycker jag mig kunna uttolka: Ave Maria!
gratias Domino dico . . . Mariam oro mecum labora, miserere . . .

2) Denna föreskrifver sig från Fryksände och har jag fått henne af Herr
Gamer. Fryxell. •

158

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

dag, för han åt eller drick , han skall vara skdjd från pina och
helvetes nöd , med Guds ord, Amen 1).

En aftonbön, äfven på svenska:

Jag lägger i vårs Herres tröst, Korsa gör jag för mitt
hröst. Signe mig sol och signe mig måne och all den frögd, som
jorden här. Jorden är min hrynja och Himmelen är min sköld
och Jungfru Maria är mitt svärd, Amen 2).

Ännu en annan aftonbön:

Jag gör det helga korstecken för mig , som vår Herre Christ
sjelf gjorde för sig 3 4).

Äter en svensk aftonbön:

Nu jag går till sängje, med mig har jag Guds engle; tolf
te hand och tolf te fot, tolf te hvar ledamot i).

Dessa tre måste hafva varit deras trosbekännelse:

Inkom domen i dejom, påte på tömtom, ärnom tärnom Jesu
Christ, karlevagn är o förvisst, karle Christ, förutan hrist ; karlen
var en sångtor, in kom Nils i påttri, Amen.

En annan:

Arne tärne, Gudi tjene, danma såd, Arne Nisi, du ka den,
son a selfhroa, Amen.

Ännu en annan :

Arom, tärnom Jesum Christ, inkom domen i Näs, skjöt i
vik, vik i kå, kå i Christ, sång i tårom, påt på tömtan, Gudi
tjena, danmans son, duk i deras son, af vår selbroder, Amen5).

1) Herr Direktör Em. Geijer har påfunnit denna i Elfdalen, hvarest
isynnerhet i Dalby det mesta munkskrock längst bibehåliit sig.

2) Denna har välbemälde Herr Direktör påfunnit också i Elfdalen tillika
med trosbekännelserna.

*) Sal. konstinspectoren Br ansett hade lärt denna i Vase härad.

4) Herr Mag. Sv. Rotander har hört denna i Brunskog.

6) Man kan lätt finna huru alla dessa tre äro förvända af det apostoliska
Credo på latin : In kom domen i déjom, påte på tömtom == Credo in Do-
minum Deum, omnipotentem ; Arnom tärnom = in ceternum; sångtor =
sanctorum; in kom = Communionem o. s. v. Till ett bevis kan jag här ur
nyare tider anföra ett exempel, huru allmogen kan vränga främmande ord.
Bönderna i Olme härad hörde några gånger sin Gomminister , Herr Collin,
sjunga den bekanta versen: Gaudeamus igitur juvenes dum sumas! Post
molestam senectutem nos habebit humus. De lärde den strax efter, så att
den blef deras dagliga gästabudsvisa, men med ett annat uttal: Gaudegamba
sebedo, jul ä näst ve sommer (eller : du är just densamme), pass på dim-
bam, sebedo, rättnu så bli vi tomme. Hvem skulle kunna drömma till, att
detta vore latin, som ick» hört det på stället till sin första upprinnelse?

EFETR DIGERDOBEN.

159

Att läsa bort sår m. m.

Vår Herre J . . . rider öfver hede, Där möter han den lede.
Hvart shall du hän? sade vår H. J. Jag shall åt kött att suga
hlod. Nej, jag förmenar dig. Du shall ur hen och i kött, ur
kött och i shinn, ur skinn och ända åt helfvetes pina, genom tre
namn m. m. 1).

Att döfva verk:

Vår H. J. rider in på kyrkogård, der döfde han håde verk
och sår: J... somnade , verken domnade ; J... vaknade, verken
saktnade, genom tre namn, m. m.

En del af folkets gudstjenst isynnerhet de förnämares och
rikares bestod ock i att gifva till s. k. heliga bruk det för¬
nämsta af allt, hvad de egde. Således måste mången ung
flicka hemligen sucka inom klostrets murar, som hellre sett sig
inspärrad i en älskares armar; så insveptes månget gcnerdls-
och ministerämne i munkkappan och så gjordes många barn till
tiggare eller torpare genom föräldrars och slägtingars skänker
af deras rättmätiga arfgods till kyrkor och kloster.

Alla skrock och vidskepelser, som de kringstrykande munkar
inplantat hos godtrogna gummor och enfaldiga barn, kan man
lättare föreställa sig än beskrifva, då en stor myckenhet intill
vår tid ej hunnit att utrotas. Onödigt är uppräkna alla; men
här äro några, dem man kan anse såsom den tidens Cateclies,
efter de hade ingen annan:

I Vid giftermål och bröllop.

Ej må man möta sopor i dörren, om man vill bli gift
det året.

Om en flicka och gosse äta af en och samma beta, bli de
kära i hvarandra.

Midsommarsnatt skall man lägga 9 slags blomster under
hufvudet; så drömmer man om sin fästman eller fästmö och
får se densamma.

') Denna och den följande påfann jag i Gunnarskog skrifven af en, som
långväga var ombedd att hjelpa. men kunde ej komma i egen person. Folket
satte icke mindre tro till dessa lappar än en gumma på Dahl till en sedel, som
en sockendjekne gaf henne på hennes anmodan att hjelpa, det hennes kalfvar
skulle blifva lifliga:

Hvita kalfvar och röda

De som ej vilja lefva få bli döda.

160

PAFVISKA TIDEHVARFVET

Ej må ungkarl gifva en flicka knif eller knappnålar; ty
de sticka sönder kärleken.

En flicka må ej se sig i spegeln, sedan nermörkt är, eller
vid ljus, att ej förlora manfolkstycket.

Bruden skall laga att hon först får se brudgummen, så
får hon husbondekaslet.

Hon skall under vigseln för samma orsak sätta sin fot
framför hans.

Äfven tör samma skäl skall hon laga, att hon sätter sig
först ned i brudstolen.

För samma orsak skall hon liksom af våda släppa skon
af foten eller näsduken eller något annat på goltvet, som brud¬
gummen af höflighet bugar sig att hjelpa till rätta. Hans öde
blir att kröka rygg under hela äktenskapet.

Bruden skall stå brudgnmmen nära, att ingen framdeles
må tränga sig dem emellan.

De hålla i kyrkan ett band eller kläde emellan sig, att
de må bli ensamma tillhopa.

Begge böra hafva pengar i skorna, att mynt må aldrig

tryta.

Den som under vigseln lutar från den andra, dör först;
äfvenså den, som ser bäst ut.

Bruden skall taga méd så många fingrar på bara kroppen,
under det hon sitter i brudstolen, som hon vill hafva många barn.

Att hon må få lätt barnsäng, skall hon vid hemkomsten
från kyrkan till venster spänna ifrån bukgjorden om hon ridit,
men fimmelstången om hon åkt.

Att bruden må bli god mjölkko, möter hennes moder
henne på gården, då hon kommer ur kyrkan, med ett mjöik-
glas att utdricka.

Till mat på första barnsängen skall hon förse sig med en
kaka och en ost, som hon har hos sig liggande i brudsängen.

2 Om barn

När barn äro nyss födda, lägges en bok under deras
hufvud, att de må bli nimme till att läsa.

När de första gången lögas, lägges penningar i vattnet,
att de må bli rika. En pung med penningar uti sys ock kring
halsen.

EFTER DIGERDÖDEN.

161

Något af faderns kläder1) bredes på flickebarn och moderns
kjortel på gosse att få tycke hos andra könet.

Modern bör möla barnet i dörren, när det föres bort till
christendom; men när det föres hem, sedan det är döpt, skall
man möta det i dörren med en brödkaka, att det aldrig må
fattas bröd.

Så länge barn ej fått namn, må ej elden släckas.

Ej må man gå mellan eld och spenbarn.

Ej må man sent bära in vatten, der spenbarn är, utan
att kasta eld deruti.

Ej må någon, som kommer in i huset, taga ett barn i
sina händer, utan att förut taga i elden.

När barn få snart tänder, vänta de snart nya syskon efter.

Om barn trifs gerna i varmt vatten, bli de horaktiga.

Ej må man vagga tom vagga, ty barnet blir grätt och
olåtigt.

När ett förstfödt barn, som är födt med tänder, biter
öfver onda bettet, så blir detta läkt.

Barn må ej på en gång läsa och äta, ty det får trögt
minne.

Barnet skall först taga i hund, men ej i katt, att få godt
kött till läka.

Om barn leka med eld, få de svårt att hålla sitt vatten.

Barn som är afladt före vigseln, skall modern sjelf hålla
vid dopet, eljest blir det icke äkta ; men är det födt förut,
skall hon hålla det på armen, när hon står brud.

3 Vid sjukdomar.

Om den sjuka får främmande mat, blir han frisk.

För läkemedel bör man ej tacka, ty det har ingen verkan.

Ej må man med öppet sår gå öfver grafvar; ty det läkes
sent eller aldrig.

Onda bettet botas af förstfödt barn med tänder.

Ej må man före morgonen omtala, om man sett spöke,
att ej bli kramad och spotta blod.

Sedan nermörkt, är må man ej gå till vatten, att ej få
onda bettet.

l) Om man det så hafva kan, skrifver ColertlS.

162

PÅFVISKA tidehvarfvet

För samma orsak eller ock att ej bli kramad, skall man
spotta 3 gånger, då man går öfver vatten, då nermörkt är.

För den sjuka bör man låta bedja i 3 kyrkor; dock bör
gerna deribland vara en offerkyrka såsom Gunnarskog, Visnum,
Råda m. m., om man bor dem så nära. Det måste då hastigt
slå ut antingen till helsa eller döden.

4 Om fiske

Stora fiskars tänder böra uppbrännas, att bli lycklig i

fiske

Man bör ingen tillsäga, då man går åstad att tiska och ej
omtala, antingen .man får mycket eller litet.

Ej heller bör någon främmande få se, huru mycket fisk
man fått.

När man ror ut från landet att fiska, må man ej vända
båten ansöls 1).

Knappnålar funna i kyrkan och der gjorda till metkro¬
kar, nappa bäst eller äro jäfvast.

Går qvinfolk öfver metspö, nappar ej fisken.

Stulen fiskredskap är lycklig, men den bestulna mister
lyckan.

5 Åtskilliga hushållsreglor.

Ej må man köra lik till kyrka, ty hästen blir skämd.

Ej må man lysa under bordet, att ej gästerna skola bli
oense.

Ej må man vända om, då man går i något ärende, att
det ej må aflöpa illa.

För knappnålar må man ej tacka, ty de tappas bort.

Qvinfolks möte är ondt, om det ej är en lönhora.

Kommer en främmande in, der ljus stöpes, skall han taga
i elden, eljest lossnar talgen af ljusen.

Ej må man spinna om torsdagsqväll 2) eller Dymmelveckan,
ty det spinner efter om natten.

1) Den som ej vet hvad detta ordet betyder, finner det tillräckligt för-
klaradt i Delsboa illustrata.

2) Såsom afguden Thor så högt var dyrkad i Värmland under hedendo¬
men, att han ock hade sitt tempel vid Gillberga (se pag. 71 , så har ock vördnad
för honom länge vidskepligen bibehållit sig hos folket mest i vestra Värmland
■och omkring Gillberga. Bönderna i Kjöla höllo för lika synd att förrätta något
bullersamt arbete om thorsdagsqväll, som att arbeta under gudstjensten på sön-

EFTER DIGERDÖDEN.

163

Kommer främmande in, der korf kokas, spricker han
sönder.

Om någon, som har onda ögon, ser då man slagtar, har
kreaturet ondt för att dö.

Slår man kreatur med vriden vidja, får det tarmlopp.

Vänder man tofflor eller skor med tån inåt sängen, så
kommer maran om natten.

Påskafton skall man göra kors öfver fähuset för troll¬
käringar.

När man ligger första gången i ett hus, skall man räkna
bjälkarna, så blir sant, hvad man drömmer.

Om man glömmer något, då man reser bort, är godt
hopp för de hemmavarande, att den resande kommer tillbaks;
men se sig tillbaks är ej godt märke.

När kattor tvätta sig eller skator skratta vid husen, vänta
de främmande. Har en sölaktig matmoder eller vårdslös piga
ej förr sopat golfvet, så bör det då visst ske.

Den som om juldagen kommer först hem från kyrkan,
slutar först sin andtid 1).

Om man går tre gånger kring kålsängen, sedan man satt
kålen, blir han fri för mask.

Om qvinfolk klifva öfver skacklorna, skenar hästen eller
blir skämd.

När väfstolen tages ned, skall man kasta ett eldkol der-
igenom, så får man snart upp ny väf.

Lägges eld i karet före mäskningen, surnar ej dricken
(konst och arbete göra der intet).

Julafton kastar man styfva råghalmsstrå i taket, så många

dagen. Denna syndiga osed förestälde kyrkoherden Keckstadius omkring 1640
flera gånger sina åhörare, men utan verkan. Ändtligen tystnade han dermed,
men lät med flit sitt husfolk om thorsdagsqvällarna göra sådant arbete, som
allmogen hade mesta afsky för, såsom spinna, tälja, tröska o. s. v. Det gjorde
efterhand, att när de sågo intet ondt komma derefter i prestgården, så trodde
de ock, att det skulle icke skada dem. Ännu är brukligt det namnet thors-
dagsbyting, som lär bemärka, att de trodde, det trollen hade makt bvta bort
de barn, som föddes på thorsdag.

M I Gunnarskogs socken skall en gång icke länge sedan hafva händt, att
några skalkar under gudstjensten om juldagen borttogo selstickorna, som satte
bönderna mycket att göra. En berättelse är ock om en bonde i Eds socken,
hvilken vid hemfärden var först af alla, men skackelträdet gick ur för honom,
då han kastade sig på hästen och red i sporrsträck hem, låtande sin hustru
sitta qvar i släden midt på vägen, tills han fick sända efter henne.

164

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

strå som fastna så många trafvar råg får man det året (der
gäller att hafva gistet tak).

Tom säck må ej bäras oknuten. Går en bafvande hustru
derefter, så blir hennes foster aldrig mätt; men råkar en ko
på den olyckliga vägen, så tar hon sig aldrig kalf.

Då man lögar sig, sättes stål i vattnet och Necken bindes
sålunda: Neck! Neck! stål i strand. Far din var en ståltjuf,
mor din var en nåltjuf. Så långt skall du vara härifrån, som
detta rop höres; och då ropa alla med full hals: Ho, hagla!

Vackra lärdomar! Jag kunde uppräkna otaliga flera men
ledsnar, och hade ej anfört dessa, om ej för att gifva dem en
afsky för skrock och vidskepelse, som ännu torde deruti finna
nöje, men se, att allt förnuftigt folk anser det för dumheter
och synd.

Om skolor gäller här detsamma, som i föregående tide-
hvarf (p. 112) derom är nämdt, och om pastoraten och kyrkorna
få vi tala längre fram.

IV. Om landets höfdingar, fogdar, lagmän, prostar
ocli andra märkliga män.

Såvida det står fast, att Värmland i någon del af detta
tidehvarf lydt under Axevalla och Lödese, samt sedan till .Öre¬
bro, som skäligen ej kan nekas, så blefve nödigt att upp¬
leta dess öfverfogdar till stor del på binsidan Svartelfven. Gull-
spång och Götha elf; men det torde vara ett fåfängt besvär
och få vi nöja oss med dem, vi kunnat anträffa inom landets
gränser, hvilka äro följande x) :

I. Fogdar och krigshöfvitsmän.

I. Erik Ketlilsson (Puke) kallas 1368 Riddare och Marsh
innan Vermelandlie, gaf 1360 Riseberga kloster stadfästelse på
alla sina gods i Värmland och sin del i Jusherg (Jarlsberg) till
Alvastra. Hans fru hette Ingrid, som tillika med honom dog
1396. Deras son hade några år förut blifvit slagen i Bohus¬
län, men blef förbemälde år lika med fadern begrafven i Vad¬
stena; son af Kettil Johansson.

0 Större delen af dessa fogdar, lagmän m. m. äro hemtade ur Originaler
eller Antiquit. Archivo eller v. Stjernm. höfd. M. pars II. M. S.

EFTER DIGERDÖDEN.

165

II. Johan Herbrichisson (Köningsmark) R. R. höfding öfver
Värmland och Dahl 1390; död 139 . .; gift 1) med Anna Vase ,
2) Cecilia Blå.

III. Jösse Hanisson (kanske Hake); höfvitsman i Värm¬
land 1434, 35; var delaktig i upproret mot Carl Knutsson och
blef bränd 1439 om vintern * 1).

IV. Torsten Ingelsson (Rahm) blef af Carl Knutsson för¬
ordnad till höfvitsman i Värmland 1436, men gjorde sig äfven
upprorisk och fick samma öde som Jösse Hanisson.

V. Claves Niclisson till Ellinge och Vik; K. Christians
Råd och höfvitsman i Värmland 1440, 45. G. m. 1) Carin
Stensdotter Bjelke , 2) Katerin Bengtsdotter , som lefde enka 1464;
son af Nils Svensson till Ellinge.

VI. Nits Brath ä Vapn skall hafva kommit in ur Norge
i k. Carl Knut ssons tid, af hvilken han 1456 4:de dag jul blef
adlad och gjord till landtvärnsman i Värmland. Vackra gods
egde han i Fryksdalen och Grums härad. När han 1480 gifte
sig med Margith Ifvar sdotter gaf han henne Grufön till mor-
gongåfva 2). Sonen, Matts , skref sig till Björke i Fryksdalen
1507, och Jöns till Höllene ( Höglunda ) blef svensk stamfader
för den adliga Bratteslägten 3), som förmodligen eljes härstam¬
mar från Björkebenernes general, Halvard Brätte , i konung
Håkan Håkanssons tid 1225.

VII. Peder Knagh, ärlich och välbyrdig man, fogt öfver

*) Stamfadern för Hake slägten namnes Jöns Hansson med de omständig¬
heter, att han lefvat i den tid Sverige och Norge voro förenade; att han bott

i Vermskog; varit en stor och stark man samt något slags officer och höfding
öfver krigsfolk; och emedan hans sonsons sonson, Jöns Eriksson Hake , bland
de första bygde sig gård i Filipstad, så är ej olikt, att han är samme man som
Jösse Hanisson. Dock hade icke jag eller någon annan att räkna till mycken
heder att härstamma från honom, såvida ej någon ny Edenius ville tala för
värmländingarnes oskuld i upproret emot Carl Knutsson.

2 1 Brefvet är skrifvet på papper och det äldsta af det slaget, som jag i
original funnit, emedan papper den tiden var rarare än kalfskinn. Det var
skrifvet i Tingvalla om permessodagen 1480; men bröllopet stod i Burvik i
Gillberga.

°) Jag har i Lärd. Tidn. N:o för 1767 visat, att våra Värmlands-
Brattar i borgerligt stånd måste härstamma af samma slägt. Vid början af
den slägttafla , som 1766 utkom i Stockholm, om adliga Bratteslägten torde
vara åtskilligt att påminna och tillägga; åtminstone kan jag der styrka min talan
med ongmttMokumenter, till hvilka jag genom Herr landsh. och Commend.
Baron Hamiltons högtgynnande anledning fått tillgång i Björke och Sunds
socken .

166

PAFVISKA TIDEHVABFVET

Värmland, Dahl och Åkerbo härad 1480 — 97. Det förra året
bevittnade han Nils Braths morgongåfvobref och det senare ett
köpebref på Glomserud, der han nämnes framför lagmannen
Nils Olsson.

VIII. Erik Abrahamsson (Lejonhufvud), höfvitsman pa Öre¬
bro 1511, falde samma år ett utslag om gården Löföen i
Visnum, som tyckes intyga, att han haft befalla och styra i
Värmland. Han blef halshuggen 1520.

2. Underfogdar.

I. Madnus Joansson satte sitt sigill under ett bref om
jordabyte i Glumserud 1415, förmodligen var han fogde öfver
Östra Sysslet.

II. Hanis Skräddare undertecknade ock med sitt sigill
samma bref. Troligen har han ock varit fogde; ty i den tiden
kan man icke förmoda, att någon skräddare bestått sig med
pitschaft. Kanske de voro öfver hvar sitt Syssel. Det är ej
olikt, att han varit höfvitsmannen Jösse Hanissons fader.

III. Herman Gisebar, en utländing, tysk eller dansk, inne¬
hade Edholms slott i Erici Pomerani tid, intill dess slottet
måste uppgifva sig till Peder Ulf sson 1434.

IV. Anders Nilsson var fogde på Agneholm vid samma
tid, som den förre var på Edholm, och undergick med honom
samma öde. Troligen har den ena haft att befalla öfver vestra
och den andra öfver östra Sysslet.

V. Otto Torbjörnasson (Stuth) lefde omkring 1460, 70
och var fogde på Agneholm. Han förekommer på flera ställen
såsom en märklig man i Värmlands historia, såsom han ock
var häradshöfding. Hans fader, väpnaren Torbjörn Stuth, lem-
nade Ekenäs i arf åt sin dotter, som skänkte det bort till
prestgård i Kihlen 1431, och hans son, Torbjörn Oddsson, blef
underlagman i Värmland. Otto förstörde Axevalds slott 1468.

3. Lagmän.

ti [Om icke alla så hafva dock de flesta af dessa varit riksens
råd och större delen i slägtskap med hvarandra.

I. Gustaf Tunasson (Sture) öfverlefde digerdöden och gaf
1350 godset Hammar i Bro socken till Rackaby kloster.

II. Amund Hatt, lagman i Värmland, var död 1367, då

EFTER DIGERDÖDEN.

167

k. Albrecht skänkte hans enkas, fru Elisa , gods på Öland till
sin rådsherre Erik Carlsson

III. Augmund Hemingsson (Hatt)till Todene , riddare 1385,
1405, förde Tottevapnet och var g. m. Gunnil Stjernbjelke,
Daniel Gustafssons dotter.

IV. Sten Stensson (Bese) till Ekhult, den förres måg, hvars
dotter, Kerstin , han egde och lär således hafva i rätt ordning
varit dess efterträdare. Han var en af drottning Margarethas
första medhållare 1388, men kunde ej lefva 1485 (se not *)■

V. Olof Björnsson , beskedelich danneman och lagman i
Värmland 1413, 15, då han bevittnade ett jordabyte i Glum-
serud och Ves-härad. Af alla omständigheter synes han hafva
varit af Vingeslägten.

VI. Nivlis Tykasson 1424, 30, då han tillbytte sig Rom-
staff för Sadatangh i Ves-harid. Hans dotter Ingeborg blef
1440 nunna i Vadstena kloster.

VII. Björn Niclisson (Vinge) till Todene 1438, 49 var
förut häradshöfding ; g. m. Kerstin, dotter af Abjörn Jönsson
af ,Lydom ( Forstena ätt). Troligen var han den förres son.

VIII. Amund Hath, Ridder och lagman öfver Värmland,
höll syn i Eda 1454 J)- Eljes är en sägen bland allmogen i
Jösse härad, att Hatteslägten egt och bott på Vittensten i Eda
socken.

IX. Olof Björnsson (Vinge), R. R. lagman 1459. 95.
Hans dotter, Ingerd, blef 1468 nunna i Vadstena. Om det
är samma man, som 1507 köpte Björke i Fryksdalen af Matts
Bratt och 1620 blef halshuggen i Stockholm, så har han lefvat
ganska länge, åtminstone var den senare ock en Vinge.

X. Nils Olsson (Vinge) 1497. Hans märkligaste öden
höra till nästa tidehvarf, dit vi dem spara.

4. Häradshöfdingar och underlagmän.

Här nödgas man äfven famla i mörker af brist på nödiga
underrättelser. Stundom finnas underlagmän eller de, som
dömde i lagmans stad, nämda i Värmland och stundom härads-

’) Herr Ingen. Richenberg har behagat åt mig afskrifva originalet
Omkring denna tid har v. Stjernman anfört en Sten Stensson Bese 1445, 85
såsom Amund Hatts måg och lagman ; kanske han torde vara förblandad med
den förr omtalade under N:o IV.

168

PÅFVISKA TIDEHVAEFVET

höfdingar öfver någon viss treding. Kan väl hända, att detta
varit af olika betydelse, och att landet i denna tid hatt härads¬
rätt, hvilket det sedan måste sakna intill 1668; men så skadar
det ock föga, om vi anföra dessa män om hvarandra i den
ordning vi dem fått :

I. Harald Soop, stamfader för Soopslägten , var underlag¬
man 1352, 55 och egde gods i Värmland.

II. Peder Magnusson 1413, häradshöfding i tridungen
innan Nerike, som tycks vara Östersysslet, emedan han samma
år bevittnade ett gåfvobref på Ökn och Hackarud i Fogelvik.

III. Björn Niclisson kallas häradshöfding i Värmland 1430,
blef sedan öfverlagman.

IV. Olof Larensson , häradshöfding i vestra tridjungen
1456—68.

V. Otto Torbjörnasson (Stuth), fogden på Agneholm, fick
1473 in crastino Lucce donation på Värmlands häradsrätt; dat.
in Scopulis Kongshaffn.

VI. Torbjörn Oddsson (Stut) höll lagmansting i Gunnars-

by 1515 (origin.). t

5. Prostar

Dessa egde samma myndighet och anseende som en biskop,
så länge Skara biskop icke var i landet. Troligen hafva de
alltid varit kyrkolierrar i något hederligt pastorat, fast det ock
har kanske någon gång skett, att de tillika varit af prelaterna
vid domkyrkan och kunnat prunka åtminstone med den hedern,
om icke inkomsten. Det har ingen möjlighet varit att få rätt
på flera än dessa 5:

I. Nicolaus de Thingvaldum 1352 tillika Canonicus Ska-
rensis.

II. Gostaff Olafsson, provaster 1397.

III. Sven Grotta i Fryksdalen, provest 1431, blef biskop
i Skara 1436.

IV. Sixten Lindorrnsson i Tingvalla, provaster 1440, 44.

V. Mäster Jon öfverlefde reformationen.

6. Andra märkliga män.

Ulle Bonde på Hollerud öfverlefde digerdöden och har
derigenom blifvit en rik och märklig män, hvars namn och
minne här i landet aldrig dör ut. Om honom äro många be-

EFTER DIGERDODEN.

169

rättelser, de flesta af intet annat värde än att öfvertyga oss,
det våra förfäder haft litet nog att sysselsätta sig med och att
de låtit nöjda verlden bullra utom sig, endast de fått lefva
orubbade i sitt tysta. Hans hustru skall hafva fört bamsängs-
gröt varm från sitt hem till en grannqvinna i Sölje längst upp
i Elfdalen öfver 6 eller 8 mil, då hon åkt med släde efter en
elg, hvilken likväl störtat under hemvägen på Elgsjön ej långt
från Hökesberget. Ulle skall hafva egt två tröder, af hvilka
den ena bygde och efter sig namngaf Haborshytta invid Nord¬
marks grufvor; den andra bodde vid Saxeknute, ett berg på
gränsen emellan Värmland och Vestmanland; några nämna ock
Verme Bonde för hans bror.

Ulles son skall först hafva fått tillstånd att bo vid Hulte-
by, men måste sedan flytta till Bolgehytta och blifva bergsman.
Trenile döttrar skall ock Ulle hafva haft. Den ena ärfde Hol-
lerud eller Ullerud, den andra skall hafva fått ett hemman icke
långt derifrån, som nu kallas Prestgården och för den tredje,
stackars flicka! åt hvilken gubben förmodligen i den tidens för¬
ödelse icke tidigt nog lär kunnat skaffa man, bygde han ett
kloster, af hvars murar sedan Nedra Ulleruds kyrka skall hafva
blifvit vidbygd. Från denna slägt härstammar förmodligen
Bondefamiljen i Sverige allt intill vår tid.

Verme Bonde skall hafva varit den förnämsta, som i Verm-
skog öfverlefde digerdöden och åt den sidan varit Ulle Bondes
närmaste granne. Kan väl ske, att de blifvit ansedda för när¬
maste grannar, såsom de der haft begrepp redan i den tiden
att lägga de öfriga bönderna under sig, likt de nuvarande norska
husmän eller en del at våra herrgårdstorpare.

Thure Kettilsson var en af de förnämsta värmländingar,
som satte sig upp emot Carl Knutsson i upproret 1438. Han
hade dock icke bättre lycka än Jösse Hanisson och Torsten
Ingelsson; ty han blef fången och till lifvet straffad 1). Månne
han icke var en Vase eller Puke ?

Skulle man för öfrigt räkna en hop adelsmän för märk¬
liga, efter deras namn på ett eller annat kalfskinnsbref blifvit
räddadt från glömskan; så finnas de igen vid sina bostäder
under häradernas beskrifning längre fram.

*) Prost Hofst. M. S.

170

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

V. Om krig i detta tidehrarf.

Ehuru Norge och Sverige merendels voro under ett hufvud
förenade, så att man af den grund ej hade att frukta fiendtliga
infall från denna kanten, kan man dock föga annat anse hela
detta tidehvarf än ett sammanhang af förödelse och förtryck,
intet bättre än dem ordentliga krig med sig föra; ty tideböc-
kerna vittna knappt om annat än fogdars och bondepinares
hårda framfart med allmogen öfver alla rikets landsändar, som
vidt och bredt uppväckte knorr, missnöje, uppror, mord och
brand den ena gången efter den andra äfven i Värmland.
Isynnerhet kunna vi likväl vid vårt ämne anföra 3 ordentliga
krig, som denna tid gjort Värmland både gagn och skada.

I. Engelbrechtsfejden 1433.

Konung Erik af Pommern var en alltför svag regent,
oaktadt allt medhåll af egennyttiga landsförrädare, att kunna
så bibehålla folkets kärlek, att ju icke den mer och mer kall¬
nade, ju mer han utarmade både höga och låga med onödiga
krigsrustningar, svåra beskattningar och odrägliga utskylder, så
att eländet var obeskrifligt och ingenting fattades mer än an¬
förare för att störta konungen.

Engelbrecht Engelbrechtsson var från början en hederlig
odalman vid Kopparberget, som sedan blef väpnare och riks¬
råd. Han såg med grämelse, huru de oförskämda fogdarne i
Dalame upphängde bönderna i rök att pinas till döds, och
deras hustrur spändes såsom hästar och oxar för plog, harf
och tunga lass, till dess de hafvande fingo missfall. Bättre
lär ej heller tillgått i Värmland.

Engelbrecht tänkte, att konungen skulle både veta och vilja
bot härför, reste derför till honom att söka ändring, och an-
drog sitt ärende både dristigt och försigtigt; men då det ej
ville hjelpa, grep han till vapen och man ur huse var färdig
öfver hela riket att följa honom, så att han kunde innan kort
tid gå emot konungens parti i fält med mer än 100,000 man1);

1) Botins utk. till Sv. Hist. Vid detta och flera slika tillfällen förr och
sedan har händt det, som folket i landet vet öfverallt omtala, att jordegods
blifvit nedgräfdt och undangömdt. I vår tid skulle ej skada, om de alla blefvo
upptäckta. Dock ville jag helst önska, att sådant skedde med Långbans och
Siffle grufvor, så vida traditionerna innehålla sanning.

EFTER DIGERDÖDEN.

171

en krigshär, hvars like man sällan lär kunna framvisa i svenska
historien.

Folkets tyranner och blodsugare, konungens fogdar, hade
nog blifvit ofta stäckta i sitt välde af en uppretad menighet,
om de ej förskansat sig inom vallar och murar, men nu mer
var ej så lätt att komma till dem.

Till slikt ändamål voro äfven 2 slott här i landet, det ena
för Vestersysslet vid Edholm och det andra för Östersysslet vid
Agneholm.

Ibland flera sådana roffarenästen öfver hela riket, som till
stor del voro nybygda, ansåg Engelbrecht äfven dessa 2 för
sådana, som icke kunde bestå tillika med folkets välfärd; der-
för satte han en hederlig anförare öfver värmländingarne, rid¬
daren och väpnaren Peder Uljsson. Denne drog 1433 med
dem för Edholm och tog det strax in, under det fogden var
borta, förmodligen åt Lödese , satte eld på slottet och förvand¬
lade det i en stenhop.

Sammaledes gjorde de året derpå med Agneholm. Dess
fogde var ock bortrest till Axevalla, som han tillika egde och
dit fältherren redan förut sändt krigsfolk, så att fogden lär ej
kunnat komma derifrån. Daleborgs slott undergick till slut
samma öde. Efter 3 dagars belägring måste danska fogden,
Paine Jönsson, gifva sig på nåd och onåd och hade blifvit i
stycken sönderhuggen af bönderna, om icke Peder Ulfsson ädel¬
modigt frälst honom och gifvit allt hans gods till sköfling.

På sistnämnda ställe mistade värmländingarne och dahl-
bönderna något folk och fingo några sårade; men huru det
skett vid Agne- och Edholm nämnes på intet ställe. Kan väl
hända att besättningarna under fogdarnes bortovaro egt hvarken
samvete eller mod eller lust att försvara sig, utan gifvit
strax upp.

Således hade Värmland att vörda i Engelbrecht sin största
beskyddare, som ock förmodligen vid detta tillfälle lade det
under Örebro lån, det han sjelf ville styra och äfven fick af
konung och ständer i Halmstad Korsmessodagen 1435. Men hat
och afund läto ej folket länge njuta denna sin skyddsengel,
emedan han 1436 den 4 Maj om natten blef mördad på en
holme i Hjelmaren ej långt från Örebro af Måns Bengtsson
(Natt och Dag till Göksholm), som väl blef riksråd och lagman

172

PÅFVISKA TIDEII VARF VET

1 Nerike för sitt omak, men icke dess mindre till ny belöning
strax derpå ursinnig.

2- Uppror emot Carl Knutsson 1438, 39-

Engelbrechts framfart med slotten och deras innehafvare
hade väl bort afskräcka allt hvad kronofogde hette att utöfva
vidare tyranni, åtminstone så länge en hillig hämd och rätt¬
mätigt straff voro än hos dem i friskt minne, men det hade
kommit, såsom gerna plägar ske vid svaga regeringar, i vana
att vara fogde och menniskofiende tillika, och Engelbrechts fall
inblåste i dem ett nytt mod och tilltagsenhet, så att de inom

2 år började lika illa som förut handtera allmogen i Värmland
och Dalarne.

Men bönderna hade börjat lära känna sina rättigheter och
sin styrka och de beslöto skudda oket af sig, isynnerhet sedan
riksdrotsen Christer Nilsson börjat uppegga dalkarlarne mot
marsken Carl Knutsson.

Denna sistnämde herre hade mycket att äga i Sverige, så
att han styrde alldeles som en konung, fast Erik af Pommern
var ännu icke alldeles afsatt, men uppehöll sig merendels i
Danmark. Marsken hade icke heller ännu blifvit vald till riks¬
föreståndare, så att fogdarne i orterna med rätta borde anses
såsom konungens fogdar; men Carl tog sig deras sak an såsom
sin egen.

Han gjorde en resa till Preussen 1438 ; men snart hunno
honom de tidningar, att dalkarlarne slagit hans fogde och flera
hans hofmän ihjel. Sedan värmländingarne fingo veta, huru
deras grannar gjort, dröjde de icke länge, förrän de följde deras
exempel och deras fogdes själ blef äfven i förtid skickad till
evigheten. Bönderna trodde sig vara ett fritt folk och menade,
att intet ondt skulle komma derefter x) ; derför rusade de till
hans gård och slogo honom till döds utan tvifvel i Kisterud i
Emtervik, der en slik händelse säges hafva tilldragit sig.

Marsken var icke sen att genom bref på bref förmana
allmogen till trohet, bjöd dem ock skälig förlikning, ifall hans

') Vermanna the tijdende sporde,

Theras Fogathe sarnmaled gjorde,

Alla bönder mente fri vara tha,

Ty slogo the Tolkin darskap uppa. (Bimkr.)

EFTER DIGERDÖDEN.

1 73

folk hade något brutit; men då hade redan drotsen äfven i
Värmland, der han åtminstone tyckes hafva egt stor slägt, om
han ock icke sjelf der bodde, så uppblåst elden, att bönderna
trugade marskens utskickade och svarade, att “de efter honom
intet frågade och ville han icke låta dem vara i fred skulle de
ännu värre framfara" 1).

Det synes nog, hvem bönderna hade att vända ryggen
till; men marsken var en ung och lilltagsen herre, då deremot
drotsen var gammal och snart utlefvad. Marsken skyndade
hem och höll om Mårtensmessodagen en herredag i Arboga , der
han föredrog, att han beslutit hämnas på dalkarlarne och värm-
ländingame det öfvervåld, de gjort på hans folk, hästar och
gods. Närvarande herrar kanske till en del af drotsens parti
afrådde marsken i förstone af det skäl, att han kunde blifva
slagen, och borde hellre derför dagtinga; men han förlitade sig
till Gud och lyckan och sade sig vilja jula först i Hedemora,
sedan i Tuna och derpå i Mora, der han icke lofvade folket
godt julgästabud. Derifrån ville han draga in i Värmland och
på samma sätt tukta bönderna ; ty de borde hållas i aga 2).
Detta samtycktes allmänt 3). .

Icke långt derefter fick han kunskap öm, att värmländin-
garne fått en af hans egna herrar, Torsten Ingelsson, till an¬
förare och med honom voro på vägen till Örebro. Marsken
förtröt väl, att denna var honom så otrogen; dock lät han ej
modet falla. Förmodligen visste han ej om drotsens spel i
denna sak; derför skref han honom till och begärde hans råd;
men rådet blef att marsken borde dagtinga med bönderna. Det
föll honom ej i smaken, thy svarade han: “medan -vi så för¬
hala tiden, få våra fiender rådrum att samla fördubblade krafter
i alla landsändar och draga allmogen ifrån oss“. Men drotsen
påstod ändå, att man borde komma i vänlighet öfverens, emedan

*) The achtade togh ej hvat han sade.

Uthan trugade fast mera illa göra,

Ok sagde efter Marsken intet spöra. (Bimkr.)

2) Uthan almogen far nakon aga,

The lyda oss aldre i vara daga (Eirakr.)

3) The svarade honom alla mäste:

Fullfölgin thet än med thet bäste. (Eimkr.)

174

PÅF VISKA TIDEHVARFVET

det ej hörde hans embete till att börja något krig med rikets
undersåter 1).

Då lörstod marsken snart, hvarthän det ville bära. Han
samlade af sitt hoffolk så många han i hast kunde få tillsam¬
mans och satte sin general, Arvid Svan, öfver dem, samt lät
utgå befallning till landsorten, att krigsfolk skulle skyndsamt
tåga till Värmland och gifva sig under Svans fana.

Emellertid skref fogden på Örebro slott till marsken, att
värmländingarne voro staden 6 mil nära förmodligen vid Vall
i Visnums socken. Då gjorde han sig strax redo och genom
natt och dag red till Örebro, der han vid ankomsten fick se
begge härarne tåga emot hvarandra, men hade tillika nöjet att
se de mesta sina fiender taga till flykten vid första åsynen af
hans hofmän 2). Allmogen af tre härader följde dock med
Torsten och Svan gick efter, men for med lämpa fram, gaf
goda ord och rådde dem falla till föga, bedja om nåd och
gifva ut hufvudmännen samt betala skatten till marsken, så
skulle intet ondt dem vederfaras. De lofvade så, men sökte
endast utdrägt på tiden, till dess de lockat Svan efter sig 16
eller 17 mil till Skärmnäs i Vermelen.

Ett stycke söder från detta sund nedanför öfverfarten var
ett näs3), som mest var omgifvet af is; der höggo bönderna
förskansningar omkring sig och trodde sig ganska säkra, men
fältherren kom bittida om morgonen emot dem tågande på
isen. Detta förekom väl bönderna något oförmodadt, men icke
dess mindre ville de behålla ett friskt mod på Jössehäringarnes
vis och ropade med en mun, att de stodo sin egen fara och voro

1) Mitt embete thet ej kräfver,

Nakot örlog med them opstinga,

Ty är bäst att däktinga. (Eimkr.)

2) Tha bönder fingo Hoffmännena se,

Tha skildes ath ok flydde alla the
Utan thry härad ryckte med Torsten in,

Sik värja var tha theras sinn. (Eimkr.)

Dessa härader voro förmodligen Jösse, Gillberga och Nordmarks, hvilka
alla hade sin väg åt Skärmnäs, som vid detta tillfället utan tvifvel fick sitt
namn, emedan Eimkrönikan säger, att bönderna bygde ther skirma.

s) Detta var på en udde i sjön söder om Skärmnäs gård. Gent emot
ligger Skäktholmen , der ruiner synas efter en stenbrygga af kullersten, då sjön
är grund, emellan fasta landet och holmen. På sjöbotten der har man länge¬
sedan funnit gammaldags krigsgevär, men mera vet nu ej allmogen att tala
härom. (Herr kyrkoh. Unger.)

EFTER DIGERDÖDEN.

175

mån för sig sjelfva, då hofrnännen rådde dem, att antingen
gifva sig och hylla marsken eller ock skulle de dö x). De trot¬
sade ock hofrnännen att komma sig nära, men vid ett enda
anfall var bestäldt med hjeltarne. Som man ej kunde rida
genom bråten , som var förehuggen, steg marskens folk af hästarne,
gingo till fots igenom och strax nedgjorde vid 120 bönder.
De andra intogo skogen, lemnande i sticket allt hvad de hade* I 2).
Der syntes, hvad en oöfvad flock vill säga i fält emot exerceradt
folk. Svans män voro ej flera än lika emot bönderna, som
stupade, och bondehären var öfver 700 man.

Torsten Ingelsson, Jösse Hanisson och Thure Kjettelsson,
såsom förnämsta upphofsmännen till upproret, blefvo eftersatta
och ändtligen igenfunna samt till straff befordrade. De två
första brändes på ett bål. Sedan tog fältherren trohetsed af
värmländingarne för marskens räkning och blefvo de honom
aldrig mer otrogna, utan fattade de fast större kärlek till honom
och han till dem, så att han ock är en af de få konungar,
som haft nöje vistas i vårt land.

3. Bohusläningars ströfverier 1450

Sedan Carl Knutsson 1448 blifvit vald till konung i Svea,
antogo honom äfven strax derpå ständerna i Norge, af hvilket
land han satte sig i verklig besittning, men med danska hofvets
stora missnöje, så att de svenska sjelfva rådde honom att af-
stå Norge till Christian 1, hvilket ock i godo skedde. Men
icke dess mindre kom 1450 én ströfvande flock från Viken
eller Bohuslän in i Värmland, der de foro som fiender gruf-
ligt fram, röfvade, skinnade och plundrade folk och byar;
men förmodligen kommo de icke öfver Seflebron och Byelfven,
utan huserade i Normarks och en del af Nås och Gillbergs

V Bönderna svarade ater swa:

Wij felom oss sjelfve, huru thet kan gaa,
Tören i elliest til oss fara,

I finnen wij wiliom ider ej spara. (Eiiukr.)

2) Stor hugg the bönder fingo :

Slaa död the Hoffmän alla öpa
The bönder tha at skogen löpa,

The glömde qvar båd pik och skräppa
Then takkade Gud, som tha kunde släppa.
Hoffmännen fingo alla thera hästa och släder,
Och swa mycken flaatkaka mäder. (Rimkr.)

176

PAFVISKA TIDEHVAKFVET

härader och gåfvo sig dermed tillbaks, emedan de tvifvelsutan
ingen befallning härtill hade annat än hunger eller girighet.

Svenska konungen klagade väl härpå hos den danska,
som ock sammankallade sitt råd och förestälde dem saken ;
men de gåfvo inga sådana svar, att man kan tro, det våra
någon gång blifvit godtgjorda för deras skada 1).

Al. Om märkliga orter.

Allt intill slutet af detta tidehvarf voro ej flera än 18
pastorat i Värmland2), och således ej heller knappt mer än 18
vigda prester eller kyrkoherrar, hvilka skiftevis skulle förrätta
gudstjensten och underhålla messan i de flera kyrkor, som
hörde till hvarje gäll. Deraf hafva kommit de ännu i vestra
delen af landet brukliga talesätten: få tjenst eller hafva mess-
fall livar fjerde, tredje eller annan helgdag, lega fjerdedagsprest
o. s. v. och lära såväl högtiden till prydnad som presten till
beqvämlighet de mesta messor hafva skett i moderkyrkan.

Men dit kunde många åhörare hafva 10 till 12 mil och
måste således ofta sakna det nöjet att få utöfva en vidskeplig
andakt, hvilket hinder likväl munkarne undanröjde, såsom de
der hade skäl att på 3 sätt göra sig nödiga och välkomna.
Först att hafva en noga uppsigt öfver sina inkomster, sedan
att underhålla messorna och att förtjusa folket i skrock och
vidskepelser. Derutinnan ligger grunden till de många s. k.
munkkyrkor, hvilka just icke bygdes för munkars skull, men
dock af munkar mest handhafdes.

Emedan vi icke ega någon äldre indelning af landet än
konung Gustafs testamente, men likväl är att förmoda, det den¬
samma varit till i lång tid förut fast med någon skillnad, så
lägga vi den till grund vid landets heskrifning i detta tidehvarf
till sina socknar och derunder lydande orter.

') Rimkr. pag. 408.

2) Dessa tyckas hafva haft 3 häradshöfdirigar, men stundom kallas den
vestra delen Vester sy sslet, stundom ock vestra Tr edingen och den östra delen
dels Östersysslet, dels Tredungen innan Nerike. Om Mellan- Tridung en har
jag ingenting funnit. Jag hade velat gissa, att Nerike utgjort tredje Tredungen,
om icke denna delning varit till redan 1413 och således innan Nerike och Värm¬
land kommo tillhopa. Vid häraderna var föga skilnad emot senare tider, hvilket
man på sina ställen får anmärka.

EFTER 1UGERDÖDEN.

177

Man kan så mycket mindre invända, att någon här nämd
kyrka först varit grundad efter reformationen , som man ännu
till 100 år derefter icke hade hunnit med att på vissa slällen
ödelägga de onödiga J).

Tester om Klara

voro 1 4 pastorat i 8 härader : Gillberga, Stafnäs, Arvika, Kjöla,
Sund, Ekshärad, Holmedal, Blomskog, Nor, By, Millesvik, Kilar
Kilil, Tingvalla.

I. Gillbergs härad-

1. Gillberga moderkyrka. Såsom denna kyrka var den
första christna i Värmland, torde hon ock hafva fått äran att
med sitt härad blifva först nämd. Härunder lågo 4 andra
kyrkor, och var pastoratet mera vidsträckt än nu; ty åtmin¬
stone största delen af Sillerud och äfven Burviks gård ur
Grums härad * 2) lågo hit.

Både för sin ålder och vidd har detta varit ett af de för¬
nämare pastorat, så att ock den härvarande kyrkoherren stundom
varit kanik eller vice biskop öfver Värmland 3 4). En sådan man
kunde ock Gillberga med heder underhålla, emedan han till sitt
underhåll egde : Esketans, Odenstads, N. och S. Aspsäters, Väslbys
och Sandbohls och Gillberga hemman, alla i ljuflig belägenhet.

I anseende till den indelning, som än i dag allmänt säges
hafva skett med messan vid de andra kyrkorna, tyckes man
kunna slula, att här äfven varit någon diakonus, åtminstone då
kyrkoherren tillika var kanik; ty Gillberga skall ständigt hafva
haft messa, då deremot tjenst förrättades 2:ne gånger i Lång-
serud, 3:dje gången i Asneskog och 4:de gången i Lönskog*’).
Men om gudsljensten vid Sillerud fins ingen underrättelse 5 6).

*) Vismenii Encom. Vermel . 1687.

2) Nils Brath blef gift med Margith Ifvarsdotter på Burvik i Gill¬
berga socken 1480.

3) Kanikekullen ej långt från kyrkan, en hopramlad stenhög efter ett
stort kanikehus, bibehåller ännu åminnelsen häraf i sitt namn.

4) Jag måste beklaga, att jag aldrig fick tillfälle tala med den namn-

knnniga värmländska fornforskaren, sal. prosten Göransson i Gillberga, som
tvifvelsutan på många ställen varit mig till upplysning och hjelp; men, hvad
jag nu kan anföra om pastoratet, har jag att tillskrifva Herr Christian Gun-
narsson, som en tid vistades i Herr prostens hus.

6) Herr Jon i Gillberga var kyrkoherre 1480 och bevittnade då Nils
Braths morgongåfvobref till sin fru om Grufön i Grums. Om flera påfviska
prester härstädes har jag ingen underrättelse kunnat erhålla.

178

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

* Longerydh (Långserud) redkyrka x) under Gillberga skall
näst moderkyrkan vara den äldsta i pastoratet, hvilket landets
beskaffenhet och gårdarnes ljufva läge invid sjöstränderna be¬
visar, jemte de berättelser derom äro. Hit hörde ej så mycket
folk som i senare tider, sedan 2 andra kyrkor blifvit för¬
störda. Messa hölls två helgdagar å rad och hölls upp i två
andra.

f Lönskogs Capell 2) 13A mil N.V. från Långserud har

varit litet och bygdt af trä. Utom en del af Sillerud hörde
ordentligen hit: Hellesby, Fjälls, Tönneby, Lofteruds, Roljsby och
Lönskogs hemman. Vid reformationstiden har detta såsom onö¬
digt blifvit ödelagdt 3).

f Åsneskog eller Asenskogs capell hade en stor kyrka och
kyrkogård i jemförelse, hvilket allt stod qvar 1643 4); men då
hade hon länge varit ett öde hus af orsak, att en menniska
under gudstjensten der blifvit ihjelslagen, hvilket lär hafva skett
i påfviska tiden, emedan hon ej nämnes i k. Gustafs testamente.

* *

2. Staffuenäs (Stafnäs) moderkyrka var bygd af sten dock
ganska liten, ehuru pastoratet var ett af de stora, emedan
någon del af Sillerud och Brunskog låg härtill. På väggarne
hade hon högt upp några hål eller gluggar V* aln långa och
V* aln breda, som tjenade till fenster; men ljuset blef ganska
litet och måste man ständigt betjena sig af vaxljus i stora
jernlyktor, af hvilka 2 ännu blifvit förvarade. Kyrkoherrarna,
hvilka utom denna haft 4 andra kyrkor under sig, skola alltid
hafva bott här 5).

*) Redkyrka kallades en sådan kyrka, som var bygd så inuti skogen,
att man måste rida dit. De kallades ock stundom Reskyrkor, emedan de voro
bygda af upprest timmer, men svara för öfrigt ungefär emot våra nu varande
annexer.

~) I vår tid kallas Capell en kyrka, som måste deltagda i bygnad med
moderkyrkan, men om någon skilnad derutinnan gjordes på Redkyrka och
Capell i påfvedömet är mig obekant.

8 Derför nämnes det ej i k. Gustafs testamente. Platsen på en höjd
inom Lönskogs egor öfverväxt med skog hålles än i dag i stor helgd ; inhägnad
och fridlyst.

4) Gyllenii Diar. M. S.

6) Rhyzelii Verm. Eccles. M. S.

EFTER DIGERDÖDEN.

179

De hemmans namn, som nu hörde till dessa kyrkolierrar,
hafva vår tids kyrkoherdar glömt bort, efter de ej fått beljena
sig af dem på så lång tid och äfven varit så länge utom allt
hopp derom. Förmodligen egde de ett hemman i hvardera
socken om icke liera, och dessutom tionde af allt fiske i Ver-
melen 1).

Å 1515 blefvo 3 gårdar: Näs, Ryd och Sätherbo i Stafva-
näs prestegäll gifna till Riseberga kloster tillika med 2 unga
flickor, som der inom murarne skulle undergå någon del af
Jephtä dotters öde.

* Sillerwdt (Sillcrud) redkyrka var af trä ganska liten
och behöfdes icke större, emedan den del, som nu kallas Sil-
leruds finnskogar, låg då till Lönskog. Efter berättelser är ock
troligt, att till slut alltsammans kommit under Gillberga. Man
har hållit före, att Sillerud är den äldsta kyrka i Nordmarks
härad, dit hon nu i vår tid räknas 2). En stenfunt tycks nu
vara det enda märket af påfvedömet.

* Gladevalls (Glafva) redkyrka äfven af trä ganska liten,
dock en af de märkligaste. I förra tidehvarlvet är för troligt
anlördt, att här varit Gudvalla kloster. Eljes behåller denna
kyrka framför andra isynnerhet namn af munk-kyrka 3).

Kungsåsen ej långt från kyrkan, en bergshöjd af vacker
utsigt, har i detta tidehvarf fått namn och blifvit märklig deraf,
att k. Carl VIII vid sin resa till Holmedal och Norge ridit
der upp. Om dess stenkummel är förr nämdt.

* Vermeskogs redkyrka till Stafnäs är i allmogens inbill¬
ning den äldsta och märkligaste i Värmland. Hon skall hafva
gifvit landet namn; hit skola flera häraders innevånare hafva
sammanstött, innan de fått egna kyrkor, hvilket allt kommer

", Jösse härads dombok. I Brunskog, Vermskog och Glafva äro 3 gårdar
med namn af prestebohl och prestehög i Högerud.

a) Detta var sal. prosten Trancei mening i bref till mig 1771. Han
vill bestyrka sin sats dermed »att christna läran kom till denna ort från öster
och måste således stanna först här: blef folket christna, så behöfde det ock kyrka
och den måste de hafva för sig sjelfva, emedan sjöarne afskuro dem från de
andra delar af Nordmarken och för lång väg var till moderkyrkorna »

8) Herr past. Hedén torde ej gissa så orätt, att Helga socken, som nam¬
nes i Vestersysslet 1469 kunde för klostrets skull vara Gladevall. I denna sist-
nämda ligger gården Hönacka, fordom Hörasa, hvilken torde förstås med
Hörissa; men i Elgå fins ej någon gård, som har likhet till det namnet. (Se
nedanför Elgå socken i Jösse härad.

1 O

180

PÅFVISKA TIDEHVAEFVET

af digerdöden. Ty fast man icke kan förmoda, att folket då
just så dödt ut i alla närgränsande socknar, att de behöft låta
sina egna kyrkor stå öde och söka hit, har dock nöden någon
tid dritVit dem dertill af brist på prester, som ej lär halva stått
så lätt att få igen, sedan 466 dödt i pesten endast inom Skara
stift x), hvarvid dock förmodligen inbegripes sådana munkar,
som på vissa orter förrättade messan.

Hit hade folket från Jösse och Grums härader, Kild och
Gillberga närmast att stöta tillsammans på ett ställe och det är
troligt, att någon i nejden qvarlefvande kyrkoherre utvalt denna
kyrka till en allmän mötesplats på villkorlig tid för flera socknar
att tilldela folket nattvarden, låta dem offra för sina sjuka och
christna deras barn. Derför har ock strax efter digerdöden
utan tvifvel genom frivilligt sammanskott en altartafla här blifvit
invigd med årtalet 1353, -som till våra tider blifvit behållen* 2).
Kyrkan var för öfrigt bygd af trä och efter tidens vis liten.

Strands gård var redan märklig i förra tidehvarfvet, då
Gillis Bonde bodde der 1225. Efter digerdöden var Varme
Bonde dess innehafvare; ovisst om dessa äro stamfäder för
JRalim-slägten, som till slut egde gården 3). Eljes bodde Hake-
slägten också i Vermskog 4).

* Svanskogs redkyrka räknades nu till Gill bergs härad ocb
kanske till Stafnäs pastorat; men jag har om henne ingen
annan underrättelse, än att hon var till, liten och bygd af trä.

2. Jusses (Göthes) härad.

3. Arjfvika moderkyrka har, så fort hon efter digerdöden
kom i bruk, någon tid blifvit nyttjad af hela pastoratet , som
alltid varit stort och större än nu, emedan i senare tider 5 hemman
blifvit härifrån lagda under Stafnäs. Utom Arvika gård egde

') Rhyselli Episc. pars 1 p. 174.

2) Herr Commin. Fribergs berättelse.

3) Upprorsstiftaren Torsten Ingelsson (Rahm) skref sig till Strand på
1430-talet och efter honom hans son Salomon Torstensson och hans son Tor¬
sten Salomonsson vid reformationen.

4) Men om hans son Jösse Hanisson är dess stamfader, så är ej olikt,
att slägten efter hans fall gått ur sitt frälse på någon tid. Jöns Hanssons son
(se sid. 165 not *) var Hans Jönsson, hans son Erik Hansson, hans son
Jöns Eriksson, hvilken lefde i k. Gustafs tid. Alla 4 säges hafva varit i
krigstjenst.

EFTER DIGERDÖDEN.

181

kyrkoherren prestgårdarne i Gunnarskog och Ny samt Stommen
i Elgå1).

* Gunnarskog redkyrka af trä stod en tid efter diger¬
döden öde och Ny sockens kyrka blef 5 6A mil längrej S.V.
uppbygd. Hon lär derför haft tid att blifva så bristfällig, till
dess hon ånyo kom i bruk, att hon behöfde ombyggas, men
då blef en annan plats ett stycke i S.V. öfver sjön Gunnern
på Grafåsmoen 2) utsedd och arbetet påbegyndt, så att ock
tomtst enarne till vår tid varit synliga; dock blef der intet af,
utan kyrkan uppfördes på sitt gamla ställe 3). Den anledning
till flyttning från Grafåsmoen, som munkarne otvifvelaktigt i
senare tider diktat, har gjort, att Gunnarskogs kyrka blifvit
lång tid ansedd för en offerkyrka, der man från när och fjerran
aflägsna orter offrade för sina sjuka, som då skulle vara vissa
om snar ändring antingen till helsan eller döden. Härutaf och
emedan här alltid bott väl behållna bönder, som tillika varit
nitiska om sin gudstjenst, hafva de förmodligen städse och rik¬
ligen underhållit munkar, hvilka satt sitt nöje uti att föra några
slags protocoller, som sedermera alla förkommit. S. Karins 4)
och Margarethas 5) bilder bära ännu vittne om påfvedömet,
äfvensom de ännu hos allmogen behålla sina namn.

1) Herr Wilkin, kyrkoherre i Arvika, bevittnade 1480 Nils Braths
morgongåfvobref på Grufön i Grums hårad.

*) Denna Mo har namn deraf, att han ligger emellan sjöarne Gunnern,
Baksjön, dit skyttar fordom drefvo elgar, hvilka de fångade i grafvar, dem
de öfvertäckt med granris men å ömse sidor förskansat med gärdesgårdar. Så¬
dana elggrafvar finnas på flera ställen i landet, mest i Elfdalen, men i vår tid
förbjuder denna konsten sig sjelf.

s) Den gamla slitna sagan är äfven här, att livad som bygdes om dagen
refs ned om natten. Underligast att vi finna sådant skrock i nyare tider, sedan
ingen munk var till.

4) S. Karin var k. Costi dotter och blef halshuggen af kejsar Maxentio,
då det skall hafva händt, som i Vendel i Upland stått på hennes bild:

Virgo dum clamat, e Codis angelus adstat
Percussa gladio dat lac, pro sangvine, collo.
eller det rann mjölk i stället för blod, när halsen höggs af. Till hennes pina
var ett hjul tillagadt med jernsågar, som på ett besynnerligt sätt skall hafva
blifvit sönderslaget. Detta sattes sedan alltid vid hennes bild. Eljes var en
annan S. Karin, dotter till S. Brita, den alsvåldige Guds högt utkorade
Jungfru, men hon blef ej kanoniserad förr än 1498 och således var den i Gun¬
narskog äldre.

6) S. Margaretha var dotter till en afgudaprest i Antiochia men sjelf
christen och så öm om jungfrudomen, att förr än hon ville gifta sig med lands-
höfdingen Olibius, lät hon piska sig med ris, inspänna sig i jernbojor, rista sig
med gafflar och, sedan hon blifvit bränd med facklor och nedsänkt i en vatten-
kettil. höggs hufvudet af den 20 Juli år 152. Man skulle leta efter den jung¬
fru, som hade lust att göra så efter i vår tid vid tillbud af en landshöfding.

182

PÅF VISKA TIDEHVAKPVET

Den första, som upptog bostad i Treskog efter digerdöden,
skall hafva varit en svarfvare eller s. k. fateknallare från Vester-
göthland. 1 gruset efter murarne på ett hus i bemälde hem¬
man skall man hafva funnit en hästsko af oformlig storlek.

* Elgo (Elgå) redkyrka var af trä. Jag har ej funnit
socknen nämd förr än 1469, då hon kallades Helga socken i
Vestersysslet. Agneholmsfogden, Otto Torbjörnasson , gaf då sin
gård Hörissa härstädes emot Aaros i Ampne härad, men det
är möjligt, att med Helga socken kan förstås Gladevall.

Solövik (Sulevik) var i detta tidehvarf så mycket mer en
offentlig marknadsplats , som en sådan varit i stånd allt ifrån
hedendomen. Marknader höllos om Korsmessan och Mormessan1).

Fröbohl invid kyrkan blef i slutet af detta tidehvarf ett
Hjärne-gods förmodligen genom gifte 2).

* Ny capell är den första kyrka, som man med visshet kan
säga icke har varit till före digerdöden. Sedan folket i Gun-
narskog dött ut, började de först öka sig på de behagliga slät¬
terna vid sjöstränderna vester och söder ut och funno derför
nödigt att sig närmare till hands bygga en ny Gunnarskogs
kyrka, hvadan hon ock behållit namnet. Likvåhl på vägen
emellan Sälboda och Vagged vittna ännu om den tid, då de
nedra Gunnarskogsboar buro sina lik till denna kyrka, då der-
emot de öfra buro sina till Eda i vester, hvarefter ännu Lik¬
våhl synas på Fjälls och Öjenäs skogar 3). Ovisst är, om Ny
kyrka, som var liten och af trä, varit invigd S. Sigfrid till ära;
men intill vår tid har hans bild blifvit här förvarad med Gunnar
Groffa under fotterna; äfven en Mariabild och en annan obe¬
kant 4).

* Bronskog (Brunskog) redkyrka af trä räknas i k. Gustafs

J) Palmsk. och Gyllen. M. S.

2) Måns Jenisson, sonsons sonson af Jenis Hjärna, k. Albrechts Råd
1371, skref sig till Fröbohl och Tömte. Han var gift med Agneta Fleming
och blef mördad i Stockholm 1520.

3) Dessa bestå af hopkastade stenhögar vid vägen, der man hvilat med
liken; och synas äfven sådana på flera ställen i landet.

4) Här i socken ligger Juteberget ej långt från Fiskevik, der landsvägen
går fram från Eda till Tingvalla. Det har namn deraf, att värmländingarne
derifrån hindrat de danska att komma längre fram i fiendtliga tider, emedan
der är icke mer än endast landsvägen emellan berget och sjön Flagan. De
hafva nedkastat stenar, stockar o. s. v. Men jag har kanske bort anföra detta
i förra tidehvarfvet eller ock bör det sparas till k. Erik JJIV:s tid.

EFTER DIGERDODEN.

183

testamente i denna ordning, fast man längre fram finner, att
åtminstone större delen af socknen låg i Stafnäs. Troligast är,
att i detta tidehvarf hafva Brunskogsboarne vid varande mess-
fall hemma ömsom besökt kyrkorna i Arvika och Stafnäs, allt
efter som de lågo dem närmast till. Denna socken var nu
mycket vidsträckt, emedan i senare tid 2 kyrkor blifvit till-
bygda, och hon utgör nu ett eget pastorat. Här slog Arvid
Svan en hop af Värmlandsbönder nedanför Skärmnäs sund 1439.

Röbergsliöjden på vägen emellan Tobyn och Homsjön i
Finnskogen har ännu lemningar efter åkrar samt åtskilliga bygg¬
nader i stenmurar m. m., hvilket allt kunde föras till diger¬
dödens minne ; men en i orten gängse berättelse tyckes utvisa,
att denna höjd blifvit öde vid annan tid. Der skall en rik fru
hafva haft sitt säte, som egde Tobyn och flera lägenheter, men
var så obarmhertig, att hon nekade en fattig syster, som hon
egde i Slobyn, all hjelp i sin nöd och icke en gång ville er¬
känna henne som syster. Då hon en gång rodde öfver Mangen, skall
hon hafva fält en guldring i sjön och då af förmätenhet hatva
sagt: “ Det är så omöjligt, att jag kan bli fattig, som det är,
att jag kan få denna guldring igen men begge skedde snart
nog. Hennes fiskare fångade en fisk, som hade ringen uti sig,
hennes gård brann upp och olyckor tillstötte, att hon till slut
måste sjelf tigga sin fattigare syster om uppehälle. Det är in¬
genting som hindrar, att icke händelsen kan vara sann; åtmin¬
stone är berättelsen allmän både inom och utom socknen1).

* *

4. Kiula (Kjöla) moderkyrka. Ovisst är, om denna eller
Eda är äldst; men så långt tillbaks, som någon underrättelse
gitves, har denna varit moderkyrka och kyrkoherrarna här bott,
hvilket ock prestgårdens vidd och läge tyckes intyga. Nohlby
stom i Eda hörde ock hit om ej mera.

Om det är sant. som en gammal berättelse innehåller 2),
att under norska föreningstiden Skillingmark och Jernskog till
någon del legat under Ejdeskogs och Vingers socknar i Norge,
tycks detta gäll nu icke hafva varit synnerligen stort i jemfö-

') Herr Comminist. Sv. Rolander.

2) Denna underrättelse har jag fått af Herr kyrkoh. Sv. Norén.

184

PÅFYISKA. TIDEHVARFVET

relse mot andra påfviska Men icke dess mindre vill man på¬
stå, att kyrkoherrarna 1) äfven här varit kaniker, hvilka i Skara
biskops ställe haft uppsigt öfver presterskapet i Värmland, eme¬
dan en stenkulle , som annars liknar ett grafkummel "), på Jern-
skogsbodas egor 1h mil söder från Kjöln ännu eger namn af
Kanikekullen , och skall deras bostad hafva varit belägen invid
landsvägen åt Nordmarken.

Då den gamla träkyrkan stod qvar, egde den många öfver-
lefvor af påfvedömet och är till vår tid förvaradt ett offerbord ,
som suttit på norra väggen, der man vid kyrkogångar, barn¬
dop och brudvigsel offrat icke allenast penningar utan ock efter
gamla norska viset allehanda slags mat. Klockstapeln är väl
en af de äldsta i landet och har än i dag förvarad en klocka
med åtminstone för mig oläsliga bokstäfver 3).

* Ede (Eda) redkyrka af trä säges allmänt vara äldre än
Kjöla, men det kan härröra af digerdöden. Eljes måste de
båda vara väl gamla och förmodligen bygda strax efter Olof
Skötkonungs död vid den tid, Olof Helige gjorde Solöar till
christna. Såsom kyrkan ligger invid den enda landsvägen
emellan Norge och Värmland, så är icke utan, att hon utstått
svårigheter af fienden; dock vet ingen säkert berätta, om hon
någon gång blifvit bränd, om icke i Ribbungarnes eller Håkan
Håkanssons krig, som vi redan omtalat. Gården Hvittensten
härstädes skall hafva hört Hatte-slågten till.

3. Frijsdalen (Fryksdals härad)

5. Sund eller Sunne moderkyrka har utan tvifvel varit i
bruk ständigt så efter som före digerdöden, ehuru några hem¬
man då blefvo öde. Det är ock intet tvifvel, att ju kyrko-
herrarne städse bott härvid och såsom i ett af de hederligaste
gäll haft sig anslagna lika ansenliga inkomster, så att de väl
kunnat prunka som kaniker och mindre prelater. Sitt ordent-

Herr Byrger, kyrkoherre i Kjöln, bevittnade Carl BratllS salubref
till Haquin Tordsson på Björkö i Fryksdalen 1469.

-) Några hafva gifvit mig anledning att anföra denna i hedendomen (se
sid. 79).

3) lnscription är sålunda:

fim vm r i® sm ta ®ib s ® «

EFTER DIGERDODEN.

185

liga säte hade de länge på Rottneros, intill dess det 1435 blef
bortbytt emot andra hemman 1). Eljes hörde hit Prestebohls
gårdar i Fryksände och Emtervik, Kyrkobyn i Lysvik och Ran-
sjöskog m. m. Kyrkan var liten och bygd af trä. Ehuru otilll-
räckligt, har man dock här igenfunnit de mesta påfviska kyrko-
herrar, som stått att finna i Värmland 2).

Emellan Suneby och Hensgård synes i sjelfva skogen tecken
till en byggnad på en hög kulle, som nu är med skog öfver-
vuxen. En stenbro har öfver en djup dal gått fram till huset.
Detta säges hafva varit ett kloster , det kanske någon folkunge
anlagt på sitt odalgods Suneby före digerdöden, men vid refor¬
mationen blifvit förstördt 3).

Rottneros eller Rottna var en stor gård, hvaraf en fjerde-
del var prestbohl, till dess Peder Germundsson tillbytte sig den¬
samma år 1435. Ovisst af hvad slägt denna Peder varit;
men Låma-åtten egde både förr och efter den öfriga delen af
gården och derför skref sig till Rottna Lindorm Matsson och
Knut Lindormsson 4). Denna sistnämda dog barnlös och ovisst
är sedan på lång tid, i hvars händer godset fallit.

1) Väpnaren Peder Germundsson i Sund tillbytte sig från kyrkan '/■< i
Rottneros och gaf igen Laggaregården, Kolsvik och fisket vid alla sina
stränder. Det skedde Thingvalla diw B. Urbani 1435 med biskop Sigges i
Skara stadfästelse, som bevittnades af Bengt Gustafsson (Gyllenétjerna) Archi-
diaconus; Bengt Nicolai och Olof Paffe, kaniker i Skara; Sone Siggesson ,
Björn Niclisson (Winge) och Alexander Tor stensson, väpnare.

2) De hafva varit följande:

Herr Sven Grotte eller Store af en gammal adlig slägt i Östergöthland
var kyrkoherre här 1431, 35, då han bytte bort Rottneros; men året derpä
blef han biskop i Skara och var då kanik eller landtprost i Värmland,
(Rhyzel. Episcop.) fast han ej kallas så i bytesbrefvet.

Herr Joachim Buscll 1469 bevittnade Värfrudag dvre bemälte år Carl
Braths salubref på Björka till sin svåger Haquin Tordsson och syster
Margretha.

Herr Lorens i Sund 1480 underskref då Nils Braths morgongåfvobref
till sin hustru på Grufön i Eds socken.

Herr Håkan 1507 bevittnade då Matts Braths salubref till Olof Björns¬
son (Vinge) på Björka gård.

Herr Nils i Sund, hederlig man, 1515 var då med på tinget, som
Torbjörn Oddson höll i Gunnarsby.

*) Höjden synes ännu från Sund och längre på 2 mils afstånd och mera
i S.V. såsom ett stort hus.

4) Lindorms fader var Mats Håkansson, som 1370 var gift med Jöns
Nilssons dotter, Margaretha, Farfadern var Håkan Jonsson, K. B. K. 1315
g. m. Cherstin Natt och Dag, Nils Sigridassons dotter. Farfars fader var
Joan Gregersson, g. m. Ingeborg Gustaf sdotter. Farfars farfar var Greger
Knutsson, sonson af lagman Folkviders son, Håkan Galin. Lindorm var
g. m. Anna Örn från Sjögerås, livilket gods deras son ärfde tillika med Rottna.

186

PÅFVISKA TIDEHYARFYET

Björke har nu varit ett ansenligt odalgods och åtminstone
någon tid tillhört Bagger och Bratter samt sist Vinger 1).

Skinnaregården, Baggaregården , Gjutaregården bära i sina
namn bevis till någon stor adlig hofhållning här å orten i detta
tidehvarf, hvartill folkungeslägten skall hafva lagt grund, som
icke synes så otroligt, emedan ortens belägenhet omkring Fryken
är med de vackra, Af dessa herrar skola ock hemmanen :
Suneby, Kolsnäs, Kolsvik, Kolsgård, Folkegården och flera fatt
namn.

Tosseberg och Ed voro denna tid de största hemman i
Sunne, så att ock i senare tider på deras egor mest en hel
kyrkosocken blifvit upptagen.

f Bys capell har legat på vestra sidan om Fryken till mera
beqyämlighet höst och vår för Tossebergs, Bys och flera hem¬
man. Vid reformationen har det tvifvelsutan blifvit ödelagdt.

* Emtervik redkyrka af trä. En berättelse • är att denna
socken och kyrka är äldre än Sunne, som till det minsta be¬
visar, alt hon måste vara gammal nog och stått före diger¬
döden. Platsen synes ännu efter benne vid en ljuflig vik af
Frykens östra strand, der Emtan infaller, och har hon varit 28
alnar lång och 13 alnar bred, men chorels bredd var ej mer
än 7 alnar, En gammal påfvisk altartajla är ännu qvar och
behåller kyrkan ännu namn af munkkyrka.

* Ly sviks redkyrka har ock varit kallad Ljnsevik fast orätt,
emedan Lysa elf eller bäck faller här in i Fryken. Att kyrkan
är ansenligt gammal, kan man lätt föreställa sig af de flera
gånger hon blifvit ombygd och emellan hvarje gång förfallen
och nedruttnad. Först var hon ett brädskjul eller reskyrka,
som förmodligen stått före digerdöden. Sedan bygdes ett or¬
dentligt hus 16 alnar i fyrkant, som ofta omlagades och för¬
bättrades samt tillöktes först med chor, eller som det här kallas
sånghus, och derpå vapenhus med torn öfver, som skall hafva
varit ganska högt 2).

Den som känner denna ortens furuskogar isynnerhet för

1) Ar 1469 sålde Carl Bratt gården till sin svåger Haquin Tordsson ;
1500 gaf Mats Brath sin guddotter en Qvarnström i södra bolaget i Björke;
1507 sålde samma Mats gården till Olof Björsson (Vinge), h vilken 1509
gjorde byte om sin jord i Fryksdalen med Ifvar Nilsson (Bagge).

2) Inspectorerna Kullanders och Harlings berättelser.

EFETK DIGERDÖDEN.

187

forna dagar, nekar icke, att ju härtill fordrats lång tid. Denna
sista kyrka stod qvar till reformationen. En processions-fanay
sådan som brukats vid helgedomars hårande kring åkrar och
ängar i påfviska tiden, är här ännu qvar och den enda mig
veterligt i Värmland.

Bergja är af de äldsta och stamby för flera hemman å
båda sidor om Fryken. Det blef slutligen ett Bagge-gods.

* Frijksene (Fryksände) redkyrka af trä. Denna ortens vidd
och folkrikhet har alltid ifrån christendomens början gjort kyrka
här nödvändig, hvilket ock lär så hafva varit, emedan hon 3
gånger blifvit flyttad och vid hvarje gång af ålder obrukbar J).
Först stod hon invid Frykens norra ända, der Thorsby elf in¬
faller, på Thorsby egor; derifrån flyttades hon ett stycke i N. O.
upp till en hög kulle på Prestholils egor och stod qvar till
nästa tidehvarf. Ett litet altare i form af ett skåp är här
åminnelse efter påfvedömet, men påskriften ändrad.

Bada, Torshy och Västanviks gårdar hafva af ålder varit
stora hemman och hatt rika bönder.

Skansbron behåller namnet efter något krig i fordna dagar
och ligger invid Råumsherget ; men om dess öde har jag hit¬
tills ej haft tillfälle att få någon kunskap.

f Vitsands capell på Åstebys egor och en udde, som än
kallas kyrkoudden i sjön Brogden 2 Va mil N.O. från Fryken.
Tomtningen, som än synes, utvisar, alt det var litet, och Tär
det vid reformationen hafva blifvit ödelagdt.

4. Elffuedalen (Elfdals härad)

6. Eeke-häredt (Hökeshara) moderkyrka Det är förr
nämdt, att Elfdals härad blef i digerdöden ganska mycket med¬
taget och isynnerhet dess sydligaste och mellersta delar. Efter¬
hand har dock folket ökat sig till så stor mängd, att de be-
höft kyrkor; men om den berättelsen eger grund, att denna
kyrka, innan hon åter kom i bruk, var så omgifven af skog,
att man knappt kunde komma intill henne 1 2), så lär hon icke
på lång tid hafva varit moderkyrka; men man är dock oviss,
antingen kyrkoherrarna bott i Ny eller Råda, fast det Förra

1 Herr magister Glist. Carlström.

2) Det säges att hon blifvit sålunda upptäckt, att en skytt sköt en pil
efter en tjäder, men pilen fastnade i taket, som var öfvertiickt med mossa.

188

PÅFVISKA TIDEHVARFTET

tycks vara mera troligt. Kyrkan var af groft timmer bygd i
åtta hörn. Hon har icke namn af härad, utan af Hara gård
och det derinvid liggande Hökebergef, så att hon rätteligen
heter Hökeshara kyrka, hvilket med tiden blifvit förändradt till
det, som nu talas *).

* Ny redkyrka har sitt namn i anseende tjll moderkyrkan.
När folket efter digerdöden kunde få prest, hafva de till mera
beqvämlighet för Dalbyorten, som låg så långt i norr, uppfört
denna kyrka midt emellan Ekeshärad och Dalby och samfäldt
brukat henne; och emedan här var en stor stom eller prest-
gård, som i k. Gustafs tid tillföll kronan, så är troligt, att
denna någon tid passerat för moderkyrka och Elfdals kyrko-
herre här bott, till dess han i senare tider flyttat till Ekeshärad.

Vid Ny omtalas äfven utskärning af Klara elf såväl som
vid Ekeshärad och Dalby i förra tidehvarfvet. Kyrkan skall
hafva blifvit först bygd vid Munkebohl, flutit derifrån 1 1A mil,
sedan blifvit uppbygd vid Vårnäs och åter utbruten samt flyttad
till annat ställe.

Här har lång tid varit många märken efter påfvisk vid¬
skepelse: ett rökelsekar , en offerkanna af metall, en liten klocka ,
2 st. 4 alnars långa ljusstakar med bleckkronor i ändarne,
hvilka brukades att lysa för brudar: äfven flera sådana stakar
smalare men af lika längd, omkring hvilka vaxljus voro virade.
Häf var ock S. Olofs bild 2).

* Dalby redkyrka af trä är förmodligen näst Gillberga
och kanske Eda den äldsta i Värmland, som förr är sagdt.
Så var hon lång tid häradskyrka, ehuru hon låg i häradets
norra ända 3 4). Sedan och efter digerdöden hafva munkar funnit
sin räkning uti att här stadigt vistas och utan tvifvel flera på
en gång, hvartill gafs god lägenhet och inkomst af pilgrims¬
färder , som årligen här förbi anstäldes till S. Olofs graf i Trond¬
heim i). Kyrkan hade många munkmålningar , hvarvid besyn-

1) Herr Ingemar jonce, kyrkoherre, bekräftade ett ängsbyte emellan den
heliga kyrkan och en bonde 1415.

Herr Jon i Rangedal var prest i Sturarnes tid och blef sedan lutheran.

2) Anonym. M. S. 1683.

8) Dock äro 6 mil norr ut till Sandkällefors.

4i Pilgrimsfärder till Sanct Ols stad (så kallades Trondheim) voro af
den beskaffenhet, att söder om kyrkan på Dalby äng hafva munkar och andliga
vandringsmän hållit möte 2 gånger om året: Botvidsmessan den 28 Juli, då

EFTER DIGERDÖDEN.

189

nerligast var att både norska och svenska vapnen voro målade
på väggen.

Eljes har intill vår tid varit behållna några rökelsekar ,
offerkistor hängande på väggen, munkkläder och många små
belåten , äfven sådana vaxstaplar som i Ny och 2:ne munkböcker.
Några små klockor att bära för lik hafva blifvit uppgjutna.

Utanför kyrkoporten stod ett träkors 6 alnar högt och der-
invid en offerkista. De dagar, som messfall var i kyrkan, gick
en vidskeplig allmoge till detta kors och offrade för sig och
sina sjuka, men den, som häruti var trög och efterlåten, blef
beryktad för en sådan, som gick hvarken till kors eller kyrka* 1)-,
ett talesätt, som ännu bibehåller sig i Värmland.

Hammare eller Osmundssmedja var i Lika elf, som drefs
med myrjern 2), och det blir äfven alla de spår, som man efter
slöjder finner i Elfdalen intill nyare tider.

5. Nordmarks härad.

I detta vidlyftiga härad voro 2 pastorat: Holmedal och
Blomskog ; men som vi om deras öden hafva ganska liten un¬
derrättelse, så få vi nöja oss med att anföra socknarne om
hvarandra i den ordning, vi fått dem från ålderdomen.

7. Holmedals moderkyrka lär hafva varit den första,
som blifvit bygd i häradet, såvida ej Sillerud låg dit, och så¬
ledes fått äran att blifva häradskyrka, som haft under sig flera
kyrkor, hya ra f slutligen blifvit 3 pastorat. Hon var liten och

de reste bort, och Michelsmessa, då de komrao tillbaks och då antingen drogo
till S. Britas graf i Vadstena eller ännu vidare till Rom efter aflatsbref.
Begge gångerna blefvo de undfägnade på allmogens bekostnad af de härvarande
munkar i 14 dagars tid, hvarvid öfvades många lustbarheter: Isynnerhet hafva
de 'pä ängen roat sig så med dansande, att jemte det berättelsen härom länge
bibehållit sig hos landtfolket, hafva de äfven länge trott, att en hel hop gropar

i ängen skulle bära märke efter denna dans. (Anonym. 1683. M. S.)

») Id. L c.

!i Cam. Fryxells saml. Hammaren odelades ej förr än omkring 1630.
Invid denna elf har ock stått en sten med ristade bokstäfver, hvilka kanske
hört till hedendomen; om man egde den afritad. Längre fram hoppas jag
kunna anföra mera om Elfdalen genom Herr prosten Mag. B. Piscators och
v. past. Mag. Dejenströms biträde, hvilka begge herrar haft både hog och till¬
fälle att länge göra samlingar om nytt och gammalt härstädes; isynnerhet herr
prosten, hvarför man ock gjort sig hopp om något akademiskt arbete öfver
Elfdalen från någon af hans söner.

190

PAF VISKA TIDEHYAKFTET

af trä på en ort, i hvilken utom sämre folk 2 stora konungar,
Carlar, haft mycket nöje. J).

Kungskällan ligger 70 steg S.V. från vestra kyrkodörren
och har namn deraf, att kon. Carl VIII druckit af dess väl¬
smakande vatten, då han reste härigenom till Norge.

8. Blomskogs moderkyrka. Om dess tillstånd i påfve-
dömet fins ingenting mer, än att dess kyrkodörr skall hafva
blifvit tagen från Buresås slott.

Buresås slott är förr nämdt (sid. 80, 126 not J), 139).
Det torde vid denna tiden hafva blifvit förstördt. Dess läge
har gjort, att man liknat det vid ett Algier, emedan derifrån
var tjenligast att plundra i Norige och gömma här sitt byte,
såsom ingången förvarades med jernbommar * 2). Den som sist
egde slottet skall hafva varit en fru från England, som efter
sin mans död härstädes reste hem igen, och slottet har sedan
efter hand förfallit 3).

* Silbodal redkyrka. I förra tidehvarfvet skrefs denna ort
för Sibbendalen, men Silbodal är rättast af sjön Silen, som
stöter härintill. Om kyrkan och gudstjenstens bestridande der-
städes fins ingen underrättelse; förmodligen hörde hon till Blom¬
skog, men i nästa tidehvarf få vi se henne såsom egen moder¬
kyrka.

Backa gård i en vacker belägenhet invid Silen torde för¬
modligen vara Stråhle-slägtens stamgods, emedan man ännu i
senare tider funnit herrefolk der boende.

* Tranchöl (Trankil) redkyrka var liten och af trä bygd
på en udde eller kil emellan Lelången och stora Lee. Denna
socken lär nu ej haft många innebyggare. Hon led nog i
Magnus Barfots krig. Ovisst huru det gick med kyrkan.

* Karlanda redkyrka 1 mil upp i skogsbygden från Hol-
medal med samma beskaffenhet som Trankil, men socknens

*) Jon Kråka var här prest före reformationen och än längre fram.
Det är icke olikt, att han är samma man, som den landtprosten mäster -i OH,
hvilken afhemtade Värmlands klockor till Lubeckska gälden; ty eljes fins vid
den tiden ingen kunskap om någon prest i landet, som hetat Jon.

2) Prost Tranceus.

s| Nu synes endast stenhopar derefter samt efter stallet, som ock var af
sten. En stenmur har ock gått upp till slottet, som ännu synes; eljes är platsen
öfverväxt med skog, der förr plogen gått och utgjort en stor slätt, hvilken tyd¬
ligen utvisar jemte flera ställen, att Nordmarkens innevånare aldrig förrän i
vår tid vetat, hvad det ordet dike velat säga.

EFTER BIGERDODEN.

191

utrymme var större. Härifrån gick en pilgrimsväg till Gla¬
devall.

* Östervallskog redkyrka af trä kallas ock i gamla hand¬
lingar Oslevatna, men har sitt namn af sjön östen, som stöter
härintill och heter rätt Östvallskog.

* Tingsmark redkyrka är således orätt skrifven i k. Gustafs
testamente, men bör heta Töcksmark af sjön Töcken härinvid.
Hon var af trä.

* Fogleviik redkyrka låg närmast till norska gränsen vester
om stora Lee och var för öfrigt af lika beskaffenhet med de
förra.

Således hade de tvenne Curati i Holmedal under sig 8
kyrkor och tvifvelsutan gårdar och inkomster derefter; men
man kan väl tänka, att de såväl som andra icke kunnat ofta
sjelf bestrida sin syssla vid alla, utan att hafva munkar till
hjelp, hvilka förmodligen infunnit sig både från Norge och
Sverige. Detta härad har dock merendels legat bakom ljuset
och der nödgas jag för denna gången det till större delen lemna.
De 2 följande kyrkosocknarne lära aldrig hafva varit med Nor-
marks -pastoraten förenade.

* Hjerneskog redkyrka af trä. Om denna och den föl¬
jande är hos allmogen en besynnerlig berättelse, huru de blifvit
bygda under den tid Sverige och Norge voro tillsammans under
en konung, och att folket häromkring förut gingo till Edaskog
(Medskogs) kyrka i Norge. Men sättet, huru det skett, smakar
af skrock *) och dessutom synas båda dessa kyrkor vara bygda
före drottning Margarethas tid eller innan Calmarunionen skedde.
Denna kyrka stod nu vid hemmanet Stommen, var liten, trång
och mörk.

*) Emedan Edskogs kyrka dels blef för trång, dels ock vägen dit var
ganska lång, skola de hafva beslutit att lemna åt ödet, hvar de skulle få sig
beqvämare kyrkoplatser. De uppfyllde derför 2:ne urgräfda stockar den ena
med skillingar (norska styfrar) och den andra med hästskor. Dessa släpte de
i vattendraget, som ur Norge går häråt, med föresats att bygga kyrkor, der de
stannade. Den med skillingar skall hafva stannat vid Klefvenesundet och der
bygdes Skiltingmark, den andra flöt längre till Stommen och der uppfördes
Jernskogs kyrka. Man får tro så mycket man vill och tål. Mig synes mera
troligt, att denna socken har namn, såsom hon ock ofta skrifves,oaf skiljemark
och den andra har sitt namn af jern, som der kunnat finnas. Åtminstone har
den socken nog af de tecken, som utvisa jernmalm, fastän jag ännu icke haft
tillfälle att söka derefter.

192

PAFVISKA TIDEHVARFVET

Gården Tömte härstädes var ett Hjärne-gods tillika med
Fröbohl i Elgå.

* Skillingmark redkyrka låg nu vid Klefvene och var för
öfrigt af lika beskaffenhet med Jernskog, såsom de ock båda
förmodligen blefvo lagda under Kjöla gäll, dit de än lyda.

6 Grums härad

9. Nors moderkyrka af sten var efter den tidens vana
liten, ehuru gället utgjorde hela häradet. Här bär en stenfunt
minne af påfvedömet; eljes fins härom liten underrättelse.
Troligt synes, att hon blifvit moderkyrka efter digerdöden och
' att Grums varit häradskyrka förut 1).

Höllene, Hölne eller Höglunda kom utan tvifvel genom
gifte till landtvärnsmannen Nils Bratli a Vagn emellan 1450
och 80. Hans son, Jöns, bodde der efter honom, och har
godset sedan bibehållits vid slägten intill nyare tider, som vi
framdeles få se.

* Grums redkyrka tyckes vara en af de äldsta i landet,
emedan häromkring är en ljuflig belägenhet och af ålder varit
stora gods för höga herrskaper.

Agnharnmar lär först varit ett Karte-gods och sedan genom
gifte kommit till Ankar-slägten 2).

Lång, äfven ett gammalt gods, synes hafva sitt namn af
den gamla slägten Lange, hvilken var till redan före digerdöden ;
eller tvertom.

Sem (Sjöhem) tillhörde nu förmodligen den familjen 3
Rosor, af hvilken sedermera grefvar Roos, Rosenlianer och
Rosengrenar äro utspridda 3).

* Segerstada (Segersta) redkyrka af trä invid Venern. Här¬
om eges ej vidare underrättelse, än att man med visshet kan
säga, det hon nu varit till.

* Ed redkyrka har jag i denna tid funnit räknad till Näs

0 Herr Håkan var munkprest och blef lutheran.

2) Botvid Larsson (Ankar) blef gift med Karin Kart kort före re¬
formationen.

s) Den sista, som skref sig till Sem i påfviska tiden, var rikshofmästaren
och vestgöthalagmannen Thure Jönsson Roos, hvilken uppväckte uppror emot
kon. Gustaf i Vestergöthland, men råkade icke dess mindre i den onåd hos
Christian Tyrann, att man fann honom en morgon liggande hufvudlös på
gatan i Kunghäll 1532.

EFTER DIGERDODEN.

193

härad. Kan hända socknen lydde till dess tingslag. Gården
Kyrkobyn, som låg här invid kyrkan, tillbytte sig väpnaren
Torsten Niclisson förmodligen af Riseberga kloster emot sina 2
gårdar i Ullarö, Uplanda och Deya, 1440. Eljes lefde friboren
man i Värmland, Amund i Mallui (Malöga), 1434.

Edholms eller Asa slott var nu långa tiden ett bondplå-
garenäste för Vestersysslet äfvensom Agneholm för det östra.
Herman Gisebar hette fogden i kon. Erici Pomerani tid. Under
hans frånvaro kom riddaren Peder Ulfsson dit, intog och för¬
störde slottet 1433, sedan det stått ungefär vid 700 år.

Eljes berättades i allmänhet för mer än 100 år sedan,
att den sista, som hade slottet inne, varit en fru Rangela,
hvilken för sin girighet och hårdhet blef af bönderna dädan-
drifven och slottet förstördt 1).

Grufön skall hafva varit ladugård under Edholms slott,
hvadan vi ock anfört det såsom egande namn af Grufö slott
(sid. 73). Detta må vara huru det kan; men det är säkert,
att landtvärnsmannen Nils Bratli gaf gården i morgongåfva till
sin brud, Margitli Ifvarsdotter , 1480.

JJrångespringet förtjenar ock här sitt namn, som det tvif-
velsutan fått i påfviska tiden. Det var just då, som roman-
kärlek kom i full gång, och en sådan tilldrog sig äfven här,
fast emellan mindre folk än riddare och amazoner. En dräng
på den ena sidan sundet fattade kärlek till en piga på andra
sidan, som icke lät hans böjelser blifva olönta ; men stjufmödrar
pläga sällan ega godt loford i älskogssaker och bättre förtjente
icke pigan här. Hon bjöd till på alla upptänkliga sätt att
hindra de 2 älskande, men de funno utväg att länge få för¬
nöja sig i hvarandras umgänge genom det, att han sam öfver

0 Gyllen. Diar. M. S. 1645. Frun skall hafva satt en hög tull på alla,
som derförbi reste öfver slottsbron. Detta förtröt bönderna, hvarföre en gick
upp på berget Edsbonden och ropade till en annan, som stod på ett berg invid
slottet: Kära granne! låna mig din kettil! Hvad skall du med den ? fick
han till svar. Jo, sade han, jag skall sjuda fru Rangela på Eds slott, ty
hon tager för hög tull af resande folk. Ach, svarade den andra, då skall
du gerna få låna honom. Detta hördes kanske flera qvällar å rad till slottet,
till dess fruns samvete, som lofvade henne intet godt, kom henne att packa ihop
sina dyrbaraste saker på en skuta i tanke att segla till V estergöthland, men
hon led skeppsbrott i Rangelsundet och bönderna förstörde slottet i grund.
Det är möjligt, att några hus blifvit lemnade i Peder TJlfssons förstörelse,
hvilka hon kunnat bebo.

194

PÅFYISKA TIDEHVARFVET

sundet till henne. Dock vakade afunden. Stjufmodern kom
härmed under fund och lät hemligen nedslå pålar under vattnet,
der drängen brukade gifva sig i sjön. En afton såg han med
lika fägnad som alla sin älskade flicka på andra sidan och

kastade sig med nöje i djupet, men fastnade på en påle och

dog 1). Det hade icke skadat, om käringen hade blifvit satt

bredvid till en välment varnagel för sina likar, hvilka ofta nog

ulan ringaste orsak lägga hinder i vägen för ärligt anstälda
giftermål icke sällan till sen ånger, sedan de lagt grund till
barns eller anhörigas olycka.

7 Näs härad

10. By moderkyrka var bygd af sten ej långt från By-
elfvens östra sida midt emot Seffle eller Sefhella gård, men om
•dess öfriga tillstånd vet jag för denna tiden ingenting.

Sjögerås gods tillhörde Örne-slägten och kom derifrån till
Lämer 2). Här voro utom dess många adliga frälsegårdar åt¬
minstone Su7id och Söffuiela (Seffle), men jag vet för denna
tiden om dem ingenting.

Brobacken invid Sefflebron var marknadsplats från heden¬
domen och kanske från den tid Olof Trätälja bodde der. Den
kallades ock Knutsbacken och Knusesunds-marknad, hvilken stod
Mormessan om hösten, då der handlades med oxar, matvaror,
och hästar byttes. Kan ock ske S. Knuts dag. Vestersysslets
almoge och Dahlbönder 3) kommo här mest tillsammans.

* Brodsäter (Bro) redkyrka är förmodligen föga yngre än

M Gyll. M. S. 1645. Det är underligt, att man i förra seklet och i Atlantica
ej gjorde Asa slott till Byzantium, emedan en lika händelse äfven tilldragit
sig icke långt derifrån. Det hade varit att träffa Constantinopel eller Mikla-
gård midt ibland Väringartie och de hade då ej haft så lång väg dit.

2) Lindorm Mattsson Läme blef gift med Bengt Anderssons till Sjö¬
gerås dotter, Anna Örn, omkring 1390. Deras son Knut Läme ärfde det
efter dem och skref sig hit och till Bottna (p. 185) ; men sedan vet man icke
för någon tid gårdens öde.

s) På Dahl har från uråldriga tider varit en ibland jullekarne till minne
af denna marknad. En yngling har satt kläder och hatt på en käpp, stält sig
på knä deremot och trädt sina armar så att det sett ut som om det varit 2
personer. Den lefvande har då utfarit i hvarjehanda skällsord på den förklädda
bilden och äfven svarat på dess vägnar. Innehållet var detta: Men var dä
icke du, sot» narra må på hästebyte på Brobacks marten i fjol ? Dä va
en förhärdad lögn. Jå va allri på Brobacks marten. Jo, si dd va du,
å si, jä ska luske däg. Derpå har det burit till att slåss och uppväcka löje.

EFTER DI6ERDÖDEN.

195

den vid By och har legat på en hög backe vid landsvägen till
Dahl med flera herrgårdar omkring sig. Hon var bygd af
sten och dörren tagen från ett slott eller s. k. kungshus *) icke
långt härifrån, hvarom är taladt sid. 70.

Hammars gods härstädes tillika med Gardö vid Nyt jer
(ett förloradt namn) gaf lagman Gustaf Tunasson 1350 till
Rackaby kloster för sin fosterdotters, jungfru Catharina, inträde
eller för det han i sin tanke var lycklig att få liksom lefvande
begrafva henne. Åtminstone tror jag, att vår tids flickor icke
skulle med fägnad låta inmura sig i kloster. År 1423 anslogs
gården Medhilby härstädes tillika med 2 andra i Botilsäter och
Huggenäs till kyrkor och fattigt folk i Värmland.

* Ny redkyrka har otvifvelaktigt fått sitt namn i anseende
till någon af de andra kyrkorna efter digerdöden. Kan ock
hända, att hon isynnerhet blifvit bygd de sjöfarande till
tjenst, emedan hon ej ligger mera än 1U mil från de 2 säkra
hamnarne: Hästholmarne och Stavika 2). Kyrkan var af trä,
liten, men tillräcklig till sitt ämne.

År 1518 köptes under biskopsstolen i Skara godsen Ram¬
stad, Tostaryd och Ramfred i Ny socken; men deras förlossare
lefde och biskoparne fingo ej begagna sig af dem mera än
9 år.

* Huggenås redkyrka af trä skall hafva fått sitt namn af
ett besynnerligt tillfälle, nemligen att der stått ett fältslag emellan
svenska och norska, då de senare hoptals skola blifvit ned¬
huggna och så stort byte af dem taget, att kyrkan deraf blifvit
bygd på samma sätt som Danmarks vid Upsala ®). Detta kan
väl vara sant, men icke gifver historien anledning till hvad tid
det skall hafva skett, om icke i Björkebene- eller Ribbunge-
krigen.

Gårdarna Hög och Uglusäter pantsatte lagmannen i Vä-
rend, Magnus Carlsson, 1350 till abedissan i Vreta emot 100
markers penningar för sin systerdotters, Ingeborg, begrafning

0 Rhyzel. Verm. Eccles. M. S.

(Rhyzél. 1. c.' Det står dock derhän, om de forna Näsboar varit så
barmhertiga emot de få seglande vid den tid Ny kyrka uppfördes, innan Göte¬
borg, Venersborg, Carlstad, Filipstad och betydlig bergslagsrörelse ännu voro
till. Jag vågade icke gå i borgen för slikt kärleksverk bos våra samtida.
a) Id. 1. c.

196

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

och 1423 anslogs gården Thordaryd (Tolerud) här tillika med
2 andra i Bro och Botilsäter till kyrkor och fattigt folk.

* *

11. Millesviks moderkyrka måste vara en af de gamla i
Värmland och skall hafva varit invigd S. Laurentio till ära
samt efter honom kallad <S. Lars, såsom ock hans bild intill
våra tider varit förvarad och en källa, som bär namn efter
honom, der folket i långliga tider öfvat vidskepelse 1). En
gammal munkbok var här qvar, som började 1465, men de
främsta bladen voro bortrifna 2). På en gammal påfvisk klocka
står med bakvända bokstäfver årtalet M. C. (1500) och dessa
orden : Ave Maria, Sanctus Laurentius, Benedictus Canutj, Curatus.

Boxeruds silfvergrufvor förer jag skäligt till detta tidehvarf,
emedan de redan 1640 voro så urgamla och ur bruk komna,
att Bergscollegium visste ingenting om deras ålder 3). Så kallas
tvenne djupa schakt i ett berg ej långt ifrån Boxeruds gård,
der silfver blifvit brutet kan hända äfven före digerdöden, då
antingen Folkungarne i *J eller den öfriga adeln till att efterapa
dem började lägga hand vid bergverken, men det synes som
dessa ej varit mycket lönande. Dock få vi dem igen ännu en
gång. Smälthyttan har utan allt tvifvel varit invid Sefflebro ,
der tullplatsen än i dag kallas Hyttan.

* Ölserud redkyrka 6) var vid denna tid bygd vid Ölseruds
by af sten och kan föras bland de äldsta i Värmland, såsom
hon redan 1642 var så skröplig och förfallen, att ingen tordes
bruka henne 6).

* Botilsäter redkyrka af sten skall efter allmän sägen vara
bygd af en fru Botila af den anledning, att hon af oväder blef

*) Hon blef för lång tid sedan igenkastad och, då man åter gräfde upp
henne, fans der gammalt mynt och förrostade kedjor, som i påfvedömet varit
dit offrade (Anon. M. S. 1683 och prost. Mag. N. Spaks anmärkn. om Mil¬
lesviks pastorat M. S.)

2) I kyrkoherd. Anders Tingelholms tid kom hon bort omkr. 1740.

3, Se B. C. Regist. öfv. Värml. jernbr. och bergv.

4) Det är icke olikt, att Folkungarne egt flera gods på näset och om deras
lust och nit för bergverk se Bot. utk. t. S. H.

Hon kallas ock i gamla skrifter: Ölesgrund och Ölesrud (kanske
Olofsrud) efter Trätälja.

e, Gyllen. M. S.

EFTER DIGERDÖDEN.

197

uppehållen och kom försent till inessan på Lurö om julottan.
Är detta sant, så bör Botilsäter vara den äldsta på näset, ty
eljes hade frun kunnat besöka någon annan kyrka 1). Man är
oviss, af hvad anledning munkarna kunnat hitsmyga ett stort
refben , som tvifvelsutan varit af någon hvalfisk, men blifvit ut-
gifvet för ett jätteben , det de helgat och inbillat allmogen tjena
mot alla slags sjukdomar, hvarför det ock efterhand blifvit tem-
ligen medtaget. En Mariabild inmurad af sten öfver vestra
dörren har folket länge trott vara den fruns bild, som först
grundade kyrkan.

År 1423 kallades socknen Bydilsäter och 1436 Bolsåtra.
På förstnämda året anslogs gården Thorp härstädes tillika med
en i Huggenäs och en i Bro till kyrkor och fattigt folk i
Värmland.

* Eskilsäter redkyrka af sten berättas vara bygd af ett
troll ; men är tillägg, som kunna tillskrifvas egennyttiga munkar
och dumma bönder men intet sundt förnuft. Detta hör säkert
till förra tidehvarfvet 2), men så fattas icke heller munkskrock
i detta. Vid pass för 270 år sedan eller vid slut af påfve-
dömet skall en bonde vid namn Arvid i Godås en julotta hafva
ridit till kyrkan, då han vid Runskegraf mötte ett troll, som
bjöd honom dricka ur en kalk, i hvilken det hade julebuska.
Bonden tog kalken, slog bakut öfver sig drycken och red i
sporrstreck sin väg till kyrkan, der han lemnade kalken på

1 ) Om Näs härads kyrkors ålder vittnar utom annat, att när folket ifrån
Dahlsland måste öfver Venern besöka Signete kyrka på Kalland i Vestergöth-
land (D. Luth. Diss. de Lecköa), så hade Näsbönderna icke nödigt att resa
dit, som eljes kunnat vara dem närmast.

2) Sagan är denna : Presten Eskil, som ville bygga kyrkan, kom öfverens
med trollet att i arbetslön gifva det sitt öga, (Rhyz. V. Eccl.) andra säga, sig
sjelf, om han icke vid arbetets slut kunde säga trollets namn. Han var väl
glad att se sin kyrka snart färdig, men blef dock mer och mer ängslig att ej
få nyttja henne. Då han i denna ängslan gick i skogen, hörde han ur ett berg
en röst, som tystade ett barn :

Tyst, tyst! sonen min,

Råttnu kommer far din Rinn

Och ger dig presten Eskil att leka med.

Han gick derpå glad till kyrkan och sade till trollet, som då höll på att sluta
tornet: Du Rinn! sätt knappen rätt; då trollmannen blef så förbittrad, att
han kastade sig i backen och antingen bröt sig till döds eller bröt af låret.
(Herr kyrkoherde Ascher.)

198

PÅFVISKÅ tidehvarfvet

altaret 1). Så mycket är visst, att här varit en förgyld kalk,
som ingen guldsmed kunnat känna metallen uti 2).

Lurö kloster var till i hela detta tidehvarf. Alla gamla
berättelser derom innehålla, att der varit både munkar och
nunnor , men af hvad orden är ingen viss kunskap om. Lands-
folket häromkring har intill vår tid brukat en slags melodi
på sina visor, som nunnorna skola betjent sig af3), och munk-
källan behåller ännu namnet efter munkar4). På 1460-talet
gjorde biskop Johannes Marquardi i Skara ett byte med abboten
Arvid i Värnhem om klostret, som då kallades Ludra i Värm¬
land och tillhörde Värnhem, hvaraf man skäligt kan sluta, att
Lurö munkar från början varit en utflyttning från Värnhem af
Bernhardiner-orden 5). Biskopen gaf Lundby socken vid Skara
till klostret och fick Ludra i stället till Domkyrkan 6). Detta
stadfästade Sten Sture 1501. I kon. Gustafs tid förstördes
klostret, som synes icke hafva varit af serdeles betydelse och,
om det hade haft något eller några gods under sig, tillföllo de
kronan.

* *

1 , Anon. 1683 och prost Spak 1. c.

z) (Id. 1. c.) öfverceremonimästaren Sparfvenfeldt tillbytte sig denna
emot en större silfverkalk Han skall sedan hafva kommit till ,S'. Maria i
Stockholm. Ett kors af lika slags metall skall förliden höst vara funnet i Skåne
ej långt från Engelholm.

3) Pr. Spak 1. c.

4) Denna källa var uthuggen i ett berg lik en hvälfd bakugn öppen på
båda sidor, så att man kunde krypa derigenom öfver en handsbredd vatten.

Hon var en verklig inkomst för klosterfolket; ty då sjöfarande ville hafva vind
skulle de alltid krypa derigenom och offra, hvilken vidskepelse länge varit till,
sedan ingen munk var qvar.

6) Det torde icke vara så orätt påfunnet, då man antagit, att Vestgötha
Värnhem, Värmlands Vamum och Smålands Värnamo hafva sina namn af
S. Bernhardo, Bernhardshem, Bernhardsmo, som sedan blifvit ändradt efter
landsorternas talesätt. Men hvar skall man då göra af Varinernas hem i
Värmland?

e) Detta fins i en Disputation de Monasterio Värnhem. Biskopen' till¬
bytte sig då äfven Årås klostergods och kanske mera i Värmland, emedan
Lurö och Årås ej lära ensamma kunnat| svara i värde emot Lundby. Lurö
kloster var bygdt af sten på ett berg 19 steg långt i öster och vester, hvilken
längd var afdelad i 3 rum hvardera 6 alnar; men det af dessa, som låg längst
i vester, var åter på bredden klufvet i 2:ne, af livilka det ena förmodligen ut¬
gjorde kök. Till- mellanrummet gick man in genom en liten förstuga från norr.
Hela husets bredd var 8 steg, så att de arma munkar och nunnor varit verk¬
ligen trångbodda, om de dertill hafva haft Värmlands skolbarn att hysa, hvilka
omöjligen kunde springa hem om qvällarne.

EFTER DIGERDODEN.

199

12. Kihla moderkyrka har sitt namn af en kil eller
udde i sjön Harfjolen, hvarest hon af ekplankor var bygd
strax invid en bergsfot på ett ganska sidländt ställe. Efter
den tidens sed var hon liten, mörk och trång; mera under¬
rättelse har jag ej kunnat få om henne.

* Tveta redkyrka under Kihla var bygd af trä; kan ock
ske, att Svanskog lydde under dess prest fast ej i dess härad.

8. Kihls härad-

13. Kihls moderkyrka. Ortens ljufva läge och de här¬
omkring belägna vackra gods intyga nogsamt denna kyrkans
ålder, fast hon nu var timrad af trä. Ovisst är, om icke
kyrkoherren ständigt bodde vid prestgården i N. Ullerud, innan
Ekenäs 1431 skänktes till boställe1), men dessutom egde han
prestehohl i Frykerud och öfra Ullerud, Mogården och flera lä¬
genheter i Kihl. del i laxfisket vid Småris m. m. 2)

* Ullerööd (öfra Ullerud) redkyrka af trä invid Klara elf
liten och mörk. Der hafva i lång tid varit lemningar efter
påfvedömet, såsom skröpliga helgonbilder både i choret och på
väggarne, utom mycket annat, som länge tjent till vidskepelse3).

Deja gård kom 1 440 under Riseberga kloster (se nedanför).

* Ytter Ullerööd (nedra Ullerud) var i förra tidehvarfvet
moderkyrka, men ovisst om eller huru länge i detta. Hon var
liten men bygd af sten. Såsom hon af gemene man hålles
för den äldsta i den landsändan, så har hon ock haft ganska

*) Ekenäs blef såsom en fast arf- och hufvudgård gifven till Prestehohl
af väpnaren Alexander Torstensson (Busk) och dess fru, välb. qvinna Ingehor
Torhjörnsdotter (Stutll), hvilkens fädernegården var. Dertill lades ännu land-
bogårdar och ödetorpen: Kjällsätra, Ulfverud, Benthetacken, Torstrud och
Skotten. Deremot »skulle presten föda dem till döddagar och sedan hålla en
själamessa i livarje månad för deras egna, deras föräldrars och alla christnas
själar till evig tid». Detta stadfästade biskop Siggo i Tingvalla tisdagen näst
efter S. Eriksdag 1431, hvilket bevittnades af 4 prester samt 5 väpnare.
Alexanders sonson, väpnaren Magnus Hansson Busk, egde gamla preste-
stommen, Mogården, i förläning på lifstid, men gaf både den och Ekenäs från
sig och de sina everldligen 1477 (se Kihls härads domb. 1647). Han var utan
tvifvel broder till Herr Joakim i Sund.

2) Herr Laurents i Kihl 1431 fick Ekenäs till boställe. Herr Anders
i Kilen bevittnade 1507 Matts Brats salubref på gården Björka i Sunne till
Olof Björsson ä Vapn.

8) Kaplanen Herr Gunnar Jonce lät för den orsaken kasta mycket i
elfven och lemnade litet qvar till åminnelse.

200

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

många märken efter munktiden 1). Ännu äro berättelser om
munkar och nunnor, som varit här, så att det ej är otroligt,
det vid byn Holerud varit ett litet kloster , hvilket Ulle Bonde
säges hafva bygt för sin ena dotters räkning, men som med
tiden kan hafva blifvit användt och nyttjadt till begges behof
eller åtminstone, att bröderna gjort sin uppvaktning hos systrarne,
då de vitjat laxkaren vid Småris ock Deja 2).

Hollerud , ett hemman invid kyrkan, der åboen hade den
lyckan att öfverlefva digerdöden och har derigenom hos efter-
verlden blifvit så namnkunnig, under namn af Ulle Bonde. I
anledning häraf tror gemene man, att Hollerud är den äldsta
gård i orten; men icke dess mindre blef han en medelmåttig
bondgård till senare tider.

År 1440 gaf väpnaren Torsten Niclisson sina 2 gårdar:
Deja i nedra Ullerud och Uplanda i öfra Ullerud till Rise-
berga kloster emot Kyrkobyn i Eds socken, och 1456 skänkte
Katherin Bengtsdotter till samma kloster sitt gods Småris här i
socknen.

* Frykerud redkyrka under Kihl på en höjd invid lands¬
vägen åt Edaskog var lik påfviska tidens kyrkor, liten, trång
och mörk, af trä. En munkkaypa vittnar än, att munkar in¬
funnit sig, då kyrkoherren ej sjelf kunde komma. Utom säker
belöning af en blind menighet berodde ännu deras fördel uti
att här uppehålla sig för laxfiskets skull i Frykelfven, som hörde
dem till. Här är äfven ett rökelsekar 3).

* *

14. Tingvalla moderkyrka. Såsom denna orten länge
varit den märkligaste i Värmland, så har äfven här bott kyrko-
herre. Dock tviflar jag icke, att ju 'Tingvalla varit det sämsta
pastorat i hela påfviska tiden och än längre, emedan sannolikt
ingenting låg mer dertill än Hammarön och Grafva. Men icke
dess mindre har den härvarande curatus, då ålder och förtjenst
så fogat, haft inseende öfver de andra i landet, hvilket Kanike-

0 Herr Ounnar lät äfven förstöra dessa. (Rhyz. Verm. Eccles.) Detta
skedde midt i förra seklet.

2) Diaconi i Skara hade praktiserat sig till detta fiske från Gudhems
kloster, men biskop Sven Grotte gaf hvar sitt igen 1449.

3) Herr commin. Sv. Vennerlöf.

EFTER DIGERDÖDEN.

201

näsets namn äfven intygar, der lcaniker haft fiske , hvilka bott
här; ty det ser ej troligt ut, att kaniker i Skara eller annor¬
städes skulle bry sig om att ega några få notkast så långt
ifrån sig 1).

Det namnkunniga Tingvalla har undergått det öde, att
man föga vet derom i äldre tider än gissningar. Således är
äfven ovisst, antingen dess kyrka var bygd af sten eller trä.

Tingvalla Ö har efterhand blifvit bebodd af fiskare, af
hvilkas hemman man har namnen qvar, sedan de blifvit in¬
lagda under Garlstad. De kallades Tingvalla, Långö och Torm-
stad. Sjelfva hufvudgården allt ifrån hedendomen hette Ting¬
valla, emedan der höllos årliga ting och vapensyner , och är
ganska troligt, att der alltid varit någon betydlig byggnad,
emedan man här icke allenast borde vara färdig att emottaga
konungen utan ock årligen skulle hysa Skara biskop eller några
kaniker och andra prelater derifrån. Denna gård låg på en
hög backe, så att den åt S. och V. hade hela ön och än vi¬
dare i utsigt.

Man finner att vid Permessotiden har här varit stora sam¬
lingar af herrskaper och allmoge, då här varit någon slags
marknad, den äfven vestgöthar med sina skutor kunnat besöka2).
Således har orten varit en namnkunnig marknadsplats, men
ingen anledning gifves till, att der varit stad, så länge han
enskildt hette Tingvalla.

Den andra marknadstiden härstädes har blifvit kallad
Fastingen deraf, att den hölls midt i fastan, hvarför ock i lagen
finnes stadgadt, att årliga landsting och räfster skulle hållas af
konungen på Tingvalla Måndagen efter Midfasto Synnodag 3),
fast konungen lär sällan sjelf hafva kommit, då likväl biskopen
i Skara och 2 riksråd borde företräda hans ställe.

') Pr. Edström och Hofsten. Man har ej kunnat finna flera påfviska
kyrkoherrar här än dessa:

Nicolaus de Thingvaldum, tillika prost, 1352.

Sven Grotte kom till Fryksdalen vid 1430.

Sixten Lindormsson 1431 blef prost efter Grotten och lefdc 1444.

2) Men dessutom hade de till samma ämnu Väse och Ölme härads samt
Varnums hamnar, hvarom framdeles.

3) L. L. K. B. C. II.

202

PÅFVISKA TIDEHVAKFVET

Eljes hafva S. Britas *) och Lucias* 2) fest här blifvit på
visst sätt firade, då här ock varit något slags smärre marknader.

Stora Våxnäs, en gård N.V. från Tingvalla ö, som hörde
någon hög adlig slägt till. Der berättas för säkert, att nunne¬
kloster varit 3), och till bevis derå, har man vid gräfning funnit
grafvar i jorden med menniskoben. Kan väl vara, att på denna
beqväma orten någon slags schola och lärohus varit inrättadt
för landets hederligare flickor, ty man bör ej förmoda, att så
många förnäma herrskaper lemnat sina barn utan anständig
uppfostran; men man kan tillika tro, att icke alla haft tillfälle
och en del icke heller hjerta och samvete att sända dem till
längre aflägsna kloster och aldra minst ut på bergsklippan Lurö
i Venern. Att vi af historien ega om de äldre häfder i Värm¬
land så liten kunskap, bevisar icke att ju här kunnat vara flera
nyttiga inrättningar kanske med lika så hög smak som på andra
ställen i riket. Eljes fins gården först nämd Vaxnäs i Ting¬
valla socken 1443.

* Grafva redkyrka af sten har i denna tid legat under
kyrkoherren i Tingvalla. Hon var liten, i början bygd af trä,
men flyttades sedan ett litet stycke mer åt söder, af sten,
äfven trång och mörk, neml. 19 alnar lång och IIV2 alnar
bred inom muren och 1 1 alnar hög. Vi få henné igen i nästa

’) S. Brita var född i Finsta i Koslagen 1303, gift på 13 året med
Ulf Gudmarsson S. riksråd. Sedan han dött 1344, gaf hon sig till att öfva
gudaktighet och vidskepelser, reste till Kom och dog der 1373, men blef cano-
niserad 1391. Hennes graf i Vadstena blef vida besökt. Hennes dag den 7
Oct. predikades öfver Luc. 10: 21.

2j Lucia är hållen i stor helgd hos allmogen och vidare intill vår tid.

Man skall den dagen vara uppe bittida om ottan att äta; hos somlige tör ock

ett litet rus slinka med på köpet. Sedan lägger man sig att sofva och derpå
ätes ny frukost. Hos bönderna kallas detta: äta Lussebete, men hos de för¬
nämare: fira Luciceottan. Lucia var en jungfru i Syracusa, som för christen-
domen blef pinad af höfdingen Pascasius derstädes sålunda, att hon blef öfver-
gjuten med beck och olja, hvari eld tändes ; sist stacks ett svärd genom halsen.
Detta skedde år 310. Men hvarför Lucia just isynnerhet blifvit vördad i
Värmland, vet jag icke. Deremot veta vi icke af Hetvägg och Mårtens gås.

s) Herr fänrik C. J. Gyllenspets, som sjelf bott på denna gård, har be¬
rättat mig, att derom ännu skola finnas skriftliga bevis, dem jag dock ej ännu

fått tillfälle att se.

EFTER DIGERDÖDEN.

203

tidehvarf. Här är en klocka från påfvedömet med en påskrift
af åtskilliga munkbokstäfver, hvilka bli svåra att läsa J).

* Hammarö redkyrka måste vara bland de äldre i landet,
ehuru den efter tidens vis och lägets omständigheter varit liten
och bygd af trä. Att munkar för fiskets skull här ofta uppe¬
hållit sig och underhållit messan, torde vara orsaken, att man
i nyare tider hållit före, att ett kloster varit på Hammars gård
här invid, hvilken i denna tiden varit ett stort herregods, som
den ock skall hafva varit ifrån lagman Folkviders tid 2) och
redan är anförd för ett Oxenstjerne-gods.

f Bommesta capell vid pass 1 mil vester från Tingvalla
på gränsen åt Grums härad har förmodligen blifvit öde efter
reformationen och anföres här till Tingvalla, fast jag är oviss
hvilka hemman legat hit.

Öster om Klara

voro 4 pastorat i 3 härader: Visnum, Väshärad , Olme härad ,
Fernebo.

I Visnums härad

15. Visnums moderkyrka låg på en sidländ ort midt
emellan Varnum och Agnebro 2 mil från hvarje, bygd af trä,
dock icke så liten, mörk och trång som de mesta andra i
landet. Såsom hon förmodligen ifrån början varit häradskyrka,
har hon varit uppfylld med åtskilliga vidskepelsens foster, så¬
som munkmålningar i taket och på väggarna 3), en Mariabild,
en stor bild efter 5. Sigfrid 4) utom en dubbel altartafla, i

I) De se sålunda ut:

A c) k A Jr A b

h vilket bevisar, att den icke haft tillräcklig insigt, som uppgifvit dem för Herr
professor Ekman i hans Värmland i sitt ämne och sin uppodling.

2 , Herr Gamer. Fryxell. Folkvider skall hafva bott sjelf på Hammar.

a) Dessa synas ännu till en del på bräder under taket af en byggning i
prestgården.

J) S. Sigfrid var från York i England och blef af kon. Ethelred sänd
till Sverige på Skötkonungs anmodan, hvilken han döpte i Husaby källa och
uträttade mycket godt till christendomens fortplantande såsom han ock lade

204

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

hvilkens ena afdelning äro 3 bilder af ett stycke malade och
förgylda, af hvilka den mellersta blir påsatt en krona af de 2
närstående; den på venstra sidan har krona och den på högra

liksom ett flor på hufvudet. I den andra afdelningen äro 4

rum med 2 smärre bilder i hvartdera. Under båda har varit
skrifter med munkstil, som sedan blifvit förändrade.

Vid denna kyrka och i denna tid skola 2:ne älskande
hafva blifvit begrafna i en graf, hvilken sedan blifvit öfverväxt
af ett löfträd, som står der än och tros af allmogen bära evigt
vittnesbörd om dessa bådas trohet mot hvarandra och kärlek
in i döden 1). Grafven skall hafva varit i sydöstra hörnet på
kyrkogården.

Säby var nu antingen kungsgård eller hörde den mera
troligt till någon af de höga slägter, hvars efterkommande råkade
i hertig Carls onåd, då ock godset blifvit vederkändt under

hertigen. Dock är detta endast en sannolik gissning; men

visst är, att höga herrskaper här bott, emedan vid denna tid
voro här kyrka , fatabur, fängelse och mera sådant, som tjenade
att göra ett lysande hof på landsbygden efter den tidens vis 2).
Hade icke Säby i långliga tider varit en märklig ort, så hade
aldrig Hondius utsatt den på sin generalcharta i Europa. Tro¬
ligen var den adelsmannen, Erik Halfvardsson, egare af Säby,
som 1511 med orätt hade underlagt sig Löfön.

grund till Vexiö stift, och när Magnus Smek länge derefter gjorde Vexiö till
stad, skedde det Gudi och S. Sigfrid till heder. Hans 3 systersöner, Una-
man, Vinaman och Sunaman, blefvo försåtligt mördade af Gunnar Groffa
på isen vid Vexiö, men sjelf dog han derstädes i stillhet på en hög ålderdom
den 15 Febr. 1067 och blef sedan upptagen bland helgonen.

') Berättelsen] är icke så tydlig, huru dessas ändalykt varit, som ej kan
vara så underligt efter så lång tid. Innehållet tyckes dock vara, att en förnäm
jungfru hade fattat ren och tillika stark kärlek till en beskedlig yngling, som
väl icke var ur hennes stånd men dock fattig, och foräldrarne ville truga henne
att taga en annan rikare än han; men sedan hon gifvit sin rätta älskare för¬
säkran, att hon aldrig ville någon ega utom honom och hade af honom flera
gånger än en blifvit öfvertygad om lika slags genkärlek, skall hon hafva sörjt
sig till döds och han har tagit lifvet af sig sjelf. Dock utverkade hennes för¬
äldrars ånger och andras biträde, att han blef begrafven i hennes graf, så att de,
som öde, högmod och afund icke unnade af lefva ihop på jorden, måtte dock
få lefva tillsammans under jorden. Liten hugnad för de döda! Men kanske
stort samvetsagg nog för dem som efterlefde.

f Hofintendenten Horlenian har haft en karta häröfver, hvilken Herr
öfversten och riddaren C. Linroth för hofintendentens dödsfall ej kunnat få
tillbaks.

EFTER DIGERDÖDEN.

205

Smalanda har varit ett hemman härstädes i detta tide-
hvarf, hvars namn sedermera alldeles försvunnit \).

Godset Val (Vall) härstädes gaf Hemming Hemming sson
1252 i byte till Riseberga kloster emot Nynäs i Kihls socken.
Sommarstad egde klostret förut, 2 gårdar, fast der ock i vestra
Sund bodde Kaje-slägten och 1403 fick klostret ännu S. Räf-
verud, hvilket det tillbytte sig af Björn Joarsson, som i veder¬
lag fick halfva vestra Burvik (Bjurvik), halfva Edith och hela
Näsit, som ock då lågo i Visnum. År 1511 i Skara utgaf
höfvitsmannen på Örebro, Erik Abraharnsson Lejonhufvud, ett
dombref för Mariefreds kloster på 3 gods i Värmland : Löfön
i Visnum, Hesegården och Feret i Vadsbo, hvilka gårdar välb.
Erik Halfvardsson honom fråntagit.

f Ljusås capell 1 mil N.V. från Visnum skall hafva
varit bygdt på en ås eller höjd invid Vikegårdarne, för hvilkas
skull det skall hafva varit anlagdt kanske ock, som det be¬
rättas, för herrskapet i Riddaregården , och förmodligen har
det skett i denna tiden, då det kunde uppvaktas af oförtrutna
munkar; ty det får jag svårligen i min tro, att en maklig prest
vid kyrkan räknat mödan värdt att resa hit ned höst och vår
i oländig väg att hålla messa. Men, som sagdt är, munkarne
voro då för tiden goda adjuncter.

* Rodskoga redkyrka till Visnum af trä tyckes sannolikt
vara bygd efter digerdöden, emedan en allmän berättelse är,
att bönderna i Råda hade härstädes sina säter eller fäbodar,
hvadan ock det blef kalladt Rådaskog eller Rudskoga ; dock
voro i nejden omkring åtskilliga smärre och större hemman
upptagna med Riseberga klosters tillstånd, hvilka hörde till
Visnums kyrka, äfven ock till Sunds kyrka på andra sidan
Lethbron, såvidt den nu var till* 2).

Biskop Siggo i Skara skref 1431 ett bref om Rudskoga
kyrka, som tycks intyga, att hon än då var ny och behöfde
anlita andra om hjelp till sin uppkomst. Det utlofvade “40
dagars förlåtelse för alla synder åt dem, som med andakt och
ånger flitigt besökte kyrkan, isynnerhet Marise födelsedag eller
eljes der hörde messan; som gingo under böners läsande om-

') M. L. Vallin har gifvit mig ett originalhrei derom af 1454, då går¬
den råkat i lägervall.

2) Hon kallas nu Nysund och är flyttad.

206

PÅFYISKA TIDEHVARFVET

kring kyrkogården för sina sjuka eller bevistade dödas begraf-
ningar; som följde Chrisli lekamen eller den heliga oljan, när
den bars till de sjuka; som med böjda knän 3 gånger gjorde
helsning på de heliga englar, när det klämtade qväll och morgon;
som i sina böner till Gud alltid sökte församlingens och rikets
välgång; men hufvudsakligen till dem, som gåfvo något hederligt
till kyrkans byggnad och prydnad" 1).

År 1360 gaf marsken och riddaren Erik Puke Riseberga
kloster frihet att göra och låta efter behag med sina gods i
Rothskoga i Värmland. 1405 tilldömde ridd. och lagmannen
Augmund Hatt samma kloster en half gård, Sundabohl, i Rud-
skog socken. 1443 bortbytte Magnus Rennare sin gård, Grån,
i Ridskoga och Visnums härad emot S. Frosterud i samma socken.
1449 gaf Nils Siggesson sin gård, Guttebohl , äfven till samma
kloster.

* Råda redkyrka af trä behöll sin gamla form efter di¬
gerdöden, men blef med målningar förbättrad 1494, bvilka
ännu med årtalet nog tydligt synes på väggarne och skilje¬
väggen mellan choret och kyrkan 2). I taket består målningen
af åtskilliga figurer , men på väggarne i större fyrkanter, Sym-
bolum Apostolicum , styckevis med sina öfverskrifter. Här vittna
ännu om påfvedömet gamla målade bilder , ett monstrans, rö¬
kelsekar, munkkappa och ett litet nätt med tackel och tåg och
allt tillbehör förfärdigadt skepp , hvilket hängt i taket och lärer
betydt och utmärkt Ghristi församling 3 4)

Kyrkan var 26V2 aln lång samt 133A aln bred. Hon har
liksom Gunnarskog varit en offerkyrka och vantron derom har
bibehållit sig intill våra dagar.

Om Visnums kyrkoherre haft Råda under sig, som jag
icke väl vet *), så hade han ock der en prestgård. Han égde

1 ) Detta är skrifvet på latin och skall originalet än finnas i kyrkan (lat.
Bominica inf ra Oct. - corporis Christi. Jag var lycklig att få en äfskrift vi¬
dimerad af sal. prosten Göransson och Gamer. Fryxell.

s) Annos a Christi nativitate post quadringentos et qvuarto post
nonaginta sub Ep:o Brynolpho Proesule terno dipictum annum dum lit.
MC B Scriptum.

s) Allt detta är ännu qvar. Sådana skepp har jag sett i Linköpings
domkyrka och i Skärkind i Östergöthland.

4) Af flera gamla bref och domar ser man, att Båda och Amne härad
varit räknade till Värmland. Men vid den råskillnad, som R. R. lagmannen,
Thure Jönsson, vid slutet af detta tidehvarf faststälde, gick Wasbo härads gräns

EFTER DIGERDÖDEN.

207

dessutom vackert såsom: i Visnums socken: prestgården, Torpen
Dammen, Gräsåsen och Sälsjöskog med Åflångs- och Deflångs-
ängarne; i Kihlen: prestgården och prestön samt prestgården i
Rudskoga utom andra smärre lägenheter.

Agneholms slott torde vara ett af dem, öfver hvilka drott¬
ning Margaretha och Erik af Pommern jingo frihet att efter
behag göra och låta i Nyköping 13961); men konung Erik hade
annat att göra dermed än att förstöra det. Det blef ett näste
sedan som förr för folkets plågare utländska eller utländskt
sinnade fogdar, de der äfven här i sin mån hjelpte till att
trycka undertryckta undersåtar, till dess hämden vaknade och
med sig uppväckte en Engelbrecht Engelbrechtsson. Han sände
hit riddaren Peder Ulfsson med en hop värmländingar, som
förstörde slottet, under det fogden And. Nilsson var på Axvalla
slott, öfver h vilket han ock hade att säga 2). Detta skedde
1434.

Men när konungen fått försona sig med de svenska lär
han hafva varit mån om att åter sätta slottet i stånd; ty det
innnehades sedan af Otto Torbjörnasson ( Stuth ), som 1469 om
Pedermessan anförde vestgötharne på Axevalla, hvilka intogo
och i grund förstörde det. Ovisst om denna Otto här fick
lefva sin tid ut eller om han blifvit dädan drifven, ty han var
en tyrann mot både sitt eget folk och allmogen 3). Men det
är visst, att han var den siste, som innehade Agneliolm och
lefde åtminstone 1473, så att det förstördes antingen i Carl
Knutssons eller k. Christian den förstes tid 4).

öfver Djurhaget och inneslöt sålunda Råda (se herr Bergmans IHssert. om
Vadsbo\

‘) Hadorphs saml. till Rimkr

2) Här torde ungefär finnas rätta tiden till Värmlands skiljande från
Vestergöthland. 1434 intog Engelbrecht Värmland, 1435 fick han Örebro län,
hvartill han så mycket mer lärer hafva lagt Värmland, som Agneholms fogde
just var den, som någon tid derefter förstörde Axevalla slott, hvilket icke kunnat
ske, om de nu vidare varit under ett, utan tog Vestgöthaväldet sin ände med
Anders Nilsson.

a) P. Rhyzelii Diss. de Axevall , jemförd med A. O. Rhyzelii Svio-
Gothia munita, p. 5. Denna Otto lät sätta bönder och sitt eget folk, då de
försyndade sig mot honom, på stenar i strömmen der de efter omständigheterna
fingo sitta 2 till 3 dygn i köld och hunger, hvaraf dessa stenar intill vår tid
bibehållit namn af plågan och fängselstenar.

4) Rhyz. Svio-Goth. munita säger, att landtfolkel omkring vetat namn-
gifva denna Otto intill hans tid. Rimkrönikan säger eljes pag. 202, att Peder
Ulfsson gjorde lika med Agneholm som med Edholm: ”tände i eld ok lata

208

PAFVISKA TIDEHVARFVET

Årås klostergods hade från förra tidehvarfvet hört Värn¬
hems kloster till. Men klostret lär förmodligen icke egt allt,
emedan riddaren Laurent Ulf sson 1413 gaf bref till samma
kloster om sin jord i Aroos, hvilken sannolikt synes hafva till¬
fallit hans förfäder i börd efter digerdöden.

1456 Fer. 3 post Oct. Gorp. Chr. vid Axevall utgaf k.
Carl Knutsson bref om en kronodel i Aros till Värnhem och
1467 skänkte riddaren Age eller Åke Axelsson ( Tott ) Vs del i
stora Årås äfven till klostret, som dock icke längre behöll det
än i 2:ne år, emedan biskop Hans i Skara 1469 bytte Årås
till sin stol af abboten Arvid och gaf till klostret i stället
Lundby socken vid Skara med allan prestaproventa till evig tid* 1).
Sedan lär Årås hört Skara biskopar till allt intill reformationen,
då det tillföll kronan ; men emellertid hade Sten Sture den äldre
1479 gifvit stadfästelse på de 2:ne sistnämda donationer2).

Lökest ad gård med alla tillhörigheter, öar och laxfiske i
Ångne härad i Värmland sålde riddaren, Enar Fluga , 1460 till
riddaren, Magnus Bengtsson, för 9 Stockholms mark 3.

* Kihls eller Fiskekihls redkyrka af trä var i detta tide-
hvarf som i det förra liten, trång och mörk, som vittnar att
socknens innevånare, hvilka mestadelen hafva födt sig med
fiske, ej lära hafva varit många. Kyrkogården, som förut varit
en hednisk begrafningsplats, var icke heller stor.

Stora ljusstakar af jern vittna till vår tid om catholska
vidskepelsen, men ännu mer en riddar S. Görans bild 4), gjord

thet brinna” , men nämner icke, att det efter den tiden någon gång mera
uppbygdes.

9 Jag begriper dock icke, hvad eller huru stor del det kunnat vara,

som Agneholms fogde just samma år 1469 tillbytte sig i Aaros mot Hörissa

i Elgå.

2) Herr kyrkoherden Elfsten har sett original-breiven härom och deraf
gifvit mig underrättelserna. Laxfisket i Gullspång oeli Amne härads sikfiske
hörde under Arås och Värnhem.

3) Om riddaren Erik Laurensson ville tala derå i anseende till sin
broderdel i samma gård, så vore han deremot skyldig Enar och hans lru 150
lätta gylden och dertill en broderdel i Aspenäs. Utom herr Enars och hans
frus, Elin Laurensdotter, signeter var detta undertecknadt af friborna män:
Nils Hermansson och Staffan Olofsson.

4) Riddar S. Göran är namnkunnig genom en bekant visa hos allmogen.

Han skall hafva frälst en prinsessa i Cappadocien från en drake, då det var

hennes börd att bli utkastad till honom. Men det är ovisst, att S. Göran

var en from och gudfruktig öfverste, som för christna läran blef i stycken sön¬
derhuggen, då Diocletianus var kejsare år 295 den 23 April.

EFTER DIGERDÖDEN.

209

på samma sätt som den i Stockholms storkyrka fast något
mindre. En liten sådan af jern sitter äfven på en af Ijussta-
karne, så att S. Göran tyckes här hafva varit hållen i stor
vördnad.

Såsom så nära belägen till Venern, förnämsta visthuset
för våra förfäder åt den sidan, har denna kyrka ätven varit
offerkyrka. Isynnerhet skall siklöjefisket några år å rad fordom
hafva slagit fel, då hit blifvit offrad en silfverlöja, hvilken sedan
länge tjent till skrock äfven i lutherska tiden J).

I klockstapeln, som stod öfver en ättehög, hängde nu många
små klockor utan tvifvel att så mycket bättre höras till sjö¬
stränderna. Ifrån Värnhems kloster både i V. Göthland och
Värmland hade munkarne nära väg hit att vid messfall förrätta
gudstjensten, hvaraf Munkerud och Munketorp hafva fått namn1 2).
Eljes har denna socken lika med de andra i pastoratet utgjort
skatt till Värnhems kloster.

Hygnetorp uppräknas bland Värmlands förnämsta herre¬
säten, der ock en kunglig djurgård skall hafva varit3), hvilket,
såvida det är rätt, ej kan vara annat än frälsegården Hygn
på östra sidan om sjön Hyngen eller Kihlsviken, som fordom
skall hafva varit ett ansenligt herregods, innan det anlades vid
Nynäs. Djurgården har förmodligen varit på de 3 vackra
öarne i Venern: östra och vestra Nötön samt Diurön eller, som
hon nu kallas, Dyrön, såvida man icke vill tro, som ock lätt
kunnat hända, att en del af fasta landet varit med gärdesgård
emellan Kihlsviken och öppna Venern afstängd till detta behof
på samma sätt, som Råda socken genom en resgård emellan
Skagern och Kallstranden, Djurhaget kallad, skiljes från det
öfriga af Värmland 4).

Godset Näs (Nynäs) hade ifrån förra tidehvarfvet tillhört
Riseberga såsom donation af lagman Holdo, men 1352 till—

1 Hon var der länge, men vidskepelsen behöll sig äfven der och prosten
Axel Norén bortbytte henne slutligen mot en psalmbok till kyrkan (se Yisnums
protocoll).

8 Herr kyrkoherden Sunddii underrättelse.

8) Palmsfc. M. S.

4 År 1771 fann jag i ett manuscript hos comminist. Wallén, att Råda
socken har sitt namn af Rådjur, som fordom varit der till myckenhet. Jag
skulle gissa, att der varit Hygnetorps Djurgård, om ej belägenheten tycktes
strida deremot, säsom de ligga till det minsta 1 mil från hvarandra^i serskilda
socknar.

210

pIfviska tidehvarfvet

bytte sig det en Hemming Hemming sson (kanske Hatt ) emot
Vall i Visnum och förmodligen har denna Hernmings efterkom¬
mande länge innehaft godset. Kan väl hända, att en ibland
dem varit den Mcerine, som 1476 skänkte till samma kloster
Justatorp (Hjulsta), Broby och Midskagen i denna socken ; dock
med förbehåll att arfvingarne skulle få igenlösa dem.

Byn eller Kihlsbyn vester från kyrkan har länge varit ett
stort gods af 2V2 hemman, af hvilka V 2 Ödegården skall vara
stambyn och förmodligen fått namn deraf, att han blifvit öde
vid digerdöden; men man är okunnig, hvad slags folk här bott;
dock synes Kihlsbyn vara ett af de äldsta sädeshemman i Kihls
socken.

2 Väse härad ')■

16. Väse (Ves) moderkyrka har man hållit före att hafva
haft namn af annat än häradet, som blifvit förloradt med
tiden 2) ; men den gissningen behöfs icke, ty både härad och
socken hafva väl på en gång kunnat blifva nämda af gården
Vä, Ve eller Vi, hvilket ock brukas i k. Gustafs testamente 3).
Den första oss veterliga kyrkan var af trä, trång och mörk,
16 alnar lång utom vapenhuset och 9 bred; men den lär hafva
varit till före digerdöden och sedan blifvit flyttad ett stycke i
S.O. samt af sten uppförd. Den blef i början icke heller större,
men hon vidbygdes och förbättrades efter hand och tjente länge
till sitt ämne.

Utom Fogelviks och Alsters socknar lydde äfven hit några
hemman i norr, som framdeles blifvit hädan skilda till Nyed.

I detta pastorat egde presten och kyrkan tillsammans går-
darne Torp, Rad, 1/i Vestanå och 2 i Asphytta i Fernebo utom
Munkehättan och prestgården Ås i Veshärad, Prestgården i
Alster och Vång i Fogelvik. Björka och Berg i sistnämda
socken egde presten fritt.

1) Väs-härad synes i detta tidehvarf hafva haft Ölme härad under sig
och att efter digerdöden båda sammansmultit till ett. Åtminstone varade det
så i hela nästa tidehvarf, hvarför de ock alltid haft en länsman tillsammans.

2) Rhyzel. Verm. Eccles. M. S.

3 Den som förde pennan vid detta testamentes upprättande var otvif-
velaktigt mera mån att få socknarne i ordning på papperet efter vanligt uttal,
än att granska namnens ursprung från sina första källor, hvilken anmärkning
äfven sträcker sig till flera ställen.

EFTER DIGERDÖDEN.

211

År 1359 sålde Riseberga kloster till Magnus i Välinge sin
gård Vestanå mindre en fjerdedel, som kyrkan redan egde.

Arnön hade från förra tidehvarfvet tillhört bemälde kloster
och bestod af 3 hemman. 2:ne af dem, Far stada och Norby,
tilldömdes klostret genom en lagmansdom 1441 och 1476 gaf
abedissan, fru Christina, qvitto på 50 lätta gyllen i guld, silfver
0£h reda penningar för gården Hoflanda.

Kalfsvall och Hammar voro ibland lagman Holdos donation
till samma kloster, fastän lagmannen, Nils Olsson , i slutet af
detta tidehvarf skref sig till Hammar, ovisst om det var här
eller annorstädes i Bro, Hammarö eller Eda socknar. Helga¬
torp hade tillhört kanikedömet i Skara, men bortbyttes till
domprosteriet 13901).

Fullevik (Fogelvik) redkyrka af trä, lik de andra i sin tid
till storlek och utseende, liggande på ett sumpigt ställe invid
Björka gård, hvarifrån hon sedan blifvit flyttad. En munkkappa
och ett rökelsekar äro skröpliga öfverlefvor af påfvedömet.

År 1405 gaf fru Martha Birgersdotter godset Ökn (Ökne)
och torpet Hackerud till Riseberga, hvilket Olaver Fredliaborg
ånyo stadfästade 1413 och Birger Folkasson afsade sig derpå
all talan 1424. Lund och Spanga hörde ock samma kloster
till sedan förra tidehvarfvet. Gården Pomstajf tillbytte sig lag¬
man Niclis Tykasson 1430 för Sadatang (Såtång) i Veshärad.

* Alster redkyrka af trä har sitt namn af en sjö midt i
socken. Hon låg nu invid husen i Pr estgården, hvars rätta
namn tvifvelsutan är Alster eller Alsterhem (Alstrum).

* *

17. Ölme härad moderkyrka. Om hennes och socknens
namn är detsamma att märka, som vid Väse härad. Härunder
låg Varnums socken med några hemman i norr åt Lungsundet,
så att, ehuru pastoratet ej var med de mest vidsträckta, var

>) Hera Sten i Kurkoa-Hera i Vesahrida bevittnade 1415 ett jorda-
byte i Glumserud. Brefvet är skrifvet Vesahrid Anno Dm MCDXir die
assumptionis B:te Marie V gis och fins in originali i Glumserud , der jag
tagit afskrift till Arch. Verm.

Herr Carl , sockenprest i Vesbärit 1498, då han på Hammar bevittnade
ett köpebref om gården Strand.

Herr Sten var bär prest vid reformationstiden och blef lutheran.

212

PAFVISKA TIDEHVAEFVET

det dock lönande, emedan denna ort alltid varit med de folk¬
rikaste i Värmland för sin fruktbarhet, och äfven temligen för¬
mögen, sedan Bergslagen kom i gång och vestgöthar började
anställa handel vid Bro marknadsplats.

Om kyrkan från början möjligen varit bygd af trä, så bléf
hon dock nu uppförd af sten efter tidens vis och fick 2 jern-
dörrar till slut från Saxholms slott 1).

Saxholms slott hade under detta tidehvarf åtminstone vid
slutet sitt eget län under sig, förmodligen Olme och Väse hä¬
rader. Drottning Margaretha gaf 1392 vid Stockholms be¬
lägring sin käre och älskade gunstling, Abraham Brodersson 2),
utom flera fastigheter äfven detta slott med dess län, och som
han bibehöll sig i drottningens nåd, så länge han lefde, så
nyttjade han ock länet orubbadt; men 1409 den 5 September
behagade k. Erik af Pommern att till drottningens höga grä¬
melse låta i Sonderburg lägga Abrahams hufvud för hennes
fötter och således mistade oförmodadt drottningen sin älskare
och slottet sin herre. Derpå gaf samma konung sitt goda ärlica
Råd, riddaren Eric Erengisslesson (Natt och Dag i längden)
slottet och tyckes han här hafva bott, emedan han skref sig
till Saxholm.

Förutnämda år 1409 blef han lagman i Södermanland
och dog den 1 Augusti 1440. Hans förra fru hette Mårtlia
och med den senare blef han gift vid 1426. Hon var Catharina
Griphufvud, R. R. Knut Boossons dotter, och lefde enka 14423)-

Efter hans död finnas i tideböckerna mig inga veterliga

l) Hera Leche i Ylrnoherat bevittnade 1454 ett permebref om gården.
Smalanda i Vystnhem (Visnum).

2i Äbr. Brodersson var den enda infödda svenske, som egde någon syn¬
nerlig nåd hos drottn. Margaretha och ser ut som han skulle haft för alle¬
sammans. Utom Saxholms slott egde han Öresten, Oppensten, Laholm, Vard-
berg, Kungsbacka, Falkenberg och nästan hela Halland. Deremot hade han
banat drottningen väg till regeringen, var en stor orsak till segern emot kon.
Albrecht 1389 samt sedan till Calmar-union och k. Eriks kröning; men af
honom fick han skam till tack, emedan han utan ransakning och dom lät hugga
hufvudet af honom den 5 Sept. 1409. Drottningen hedrade dock hans mull
och stiftade i Lunds domkyrka och i Rostock till hans minne Herr Abrahams
prcebenda. Slägten förde ett tjurhufvud i vapnet. Han var son till Broder
Assarsson till Kjärr i Halland och Holmfrid Giiurdonsdotter Oxenstjerna af
Langserum. I sitt gifte med Brita Stensdotter Bjelke, f i Vadstena 1407,
egde han sönerna Abraham oeh Christian, Lejonhufvudens och Somers:
stamfäder.

3) v. Stjernmans Sv. G. Höfd. minne.

EFTER DIGERDÖDEN.

213

spår efter Saxholm. Allmänna berättelsen är “att en fru, som
här bott och varit missnöjd med sin herre om en julotta under
sin herres närvaro vid messan i Varnum låtit sko sina hästar
bakfram och således för att icke blifva röjd åkt eller ridit med
en annan obefogad älskare bort öfver isen, sedan eld var tänd
på slottet, porten igenslagen och nyckeln inkastad på borggår¬
den. Herren skall hafva varit antingen nog enfaldig att ej
märka sin frus otrohet eller nog förnuftig att ömka hennes
dårskap och derför icke långt efter sörjt sig till döds“.

Berättelsen är så gammal, att han ej gerna kan annat än
vara sann 1). Men större svårighet blir att utstaka rätt tid och
baneman till Saxholms undergång. Möjligen kan det hafva till¬
dragit sig förr än Engelbrecht Engelbrechtsson lät i grund för¬
störa så många slott i riket, emedan Saxholm ej nämnes ibland
dem, som inom Värmland då sågo sitt sista öde. Men så har
ock, som troligt synes, Engelbrecht kunnat vara så förtrogen
vän med Erengisslesson. att han velat skona hans näste och ej
ansett det för så farligt, helst det ej heller omedelbart hörde
konungen till. I den händelsen är möjligt, att fru Catharina
Griphufvud kunnat vara Saxholms bane 1439 2).

Men skulle ock slottet hafva varit förstördt förut, så säges,
att Abraham Broderssons dotter, Brita , blef innebränd af våda
1415, hvilket väl antingen i verket kunnat ske såsorn veder-
gällningsrätt, eller ock på en förnäm slägts räkning torde hafva
fått sitt rum i historien för att hos efterverlden förgylla en
smutsig sak. Man kan icke egentligen skylla någondera, men
vi anföra detta såsom en sannolik gissning om begge. Fru
Brita, som egde Thure Stensson Bjelke till Kråkerum, hade i

1 Den var sådan i allas mun 1639, då Gyllenius, som var född i Toffla
strax här invid, hörde den af sin farfar, hvilken var född i orten 1528 och dog
1639 (se Diar. Gyllen.).

2) Frun skall efter berättelse hafva varit missnöjd med sin herre och
otrogen emot honom. Sådant kan lätt hända med en flicka, som antingen af
afsigter eller ock af tvång gifver handen åt den som hon nekar hjertat, isyn¬
nerhet om han är mycket till åren emot henne. Detta senare träffar åtmin¬
stone in i Erengisslessons andra gifte. Hans son af förra giftet Erengisl
Niclisson vardt riksråd icke många år efter, sedan fadern stod senare gången
brudgum, men då kanske bruden ej var mer än 15 eller 16 år gammal och vid
pass 30 år, när hennes herre dog. På denna grund har händelsen vid Sax¬
holm lätt kunnat hända med henne. Vi hafva ett färskt exempel i riket, det
äldre hustru haft lust och hjerta att bedraga sin man.

214

PÅFVISKA. TIDEHVAKFVET

sitt gifte kunnat hafva förr omtalade förbehåll af en annan
älskare.

Att Niclis Erengisslesson derefter skref sig till eller på
Saxholm kan härröra deraf, att han hade likafullt länet under
sig, fastän slottet var nedbrändt; eller att han från 1409 kunnat
prunka med den titeln såsom både slottets och länets verkliga
egare, fast han låtit fru Brita de sista 6 åren bo qvar der.

Slottet låg på en holme vid inloppet ur öppna Venern i
Ölrne härads vik och hade en ljuflig utsikt söder åt sjön, isyn¬
nerhet åt Sibberön och Ramholmarne samt i vester åt Kummelön ,
med hvilken denna holme förenades genom en stor bro , efter
hvilken lemningar sågos 1638 * 1). På östra sidan har en jer n-
länka gått öfver sundet Irån slottet till Svartbergslandet , så att
inloppet till ölme härad var väl förvaradt. Sjelfva holmen be¬
står af ett högt perg så anlagdt af naturen, att det isynnerhet
på vestra sidan liknar en vägg af en fast mur, hvartill konsten
ännu gjort sitt till, så att en fiende skulle väl hafva haft största
möda att tränga sig ditin, såvida ingången åt södra sidan något
förvarades och hungern icke tryckte de belägrade. Ingången
åt söder har liksom gjort sig af naturen uti en däld af berget,
som var utarbetad allt ifrån sjön upp till slottet med vällagda
stentrappor.

Sjelfva slottet var bygdt af grof sten och kalk ganska
starkt fast icke stort, emedan det ungefär kunde vara 24 alnar
tvärt igenom, såsom det synes hafva varit uppfördt i rundel
och finnes aftaget framför (sid. 85) 2).

Vid Kummelön, som ganska ljufligt ligger ett litet stycke
härifrån, har slottets ladugård varit s), men det är icke mindre
troligt, att slott sherrskaperna vissa årstider bott der sjelfva isyn¬
nerhet om sommaren, såvida ej stenmurar, berg och klippor
kunde mer fägna ögonen än ljufva blomsterfält med blandning
af alla slags angenäma utsigter.

(Gyllenii Diar. M. S.) De synas ock än vid litet vatten.

2) Stenarne hafva till större delen blifvit förda härifrån till Ölme härads
kyrka; dock fins ännu mera qvar och synas ännu tecken till hvälfda källare.
Några drängar stulo sig till att gräfva i slottslemningarne ungefär i slutet af
15- eller början af 1600. De hade funnit allehanda slags fruntimmersredskap
af silfver såsom fingerborgar, saxskänglar m. m.; men pastor lät sätta dem

i stocken och stå offentlig kyrkopligt. Sådant tyckes vara väl nitiskt i sitt
embete.

s) Gyllenii Diar.

EFTER DIGERDÖDEN.

215

Uggleboda var hela detta tidehvarf Drake-slägtens gods1).

* Vamum (Värnhem) redkyrka under Ölme härad af trä.
Om dess ålder har man ingen viss underrättelse 2), dock måtte
socken vara nog gammal, ty kyrkan skall flera gånger hafva
varit flyttad, och har utan tvifvel skett i detta tidehvarf hvad
som berättas: att hon blifvit flyttad från sitt första ställe vid
Varna elfs södra strand och till Smedbacken ett stycke S.O.
derifrån. Folket har än att säga efter förfäderna, att när
Ölme härads prest här hållit messa, så samlades dit folket från
Ölme liärad , Varnliem och en del af Lungsund , som då ej hade
någon kyrka.

En berättelse är ock, som lemnas i sitt värde, dock är
han mycket allmän, att en piga från gården Märsta hittat ett
fynd i skogen invid Jutebäcken af en guldkrona, tjocka kedjor
och ringar af guld. För en fjerdedel häraf skall kyrkan hafva
varit bygd, den andra fjerdedelen fick kronan, men pigan fick
behålla hälften. Detta kan vara sant; men sjelfva sättet, huru
pigan råkade på skatten, smakar af skrock likt det mesta, som
kommit till oss genom muntliga berättelser från ålderdomen3).

Dywghia (Dye) egdes till någon del af Riseberga kloster
kanske redan före digerdöden: men 1381 sålde abedissan Greta
till Half Thorgilsson denna jordlott, då socknen kallades Varneme
och Verneme socken i Värmland. Jusberg (Jarlsberg) egdes till
större delen af Riseberga efter lagman Holdo; men marsken

’) Birger Drake till TJggléboda och Kalfnäs lefde 1360, 70. Birgers
son, Anders till Uggleboda; Änders’ son, Magnus, 1430, 45. Hans son hette
ock Magnus till Uggleboda 1450. 60, g. m. Ingebor, Nils Thuressons dotter
till Billa. Deras son, Börje, 1470, 90 hade med sin fru, Botil Rrumme, Nils
Svensson Årsålls dotter, en dotter Martha, genom h vilken Uggleboda i nästa
tidehvarf kom till Gyllengripe-slägten. En stamfaderns sonson, Magnus Bir-
gersson till Kalfnäs, fogde på Stäkeborg och häradsh. i Smoland i Asbolands
härad, var g. m. Brita Bengtsdotter, som efter 5 års äktenskap fick skiljobref;
ty han var impotens & illa libenter volebat fieri mater. Dat. Link. 1428.

2) I Antiquit. Archivo namnes år 1360 socken Yarneem i Värmland
och sålunda blir nog ostridigt, om hon varit till före digerdöden.

s) Pigan skall hafva gått vall och ett troll kom till henne med en ask,
den hon bad pigan gömma, till dess hon komme tillbaks: hon skulle gå
bort och bjuda flera gäster tiU bröllop åt sin dotter, hvilken dagen derpå
skulle stå brud och hennes brudskrud låg i asken. Som det var regn och
oväder hade pigan händelsevis eldtyg, det hon lade på asken, och trollet kunde
sedan icke röra den. Skulle alla trollhistorier vara sanna, kunde man säkert
tro, att Värmland förstdags endast varit bebodt af troll ; men det är väl, att de
nu äro utdöda.

216

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

Erik Puke hade der ock en del, som han 1369 gaf till Alvastra
kloster. Karraby hemman hörde äfven Riseberga till.

Varnamo kloster har legat i denna socken, men numer
kommer man icke öfverens om sjelfva stället och så mycket
mindre kan man bevisa att det hetat Varnamo, förr än i se¬
nare tider det namnet blifvit antaget; men att det under namn
af Värnhem blef bygdt af k. Carl Sverkersson är sid. 141
nämdt, såsom det ock i gamla originaldokumenter skrifves för
Varnums kloster.

Allt hvad man härom med visshet kan säga är, att det
varit till; men om det varit för Bernhardiner- munkar eller
andra eller ock munkar och nunnor tillika samt om det legat
3 A mil söder från kyrkan eller invid kyrkan och Bro kungsgård ,
vet nu ingen. Min oförgripliga mening skulle vara, att det
legat bredvid kyrkan x) såväl för mera beqvämlighet som och
derför, att hela trakten omkring den s. k. Klostermossen, der
eljes dess läge föregifves hafva varit i södra ändan på en upp¬
höjd stenås, var vid påfviska tiden en obebodd ödemark* 2).
Dessutom har tolk lefvat intill vår tid, som haft i friskt minne,
när mossen fick det namnet af orsak, att en del af honom
lyder till det gamla Riseberga klostergodset , Karraby, invid Värn¬
hem. Förgäfves söker man rum för ringaste bostad på denna
klostermosse 3).

Vyrdige Herr Benet är den enda munk, man här funnit
nämd. Han var prior i Albrechts tid vid 1370 och 80 och
tilltrodde sig kunna säga en adlig jungfru, Eilisif Eriksdotter,
sitt tillkommande öde, att det icke skulle blifva med det bästa.
Ovisst huruvida han hade rätt; men flickan blef så förskräckt,

0 Det ser ej heller olikt ut, att det legat invid Gerdsberg söder om
ättehögarne och domaresätet, der tomtning ännu synes efter ett hus i två afdel-
ningar 32 alnar långt, utom förhus i vester 8 alnar, och bredden 18 alnar, hvil-
ken varit afdelad midt på. Strax i söder derinvid äro 9 domarestenar.

2) Detta fins af berättelser och jordéböckerna.

s) Herr 'prosten Löthner och jag sökte med flit derefter 1770, men
funno ingenting utom en mineralkälla, sopa sedan börjat nyttjas till en helso-
brunn. Sal. biskop Rhyzelius säger att landtfolket kallar denna orten Varne-
mynde, men det har ingen nu lefvande hört af. Saken lär bestå deruti, att
någon Rudbeckian fått höra nämnas Vånnemyra, en mosse N.O. härifrån, och
rådbråkat det till Yarnemynde.

EFTER DIGERDÖDEN.

217

att hon gaf sig till nunna i Riseberga och vände ryggen till
hela verlden * 1).

Det berättas ock än i dag, att 3:ne systrar ärft en gång
lika delar i hemmanet Dye invid Bro; men, då de 2:ne gifte
sig, löste sig den tredje in i klostret för sin tredjedel, hvilken
ännu bär namn af Kronodelen i Dye 2). Det vet man med
visshet, att 7 gårdar i Värmland legat derunder, neml. i Väse
hårad : Ve 2, Rör 1, Mölntorp 1; och i Grava: Solberg 1,
Boon 1 och Rud 1 3).

Bro har för sitt beqväma läge utom marknads- äfven
blifvit nederlag splats för vestgöthar, så fort de fingo någon
handel på Värmlandsberg eller Bergslagen. Hitintill kunde
he segla med sina båtar och skutor öfver Venern till Varnums
hamn och ingen lägligare öfverförsel hade bergsmännen till
sig af spanmål och flera slags varor 4 *), då inga landsvägar
funnos än härifrån intill Vekhyttan, som både då och sedan
varit Värmlandsbergs medelpunkt. Emedan vid Bro ännu icke
bodde några borgare eller factorer, lade närmast kringliggande
bönder under sig sådanas vinning, hvadan här ock allmänt
säges, att Varnums bönder voro ganska rika, innan stad an-
lades vid kyrkan.

Marknader höllos här årligen Matsmessodagen och Tju¬
gondedag jul, till hvilken ända många bodar voro bygda på
södra sidan af elfven 6).

Bro har eljes fått sitt namn deraf att kaflebroar blifvit
lagda öfver den sumpiga mosse, som här var den tiden, så att

x) J. O. Hallmans gammalvisa om samma jungfru. Eljes omtalas här
■också nunnor , af hvilka en jungfru Barbara blifvit räddad från glömskan
genom ett menskligt fel. Hennes gifna kyskhetslöfte egde icke så stor verkan,
att hon ju fann sig nödsakad fly undan med en börda, som hon icke kunde
dölja och hvilken hon genom en olycklig barnsbörd aflossade i Barbrohöjden

i Visnum, der hon ock kanske af blygsel och ånger skall hafva satt lifvet till.

2) (Herr kyrkoherden Sundelius.) Detta tycks ej kunna vara den del,
som tillhörde Biseberga kloster såsom redan såld 1381.

3) Cam. Coll. Arch.

4) Från Bro klöfjades på hästryggen 1 mil till sjöändan; derifrån roddes

genom Bergsjön, Hyttsjön, Öjvettern och Lungen till Bjurbäcken; sedan öfver
ett Ed '/.i mil till Asphyttan och vidare genom Daglösen till Vekhyttan. Tro¬
ligen idkade s. k. Markbönder nu här samma handel med ylle och linne som
sedan Boråsboarne, ty knappt fans i hela Bergslagen en spinnrock i huset.
Eljes fins ock spår till, att Vestgötharne drefvo handel i Ölme och Väsehärads
hamnar utom Tingvalla.

6) Pr. Hofsten M. S.

218

PAFVISKA TIDEHVARFVET

Yestgötharne kunde framkomma med sina klef, när de började
färdas till bergslagen. Således är troligt, att gården Värnhems
namn blifvit förvandladt till Bro i senare tider.

Siffle grufvor har jag förr nämt, men är oviss, vid hvilken
tid de blifvit igenlagda och så förtimrade, att nu ingen mer
vet att tala om deras rätta läge 1). Det skall hafva händt vid
något fiendtligt tillfälle och således synes det hafva tilldragit
sig för lång tid sedan. De hafva legat vid halfannan stark
mil norr ut från Varnums kyrka uppe i skogen på vestra sidan
om Hyttesjön, som deraf fått namn, att invid dess strand var
en hytta i en bäck, der jernmalm ur grufvan förädlades. Eljes
voro ock flera sådana hyttor vid Solbacken i Varna elf ej långt
ifrån kyrkan; men dem tager jag mig frihet att tala om
längre fram.

Vestervik hafva vi anfört i förra tidehvarfvet såsom ett
Sture-gods och förmodligen var lagmannen, Gustaf Tunasson,
egare deraf både före och efter digerdöden. Och såsom gården
tillsammans med ladugården, Östervik , har från äldsta tider blifvit
nämd för Vik, så håller jag före, att fogden, Claves Nigelsson
till Vik, antingen varit en Sture eller ock fått godset genom
gifte. Men sedermera försvinna för mig för en tid dess egare.

3. Värmlandsberg.

18. Fernebo moderkyrka stod väl någon tid öde efter
digerdöden, men kom i bruk i samma mån, som folket om¬
kring henne ökades. Hon var bygd af trä och kan man ännu
af tomtningen finna, att hon varit 26 alnar lång och 13 bred,
hvilket merendels var en vedertagen storlek för de påfviska
kyrkorna. Hon kallades ock Bergs kyrka i Värmland och låg
hit en del af Grythytte socken i Vestmanland.

Tvenne åboar i Asphytta lågo nu under presten och kyrkan
i Veshärad till skatt. Jag finner ingen annan grund dertill,

b Det går en sägen hos allmogen häromkring, att en gumma en gång
blifvit bergtagen och införd i grufvan, der hon sett mångfaldiga saker af silfver,
koppar, tenn och annat, som blifvit der infördt. Hon slapp slutligen ut med
löfte att ej omtala stället för någon menniska. Om icke gumman efter någon
tids bortovaro hade kommit halffånig tillbaks, så skulle jag hafva trott, att
hennes nåfund varit bland pice fraudes, att så mycket lättare förskaffa sig
födan. Dock var berättelsen om grufvorna långt äjdre än hennes historia.

EFTER DIGERDÖDEN.

219

än att det måtte hafva sin rigtighet hvad allmänt berättas, att
Glumseruds utmark fordom sträckt sig intill Asphytte knutar
ungefär 31/* mil.

Herr Olof skall hafva predikat här såsom munk, innan
han blef den första lutherska pastor. Emedan han säges hafva
kommit hit från Torssön i Vadsbo, är troligt, att han varit en
Bemhardinermunk från Vestgötha Värnhem. Han blef Petrceers
stamfader.

f Herrhults capell 1XA mil S.O. från Fernebo vid en elf
emellan Östersjön och Yngen 1U mil norr om Nykroppa. Vid
gräfningar har man i senare tid funnit menniskoben i jorden
och sådana jernkors, som ännu brukas på kyrkogårdar öfver
döda 1), Således har här varit ordentlig begrafningsplats, som
sätter mig i tvekan, vid hvilken tid den berättelsen bör passa
in, som folket har, att de kring denna nejd boende fört sina
lik öfver Daglösen till Liksta , som deraf fått namn, och deri-
från burit dem till Femsjö ända och åter rott till Fernebo kyrka.
Jag har förr nämt om munkar härstädes, men är oviss, antin¬
gen de hafva varit före digerdöden eller efter eller ock begge
tillika ; men om så varit, lära de en . god tid hafva varit här¬
ifrån, sedan pesten utödt de förra. Vid k. Gustafs tid blef
här ett lutherskt capell.

f Om capellet på Capellsheden nu var till eller blifvit för-
stördt i digerdöden är en obekant sak.

Marknadsplatsen på Brattforshed stod tvifvelsutan denna
tid qvar, så mycket mer som vägen öfver Böfvelsbackarne och
Damshöjden fram till Fernebo och Vekhyttan var för både bergs¬
män och bönder för svår att färdas. Men troligen hafva inga
bostäder varit här efter digerdöden.

Bergslagen under namn af Vårmlandsberg hörde till Ferne¬
bo kyrka och utgjorde dess pastorat. Vi hafva förut anmärkt,
att digerdöden icke skall hafva lemnat flera än 4 lefvande i
hela orten och således behöfdes nya inflyttningar; men svårig¬
heten blir att utreda, hvarifrån sådana skola hänledas. Alla gamla
berättelser hafva instämt deruti, att tyskar , saxar och finnar äro
de äldsta slägters stamfäder, utom dem som vetat räkna sin
härkomst från de öfverlefvande vid digerdöden; men valloner
hafva i senare tider ökat hopen.

') Sal. herr prosten Er. Kjellins M. S.

220

PAFVISKA tidehvahfvet

Verkligen kan man till tale- och lefnädssätt med flera om¬
ständigheter indela bergsfolket i sina vissa klasser , hvarvid mig
förefallit besynnerligast, att en del af de våra till växt oeh
skapnad, ja ända till håret, klädedrägt, tungomål, seder och
uppförande så alldeles likna bergsmännen i VestmanlancLs Fer¬
nebo, att man pä dem föga eller ingen skilnad kan göra. En
Fernebokarl (så kallas de i Vestmanland) har mycken aktning
med sig, när han kommer till torgs, ibland annan allmoge, och
vidare så; äfven detta slaget af de våra; och är mig förvisso be-
rättadt, att de i Fernebo i Gestrikland äfvenså skola vara skilda
från den öfriga allmogen 1). Månne icke möjligt kan vara,
efter på alla tre ställen äro bergslager, att dessa kommit från
en och samma ort helst Saxen, hvaraf Saxån, Saxhytta , Saxe-
knute m. m. kunnat få namn, och att de kallat sina anvista
bostäder Fernebo, såsom långt från hvarandra skilda 2). Ty
troligt är icke, att hos svenska bönder fans hvarken tillräckligt
antal eller vett eller hog att efter denna pesten göra bergslagen
brukbart så snart som skedde.

Dock om så är, lär likväl bergslagen vid dessas ankomst
icke stått alldeles öde. Det är troligt, att Magnus Smek, som
eljes icke gjort sig mycket berömd, men dock hade en stor
lust för bergverk (en egenskap, som var folkungarne liksom
medfödd), med det skyndsammaste äfven sträckt sin omtanke
hit. Han utgaf vackra previlegier och ordningar för bergsbru¬
ken i Falun och Norberg 1347 och 54; men isynnerhet före¬
kommer en ordning och stadga för Jernberg slag en 10 år efter
digerdöden, hvilken tycks ur flera skäl kunna och böra lämpas
till Värmlandsberg.

0 Handteringen och rörelsen har väl gjort en skillnad emellan bergs¬
folk och bönder, så att de senare gerna fått buga för de förra, intill dess senare
årens vexelcurs temligen vändt bladet, men så är icke mindre visst, att vissa
slägter hafva en serdeles respect med sig, äfvensom ock i Gunnarskog.

2) Ferne betyder vida, långt ifrån och är ett tyskt ord. På svenska
har man svårt att få någon grund för Fernebos namn, om man ej vill härleda
det från gräset fräkne eller starr, som på somliga ställen skall kallas Ferne;
men det vore underligt, om ett så ringa gräs skulle hafva gifvit 3 så betydliga
orter namn och der det minst växer. Herr primarie pastorn vid tyska kyr¬
kan i Göteborg m. m., Miiller, gör ett med mig deruti, att vid pass 10- å
12000 tyskar inkommit till svenska bergverken; men deruti komma vi icke
öfverens, att han gör sina vid 70 å 80 år tidigare eller från den tid. k. Magnus
Ladulås efter Helgeandsholms beslut fick bergverken som regalier.

EFTEK DIGEEDÖDEN. 221

Brefvet lyder så: “Wij Magnus met Gudz nadh Sverikis
Konunger Norghis och Skane villium at thet allum mannum
viterlikit vara skal, att wij af ware sardelis nadh, att wij hafvum
luth Peder Holmfasta synij och allum thin, sum nu eller (ram-
delis a jarnbergena boo villia the rätt och stadgha som här
äpter fölia, item viliom wij at alle kohlbrännare och the som
äij hustru eller egit godz hafva skulu ath komma till bergith,
och biudom wi allom Borghamästarom och Stadzmannom at
ha eij hagna tikin eller wäri . . . Datom in Monte Ferri 1360. “
Detta Mons Ferri synes nödvändigt vara vårt Persberg.
Berättelsen om dess första upptagande lyder, att en mandrå¬
pare legat flyktig på Riddarön i Östersjön vid Kroppa i 7 år
och födt sig der med fisk. Under sin långa fasta har han
vandrat omkring i skogen och äfven kommit upp på detta
berget, der han fann malm *) och trodde sig derigenom kunna
erhålla nåd. Till den ändan skref han till konungen och fick
tillfälle att få fram brefvet, som skall hafva varit af detta
innehåll :

Det ligger en riddare på en ö i Östersjö
och äter fisk utan salt och hrö.

Med detsamma har han ock angifvit, att han uppfunnit ett
jernberg, hvarför han blef eftersökt och fick nåd, samt berget
efter honom kalladt. Denna riddare synes mig vara ingen annan
än Peder Holmfasta , som beqvämligen kunnat få sitt tillnamn
af sin långa fasta på en holme

I Kongl. Bergs-Collegii handlingar fins, att Persberg blifvit
upptaget af en mandråpare för mer än 200 år sedan, hvilket

’) Allmänna berättelsen innehåller, att han trött och utmattad af löpande
i skogen lagt sig ned på berget att sofva och dervid drömt att han låg på en
stor skatt. När han vaknade ref han i mossan och fann malm. Några hafva
hållit före, att hans rätta namn varit Peder Pors. Både här och vid Nord¬
marks grufvor (se sidan 143) sannas, hvad jag ungefär mins mig hafva läst
på ett ställe af fru Brenner:

Hos dem, som med besked om mineraler skrifvit,

Der har man märkt, att slikt gemenlig upptäckt blifvit
På slumpvis. Sällan hörs, att någon verldslig slug
Har letat sådant upp ell’ skaffat fram med trug.

2) Catholikerna kalla fasta, då de äta sig väl mätta af fisk. men få
icke smaka kött. När nu detta hände med Peder i 7 år i st. f. deras 7 veckor,
så må det väl kallas en lång fasta.

222

PAFYISKA tidehvarfvet

lär vara räknadt från 1652, då alla bergmästare i riket ingåfvo
berättelser om sina bergverk, hvarefter Kongl. Collegium upp-
stälde sin Deduktion till konungen 1666. Således kan tiden
passa in på Peder Holmjasta. Hade han kommit hit förr eller
senare, så hade han funnit folk före sig och hade ej så lång
tid kunnat ligga i fred fördold som nu strax efter digerdöden.
Hade han kommit någon annan tid, så hade han ej så länge
behöft söka enslighet, utan kunnat rymma öfver till Norge.
Men nu gick icke heller det an, ty norska konungen var den
svenskas son och hvem som helst vår Peder dräpt, så synas
båda konungarne hafva varit stötta.

Häremot kan väl göras den invändning, att här nämnas i
k. Magni bref borgmästare och stadsmän och ingen stad var i
nejden af Persberg; men man vet, att hvarje stad handlade
Osmunsjern vid långt aflägsna hyttor och äfven Lubeck köpte
sjelfva råa malmen vid grufvorna, för hvilken orsak de hade
sina upphandlare på vår bergslag, boende vid Örebro 1).

Skulle man vilja draga detta bref till Norbergs bergslag*),
så är dock mycket ovisst, om der var stad vid den tid k.
Magnus utgaf bemälta ordning och stadga.

Persbergs grufvor synas således förmodligen vara upptagna
strax efter digerdöden och Yngshytta, VekKytta, Saxå och Sax-

*) (Pdlmsk. M. SO Ett artigt och förmodligen pålitligt bevis på Ltibecks
handel på Värmlands berg yppade sig tillfälligtvis om sommaren 1767. En
gesäll kom vandrande från Norge genom Fryksdalen och följde bönder på båt
öfver Fryken till Carlstad. Dessa satte i land vid gården Bösseviken i Ö. Em-
tervik och som gesällen sprang först ur båten kom han med fotterna i en pen-
ningéhög till några marker. Alla penningarne voro af silfver, gamla, urmodiga
och obekanta; men en, som jag bekom, var af kejsar Otto Magnus. Jag har
fått löfte på så många, som bönderna deromkring kunde rädda till 10 å 12,
men de öfriga skola hafva blifvit employerade (= använda) i en guldsmeds-
degel i Carlstad. Som de flesta voro lika den jag fick och alla förmodligen
tyska, så kan man lätteligen sluta, att så många aldrig kommit till Värmland
om icke för jern eller malm. (Kejsar Otto lefde omkring 950.) Samma grund
torde ock vara till de fyrkantiga, röda och hvita, samt smärre och större hvita
runda silfverpenningar, som nyligen skola hafvc blifvit funna på herr Cornetten
Bagges säteries grund i Ferglanda på Dahl (se Göteb. Hvad nytt? n:o 59
&c. 1774).

2) Mag. Nohrfors i sin disputation om Norbergs bergslag anför ett
bref af biskop Knop 1422, der gatubodar och mera, som angår stad, namnes
vid Norberg ; men det gör ej tillfyllest att hänleda Magni stadga dit, h varför
ock bemälte Auctor håller före, att der icke var stad ; men herr landshöfd.
Baron och Commend. Tilds hade derom helt annan mening, hvarom ett vid¬
lyftigt original-brei fins i Archivo Vermlandico Tom. 1 N:o 92.

EFTER DIGERDÖDEN.

223

hytta, Grythytta, Boms och Torskebäcks hyttor samt Kroppa,
Askagen och Nyhytta * 2 * 4) deromkring bygda, fast icke alla på lika
tid utan efterhand.

De hyttor och masugnar, som nu voro till och hade be-
qvämaste malmtägt vid Nordmarks grufvor voro Asphytta, Bohl-
hytta, Fogdhytta, Nordrnarkshytta, Sandsjöhytta, Haborshytta 2),
Finshytta, Gammalhytta s), Kallhytta.

Vid Långbans grufvor hade Gåsbornshytta lättast att taga
malm; kan ock hända, att någon liten Osmundshytta varit an¬
lagd invid grufvan.

Dessa nämda hyttor 20 till antalet vet man med visshet
hafva varit till i påfviska tiden och haft sina egare, som drifvit
dem till sitt Osmundsjern ; dock bör man icke förmoda, att till¬
verkningen varit mycket stor utan lämpad efter afsättningen
och tidens beskaffenhet samt efter som bergsfolket fått öka sig,
hvilket icke lär kunnat ske så lätt och på en gång efter diger¬
döden 4).

53 år efter Magni Smeks ordning fick Jernberget i Värm¬
land previlegier af k. Erik af Pommern, dem man hittills hållit

0 Det berättas, att en hustru derstädes öfverlefde digerdöden och är nu
odödlig under namn af Mertha vid Nytta Nyhytta). Efter någon väntan, så
mycket mer i verkligt ensörjande stånd som hon knappt hade någon granne på
några mil, var hon ändtligen lycklig att få man från Dalarne.

2i Haborshytta säges hafva namn af en Ulle Bondes broder, Habor,
som bott der, äfvensom Bohl- eller Bolgehytta af TJlles son, hvilken der an¬
lagt sin bostad, sedan hans fader skulle hafva drifvit honom från Hulteby invid
Nyeds nuvarande prestgård, der gubben tyckte, att han bodde honom för nära
snart på 2 mils afstånd.

8 Det är troligt att denna hytta från början haft annat namn, men,
sedan Finshytta blifvit anlagd, blifvit kallad Gammalhytta. Hon låg ej långt
ifrän nämda hytta och egde ett litet vattendrag, som vittnar om hennes ålder;
men det är ock så lång tid, sedan hon odelades, att vi ej tilltro oss att nämna
henne längre fram.

4) Ibland andra berättelser om digerdöden är här på orten en besynnerlig.
När folket såvida började öka sig, att ortens häradshöfding fann nödigt der
hålla ting, funnos ej mer än 10 karlar att taga till bisittare eller nämnd i
rätten, utan måste han välja 2 hederliga qvinnor till nämndemän: hustru
Valborg från Nordrnarkshytta och Karin Joxa från Kallhytta. Domaren skall
hafva satt det värde på dessa qvinnor, att han i tvetydiga och svåra mål aldrig
dömde förr, än han frågat deras tanke, och berättas äfven, att han dervid flera
gånger stannat i sina domslut. Ej är det något nytt, att fruntimmer fälla domar
kanske ofta i största •högmålssaker och med godt förnuft; men att de personli¬
gen sitta med i Katten är en mera okänd anekdot. Herr handelsmannen Hans
Norberg från Christinehamn har denna berättelse så mycket säkrare från för¬
fäderna, som han är född vid Nordmarken ; eljes har jag ock sjelf i orten hört
den från barndomen och från mina egna förfäder åtminstone på 200 år.

224

PÅFVISKA TIDEHVARFVET

för de första och äfven äro så, om man icke antager k. Magni
derför. De äro skrifna på pergament och förvaras ännu i Bergs¬
lagens häradskista fast af ålder något oläsliga och lyda sålunda:
“Vij Erik meth Gudz nadhe, Danmarks, Sverighes, Vendes och
Gödes Köning och Hertugh i . . . helse alle män som thetta
bref höra eller se kierlighe meth Guds oc war nadhe oc kund-
giöre alle män at wij hafve taghet them af jernberget i Wer-
melande oc thers godz, hjon oc tjenare i wor synnerlighe wärn.
frid oc hägn, dem serdeles at werne oc beskierme oc unne wi
them oc giör alle sådane frihet, previlegia, nade och frälse i
alle made at nyde oc brughe som de nyde, som bygge oc bo
uppå andre jernberg i Sverighe, war rätt wförsymeth. Ty för-
byde wij alle Fogadhe oc Ämbetzmän oc alle andre oc hwar
the hälst äre them af förenemde Jernberg ämod thenne wor
nadhe oc wilia i nagre made at hindra eller uförrätte wnder
war wredhe oc Königlighe häfnd. Dat. Stockholm Anno Do-
mini M.CD.X.III. Dominica Palmarum Nostro sub Secreto."

Vid dessa previlegier fingo bergsmännen skydda sig hela
den påfviska tiden och är icke otroligt, att de haft öfver sig
någon fogde, fast man fåfängt eftersökt någon mer än Björn
Peder sson (Båt) i Sten Stures och Christiern Tyr ans tid. Han
blef sedan Riksråd.

Man är oviss, antingen Bergslagen utgjort någon skatt och
tionde till kronan eller icke i denna tid, såsom det är ovisst,
antingen grufvorna voro krono eller frälse. Nog nämnes i k.
Eriks previlegier: war rått wförsymeth , men man vet dock att
först 1480 beslöts på herredagen, att kronan skulle få tionde
af grufvor osh bergverk på skatte men ej frälse, hvilket förnyades
i Strengnäs 1485 2).

Äfvenså är ovisst, antingen Bergslagen under namn af
Normarken i anseende till sina äldsta grufvor eller Normarks
härad vid gränsen till Norge var, som blef skänkt erkebiskop
Jacob Ulf sson 1471. Det synes likast, att Bergslagen lyst en
sådan prelat mer i ögonen än ett så aflägse och fiendtliga för¬
sök underkastadt bondehärad.

Värmlandsbergs sigill är såvida det äldsta i Värmland,
som det åtminstone har sin påskrift oförändrad från munktiden,

0 (Botins utk. till S. F. H.) Konungens rätt lär förut icke hafva varit
stor, åtminstone ieke i jemförelse mot tillverkningen och vår tids bruk.

EFTER DIGERDÖDEN.

225

det intet de andra hafva. Det består af hammare och tång
och deromkring skrifvet med svår munkstil: Värmelands Berg.

Det hjelper att göra oss någorlunda högt begrepp om vår
bergslag i slut af detta tidehvarf, det hon var i anseende och
makt att utrusta 2:ne herredagsmän till den sista catholska
Riksdagen i Vesterås 1527. Dessa voro fogden Björn Pedersson
och Söffrin Bagge.

Slutligen bör här anmärkas, att S.O. från Värmlandsberg
och öster från Ölme härad och Visnum låg i detta tidehvarf en
stor och obebodd skog till några mil i längd och bredd å ömse
sidor af Svart- eller Luthelfven, hvilken tjenade till ingen annan
nytta, än att bönderna i Kvista och Qvistbro socknar i Nerike
brukade fiska i de sjöar, som lågo på skogen, hvilken ock fick
namn af Bodaskogen derför, att isynnerhet omkring Myckeln
voro mångfaldiga fiskar-frodar uppbygda vid 3 mil från Var-
nuins och 6 mil från Fernebo kyrkor. I nästa tidehvarf fick
han namn af Carlsskogar efter hertig Carl och der intager han
större rum i vår bok.

-»se*

Chronologie

öfver

Påfviska Tidehvarfvet i Värmland.

a. c.

Yestra Värmland kommer till Sverige (pag. 107) . . 1000.

Vid den tiden eller icke långt derefter tyckes östra och
vestra Sysslet hafva blifvit inrättade och lagda under
Axevalla och Lödese län i Vestergöthlaud (pag. 108)

Adelvard predikar i Värmland (pag. 111) . 1054.

"Ugnar, skorstenar och stengolf börja att brukas i husen

(pag. 117) v. p . 1060.

K. Harald Hårdråde slår Håkan Jarl vid Säby (p. 124) 1066.

K. Magnus Barfot slåss med k. Inge den äldre i Stora

Lee (p. 126) . 1093.

och gör fred 1099 (p. 126).

Sibbendahls-ätten tager sin början (p. 118) v. p. . . . 1130.

Den har sedan fått namn af Stråle , Grip och Gyllengrip
(p. 120).

Lurö (p. 135) och Värnhems kloster (p. 141) byggas v. p. 1160.

Munkar komma till Gladevall (p. 137) . 1163.

Björkebenekriget börjas (p. 126) . 1170.

och varar till 1184 (p. 129).

Folkvider är den förste Värmlands lagman, som uttryck¬
ligen nämnes i några offentliga handlingar (p. 119) 1180.

Baglernas konung, Filip, reser genom Värmland under

namn af Halvard Hvide (p. 114) . 1205.

Vid samma tid låg Fale Bure fördold på Faleholmen i
Skagern med prins Erik Knutsson (p. 140).

Hertig Birger gifver hela Värmlands laxfiske till Rise-

berga kloster (p. 113) . 1220.

Ribbungekriget börjas (p. 129) . 1223.

PÅFVISKA TIDEHVARF VET

227
A. C.

Nästan hela Värmland förödes (p. 130, 31) . . . . 1225.

K. Erik Läspe skänker Årås till Värnhem (p. 140) . 1248.

Lagman Holdo Strahle gifver 11 gårdar till Riseberga

(p. 113) . 1268.

K. Valdemar får Värmland i lifstids förläning (p. 109) 1276.

K. Magnus Ladulås får Värmlands skogar, bergverk o. större

floder till Regale i Helgeandsholms beslut (p. 114, 143) 1282.

Vid samma tid gjorde konungen byte med Grimsten
Folkunge om gods i östra Sysslet (p. 113 not 4).

Krig emellan k. Birger och hertigarne, broderligt, och

fred i Kolsäter (p. 112, 134, 136) . 1305.

Dalby kyrka bygges (p. 139) v . . 1311.

Hert. Erik får Värmland i Lödese fördrag (p. 109) . 1315.

Hans enka får Värmland (p. 109) . 1319.

men byter bort det 1326 (p. 109).

Fru Helena Pedersdotter skänker Rudhaskogen till Rise¬
berga (p. 113, 140) vid pass . 1320.

Råda kyrka bygges (p. 140) . 1323.

K. Magnus Smek gifver några jernhyttor till biskopen i

Strängnäs (p. 143) . 1345.

Samma konung utsätter råmärken för Årås (p. 140) . 1346.

Här dömes efter Värmlands lag (p. 136) . 1347.

Digerdöden (p. 117, 152 not 2) föröder landet . . . 1350.

Ny altartafla uppsättes i Vermskog (p. 180) .... 1353.

Värmland tillfaller Magnus Smek i byte med sin son (p. 149) 1357.

Detta behöll han till 1365 (1. c.).

Samma konung får Värmland af nåd (p. 149) . . . 1371.

Han dog sedan 1374 (1. c.).

Bo Jonsson förpantar Ö. Sysslet (p. 150) . 1386.

Abraham Brodersson får Saxholms slott (p. 150 not 3), 212) 1392.

Dr. Margaretha förbehåller sig Värmland till morgongåfva

(p. 150) . 1396.

Abr. Brodersson dräpes och Niclis Erengisslesson får Sax¬
holms slott (p. 212) . 1409.

Värmland tyckes hafva kommit från Vestergöthland till

Örebro (p. 150) . . 1430.

Rudskoga kyrka grundas (p. 205) . 1431.

Engelbrechtsfejden, då Edholm och Agneholm förstöres

(p. 171) . 1433.

228 PÅFVISKA TIDEHVARFVET

och Engelbreclit får Värmland (p. 151) .

Samma år bortbytles Rottneros mot andra lägenheter
till prestgård i Fryksdalen (p. 1 85).

Uppror mot Karl Knutsson , Yärmländingarne slagna och
tre brända vid Skärmnäs (p. 165, 169, 172, 183).

Saxholms slott förstöres (p. 213) .

Värml. drottn. Dorotlieas lifgeding (p. 151)

Efter mycken träta derorn dog hon 1495 (p. 152).
Bohusläningar ströfva i Värmland (p. 175)

Lundby gifves till Värnhem för Ludra (Lurö) till Skara

domkyrka (p. 198) vid pass .

Biskopen i Skara utgifver bref om kalfskinnsskatten i

Värmland (p. 156 not 4) .

Erkebiskop Jacob TJlfsson får Nordmarken i förläning

(p. 151 not 2) .

Drottning Christina af Saxen får Värmland till lifgeding

(P- 152) . • .

men kom aldrig i besittning deraf.

A. G.
1435.

1438.

1439.
1444.

1450.

1460.

1470.

1471.
1499.

Kungörelse.

Efter mitt förr gifna löfte hade denna afdelning redan bort
vara i resp. subscribenters och allmänhetens händer, och äfven
den följande; men nu får jag betyga min fägnad, att jag denna
gång kan aflemna så mycket som detta i hopp, att det öfriga
skall så mycket snarare följa, som åtminstone dagligen derpå
arbetats, ehuru flera hinder göra, att det icke kan gå fortare på
tryckeriet än som sker. Nästan ständiga arbeten för resp. Ostin¬
diska Companiet, Landskanslierna i Venersborg, Halmstad och
Venersborg utom otaliga flera hafva gjort mig nödsakad att vänta
öfver förmodan och jag har ändå gjort det med ett slags nöje,
emedan jag under all väntan alltid varit säker om läslig och med
all den smak i stafningssättet utarbetad bok, som hittills kan för¬
modas i Sverige. Jag vill icke mer nämna till boktryckaren herr
Matth. Pet. Smitts loford, som sjelf gjort sig möda att sätta hvar-
enda bokstaf allt hitintill, ehuru ofta nog plågad af sjukdom, och
oaktadt all hjelp han borde förmoda både af egna och från Stock¬
holm förskrifna gesäller.

Sedan jag icke ännu till någon betydlig myckenhet utlemnat
första afhandlingen, hade jag ernat omtrycka titelbladsarket, emedan
jag försport, att någon skall hafva funnit sig stött öfver en min
utlåtelse i företalet.

Men när jag nogare besinnar, finner jag icke nödigt att göra
mig en så onödig kostnad ; ty först och främst kan jag heligt
bedyra, att jag ej vet flera än 2:ne vederbörande, som jag hufvud-
sakligen menat (känna sig flera, är det något, som jag icke kan
hjelpa) och för öfrigt har mitt arbete vunnit den ynnest hos större
delen af mina resp. herrar landsmän, att jag finner mig i ingen
del dertill förskyld, och detta skall göra, att jag än dubbelt skall
bemöda mig göra det återstående, såsom det mest intressanta, så
smakligt, som står i min makt.

En viss herre har isynnerhet redan visat det välbehag för
mitt arbete, att jag af honom njutit den hjelp och godhet, som
jag aldrig nog lär kunna erkänna och vörda. Om han hos sam¬
tida, rättsinniga landsmän billigt eger hög aktning, så är jag

230

ock öfvertygad, att de efterkommande skola sätta värde på
hans stoft.

Som jag redan i företalet nämt, kommer det senare bandet
att med första börjas på Carlstads tryckeri, och det öfriga af
lutherska tidehvarfvet fortsättes under samma tid i Göteborg.
Efter allt utseende (sjukdom och dödsfall kan ingen afböja) måste
det senare vara färdigt till Jul och det förre till nästa Fasting.
Det skall ingen fägna mer än mig (som en gång slipper en möda,
hvilken kanske varit större, än mången tror), om jag ock der vid
skulle vinna intet det ringaste utom förnuftiga läsares ynnest och
bifall. Men skulle ock de gå förlorade, så anser jag mig icke
mer lycklig än den, som mister både fisk och krok.

Christinehamn den 11 Juni 1774.

E. F.

Beskrifning

öfver

Värmland.

Credje aTdcImnacii:

innehåller

Cutberska Cidcn.

Författad

ERIK FERNOW.

Till

Konungens

Troman,

JS i s É o p e n

Värmland.

boguordigc berr Doctor ocb Biskop!

Jag skref om hedniskt våld och påfviskt raseri,
Ber enfald rådde först, men dumhet se’n fick styra.
I skrock och andligt nit begynna folken yra,

Sen munken rofiat dem ur af guds barbari.

Dock vördas från den tid än våra äldsta fäder ;
Att vi ha bättre ljus, blir det, som mera gläder.

Kung Gustaf stiger fram med tappra hjeltesteg
Och lossar fosterland utur tijrannens händer ;

Men än till större pris han icke återvänder,

Förr’n munken drefs härut, och påfven gnäll och teg.

Med Guds och Luthers hjelp läs hvarje svensker menska
För radband och missal Guds ord på renan svenska.

Alen Jag eloners smek och Jesuiters list
Vill qväfva detta verk än i sin späda linda,

Och romersk liturgi vid svenska Bibeln binda,

Att näpplig Stångebro gjort slut på blodig tvist,

Om Gustafs store son ej vårdat liten kyrka,

Att Värmland o förkränkt får Gud och himlen dyrka.

De storverk målas här med små och matta drag:
Att teckna stormäns lof kan ej bli småfolks höfva;
Dock har jag ej mitt nit i tanken velat söfva

234

I hopp, att ock min hok hlir nyttig i sitt slag ,

Om hon får gunstigt hägn af den, som moget hägnar
Guds kyrka i vårt stift , och hela landet f ägnar.

Herr biskop ! tag då den med vanlig ynnest an.

Hvem hellre skulle jag mitt ringa offer hära
An den, som nu står främst i spetsen för vår lära?

Jag är mig skyldig hel , men gifver hvad jag kan,

Den som har egen hjelp ell’ muntran utaf flera,

Han gör väl hättre verk, den ger väl också mera.

Högvördige Herr Doctorns och Biskopens

Allerödmjukaste tjenare,

Erik Fernow.

Till

Högvälborna fru Öfverstinnan
Linroth till Säby,
född

friherrinna

Brigita Maria Åkerhjelm.

Nådigaste fru friherrinna !

Att sjunga allt det lof, som Eders Nåd förtjente
Behöfdes, att jag röst at skaldaspiller länte,

Så skull’ en ärestod utsira dessa blad,

Som något kunde svara
Mot Eder Nåd så rara
Och göra skalden glad.

Men som min skaldmö bor ibland de hesa svaner
Och qväda höga ting, har sällan varit vaner,

Så bäfvar hon sig ge på detta djupet ut.

Fast Er ur stoftet vörda,

Blir hennes ljufsta börda,

Tills hon ser sjelf sitt slut.

Dock om hon sjungit förr och hunnit nåde hinna,
Fast oförmåga nog hon alltid kunnat finna,

236

Så vågar hon ock nu sig ödmjukt kasta ner.

Ers Nåd har förr täckts höra,

Hvad svagt hon kunnat göra:

Här kommer hon med mer.

Men tag dock nådigt an, att jag här dristar bära
För Edra fötter fram ett verk, hvars högsta ära
Blir, om med vanlig nåd och ynnest det tags opp.
När jag kan mer ej göra,

Skall Värmland evigt föra
Ert namn till stjernors lopp.

Eders höga Nådes

Allerödmjukaste tjenare,

Frik Fernow.

Välborna fru Kammarherrinnan
Linrotli till Gustafsvik,
född

Sara Maria Stedt.

Nådiga fru !

Så vidt jag har äran känna Eders Nåds höga tänkesätt,
misslynnar hon aldrig, att jag här vågar nämna dess ädla namn,
så att jag i den delen knappt behöfver bedja om nåd och till¬
gift; men väl vet jag, Eders Nåd mera tycker illa vara, alt
jag derjemte understår mig med få ord omröra hennes förtjenster.

Dock Eders nåd! Dygden är alltid sin ära värd och be¬
håller likafullt sin glans, änskönt hon någon gång skulle nödgas
oförmodadt och emot sin vilja rodna för eget beröm.

Eders Nåd vet bättre, än jag kan säga, det fattigdomen
har gerna en förtretlig följeslagare med sig, som kallas förakt.
Eger han derjemte så många slags meriter, att han aktas dess
värdig, så infinna sig förtal , förtryck och kanske förföljelse ända
af sjelfva pöbeln. Den förstnämda har alltid gerna varit på
min lott; huruvida han haft de öfriga i sitt sällskap, anstår
icke mig att säga. Gerna ville jag utplåna en så svart teckning
ur värmländingarnes historia.

Men allraminst har sådant hos Eders Nåd händt hvarken
mig eller någon annan. Knappt hade jag träffat den oförmo¬
dade lyckan att en eller annan gång snart okänd få i djup
ödmjukhet göra min uppvaktning, förrän Eders Nåd allan min
bön förutan nådigt uppdrog mig till vidare bättre egen utkomst
och denna bokens fullbordan allt fritt i sitt eget förnäma hus,
föga annorlunda än eget barn.

238

Sådan nåd, sådant bemötande är med mitt vetande säll¬
synt och denna godhet har jag så ofta oförskyldt haft äran
nyttja. Min tacksamhet och min vördnad! Hvad kunna de i
det ringaste svara häremot? Men jag smickrar mig med hopp,
att Eders Nåd känner mitt hjerta, som menar bättre än för¬
mågan sträcker sig.

Nu skall denna ringa bok tillika med Gustafsvik vara hos
all efterverld ojäfaktiga vittnen till såväl den höga nåd, detta
godsets nuvarande förnäma egarinna sjelf eger hos både konun¬
gar och förstår som ock den nåd och ofta barmhertighet, hon
låtit tusende gånger både högre och lägre nödlidande veder¬
faras, utan att den ena handen vetat hvad den andra gjort.

För min ringa person har jag äran bönfalla om fortsätt¬
ning af vanlig nåd och ynnest och anropar den högste, att
han värdes än länge vid helsa och krafter uppehålla Eders Nåd,
så får jag göra mig ett gladt hopp, att om min lifstid varar
än länge, med djupaste vördnad få framlefva

Eders Nåds

Allerödmjukaste tjenare,

Frik Femotv.

Till

Kongl. Maj:ts Troman, Lagman och nuvarande Riksdagsfullmäktig

för

Carlstad och Christinehamn,

Herr Reinhold Antonsson.

Högädle Herre!

Hvad vittert, ädelt, stort, som kan hos andra finnas,
Skall jag i en person hos Er, Herr Lagman! minnas,
Och all vår efterverld skall af mig hafva sport,

Hvad jag hos Er bör vörda:

I lindrat har min börda,

Som andra aldrig gjort.

Jag går å främmand’ ort i mörker och i pina,

I hopp att Värmland ock en gång i ljus skall skina;
Men hur skall den ge sken, som sjelf i skuggan står?
Strax himlen Eder sänder,

Som räcker milda händer,

Att jag nytt lif ock får.

Jag mins de mulna dar med ängslan och med fägnad,
Då Eder gunst och tröst och råd och hjelp och hägnad
Snart verkade, att jag fick åter mod.

Min penna och min tunga
Sku’ derför evigt sjunga,

Att I mot mig var god.

240

En kan ej göra allt, men I har gjort mig mycke’ :
Fler vänner hafva här ock vist ett mästerstycke,

Att ändtlig halfgjordt verk får läggas helt för dag.
Det borde bättre vara
Att mot Er ynnest svara
Men nöd har ingen lag.

Högädle Herr Lagmannens

Allerödmjukaste tjenare,

Erik Fernow.

Högädle, ädle, högaktade, äreborna och rälförståndiga
herrar och män af de lofl. bergs- och grufre-societetema i
Filipstads bergslag !

Brukspatroner m. m.

Herr Daniel Vetterling, Löjtnant.

» Johan Eberh. Geijer, Direktör.

» Christoffer Mylirman.

» Johan Vahlund.

» Johan Der ggr en.

» Erik Öhnqvist.

» Anders Svensson.

» Sven Jernberg.

» C. J. Fägervall.

» Carl Johan Sjöstedt, Gruffogde.

» Carl G. Der genhem, »

» Johan Yngström, »

» Olof Fetrén, Bokhållare.

» Jonas Fetrén, Inspektor.

» Anders Sundström, »

» Lucas Lind, »

Bruksidkare och Bergsmän.

Asphytta :

Askagen :
Brattfors :
Damhytta :

Fogdhytta :

Forshytta :

Herr Anders Levin.

» Sven Strokjerk.

Göran Jonsson.

Sven Petersson.

Erik Ersson, Nämndeman.
Herr Magnus Drattström.

Nils Olsson.

Olof Olofsson på Skogen.
Erik Olofsson.

Jean Ersson.

IJåkan Jonsson, Nämndemen.
Jonas Jonsson.

242

Grurrasjön: Nils Hindersson.

Jan Larsson, Kyrkovärd.
Gåsborn: Olof Månsson, Nämndeman.

Herr Olof Noräus.

Magnus Pauls son.

Jean Larsson.

Nils Henriksson i Äserna.
Haborshytta: Jon Olofsson, Nämndeman.

Clemet Bruse, Sexman.

Herrhult: Herr
Horsjön:

Långbanshytta : Herr

Långbansände :
Nordmarkshytta: Herr

Paradishytta :

Nyhytta: Herr
Saxå :

Skarphytta: Herr
Svartå :

Herr

Stjelpet :
Stöpsjön: Herr
Torskebäck :
Tranmossen :

Nils Ekström.

Hans Andersson, Domare.
Jon Andersson, Nämndeman.
Olof Bruse.

Erik Bornander.

Olof Sonesson.

Nils Carlstedt.

Pehr Larsson, Sexman.

Arvid Hasselblad.

Jean Landberg.

Mats Nordell.

Nils Landberg.

Nils Jönsson i Notberg.

Olof Ekström.

Olof Jonsson , Sexman.
Magnus Dahlberg.

Nils Olsso7i Bollström.

Olof Knöppel , Bokhåll.

Jean Jeansson.

Carl Magnus Jeansse.

Nils Olsson, Sexman.

Jean Nilsson, Nämndeman.

Grufbrytare.

Nordmark: Herr Elof Landberg.

» Nils Eriksson.
Persberg: Olof Ersson.

Jean Ersson.

Anders Hansson.
Yngshytta : Herr Adolf Lindberg.

Mad. Brita Lindberg.

Pehr Andersson Hvass.
Sven Hansson.

Så ock

samtlige Bergslagens Resp. ledamöter

243

äfvensom

välärevördiga, högvällärda herrar

Comministri :

Herr Feter Landberg i Nordmark.

» Henrilc Norden i Brattfors.

» Pehr Edqvist i. Gåsborn.

Mina gunstiga lierrar, vänner och gynnare !

Om jag får lof alt bruka den liknelsen, så hafven I, mina
herrar och vänner, till stor del gjort med mig, som den barm-
hertiga Samariten gjorde med den mannen, som fallit i röfvare-
händer , sedan både prest och ievit gått honom med all höflighet
förbi.

Förtycken icke, mina herrar, att jag nämner Samariten.
Fast samaritanerna hos judarne voro hatade, emedan de icke
hade lika religion och intresse, så voro de icke desto mindre
ofta ett både hederligt och nyttigt folk.

Af 9 judar hade ingen vett att vända om att tacka, men
en enda samarit kom strax.

Men nu till mitt ämne. Sedan herrar brukspatroner
Berggren till Saxån och Ohnqvist till Vassgårda jemte herr gruf-
fogden Sjöstedt vid Persberg fallit på den tanken att hjelpa i
ljuset detta lutherska tidehvarfvet (efter att det så länge legat i
mörker, att jag till slut ej visste uppfinna annan utväg än för
sista gången och all sin tid låta det lysa på en eldbrasa), då
hafven I alle samfäldt och likasom en man gjort, att jag nu
får den äran och nöjet uppoffra Eder detta och med detsamma
för hela verlden ådagalägga allas Edert ädelmod.

Sant är det, mina herrar och vänner, att I till större
delen ären mina sockenboar och s. k. uppfödelsebarn; men lika¬
fullt är denna omständighet bland de rarare och skall tillika
visa allt folk, att jag under flera års bortovaro i ingen måtto
förlorat Eder kärlek och förtroende, såsom mången kunde in¬
billa sig, då förmodligen en högre försyn hade sin hand med
vid sista prestval, än den många sig förestälde och jag sjelf
till en del i början trodde.

I denna lilla bok, som nu ändtligen med min möda och
Eder bekostnad kommer i allmänhetens händer, får en vett-

244

girig läsare någorlunda lära sig känna Eder magra bergslags¬
ort, att den är icke så alldeles ogagnelig i samhället; och i
framtiden kunde det vid tillfälle gagna nya tillträdande både
befallande och lydande att på ett ställe få se och känna edra
previlegier och rättigheter, som eljes så ofla får läras med både
tidsspillan och skada.

Det är naturligt, att födelsebygden är kär, och den dag
kan för mig aldrig dagas, då jag förgäter Filipstad och dess
bergslag, änskönt jag måste tillstå, att det mesta härrör af den
alla medfödda böjelsen och af inbillning. Eljes heter det väl :
Patria ubi bene . . . ubi pascor non ubi nascor . . . ubi notus non
ubi nalus eram

Åtminstone har jag för min del orsak vörda mina när¬
maste landsmän, och jag vore icke värd, att denna bok skulle
bära mitt namn så långt in för en grannsynt efterverld, som
hon torde göra, om jag icke till någon slags erkänsla tillön¬
skade Eder allt godt för Edert hederliga uppförande emot mig.

I Fernebo berg och dalar hafva mångas edra fäder trälat
med liten utkomma nog ända så långt fram i verlden, att ock
några kunna i rät linea räknas intill digerdöden. Men de hafva
varit nöjda med sin lott. De hafva segrat. De hvila nu och
hafva endast den uppgörelsen qvar, då det kommer an på be¬
sittningsrätt till de himmelska bergen. Gud gifve Eder mina
herrar, gynnare och vänner med Edra kärälskliga fruar, hustrury
barn och vårdnad lycka till allt, hvad I Eder i Edra kall före¬
tagen, och låte Edra efterkommande everldligen besitta den lilla
arfvejord, för hvilken Edra förfäder isynnerhet så mycket
svettats. Jag förblifver med högaktning samt och synnerligen,
mina herrars, gynnares, vänners och gode mäns

ödmjuka tjenstskyldiga tjenare,

Erik Fernoiv.

Cutbcrska Ckleboarfuet

Innehåll.

I. Om landets styrelse samt folkets tillstånd

oek beskaffenhet . pag. 247

II. Om reformationen oek gudstjensten . » 258

UL Lefvernesbeskrifning öfver Hertig Carl eller

sedermera Carl IX . » 266

IY. Lefvernesbeskrifning öfver Hertig Carl Filip » 287

Y. Om landets köfdingar, ståthållare, fogdar,

lagmän oek prostar . » 295

Yl. Om krig i Värmland under detta tidehvarf » 302

VII. Om märkliga orter . » 306

I. Om landets styrelse samt folkets tillstånd oeli
beskaffenhet.

När Gustaf I steg upp på svenska thronen, var Värmland
föga märkligt inom sig sjelf, än mindre kändt hos andra.

I en tid, då all vitterhet låg i träde, resor och umgängen
voro sällsynta, munkdikter den väsentligaste kunskap, vidske¬
pelser fasta religionsartiklar, kunde ej annat regera än blindhet
och mörker hos ett folk, som, stäldt utom all undervisning af
förnuftigare menniskor och all uppmuntran af högres exempel,
till på köpet så lång tid blifvit hållet i ett politiskt ok antingen
af inhemska plågare eller utländska fogdar.

Jag vet icke, om jag mycket felar, då jag tillskrifver ett
slags enfaldighet hos folket, att de med uppräckta händer gjorde
sammanskott af silfver och penningar ur kyrkorna åt Gustaf1)
just i den tid, då de ännu icke voro någondera elden så nära,
ännu voro ovissa om lycklig utgång för hans eljes rättmätiga
vapen och det ännu icke heller kommit på deras lott att lida
så mycket af Christian Tyranns personliga närvaro, att sådant
kunde reta dem bland de första till hämd och resning.

Men det kan man visst kalla liten slughet, att allmogen
med tårar beklagade, det messan blef sjungen på svenska, och
spådde sig der af icke godt, att hon, som förr varit en helgedom,
nu kunde såsom en gemen (= allmän) visa sjungas af pojkar,
då de på sina slipor körde till skogs att hemta ved 2).

Det bör man dock till deras everldliga heder nämna, att
fast de icke bidrogo eller hade tillfälle att hjelpa till att drifva
tyrannen från thronen, ville de dock aldrig i någon del sätta,
sig emot kon. Gustaf, ehuru många fiender uppväckte emot
honom afund och ilska i andra rikets delar.

*) Visnums kyrko protocoll 1523.
s) Prost Ho f sten M. S.

248

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

När den falska Sturen, Daljunkaren kallad, tog i Värm¬
land sin tillflykt 1527 1), blef han der ej bättre emottagen, än
att han fann sig föranlåten der framfara med mord och brand
samt plundring och strax derpå afj fruktan för välförtjent hämd
begifva sig in i Norge, oaktadt han skröt af, att värmländin-
garne varit hans faders, Sten Sture, trognaste och käraste un-
dersåter. Icke finner man ringaste anledning att tro, det värm-
ländingarne knorrade emot Reductionen 1527, ehuru man väl
kan säga, att hälften af landets hemman om icke rney tilldömdes
kronan.

För ingen del ville de deltaga i vestgöiharnes samman-
gaddning mot kon. Gustaf 1529, ehuru de ansenligaste män i
uppresningen, deras egen lagman och ortens förnämsta odalman,
R. R. Thure Jönsson Roos, ej lär sparat mödan att uppegga
dem dertill ; och fastän de liksom emellan tvenne eldar å ena
sidan hade trotsande dalkarlar och å den andra upproriska
vestgöthar, sade de likväl icke emot, när en del klockor härifrån
hemtades ur kyrktornen till rikets gälds betalning 1531 2).

Men deremot utgjorde de med all underdånig lydnad god¬
villigt sina skatter, och konungen gaf dem till erkänsla både
heder, uppmuntran och belöning allmänt och enskildt. Han
berömde allmogen i de bevekli gaste ordasätt: “att de alltid
visat sig trogna undersåtar, gått konungen med all lydno till
handa och aldrig inblandat sig med sina grannar i några partier
och uppror; hvilket Hans Maj:t med all kongl. nåd lofvade
ihogkomma 3).

Till bevis på denna stora konungs vårdnad om Värmland
och dess innebyggare kan följande tjena att korteligen anföra:

Både till landtallmogens och bergslagens förmån gaf han
1532 Lidköpings borgerskap frihet att med egna skepp ega fri

*) Kyrkoherdarne Lars i Tuna, Sten i Orsa och Olof i Malung
hjelpte honom med sitt anhang in i Värmland, men han framfor der med r&n
och öfvervåld och måste snart packa sig sin väg, hvarvid berättas, att man
skjutit på honom från Persby skans i Dalby (herr direktör Geijerstam) ; men
jag har i den tiden om denna skans ingen kunskap.

2) De som uttogo klockorna i Värmland voro lagmannen, Torsten Bruns-
son af For stena, fogden, Sven Kart, och landtpr osten, mäster Jon. Häri¬
från sändes klockorna till Lödese.

s) Brefvet är skrifvet i Arboga den 3 Jan. 1543.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

249

seglation och köpslagan i Väszehärads, Ylmehärads och Vernam
(Varnums) hamnar 1).

När smör och spanmål, deras vanliga utskylder, år 1558
hade kommit i ett sådant vanpris, att utländingen ej ville gifva
mycket öfver hälften af värdet, och det således blef en nödvän¬
dighet att antingen sälja sig till skada eller frakta sin skatt
en lång väg till Elfsborg , gaf konungen dem af egen nådig vilja
utan deras ringaste ansökan tillstånd att lösa kronans skatt
med penningar, hemställande till deras eget godtfinnande, om
de ville gifva 18 öre för ett pund smör och 4 mark för en
tunna spanmål, hvarvid fogden anbefaldes att skickligen och
fogligen med allmogen handla.

Högstbemälde konung lät icke heller enskilda personer
sakna sin höga omvårdnad. När det en gång hände, att fog¬
den af egensinnighet dref en bonde från sitt hemman Berg2),
och satte en annan i stället, som gifvit fogden en oxe i mutor,
gick det konungen så till sinnes, att han strax befalde fogden
insätta den förra bonden på hemmanet, der han för ingenting
kunde vita honom, jemte hotelse af allvarsam näpst, om något
slikt skulle vidare spörjas 3). En lika resolution fick Aspe-
slägtens stamfader, Jon Hansson , om sitt hemman, Bjurbäcken,
1551.

Man skulle vid första påseendet undra, att denna stora
konung icke var omtänkt att förse denna vidlyftiga landsort
med någon ordentlig köpstad; men vigtigare bekymmer och an¬
gelägnare göromål hindrade honom väl härifrån. Utomdess var
sådant ej så högt nödigt i en tid, då bergslagsrörelsen ej hunnit
till någon höjd, sjelfva åkerbruket var fattigt på arbetare, våra
tiders förnämsta behofver ännu till större delen voro obekanta,
och landet inom sig sjelf egde nog viclualier (matvaror) och
spanmål att aflåta till utländska orter 4).

Det är väl icke utan, att k. Gustaf flera gånger eftersåg

*) Kon. Gustafs previl. för Lidköping. Leckö die Blasii 1532.

2) I Värmland äro så många hemman med detta namn, att jag ej vet,
livar detta Berg ligger.

3 Dessa båda bref har jag in originali fått af herr kvrkoh. Elfsten och
finnas de i Arch. Wermel.

4) Se konungens bref till Olof stake 1558. Af denna omständighet
kunde blifva en vidlyftig dispyt antingen städer mera gagnat dier skadat
Värmland.

250

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

eller lät efterse tillståndet i Värmland, men isynnerhet hafva
två verldsliga och en andlig räfst blifvit bekanta. Om den and¬
liga få vi framdeles tala.

De andra skedde 1523 och 1558 om sommaren. Då
förrättades jordransakningar , klagomål afgjordes, förordningar
stiftades till landets allmänna och enskilda fromma.

Den förra var hufvudsakligen en vapensyn , der friborna
och frälsemän skulle infinna sig med häst och harnesk, om de
ville njuta förfäders friheter till godo J) Den förrättades egent¬
ligen af lagmannen, Nils Olsson Vinge , och fogden, som dock.
förmodligen haft någon krigsöfverste med sig.

Den senare var en konungsräfst, efter hvilken finnas ännu
många domar och resolutioner. Den förrättades af R. R.
Svante Sture till Vestervik, Olof Persson till Kåhltorp, Mats-
Kagg till Bronäs och Hans Torstensson till Lunda.

Till rikets krigsmakt voro nu bönderna sjelfskrifna soldater.
Adeln och de förmögnare bönderna gjorde rusttjenst emot vissa
friheter för sina hemman, som dock försvunno, så snart man
ej kunde hålla häst, och presterna underhöllo på sina gårdar
b or g elåg sknektar, som varade under hela k. Gustafs tid.

Till landets hushållning bidrog k. Gustaf allt, hvad han
förmådde på en så aflägsen ort, inom hvars gränser man icke-
med visshet kan säga, ' om han sjelf mer än en gång varit.
Han förnyade bergslagens previlegier 1527 och försåg dem med
skickliga män både till undervisning och uppmuntran. På
jordransakningarne lät han utom allt annat utsyna strömmar till
vattenverk äfven utom bergslagen 1 2). Fruktträd tog han ock i
hägn, fast han dermed lär så mycket mindre uträttat, som 74
år efter hans död ännu fans knappt mer än en trädgård af
värde i hela landet 3).

Handel och rörelse voro på visst sätt mer betydliga i
Värmland i denna konungs, än den stundom varit i vår tid.
Åtminstone var ingen så allmän klagan öfver hunger och allt
elände, som den förer med sig. Detta bevisar jag icke allenast

1) Sådana voro adelns besvär i den tiden, och andra säterier funnos.
icke, än de som höllo häst och karl. Deraf har kommit, att så många gårdar
åter blifvit krono, sedan barnen antingen blifvit fattigare än föräldrarne, eller-
ock ej frågat efter att lysa i frälse.

2) E. g. Skogaelfven i Visnnm (se dess dombok 1685).

3 Vismenii Encom. W er mel. 1637.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 251

af konungens bref till innevånarne i Dahl och Värmland 15551),
deri de anbefallas “att icke sälja hästar, oxar eller fetalier ur
riket till främmande land, utan hellre hjelpa dem i Upland och
Finland, efter de nu derpå ledo stor nöd“, utan ock af det
redan (sid. 249 not 4) nämda konungens bref till Olof Stake
1558, hvari konungen beklagar, att allmogen fick för litet för
smör och spanmål af utländingen. Sådan klagan har ingen
behöft föra i vår tid; men tvertom har utländingen med ränta
tagit sitt igen. Jag kan ännu lägga härtill, att i denna tid
hände, det Vadsbo och Valla och kanske flera härader i Vester-
göthland stundom köpte spanmål i Värmland2); utom hvilkas
biträde våra landtmän i senare tider ofia fått svälta värre än
som skett.

Dessutom finnes, att värmländingarne denna tid haft af-
sätlning på utrikes orter med andra varor, isynnerhet präktiga
och rara skinn, såsom loar, svarta räfvar och svarta mårdar,
dem dock konungen 1551 genom bref till stålh. R. R. Gust.
Stenbock nödgades till utförsel förbjuda3). Elgar var lofligt att
fälla, och att de denna tid funnits till myckenhet, derom vittna
många ännu till våra dagar synliga elggropar.

Hemmanen hade nu mest blifvit krono. Med häst och
ryttare kunde man göra dem till frälse , men det gick mycket
ojemnt till. Emellertid voro i denna konungs tid icke så många,
som de sedan blifvit, och ehuru då i allmänhet vida större än
nu, voro dock dess åboar få. hvilka dock alla mådde väl. Då
kunde 2, 3, 4 till 5 sitta behållna, der sedan sig inträngt 10,
20 ja 30 mest uslingar, af hvilka ofta ingen kan hjelpa annan,
när fogde eller länsman kommer med restlängd 4).

Oaktadt allt detta låg ändå Värmland ännu både andligt
och verldsligt i sitt ämne och sin linda ; men hvad den store

*) Gripsholm den 11 Juni. Jag eger originalet äfven af herr kyrkoh.
Elfsten.

2) Kyrkoh. Gyllenii grafskrift öfver superint. Sven Elf daltas 1647
original.

8 ) Den 7 Mars af Gripsholm. Samma dag afgick ock konungens bref
till Har. Lake och Söffrin Småsvänn , att ej tillstädja borgare bortköpa de
bästa skinnvaror i Värmland (v. Stjernm. Riksd. beslut)

*\ Jag får framdeles nämna, huruvida hemmansklyfningar varit Värmland
skadliga eller icke; men att de i kon. Gustafs tid äfven varit 'vanliga i Värm¬
land och icke alltid till bästa gagn, synes af konungens allmänna placat den 19
April 1555 om allmogens fattigdom och hetnmansklyfning (1, c. .

252

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

konung Gustaf i sin lifstid icke hann att uträtta till dess upp¬
odling och tillväxt, dertill hade försynen utsett hans yngsta , men
likväl största son , prins Carl 1).

Det blifver ingen vidare tvist ibland de lärda, att ju k.
Gustaf med alla sina stora egenskaper begick ett stats fel, då
han delade riket mellan sina söner. Åtminstone är det en känd
sanning, att deraf tillväxte flera oredor, som på många år ej
stodo att bota. Men om jag enskildt får tala för Värmland,
vågar jag påstå, att den landsändan sent eller aldrig blifvit
hvad den är och sällan gjort riket den båtnad, som sedan
skett och ännu sker, om konungen vid arfsdelningen icke an-
staltat som skedde.

Han upprättade ett testamente, det ständerna biföllo och
samtyckte den 1 juli 1560. I anledning deraf skulle äldsta
sonen, Erik , blifva konung; Jolian fick Finland; Magnus O ster-
göthland, Dahl, Vassbo och Valla härader och Carl Söderman¬
land, Nerike och Värmland till hertigdöme, “att nyttja och bruka
på samma sätt som konungen på kronans vägnar dem sjelf
innehaft till alla deras underliggande land, folk, frälse och
ofrälse, andliga och verldsliga, med all slags uppbörd, skatter,
afrader, räntor, tull, sakören, så ock alla konungens och kronans
tillhörigheter till lands och sjös, fisken och vattenverk, skogar
och marker, funna och ofunna bergverk2)”.

* *

Konung Gustaf lemnade strax derpå genom döden den
jordiska kronan den 29 Sept. 1560 och prins Carl borde till¬
träda sitt hertigdöme; men han var ej då mer än 10 år gammal,
och den kongl. regeringen antog sig dess styrelse till hans mog-
nare ålder, fast han snart var den sjelt bättre vuxen.

Emellertid gaf k. Erik XIV den 7 Febr. 1561 Värmlands
presterskap försköning för de borgelägsknektar, som de varit
vana att hålla på sina gårdar, men voro dem till stor tunga
och besvär vid deras embeten; och deremot skulle presterna
årligen vid Olofsmessan aflemna i köping 30 oxar 3).

1) Peringsköld.

2) v. Stjemmans Riked. och möt. beslut.

3) Origi wal-brefvet fins i Kihls moderkyrka; afskrift i Arch. Wermel.

FÖRE HERT C. FILIPS DÖD.

253

Bemälda konung hade ock föresatt sig att förbättra land-
skapsvapnen i riket 1568 och gaf då Värmland en blå örn i
kvitt fält. Men som vapnets beskaffenhet ej vidare nämnes,
kan väl hända, att hert. Carl sedermera ändrat det sålunda,
att örnen blifvit satt med utspända klor ocli vingar i gyldene fält.

Detta är det hufvudsakligaste, som man vet kon. Erik XIV
hafva gjort för Värmland, under det hert. Carl fick tillväxa
både till kropp och själ.

* *

Det blefve ingen möjlighet att här uppräkna allt, hvari-
genom denna stora hertigen, och till slut konungen, från första
anträdet till regeringen och till sin död gjort Värmland sällt
och lyckligt, och sig sjelf der äfven odödlig. Det får hlifva
nog att nämna något deraf.

Såsom hert. Carls håg mest lekte på det, som sist står
anfördt i hans faders testamente: funna och of unna bergverk , så
är ock troligt, att han bland det första vändt sin uppmärk¬
samhet på det då namnkunniga Värmlandsberg eller Fernebo
bergslag, der han ock strax på en behaglig ort utsåg Kroppa
sig till ordentlig boningsplats. Och som hans vägar hit från
Örebro lågo öfver Bodaskogen på gränsen emellan Värmland
och Nerike, och han såg densamma genomskuren af många
vackra vattendrag, är ej mindre troligt, att han strax började
göra den tjenlig till annat än vilddjurs tillhåll, hvarför han ock
efter sitt eget namn kallade den Carlskoga. dit han efter hand
förskaffade folk från alla orter, äfven valloner och finnar.

Strax efter sitt anträde till Värmlands styrelse anlade han
äfven Bro gård i Varnum sig till hertigsäte antingen af behag
till orten eller ock att kunna stundom vara så mycket närmare
till hands att efterse om allt gick rätt och skickligen till i
handel och vandel med vestgöthar och bergsmän; äfven har
han vid samma tid antingen anlagt eller anslagit Säby och
Nynäs i Visnum till sina hertigsäten.

Derpå anlade han 1584 en stad på Tingvalla ö i Kihls
härad, den han efter sig sjelf nämde Carlstad, sedan han an¬
tingen förut eller vid samma tid låtit der för sig sjelf upp¬
bygga en gård under namn af Carlsborg; och icke långt der-

254

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

efter hade han fått sina Carlskogar i det stånd, att han kunde
inrätta dem till ett eget gäll 1594 och ditsätta egen kyrko¬
herde 1).

Redan år 1593 gaf han 30 hemman tillstånd att bygga
sig egen kyrka och skilja sig från Fernebo, Veshärad och
Ullerud, dit de förut legat, hvilka ock hade hunnit inom kort
till den stadga, att han 1608 såsom konung kunde göra deras
socken till ett fullständigt pastorat under namn af NyecL.

Det sista, som denna herren gjorde för Värmland var,
att han några månader före sin död 1611 grundade Filipstad.
Han kände för mycket landet att icke i dåvarande omständig¬
heter inse så mycken nytta vid stadens anläggning, som miss¬
bruk sedan gjorde, att drottning Christina den yngre 2) och kon.
Carl XI fingo höra oändliga klagomål öfver den fläcken. För¬
modligen hade ock denna konung lagt någon grund till Sille-
ruds pastorat, fast jag ej funnit, att någon skrifvit derom, förrän
3 år efter hans död, af hans enkedrottning Christina af Hollstein.

Denna berömliga drottning egde mannautseende och karla-
förstånd. Då hennes äldre son, Giutaf Adolf , blef konung,
tillföll hertigdömet den yngre sonen, Carl Filip, som vid 10
års ålder behöfde ett förnuftigt förmynderskap, och det fattades
ej hos drottningen.

Nyköping var väl hennc-s hufvudsäte, men så var knappt
något år, som hon icke äfven besökte Värmland, der hon ut-
gaf åtskilliga stadgar till både allmänt och enskildt gagn och
hvilka vi på sina ställen få anföra; äfvensom hon ock bekräf¬
tade Silleruds gäll 1614, gaf tillstånd att bygga Boda kyrka
1616 och stiftade hela Brunskogs pastorat 1621 kort före hennes
son, hertigen, just vid ingående myndiga år bjöd all verlden
farväl.

Emellertid hade både hertig Carl och hans efterlemnade
gemål under förmynderskapet i sin frånvaro styrt landet genom
ståthållare och fogdar, hvilkas namn förekomma längre fram ;

1) Han skall dock redan 1586 der hafva lagt grund till en församling

(annot. i Carlskoga kyrkobok).

2) När vi hädanefter komma att nämna drottn. Christina, bör man väl
göra skilnad emellan denna yngre, som regerade efter sin fader, kon. Gustaf
Adolf, och hennes farmor, drottn. Christina af Hollstein, Carl IX gemål.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

255

men kon. Gustaf hade lagt Värmland under ett general-gouver-
nement med Vestergöthland.

* *

De adliga eller frälse slägter, hvarmed landet prunkade,
när kon. Gustaf I antog sig Sveriges styrelse, hafva vi nämt
förut (sid. 154); de voro:

Bagge,

Kaja,

Sparre,

Bratt,

Kart,

Sture,

Hake,

Lange,

Stuth,

Hatt,

Rahm,

Swan,

Hjärne,

Soop,

Vinge.

Af dessa gingo nu

en del alldeles ut eller i ofrälse

kommo dessa nya i

stället:

Ankar,

Posse,

Smoländing,

Arp,

Ribbing,

Sturk,

Gyllengrip,

Roos,

Swan,

Gyllenstjerna,

Rosenbjelke,

Svenske,

Gyllenstråle,

R.osenhane,

Uggla * 2).

Lake,

Sjöblad,

*) Så mycket mig veterligt är, gingo Hatt , Sture, Stuth, Svan oeh
Vinge alldeles ut. Bagge, Bratt, Soop och Sparre blefvo introducerade med
de första på Riddarhuset i nästa tidehvarf, men de öfriga lära då hafva gått i
ofrälse stånd, fast de ännu äro till. Jöns Eriksson Hake från Prestbohl i
Vermskog (sid. 180) gaf sig till borgare i Filipstad vid dess första grundlägg¬
ning 1611. Vid dess ruinering omkring 1714 byttes genom en viss händelse
namnet till Fernström och sedan till Fernow. Måns Jenisson Hjernes son
(sid. 182 not 2) blef af kon. Johan dömd ur frälset, emedan han ej kunde hålla
häst, fast den ätten gått dit igen. Kajor hafva utgått vid början af detta sekel.
Kart är ännu till. Af Langer stannade en kon. Gustaf Adolfs krigseommis-
sarie i Schlesien och äro hans ätteläggar nu boktryckare och bokbindare i Stock¬
holm och Göteborg; det ser ock ej olikt ut, att adliga ätten von Lange här¬
stammar från denna slägt. Af Rahmerna skref sig Salomon i Strand bland
bönderna vid riksdagen i Strängnäs 1529 tillika med sin mäg, Inge Knutsson ;
men vid samma tid voro flera af slägten gifta i adligt stånd; slutligen blef det
en prestslägt i Kölen, som längesedan gått ut.

2) Ankar till Agnhammar, Arp till Nynäs, Gyllengrip till Uggle-

boda, Gyllenstjerna till Årås, Gyllenstråle till Hammar, Lake till . ,

Posse till Sjögerås, Ribbing till Säby och Krokstad, Roos till Aspberg,
Seffle, Rud och Bråte, Rosenbjelke till Östbro, Rosenhane till Nynäs, Sjö¬
blad till Gårstad, Smoländing till Gammalgården, Sturk till Lång, Svan
till Hammar, Svenske till Östbro, Uggla till Aversta. Dessa slägter får jag

256

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

All handtering och rörelse fick under hert. Carl liksom nytt
lif både i bergslagen och på landsbygden. Omkring hans tid
blefvo åtskilliga stångjemshamrar anlagda öfver allt i landet 1)
enligt riksdagsbeslut i Norrköping 16042). “Emedan åkerbruket
tog en ganska stor skada deraf, att bönderna nu mer än förr
nödgades skjutsa resande herrskaper genom landet", så förbjöd
hertigen 1581 all skjutsning emellan Påsk och Ericsmessa,
“emedan landets kalla elimat i en tid, då skogarne ej t ill någon del
voro afbrukade, gjorde, att man sent om våren kom att så
och sålunda stod i fara att af frostnätter och hösten blifva
blottstäld för missväxt och hungersnöd" ; vidare pålade Herren
1582 “hvar bonde att om hösten så en tunna svedjeråg3) och
emedan landet egde större utrymme än innevånare, gaf han
äfven vid samma tid frihet på 6 års tid för alla utlagor till
dem, som här upptogo ödemarker, hvarefter de orubbade skulle
få besitta sina egendomar everldligen emot skatt" 4).

Inga nya marknadsplatser utom de (sid. 155) uppräknade
anlades i detta tidehvarf mer än 2:ne oxmarknader i Filipstad:
stora oxhelgen den 1 Sept. och lilla oxhelgen 8 dagar förut;
men deremot försvinner numera marknaden på Brattforsheden.

Skjutsinrättningen till de resandes beqvämlighet blef nu
stäld på bättre fötter, än den förut varit, tast man kan utan
mycken möda föreställa sig, att det gick trögt och långsamt till.

På Arboga herremöte 1561 blefvo Taverner eller gästgif-
verier pålysta på alla vägar och att hvar man skulle gifva pen¬
ningar för fordon och förtäring; och året derpå på riksdagen

vidare beskrifva vid sina gårdar. Utomdess voro nu märkliga: frälsegårdarne

Alqvittern, Berg, Bergja, Bofors, Brosäter, Forsvik, Höglunda, Sätra,
Sem, Vestervik m. m.

b De äldsta äro : Asphytta, Åsjöhytta, Bjurbäck, Borgvik, Damhytta,
Gammalkroppa, Hennickehammar, Herrhult, Kroppa kronobruk eller Stor¬
fors Nijhytta, Spjutbäck, Stöpsjö och Torskebäck.

2) Förnämsta orsaken var, att utländingen klagade öfver underslef med
Osmundsfaten, i hvilka han ofta fann sten blandad. Jag erinrar mig eljes,
att jag läst om stångjern redan i kon. Eriks tid — i sal. prostens i Skinn-
skatteberg, M. L. Böök, diss. de ferro in Sveda Malleato; men jag har
ingen kunskap derom i Värmland.

3) Jag har på flera ställen förr närat om rägsäde, men är ännu lika
klok och har knappt funnit den hos oss närnd förrän 1520, då den såldes på
Värmlandsberg för 12 öre tunnan.

4) Det är icke utan, att försök varit gjorda häremot, när någon Naboths
viugård lyst en Achcib i ögonen, men denna förordning har merendels friat
åboarne.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

257

i Stockholm beslöts, “att hvarje skattebonde skulle gifva 2 m:k
örtig; frälsebonden 1 m:k och torpare half mark för att slippa
olaga gästning och skjuts”. Detta skulle sträcka sig öfver hela
riket och sålunda äfven hit.

Sådan inrättning gjorde kon. Erik. Sedan Johan III
blifvit konung och trodde sig tillika ega högsta ordet i Värm¬
land, utgaf han den 22 Febr. 1569 en förordning om gäst-
gifveriers vidmakthållande vid allmänna vägar, och som förmod¬
ligen frälsebönderna icke funnit sig vid att lyda under den
lagen, utan undandrogo sig både att skjutsa och utgöra gärder
med flera allmänna pålagor, så stadgades öfver förstendömet
den 27 April 1570, att de nu ej skulle vara derifrån mer fri-
tagna än kronobönderna.

Detta förnyade hertigen 1572 den 7 Maj genom en stadga,
hvaruti äfven utsattes taxa, hvarefter alla resande, hans eget
hoffolk undantagna, borde godtgöra för skjuts och förplägning;
för en häst borde betalas IV2 öre milen och 3 öre för en
måltid mat.

Gästgifveriordningen förnyades åter 1581, då förbjöds all
fri gästning i landet och att inga resande, så mycket som dit¬
tills skett, skulle lägga sig in på ståndspersoner och prestgårdar.
Detta lär hafva stått åtminstone till konung Gustaf Adolfs tid.

Landsvägame voro nu föga bättre än i förra tidehvarfvet.
När hertig Carl om vintertid kom med sin hofstat, var ingen
väg obanad öfver mossar och myrar, ed och sjöar; men om
sommaren höll både han och hans furstinnor mödan ospard
att sitta till häst.

Icke dess mindre tänkte man dock stundom på vägarnes
förbättring. R. R. Bengt Gabrielsson ( Oxenstjerna ) gaf 1583
den 3 Sept., sedan hertigen rest ut till Heidelberg på sin
systerdotters, Anna af Ostfriesland, bröllop med hans svärfader,
befallning till ståthållaren Arp , att han skulle foga anstalt, att
vägarne voro väl röjda och broarne upplagade till herrskapets
hemkomst. Men det drog ändå ut snart 100 år, innan kärror
kunde i allmänhet begagnas i slätaste delen af landet.

258

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

II. Oin reformationen oeli gudstjensten.

Vi hafva i förra tidehvarfvet sett, i hvilket tjockt och
uselt mörker våra förfäder lefvat, isynnerhet på religionens vägnar.
K. Gustaf I gaf väl på riksdagen i Vesterås 1527 påfviska

läran den sista stöten och Värmland fick såväl som hela riket

åtminstone anledning hoppas en klarare och sällare framtid;
men saken var icke så lätt hulpen.

Konungen hade knappt annat än dumma, inbilska och
egennyttiga munkar att göra början med emot en enfaldig och
okunnig menighet, som borde öfvertalas med vett och lämpa.

Det beröm böra k. Gustafs samtida värmländingar både
högre och lägre hafva, att de aldrig uppsåtligen satte sig emot

någon hans författning att dämpa det påfviska väldet. Att de

“bådo Gud trösta sig, då de nu voro så olyckliga att få höra
messan sjungas på modersmålet och att en sådan latinsk helge¬
dom icke kunde annat än komma i förakt på svenska, “ detta
var icke annat än enfaldighet, som antingen kom ur deras ohyf¬
sade, korta begrepp eller af munkars ingifvelser.

Landtprosten, mäster Jon, var efter alla omständigheter en
af de hederligare lutherska prester, som någon tid varit i Värm¬
land, och jag kan ej annat än förtryta, det efterverlden fått
om honom så liten underrättelse, att man endast måste gissa
till, det han varit kyrkoherden, Jon Kråka , i Holmedal.

Han egde det förtroende hos sina embetsbröder, att han
på deras vägnar bevistade Vesterås riksdag 1527 och vann der
tillika den nåd hos konungen, att han blef utsedd tillika med
lagmannen och fogden att uttaga klockorna i Värmland, hvilket
aflopp utan sådant buller som på andra orter i riket.

Det är icke utan, det han sedan sökte så mycket som
möjligt fullgöra konungens vilja vid reformationsverket ; men som
han i början var nästan ensam, så är det mest troligt, att
alltsammans i förstone hufvudsakligen bestod deri, att presterna
fingo gifta sig, att bönderna oftare fingo höra predikas, så
godt det ock kunde ske, och att messan till deras harm sjöngs
på svenska.

När man vet, hvilket öfverflöd här var på munkar, och
lägger dertill nyare tiders exempel, så skulle man undra, att
icke prester hellre sökte påtruga sig församlingarne, än försam-

FÖBE HERT. C. FILIPS DÖD.

259

lingarne skulle behöfva söka dem ; om man ej kunde göra dem
den billighet och till deras undskyllan förmoda, att de kände
sin egen svaghet i att kanske läsa svenska rent innantill, sedan
de nu mera voro förbjudna att hårdraga sina munklegender
på latin.

Kon. Gustaf fann nödigt att låta anställa en generalvisi-
tation öfver hela riket, och det synes ej olikt, att den tog sin
början i Värmland 1), der konungen förmodligen såg och trodde,
att den bäst behöfdes. Georg Norman och biskop Henrik i
Vesterås 2) reste hit om våren 1540 och funno här mycken
oreda i kyrkoväsendet, det de likväl på allt sätt sökte att rätta.
Förmodligen besökte de alla pastorater och moderkyrkor. De
voro vid Fernebo, men jag har icke funnit, att de der råkade
någon prest. Kihls gäll hade på det viset länge stått öde; dit
sände de från Gillberga en herr Sven Lorensson med fullmakt
att predika Guds ord, döpa deras barn och jorda deras lik m. m.
Så lär ock hafva skett på flera ställen; men våra evangeliska
företrädare hafva icke varit mycket måna om att lemna oss
hvarken dessas eller sina egna protocoller till rättelse.

I Erik XIV tid hördes ej mer af Värmlands prester, än
att han gaf dem frihet från deras borgelägsknektar, men då
k. Johan kom på thronen fingo de lärå att de voro till.

Han egde en catholsk gemål, Catharina Jagelonica, från
Polen, som gerna hade sett sin lära införd i riket. Till den
ändan införskaffade hon jesuiter , och konungen var nog svag
att låta henne och dem öfvertala sig till medhåll.

Herbestus och Fechten, två ifriga catholiker, sammansmidde
-en messbok under namn af litliurgien, som ock kallades röda
boken , hvilken innehöll många af deras satser och ceremonier
inblandade med lutherska, och hvilken, liksom Interim i Tysk¬
land, skulle bana en ny väg till påfvedömet.

Presterna i hertigdömet, som hade hertig Carl till beskyd¬
dare, märkte snart oråd ; de läto derför utgå skrifter att bevisa,

>) Det slutar jag deraf, att Norman var inkommen från Tyskland till
prins Eriks informator 1539, och visitation skedde året derpå.

2) De skrefvo sig sålunda: Wi efftarschreffne mester Geor gen Norman
aff K. M. vår K. N. Herres autoritett och beffalningh i menige Sverige
superintendens ec M. Henric Biscop till Westreåes, then christeliga Reli¬
gions Consiliarius göre icitterligit ni. m.

260

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

hvad som stred emot den Augsburgiska bekännelsen, och isyn¬
nerhet stötte dem bland annat det ordet offerimus, hvilket de
uttydde : att offra Christum på nytt. Konungen blef häröfver
så förtörnad, att han med stegel och hjul lät straffa hvem han.
kunde träffa, bland hvilka ock var kyrkoherden Maurits i Böne.

Derpå utgaf han från Calmar den 12 Febr. 158S en för¬
svarsskrift, som tillika innehöll ett påbudsbref mot hertigdömets
presterskap, deri de samtligen förklarades fridlösa och fogelfria,
hvar de råkades utom hertigdömet, och allt deras gods både
löst och fast sattes i qvarstad. Efter de hade kallat konungen
och hans medhållare papister, så fingo de ock till hämd upp¬
bära många grufliga namn 1).

Denna skrift sändes till alla landsfogdar i riket med sträng
befallning att strax låta kungöra den öfverallt. De fattiga
presterna togo sin tillikt till hertig Carl. De sände den 28;
Febr. s. å domkyrkosysslomannen i Strängnäs, herr Olof , till
Marieholm att bedja om hertigens råd och beskydd. Han sva¬
rade dem den 12 Mars, bad dem försvara sig skriftligen och
icke genom stillatigande taga sak på bak, lofvade dem ock all
tröst och hjelp, som hos honom stod.

Presterskapet skref från Örebro den 19 April till rikets
råd och bevisade, att “såvida de höllo sig till Guds ord och
Augsburgiska bekännelsen, hade de aldrig förskylt de tillmålen,
som konungen gifvit dem, emot hvilken herre de aldrig heller
haft något förrädiskt sinne." De skrefvo ock samma dag till
konungen detsamma, bedjande tillika, “att han nådigast ville-
igenkalla den svåra och hårda dom, som var fälld emot dem. “

Men i sitt bref till biskoparne i riket voro de mest all¬
varsamma. “Det fans prester utom förstendömet, som icke-
allenast icke läto gå sig till hjertat, huru dessa blefvo handte-
rade och utropade, för det de predikade Guds klara och rena
ord, utan ock tvertemot samvetet gillade sådan försmädelse och
utlastade dem till det värsta hos gemene man“ .... De båda
biskoparne “att de icke ville inblanda verldslig öfverhet i re-
ligionssaker om liturgien, som rätteligen hörde presterskapet till.
Biskoparne borde frukta för Guds stränga rättvisa dom och

') Ärelöse förrädare, hufvudljugare, trospillare, olår de och illa lärde
stimpare, åsnehufvud, djefvulsledamöter, satanister m. m; Jag eger denna.
correspondence till hela sin vidd i afskrift.

FÖRE HERX. C. FILIPS DÖD.

261

icke så göra menniskor till viljes, att de åsamkade sig Guds
grymma vrede, hvarför de borde taga Guds ord och dessa för¬
tryckta i försvar. Ville de ock icke hjelpa dem, så lefde de
i säkert hopp, att aldrig Gud skulle öfvergifva dem, men liturgien
och påfviska villfarelsen antogo de heller aldrig, så länge de
lefde. “

Längre fram vid hert. Carls lefvernesbeskrifning skola vi
finna, att han ej långt derefter kom i fullkomligt förtroende
med sin broder, konungen, hvilken snart derpå dog 1592, och
Värmland var mest genom hertigens ståndaktigket så lyckligt,
att liturgien aldrig blef hvarken läst eller sjungen i dess kyrkor.

* *

Till att så mycket mera kunna bibehålla den evangeliska
läran i dess renhet emot alla tillgrepp af liturgiens medhållare,
lät hertigen redan år 1573 utgå befallning till presterskapet i
hela hertigdömet, att de skulle fira en böndag i hvarje vecka,
då ingen borde hålla sig undan förfallolös, utan att behörigen
plikta. Dessutom borde hvar ordentlig helgdag hållas tre or¬
dentliga predikningar i städerna 1). Hertigen var nogsamt öfver-
tygad, att hans presterskap skulle intet inblanda af liturgiens
villfarelser utan hans vetskap.

Men ännu säkrare mått och steg fann Herren sig nödgad
taga, sedan konungen med mera allvar började väcka frågan
om liturgiens antagande i hertigdömet. “Såsom detta var ett
mål, som efter kon. Gustafs testamente hörde hvarken konungen
eller honom till, ville han hänskjuta det till sitt presterskap”.
Han sammankallade dem derför 1586 till Örebro, der de i hans
närvaro och med hans underskrift den 27 Maj upprättade till
lutherska lärans försvar och bestånd de namnkunniga

Articuli Örebrogienses ') :

“Det skulle åligga presterskapet att undervisa, rätta och
förmana, om någon in- eller utländsk funnes inom hertigdömet,
som vågade försmäda, lasta och bespotta den christliga läran

*) von Dalins Sv. B. H., P. III, B. 2, C. XIII § 4.

2) Dessa finnas i V. Stjemm. Kiksd. och möt. beslut p. 360 m. m.

262

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

och våra svenska kyrkoherdar; men ville ock sådana sedermera
intet rätta sig, borde de namngifvas lör öfverheten, som icke
skulle undandraga sig att skaffa skälig och allvarsam bot
derför. “

“Inom furstendömet borde ingen förändring ske i kyrko-
ceremonierna , som varit brukade sedan reformatiQnens början
och som blifvit stadfästade på det allmänna prestmötet i Upsala
1572. Men presterna borde ock undervisa sina åhörare, hvilken
skillnad det vore emellan sjelfva Guds ord och sådana af menniskor
inrättade stadgar.”

“Innan någon förordnades till prest i ett gäll ( ordinarie
kyrkoherde eller kaplan), borde hans förmän göra sig noga un¬
derrättade om hans förda lefnad, egande insigt och skicklighet.
Pröfvades han duglig till ett så vigtigt kall, borde han med
skriftligt vittnesbörd sändas till öfverheten att vinna fullmakt"
(en lag som utan allt tvifvel förtog många sedermera gängse
trätor och förargelser).

“Presterna borde hafva noga uppsigt med sina åhörare,
hvad frukt hvar i sin församling kunde skaffa i både lära och
lefnad. De borde ock så mycket möjligt var förtaga och af-
skaffa sådana laster och synder, som i verldslig lag och rätt
icke voro satta straff och böter på ’). De skulle dertill bruka
den allvar och plikt, som de funno sig föreskrifven i den
tryckta kyrkoordningen. Fans någon, som då icke rättade sig
och aktade hvarken förmaning eller kyrkoplikt, så hade prester-
skapet verldslig arm att anlita om handräckning."

“Hade prest enskild träta med lekmän för verldslig dom¬
stol, borde dermed förhållas efter Sveriges lag och Vesterås
recess; men hvad presterna angick i lära och lefverne, deröfver
borde deras förmän döma, och der hade öfverheten eller dess
befallningsmän intet att skaffa med.“

“Vid äktenskap egde kyrkans förmän döma och tillse, att
der intet handlades emot skyldskap och svågerlag. På fäst-

*) En del af dessa uppräknas: grofva eder, dubbel, gudstjenstens för-
smädande, utdrägt med döpelsen, dryckenskap , guds ords uppenbara för¬
tal och förakt, lönskaläger, afvoghet i äktenskap, truldom, signerier och
vidskepelser m. m.

FÖRE HERT. C. FILIPS. DÖD.

263

ningar, trolofningar *) och äktenskapsskillnad borde de ock hafva
en noga uppsigt.“

En osed hade inrotat sig i furstendömet, att någon, som
i lifssaker åtnjutit öfverhetens nåd, icke ville sedermera försona
sig genom kyrkoplikt med Gud och församlingen; derför stad¬
gade ock hertigen på samma möte i Örebro * 2), “att eho det
ock vore: hofman, knekt eller annan grof ogerningsman, som
understöd sig neka deremot, skulle kronobetjeningen utan åt¬
skillnad befordra den dertill, och sedan skulle saken utan all
nåde stå för syndaren lika öppen."

* *

Om presterskapets löner och friheter gjordes ock förnyade
anstalter i förberörde Örebro artiklar: “Tredingen af tionden
skulle införas till dem obehindradt, när de andra två delarne
infördes för kronans räkning, der ej tillfälle var, att den kunde
af åkern införas i skaft “ 3).

“För utrikes studerande ungdom ur hertigdömet anslogs
en tunna spanmål oafkortadt af hvarje pund-läst i kyrkoher-
berget och vid de mindre kyrkorna i jemförelse" 4).

“Emedan Värmland, Vassbo och Valla voro vana att ut¬
göra en särskild hjelp för studenter, så anstaltades ock, att
den på en beqvämlig ort kunde af en ärlig och trogen man
uppbäras, hvilken borde med kyrkans förmäns samråd den¬
samma efter bästa vett använda, och inkomsten efter anordning
till studenterna afsända.“

“Såsom torpställen, ängar, fiskvatten och qvarnar voro
tagna från några prestbol, så att de derigenom voro mycket

*) Om någon efter trolofning ville öfvergifva den andra och intet sänglag
var kommet emellan, skulle den mista sina gåfvor och sedan lefva ogift, tills
den oskyldigt öfvergifna trädt i annat gifte. De som en gång lofvat sig i äkten¬
skap, skulle ej draga långt ut med vigsel, emedan der af plår oreda komma;
utan borde dem en viss tid föreläggas.

2) Mariestads stiftsbok, M. S.

“) Presterna borde dock i kyrkoherbergena hafva en noga uppsigt på
kronans andel, att den lemnades rätt in, helst kyrkor, kyrkoherdar, skolmästare
och hospitaler skola ock deraf hafva sitt uppehälle.

4) Prostarne skulle draga försorg, hvar i sitt prosteri, att denna student-
hjelp blef rätt och redligt utlagd och afsänd till domkyrkosysslomannen i Sträng¬
näs, som borde göra redo derför i hertigens räknekammare.

264

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

försvagade, så skulle anställas en ransakning, att intet prestbol
skulle blifva mindre, än att dess åbo och innehafvare var be¬
sutten dermed. “

“Så länge presterskapet höll borgelägsknektar, skulle de
vara fria för taxan , och de knektar, som hos dem förlädes i
borgeläger, skulle nöja sig med husmanskost eller ock 3 mark
örtiger om månaden, om de hellre ville taga penningar."

“Om prestenkor bestyrde, att gudstjensten skickligen hölls
vid makt, skulle de få sitta qvar ett år efter mannens död;
dock borde de svara för all tunga, hålla hus och gärdesgårdar
vid makt och atlemna ifrån sig ett redigt inventarium.'1

“ Soldatmönstringar, gåstningar och stämmor på sina gårdar
befrias presterskapet härefter ifrån. Skulle ock sådant i högsta
nödfall hända, borde derför riktigt betalas."

I Skara gaf merbemälda hertig den 7 April 1597 prester¬
skapet i detta stift frihet för sina tilldelning sstommar i vissa
och ovissa persedlar, hvilket ock sträckte sig till Värmland,
Vassbo och Valla; men fogdarne här på orten hade icke glömt
sin vana att göra tillgrepp, när det lät sig göra, utan började
efter denna herrens död att för sådana hemman fordra utlagor,
hvaröfver presterskapet anförde besvär hos enkedrottningen
Christina, som från Nyköping den 8 Sept. 1614 förklarade,
“att den årliga räntan skulle de af sina stommar behålla och,
derest de icke hade mera än en utom prestgården, tillika vara
fria från skjutsar, dagsverken och omläggningar; men för kyrko-
tionde och allmänna pålagor kunde de dem icke försvara. “ Detta
blef af högbemälda drottning så ändradt i Örebro den 1 Mars
1617, “att stommarne skulle vara fria för vissa och ovissa
persedlar, undantagande skjutsar och 2 mark, som nu borde
utläggas i st. f. Hjelpestafrumsved, som de förr hade måst ut¬
göra till Kroppa kronobruk “ 1).

Samma gång förskonade dem ock drottningen från de
höns, ägg, hö och halm, som de voro skyldiga sedan förra
gärden, och efter presterna i Våse härad, Ölme härad och
Visnum bodde närmare vägen än andra och sålunda utstodo
större gästning; “thy gafs dem ock att njuta samma frihet,

‘) v. Stjernmans Riksd. och möt. beslut.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

265

som hans kongl. maj:t nådigst hafver unnat deras åhörare”1);
men hvaruti samma frihet bestod är mig allt hitintills obekant.

* *

Värmland hade allt ifrån christendomens början till sin
andliga styrelse legat tillsammans med Vestergöthland och Dahl
under Skara biskop. Hertig Carl såg ock, hvilka svårigheter
detta hade med sig, då en gammal och orkeslös biskop knappt
hann med att visitera sina närmaste socknar, och Värmland
hade måst sakna en sådan förmån i omkring 100 år.

t?å snart derför hertigen blifvit något stadgad i sitt hertig-
döme, föll det honom behagligt att der äfven stifta en super-
intendentia för den del af hertigdömet, som icke hörde till
Strängnäs stift, eller Värmland, Vassbo och Valla 2).

I Värmland voro redan från 1550 inrättade 2 prosterier
i st. f. ett, som varit förut allt ifrån påfvedömet: det vestra
och det östra; men hertigen satte öfver dessa ännu en förman
i Vadsbo. ,

En kyrkoherde i Vadstena, M. Jesper Marci 3), fann sig icke
Tid att antaga liturgien, utan tog sin tillflykt till hert. Carl
1577, då han blef satt till kyrkoherde i Ullar fva och prost
öfver Vadsbo bärad. Han vann den nåd hos hertigen, att han
gjorde honom till superintendent öfver hertigdömet och flyttade
hans säte till Mariestad, som 3 år derefter blef grundad och
anlagd ej långt från Ullarfva. Han hade 3 efterträdare i
Mariestad:

’) id. 1. c. Sådana finnas orden och lär vara något skriffel. Annat
■exemplar har jag ej heller sett.

2) Hertigen hade härtill flera orsaker, bland annat, att biskopen i Skara,
M. Jacob, under hvilken denna del af hertigdömet låg, var en ifrig anhängare
till liturgien, och med en sådan förman för sitt presterskap var hertigen ej
nöjd. Dessutom var ett slags repressalier (vedergällning), att konungen lagt
någon del af Södermanland från biskopen i Strängnäs.

3) Det är ovisst, hvad landsman han varit. Ärligen höll han prestmöte
den 22 Juni vid frimarknaden i Mariestad, då Pastores kommo tillsammans
att hålla predikningar, orationer, declammationer och consistorium samt
■examinerade casus (Mariestads stiftsb.) ; men inga dissertationes synodales
skedde under honom. 1588 visiterade han i Värmland, som ej skett på mer än
100 år. 1591 reste han åter dit, men sjuknade på vägen och dog hemma den
25 Mars 1592.

266

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

M. Matthias Marci Molithceus 1),

M. Petrus Melortopasus 2) och
M. Jonas Nicolai Oriensulanus 3)

Dessa höllo prestmöten en gång hvarje år, anlade och-
förbättrade trivialskolor i Mariestad och Garlstad och visiterade
församlingarne så ofta som tillfälle och krafter tilläto. Orien¬
sulanus lefde än länge i nästa tidehvarf.

III. Kort beskrifning öfver hertig Carl.

Konung Carl IX, som rätteligen borde heta Carl III, har
såväl i Värmland isynnerhet som i hela riket i allmänhet under
sin ungdomstid gjort sig odödlig under det namnet hertig Carl
och derunder är det, som jag nu i korthet vill beskrifva honom,
emedan sådant mest rör mitt ämne och det öfriga af hans
lefnad mera hör till rikshistorien.

Han var den yngsta, men dock den största son af en stor
fader, konung Gustaf I, och hans andra gemål, drottning Mar¬
garetha (Lejonhufvud); född i Stockholm den 4 October 1550.

Värmland hade vid hans födelse icke orsak att göra sig
större hopp om honom än en annans prins, ehuru han både
genom Ynglinga- och Läma-ätten ledde härifrån sina anor;
men utgången visade, att då framföddes tillika all dess sällhet.

Lärda män voro i den tiden sällsynta i Sverige och konun¬
gen måste från Tyskland 1554 inkalla en kejsar Carl den ferntee
notarius publicus, Johan Berendes 4), till den unga prinsens och
hans äldre broders, prins Magnus, informator.

4) Han kallas en träffelig theologus och började hålla orationes svecas
& latinas ordine doct. Jac. Heerbrandi (Mariestads stiftsb.J, visiterade två.
gånger i Värmland och bjöd åtminstone till att afskaffa många missbruk; dog
af pesten i Mariestad den 23 Aug. 1603. Hans slägt har varat till vår tid.

2) Har fått hedersnamn af grundrik och höglärd, i Mariestads stiftsb.;,
var född finne. Han höll en visitation i Värmland 1610 om vintern, men
sjuknade och dog den 18 April samma år.

3I Var född på Bolmsö i Småland. Af de protocoller, som blefvo hållna
i hans tid och som ännu förvaras under namn af Mariestads stiftsbok, finner
man, att han varit en drifvande, nitisk och allvarsam man, som icke skonade
sina underhafvande, när näpst behöfdes. Såvida medelvägen är bäst, tyckes han
stundom hafva varit för sträng, ty han suspenderade utan åtskillnad både
kyrkoherde och caplan i en och samma församling för små brott nog.

4) v. Stjernm. Adelsmatr. Han blef 1571 kon. Johans secreterare och.
1578 ståth. i Revel samt landtråd i Estland; gift med Christina Bååt.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

267

Troligen har vår hertig i lång tid fått nyttja denna sirt
läromästares handledning, ty det är ej veterligt, att han fick
annan syssla, förrän hertigen blef myndig.

På hertigens tionde år upprättade hans fader ett testamente
den 1 Juli 1560, i kraft hvaraf han fick större delen af Söder¬
manland och Nerilce, Tuhundra och Snäfringe härader i Vest-
manland, jyra socknar i Vassbo och hela Värmland. Konungen
dog strax derpå och hertig Carl kom under sin äldsta broders,
kon. Erik , förmynderskap. Kanske det var hans lycka, att
han denna tid räknades för barn.

Konung Erik friade nu med fullt allvar till drottning Eli¬
sabeth i England. När beskickningar icke kunde uträtta, ville
han sjelf resa dit och tog i följe med sig hertig Carl och gref-
varne Pehr Brahe och Gustaf Rosa samt gaf sig ut med 14
skepp ifrån Elfsborg den 1 Sept. 1561; men resan blef ej
öfver nattgammal, ty en gruflig storm dref dem andra dagen
tillbaks och hertig Carls Englandsresa blef dermed ändad 1).

Men han fick snart hemma tillfälle att visa, med hvilka
gåfvor naturen hade utrustat honom.

Konungen belägrade Vardberg 1565; men, då det som
mest skulle gälla, vågade han sjelf icke bida, utan drog tillbaka
till Vestergöthland. Hertig Carl hade annat mod och andra
tankar; han kom som en ljungeld i lägret, intalade soldaterna
ett nytt hjeltemod, som konungens bortresa snart jagat ifrån
dem. Elter 5 timmars storm hade han staden inne den 28
Augusti. Då fattades honom ännu en månad i 15 år; men
icke dess mindre fattade konung Erik för honom det tycke,
att han på riksdagen i Upsala samma år ville nämna honom
till sin efterträdare.

Tvenne år derefter reste hert. Carl på eget bevåg till
lägret vid Norrby ; men då han märkte icke annat än svaga
anstalter och kanske mindre håg hos fältöfverstarne att rätta
sig efter hans, vände han tillbaks hem till Örebro.

När danskarne i hast drogo sig tillbaka efter nyåret 1568
ur Östergöthland och Småland, var hertig Carl en ibland de
främsta att förfölja dem.

J) Puffend. continuirte Einleitung zu der Historie des Königreichs
Schweden. Frankf. 1686 p. 380, hvilken jag till stor del här hafver följt.

268

LUTHERSKA TIDEHVAREYET

När ändtligen detta tåg var slut, var konungen nog en¬
faldig att på sin elaka rådgi tväres, Jöran Persson , inrådan vilja
göra byte med sina bröder, hertigarne Johan och Carl. De
skulle få gods igen i Livland för sina hertigdömen, så kunde
ban beqvämligen slippa dem i Sverige. Men ingendera ville
finna sig deri.

När detta anslag ej gick, ville ondskan bana sig en annan
väg att för evig tid blifva dem qvitt. Konungen skulle snart
stå brudgum med Catharina Månsdotter och han var icke nog
klok att för henne dölja sin anläggning att på bröllopet taga
sina bröder afdaga.

Catharina , ehuru född af ringa folk, egde ändå mennisko-
hjerta och yppade alltsammans för prinsessan Sofia , som var¬
nade prinsarne att ej komma till bröllopet.

Delta skedde ej heller. De togo i samråd sin morbroder
Sten Eriksson, Thure Bjelcke m. fl., sände den sistnämda till
Danmark och utverkade ett halft års stillestånd, samlade 300
man af sitt eget hoffolk och fingo strax konungens tyska trupper
på sin sida, utom det de hade starkt tillopp från alla orter.
Isynnerhet sammansköt.o Öster- och Vestergöthland både folk
och penningar.

Somliga menniskor äro så danade, att hvem som ser dem
blir liksom af en hemlig aning tvungen att älska och vörda
dem. Sådana äro väl icke många, men ibland deras antal var
hertig Carl, och sådant uppväckte ett slags afund hos prins
Johan, just då de bäst behöfde vara vänner.

Då han såg, att soldaterna hade mera böjelse för Carl
än för honom, började han frukta, att sådant kunde båda
brodern en krona, den han ämnade sig sjelf och derför, till
att vara säker om åtminstone hälften af henne, ingick han med
Carl ett fördrag under Eken vid Knapfors i Garlskoga att,
ifall Carl gjorde honom bistånd att af sätta kon. Erik, så skulle
de båda vara lika delaktiga i regeringen 1).

Under det konungen roade sig som bäst på sitt bröllop
(den 4 Juli 1568) intogo hertigarne Stegeborg och Leckö slott,
hvarest besättningarne svuro dem trohet. I Wadstena fingo de

3) Till minne häraf buro båda herrarnes hofmän en lång tid derefter
eklöf i sina hattar (Puffend. 1. c.).

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

269

hertig Magni skatt och af den läto de mynta penningar under
sina namn. Derpå afsändes bref till konungen med råd
att afskaffa Jöran Persson och bättra sitt eget lefverne, men
de fingo ej ett sådant svar som de förmodat eller önskat.

Krigsförklaringen gick fördenskull för sig, och i sin van¬
makt vågade konungen tänka på motvärn. Han lät uppbränna
Nyköping , men det var ock allt det onda, han vidare kunde
göra, och all den glädje, han kunde få. Hertigarne gingo från
Carlskoga genom Nerike och Vestmanland till Upsala. Öfver
allt fingo de tillopp och den 18 Sept. slogo de läger på
Norrmalm.

Stockholms stad öppnade snart sina portar och hert. Carl
var en med de första inne i staden. Hade han icke med sin
myndighet lagt sig emot hade ryska gesandtens hus icke undgått
plundring af de hertigliga trupperna 1).

Konungen tänkte i början inspärra sig inom slottet, men
kom dock strax i Storkyrkan emot gisslan. Der afsade han
sig regeringen, gaf sig fången till hertig Carl och bad honom
om ett honett (= anständigt) fängelse. När hert. Johan derpå
om Michelsmessodagen red in i staden, blef han af de närva¬
rande ständerna utropad för konung, utan att någon vidare
kom ihog öfverenslcommelsen vid Knapfors. Om sådant grep
hert. Carl till hjertat och ej aflopp utan hans stora förtret, så
var detta ej att undra på. Men likafullt förnyade han tillika
med rådet och ständerna sin trohetsed till kon. Johan och er¬
kände prins Sigismund för thronföljare den 8 Jan. 1569; och
i stället för det, att kon. Fredrik i Danmark ville på läglig
ort komma med honom i samtal, hvilket tvifvelsutan var ut-
stäldt till något kon. Johans förfördelande, så lydde han hellre
sin broder, som anmodade honom att hålla sig färdig till ett
fälttåg och försåg gränsorterna med trupper.

Till erkänsla häremot och att ställa hertigen någorlunda
tillfreds, för att hans hopp om kronan gick förloradt, gaf han
honom stadfästelse på faderns testamente den 9 Maj 1569;
dock så att undersåtarne i Södermanland, Nerike och Värmland
skulle hålla konungen och hans efterkommande för sin högsta

b Orsaken dertill var, att k. Eric hade hemliga stämplingar, att skaffa
prinsessan Catharina i händer pä ryska czaren, som älskade henne.

270

LUTHEBSKA TIDEHVAEFVET

öfverhet 1). Då var hertigen 18 år och 7 månader gammal,
och från den tiden få vi anse honom såsom sjelfrådande och
myndig.

* *

Vänskapen varade någon tid orubhad emellan den nya
konungen och hert. Carl. Kriget fortsattes ännu på danska
sidan, och deri var ej hertigen obenägen att hjelpa sin broder
allt, hvad han kunde, oaktadt alla de uträkningar han nu redan
gjorde på hushållningens förbättring i sitt furstendöme. Han
följde den tappra och namnkunniga generalen Pontus de la Gardie
vid sidan i fält. De inföllo i Skåne med 1 1 fanor till fot och
7 till häst i October månad 1569 och härjade hela landet 2).
Sedan det var bestäldt, vände hertigen tillbaka hem och mötte
under vägen sin broder, konungen, vid Hvalsta i Vartofta och
Vestergöthland, dit konungen anländt med nytt manskap. Der
var han så nöjd med hertigens uppförande, att han tillbjöd
honom hela Dahlsland till förökning på sitt hertigdöme; men
hertigen var nog ädelmodig att icke taga tillbudet emot, utan
undanbad sig detta vänskapsprof.

Ett så godt förtroende borde icke gifva anledning till
någon misstanke om båda herrarnes vänskap; men icke dess
mindre utspriddes ett rykte om deras oenighet så vidt öfver
landet, att de hvar å sin sida funno sig nödsakade att föl¬
jande året 1570 genom öppna bref vederlägga det; och såväl
för att visa dess grundlöshet som ock för att ännu mera för¬
binda sig sin broder i sina afsigter, förökade konungen 1571 den
29 Augusti hans hertigdöme med Vadsbo och Valla härader i
Vestergöthland, hvilka efter kon. Gustafs testamente förut hade
tillhört deras broder, prins Magnus, som nu var blifven sinnes-
svag 3).

Men onda rådgifvare och mellanlöpare voro i denna tid
äfven till, de der icke underläto att göra förtroendet kallt

*) Puffend. 1. c. p. 445.

2) v. Dalin 1. c. § 4. Han lät på kyrkodörrarne i Skåne till en åmin¬
nelse uppskrifva: Carolus dux, Gustavi regis films vindice fato; liksom till
att så mycket längre tid göra sig förhatlig hos skåningarne.

3j Prof. Ekman. Vårml. i sitt ämne och i sin uppodl. Det skedde
dock med villkor, om icke hert. Magnus blefve återstäld till helsan, och hert.
Carl skulle aldrig göra pretention på Sonneborgs slott i Livland.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

271

emellan bröderna. Konungen anmodade hertigen på riksdagen
i Gal mar 1572 att åtaga sig högsta befälet öfver de trupper,
som han i Livland hade liggande till försvar emot ryssen. Det
hördes väl då icke ännu af något misstroende, men man kan
lätt sluta, att något sådant hade börjat å hertigens sida, emedan
han väl lofvade att fullgöra konungens åstundan, dock drog ut
tid efter annan, såsom han ej ville gifva sig på vägen förr, än
allt var tillreds, som till resan behöfdes; och som sådant aldrig
blef af, så blef ej heller någon Livlandsresa.

Emellertid gaf en ringa händelse åt en qväfd låga än mera
tillfälle att bryta ut. Konungen hade kanske utan att tänka
derpå i ett bref kallat hertigen vårt rikes arffurste. Detta skulle
synas icke vara så illa gjordt, men hertigen var het och upp¬
tog detta så ogunstigt, att han i ett bref till konungen 1573
brukade nog hårda utlåtelser: “Han borde heta Svea rikes
arffurste och på samma grund kunde han kalla sin bror konung
i sitt arfrike, som han kallade honom arffurste i sitt rike, men
sin titel menade hertigen, att konungen kunde hvarken öka
eller minska" 1).

Konungen svarade derpå allvarsamt: “Hertigen borde akta
sig för sådana oenighetsgnistor, som en gång kunde göra en
faslig låga till mångas förderf, fast det nu ej vore annat än
blotta ord och munväder." Hertigen gjorde dessutom starka
påståenden om några skatte- och frälsehemman , arfgods efter
sin herr fader, med hvilka han trodde att i arfskiftet skett
honom för när; men både den ena och den andra tvisten blef
i godo bilagd och hade den gången inga vidare följder.

Men det var ej långt emellan hvar gång, att nya tillfällen
yppade sig till missförstånd herrarne emellan. Ståthållaren på
Elfsborg och öfver Vestergöthland, Värmland och Dahl, Carl de
Mornay, hade råkat i någon misstanke hos kon. Johan , så att han
nödgades söka sin säkerhet genom flykt. Han begärde och
fick äfven lejd och kom hem 1574. Hertig Carl var då i
Nyköping, och hos honom tog Mornay sin tillflykt, sökande att
på allt sätt öfvertyga hertigen om sin oskuld ; men hertigen
hade redan läst konungens bref, och Momays brott började
blifva mera allmänt kunnigt, så att Carl fann sig nödsakad

*) v. Dalin 1. c. § 19.

272

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

förvara honom i en kammare, ehuru han egde stora gods i
Södermanland och var i svågerlag med höga slägter derstädes.

Ett ondt samvete lofvade honom icke det bästa, och han
såg sig icke värre fängslad, än att han fann utväg att komma
på flykt. Hertigen, som kände konungens sinne, spådde sig af
denna händelse någon ny förtretlighet och det slog honom icke
heller fel. Han sände riksrådet, Åke Bengtsson Ferla , och Sven
Elof sson till konungen att göra sin ursäkt i denna omständighet;
men de blefvo ej bättre mottagna, än att konungen lät nog¬
samt förstå, det han trodde, att Momay undsluppit med öfver-
lagdt råd å hertigens sida 1).

Men om Carl för sin del icke ville i detta eller flera slika
mål gifva anledning till någon oenighet; så yppade sig dock en
tillfällighet, der nöden tvang honom att sätta sig emot konun¬
gen, sin broder. Kon. Johan hade fatt till gemål en catholsk
prinsessa, Catharina Jagelonica, k. Sigismundi Augusti dotter
ifrån Polen , hvilken var i stånd att förtjusa honom med såväl
sin religion som sin skönhet. Jesuiter blefvo lidna vid hofvet,
påfviska ceremonier tilltogo der dagligen, och i sitt ljus trodde
hertigen sig se förebud till samma mörker, som hans herr
fader med så mycken möda jagat ur Sverige.

Han vidtog derför alla rnöjliga steg för att inom fursten-
dömet bibehålla den evangeliska läran i sin renhet. Han gaf
presterna befallning “att predika tre gånger hvarje söndag eller
helgdag i städerna och en gång på landet och dessutom hålla
en böndag i hvarje vecka. Höll någon åhörare sig undan utan
förfall, så skulle han strax antecknas och pliktfällas till kyrkans
byggnad." Detta skedde 1573. En berömvärd nit om Guds
ära! Men framtiden utvisar, att det ej blef så väl upptaget
på alla ställen.

Hertigen hade nu hunnit till den ålder och stadga, att
han började tänka på nödvändigheten att förse sig med en
gemål, men han ville icke fria på måfå. Han ville se förut
och lära känna den prinsessa, som skulle taga så stor del i
hans tillkommande öde och äfven han i hennes. Derför beslöt
han att göra en utrikes resa och afsände förut secreteraren,

3) v. Dal. cap. XIII § 3. Momay blef dock i Nyköpingsskären er-
tappad och af 24 riddare och väpnare dömd till döden den 21 Aug.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

273

Sven Elof sson, den 5 Oktober 1573 att förskaffa sig lejdebref
af de nästgränsande furstar och fria städer i Tyskland *). Om¬
kring jul kom Sven igen med välförrättadt ärende; men flera
tillstötar gjorde, att hertigen inpå fjerde året måste innehålla
med sin resa.

Isynnerhet hade konungen anmodat honom att åtaga sig
högsta befälet öfver fästningarne i Livland och krigets utförande
derstädes, med ständigt påstående, att han skyndsamt skulle
begifva sig dit. I en så beskaffad omständighet är väl troligt,
att hertigen ej ville gifva någon anledning till det eftertal, att
han hade större lust att söka fruntimmer för eget nöje än
fiender till rikets gagn och frälsning; men så synes ock å andra
sidan icke olikt, att hertigen af flera skäl fattat någon slags
misstanke för detta tillbud. Kon. Eriks uppsåt var i friskt
minne; derför nekade han väl icke, men tiden blef utdragen,
under det man lagade tillreds, hvad som var nödigt till resan,
och hert. Carls tid var ännu icke kommen att personligen visa
sig i Livland.

Under denna tid och i väntan att få utrikes uppsöka en
älskvärd fästmö lät han förblinda sig af skönheten hos, en ung
adlig jungfru inomrikes, Brigita Silfversparre * 2). Han hade det
gemensamt med större delen af de största hjeltar, att han ej
var utan blida böjelser för könet, och till ett lefvande bevis af
sin undergifvenhet och genkärlek gaf jungfru Silfversparre honom
en son den 4 Mars 1574 3).

En annan tillfällighet yppade sig omkring samma tid, som
nogsamt gaf tillkänna, hvad benägenhet hertigen hade för kär-
lekssaker, och äfven utvisar, det man icke just i våra dagar
uppfunnit konsten att i slika mål spela intriger. En herre,
Erik Gustafsson Stenbock, hade blifvit dödligt kär i en vacker

*) Isynnerhet vände han sig till hert. Ernst Ludvig af Pommern, den
han hade mycket förtroende till, och skänkte honom äfven fyra sina bästa hästar.

2) Dotter af Pehr Sonasson till Skellestad och Illiana Pedersdotter
till Viggeby. Hon blef sedan gift med ståth. Pehr Christersson Sjöblad i hans
tredje gifte (v. Dalin 1. c.); men v. Stjernm. ( Adelsmatr . p. 64) säger, att
hon hetat fru Sigrids piga, Carin Nilsdotter.

a) Carl Carlsson Gyldenhjelm; blef friherre 1616 och var då förut
R. R. och Riks amiral. Han satt länge fången i Polen, men dog i Sverige
1650 barnlös: en tapper, lärd och gudfruktig herre. Genom sin frn Christina
Sevedsdotter Ribbing var han i svågerlag med Säbyhuset i Värmland, som
ock blef bland hans arfvingar.

274

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

fröken, Magdalena Sture , från Hörningsholm, och han bar ej
sina bojor så förgäfves, att ju icke hon gaf honom allt hopp ;
men ett stort hinder var i vägen. De voro båda syskonbarn,
och giftermål emellan sådana var i lag förbjudet. Icke ville
presterskapet och ännu mindre frökens moder, Märeta Leijon-
hufvud, gifva sitt samtycke till deras äktenskap. Dock! Her¬
tigen påfann råd att lösa den knuten.

Det angår icke oss att döma, antingen det var väl eller
illa gjordt; men hertigen lånade Stenbocken 100 af sina hofmän
att frälsa sin skönti fånge. Dessa uppstäldes lönligen i skogen
ej långt ifrån gården, under det han sjelf reste fram att liksom
af en händelse göra sin påhelsning. Efter åtskilligt annat tal
hit och dit, blef ändtligen frågan väckt “om icke fröken hade
lust att resa ut och för nöjes skull fresta på det sköna väg¬
laget?" Hennes egen böjelse kan man lätt föreställa sig och
fru modern, som ej kunde drömma om något försåt fick icke
veta derom, förrän det var försent, och ehuru hon bjöd till
att igenom utskickade ställa saken till rätta, fick hon dock icke
se sin Magdalena för den gången, och när hon sedan träffade
henne måste hon helsa henne för fru Stenbock -1).

Konungen i Frankrike hade sändt till Sverige en ambas¬
sadör vid namn Pinart , som äfven hade creditiv (= rekommen¬
dation) till hertig Carl. Då han skulle resa hem, bjöd hertigen
honom till gäst i Nyköping dagen förr, än Brita Silfversparre
föll i barnsäng. Hertigen bemötte honom väl, och sedan am¬
bassadören fått visa för prinsessan Elisabeth sin konungs, Carl
den IX, porträtt, blef han med föräringar afskedad, då ock
hertigen lät ledsaga honom till gränsen.

Det är ovisst antingen k. Johan mera af öfvertygelse eller
tillgifvenhet för sin drottning lade sig ut för den påfviska läran
och lät sammansmida den s. k. röda boken eller liturgien till
rättelse för presterskapet vid gudstjensten. Han hade dock en
sådan fruktan för hert. Carl, att han ej trodde sig om att gå
bröstgänges tillväga, emedan han förutsåg, att den del af pre¬
sterskapet, som höll sig till den Augsburgiska bekännelsen skulle
hos honom fmna ett säkert ryggstöd.

1) Berättelse M. S. Hertigen lade sig dock först ut hos konungen för
Stenbock och gaf äfven goda ord till grefvinnan, innan man kunde få hennes
samtycke. Dock torde i ett slikt mål nöden icke hafva någon lag.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

275

Konungen ville derför hellre bruka lämpa. Han sände en
beskickning af höga herrar till hertigen med anmodan, att han
ville taga liturgien för god och införa den i furstendömet;
men svaret blef kort, att “det komme hvarken konungen eller
hertigen till att företaga någon ändring i religionen, såvida de
ej ville rubba faderns testamente* , och ifrån den stunden blef
det gamla agget mera upplifvadt, så att ock konungen icke
trodde sig om att gifva sin bror del af det beslut, han fattade
den 10 Mars 1575, att taga kon. Erik af daga, genom hvad
medel det ock kunde ske J).

Tiden instundade ändtligen till hertigens utrikes resa, sedan
han i 8 år fått sköta sitt hertigdöme. Han förordnade 1577
den 1 7 Augusti ett ståthållarskap öfver liela hertigdömet och
reste sin väg. Här är hvarken rum eller föresats att följa
honom genom de flera hof och större städer, som han genom¬
vandrade. Nog af, att han i Heidelberg fann det han så lång¬
väga sökte, och blef der förlofvad med churfurstens af Pfaltz,
Ludvig IV, dotter, Anna Maria.

Henne lemnade han för den gången qvar i Tyskland och
reste sjelf hem till Sverige; men efter någon tids förlopp for
han åter ut att stå brudgum. Den 6 April 1579 förordnade
han ett nytt ståthållarskap öfver hertigdömet och den 3 derpå
följande Maj höll han sitt biläger i Heidelberg.

Hertigen kom snart med sin unga gemål tillbaka till
Sverige, der hennes fromma sinnelag kom väl till pass. Under
hertigens utländska resa hade hans presterskap den 17 Sept.* 2)
hållit ett möte i Nyköping, der de med hans samråd förenade
sig att aldrig antaga liturgien, men evigt blifva vid Augsburgiska
bekännelsen.

Konungen tog illa vid sig för ett sådant steg, som de tagit
utan hans vetskap och hatet ökade sig så, att det icke und¬
gått ett blodigt krig, derest icke drottningen och hertiginnan
lagt sig emellan och stält allt till godo: ett stort bevis på
hertiginnans skicklighet att vinna drottningens medhåll i en
sak, som eljes rörde hennes ögonsten.

Hertiginnan hade gifvit sin herre 2 döttrar, när de begge
fattade lust att ånyo göra en resa till Heidelberg. Den 1 1

') v. Dal. 1. c. § 12.

2) Hist. Alman 1755.

276

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

Sept. 1582 sattes Benyt Oxenstjerna till Gubernator (= styres¬
man) öfver hertigdömet, och resan gick för sig.

Konungarne i Navarra, England, Danmark och de tyska
lutherska furstarne höllo just vid denna tid på att upprätta ett
förbund till sin religions beskydd emot de påfviska. Det skedde
i Heidelberg 1583, och detta gjorde hertigens vistelse derstädes
längre, än kon. Johan förmodat. Det gjorde äfven, att konun¬
gen på nämda år icke var obenägen till fred med ryssen, som
eljes var hans ständiga fiende; ty han började misstänka her¬
tigen för stämplingar emot sig.

Mot hösten 1583 kom herrskapet åter hem. På alla sina
utländska resor hade hertigen förvärfvat sig mycken vänskap,
vördnad och aktning hos höga och låga utrikes icke mindre än
hemma. Nu antog han sig åter sjelf sitt hertigdömes styrelse
och förvaltade den som bekant är till sin samtids nöje och
efterverldens förundran ; men från det kungl. hofvet hade han
en ständig svårighet att njuta förtrolig yänskap, och numera
härrörde det mest för religionens skull.

Drottning Catharina hade likväl döttår 1583, och då hade
man bordt kunna göra sig hopp, att allt liturgiskt oväsen skulle
tillika dö; men det var icke så väl. Konungen var så litet i
stånd att dölja sin böjelse och sitt medhåll med de påfviska,
att rådet 1585 måste förmana honom alt häruti “se sig bättre
för. Han kunde så reta motpartiet, att, innan han tänkte,
kunde han hafva ett uppror pä halsen.” Dessutom gjorde ock
rådet konungen den föreställning, att “han borde icke så ofta
utsläppa prins Sigismund på jagt; hert. Carl kunde snart spana
upp och uppsnappa honom till en stor grämelse för honom,
som fader var.“

Konungen hade flera skäl, från hvilka han längesedan
fattat misstankar mot hertig Carl. Sällan kom hertigen till
hofvet, han var icke en gång med på bröllopet, när konungen
den 21 Febr. 1585 stod brudgum med Gunilla Bjelke, och
han hade långt förut vågat gifva fullmakt åt en biskop i Sträng¬
näs, utan att fråga konungen till råds. När han nu tilläde,
att hertigen hade mycket medhåll af gemena man, så lydde
han gerna sitt råd och beslöt det jesuiterna på en tid skulle,
drifvas ur riket, på det de påfviskas öfvermod måtte någor-

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

277

lunda dämpas. Den nya drottningen bidrog ej litet härtill ; kan
ock hända, att hon gjorde alltsammans.

Men detta blida solsken varade icke länge. Hertigen fann
sig snart hafva orsak frukta, “att om konungen finge fred med
sina utrikes fiender, skulle han lätteligen vända emot honom
sina vapen “ ; derför sände han 1586 utskickade till honom,
hvilka anhöllo det allt missförstånd måtte i vänlighet och godo
biläggas; men konungen hörde icke på det örat, och när då
hertigen i sitt svar förmodligen yttrade någon hetsighet, stämde
han hertigen till en riksdag i Vadstena. Men förut lät han
från alla predikstolar i riket afkunna “att med denna stämning
menades intet ondt.“ Det angick allenast, “att hertigen konun¬
gen ovetande och oåtspord hade insatt en biskop och en lag¬
man i hertigdömet, och att han lade för stora skatter på sitt
folk.“ Så rädd var kon. Johan för den allmänna kärlek, som
Carl hade öfver hela riket.

Denna sistnämda trodde dock icke friden alltför väl. Han
ville icke svara på frågan utan genom en krigsmakt, och han
började redan samla sina trupper, då en gammal kapten gaf
honom ett råd, att åtminstone våga sig till byarne närmast
omkring Vadstena. Han kom dit, rikets råd lade sig emellan,
och här är den enda gång, som jag funnit hert. Carls mod
falla till föga.

Han vidgick, det han icke gjort rätt i det, som han var
beskyld för, och han bad om tillgift, den han ock fick ; dock
med det förbehåll, att han måste underskrifva Arboga artiklar
af 1561 1). Här få vi likväl ett nytt bevis på hans nit för

') Dessa artiklar, som hertigarne Johan och Magnus ändtligen måste
underskrifva 1561, då Carl ännu var omyndig och barn, innehöilo 45 punkter
och deribland förnämligast: »Furstarnes folk skulle svärja konungen men ej
furstarne, såvida de ej hörde till deras kansli, och den som förbröte sig emot
konungen skulle strax utlemnas och öfverlöpare ej försvaras. Till konungens
tjenst skulle hållas så mycket krigsfolk, som han fordrade, och när de på utsatt
ort årligen mönstrades, borde mönsterherrarne förplägas på furstarnes bekostnad.
Hertigarne hade ej makt att sluta fred eller börja krig. Till konungen fingo
de ej komma starkare än med 100 man, hvilka då stodo under hans hofrätt.
Utan konungens vetskap fingo de ej sammankalla allt sitt folk, men med dem
voro de vid påfordran skyldiga att bygga kronans slott och fästen. Inga nya
skatter skulle furstarne hafva makt af sig sjelfva att pålägga ej heller alt gifva
lifstidsdonationer. Deras krigsfolk lydde under konungens fältherre och krigsrätt,
och deras undersåtar ställe sig till rättelse alla konungens allmänna mandater om
religion, sjöfart, åkerbruk, handel m. m. Under sina arfgods må ej hertigarne
köpa några andra slags hemman, af hvad natur de ock äro. De hafve ej makt
att göra några till adel och utgifva previlegier utan konungens stadfästelse, och

278

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

lärans renhet. En annan hade vid lika tillfälle kunnat låta
skrämma sig till allt; men när fråga blef om liturgien , så hän-
sköt han den till sitt presterskap , dem han snart skulle stämma
till ett möte , och hvad de beslöto, ville han för sin del antaga.

Det kunna vi kalla att med behändighet reda sig ur snaran.
Hertigen visste nog, hvad han tänkte, och hvad han hade att
lita på. Vi hafva förut omnämt, huru presterskapets möte
aflopp i Örebro 1586 och Strängnäs 1588, och huru förtörnad
konungen blef deröfver. För min del finner jag dock intet
skäl att taga pr esterna i hertigdömet fria mer än de öfriga i
riket, att de ju ock till större delen blifvit catholska, om hert.
Carl gjort så starkt påstående derom som kon. Johan.

Prins Sigismund blef 1587 vald till konung i Polen. Detta
lät konungen strax gifva tillkänna hos hertigen jemte de villkor,
som polackerna betingat sig, hvaröfver han begärde sin brors
betänkande. Han anmodade honom ock att tillika med stän¬
derna gifva Sigismund trohetsed, på det han måtte vara så
mycket säkrare om svenska kronan, till hvilken han likväl 5
år förut var förklarad efterträdare. Hertigen svarade, att han
icke var obenägen dertill, men till den punkten, som polackerna
förbehållit sig, “att Estland skulle till dem afträdas, kunde han
för sin del aldrig samtycka. “ Han sände ock några herrar
att lyckönska Sigismund till polska kronan.

Ar 1589 *) förlorade hertigen sin fromma och dygdiga
gemål, Anna Maria , genom döden i Eskilstuna, sedan de sam-
manlefvat i 10 år. Denna sorg var för svår att draga; men
genom mellanlöpare stötte ännu en förtretlighet till, hvilken
lätteligen kunnat störa det goda förtroende, som numera var

på deras mynt stå konungens bild. För tull och bergverk ege väl furstarne
fordra redo; dock ransake konungen derom hvart sjunde år. Till biskopars
underhåll behålle konungen tionde, men furstarne hafve ej makt att insätta
hvarken dem eller lagmän eller kyrkoherdar utom några få beneficia regalia
till sina caplaner. De ege ej att döma öfver konungens adel och råd, som bo
inom furstendömet, ej heller att neka sina egna att appellera till konungen,
som årligen låter hålla en räfst i deras länder. Slott stode furstarne fritt att
bygga och tillsätta, der slottslofven efter lag vid tillfälle borde hålla dem öppna
för konungen eller dess utskickade.»

Samma år kom ett rykte, att kon. Jacob af Skottland, som då friade
till danska prinsessan, Anna, var ankommen till Norge. Hertigen gaf strax
ståthållaren Arp i befallning att sända fogden i V. sysslet, Bengt Michelsson,
in i Norge att utforska sanningen härom; men jag vet icke, om han någon
gång mötte derstädes bemälda konung.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

279

konungen och honom emellan, om icke sanningen efter sin vana
brutit sig fram i ljuset.

Konungen hade rest ut till Reval att möta sin son, kon.
Sigismund. Dit fick han snart efter sig en post, som icke
talade allt till hertigens bästa. R. R. Hogenscliild Bjelke skref,
alt hertigen hade uppror för händer, och konungen vände oför-
töfvadt tillbaka; men när han kom hem, märktes icke en anda
till uppror, utan allt var tyst och stilla. Då vände sig konun¬
gens hat på Hogenscliild sjelf och några andra af rådet, dem
han beskyllde för myteri ; men hertigen gjorde han ej delaktig
i regeringen, dock gjorde han numera knappt någonting utan
hans råd. Han älskade honom så mycket mera, som Carl egde
ingen son och, under det första enklingsorgen påstod, hade ut¬
låtit sig, det han aldrig mera skulle gifta sig. Derför afskaf-
fade ock konungen de hårda artiklar, som i Vadstena blifvit
hertigen föreskrifna, och gjorde honom såsom sin ståthållare
delaktig i all riksregeringen den 7 Mars 1590. Och så kom
ändå Knapfors fördrag till verkställighet, innan de dogo.

Konungen var så mån om klanderlös arfsrätt för Sigis¬
mund till svenska kronan, att han ock öfvertalade hertigen att
lofva, det han ej skulle gifla sig. Han Iruktade det, som sedan
skedde, att en brorson skulle träda i hans barns ställe. Men
hertigen höll honom icke sitt löfte och gifte sig ånyo den 22
Augusti 1592 med ett fruntimmer, som just naturen danat efter
hans sinne, hertig Adolfs af Hollstein dotter, Christina. Detta
såg väl ej konungen gerna, men han dog ifrån alltsammans 3
månader derefter den 17 November.

Nu blefvo utsigterna annorlunda, och hert. Carl fick liksom
en ny verld att lefva uti. Den tillträdande konungen var i
Polen och tillika catholik; men Carl var öm om den evangeliska
läran. Han lät bebåda dödsfallet och anmodade konungen att
skyndsamt komma och sjelf antaga riksstyrelsen; men emel¬
lertid var han tills vidare förordnad till riksföreståndare, och
under det namnet höll han i Mars månad 1593 det namn¬
kunniga Upsala möte, der ständerna evigt förbundo sig till den
evangeliska läran och till Sigismundi hus.

Denne kom samma år till Stockholm och blef med fröjd
och glädje krönt i Upsala den 9 Febr. 1594; men som han
ej var nöjd med Upsala mötes beslut i den delen, som rörde

280

LTJTHEBSKA TIDEHVAEFVET

religionen, så utbrast en oenighet herrarne emellan, som först
bröt löst i ord, men sist i gerning, hvarom Stångebro slag 1598
bär ett evigt minne. Der tappade konungen, och fastän han
förlikte sig med hertigen och lofvade komma till Stockholm,
reste han dock till Polen, hvarifrån han så länge retade stän¬
derna, till dess de uppsade honom och hans afkomma rege¬
ringen och valde i stället hert. Carl den 19 Mars 1600.

Carl hade något högt uti sig, som traktade efter något
stort, och hade han haft något skäl, hade han förmodligen stigit
på thronen, innan han hunnit sitt 50:de år. Men nu hade han
dertill mycken anledning. Ständernas och hans egen farhåga
för religionens stöt under en catholsk konung var en driffjeder,
men så kom ock en annan dertill, som ej torde ega mindre
grund.

Då Sigismund, ännu var hemma i Sverige, och innan han
blef vald till Polens konung, hade han friat till nuvarande her¬
tiginnan, Christina , och äfven sändt henne många föräringar;
men han var så olycklig, att han sjelf åtrade sig och gaf
henne korgen på inrådan af sin faster, Elisabeth ]). Fruntim¬
mers vrede plär icke vara länge; men Christina hade ett manna¬
mod, och när hon såg tillfälle till att få heta drottning, tyckte
hon, att det ljöd något högre än hertiginna ; isynnerhet då hon
dermed tillika kunde få släcka sin hämdlystnad på en bedräglig
friare. Ingen tid var beqvämare att uppmuntra sin herre än
nu i de första åren af äktenskapet, och det är icke olikt, att
hon genom vissa föreställningar banat en väg, på hvilken den
ena hade så lätt att stiga upp som den andra ned af thronen.

* *

Redan den 7 Mars 1590 hade ständerna faststält en arf-
förening 2), hvari hert. Carl och hans lifsarfvingar af manliga
könet för everldliga tider blefvo förklarade för efterträdare till
kronan, såvida kon. Johans gren dog ut, och, ifall mer än en
son vore förhanden, skulle den nästa i ordningen vara hertig i
Södermanland, Nerike och Värmland ; men ginge hertig Carls

0 Puffend. 1. c. p. 52.

-) v. Stjernm. Kiksd. och möt. besl. p. 378.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD. 281

linea ut, och kon. Sigismund, hade flera söner, så skulle hertig-
dömet höra till den, som fadern behagade utnämna dertill.
Men om ock Sigismunds ätt utslocknade skulle det tillhöra hertig
Johans yngre son, om någon vore till; dock vid alla tillfällen
prinsessan Catharina förbehållet 3 års. uppbörd af hela fursten-
dömet efter hertig Carls , sin herr faders, dödliga frånfälle, så¬
som redan förut var beslutadt.

Nu var hertig Carl. blifven konung, och sålunda stod det
i hans makt att ställa den första punkten af 1590 års arfför-
ening i verkställighet. Detta skedde med ständernas samtycke
den 22 Mars 1604. Den yngre sonen Carl Filip skulle be¬
hålla sin herr faders hertigdöme med samma rättigheter, som
han sjelf innehaft det.

Nyssnämda prins var ej då mera än 3 år gammal, och
konung Carl styrde sjelf hertigdömet såväl som det öfriga af
riket, så länge han lefde.

Innan ännu kon. Carl lät kröna sig till konung upprät¬
tade han den 12 Augusti 1605 sitt testamente1). K. Johan
hade ännu utom den afsatta Sigismund en son med drottning
Gunilla , prins Johan, som nu var hertig af Östergöthland. Denna
hade icke genom något felsteg förlorat sin arfsrätt till kronan,
och kon. Carl fruktade med skäl, att ständerna efter hans död
kunde vända sina egna ögon på honom och förskjuta hans
söner. I slikt fäll stadgade han, att “hans äldsta son, Gustaf
Adolf, skulle efter hans dödliga afgång ega hertigdömet, men
Carl Filip skulle hafva Östergöthland. Finge ock icke Carl
Filip Östergöthland, så skulle hertigdömet sålunda delas emellan
sönerna, att Gripsholms län af Södermanland skulle tillfalla
Carl Filip och Nyköpings län, Nerike, Värmland, Vassbo och
Valla höra till Gustaf Adolf. Men om ständerna stodo vid
sitt beslut att taga denna sistnämda till konung, så skulle hela
hertigdömet tillfalla Carl Filip. Gå huru det ville, skulle dock
prinsessan Catharina utbekomma sin sal. fru moders brudskatt,
12000 guldgyllen, och dertill tagas 700 skeppund stångjern i
Värmlands bergsbruk, samt af föringen i hela hertigdömet utom
Nerike vid pass 4499 daler. Det måtte blifva konung efter
k. Carls död, hvilken som kunde, så anbefalde han den och

') 1. c. p. 594.

282

LITTHEKSKA TIDEHVAKPVET

efterträdare med ständer på det ömmaste att blifva vid den
sanna evangeliska läran och vedertagen kyrkotjenst. Ingen nöd
och fara skulle afskräcka dem deritrån; de borde besinna, att
det eviga är långt, när det verldsliga snart försvinner, och är
ej att likna emot det eviga. “

Konungen förglömde icke i sitt testamente de studerande
ocb de fattiga. Han gaf dem räntor och inkomster öfver hela
hertigdömet., men vi få här endast nämna det, som närmast
rör vårt ämne. Studenterna i Strängnäs skulle till uppehälle
hafva alla de taxoxar, som presterna utgjorde i Östersy sslet, 15
stycken; hospitalet i Strängnäs till everldlig egendom skatte-
oxarne i Kila , 11 stycken; hospitalet i Nyköping skatteoxarue
i Gladvalda och Vermskog, 10 stycken; Örebro hospital everld-
ligen skatteoxarne i Ny och Elgå , 7 stycken; Mariestads hospital
skatteoxarue i Kihls socken, 5 stycken; Carlstads hospital everld-
ligen all tionde af Millesviks gäll samt skatteoxarne af By,
Huggenås. Botilsåter och Ölserud, 7 stycken.

Tre år derefter slöt denna stora och berömliga konung
en ärofull lefnad med en salig död den 30 October 1611 och
blef begrafven i Strängnäs domkyrka.

* *

Hvad han som hertig öfver Värmland uträttat till dess
obeskrifliga fördelar, är på sina ställen korteligen nämdt, och
rummet tillåter icke att lägga något derlill. Nog af, att Värm¬
land har att tillskrifva och tacka honom för allt, hvad det från
den tiden varit och hvad det är. Olof Trätälja förde hit folk,
och Carl gjorde dem till menniskor. Ovisst när det eljes kunnat
ske, ty såsom sakernas ställning har varit efter hans tid, synes
föga likhet hafva varit dertill.

Alla häfdatecknare, som velat skrifva opartiskt, hafva an¬
fört kon. Carl ibland de stora konungarne i verlden 1). “Uti
hushållsvett, mannamod, outtröttlig drift i alla företag har
han haft få sina likar. Hans kloka och rättvisa regering uti

0 Jag har ock funnit utländingar, som nämt honom med beröm. Isyn¬
nerhet anför Berchenmeyer i sin Antiquarius af honom ett artigt infall:
vill ock du bli en kronotjuf” sade Carl , när någon af honom sökte en syssla,
vid hvilken var en uppbörd.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

283

sitt furstendöme, förrän han emottog riksstyrelsen, gifver till¬
känna, att han blifvit en af de berömligaste konungar, om han
i stillhet fått tillträda och utan medtäflare styra ett enigt
rike“ x).

Folket har intill vår tid at sina förfäders berättelser vetat
att mycket tala om hans resor genom Värmland och hans
vistelse i landet. Han bodde på flera sina gårdar. Nynäs
och Säby bytte han bort, men Carlberg, Bro och Kroppa be¬
höll han ständigt, och på de 2:ne sista har han åtminstone
underhållit . ständig hofstat, emedan han der hade ordentliga
gårdpredikanter. Sina hofbussar höll han icke utan aga, der
det behöfdes, och om någon af hofmännen eller drabanterna
under måltiden behagade bena strömmingen eller eljes visa sig
nogräknad på matlagningen, så kunde han icke göra sig så
alldeles säker för ett kok stryk1 2); en grannlagenhet i smått,
då herren var ung. som skulle visa sig i större, då han blef
äldre.

I sitt umgänge med allmogen var han aldrig mån att i
det yttersla räkna på utvältes heder, endast han vann dess
kärlek och förtroende. Han såg nog, att han hade en ohyfsad
menighet för sig, som kunde mena väl, men för öfrigt förstod
icke bättre3). För ett exempel får jag nämna: då han en gång
var på Bom hos den namnkunniga Mattes , så tog han honom
med sig och reste till Vekhyttan. På återresan öfver sjön
Yngen satte sig hertigen bak på sätet, men Mattes satt i släden4).
Några bönder mötte dem ined sina jernfrakter och kände
Mattes , men förundrade sig högeligen, att han fått en så gill
och grann släde atf åka uti och bestod sig en herre på baken 5 6).

1 Hist. Alman 1772.

2) v. Bal. 1. c. § 4.

3) Jag har funnit, att hertigen 1581 lät afgå befallning till ståthållaren
Avp att »i hertigens namn med gode man stilla ett uppror, som bönderna i

Nordmarks, Gillbergs och Jösse härader börjat emot honom». (S. Lönb. saml.
om Arpslägten M. S.); men som detta aldrig vidare omtalas, så tyckes det tro¬
ligen ej hafva varit annat än ett af illasinnade menniskor uppfunnet rykte.

*\ Folket i orten voro dittills icke vana vid annat än de nu s. k. fähl-
slädar; skrindor visste de ej af.

6) Af den nåd, som Mattes egde, lär hafva kommit den berättelsen, som
folket sedan haft, att han fick löfte om adelskap men konungens död kom
emellan. Det är icke så olikt, ty bergsmän i den tiden voro högt aktade.
Fogden, Peder Björnsson (Båt), skref sig föl- bergsman på Vesterås riksdag
1527. Vid Born skall Matts’ hustru hafva sönderslagit hertigens eller konun-

284

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Peder Jonsson, Fernellernas stamfader, var en beskedlig
bergsman och häradsdomare vid Yngshyttan, som ock stod i
stor nåd hos hertig Carl. Han rastade hos honom ofta, men
isynnerhet berättas, att han en gång vid sin ditkomst skall
hafva varit mycket törstig. Då träffade han en piga, som kom
ur källaren med dricka i en masurholk x). Denna skall han
hafva tagit af henne och druckit. Den har sedan varit bibe¬
hållen man efter man slägten emellan till en åminnelse och
har blifvit vida namnkunnig under namn af stora Guttår * 2).

Vid lediga stunder har ock hertigen roat sig med att fiska.
Isynnerhet fattade han mycket behag till Kummelön invid Sax-
holrns slott och lade en del af dess fiske under Bro Kungsgård 3 * * * * 8).
Det är väl icke troligt, att han ofta haft tillfälle att sjelf vara
der, men som det dock någon gång händt, och han då varit
inne i en fiskarebod, så har samma bod till åminnelse intill
denna dag blifvit hållen vid makt af Kummelöns egare; äfven-

gens ur. Han hade glömt att taga det utur urfickan, då han lade sig att sofva.
Gumman hade ärende att gä bittida om morgonen i hertigens kammare, och
fick höra att uret pickade. Nyss förut hade hertigen fört brånvin med sig så¬
som en raritet att skänka bergskarlarne, och gumman trodde, att herren hade
haft bränvinsbröd i byxfickan, som någon liten mus nu gnagde på, hvarför
hon i välmening tog ett vedträ och slog sönder uret. Hertigen gjorde icke
annat än log.

') Det berättas eljes, att hertig Carl Filip skall hafva druckit mjölk-
blanda ur samma holk (Lärd. tidn. 34, 1764 c. fr. N:o 40 s. år) och båda
delarne äro möjliga. Eljes berättas angående öldrickning en annan i sin tid
artig historia om hertigen: Invid Sala grufva bodde en välmående bergsman,
Bråstagubben kallad, hvilken efter Salbergs vis alltid hade godt öl. Hertigen
kom en gång resande till honom med något följe och kom öfverens med honom,
att han skulle blifva qvar tills hans gossar förstods drabanterna) druckit ur
en viss tunna i källaren, hvilken, då man slog på henne, gaf en sådan klaug
ifrån sig, som skulle hon snart vara tom. ”De drucko i dagar, de drucko i
två,” men tunnan blef h varken fullare eller tommare och alltid gaf hon nytt
förråd. Andtligen bestod Bråstagubbens bedrägeri deri, att han hade en annan
källare bredvid, från hvilken en pipa gick genom muren ur andra städse på- j
spädda tunnor, som på ett visst afstånd alltid höllo den andra vid lika. Her¬
tigen tog det nådigt upp: Innan din tunna blir tömd, få vi se både jul
och påsk.

2) Den är besmidd med många guld- och silfvervapen och inuti fodrad

med förgyldt silfver. När durchmarscher (genomtåg) skedde genom Filipstad

i k. Carl XII:s tid, skulle denna alltid vara välkomma och vägfärdsskåli föi-
officerare och andra herrar. Isynnerhet berättas en artig historia dervid om

biskop Kalsenius, som då var pastor vid Dalregementet. Den sista men största

nåd har store Guttår haft af vår allernådigste konung, då han 1768 i Sep¬

tember var i Filipstad. Kärilet förvaras annars hos hofjunk. L. V. Nackrey.

8) Ölme härads dombok.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

285

som det vill sägas, att hertigens sofkammare på Bom än i dag
är i behåll. Med få ord: det är knappt något ställe i Värm¬
land, som ej bär något minne efter sin store Carl ; dock berg¬
slagen mest. Der var han älskad i lifvet och hans död länge
begråten 1).

* *

Man har velat skylla denna herre för något alltför stor
stränghet. En vår egen landsman har, till att bestyrka den
satsen, förskaffat sig ett af de främsta rum i Vermia Literata2)-,
men det blir ovisst till huru stor heder. Aldrig spordes någon
hårdhet af honom, så länge han var hertig. Hade han lefvat
i en annan tid, skulle man kunnat kalla honom för flat; ty
det finnes stundom folk, som icke låta styra sig med höflighet3).
När han åter fick sjelfva riksstyret i händer, så yppade sig
sådana omständigheter, som ofta icke kunde annat än reta
hans mildhet, såvida vi icke anse honom för annat än menniska.

Man torde få svårt att framleta exempel, att han utöf-
vade någon hård medfart emot dem, som menade riket väl.
De öfriga, som icke med lämpa kunde förmås till foglighet,
nödgades han anse som ett ogräs, hvilket borde uppryckas med
rötterna. Hade hans tadlare varit i hans ställe, så hade de
kanske varit värre 4).

1) Är 1748 berättade en 114 års gumma för sal. prosten Risell, det hon
hört af sina föräldrar, att, när själaringning påstod efter store Carl , så greto
små och stora, unga och gamla, och lång tid derefter var det, liksom all ting
hade varit dödt i landet. Denna gumman var född och bodde der Fernebo
kyrka stått.

2) Georg Nilsson Posse till Sjögerås är auctor till hert. Carls slag-
tarebånk.

3) Man finner i flera än ett rikes historia exempel på regenter, som till
sin skada med sin ånger fått beklaga, att de icke med skälig lämpa tagit i akt
Syr. 33: 25 (” Åsnanom bör hans foder, gissel och börda; alltså tjenarenom
sitt bröd, straff och arbete”).

4) De förekomma mig på samma sätt som gumman, om hvilken det be¬
rättas, att när hon hörde en prest predika, huru illa krigsknektarne och juda¬
folket förfore med frälsaren, så svor hon öfver dem, huru de handterade Carl.
Hade hon varit der, torde hon varit ibland de första att både spotta och slå.

286

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Med sin förra gemål, hertiginnan Anna Maria , egde her¬
tigen 6 barn. af hvilka dock icke mer än en dotter kom till
stadgad ålder.

Margaretha Elisabeth, född 1580, f ung.

Elisabeth Sabina, född 1582, f ung.

Ludovicus, född 1583, f ung.

Catharina, född 1584, förmäld den 16 Juni 1615 med
pfaltz-grefven, Johan Casimir , af Zweibrucken l).

Gustaf, född och f 1587.

Maria, född 1588, f ung.

Med sin senare gemål, drottning Christina, egde han:

Christina , född 1593, f 1594.

Gustaf Adolf, född 1594 den 9 December; blef konung.

Maria Elisabeth, född 1596, f 1618 2), g. m. hertig
Johan af Östergöthland.

Carl Filip, Värmlands hertig.

* *

Jag hade ämnat gifva en någorlunda fullständig beskrifning
öfver de hertigliga råden i hert. Carls och hans herr sons tid ;
men hvarken tillåter det rummet eller fordrar nödvändigheten
det 3).

1-l Denna herre förestod regeringen hemma i landet, då k. Gustaf Adolf
var i Tyskland, och har han utfärdat ganska många skattebref på hemman i
Värmland. Hans son var kon. Carl X, och dottern Christina Magdalena
blef gift med markgr. Fredrik VI af Baden-Durlach. Hon är farmors, farmors
mor till vår nu regerande allernådigste konung.

2 ) Hon undervisades i franskan af Paul de la Grange, hvilken hert.
Carl till den ändan förskref utifrån för hennes och hennes äldre systers, prin¬
sessan Catharina, skull. De la Grange blef sedan un der jägmästare i Smoland.

3) Det får då här vara nog att på några gifva en kort förteckning:

Nils Turesson o Bjelke, frih. till Salestad. Filip Jonsson Bonde, var

tillika hofmarskalk. Ake Johansson Båt till Tidön. Luder Kauer. Jacob
Kouschild till Wad. Maurits Stensson Lejonhufvud. Hans von Masen-
bach. Bengt Gabrielsson Oxenstjerna. Bo Ribbing. Johan Jöransson
Rosenhane till Torp. Axel Ryning till Tuna och Uttervik. Per Nilsson
Ryning. Jöran Stjernskjöld. Carl Sture. Christoffer Schenk.

Dessutom var Christ. v. Scheiding hertigens hofmarskalk och Nils
Jönsson Jacobskjöld hans första secreterare.

FÖEE HERT. C. FILIPS DÖD.

287

IV. Kort beskrifning öfver liertig Carl Filip.

Han var son af den förr beskrifna hertig Carl eller konunng
Carl IX och hans senare gemål, drottning Christina af Holl-
stein, och föddes i Reval natten till den 23 April 1601.

Vi hafva förr nämt (sid. 281), att han 3 år derefter blef
förklarad för hertig i sin herr faders furstendöme, hvilket ännu
stadfästades genom faderns testamente 1605. Såsom han då
än var så späd och ung, styrdes hertigdömet af konungen, så
länge han lefde; men 1611 åtog sig fru modern, drottning
Christina, förmynderskapet *).

Detta förestod hon med mannamod och mest alltid så
länge hertigen lefde, hvarför ock hans historia inom hertig¬
dömet blifvit föga känd; men han har blifvit så mycket mera
namnkunnig af en annan tillfällighet på utländsk botten.

Hertigens uppfostran skedde under en dugtig läromästares
hand och styrelse. Denne var mag. Petrus Andr. Grubb, en
norrländing ifrån Luleå, som till sist blef assessor i Svea Hof-
rätt. Hertigen hade qvickt att påbrå, och är väl troligt, att
han under Grubbens vård lagt så mycken grund till språk och
vetenskaper, som den tiden kunde medgifva, då han fick hålla
vid boken.

Innan han ännu väl hunnit sitt tionde år, kom han på
förslag till en af de mäktigaste, fast den tiden icke just så
högt ansedda throner i norden. Anledningen dertill var denna:
Vasilei Ivanovitsch hade 1606 blitvit czar i Ryssland, men fick
strax ett starkt motparti, som understödde de falska Demetrier
och gjorde honom thronen stridig med hjelp från Polen.

Han såg sig åtminstone icke säker utan utrikes hjelp och
ingick till den ändan 1606 den 28 Febr. i Viborg ett fördrag
med k. Carl, hvilken derför fick löfte att i betalning bekomma
Kexholms län under Sverige. Den vidt namnkunniga fältherren
Jacob de la Gardie ryckte derpå in i Ryssland, vann den ena
fördelen efter den andra emot Demetriernas anhängare och be¬
friade sjelfva Moskwa stad från belägring. När Vasilei, eller
Basilius , såg sig frälst ur faran, kom han sitt löfte icke mera

Yid sin herr faders kröning 1607, då han var 6 år, undfick han her¬
tigdömet såsom län, men blef der insatt 1609.

288

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

ihåg, och det var endast ett ovisst hopp, att Kexholm skulle
förenas med Sverige.

De la Gardie nödgades derför handla fiendtligt emot dem,
som då nyligen varit hans vänner. Han vände sig till Nov-
gorod och gjorde i gränsprovinserna starka påståenden om Svea
rikes rättigheter. Ryssarna blefvo då trängda på alla sidor,
de lemnade sin czar fången 1 609 till polackerna, som kommo
på sitt håll och tillbjöd dem en prins, Uladislaus , hvilken sedan
blef konung och då var 15 år gammal; men svenska fältherren
fann sig vid att göra ett annat påstående, ändock han der-
till icke skall hafva hvarken rådfrågat sin konung eller haft
hans befallning 1).

Han intog Kexholm i början af 1611 och gick derpå rakt
på Novgorod. Strax gjorde han ryssarne föreställningar att
välja yngre svenska prinsen till sin czar, men ingalunda den
polska. Att gifva sitt påstående desto mera kraft intog han
Novgorods stad med våld, hvaraf besättningen på slottet blef
så förskräckt, att den öfverenskom och gaf sig under kon.
Carls beskydd samt förklarade en af hans söner för sin furste
med det villkor, att hvilkendera af dem det ock blefve, skulle
den bibehålla dem vid deras gamla grekiska religion och skydda
dem mot deras fiender ; ett stort bevis, att de voro djupt drifna i
trängseln, när de ej vågade göra ringaste förbehåll om religionen
på den tilltänkta czarens sida.

Detta skedde den 1 1 Juli 1611. De la Gardie inlade
strax svensk besättning i slottet vid Novgorod och lät ryssarne
svärja, då de vid samma tid lär hafva afsändt en legat till
Sverige härom med skrifvelse 2) och begärde en af kon. Carls
söner, men denna kom ej fram till Nyköping, förrän vid konun¬
gens sista sjukdom.

Emellertid intog de la Gardie och hans käcka kamrat,
Edvard Horn, åtskilliga städer och fästningar: Nöteborg, Jama ,
Coporie, Ivanogrod, och flera måste mot eller méd sin vilja
gifva sig under deras välde och öppna för dem sina portar.
Under den tiden dog kon. Carl och Gustaf Adolf blef konung
under förmynderskap.

‘) Puffend. 1. c. p. 626.

2) Detta finnes så hos flera auetorer, men Puffendorf nämner icke om
något sändebud förrän efter kon. Carls död.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

289

Han fick till sig en ny beskickning från Ryssland, som
uppdrog honom protection (= beskydd) öfver Ryssland och be¬
gärde hans broder till czar; men på svenska sidan hade man
■ svårt vid att sätta något säkert förtroende till detta vankelmo¬
diga folk *). Icke dess mindre, sedan norra delen af Ryssland
visat sig mycket benägen att få en svensk prins till sin herre,
och de la Gardies bref ankom till Sverige, att man nu borde
begagna sig af tillfället och smida medan jernet var varmt,
fattade k. Gustaf Adolf så mycket mer ett beslut att ingå
freden med danskarne i Knäred 1613 den 19 Januari.

Ständerne hade likväl förut i riksdagsbeslutet den 24 No¬
vember 1612 gifvit sitt betänkande öfver de ryska sakerna.
A ena sidan funno de nog en svårighet vid att släppa någon
af sina arfherrar så långt ifrån sig, men flera skäl uppvägde
å andra sidan. Det var en heder, att främmande sökte regenter
i deras land. Det vore en stor och angelägen sak, att Ryss¬
land icke komme under främmande herrskap och i Sveriges
fienders händer. Ryssland var ett mäktigt och fruktbart land
och låg äfven så till för Sverige, att det icke vore rådligt släppa
dess fiender så nära inpå lifvet, ty då skulle man sedan ej
vara säker om fred hvarken med våra egna fiender (utan
tvifvel de polska) eller med ryssarne.

Men ständerna erkände dock sin oförmåga att skilja i
denna sak * 2) och hänsköto den i all ödmjuk underdånighet till
drottning Christina, konungen, hertig Johan och rikets råd med
full öfvertygelse, att dessa nogsamt skalle befordra deras och
fäderneslandets välfärd 3).

Derpå fingo ryssarne löfte, att konungen skulle sjelf be¬
söka dem, så snart han dertill kunde få tillfälle. Gustaf Adolf
har intill denna dag icke kunnat undgå den skäliga misstanken,
att, så ung han ock var, 18 år gammal, vilja behålla den
ryska spiran i sin egen hand och således göra af Ryssland en
svensk tillhörighet och bihang, det han icke ämnade sin bror.
Åtminstone började ryssarne strax draga öronen åt sig och
derför i ett nytt bref med uttryckliga ord begärde hertig Carl

*) Puffend. 1. c.

2 De skrefvo, att sådant förstod regeringen bättre än regeringsoerfarna.
och menigheten.

s) v. Sternm. Kiksd. best. p. 669.

290

LUTHEKSKA TIDEHVAKFVET

Filip till sin czar, såsom de ock verkligen hyllade honom på
de flesta ställen i landet.

De gjorde konungen i bref af den 13 April 1613 från
Novgorod en ödmjuk erinran, att han vore nog sysselsatt i
sitt eget rike och borde icke åsidosätta det med att för deras
skull göra sig besvär. De voro nöjda med att få till sig hertig
Carl Filip. Saken såg ock på svenska sidan nu så mycket
fördelaktigare ut som den falska Demetrius var vid samma tid
ombragt och polackerna voro utdrifna utur Moskwa. Men
saken gick dock trögt i Sverige.

Dertill synes drottning Christina icke litet hafva bidragit.
Modershjertat lär vara ömt. Hennes sista pant af hennes sal.
herres kärlek låg henne för mycket på hjertat, att töras våga
honom i en så späd ålder ibland ett så oroligt folk, som rys-
sarne den tiden voro kända för 1). Det ökade hennes miss¬
tankar, att ryssarne hade begärt, att han skulle komma utan
stort följe af utländskt folk, och detta ansåg hon för deras ut¬
räkning att kunna så mycket lättare skaffa prinsen ur vägen,
ifall han ej stode dem an. Var detta ett fel hos drottningen,
så var det ock förmodligen det enda man skäligen kan träffa
hos henne, och det tycks äfven kunna ursäktas.

Men det kom ock ur en annan källa en slags orsak till
lamhet på svenska sidan i detta vidt utseende värf. Afunden
är ingen nyblifven gäst i Sverige och han var redan husvarm
i denna tid. De la Gardie var en utländing, och det stack
mången infödd, att han skulle få heder utföra ett så stort
verk, som mången annan ville ega sjelf, men kanske få eller
inga voro vuxna 2).

Man gaf dock hopp och löfte från Sverige, att hertigen
skulle snart komma öfver till Ryssland, och drottningen gaf
äfven sitt bifall dertill3). Detta skedde i början af 1613,
sedan danska freden var sluten. Under den tiden hvilade ej
de svenska vapnen, utan bredde sig ut vidt och bredt, och de
orter, som blefvo intagna, fingo besättning i hertig Carl Filips
namn såsom tillkommande storfurste.

Men som denna herrens resa drog ännu ut långt fram på

9 Pnffend. 1. c. 645.

2) 1. c.

3) Lärd. tidn. N-.o 28. 1772.

FÖBE HEBX. C. FILIPS DÖD.

291

sommaren 1), så började en del af de ryska att mer och mer
misstänka konung Gustaf Adolf. “Han ernade icke söka sin
bror ett rike eller dem en säll och lycklig regering, utan ville
endast utvidga sitt rikes gränser", och af denna grund förföll
all deras goda tanke för Sverige. En sammankomst hölls i
Moskwa; der valde kosakerna och det gemena folket en ny
czar, Michael Feudorovitz Romanov, som dock var emot de för¬
nämare ryssarnes tänkesätt och vilja.

När då Carl Filip kom till Viborg den 9 Juli 1613, så
var han nog hjertligt välkommen för folket i Novgorod, men
dessa voro ock de enda, som numera höilo hans parti. De
gåfvo honom i förberörda stad sin hyllningsed med korskyss-
ning den 22 Augusti samma år och började strax yrka på,
att han skulle resa till Novgorod. Men konungen hade gifvit
honom med sig fyra commissarier: Georg Boye, Henrik Horn af
Kankas , Jacob de la Gardie och gouvernören i Viborg , Arvid
Villman. Dessa gjorde flera invändningar deremot. “Alla
andra orter i ryska riket borde genom sina fullmäktiga först
gifva sitt bifall till valet och afhandla, hvad som hörde till den
tillkommande staten Men de förnyade sitt påstående, “att,
efter Novgorod af ålder varit en särskild stat för sig sjelf, så
borde herren resa dit eller åtminstone till Ivanogrod, på det
han skulle synas hafva tagit besittning på Ryssland." Dock
ville de svenska ej gå ifrån den föreskrift, som var dem af
konungen gifven.

Derpå brast det ut först i hårda ord å båda sidor 2), och
ehuru ryssarne ännu en gång hyllade prinsen, så reste de strax
bort, utan att någon afhandling vidare kom till slut i Viborg.
Konungen kom derpå sjelf personligen till Ryssland och gjorde
sitt påstående, “att Novgorod måtte införlifvas med Sverige",
men ryssarne ville ej förstå sig derpå, utan “åberopade sig
endast på sin valda och hyllade furste, Carl Filip “ , hvilken
dock konungen redan i början af 1614 hade hemfordrat till
Sverige. Derpå var ej annat att vänta än ett blodigt krig, som i
3 år fördes med ömsom lycka, men ändtligen slöts till Sveriges
fördel den 27 Febr. 1617 i Stolbova, då Sverige afträdde till

*) Afresan skedde ej förr än i Juni månad.

2) Puffend. 1. c. p. 649.

292

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Ryssland en stor del af de orter, som i konungens och herti¬
gens namn voro tagna i besittning, men deremot fick Sverige
everldligen Kexholms län, Ivanogrod, Jama , Coporie och
Nöteborg.

Således hade Sverige både heder och gagn af sitt förda
krig, fastän Carl Filip gicke miste om sitt storfurstendöme.
Hvad ock orsaken derlill månde vara, så fick k. Gustaf Adolf
alltid härefter utstå en hop smågnabb hemma. Enkedrottningen
satte sig högeligen emot hans tillämnade resa till Ryssland 1613.
Hvilken uträkning hon hade, såvida hon icke hellre ämnade sin
yngre son ryska spiran, är en sak, som vi kanske fåfängt be¬
möda oss att gissa till; men sedan oroade hon konungen nästan
alltid med tvistigheter dels om arf, dels om furstliga rättigheter
antingen på sonens eller mågens, hert. Johan, vägnar. Huf-
vudfrågan var dock om hertigarnes Rosstjenst , eller om adeln i
furstendömen borde rida under furstarnes lif- och landfana eller
under konungens adelsfana. Saken hänsköts från 1617 års
riksdag i Örebro till en commission af ständerna nästa år; men
emellertid dog hertig Johan och Carl Filip afslöt saken i godo1).

Under denna tid och som åren någorlunda tilltogo, är väl
troligt, att hertigen flera gånger besökt sitt Värmland åtmin¬
stone i sällskap med sin fru moder, efter hvilkens vistande
härstädes flera spår finnas. Isynnerhet berättas, att han en
gång varit vid Yngshyttan och druckit mjölkblanda ur Stora
Guttår 2).

Men 1617 fattade han håg för att göra en utländsk resa,
fast icke i samma afsigt som hans högstsal. herr fader 30 år
förut att söka sig en fästmö, ty en sådan hade han i sitt för¬
behåll hemma. Han hade ändå lust att bese verlden.

Vårt ämne fordrar icke att fullkomligt beskrifva denna
resa till alla sina omständigheter; vi få nöja oss med att nämna
de märkligaste deraf3).

Hertigen var nu ej mer än 15 år gammal, när han i följe
med 32 personer gaf sig ifrån Sverige i December månad 1617.

') Lärd. tidn. 1. c.

J) Lärd. tidn. N:o 34. 1704.

3) Herr S. L. har 1772 utgifvit Berättelse om hertigens lefoerne och
resor , raen den har jag ej kunnat få se, utan har måst nöja mig med recen¬
sionen i Lärd. tidn. 1. c.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

293

I Danmark blef han mottagen med mycken ståt och undfägnad
af kon. Christian IV. Derifrån begaf han sig till Hollstein,
kom i början af Januari till Gottorp, genomreste Eutin, Lubeck
och Hamburg till Vörde och blef der emottagen af erkebiskopen
i Bremen. Derifrån reste han genom Bremen, Celle och Braun-
schveig, Cassel, Darmstadt, Heidelberg och Zveibriicken. Der
hade han tillfälle att få se sin fru moders födelseort och tala
med sina slägtingar.

Såsom Frankrike nu icke var långt ur vägen, så gjorde
han härifrån en biresa till Paris i följe med några få personer,
tog sedan vägen genom Lothringen och mötte sin öfriga suite
i Baden den 10 Mars 1618.

Hertigen hade en utstakad marschroute, den han isynnerhet
föresatt sig att följa; dock band han sig ej så noga dervid,
att han ju vek derifrån, när han så fann nödigt och nyttigt,
och reste flera gånger åt sidorna hit och dit till att bese stora
städer och märkliga orter. Han mötte alltid på utsatt tid och
ställe sitt följe. Ifrån Stuttgart reste han genom några riks¬
städer, och på alla ställen blef han hedrad som en prins anstod.
På somliga ställen fattades ej heller skänker. Han tog vägen
genom Nurnberg till Saxen , och såväl der som flerstädes besåg
han de märkvärdigaste rariteter (= sällsyntheter).

Sedan han genomvandrat de förnämsta städer i Saxen,
tog han vägen genom Magdeburg till Mecklenburg, och efter ett
kort besök hos de furstliga herrskaperna gaf han sig den 26
April från Rostock till sjös åt Skåne. När han kom dit, var
han trött och ledsen vid hafvet och tog landvägen till Nyköping,
dit han anlände den 12 Maj 1618 1), sedan han på högst 150
dagars tid tillryggalagt en längd af 606 1h mil.

* *

Resan hade väl ej blifvit så hastigt fulländad, hade ej en
besynnerlig tillfällighet hemma fordrat hans skyndsamma åter¬
komst, den ock konungen fann sig nödsakad att påyrka. Hertig
Johan, hans svåger, hade dött under den tid han var borta2).

1) Hans följe, som reste sjövägen, kom ej förr än den 15 Maj.

2) Hans gemål, Maria Eleonora, dog ock några månader derefter
barnlös.

294

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Dessutom började man få anledning misstro freden med polac¬
kerna, som gjorde hertigens hemmavarande nödig; hvad han
dittills hade haft i delo med konungen, blef 1620 i vänlighet
bilagdt.

Samma år blef kon. Gustaf Adolf förmäld med churfur-
stens, Johan Sigismund , dotter, Maria Eleonora af Brandenburg,
och hade således ingen orsak att tvifla om egna lifsarfvingar.
Dock icke dess mindre hade han gerna önskat, att hans broder
under sina resor utsett sig en prinsessa af lutherska religionen
till gemål, men antingen hertigen ännu räknade på sin ungdom
eller ock han trodde sig i den delen redan förut hafva gjort
sitt val, så kunde icke konungen förmå honom att gifva något
visst svar eller fatta något sådant beslut.

Detta senare synes dock troligast; ty en inhemsk hög
adlig fröken gaf honom en dotter, Elisabeth Gyllenhjelm1), och
ehuru hans död kom emellan, att han ej offentligen fick full¬
borda äktenskapet, så har man dock funnit, att han i bref
heligt försäkrat henne derom, att han henne aldrig svika skulle.

De sista åren af sin lefnad tillbragte hertigen i stillhet
uti furstendömet, hvilket hans fru moder 2) merendels styrde
och det till allas nöje. Ar 1611 undertecknade hon tillika
med konungen, sin gemål, förmodligen på hertigens vägnar
Filipstads previlegier. Presterskapet hade att tacka henne för
sin frihet vid deras stommar 1614 och 1617, utom det hon
sistnämda år gynnade dem i flera mål. 1616 anlade hon
Boda kyrka och 1621 Brunskogs pastorat. Hon sträckte ock
sin omtanke till enskilda hemman och personer, som vi på sina
ställen få anmärka. Det enda jag mins mig hafva funnit af
hertigen, är ett skyddsbref för en adelsman i Södermanland,
som ej fick lefva utan oro af sin granne.

Eljes bär Filipstad i sitt namn en evig åminnelse efter
denna hertig, och äro de, som påstå, att stadens vapen skall

') Hon blef först gift med Axel Turesson Natt och Dag, + 1645, oeh
sedan med hofmarskalken baron Balthasar Marschalk till Cronenhorg, född i
Bremen 1623, t barnlös 1685. Han härstammade från Frankenland, der hans
ätt blifvit adlad i Carl den Stores tid och från 1197 antagit detta namn, emedan
äldsta sonen i slägten derifrån alltid skulle vara ärftlig marskalk hos erkebisko-
peu i Bremen.

2) Hon öfverlefde hertigen och dog 1627, sedan hon i vaggan fått om¬
famna sin sondotter, som sedan blef den verldsbekanta drottning Christina.

FÖRE HERT. C. FITIPS DÖD.

295

bemärka hertigen till häst , då han följde sina höga föräldrar
dit vid stadens grundläggning. Elfven, som löper genom staden,
har ock någon tid varit kallad Filipself1).

Ehuru kon. Gustaf Adolf 1617 hade slutit fred med
ryssen, så slogs han ändå käckt med polackerna, och kriget
fortsattes med all ifver. Man påstår att hertigen var ej mindre
än sin herr broder utrustad med stora egenskaper 2), fast han
icke fick öfverlefva den tid att kunna så få visa dem, men i
omnämde krig lade han i dagen ett bevis, att han ej var utan
hjeltemod. Han begärde sjelf och fick tillstånd 1621 att be¬
vista fälttåget i Livland och belägringen för Riga , och han af-
lade der stora prof på tapperhet. När belägringen var till ända,,
reste han till Narva att hvila ut öfver vintern i hopp att tidigt
få börja nya segrar vid öppnandet af nästa års fälttåg. Men
en sjukdom kom honom hastigt öfver, som slöt hans lefnad i
hans mest blomstrande ålder den 25 Januari 1622 efter 20
och trefjerdedels års varelse i verlden (= 20 år 9 mån. gammal).
Liket blef hemfördt till Sverige och begrafvet hos sin fader i
Strängnäs domkyrka 3).

V. Om liöfdingar, lagmän, fogdar, prostar m. m.

Åtminstone större delen af detta tidehvarf låg Värmland
under ett ståthållarskap med Vester göthland och Dahl , fast ståt¬
hållare litet eller intet lära haft att beställa i landet; till det
minsta finnas ganska få spår derefter 4). Deremot voro för-

') Palmsk. M. S.

2) Lärd. tidn. N:o 27. 1722.

3) Lagmannen i Värmland, Matts Soop till Liming, hade varit hans
liofmarskalk. Ibland hans hertigliga råd märka vi här endast Johan Rosen¬
hane till Torp, gift med -Catharina Arp till Nynäs, och baron Svante Sten¬
bock till Kroneberg och Oresten, som tillika var lagman i Södermanland.

4 Ståthållare, som Värmland haft tillsammans med Vestergöthland och
Dahl, äro följande: Gustaf Olsson Stenbock 1540, kon. Gustafs svärfader;
Jöns Thordsson Bonde 1561; Peder Kart f 1566; Knut Bengtsson (Hård
till Ikornatorp) 1567 den 14 Jan.; Carl de Mornay, blef halshuggen 1574;
Knut Axelsson Posse; Göran Eriksson Ulfsparre 1592; Erik Gustafsson
Stenbock tillsatt af Sigismund 1594, men dog utomlands 1599; Gustaf Eriks¬
son Stenbock 1617. Prosten L. Hesselgren i sin Biss. de Dalia uppräknar
dessa i föregående ordning, dock utan reda på årtalen. Jag har ock funnit en
del nämda på flera ställen, men Jöns Bonde endast i v. Stjernm. Höfd. M.
P. II M. S.; jag bekänner dock rent ut, att jag icke är i stånd att få fullkomlig
reda på dessa ståthållare eller deras embete. Litet nog kan det ock göra till
saken.

296

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

ordnade vissa herrar öfver Värmland, hvilka kallas dels fogdar,
dels ståthållare och befalluingsmän ; mén jag måste tillstå, att,
ehuru jag användt all flit att kunna ställa dem i rätt ordning,
tviflar jag dock, om jag träffat alldeles rätt. Orsaken är dels,
att stundom nämnas 2 fogdar i Värmland på ett och samma
år, innan man finner att sysslen blifvit delade fogdar emellan,
hvilket jag ej kan bevisa hafva skett förr än 1550-talet; dels
ock att vissa fogdar det ena året kallas fogd i Värmland och
en annan tid fogd öfver Öster- rch Vestersy sslet. Härtill kom¬
mer ock, att ståthållare icke alltid finnas i ren ordning inom
landet, men hafva likväl stundom varit der, fast en annan an¬
tingen i Vester göthland eller ock Södermanland under hertig
Carls styrelse prunkat med samma namn på en och samma
tid. Den skillnaden har jag dock funnit, att dessa sistnämda
gerna varit af rikets råd, då våra hemmavarande ståthållare
deremot varit af mindre rang och utan tvifvel haft en och
samma syssla, som de forna fogdarne, eller varit att anse så¬
som våra nuvarande landshöfdingar. Den anmärkningen får
man ock göra här, att en sådan man kunde på en gång ofta
bekläda flera embeten ; såsom t. ex. sedan han om hösten efter
sina karfstockar indrifvit skatten af bönderna, kunde han om
våren sitta en myndig domare öfver dem i lagmans stad och
om sommaren med värjan i hand stå för dem i spetsen mot
dansken. Om det stundom ej gått bättre än med lagman
Thorvider i kon. Stenkils tid, så borde de ursäktas, och vi hafva
mindre fog att undra derpå. Om k. Erik XIV skulle råkat
på en mindre behjertad fogde till general , så vunne han lätt
tillgift af hvar och en, som vet, att icke alla räkna honom
sjelf just bland de största hjeltar x).

Men vi komma nu tillbaka till fogdarne igen såsom upp¬
börds- och exekutions män, och då hafva i det nogaste dessa föl¬
jande varit här:

*) Puffend. p. m. 408.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

297

I. Landsfogdar, ståthållare och befallningsmän.

Hemming Pedersson 1525 — 28 1).

Sven Kart till Åmot 1525 — 29 2).

Jöns Skrifvare 1529 3).

Botvid Skrifvare (Larson Ankar), 1530 — 42 4).

Amund Jönsson 1542.

Jon Jesper sson 1543, 4.

Erik Rolf sson 1546 5).

Sunne Skrifvare 1547.

Erik Olsson 1548.

Välb. Harald Lake 1551, 2 6).

Peder Skrifvare (Nilsson Gyllenstråle) 1566 — 7 1 7).

Schening Eriksson (Arp till Slädehamar) 1577 Aug. 13.

Lasse Botvidsson (Ankar) 1582 Febr. 5 8).

1) v. Stjernm. Höfd. M. p. II M. S. har anfört dessa årtal. Hemming
Pedersson fick 1528 Riksens Råds bref och Ordinantias till Värmelanden.
(Se Stjernm. Riksd. besl. Tom. I pag. 29.) Han hade hela Fryksdals och
Elfdals härader i förläning och skulle deraf hålla konungen sex karlar färdiga
med hästar och harnesk. (Sv. G. Höfd. M. p. II. M. S.l

2) Kallas fogd öfver Värmland 1525 och fick då Sillerud och Svanskog
i förläning; blef sedan slottslofven på Leckö och fogde på Dahl; gift med Tor¬
sten Nilssons dotter i Wånga.

8) Fick 1535 Ny slotts län jemte flera i förläning.

4) Son af Lars Botvidsson till Agnhammar; blef 1542 fogde på Stock¬
holms slott; gift med Karhl Svendsdotter Kart, som lefde enka på Agnham¬

mar 1561 — 65.

6) Han var sedan befallningsman på Gripsholm 1551.

°) Detta år kallas han fogd i Värmland, men sedan i Östersysslet, och
ifrån den tiden gör jag delning på begge sysslens fogdar, fast det ej ser olikt
ut att så varit förut, och att den äldsta varit liksom landsfogd. Harald Lake
var son af Carl Erengislesson och Ingri Per sdotter ; gift med Barbro Hand,
Håkan Perssons dotter till Dansjö. Han var förut befallningsman på Grips¬
holm och tyckes hafva bytt syssla med Erik Rolfsson.

7) Han var äfveno lagmnn och krigsöfverste, men såsom fogde hade han
äfven Dahl under sig. Ar 1577 blef han adlad. I sitt gifte med Bengta Roos
(fogden Måns Knktssons dotter till Åsberg) egde han en son, Carl, som lefde
blind i Värmland, men hedrades med det namnet krigsman, när hans son blef
introducerad på riddarhuset 1638. Sjelf skref han sig Peder Nilsson till
Hammar i Bro socken och lefde intill den tid, att hert. Carl blef utvald till
konung, och var då konungens secreterare (se fogdens på Dald, Peder Knuts-
son (Roos), bref till honom af Dahl den 13 Juni (utan årtal) angående »ett
rykte, som var uppkommet på Dahl, att herrar Stakarne skulle hafva sändt
en karl benämd Nils Hansson till Polen med bref och penningar». Utan¬
skriften lyder så: Högbårne Förste och Harr Hartugh Karell, min allra-
nådigaste wtkårade Konung throgen man och Serketr. Ährlig och wälbrd
Pär Nilsson thetta Bref wänlig thil hånda (origin.) o

8) Skref sig till Agnhammar och Nygård vid Amål. Han dog ej förr
än 1595 den 1 Mars; gift med Anna Bååt, Arvid Månssons dotter.

298

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

Scliening Arp ånyo 1587, f i Upsala 1593 1).

Bo Ribbing till Svansö 1593 — 99; 1604— 1606 2).
Olof Christoffersson till Dejeberg och Gårstad 1606 3).
R. R. Bo Ribbing till Säby 1612 4).

Bror Rnlamb 1622.

2. Underfogdar i Vestersysslet-

Söfrin Småsven 1551.

Välb. Jören Knutsson 1553.

Peder Nilsson 1556, blef landtfogde.

Anders Arfvidsson 1571, 2.

Jöran Olsson, ärlig och välförståndig man, 1573.
Bengt Michelsson 1581 — 94 5).

Erik Rasmusson 1600.

Jon Sonesson till Hammar 1600 — 1609.

Jonas Skogh 1614 6).

Jöran Swahn till Hammar 1616.

Peder Olsson till Björnö 1620.

*) Han kallades både befallningsman och ståthållare, men både Arp ocb
Ankar kade styresmän öfver sig; ty hert. Carl förordnade först den 17 Aug.
1577 ett ståthållarskap öfver hela hertigdömet som under hans vistelse i främ¬
mande land skulle residera i Nyköping. Det bestod af Knut Bengtsson (Hård
till Ikornatorp , Knut Knutsson (Lillje till Ökna och Hengelö), Joh. Herbouille
och Esbjörn Pedersson (Liljehök till Mem). Nästa året kom hertigen hem,
men reste åter ut 1579 att stå brudgum och förordnade då till ståthållare öfver
hertigdömet i sin frånvaro Sven Olofsson, Camrer Nils Nilsson och Esbjörn
Pedersson, och när hertigen åter reste utrikes med sin gemål, Maria, gaf han
den 2 September 1582 sitt Båd, Bengt Gabrielsson Oxenstjerna, friherre till
Möreby m. m., fullmakt att i sin frånvaro förestå hertigdömet såsom Gubernator.
Af dessa herrar har jag funnit utgifna befallningar till Värmlands ståthållare.
Men huruvida eller när Anders Gudmundtsson (Ekeblad) .var ståthållare i
furstendömet, har jag ingen underrättelse mer än af Sylvest Phrygii likpredikan
öfver hofjunkaren Anders Ekeblad till Torp 1611.

2) Han var tillika befallningsman öfver Värmland och Dahl, men blef
1599 ståthållare öfver Calmar. 1604 blef han ståthållare öfver Värmland, men
fick i dess ställe Nerike 1606. H vilken som var i Värmland 1599 — 1604 vet.
jag icke. Kanske man har läst Calmar i st. f. Carlstad.

3) Kallas ståthållare öfver Värmland, Carlstad och Carlbergs gård intill
1611, men lefde till 1647. Ehuru han är anförd i Forstena-slägten, skref han
sig dock för Sjöblad. 1608 tillbytte han sig Gårsta af fru Ebba Brahe till
Sundby; men gevom hans dotters gifte blef gården ett Roose gods.

4j Ar densamma som förut skref sig till Svansö och hade 1611 blifvit

Kiksråd. Vi få honom framdeles åter.

6) Var fader till prosten Carl Prcetorius.

°) Honom har kyrkoh. Joh. Lind junior antecknat.

FÖBE HEET. C. FILIPS DÖD.

299

3. Underfogdar i Östersysslet-

Harald Lake 1552, är förr nämd.

Långe Måns Siggeseon 1554.

Olof Stake till Hönsäter 1557 — 61 1 2 3 * * * *).

Måns Knutsson Roos 1562 — 10').

Anders Hansson 1576 — 82.

Liasse Larsson 1581.

Ambjörn Jonsson 1584.

Lasse Andersson 1585.

Ålåns Andersson 1584 — 90.

Nils Andersson 1592.

Gjord Andersson 1593.

Niclas Nilsson 1598 — 1601.

Jon Olsson , tillika bergsfogd 1605.

Jöns Bock 1606 — 22.

4 Värmlands öfverlagmän.

Dessa voro nu som förut och äfven längre fram meren¬
dels Rikets Råd och dömde sällan sjelfva utan genom under¬
lagmän eller lagrnansdom i vårjo haf vande på öfverlagmannens
vägnar. Mig är okunnigt, hvad stor nytta dessa herrar haft af
sitt lagmanskap mer än hedern och om underlagmännen hafva
behållit någon del af lagmans marken. I detta tidehvarf voro
de följande:

Nils Olsson (Vinge till Skofteby) 1497 — 1529 8).

1) Jag eger genom okyrkoh. M. G. Elfstens ynnest 3:ne k. Gustafs
originalbref till honom. Ar 57 kallas han fogde i Värmland och 58 i Öster¬
sysslet. Han blef ryttmästare vid Yestgötharne 1561 och slagen vid Halmstad
1563; gift med Carin Mattsdotter Kagg; son af slottsfogden på Leckö, Erik
Amundsson.

2) Sonson af Rosernas stamfader, Knut Bryngelsson. 11 gift med
Christina Gregersdotter (ett rödt lejon). 2) Margaretha Botvidsdotter Ankar
1569 och ärfde med henne Aspbergs säteri. Han var äfven fogde öfver Dahl.

3) Han skref sig ock till Hammar. Vid k. Gustafs tillträde till rege¬

ringen var han bland de äldre Rikets råd och tycktes då hafva varit af konun¬

gens parti, så att han ock blef slagen till riddare på kröningen 1528, utom det

han förut hade Dahlsland i förläning. Men 1529 lät han med flera förleda sig

af rikshofmästaren Ture Jönsson Roos till uppror emot konungen, då de ville

uppegga vestgötharne och utropa Måns Bryntesson LiUjehök till konung.
Dock voro vestgötharne kon. Gustaf trogna och Hans Våglials uppsnappade
deras förrädiska bref, hvarför Nils Olsson med flera blef dömd till döden och
afrättad i Stockholm 1529. Till fru egde han Barbro Sparre, Sigge Lars¬
sons dotter.

300

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Torsten Brunsson (af Forstena) 1534 1).

Gustaf Olofsson Stenbock 1544 2).

Olof Persson (Sop på Kohltorp) 1557 3).

Lasse Vestgöthe, ärlig och välbördig man, 1581 4 5).

Bengt Gabrielsson Oxenstjerna 1582 den 20 Octob.

Måns Sivardsson Kruse 1591, äfven öfver Dahl.

Bo Ribbing till Säby 1593 den 3 Maj.

Hans Eriksson (Ulfsparre) 1593 den 22 Septemb.

Mats Hansson Soop, friherre till Limingo 1616.

5. Underlagmän.

Botvid Larsson (Ankar) 1538.

Halsten Andersson på Hällsbäck 1540 — 68.

Torbjörn Odsson höll ting 1555 °).

Jacob Persson på Kjerne 1581 — -1618.

Måns Andersson, fogd i lagmans stad 1586.

Peder Nilsson till Hammar 1587, förut fogd.

Olof Christoffersson Sjöblad 1610.

Tideman Persson 1619.

6. Krigshöfdingar och öfverstar.

Under kon. Gustafs fridsamma regering hafva antingen
inga öfverstar varit för Värmlands krigsfolk utom lagmannen
och fogden eller ock hafva deras namn kommit i förgätenhet.
Så mycket veta vi endast, att lagmannen höll vapensyn 1523.

*) Son af Brun Bengtsson till Häggetorp och Sigrid Rytting, Bengt
Duuns dotter; gift med Anna Gumsehufvud, Gudmund Torbjörnssons dotter
till SkaUered.

2) Han var äfven R. R. och ståthållare i Yestergöthland m. m. Son af
R. R. Olof Arvidsson till Torpa och Karin Haraldsdotter Lake.

8) Höll ting i Varmland 1557 tillika med Matts Kagg till Brunstada,
Hans Torstensson till Lunden och Olof Stake, hvarom jag sett original-
domar. Eljes förrättade ock dessa herrar konungens räfsteting 1558 tillika med
grefve Svante Stensson Sture till Vestervik.

4) Denna lagman har hvarken v. Stjernman, Fryxéll eller någon annan
vetat af, förrän jag 1766 i Gunnarskog fann ett originali&stebrei på Grafås,
som Jacob Persson gifvit på ärlig och wålbördig mans vägnar Lasse Vest¬
göthe 1581. Han är förmodligen densamma Lasse Vestgöthe till Skedvi, som
1570 var hert. Carls stallmästare och 1572 — 89 befallningsman i Nyköping
samt i Sv. G. Höfd. M. p. 197 kallas Lars Vestgöthe (Stålarm), hvars dotter
blef gift 1603.

5) Camer, Fryxéll.

FÖBE HEBT. C. FILIPS DÖD.

301

Men sedan kon. Erik började sjuårsfejden hafva våra krigshöf-
dingar blifvit mera bekanta. De äro följande:

Peder Larsson , knekthöfvitsm. i Värmland och Dahl 1562.
Pehr Väsgöthe , dito 1568 1).

Lasse Persson, dito 1587.

Erik och Pehr Jonssöner , dito 1594.

Måns Småländing , dito 1600.

Hans Andersson, dito 1603.

Botvid Ankar , dito 1609 Juni 11.

Jesper Andersson, öfverste 1621 2 3).

7. Prostar.

I början af detta tidehvarf var icke mer än enda prost i
Värmland äfvensom förut i hela påfviska tiden, och en sådan
har tvifvelsutan mäster Jon varit, som var med att hemta Värm¬
lands klockor 1527 (se sid. 190 not. 1), 248 not 2). Men vid
1550 finnas 2 prosterier hafva blifvit inrättade, det vestra och
östra, och varade den indelningen ungefär till 1600.

Vestersysslets prosteri

bestod af Gillbergs, Nordmarks, Jösse, Fryksdals och Elfdals
härader, och voro här prostar:

Herr Thorsten Torberm i Gillberga f 1555.

„ Anders i Blomskog f 1560.

„ Sven Haquini i Gillberga f vid 1590.

„ Anders Jonae i Stafnäs f 1600.

Ostersyss/ets prosteri

bestod af Väse, Ölme, Visnums, Kihls, Grums och Näs härader
samt Värmlandsberg. Dess prostar voro:

2) Det är möjligt, att denna är fogden Peder Nilsson (Gyllenstråle),
hvilken på kon. Eriks befallning anförde värmländingarne i sjuårsfejden.

3) I denna ordning igenfinnas våra öfverstar i Kongl. kammar-arkivets
handlingar, h varvid jag får göra det tillägg ur andra skrifter, att i hert. Carls
omyndiga år var Sten Eriksson (Lejonhufvud) någon tid anförare för krigs¬
folket; 1569 kallas Knut Bengtsson (Härs till Ikornatorp) Yärml. öfverste;
1598 intog Johan Ekeblad Gullbergs fästning med värmländingarnes tillhjelp,
och en annan del af dem anförde vår lagman Hans Ulfsparre med heder i
Stångebro slag samma år. 1609 kallas Ulf Bonde till Säckesta och Halla
öfverste för Vestergöthlands, Värmlands och Dahls fotfolk, och 1612 anförde
E. E. ståth. Bo Bibbing våra landsmän emot danskarne.

302

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Herr Sven Larsson i Kilen f 1579.

„ Anund Marci i Ölme härad.

„ Sigfrid i Carlstad blef prost, då ännu herr Anund
lefde, och f 1595.

„ Jonas Arvidi i Carlstad f 1603.

* *

Omkring 1600 blefvo de 2 prosterierna delade i 3:ne,
som varade vid pass 30 år. Dessa voro mellersta eller Carl-
stads , vestra och östra prosteriet.

Carlstads prosteri utgjordes af Kihls, Näs, Fryksdals och
Elfdals härader; deröfver var mäster Carl Prostorius prost ifrån
1604 till 1632 och hedrades med titel af Prcepositus Verme-
landice Generalis.

Vestra prosteriet bestod af Grums, Gillbergs, Jösse och
Nordmarks härader; deröfver var prost herr Erlund Gudmundi
i Nor f 1630.

Östra prosteriet innehöll Väse, Ölme och Visnums härader
samt Värrnlandsberg och dess prost var herr Christojfer Svenonis
i Kilen1).

Yl. Om krig i detta tidehvarf.

Ehuru stora anledningar man skulle tycka kon. Gustaf
hafva haft att bryta löst med Danmark, sedan Sveriges ur¬
åldriga tillhörigheter Skåne, Halland och Blekinge blifvit i den
villervallan, som var efter Christian Tyranns afsättande, Dan¬
mark tillfallen, så var dock denna sluga konung alltför öm att
utsätta sina undersåtar för några nya blodbad, sedan de så
nyligen undgått dem, som varit så grufliga, att de snart hotade
med hela rikets undergång. Denna herre fann då rådligare att
i lugn och stillhet låta ett medelmåttigt rike få andrum att
hemta nya krafter, som så länge varit skakadt af stormväder,
än att under en oviss vån (= ett ovisst hopp) utvidga dess

*) Med presterskapets btskrifning har herr Camr. Fryxell isynnerhet
gjort sig mycken Diöda, som kommer mig väl till pass, då jag längre fram får
anföra alla lutherska ordinarie prester vid hvarje kyrka, och dit sparar jag
äfven prostarnes biografier.

FÖRE HERT C. FILIPS DÖD.

303

gränser, kanske stympa det ännu mera eller ock alldeles i
grund förderfva det.

För den orsaken var det ock, att k. Gustaf , som lätt hade
kunnat behålla Bohuslän under Sveriges krona, sedan han med
härsmarkt det intagit 1523, hellre nöjde sig med att emot en
viss penningsumma afstå det till k. Fredrik i Danmark 1532,
än att med ett envist behållande deraf gifva högbemälda konung
orsak till fredsbrott.

Men under kon. Eriks regering fick Sverige icke så länge
hugna sig af fredens ädla frukter. Vi kunna nu efteråt tycka
och tro, att detta skulle ingenting öka eller afdraga vår sällhet,
antingen en dansk prinsessa reste med en krona mer eller
mindre utmålad på sin vagn till Tyskland att stå brud, men
denna tidens politik fann sig dock vid att för en sådan orsak
börja ett krig om 3 kronor i vapnet , hvilket hufvudsakligen tog
sitt säte i Skåne, men hvaraf också Värmland hade så dryg
känning, att dess åminnelse derå orten bibehåller sig evigt
under sitt eget namn och hvilket är det första, som man till
vår tid genom muntliga berättelser får höra omtalas hos all¬
mogen * 1).

I. Sjuårsfejden 1563—70

Jag kan icke säga antingen kon. Erik XIV hade krig i
tankarne eller icke vid första anträdandet af sin regering ; men
år 1561 gaf han befallning, att Elfsborg 2) skulle befästas till
en trygg nederlagsplats, och som detta arbete skulle verkställas
af vestgöthar , värmländingar och dahlbönder, så är icke utan, att
våra landsmän måst vidkännas en tyngd och besvär, som de
lång tid varit ovana vid. Men dem förestod snart ett svå¬
rare öde.

Sedan kon. Fredrik förklarat kriget den sista Juli, angrepo
danskarne 1563 bemälte Elfsborg, uppbrände staden i grund
och intogo slottet. Samma år inföllo ock norrmännen på Dahl,
Värmland och Helsingland 3). Hvad de i Värmland uträttade,

') Detta är ibland de upplysningar, som herr prosten, M. Nils Sörström,

i Blomskog behagat lemna mig.

2) Elfsborg och Lödese voro denna tiden Sveriges enda städer vid Ve-
sterhafvet. Invid den förra är nu Göteborg anlagd, och den senare låg 1 mil
derifrån längre ut i hafsmynningen.

8) Puffcnd. p. m. 392.

304

LUTHERSKA TIDEHVAEFVET

har man nu svårt vid att säga af brist på underrättelser ; dock
vet man att k. Erik icke lemnade dem fritt tillträde utan mot¬
stånd. Så snart han fick höra, att danskarne belägrat Elfsborg,
beslöt han att på 3 sidor angripa dem och sände till den ändan
den ena arméen under Per Brahes anförande genom Värmland
och Dahl 1). Vid denna tid är ock troligt, att han låtit lägga
den bro öfver Tolfmilaskogen, livarefter lemningar voro synliga
1748, och hvaröfver folket visste då ännu berätta, att han låtit
föra sitt artilleri 2).

Ehuru goda försvarsanstalter ock den goda konungen trodde
sig hafva gjort, så var dock icke landet försvaradt för öfver-
våld, och man kan af det större sluta till det mindre, att bond¬
byar aktades icke annorlunda än vårdkasar, så långt deras eld
fick utbreda sig.

Ar 1564 var antingen allt tyst och stilla eller ock tiger
nu historien derom, såvida något krigsbuller å denna kanten
varit å färde, men året derpå 1565 kommo de norska ej
annorlunda än en bisvärm in i Värmland, framforo grufligt
med mord och brand och alldeles i grund förstörde och af-
brände prestgårdarne i Gillberga, Holmedal, Blomskog, Arvika,
Kjöln och Fryksdalen 3). En besynnerlig lycka, att kyrkorna
blefvo skonade, men plundring hafva de knappt undgått, och
torde man kunna föra hit, hvad folket på en del ställen be¬
rättar, att deras klockor blifvit förda till Norge.

Nästa året 1566 ville k. Erik gripa sig högre an och gaf
i December fogden öfver Värmland och Dahl, Peder Nilsson
(Gyllenstråle), befallning att bryta in i Norge. Detta verkstälde
han äfven, och som nästan alla vägar voro den tiden lika goda,
så ser ej olikt ut, att kafvelbron och Tolfmilaskogen då kommit
honom väl till pass. Han kom i drabbning med fienden vid
Salsborg och slog der 2 fennikor knektar 4) samt eröfrade deras
fältstycken och afbrände några socknar. Detta skedde 1567,
sedan han förenat sig med Johan Siggesson Bure. Peder Nils¬
son bevistade sedan belägringen vid Aggerhus, men blef strax

1 Id. 1. c. p. 396.

2) Camr. Fryxells annot. M. S.

a) Fryxells Werm. Eccl. M. S.

J) Tegels hist. pag. 250. En fennika lär vara detsamma ungefär, som
vi kalla kompani.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

305

derpå hemkallad, och Knut Bengtsson Hård fick befallning att
bevaka gränsen.

Hitills hade Värmlands hela olycka varit, att dess hertig
icke var så vuxen ännu till år och ålder som till mod och
hjerta. Under andras förmynderskap fick han nöja sig med,
att det gick, som det gick, ehuru hans innersta troligen blödde
för ett folk, som med tiden så nära skulle angå honom. Men
ändtligen tog han sig deras sak närmare an och försåg 1569
gränsorterna med trupper1). Då han nu redan var ingången i
sitt 19:de år och egde en obeskriflig kärlek hos folket, kan
man lätt döma, att han med hjeltemod hade hämnat all den
oförrätt hans undersåtar lidit i kriget, så framt icke år 1570
efter begge parternas önskan och till bådas nöje ett fredsför¬
drag blifvit afslutadt i Stettin.

Hertigen tillträdde då sjelf sitt furstendöme, och dess inne¬
vånare fingo i allmänhet under större delen af hans regering
smaka sötman af en ädel fred, huru hårdt också stundom den
öfriga delen af rikskroppen skakades. Han insåg förnuftigt,
att i en välbestäld regering gagnar alltid plogbillen mer än
värjan utom högt nödfall, och han fann i sitt tidehvarf mera
nyttigt att öka än öda folkhopen.

Sedan det kommit till någon oenighet emellan hertigen
och hans brorson, kon. Sigismund, intog Brun Eriksson 1598
Gullbergs fästning för konungens räkning ; men Johan Ekeblad
samlade trupper i Värmland och på Dahl och med dem åter¬
tog henne strax på hertigens vägnar. I det namnkunniga
Stångebro slag, som stod samma år vid Linköping, var ock
krigsfolk samladt från Värmland, hvilket der gjorde godt bi¬
stånd under sin tappra anförare, lagmannen Hans Eriksson
Ulfsparre; dock träffade intetdera af dessa krig på något vidare
sätt landets gränser.

Men sedkn hertig Carl ändtligen blifvit konung och äfven
på sista året af hans ärofulla lefnad råkade han i ett oför-
modadt krig med danskarne, hvilket vi äfven här få anföra,
såvida det rörer Värmland.

2. Calmarkriget 1611 — 13.

Då ålderdomen begynte mer och mer påminna Carl IX
om en snart instundande förvandling, och krafterna i högre och

°) v. Dalin 1. c. C. XII § 1.

306

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

högre grad aftogo, dem han förut så nitiskt uppoffrat till fäder¬
neslandets väl, fick han 1611, då han minst tänkte derpå, den
obehagliga posten, att k. Christian IV i Danmark med en an¬
senlig armé infallit i riket 1) och belägrade Calmar , hvaraf
detta krig äfven i Värmland fått namn af Calmarkriget. Kon.
Carl blef ändå icke försagd utan gjorde fienden åt den sidan
tappert motstånd 2) ; men, sedan han gjort goda försvarsan¬
stalter vid gränsen, vände han emot hösten hem och dog under
resan i Nyköping den 30 October.

Kriget fortsattes icke dess mindre och kon. Gustaf Adolf
fick der tillfälle att aflägga sina första läroprof. Men i rikets
dåvarande belägenhet räknade han fred för bättre än krig och
sände clerför samma höst R. R. och ståthållaren i Vestergöth-
land, Erik Svensson Ribbing, 1 ill Norge att derom handla. Han
var ock der qvar en god tid, men när han icke kunde erhålla
de villkor, han åstundade, reste han året derpå tillbaks med
olörrättadt ärende 3).

Under det han ännu var qvar i Norge, föllo de norska
in på svensk botten och intogo i Juli månad 1612 3 härader
på Dahlsland. De försummade ej heller att göra försök på
Värmland, men der var då en ståthållare, som åtminstone i
sin tid knappt egde sin like hvarken på domstolen eller i fält.
Bo Ribbing uppbådade en man af hvarje gård i hela landet4) och
lägrade sig med dem vid gränsen, den han så försvarade, att
fienden kunde åtminstone intet hufvudsakligt uträtta till sin
fördel, innan en önsklig fred blef träffad i Knäred den 16
Januari 1613.

VII. Om märkliga orter.

Hela denna tid var Värmland deladt i två Syssel , det
östra och vestra. Till det östra räknades äfven något vester

1 K. Christian tog till krigsskäl, att kon. Carl bygt Göteborg och
kallade sig de Lappars konung m. m.

2 Så utmattad han ock var af ålder, sjukdom och bekymmer, gick han
likväl sjelf fienden till mötes och angrep honom i sitt läger framför Calmar,
men måste efter tappert motstånd vika och lemna staden i danskarnes händer.
Slottet fingo de strax derpå genom Christer Somes förräderi. I harm och
ifver utmanade kon. Carl den unga danska konungen till envigeskamp, fast
förgäfves. Härarne slogos sedan vid Ryssby flera dagar å rad, men i September
åtskildes de lika utmattade å ömse sidor.

") Han dog under hemresan den 22 October 1612 på Säby hos sin
broder, Bo Ribbing ; men liket lär hafva blifvit hemfördt till Stora Dala i
Vestergöthland.

4) v. ■ Stjernm. Sv. G. Höfd. M. P. II. M. S.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

307

om Klara elf1); men hufvudorsaken dertill lär hafva varit, att
eljes, om elfven ordentligt fått dela dem åt, hade det vestra
blifvit för stort och det östra för litet för en till att sköta,
isynnerhet som Värmlandsberg hade sin egen fogde.

I konung Gustafs testamente uppräknas häraderna i denna
ordning: 1) V ester sy sslet: Gillbergs, Jusses, Frijsdalens, Elffue-
dalens, Normarkens och Grums härader; 2) Östersysslet: Vis-
nums, Nääs, Kiils och Väse härader samt 3) Värmlandsberg.

Vid Upsala möte 1593 var ingen vidare skillnad, än att
då sattes Östersysslet främst, och Grums härad var lagdt der¬
till; men Värmlandsberg stod efter V ester sy sslet, så att man
deraf kan sluta, att man ändrat sysslen efter behag eller allt
efter som fogdarne haft beqvämligt att sköta dem antingen i
anseende till sina egande hemman eller ock andra omstän¬
digheter.

En lång tid i detta tidehvarf voro endast samma orter
märkliga som i det förra utan vidare skillnad, än att klostren
och några små kyrkor blefvo förstörda, som på sina ställen
redan äro nämda. Men så kommo i detta tidehvarf några nya
märkliga orter till, som man här i sin ordning får anföra.

|. Kroppa kungsgård och kronobruk.

Häromkring var väl bergsbruk förut och så mycket folk,
att för deras skull ett capell var bygdt vid Herrhult; men hert.
Carl fann det nöje för denna ortens ljufliga läge, att han der
lät sig bygga egen gård V* mil från capellet, så snart han
började tänka på Värmlandsberg s vidare uppkomst. Gården
anlades af trä på en backe söder om elfven , som kommer ur
Yngen, ej långt ifrån, der hon faller i Östersjön, så att man
hade vacker utsigt i söder åt Riddarön, Jordkullen och hela
sjön öfver, emedan der var äng eller åker, der sedan blifvit
nog skogbeväxt. Gården tyckes hafva varit bygd i fyrkant
omkring en borggård af 200 alnar.

Här vistades hertigen ofta med sin hofstat och satte sitt
nöje i att häromkring drifva bergsbruk, hvarför han ock i elfven
strax invid gården och i Asphytteelfven anlade ett stort krono-

1 ) v. Stjernm. Biksd. och mötens beslut.

308

LCTHEBSKA TIDEHVABFVET

bruk för jern och silfver, hvaraf nu föga mer igenfinnes än
lemningar antingen på stället eller i gamla papper.

På en stor del af samma äng, der kungsgården legat,
synes, hvar åtskilliga byggningar stått antingen till verkstäder
eller boningsplatser för arbetare och valloner, som här varit
till myckenhet. Vid Kroppa var en med konst inrättad mas¬
ugn af 2 pipor, och har man i senare tid funnit spår efter,
att der varit styckebruk, äfvensom man här funnit utom flera
smedshandtverkare, äfven lostöpare och styckgjutare 1).

För brukets räkning anlades här en liten kyrka, sedan
Herrliult var förstörd, der ordentlig prest 2) blef underhållen på
hertigens stat , utom det att både kyrkoherde och kaplan från
Femebo borde der predika.

Hornkulls silfvergrufvor lågo härunder 1A mil N.O. från
Kungsgården. Deras djup kan komma oss på de tankar, att
de knappt gifva Sala grufvor efter i ålder, men, som andra
bevis fattas, har jag ej velat anföra dem förr än nu. Hertig
Carl fann i dem särskildt nöje, och deraf är troligt, att de
äfven i hans tid lönat mödan; äfvensom ock af det skäl, att,
då han hade fogde öfver den öfriga delen af bergslagen, satte
hån häröfver en enskild eller, efter vår tids sätt att tala, en
bergmästare, Christoffer Grave, af de inkomna vallonerna.

Till silfvermalniens förädling anlades hyttor på åtskilliga
ställen: i Kroppa elf, Hennikehytte elf, Kyttliyttebäcken och Fem¬
sjö eller Lersjö elf vid Vekhytta, och såväl för detta silfver-
verks drift som för jernbruken vid och omkring Kroppa inde¬
lades hit hela Värmland antingen till skatt eller dagsverken ;
men som sådant varade ännu en tid i nästa tidehvarf, spara
vi både det ena och andra, tills vi komma dit. Nog af att
allt stod i fullkomligt stånd vid hert. Carl Filips död 1622,
om man ej bör tro, att en eller annan af Hornkulls grufvor

') Den första, Bilor, var lostöpare på 1580-talet och derpå Hans Her¬
mansson, som slutligen blef borgmästare i Filipstad.

", Herr Anders 1584—90, herr Christoffer 1590, herr Hans 1599 —
1605, herr Olof 1602; hade i lön 6 daler, 8 alnar packlakan och 1 par skor.

Herr Christoffer Petri, pastors son i Fryksdalen, 1606, t 1613 hade
fritt husrum, 16 daler i lön, 8 alnar packlakan och skor.

Herr Håkan 1622 hade lika lön som den forra.

Fogdar voro på Kroppa: Nils Nilsson 1600, Jon Olsson 1603 och
Jöns Bock 1610, som sedan var länge öfver Ostersysslet.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

309

blifvit så fyllda af vatten, att de af den orsak ej kunde vidare
arbetas.

Den ändring gjorde likväl hertig Carl redan i sin tid, att
han sålde till sin skrifvare vid Kroppa bruk, Fredrik Schneider,
och masmästaren, Påhl Hermansson , den östra fjerdingen i Asp-
hytta med hamrar och alla tillhörigheter, hvilka förut legat under
kronobruket 1).

2. Bro kungsgård i Ölme härad.

Detta ställe är nämdt i förra tidehvarfvet såsom mark¬
nadsplats (se sid. 217). Nu behagade denna ortens läge invid
2:ne elfvar, som sammanstöta och strax der invid falla in i
Värnhems vik och Venern, hertig Carl så högt, att han äfven
der lät bygga sig en gård på 1570-talet, hvilket har varit
synligt intill vår tid i de under huset bygda hvälfda källare,
tills det vid en rappning blifvit öfversmetadt. Huset var öfver
dessa källare, som ännu med behållen styrka stå qvar, bygdt
af trä, 30 alnar långt och 22 alnar bredt. En del af fisket
vid Kummelön lades under gården, men flyttades sedan till
Kroppa.

Nog synas många lemningar häromkring efter Osmunds-
hyttor och hamrar i Varnums elf, som utgjorde ett kronobruk
i hertig Carls tid 2) ; men det är dock så mycket mindre troligt,
att han för deras skull haft egen prest på gården, som Värn¬
hems kyrka låg strax här invid och således lär den prest, som
varit här, blifvit underhållen för hertigens hofstat. Herr Nils
Svenonius var kaplan på Bro gård 1575, och 1583 blef hof-
predikanten härstädes, Knut Christophori, flyttad till Arvika
pastorat.

När Mariestad fick previlegier 1583 gafs dess borgerskap
enskildt tillstånd att handla i Varnums hamn, så att Carlstad
derifrån undantogs, när den anlades 1584. Eljes kallades
denna nejden af vestgötharne ömsom Varnums hamn, Bro¬
hamna och Hamna.

9 Ståth. Arp fick 1582 hertigens befallning att utfå Asphytte gård till
brukning åt någon god och dugtig man (se Lönb. samt. om Arpeslägten M. S.),
och utan tvifvel lär det hafva varit dessa ofvannämda, af hvilka ännu efterkom¬
mande uro till.

s) Ölme härads dombok 1688.

310

LUTHEBSKA TIDEHVAKFVET

3. Säby och Nynäs, hertigsäten i Visnum-

Hert. Carl höll ock någon tid här sin hofhållning; men
om han kommit till dessa gårdar genom arf eller han indragit
dem från någon af de slägter, som råkat i hans onåd, är mig
ännu obekant. Dock vet man, att de båda varit både före
och efter hans tid ansenliga gods. Den 7 Februari 1592 på
Gripsholm bytte hertigen Nynäs till ståthållaren Scliering Eriks¬
son Arp mot gods i Östergöthland *), och som bemälte Arp
dog året derpå under Upsala möte , så stadfästade hertigen
samma byte för hans enkefru den 8 Nov. 1593.

Den 31 Mars 1596 i Örebro bortbytte hertigen sin gård
Säby af 2 mantal till det namnkunniga riksrådet och landshöf-
dingen Bo Ribbing och fick gods igen i Småland 2).

4- Carlstad i Kihls härad.

Tingvalla har ifrån långliga tider varit landets förnämsta
domaresäte och samlingsplats, fast man icke så visst kan säga,
om der alltid bott dess bästa innevånare. Der har ock varit
någon slags handels- och nederlag splats, innan hert. Carl bekom
landet 3), fast ingen ordentlig om ej före digerdöden. Hertigen
fann i denna ort äfven särskildt nöje, hvarför han här lät
bygga sin egen gård och en stad , som båda fingo namn af
honom sjell 4).

Stadens previlegier utfärdades den 5 Mars 1584. Detta
skedde, som orden lyda, “sina undersåtar öfver hela Värmland,

J) Arpen fick kronans hemman: Nynäs 2, Ljustorp 1, Fr estgården 1,
Helle 1, Myrehult och V. Nötön 2 torp, allt i Kihls socken; samt i Varnum
torpet Bobacken , och Norra Räfverud i Visnums socken; deremot gaf han
Gnestad 1 och torpet Sandvik, Ridinge 2 och en del i Telle i Hillesjö
socken.

. o 2) Ribbingen fick: Säby 2, Sveda 1, Rofverud ett torp, Brobyn 1,
Arås 1, och gaf deremot Sadö 1, Tofvehult 1, L. och St. Hesleas 2, Kjesser-
kulla en tomt, Wessled 1, Landa 1, Pung 1, By 1, allt Bo Ribbings rätta och
fasta arfgods i Lidehult, Stenberga, Nash ul ta, Kulletorpa och Aby socknar i
Småland.

s). Detta kan man finna af previlegiernas 3 §, der det heter, att handeln
numera icke skall ske vid elfven såsom NB. sed varit hafver. Dessutom vet
man, att marknader länge stått vid Tingvalla.

*) Af hertigen sjelf namngafs Carlskoga, Carlstad och Carlsberg ; af
hans första gemål Mariestad och af den senare Christinehamn (Rhyzel. 1. c.
p. 84); af Gustaf Adolf Gustafstad i Tuna, T Vasa i Österbotten samt af Carl
Filip Filipstad.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

311

som lång och besvärlig köpstadsväg hafva, till godo och om¬
liggande land t ill förbättring”. De bestodo af 11 punkter:

1, 2). Staden skall heta Carhtad. Dess innevånare tagas

1 hertigens hägn och beskydd. Dem gifves lika stadsrätt med
andra städer i riket och frihet att till vapen bruka en half blå
örn emellan två torn *), men på märkta käril ett G med krona
öfver; tjugu års skattfrihet och hertigens sakören i 10 år.
Ingen får bygga i staden, som ej vill bo qvar i 6 år, sedan
frihetsåren äro ute. Dem gifves hela Tingvalla ö samt norr
om elfven till Färjestads och Ruds egor med heden in i Venern,
Kroppkärr undantaget, och allt fiske häromkring. 2 broar skola
här byggas1 2) med hela Värmlands allmoges tillhjelp, en af
hvarje Syssel, af hvilka en lott tilldelas staden, sedan de äro
färdiga, att den för egen räkning vidmakthålla.

3) . Hvar lögerdag tillåtes en torgdag och dessutom 2 stadens
enskilda marknader om Britmessan och Mårmessan vid Knuse-
sund 3) jemte 2 frimarknader om Pehrmessan och Fastingen eller

2 sönd. i fastan för allt slags folk, som dit ville söka. Då
skall handeln ske uppe på torget och ej vid elfven, som sed
varit liafver. Ingen främmande köpman får borga bort sitt
gods marknader emellan, ej heller får borgaren i staden taga
andras penningar och köpa dem gods tillhanda för vid 80 marks
sak och godset förbrutet.

4) . Den som härefter idkar det hittills brukliga men skad¬
liga landsköp skall plikta 1) 40 mark och varan, 2) 100 mark,
3) mista lifvet.

5) . Carlstads och Mariestads borgare skola enskildt handla
vid Värmlandsl\erg; dock få bönder der sälja sin egen afvel,
men ej annat. Alla varor, som falla i Värmland äro Carlstads
borgare oförbudna utom loar, mårdar och elghudar.

1) Således felar Wexiotlius 1. VII C. 23, då han säger, att vapnet är en
Bjur (Castor utrinque tuni munitus). Af samma mening äro ock Messenius
och Petrejus. Den ena har utan tvifvel irrat den andra.

2) Den östra var dock icke färdig förr än 1642 (Gyllen. Diar.), sedån
derom blifvit ansökan gjord vid riksdagen 1635 (Carlst. Tankebok). Förut
gick landsvägen öfver Klara elf vid Färjesta */ 4 mil norr om Tingvalla och
derifrån mot Sörmoetl, hvilket jag funnit i ett gammalt document hos Camr,
Fryxell.

s, Denna marknadsplats kallas ock Knutsbacken och Brobacken invid
Olof Trätäljas grafhög och lär hafva varit i stånd allt sedan hans tid; äfven-
så Sulevik.

312

LUTHEKSKA TIDEHVAEFYET

6) . Alla Vänershamnar , der handel förr skett, utom Var-
nums, som tillhör Mariestad, varda androm förbudna.

7) . Sill och salt skall ingen få köpa i Norge, sedan bor-
gerskapet blir mäktigt sådant sjelfva förskaffa; dock skola de
vara billiga, att ingen beliöfver klaga öfver deras olidliga handel.

8) . Våldgästning förbjudes, men Taverne och 2:ne gäst-
gifvarehus skola upprättas till resandes tjenst, ett vid vestra och
ett vid östra sidan i staden, hvaraf huslega årligen tages till
stadens bästa.

9) . Ingen gånge annan i förköp vid 4 m:k.

10) . Ehvem, som här bor, adel eller ofrälse, lyde under
borgmästare och råd samt stadens rätt.

1 1) Ingen främmande handtverkare får arbeta på en mil
nära staden, och ingen borgare i sitt hus bruka embetsmän
från landet, men deras egna böra ej 9h eller vara oskäliga i priset,
hvarå magistraten eger hafva uppsigt.

* *

Sådana voro Carlstads första previlegier ; dertill kom ännu
i detta tidehvarf, att staden den 8 Maj 1609 fick sin anläg-
gares, som då ändtligen blifvit konung, gåfvobref på gården
Romstad till mulbete *) ; och när man föreställer sig att hert.
Carl vid stadens första grundläggning var i sina bästa år och
alltid en drifvande herre, så kan man tro, att lång tid ej be-
höfdes, innan den kom i flor och välstånd, fast ännu Göteborg
ej hunnit den stadga, att Carlstad med den staden kunde drifva
någon fördelaktig handel. Bevis till borgerskapets tillväxt och
förmögenhet hafva vi någorlunda deraf, att redan år 1604,
just då frihetsåren gått till ända, åtog sig staden vid Norrkö¬
pings riksdag 136 dal. s:mts årlig bevillning till kriget i 3 års
tid. 1611 i Nyköping blef årliga bevillningen 195 och 1612
i Stockholm 270 dal. s:mt, hvilka summor, ehuru litet de ljuda
i våra dagar, dock i den tidens penningrörelse utgjorde vackert,
isynnerhet hos ett nybegynnande borgerskap.

* *

') v. Stjernm. M. S., hvilket blifvit mig jemte mera meddeladt af herr
mag. G. Carlström, som gjorde vackra samlingar om Carlstad, då han var
tänkt derom i Upsala utgifva en disputation 1751.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

313

Till stadens styrelse sattes 10 rådmän , af hvilka 2. me efter
den tidens vis och bruk årligen valdes till borgmästare. Man
har igenfnnnit ren ordning på rådmännen alltifrån 1586, och
utgjorde dessa följande det första råd i Carlstad.

Knut Olsson1) och Jon Olsson 1584. Anders Jonsson ,
Erik Persson , Hans Sprätt , Jon Torstensson , Börje Persson , Jon
i Djupdalen, Anders Skomakare och Erik Luth , af hvilka tro¬
ligen några blifvit valda till borgmästare före 1604, då man
sedan på dem finner ren ordning.

Stadssekreterare har ock magistraten från början haft, och
lär Jjars Ersson hafva varit den första. Han lefde 1588 2).

Om stadens rådhus af början har jag ingen underrättelse
kunnat få.

* *

Kyrka var antingen på Tingvalla af sten, innan Carlstad
anlades, eller blef den troligast bygd vid stadens grundläggande.
Hon stod emellan Köpmantorget och vestra grenen af Klara,
var utan kors men temligen stor, hade ett vapenhus på norra
sidan och deremot en stor dörr i söder samt en mindre i vester.
Kyrkan fattades inga prydnader; isynnerhet voro der orgelverk
och många adliga vapen, lysande af guld och silfver. Taket
var hvälfdt i 4 kors med 4 jernstänger i hvalfvet, som buro
ljuskronor 3).

Den första pastor härstädes var herr Sigfrid Canuti, landt-
prost i Tingvalla 1585, f 1594 4), och första kaplan herr Erik
( Andrece ), som underskref Upsala möte 1593.

* *

') Stamfader för Canutius och Bäfverfeldt.

2) Sal. bergsrådet Porath har gjort utdrag ur protocollerna i Carlstad
och på flera ställen, dem nu herr Camr. Fryxell eger, och hafva de varit mig
till nog hjelpreda på sina ställen.

3i Sedan allt minne af denna kyrka gått förloradt, så att man icke ens
visste att berätta, antingen hon var bygd af trä eller sten, fann jag denna be-
skrifning hos comm. Lyselius i O. Emtervik 1770, författad på latin i ett
Exercitium af hans svärfader comm. 01. Morell, då han var gymnasist 1712.

4) Han kom hit från Örebro skola, der han förut var rector. Men förr
ijn staden anlades, voro lutherska pastores på Tingvalla : herr Pehr 1 547 ; herr
Lars 1555 — 59; herr Thomas Petri 1559 — 72; herr Lars Jonce 1573, fick
Grava ensamt till pastorat 1584 och herr Sigfrid fick Carlstad.

B14

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Skola var på Tingvalla förr, än Garlstad blef till, antingen
den var anlagd af kon. Gustaf eller hert. Carl; men 1 586 byg-
des på hertigens befallning ett nytt skolhus af trä, som länge
tjenade till sitt ändamål, hvarom vidare framdeles 1).

I början var ej här mer än en Pcedagogus , och har man
under det namnet igenfunnit en, som kallades herr Anders Lau-
rentii 1560, hvilken likväl aldrig blef pastor i Gillberga, såsom
biskop Rhyzelius uppgifvit 2). Sedan har väl hertigen varit
omtänkt att bättre förse skolan med lärare, emedan icke långt
härefter nämnas rektorer , af hvilka herr Nils Petri den 13
Mars 1584 blef den första. Dessa rektorer hafva utan tvitvel
haft någon ordentlig skolmästare eller medliörare till hjelp, men
deras namn hafva längesedan kommit i glömska.

Väl är troligt, att undervisningsverket i Carlstad från början
icke varit af någon särdeles betydlighet, utan att mesta ung¬
domen derifrån måst resa antingen till Skara eller Strängnäs
trivialskolor , innan de blifvit mogna till akademiska studier;
dock har man exempel äfven på dem, som rest från Garlstad
till Upsala andra skolor förbi och blifvit vittra män, hvarå man
ej behöfver anföra flera bevis än de 2 första superintendenter
i Carlstad.

5. Carlsborg eller Carlbergs gård.

Antingen förr än Garlstad fick previlegier eller strax der-
vid har hert. Carl låtit uppbygga denna gård på samma höjd,
som Tingvalla domaresäte förut skall hafva legat3), och således

1) Här vill jag endast anföra de versar, som dåvarande rector lemnat
till efterverlden om denna skolas byggnad:

Hane quando dulcas sedem cepere Camence
Erectam quando hane obtinuére Scholam,

Carolus, hceredem Regni quem terra fatetus
Svethica, Vermlandis Dux pia jura dubat.

Hujus at absentis partes Laurentius egit
Bothvidi Patris filius ille Sui.

Sigfridus docuit divini dogmata verbi

Hacque gregis Domini Pastor i urbe fuit.

Consul erat Jonas, ejus Collega Canutus,

Utrique ac Patrium nomen Olavus erat.

Hunc portum doctis servato Christe Camcenis!

Doctrince hic cumulet mens puerilis opes!

2) Kan oek hända att biskopen läst 6 för 9, och att det bör vara 1590.

“) Rhyzelii och Edströms M. S.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

315

i östra ändan af Carlstad; men att der varit anlagd någon
slags befästning *), fins icke ringaste spår till mer än gårdens
namn af borg. Här har hertigen stundom bott och utfärdat
bref och previlegier. Det är väl troligt, att ehuru gården var
bygd af trä, han icke dess mindre efter tidens sed var vacker,
emedan alla härader i Värmland borde underhålla honom både
utan och innan J), hvarför han ock framdeles visar sig för oss
som ett värdigt landshöfdingesäte. Emellertid få vi här anmärka,
att Olof Christoffersson till Degeberg och Gårstad 1606 blef
ståthållare och höfvitsman öfver Värmland, Carlstad och Carl-
bergs gård, och sedan bodde stundom Boo Ribbing här i samma
värdighet.

6 Carlskoga bergslag

Hela denna landsträckan å ömse sidor Lethelfven och
vester ut till Visnums, Varnums och Fernebo socknar var ej
annat än en ödemark, 31 2A mil lång och vid pass 3 mil bred,
när Värmland var lyckligt att första gången se hertig Carl
inom sina gränser. Den kallades af de nästgränsande Nerikes-
boar Bodaskogen eller Boderna af samma skäl som Liibska
Bodema i Skåne fått namn 3 * * * * 8), neml. att bönderna i Qvistbro
socken och vidare i Nerike hade sina fiskarbodar uppbygda
rundt omkring sjön Möckeln, som deraf skulle hafva fått namn,
att der var mycken fisk. Isynnerhet skola många bodar hafva
varit vid den stranden, der kyrkan sedan blef bygd.

När hert. Carl en gång reste öfver Möckeln och frågade
efter ursprunget till sjöns namn, skall han, sedan det blifvit
honom vidlyftigt berättadt af skjutsbonden, hafva sagt :

Har det förr hetat Möckels bodar,

Skall det härefter heta Carls skogar,

och dervid har det förblifvit.

') Rhyzd. W. Eccl.

2) Till ex. Visnums hårad höll taket på östra sidan af salen och all in¬

redningen med spjäll, spis och 6 stolar; Elf dalen höll hälften i köket och 2

stolar; Fryksdalen höll den vestra kammaren med byggnad, tak, fönster, spjäll,

spis och lås samt en stol och ett grönt bordkläde af satin; Kihls llärad höll

2 stolar, sängkläder i en säng, spis och spjäll i en kammare samt något i köket
och dess kammare; Ölme hårad höll en sal och förnämsta kammaren; på

Jösse härads lott var bagarestugan och 2 andra rum, o. s. v.

8j Tunélds geogr.

316

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

En berättelse är, att några missgerningsmän hade förut
här och der satt sig ned i skogarne att söka sin föda antingen
ur de många fiskrika sjöar, som här äro, eller ock genom rån
och plundring, när så kunde vara tillfälle *). Men hertigen såg
snart, att naturen ämnat denna ort till annat än röfvares till¬
håll. Här voro tillräckliga och tjenliga strömmar, öfverflödig
skog och en god jordmån. När nu dertill kom, att flera malm¬
streck yppades och tillgång blef till malm, mer än hyttorna på
Vårmlandsberg behöfde, så beslöt han att göra Bodaskog nyttig
för flera innevånare.

Han uppmuntrade hvarjehanda folk både in- och utländska
att här nedslå sina bopålar och anlägga bruk, och benådade
denna herren dem till den ändan med åtskilliga förmåner.

Tvenne vackra herrgårdar blefvo ock här på ljufliga ställen
anlagda, till hvilka han utan tvifvel sjelf lagt grund, men sedan
bortskänkt till adliga slägter eller ock sålt.

Bofors vid Möckeln egdes i hertigens tid af en Bjelke
( Thure eller Knut), hvars enkefru år 1604 hade råkat i onåd
och godset blef tillerkändt kronan 2).

Alkvettern 3 4) vid en sjö af samma namn nästan 2 mil
högre upp i skogsbygden tillhörde i slutet af detta tidehvarf en
adlig jungfru, jungfru Brita på Pinetorpet, som förmodligen var
i slägtskap med Boo Ribhing i).

Med få ord att säga, hade hertigens bemödanden en så
önskad verkan, att han i sin lifstid fick se en hel kyrkosocken
af nyttiga medlemmar i samhället, der han förut ej kunde
räkna en enda ärlig undersåte.

Kyrkan bygdes på 1590-talet af trä vid nordvestra sidan
af Möckeln. Hon var väl liten, men ungefär så stor som de

M Herr comminist. Palin.

2) Se Carlskoga dombok 1631. Bjelkes dopnamn är der så otydligt
skrifvet, att jag ej rätt kan skilja, antingen det är Thure eller Knut); dock
synes ej olikt, att det varit riksrådet Thure Nilsson Bjelke, som var gift med
grefvinnan Marg. Svantesdotter Sture och år 1600 blef halshuggen i Lin¬
köping.

3) Skrifves ock i gamla handlingar Arlewettern och nu för tiden Al-
qvittern. Det är icke olikt, såsom några påstå, att sjön har sitt namn af all
och vatten, emedan Öjevettern , Frövettern, UUvettern m. fl. i honom inskänka
sina vatten.

4) Om jungfrun på Pinetorpet talas mycket i Värmland, men jag har
ej funnit mer, än att Bo Ribhing var hennes förmyndare, och detta ur Carl¬
skoga domböcker.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

317

mesta i den tiden. Till kyrkoherde häröfver satte han herr
Olof Hansson 4).

Prestgård var i början icke att tillgå, utan herr Olof upp¬
röjde åt sig af vilda skogen på Bredgårdens egor så mycket
han förmådde, byggandes sig der nödiga hus på en backe strax
vester om Timselfven vid pass en liten åttondels mil nordost
om kyrkan. Detta har sedan blifvit flyttadt och lagdt till en
behållen prestgård, ehuru herr Olofs arfvingar någon tid här¬
efter af förenamde skäl påstodo honom (prestgården) såsom sitt
rätta arf.

En ek vid Knapped torde blifva ibland de märkligaste
ting i hela Värmland. Knapped ligger, der sjön Alkvettern
genom Knappforsen faller ut åt sjöarne Låen och Möckern. Så
snart hert. Carl beslutat att efter sig namngifva Carlskoga, skar
han sjelf sitt vördade namn i denna ek * 2), och, då han med
sin herr broder, prins Johan, kommit öfverens att afsätta k.
Erik XIV 1568, gjorde de med hvarandra ett fördrag, att de
begge skulle vara lika delaktiga i regeringen, hvilket äfven
skedde under denna ek 3 4), och till minne deraf buro begge deras
tjenare eller hofherrar i lång tid eklöf i sina hattar 4).

7. Värmlandsberg.

Ehuru, såsom redan nämdt är, denna bergslag hade 2
riksdagsmän i Vesterås 1527, har den dock i detta århundrade
fått ett helt annat utseende.

Kon. Gustaf gaf samma år onsdagen näst efter Johannit
Baptiste dag “stadfästelse på de gode mäns previlegier, som på
Värmelands berg bo och byggandes äro, hvilka dem af fram-

*) Det är troligt, att han var den Olaus in Måla, som 1593 bland
Värmlands presterskap underskref Upsala möte. Hans barn kallade sig Sylvius
och varar den slägten ännu; men lagmannen och Censor librorum, Joh.
Sylvius, var hans dotterson. En annan slägt med namnet Silvius är från
Gunnarskog.

2) Se Kongl. Bergscoll. deduktion till K. M. 1666 M. S.

s) Eken har varit råmärke emellan .Alkvetters och Knappforshytte skog
och fins ännu i en gammal dom öfver råskillnaden nämd för Eken, under
hvilken 2 konungar rastat och hvilat. (Herr directör Em. Geyer.)

4) Puffend. Sv. liist. p. 432. Eken står ännu qvar och är 5 */* aln tjock
vid roten. Det är troligt, att Alkvetters nu varande egare herr directör Em.
Geyer låter här uppresa något monument, såsom herr kyrkoh. Sv. Rihlman
ernar göra vid öfra Ulleruds kyrka, der kon. Carl XI rastade 1686.

318

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

ledne konungar och riksföreståndare undte och gifne äro, att
vid full magt hållas till allt sitt innehåll och lydelse såsom
andra rikets bergslager. Fri marknad skulle de i anledning
deraf hafva alla lördagar att handla med dem, som varor till
dem förde. Konungen tog ock i sitt hägn bergsmännen med
hustrur, barn, tjenstefolk och all deras egendom i löst och
fast. “

Under en så ädelsinnad konung hade bergsfolket nog här¬
vid att trygga sig i all sin handtering; men det uppdagades
för dem än en långt klarare dag, då hans son blef deras egen
herre och konung. Man skulle knappt tro, med hvad nåd
denna hertig omfamnade bergsfolket och med hvad kärlek de
honom tillbaka mötte, om icke så många berättelser deruti in¬
stämde hos deras efterkommande, hos hvilka han lefde. Han
helsade på dem och besökte dem i deras hus, der spisade han
af deras anrättningar, der sof han i deras sängar, der talade
han med dem, icke som prins eller konung utan som deras
like. Derigenom vann han icke allenast deras fulla förtroende,
utan det han högst skattade, sitt påsyftade ändamål att få bergs-
lagsrörelsen i möjligaste gång.

Till den ändan införskaffade han tid efter annan frans¬
män, valloner och holländare, som förstodo att gifva bergsfolket
bättre begrepp om sin handtering, än de hittills haft. Dessa
fingo bostäder efter omständigheter och lägenhet vid åtskilliga
hyttor och blefvo framdeles med de gamla slägter inblandade.
Äfvenså nedsatte hertigen några finnar i bergslagen endast för
att gifva folket fullständigt begrepp om svedjerågs sående.

* *

Med dessa valloner och holländare är den beskaffenhet,
att sedan den spanska Duc d'Alba omkring 1568 gaf sig till
att grufligt tyrannisera protestanter och s. k. hugenotter i Hol¬
land och på gränsen åt Frankrike l), voro dessa glada att med
lifvet få draga sig undan, hvart det ock helst bure i verlden.

x) När k. Henrik IV i Frankrike år 1572 i Paris höll sitt biläger,
anstäldes der ett emot protestanterna icke mindre blodbad, som kallades det
Parisiska bröllopet, och ser mycket likt ut, att några af våra wallonslägter
kunna derifrån räkna sin ankomst till Sverige.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

319

Ovisst är, om de af första början slutat någon öfverenskom-
melse med hert. Carl, men förmodligen var han glad åt deras
ankomst, ty de tjenade honom icke allenast att uppbygga nya
hyttor, utan de blefvo ock sjelfva arbetare dervid, såsom:
uppsättare, masmästare, lostöpare, styckgjutare, dragsmeder, tråd¬
drag are m. m.

De första jag funnit nämda af dessa slägter äro: Bilock,
Gago och Grawe samt Chenon. Denna Chenon hette Paschilius
Dionysius, gemenligen Påke kallad, och skall hafva varit en
adlig ätt från Frankrike 1), men måste i den allmänna förföl¬
jelsen följa hopen åt i sjelfvillig landsflykt och äfventyrligt öde.
Ehuru utländing hade han ändå för hederligt hjerta att se,
huru slätt det var bestäldt med jerntillverkningen, oaktadt all
hertigens håg och bemödanden att förbättra den. Han gaf
derför ett förslag att inskaffa flera valloner och fick af hertigen,
som då var konung, ett latinskt respass af Nyköping 1600.
Sedan han varit borta en tid, kom han med sådana tillbaks 2),
och var utan tvifvel den gången, som Niklas Juliusson d'Epreez
hyrde konungen skepp att införa denna nya inflyttning till
Sverige, men af kärlek till en vacker flicka i följet blef sjelf
qvar 3). Chenon blef andra gången utförpassad 1607 och kom
derpå med flera valloner tillbaka 4 *). Troligt synes ock, att
ännu derefter och sedan Gustaf Adolf blifvit konung, medan
Carl Filip ännu lefde, åter en ny flock inkommit 6).

Dessa blefvo kringspridda på hyttorna i Fernebo och Carl-
skoga bergslager, och veta många på begge ställen dock mest
i Lungsund alt från dem räkna sin härkomst åtminstone på
mödernet. En del blefvo använda till skrifvarestaten och upp-
syningsmän öfver de andra.

Deras namn, som man i senare tider igenfunnet, äro
följande :

0 Han hade sitt vapen med sig inpregladt i en silfvertafla, af hvilken

arfvingarne togo hvar sitt stycke. Gubben var eljes icke mycket för höghet
och rikedomar, som vi framdeles få se.

’) Lård. tidn. N:o 34, 1764.

3j Hon hette Kättlen, men ovisst af hvilken slägt.

■*, Lärd. tidn. N:o 34, 1764.

6i Lärd. tidn. N:o 34, 40, 1764.

320

LUTHERSKA TXDEHVARFVET

du Beau,

Finshus,

Lochett,

Bilock (Bilor),

Gago,

la Montagne,

Chenon,

Garnej,

Piett,

Dress,

Grave,

Savoland,

Dulock,

Guddi,

Snieder,

Durent,

Herrmansson,

de la Tuange,

d’Epreez,

Knöppel,

Touffar,

Fassing,

Krsemer,

von Vosseln,

von Ferren,

Lemens,

* *

Wachtendonk 1).

-T*

Hertigen försummade icke hvarken före

eller efter vallo-

nernas ankomst att gifva denna sin älskade bergslag åtskilliga
vackra previlegier och uppmuntringar.

Icke långt efter anträdet till regeringen “stadfästade han
i Eskilstuna den 9 Febr. 1569 bergslagens förra frihet: att vid
Nora kyrka få handla spanmål och annat, hvad till bergsbru¬
kens drift tjenade; och anmälde dem till den ändan hos kon.
Johans fogde till det bästa" 2).

I Örebro den 23 Jan. 1573 bekräftade han till alla sina
delar de previlegier , som kon. Gustaf gaf bergslagen 1527 3).

Genom öppet patent af Nyköping den 3 Jan. 1581 “ut-
lofvade han till bergsmännen, att eho, som upptäckte och upp¬
tog grufvor af silfver, koppar , jern eller annan malm, skulle
dem fritt emot tionde få bruka, och om de hade någon malm att
föryttra, ville han vara närmast att få köpa den." Orsaken
till detta påbud var, att han förnummit det i bergslagen fans
hvarjehanda slags malm af jern och koppar, men folket dolde
den, antingen af fruktan att ej få gagna sig af honom eller ock
att få på sig större skatt 4).

I Tingvalla den 2 November 1582 förbättrade han märk¬
ligt sina förr gifna previlegier:

1) Dessa äro mig veterligt utgångna på manliga sidan utom Bilor, som
kallar sig Stenström, Chenon, Fassmg, Garnej , Knöppel, Touffat och de la
Tuange, som nu heter Vennerhamn.

2; Orsaken var den, att Nora bergslag ej låg i hertigdömet. Vid Nora
var marknadsplats redan 1422 och den stadfästade ' kon. Gustaf för våra
bergslagsmän 1527.

3) Detta fins ej tryckt i kongl. bergscollegii handlingar.

4) Se Bergsordningarne 1736.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

321

“1) skulle bergsmännen njuta sitt folk fria från utskrifning
utom i högsta nödfall;

2) skulle alla, som flydde till bergslagen, njuta der full¬
komligt beskydd, om de ej begått desto grofvare missgerning;

3) skulle de, som ville bygga nya hyttor, njuta dem fria
från all skatt i 6 år. De gamla skulle sådant ej få förvägra;
dock skulle dem ej heller något intrång göras;

4) skulle ej flera få på hvarje hytta sig intränga, än som
väl kunde sig försörja 1).

* *

Vi hafva förut nämt, att hertig Carl dref silfververket vid
Hornkullen. På samma sätt hade han vid Torskebäcken invid
sjön Yngens östra strand, ett silfver- och ett kopparverk, som
både i hans tid och hans sons var i full gång 2). Dessutom
bygdes nu tid efter annan 6 nya jernliyttor och de gamla blefvo
ombygda och satta i bättre stånd.

De nya voro: Långbansliytta 1550 3), Hårsjöliytta 1580,
Hektor shytta 4) och Damhytta omkring 1600, Kyttliyttan 1608
och Carlsbro eller Storbrohytta 1611; men Vekhytta och Kytt-
hytta blefvo nu utdömda 5).

* *

Nordmarks , Persbergs och Långbans jerngrufvor voro nu i
full gång utom några smärre grufvor i samma streck med
Persberg söder om Yngen 6) emellan gamla och nya Kroppa r
hvaraf man förmodligen betjenade sig vid kronobruket.

*) Se nästföregående citation.

2 Ståthållaren Arp fick 1582 hertigens befallning att förfärdiga dam-
marne vid Torskebäcken, så att både koppar- och silfvermalmen kunde under
händer hafvas till blåsning (se Lönb. samt. om Arpeslägten M. S.\

а) Se Bergscollegii register. Eljes förefaller nog troligt, att någon liten
Osmundssmedrja funnits här långt förut invid grufvan och i ett så tjenligt
vattendrag.

4 Hon bygdes af vallonen Hedor Lochett och kallades efter honom an¬

tingen Fransose- eller Lostöparehyttan.

б) Filipstad grundades på deras egor.

°) Denna sjö har med det klaraste vatten, och kan man vid klart väder
se botten, som blänker af ren malm. Många hålla före, att det skulle löna
mödan tappa ut denna sjö; men jag tror ej, att ännu någon kunnat utfundera,
möjlighet dertill. Kunde det ske, så skulle ingen skada blifva, att eld- och
luflmachinen vid Persberg redan länge varit en onyttig möbel.

322

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Koppargrufvor voro vid Torskebäcken, Gåsborn och Stjern-
berg på Dahlskogen; silfvergrufvor vid Hornkullen och Lång-
bansände; och sedan på Norrköpings riksdag 1604 blifvit be-
slutadt, att stång jernshamr ar skulle upprättas i riket, emedan så
mycket underslef skedde med Osmundsfaten, då de såldes ut¬
rikes, blefvo hamrar bygda vid Vekhytta, Hennickehytta, Asp-
hytta och Torskebäcken, hvilkas innehafvare i den tiden således
äro bland de äldsta brukspatroner i Sverige, emedan alla dessa
hamrar voro i gång före 1608 1).

Slutligen får jag här göra den anmärkning om vår bergs¬
lags tillväxt under den tid, herr Carl antingen såsom furste
eller konung styrde Värmland, att när han i sitt testamente 1605
gaf sina söner anordning att betala till prinsessan Catharina
12,000 goldgyllen, dem hon egde att fordra af sin fru moders
brudskatt, så skulle utom annat dertill tagas uti Värmlands
bergsbruk 700 skeppund stångjern , som belöper sig till vid pass
7,700 daler2 3).

* *

Fogdar på Värmlandsberg hafva varit:

Björn Pedersson ( Bååt ) till Folienäs 1525, 7 s).

Jöns Olsson 1550.

Lasse Olsson 1551.

Peder Arvidsson, befallningsman 1556 4).

Lars Jonsson 1558 5 6).

Hans Persson 1593.

*) K. Bergscollegii register.

2 , v. Stjernm. Eiksd. och möt. besl. pag. 604.

3) Sistnämda år bevistade han Vesterås riksdag ifrån Värmlandsberg till¬
lika med Söffrin Bagge. Han fick Stockholms slott jemte flera i slottslofven
1538 (v. Stjernm. Höfd. M. P. II M. S.) och lefde till 1570. 1) gift med
Brigita Grip, 2) Christina Krumme; son af E. E. Peder Erlandsson.

4) Han är stamfader för Romann och Stjernecrants. Kon. Gustaf
satte 1557 Marcus Klingsten till uppsy ning sman öfver hammarsmedjorna
eller, hvilket merendels lär vara detsamma, Osmundshyttorna på Bergslagen;

men de andra kallas fogdar på Värmlandsberg och hade att beställa med
uppbörden. Lennart Germundsson hade högsta befallningen öfver bergverken
i riket på 1570-talet. I hans ställe satte kon. Johan sin kamrer, Olof Knuts-
son (kanske Boos) 1577, som än var qvar 1584; men jag vet icke, om de haft
något att säga i Värmland, och sak samma är om Jost Kurssél, hvilken 1579
blef af hert. Carl satt att hafva uppsigt öfver bruken i Nerike.

6) Stamfader för den vidlyftiga Ekmanns-sVigten genom fogden Jon
Larsson på Okne i nästa tidehvarf.

FÖRE HERT. C. FILIPS. DÖD.

323

Måns Persson i Kallhytla 1602.

Jon Olsson , tillika häradsfogde 1605.

Jöns Book till Solberga 1610.

Erik Björnsson 1614.

* *

Kyrkor hade bergsfolket nu som i förra tidehvarfvet vid
Fernebo och Kroppa ; men 1611 blef Fernebo kyrka flyttad 1A
mil i N.O. till den nyss anlagda Filipstad *).

8. Finnskogarne.

Dessa anför jag här bland våra märkliga orter, emedan
de förut ej voro annat än ödemarker, som nu blefvo på sitt
sätt bebygda och med folk besatta.

Hertig Carl såg att hemmanen i Värmland, åtminstone åt
norska gränsen, hade större utrymme i skog och mark, än
dess åboar kunde och hann med att nyttja och bruka. Der-
för tänkte han äfven på utvägar att göra dessa brukbara. Jag
har anledning tro, att han till den ändan införskaffade finnar
under den tid, kon. Johan var hertig i Finland 2), och att detta
var det folkbyte , som skedde emellan Finland och Sverige i en
kon. Eriks tid, hvilket sal. biskop Rhyzelius och flera efter
honom fört till Erik Läspe. Men hvad som derigenom icke
kunde uträttas, dertill gafs af en ängslig orsak ett godt tillfälle.

Sedan den polska konungen, hert. Carls brorson, Sigis¬
mund , tillika blifvit konung i Sverige, uppkom af flera skäl
oenighet dem emellan, och det brast ändtligen ut i uppenbar

M Emellertid hafva dessa lutherska pastorer tjenat vid Fernebo:

Herr Olof, som förut varit munk; blef stamfader för Petrceerna i Värm¬
land, Vestmanland, Dalarne m. m. Namnet togs utan tvifvel af Petra, som
skall utmärka bergskyrka i Värmland.

Herr Pehr Arvidi 1570; sålde 1575 sitt hemman till prestgård för 2
läster jern och lär sedan hafva lefvat till 1592 (Rhyzel. Verra. Eccles.).

Herr Anders Erici 1582 — -1603; fick 1597 den 11 Dec. hert. Carls
donation på 12 tunnor spanmål ur Gillberga herberge.

Herr Jöns Larsson 1604; skref sig kyrkoherde i Fernebo, Värmlands-
berg och Nykroppa ; under honom blef kyrkan flyttad.

Kaplaner har jag ej funnit flera än Herr Torsten i Fernebo 1581,
Herr Anders i Nykroppa 1584 — 90 och Herr Christoffer i Herrhult 1610.

*) Kyrkoherden Lars Lamani i Råntalambi afsände finnebonden Hans
Hindriksson till Sverige 1584 med en präktig attest, att han ej kunde för¬
sörja sig i Finland. (Arch. Verm. Tom. II N:o 52.)

324

LUTHERSKA TIDEHY ARF VET

fejd, som isynnerhet tog sitt säte i. Finland. Der hade herti¬
gen ganska många medhållare, isynnerhet bland allmogen; men
konungen ditsände en sin general, Flemming , som inqvarterade
sitt rytteri i Österbotten. Dessa blefvo ej bättre emottagna,
än att österbottningarne sammangaddade sig emot dem och
förjagade dem 1596.

I början af 1597 samlade sig en ännu större flock upp¬
roriska finnar ur södra delen af Österbotten, norra delen af
Cajana län och en hop från Carelen. De förra gingo öfver
Tavastskogen upp till Finland, de senare drogo upp genom
Calajoki socken till Tavastland och socknarne: Vitasari, Ränta-
lambi, Suarijerfvi och Länokas. Der var folket af Flemmingen
förbjudet att gifva detta ströfvande parti något till uppehälle
eller att lemna dem husrum, hvilket de ock efterkommo och
satte sig hårdt emot sina nykomna gäster. Men dessa åter
grepo till vapen, slogo hjel hvar och en, som satte sig till mot¬
värn, och gingo så långt, att de skonade hvarken qvinnor eller
barn. Härtill kom ock, att Flemmingens trupper ströfvade vidt
och bredt omkring, så att en del af dessa nämda socknars
innevånare sågo sig på intet ställe säkra, förrän de komrno
öfver till Sverige *). Der tog hert. Carl dem nådigt emot och
anviste dem till skogarne på flera ställen, der de ännu anträffas
i Dalame och Norrland m. m. utom det, att de äfven dragit
sig in öfver norska gränsen* 2). Men isynnerhet kom en stor
hop till Värmland, der de satte sig ned på skogarne i Bergs¬
lagen, Elfdalen, Fryksdalen, Jösse hårad, Nordmarken och Gill-
bergs härader, så att de liksom i en halfcirkel omgifva landet.
Vi få framdeles anteckna dem i de socknar, der de hafva sitt
stamhåll. Här torde roa, att jag anför de slägtnamn 3), som
hit inkommit, här stannat och sig vidare ökat:

Inrikes tidn. N:o 22, 50, 94, 1767.

2) Dessa lefva alltid i vänskap och slägtskap med våra finnar och tala
ren finska, så att man får svårt att igenleta Sturlesson, Jornandis och Adami
finnar, skidfinnar och finveder i vära bygder.

3, När jag frågade en finne i Gunnarskog, hvarför han skall heta
Kr uggen, frågade han tillbaks: hvarför heter du Fernoiv? och då jag frågade,
hvad Kruggen betyder, svarade han med ett slags löje : hvad betyder Fernow?
Ser du, vi skola ett namn ha; det kan ingen mer förbjuda oss finnar att
ha tillnamn, än di svenska.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

325

Ambian,

Brommos,

Burk,

Burrus,

Haddock,

Hackran,

Haithen,

Halian,

Hammelan,

Hammen,

Harken,

Hickon,

Hirran,

Hollan,

Hongen,

Hortan,

Husken,

Hyttjen,

Håcken,

Håtack,

Häcken,

Höken,

Kafftene,

Kajkelan,

Kajlan.

Kammes,

Karjan,

Karten,

Kaupen,

Kelten,

Kempan,

Keppan,

Kesen,

Kjeckan,

Kirgetan,

Kisken,

Kitten,

Kocken,

Kolenen,

Kommelan,

Korran,

Kortan,

Kosman,

Kruggen,

Kurken,

Kyrialaj,

Kyttan,

Käweran,

Laurhehen,

Linken,

Linden,

Linton.

Loanni,

Lomian,

Luken,

Lusken,

Mackelin,

Maeken,

Majnen,

Makran,

Mammen,

Mengelan,

Mojlan,

Mollar,

Morjelan,

Neiken,

Nerkelan,

Nikran,

Natan,

Nowelan,

Oj en,

Ojnen,

Orran,

Porkelan,

Pasajnen,

Penn,

Penticken,

Pinsen,

Pojo,

Pojlan,

Popen,

Pundan,

Purkan,

Purran,

Puttam,

Pylken,

Pyndan,

Påhällan,

Påttjan,

Pättel,

Rajlan,

Rink,

Rinten,

Ronkan,

Rotken,

Rämmen,

Sars,

Sickan,

Sinp,

Soenn,

Sojken,

Sorran,

Tarwen,

Tasen,

Tassen,

Tenhune,

Tisk,

Torpan,

Tyan,

Urbian,

Wajsen,

Wappen,

Wesköta,

Woxland.

326

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Dock är att märka, det dessa endast äro i Elfdals, Fryks-
dals och Jösse härader, och deraf skulle man snart komma på
den tanken, att Olof Trätålja knappt förde mera folk med sig
till Värmland, än dessa finnar varit vid sin inflyttning.

Berättelserna innehålla ännu, att dessa finnar i första början
haft den högdragenhet hos sig, att om någon svensk dräng
friade till en finsk piga, så var han säker om en korg, hvilket
till någon del lär hafva kommit deraf, att de hålla sina qvin-
folk för vackrare än de svenska, hvilket ock på somliga ställen
torde träffa in, så länge de äro ogifta, eller rättare, så länge
de äro unga, men längre varar det icke heller, emedan röken
i deras badstugor efterhand tär på skönheten, och man knappt
kan få se något osnyggare, än en finnkäring med sin pipa i
munnen, hvarvid de merendels vänja sig, så snart de blifva
gifta. Häraf har kommit, att finnarne blifvit af sina grannar
* nämda för finn-adel. Med tiden har denna vurmen förgått hos
våra finnar, så att de gifta sig ofta nog med svenska; äfven-
som ock en del af dem hafva lagt sig till svenska stugor, dem
de nyttja för främmande, som ej tåla deras badstuguvärme.

Om deras öden och lefnadssätt framdeles.

9. Nyeds pastorat i Kihls härad.

Emellan Ferneho, Väse härads och Kihls samt Råda sock¬
nars kyrkor var en lång och besvärlig väg; dock bodde midt
emellan dem folk i en krets, som lydde under någondera af
dem. När dessa stundligen sågo, med hvilken nåd dåvarande
konung Carl IX omfattade alla sina undersåtar, och de tillika
betraktade, hvilka svårigheter de måste utstå af så lång kyrko-
väg, föresatte de sig att hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
söka någon ändring derutinnan, Konungen hörde nådigt deras
bön och gaf vid pass 30 hemman tillstånd att få bygga sig
egen kyrka och hålla egen comminister. Detta skedde den 1 1
October 1593 och hela socknen lades till Kihls härads tingslag.

Sjelf närvarande samma år utsåg konungen till bostad åt
pastorn ett litet oskattlagdt ställe, Årås eller Kokärr kalladt,
hvarmed ock den första kyrkoherden måste låta sig nöja, jemte
det han fått för egen räkning köpa hemmanet Hulteby ett halft
skatte strax invid prestbolet, men hans arfvingar bytte bort
det till den följande pastorn emot Rådetorp ett halft krono,

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

327

hvilket enkedrottningen Christina genom bref af den 10 Febr.
1621 förvandlade till skatte, men Hulteby åter till krono- och
prestgård 1).

Kon. Carl gjorde i Örebro den 15 Febr. 1608 socknen till
fullständigt pastorat och gaf hälften af all i socknen behållen
tionde till prestens underhåll; men han, presten. lär icke heller
i början mycket mera haft, emedan, då drottn. Christina af
Ny den 7 Febr. 1621 frikallade herr Olof från 36 dalers rest
i Elfsborgs lösen, så skedde detta, som orden lyda, af orsak
“att han hafver en ringa församling och föga mer till sitt uppe¬
hälle bekommer, än det Vi honom gunsteligen till vederlag
årligen efterlåte” 2 3).

Den första pastor hette herr Jöns ( Jonce Bråts). Han fick
hjelpa mycket till kyrkans byggnad och dog 1616.

10 Filipstad på Värmlands berg.

Ehuru Bergslagen nu länge haft torgdag vid Nora kyrka,
Mariestadsboar och vestgöthar förde dem spanmål och varor till
Bro eller Hamna, och Garlstad till stor del var för deras skull
anlagd ; märkte dock kon. Carl under sitt långa och trägna
vistande här å orten, att bergsmännen ej kunde annaf än taga
skada i sin handtering af långa och besvärliga resor till dessa
marknadsplatser och att sådant kunde bättre verkställas af vissa
dertill förordnade borgare inom Bergslagen, hvilka kunde emot
en skälig vinning föra bergsfolket alla sina nödtorfter tillhanda,
och derför var konungen äfven i sin ungdom omtänkt att låta
bygga en stad på Värmlandsberg s). Men åtskilliga omständig¬
heter sammanstötte, att sådant ej blef verkstäldt förrän i slutet
af hans berömliga lefnad. Och emedan nästan hela hans familjs
namn lefde i någon stad eller ort, så ville konungen, att denna
nya och sista hans stad skulle bära namn af hans yngsta son,
då varande landets hertig, Carl Filip.

') Härom och mera har herr prosten M. Gröndahl gifvit mig benägen
underrättelse.

2) Härpå eger jag i Archivet original-brelvet af herr liäradshöfding
Joh. Sandelin.

3 i Berättelsen är, att hertigen i yngre åren, till att utse tjenlig plats till
stad, ridit genom skogen åt Bosjön och Elf dalskanten, men vändt, der stället
ännu har namn af Kungdbergen på den s. k. Everts väg.

328

LUTHERSKA TIDEH VARE VET

Platsen blef utsedd på ett för hela Bergslagen ganska be-
qvämt ställe och, så att säga, i des medelpunkt, mil från
Fernebo kyrka , der en elf ur Femsjön och Lersjön faller in i
Daglösen , och i hvilken elf då nyligen några stång jernshamr ar
blifvit bygda af Vekhytte bergsmän , som bodde strax här invid1).

På denna hyttas egor och några bergskattetorp 2) grundades
Filipstad, och previlegierna utfärdades i Örebro den 6 April
1611 3). De bestodo af 1 6 punkter :

1) Innevånarne i Filipstad bibehållas vid den rena evan¬
geliska läran.

2) De njuta Sveriges lag och stadsrätt.

3) De hafva rnakt att handla öfver hela riket.

4) Dem gifves Vekhyttan til mulbete och vedbrand.

5) Ingen får bygga gatubodar, som icke är borgare, ingen
köpa jern på Bergslagen, utan att det först är vägdt på stadens
våghus, fatadt och brändt Vasan på.

6) Dem gifves rätt mått och vigt.

7) De, som nedsätta sig här, benådas med 10 års frihet
från alla utlagor.

8) De hafva makt att bruka bergverk emot 1/s till kronan,
när frihetsåren äro ute.

9) Likaledes tillstånd att bygga hyttor emot vederbörlig
andel till kronan.

1 0) Dem efterlåtes frihet från allmänna skjutsfärder och om-
läggningsgåstningar; deremot skola gästgifvare och tavernerna hållas.

1 1) Dem förunnas hälften af alla sakören till skolans,
kyrkans och andra publika byggnaders vidmakthållande.

12) Alla slags handtverkare få sätta sig här ned.

13) Ingen adelsman, prest, ryttare eller knekt får köpa jord,
hus eller tomt i staden; sådant skall vara borgarena emellan;

*) De voro Nils Ersson, som fick Hennickehytta i vederlag, Håkan
Svensson , som fick Storbron, och stamfadern för Jeansse- slägten, som blef
flyttad till Daglösviken. Det säges, att lian haft sin bostad på den backen,
der kyrkan nu står, men att klockor ringt om nätterna under golfvet, hvilket
slutligen konungen sjelf afhörde och skall då hafva sagt till gubben : Här är
för mycket heligt rum för dig att bo uppå ; du skall flytta till Daglösviken.

2) Ibland de documenter, som stadens riksdagsfullmäktige, skräddaren
Pihlgren från Vester ås, om boställsegorna hade att anföra, läste jag i min barn¬
dom, att kon. Johan skänkt dessa torp till stad i bergslagen, men sedan har
jag både i Filipstad och Vesterås fåfängt sökt dessa papper.

3) Dem har tillika drottn. Christina undertecknat.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

329

dock får ingen af dem hafva flera tomter än den, han bor på,
om han ej har barn, som vilja blifva borgare. Dö de, skall
tomten säljas. Finnas ej arfvingar, ega kronan och staden
hvardera hälften.

14) Hvar och en får ej fritt brygga, utan vissa bryggare
skola tillsättas, som för eldsvåda hafva sina brygghus utom
staden. Vissa dertill utsedda män uppbära 1 mark accis
(= tull eller afgift) för hvar tunna säd, hälften till kronan och
det andra till staden. Vid straff får ingen hafva egen brygg¬
stock i sitt hus, utan brygga mot betalning hos bryggaren, och
för hvarje tunna, som utsäljes, hafve kronan half mark och
staden 2 öre.

15) Om utländingar och andra vilja sig här nedsätta,
skola de lofva, innan de gått sin borgaeeed, att qvarblifva i
alla sina lifsdagar. Skulle någon sedan vilja flytta, tillbjude
staden eller besutten borgare hus och hem. Vill ingen annan,
skall staden dem elter mätismanna ordom köpa. och tredingen
af hans lösören äro förfallna under staden. Söker han dem
undstinga, höra hus och grund för intet staden till. Eger
någon inomstads fordran hos honom, hafve han största och
första rätt i lösören, och sedan utomstads borgenär.

16) Till stadens byggnad och förbättring efterlåtes tionde
penningen af allt, hvad i staden faller. Har någon utomstads
att här ärfva och vill här ej bo, gifve hvar tionde penning
och sälje ej fastigheten till annan än stadsbo etter mätismanna
ordom. Vill han ej sälja eller sjelf besitta, höre den ena hälften
kronan och den andra staden till.

* *

Man kan väl tro, att här hade några borgare satt sig
ned, innan dessa previlegier undertecknades, isynnerhet som
Kytthyttan 1608 bygdes i st. f. Vekliyttan efter konungens be¬
fallning och tillstånd *) ; men efterhand ökades snart hopen af
hvarjehanda slägter och tungomål: bergsmännen vid Vekhyttan
och Storbron, Värmlands ach Dahls bönder, vestgöthar, valloner ,

*) Kytthyttan blef dock 1611 ödelagd, och dess skog anslagen till staden.

330

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

fransmän och slutligen tyskar 1), hvilka alla merendels måste
upprödja sina gårdar och tomter af skogsroten.

Konung Carl fick dock aldrig se denna sin sista åmin¬
nelse i någon tillväxt, ty han dog samma år i Nyköping den
30 October; men drottning Christina, k. Gustaf Adolf och hert.
Carl Filip hade staden ofta ära och nåd att hysa.

* *

Rådstuga bygdes i stadens första början vid östra torget
af trä, hvartill konungen gaf 50 daler 2). Stadens styrelse be¬
rodde på borgmästare och råd på samma sätt, som vid Carl-
stad är nämdt. Ibland borgmästare skall Niclas Juliusson
d'Epreez hafva varit den första 3).

* *

Fernebo eller Värmlandsbergs kyrka flyttades 1611 från
Kalihyttan 4) och sattes bredvid rådstugan vid östra torget, så
att dem emellan gick gatan, som leder vägen till Nordmarks
grufvor. Konungen gaf dertill 100 daler. Hon fick slutligen
namn af Lillkyrkan och tjenade till aftonsånger och bönestunder,
sedan en större bygdes i östra ändan af staden invid Daglösen
på en ljutlig udde, som bildas af elfven och en vik. Men
derom få vi tala längre fram.

Första pastor i staden var herr Jöns Larsson; han bodde
vid Kallhyttan, ty ännu hade ingen prestgård blifvit bygd i
staden.

* *

*) Tyskar kommo dock mig veterligt inga före Evert Strokjerk och
Hervegernas stamfader 1636. I min disp. om Värmlandsberg och Filipstad
1764 har jag orätt anfört Juthia Danos, hvartill jag tog anledning af ett
memorial till riksens ständer 1736, der juthar stå nämda; men auetor dertill
lärer dermed förstått antingen gjutare eller rådman Nackrey, som dock i senare
tid kom hit från Juthland.

2) Genom bref till fogden Jöns Bock den 11 April 1611.

a) Han var tillika bergsfogde eller bergmästare.

4) Då klockorna skulle köras öfver Femsjön brast isen vid Kallhytteön
under den ena, och hon föll i sjön, der hon ännu ligger. God inbillningsför-
måga gjorde, att hon flugit ur tornet och sedan, att den andra klockan ej
kunde få annat ljud, än att hon tillika uttryckte de sorgliga orden: Min make
ligger i Fernebo sjö , intill dess hon skänktes eller såldes till Kroppa, der hon
dock länge sedan blifvit förvandlad.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

331

Skolan blef tvifvelsutan bygd strax vid stadens grundande
och det vid nedra torget, hvartiil enligt previlegiernas 1 1 punkt
bestods publik hjelp. Som hertig Carl redan förut hade en
skolmästare vid Kallhyttan1 2) vid namn herr Anders , så är troligt,
att densamma blifvit flyttad till staden, men sedan blef kyrko¬
herdens, herr Olof den gamles son, Olof Olai, både kaplan och
skolmästare ").

II. Silleruds pastorat i Nordmarks härad.

Denna socken låg åtminstone till största delen under kyrko-
herren i Gillberga längst ifrån påfviska tiden, men det är troligt,
att församlingens ledamöter gjort ansökan om egen prest och
pastor omkring den tid kon. Carl IX dog, hvilket ock bevil¬
jades dem, och blef herr Didrik den första. Men jag har ej
kunnat få någon annan upplysning härom än ett bref, som
enkedrottning Christina af Mari^holm den 18 Mars 1614 gaf
kyrkoh. Anders Nikolai i Gillberga, deri honom och hans hustru
på lifstiden förunnades frihet från vissa och ovissa persedlar af
sitt skattehemman Knästa i Kila, “efter Sillerud hade blifvit
tagen från Gillberga och gjord till eget gäll och Gillberga nu
icke kan föda sin prest “.

12- Brunskogs pastorat i Jösse härad.

Brunskogs vidlyftiga socken hade allt ifrån påfviska tiden
merendels legat under Stafnäs pastorat och kunde väl något
bättre blifva skött, sedan Stafnäs i lutherska tiden fick kaplan.
Dock hade det å ömse sidor sina svårigheter för den långa
vägen, isynnerhet för dem på Mangskogen 3) ; derför sökte först
några hemman i Brunskog tillstånd alt få bygga sig en kyrka
för sig sjelfva vid Boda, som dem ock beviljades den 28 Jan.

l, Detta har jag funnit af kyrkoh. master Simons kyrkojournal, äfven-
som ock, att hert. Carl hade en ho f skräddare, boende vid Kallhyttan, för¬
modligen för att undervisa folkets inhemska skräddare; ty annars ser jag icke,
hvad han hade der att göra. Han torde ock hafva varit en af wallonerna.

2) Såsom han kallades Pwdagogiarcha och en annan icke långt derefter
Pcedotriba, hvilket synes af tvenne dedicationer, så kan man lätteligen sluta,
att denna skola från sin första början inrättades på bättre fot än de vanliga
barnskolor eller pcedagogier i den tiden.

3j Dessa bönder veta ännu omtala, att deras förfäder bevistat Vérntskogs
kyrka, och att gården Fjäll på Mangskogen haft träta om fiske i 1 ermeletl
med Mangskogs bönder, ehuru det är många mil dem emellan.

332

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

1616. Sålunda voro i Brunskogs gamla socken tvenne kyrkor,
men ingen egen prest. Derföre gjorde de underdånig ansökan
att få sig egen kyrkoherde , hvilket ock enkedrottningen Christina
dem nådigt beviljade genom bref af Marieholm den 25 Febr.
1621. Och således blef Brunskog i slutet af detta tidehvarf
skildt från Stafnäs. Vi få i det nästa mer tala derom.

Till kyrkoherde blef utsedd Päfvel Nicolai ( Vermius ), som
förut varit kaplan i Stafnäs, hvilken fick gården Prestbohl invid
kyrkan till boställe, dock emot årlig skatt och utlagor 1).

* *

Flera betydliga orter äro för detta tidehvarf icke att an¬
föra, utan stod för öfrigt allt merendels på samma fot som
förut, hvad häradernas indelning angår. Dock bör här ännu
anmärkas, att i denna tiden hörde till Kihls häradsting icke
allenast nuvarande Carlstads * tingslag utan ock till slut hela
Nyeds socken, hvilka hvar för sig i senare tid derifrån blifvit
skilda. Äfvenså gäller här den anmärkning, att Ölme härad,
som nu är tingslag för sig sjelf, denna tid låg under Väse
härad intill 1600, h varför det ock nämnes hvarken i k. Gustafs
testamente eller vid Upsala möte såsom härad.

På samma sätt räknades Silleruds socken, som vid 1610
fick egen pastor till Gillbergs härad, men lyder nu till Nord¬
marken. Råda socken i Visnum blef ock af hert. Carl gifven
till Amne härads pastorat i Vestergöthland, men låg qvar till
Visnums härads ting, och Grafva gjordes 1584 till eget pastorat,
men lades 1596 tillbaks till Carlstad.

* *

I stället för 18 pastorat i påfvedömet hade nu blifvit 24,
då man äfven räknar Grafva, och det efter häradernas indelning
vid Upsala möte i följande ordning:

I. Östra sysslet, 12 gäll.

I. Visnnms härad. Visnum , Rudskoga, Råda, Kihl.

II. Grums härad. Nor, Segersta, Grums, Ed.

lj H. prost Unger har behagat underrätta mig härom.

FÖRE HERT. C. FILIPS DÖD.

333

III. Näs härad. Kihla, Tveta. By, Bro, Huggenäs, Ny.
Millesvik, Botilsäter, Ölserud, Eskilsäter.

IV. Kihls härad. Carlstad, H ammarön f 1), Grafva f, Klhl,
Frykerud, N. och Ö. Ullerud, Nyed f).

V. Väse härad. Våse, Fogelvik, Alster. Ölme, Varnum.

II. Vestra sysslet, 10 gäll.

I. Gillbergs härad. Gillherga, Långserud. Stafnäs, Verm-
skog, Glafva, Svanskog. Sillerud f.

II. Jösse hårad. Kjöla, Eda 2). Arvika, Gunnarskog, Elgå,
Ny. Brunskog f , Boda.

III. Fryksdals hårad. Sund, Emtervik, Fryksände Lysvik.

IV. Elfdals härad. Ekshärad eller Hökeshara, Råda, Ny,
Dalby.

V. Nordmarks härad. Holmedal , Karlanda, Töcksmark,

Fogelvik, östvallskog, Silbodal. Blomskog, Trankil,
Jernskog, Skillingmark.

III. Värmlands bergslag, 2 gäll.

Värmlandsherg. Fernebo eller Filipstad, Kroppa. Qarl-
skoga f.

Allt detta var nu deladt emellan 2:ne fogdar, en i hvarje
syssel, utom fogden på Värmlandsberg; men en lagman dömde
genom sin underlagman öfver allt.

*) Vid de kyrkor, der märket f står betecknas, att pastoratet är nytt;
de öfriga äro gamla.

2) Till detta pastorat lågo ock Skillingmark och Jernskog ur Nord¬
marken.

; .v’ ■ :

(

■

, \

i ■ .

'i--; £. v i. :mx:

• ' ' " ".V. '

} ' ' ■ ■ . _• ! ' • • , ■ :

Cutberska Cidcbuarfuct

från 1622

till näruarande tid.

Innehåll.

I. Om landets verldsliga styrelse.

II. Om landets andliga styrelse.

III. Om folkets tillstånd ock lefnadssätt samt landets be¬

skaffenhet.

IV. Om landets köfdingar, regem. officerare, lagmän,

häradsköfdingar, fogdar, superintendenter, bisko¬
par, prostar m. m.

V. Värmländingars adelsmatrikel.

VI. Besynnerliga ock ovanliga händelser i Värmland.

VII. Om krig.

VIII. Om märkliga orter.

I. Om landets verldsliga styrelse.

Så snart hert. Carl Filip dött, tillföll Värmland kronan
och har sedan alltid dervid förblifvit. Kon. Gustaf Adolf för¬
pantade väl mestadels kronoräntorna emot viss öfverenskommen
summa till Carlstads stad eller säkra män *) ; men så styrde
han icke desto mindre landet genom sina egna landsliöfdingar
eller ståthållare , hvilka hade sina fogdar under sig, och 2 år
efter konungens olyckliga dödsfall eller 1634 på riksdagen i
Stockholm, då landshöfdingdömen inrättades i riket, blef indel¬
ningen så gjord, att Värmland skulle lyda till Örebro.

1639 den 16 Mars fann regeringen för godt att åter för¬
ordna ett särskildt landshöfdingsäte i Carlstad öfver större delen
af Värmland* 2), och detta varade i 15 år; men 1654 den 14
Januari stäldes allt på sin förra fot, och Örebro har alltsedan
varit landsherrarnes hufvudsäte.

Dessa herrar hafva utom en länsman i hvart härad 3) all¬
tid haft under sig tvenne häradsfogdar , en öfver vestra och en
öfver östra Sysslet, intill dess Mellansysslet 1682 blef inrättadt
och fick sin egen fogde.

1) Arrendatorer af Östersysslet voro: Holländaren Johan von Vosseln
omkring 1620. Simon Olsson i Långerud i Visnum 1623. Nils Nilsson 1625.
Gottfried Wachtendonk 1626 m. m. Peder Olsson till Björnö 1629. Af
Vestersysslet voro arrendatorer på Carlstads vägnar: Måns Ersson (Eke-
bohmars stamfader och rådman i Carlstad) 1622 och vidare. Christopher An¬
dersson 1625. Måns Ersson ånyo och derpå Gottfr. Wachtendonk. Kroppa
kronobruk hade sina egna arrendatorer: nyssnämnda Wachtendonk, Joh. v.
Ferten , Joh. v. Vosseln och Joh. Savoland. Bemälda arrendatorer voro
stundom med på tingen i fogdarnes ställe, stundom voro de ock sjelfva fogdar
(Prcetor & ArrendatorJ.

2) Ölme och Visnums härader samt Filipstads bergslag skulle ligga
q var till Örebro; men ett år derefter den 17 April 1640 lades äfven denna
sistnämda under Carlstad.

a) Redan 1551 hade Fryksdalen sin egen fogde, Måns Trulsson, hvilken
dock förmodligen varit att anse som våra nuvarande länsmän. I senare tider
äro Elfdalen och Nordmarken delade emellan hvar sina två länsmän, Ölme
och Våse härader hafva en tillhopa och Nyeds bergslag äfven en för sig sjelf.

338

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Efter den indelningen skulle Östersysslet bestå, hvad fög¬
derierna angår, af Filipstads bergslag, Ölme, Vase och Visnums
härader; Mellansysslet af Kihls, Elfdals, Grums och Näs härader;
samt vestra Sysslet af Fryksdals, Jösse, Nordmarks och Grill¬
bergs härader med Carlstads tingslag 1), fast detta blef strax
lagdt under Mellansysslet; men huru mycket än Fryksdalen och
Elfdalen 1685 och 1687 sökte att få efter gammal vana vara
under en fogde, så har det dock icke ännu skelt. Förut hade
Carlskoga stundom fogde tillsammans med Östersysslet, men
sedan har det lydt under Edsbergs härads fogde i Nerike.

Af det skäl, att landshöfdingarne merendels hafva varit
gamla herrar och ej orkat med att vistas långt aflägse i Värm¬
land, har allmogen här, såsom i Norrland och flera orter af
lika beskaffenhet, merendels ansett fogdarne och länsmännen för
sin högsta öfverhet, och när de råkat på någon, som behagat
nyttja tillfället, är ej utan, att den kunnat vara en faslig buse
nog. Jag talar om framfarna tider. I våra dagar bör man
förmoda folket vara för mycket upplyst, att å någondera sidan
gå ifrån höfvan eller öfverskrida skrankorna.

* *

Domareembetet bekläddes i början af något riksråd , som
tillika var Värmlands lagman , men merendels dömde genom
någon underlagman eller, såsom de stundom skrefvo sig, lag-
mansdom i vår jo hafvande. I andra orter af riket voro härads¬
ting inrättade, hvarifrån man fick vädja under lagmannen, men
sådant hade här lång tid varit ur bruk, och de förnuftigare
började mer och mer märka, hvilken svårighet man hade i
brist deraf. Ridderskapet och adeln lärer först hafva gjort
underdånig ansökan om bot häri, och derpå anmodade lands-
höfdingen, Gustaf Lejonhufvud , biskop Elfdalius genom bref den
7 Juli 1666 “tillhålla presterskapet att uppmuntra och under¬
visa allmogen att gifva sitt samtycke dertill “ 2).

De blefvo på högvederbörlig ort bönhörde, och drottning
Hedvig Eleonora utfärdade den 18 Sept. 1668 ett beslut, att

b Detta blef ifrån Kihls hårad skildt 1664 och Nyeds tinqslaq 1681
(se Härads-domböckernaJ.

2) Kyrkoh. M. Simon Skragges kyrkojournal i Filipstad 1666.

TILL NÄRVARANDE TID.

339

i ansende till afståndet från Göta hofrätt och det besvär, som
en och annan haft med extra ordinarie Commissorialr ätter, skulle
de få häradshöfdingerätt. Dock skulle nuvarande lagman oaf-
kortadt njuta sin lagmansmark, 8 öre och tingskostnad, men
häradshöfdingen 6 öre och tingsgästning. Derefter skulle begge
initantierna inrättas i Värmland såsom annorstädes.

Tvenne jurisdictioner blefvo strax derpå inrättade, fast
man deri ej alldeles hade afseende på sysslan. Den vestra ut¬
gjordes af Nordmarks, Jösse, Gillbergs, Näs och Grums härader,
Carlstads tingslag och Filipstads bergslag; den östra af Vis-
nums, Ölme, Väse, Kihls, Fryksdals och Elfdals härader samt
Carlskoga bergslag; men 1669 höll häradshöfding Eding ting
öfver hela Värmland, då förenämda delning förmodligen var
under händer.

Denna inrättning med hävads-jurisdictionerna stod fast i
75 år, intill dess 1743 rikets ständer behagade dela dem i
trenne. Den vestra skulle bestå af Näs, Gillbergs, Nordmarks
och Jösse härader; den mellersta af Carlstads tingslag, Grums
härad, Filipstads och Nyeds bergslager; samt den östra af Vis-
nums, Ölme, Väse, Kihls, Elfdals och Fryksdals härader *) samt
Carlskoga bergslag.

Dessa blefvo åter 1756 nogare reglerade, så att besväret skulle
blifva mera jämkadt häradshöfdingarne emellan. Den vestra
utgöres af Näs, Gillbergs, Nordmarks, Jösse och Grums hära¬
der; den mellersta af Fryksdals, Elfdals och Kihls härader, Carl¬
stads tingslag och Nyeds bergslag, och den östra af Visnums,
Ölme och Väse härader, Filipstads och Carlskoga bergslager.

* *

Sedan Bergslagen efter hert. Carls grundläggning börjat
komma i mer och mer anseende, och rörelsen blef mera vid¬
sträckt, fann man nu angeläget att deröfver förordna en sär¬
skild domare, som skulle i Bergslagens enskilda mål skipa lag
och rätt, då saken vid grufvor , hyttor och hamrar var af den
beskaffenhet, att antingen en lagman icke förstod sig derpå

1) Dessa två sista härader liafva i senare tid blifvit fördelade i tvenne
tingslag hvardera. I Fryksdalen har Fryksände socken sitt eget och i Elf-
dalen Dalby och Ny socknar.

340

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

eller ock åtminstone den icke egentligen begreps under lands¬
lagen.

För detta ändamål inrättades ett bergmåstardöme, hvarvid
jag tror mig finna den skillnad från förra tiden, att bergmä¬
staren skulle hålla ordning, ransaka och döma efter bergs-
amtets föreskrift inom Bergslagen i de mål, som hörde till hans
domstol, och bergsfogden nu mera hafva att syssla med räken¬
skaperna, protocoller och uppbörden i stället för, att han förut
måste sköta alltsammans tillika.

Bergmäslardömet upprättades troligen vid samma tid,
som general-bergsamtet blef grundadt 1). Men som göromålen
då ännu icke hade stigit till den höjd som sedermera, så var
ock bergmästardömet mera vidsträckt, än det sedan blifvit, ty
det sträckte sig icke allenast öfver Värmland och Dahl utan
ock öfver Nora och Lindes bergslager samt öfver jernbruken i
Fellitigsbro, Näsby och Ervalla socknar 2). Bergmästaren hade
då sitt säte i Linde , men sedan någon tid vid Hellefors, hvilket
silfververk äfven låg under hans distrikt. För 100 år sedan
eller 1671, då Kenzell blef bergmästare, har väl den inrätt¬
ningen skett, som nu är: att Filipstads och Carlskoga bergslager ,
hvilka förnämligast äro anlagda på Nordmarks och Persbergs
grufvor, Värmlands , Dahls och Bohus jernbruk utgöra Värm¬
lands bergmåstardöme. Der hafva ifrån början 4 ting årligen
blifvit hållna : Bergstingen med Filipstads norra och östra bergs¬
lager vid Nordmarks och Persbergs grufvor 3) bergstinget med
en del af Carlskoga i Kjellmo och Hammartingen med bruken
utom Bergslagen i Gar lstad och Lillnor. Men 1762 den 7
April stadgade rikets ständer, att ett bergsting årligen skall
hållas i Gunnarskog , hvilket ock sedermera merendels skett på
Sålboda.

Bergsfogde har Filipstads bergslag alltid haft för sig sjelf,
men Carlskoga en sådan tillsammans med Leke Bergslagen i
Nerike. Så långt man kan finna tillbaka, hafva vid Nordmark

*) Detta skedde år 1630 den 26 Febr. och stadfästades den 4 Dec. 1634.

2) Matth. Hernelii Likpr. öfver bergmäst. Sten Andersson 1665.

s) Den 7 Nov. 1689 stadgades, att bergstingen skulle hållas vid Nord¬
marks och Persbergs grufvor i Maj och Juni månader; men som sedermera
blef klagomål, att denna tid var obeqväm för både bergmästare och bergsmän,
flyttades de till Mars och April månader enligt K. M. bref till bergscollegium
den 10 Nov. 1727. Tingen hafva ock stundom blifvit hållna i Filipstad.

TILL NÄRVARANDE TID.

341

och Persberg varit gruffogdar , men vid Långbans grufvor ej
förr än nu i senare tid.

Bergsjiskals syssla har varit en nyare tidens inrättning i
Värmland, som dock ej varade mer än öfver en riksdag. Den
inrättades på prof 1753, och ständerna faststälde den 1756
med det villkor, att årliga lönen, 300 daler sunt, skulle utbe¬
talas af k. bergskollegium , och kollegium deremot göra sig betald
af de sakören, som genom sysslan kunde inflyta. Men som
inga sakören kommo till högbemälda kollegii godtgörande, an¬
höll det vid 1762 års riksdag att från denna löns utbetalande
befrias, då rikets ständer den 2 1 Juni samma år förklarade
denna syssla för onödig, emedan bergsfogden både kunde och
dittills hade ensam tillräckligt skött densamma J). Emellertid
hade här varit bergsfiskaler : Carl Kytting, som dog 1755;
Magnus Bjuggren , som blef assessor i bergskollegium , och C.
Gustaf Näsman, som dog i Filipstad 1764, innan han kunnat
blifva beordrad till annan syssla.

Till skogarnes vård har från Carl XI:s tid varit på staten
indelad en underjägmästare i Värmland, hvilken i vissa härader
haft under sig sina skogvaktare; men 2:ne hejderidare lär vara
en nyare inrättning och äfvenså jägerifiskal.

* *

Landttullar blefvo först inrättade i Värmland af Peter
Flygge 1638, hvaraf det namnkunniga oväsendet kom i Mats-
messo marknad på Bro marknadsplats den 21 Sept. s. å. l 2). I

l) Rilcsd. Tidn. N:o 111, 1763.

J) Flyggen bodde sjelf i gamla Kongsgården vid Bro. Der hade han låtit
uppsätta ett staket omkring marknadsplatsen och tull utfordrades innan man
slapp in med sina varor, hvarvid folket dittills varit ovana. Det minnes nu
ingen, huruvida det gick lagligt till, men skranket blef nedrifvet och Flyggen
tackade ödet, att han den gången med lifvet slapp undan på en båt. Saken
blef vidt beryktad för uppror till värmländingarnes nackdel, utan att man be¬
sinnade, det vestgöthar hade det mesta att tulla för, och riksdrotsen Gdbr.
Oxenstjema Gustafsson blef med stor svit sänd till Värmland, der de genom
prosten Elfdalii i Fryksdalen grundliga försvarstal blefvo öfvertygade om Värm¬
lands oskuld i det påbcskylda upproret. (Gyllen. Diar. 1638. >1. S.)

342

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

hans tid lära ock de mesta tullplatser hafva blifvit anlagda,
som ännu äro till både vid norska gränsen och inne i landet x).
De äldsta jag funnit äro Gullspång i Råda, Gisslarbo i Rud-
skoga, Fors i Lungsund, Östmark , Radum och Trötvik i Fryks-
dalen samt Lekvattnet i Elfdalen, men deraf följer icke, att ju
större delen af de öfriga kunna vara lika gamla eller ock
äldre 1 2).

Öfver alla Värmlands landttullar har ifrån första inrätt¬
ningen varit en inspector eller tillsyningsman ; äfvensom gräns-
tullarne ifrån samma tid haft sin egen inspector , hvilken vid
förefallande omständigheter håller s. k. sjötullsrätt i Carlstad.
Men mera härom' på sina särskilda ställen längre fram. Här
vill jag endast nämna, att såsom landthandel i alla tider an¬
tingen af tvång eller vana varit en landssed i Värmland, så
har ock en landsfiskal länge varit här ansedd för nödig utom
den anordnade tullbetjeningen, hvilken, oberäknadt städerna,
utgör ett antal af 18 tullskrifvare och 10 besökare3).

* *

Så länge hvar bonde i riket vid påkommande händelse
var sjelfskrifven till krigstjenst, måste ock allmogen i Värmland
vidkännas samma svårighet. Dock kunde man frälsa sig med
det, att man skaffade karl i sitt ställe 4). Här utgjordes både
fotfolk och rytteri , och synes, som om Värmland tillsläpt ett
compani i Uplands cavalleriregemento. 5). Detta hade sin svå¬
righet för både öfverhet och undersåtar, och kon. Carl XI fick

1) Dessa äro : Gullspång, Mo, Emtebjörka och Byelfven, Men gräns-
tullarne i en sträcka från Stora Lee till Sandkålleforsen äro: Sandviken,
Smogesund, Väng, Rån, Balen, Skillingmark, Magnorbro, Helgeboda, Bo¬
gen, Lekvattnet och Långerud samt Vingäng.

2) 21 år förut eller på riksdagen 1617 åtogo sig ständerna den lilla tullen
vid städerna, der alla inkommande varor, boskap, hö, ved m. m. skulle förtullas.
Då blefvo Bjurbäcks och Bratt fors bergstullar anlagda vid Filipstad; men tull
vid marknadsplatserna på landet beviljades 1638 för penningbrist till tyska kriget.

Dessutom äro 2 uppsy ning smän, en i Jösse och Nordmarks härad,
den andra i Fryksdalen och Elfdalen. Äfven en uppsyningsman eller jagt-
löjtnant till sjös i Stora Lee med två jagtkarlar och åtta grånsridare.

4) Jag har funnit många sådana frisedlar för bönder, dem mönsterher-
rarne tid efter annan utgifvit.

E) Så finnas ofta nämda: Ryttmästare vid Vårml. comp. under Upl.
Lif.-R. till häst.

TILL HÄRVARANDE TID.

343

tillfälle att göra en ändring, som kanske länge varit påtänkt,
och som från hans tid nu i 90 år varit våra bönder till sådan
lisa, att de ofta knappt vetat af, att de varit roterade till
soldater.

Konungen ville hafva en ständig krigsmakt utan sina un¬
dersåtars märkliga tyngd, och den skulle upprättas och indelas
regementsvis i provinserna. Nerike och Värmland blefvo an¬
slagna till fotfolk och skulle tillsammans utgöra ett regemente.
Med dem skedde Indelningen på Örebro slott den 9 Jan. 1686
af dåvarande landshöfding och öfversten i orten. Nerike fick 3
companier och Värmland 7 på den grund, att helt hemman
skall hålla hel soldat; men om hemmanet är af sämre beskaf¬
fenhet, så fick det någon mindre del sig anslagen till hjelp-
hemman.

Den 25 Juni 1688 i Carlstad öfverenskommo nyssnämda
herrar med gemene allmogen i Värmland om en viss förord¬
ning emellan dem Och soldaterna, huru den ena emot den andra
skall härefter skicka och förhålla sig , hvilken sedan hemstäldes
till konungens nådiga stadfästelse x). Den bestod af 1 3 punkter :

1) Värmland åtager sig att stadigt underhålla 1200 man
i de härader, som förr varit utskrifning underkastade * 2).

2) 1 ofredstider skall afgången vara ersatt till hela sum¬
man i begynnelsen af nästa år; men i fredstid så snart 5 af-
går af 100 man, hvilket utgör inalles 60 man — och detta
på sådant sätt, att 20 rotar sammansättas, af hvilka den första
anskaffar soldaten, men de andra underhjelpa hans lega. Den
följande roten svarar dernäst till knekten och sedan de öfriga

‘j Den undertecknades af adelns och allmogens fullmäktige från alla hä¬
rader och socknar jemte länsmannen och bevittnades af landets fogdar och hä-
radsskrifvare. Konungens stadfästelse följde den 18 Nov. 1688, samt fins tryckt
både in 4:to och in 8:vo under namn af: Gontract med ridderskapet och
adeln samt allmogen i Värmland m. m.

2) Gunnarskogs socken blef dock frikallad för Träskogs kopparverk ;
men i stället blefvo de under hammarverken för detta frikallade hemman åter
införda i knekthållet. Vestersysslet utgjorde 520 man , neml. 129 i Fryks-
dalcn, 127 i Jösse härad, 148 i Gillbergs härad och 116 i Nordmarken: J lel-
lansysslet 400 man: i Elfdalen 84, Kihls härad 68, Grums och Näs härader
203 och Carlstads tingslag 45; Öster sysslet 280 man: 155 i Visnums samt
175 i Ölme och Vase härader. Companiema blefvo indelade till 171 och 172
man; de voro: Christinehamns , Carlstads, Nås, Elfdals, Fnjksdals, Jösse
och Nordmarks häraders, hvilka stå dels i sina egna, dels i närmaste hära¬
ders socknar, livarom mera längre fram.

344

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

skoftals efter hvarandra, till dess omgången är skedd öfver alla
20 rotarna, då den första åter gör början. Skulle vid krigs¬
tid en del af regementet blifva i grund förstördt, så skall ock
ersättningen skoltal anskaffas x).

B) Soldaten skall antingen hafva åt sig bygd en stuga , en
bod och ett fähus , eller ock till så många hus inrymmas inom
roteböndernas gårdar 1 2).

1) I fredstider har rotebonden häraf den förmån, att, sedan hans soldat
blifvit skrifven, om den ock skulle dö samma dag, han ändå kan slippa att lega
soldat i all sin lifstid; men så kan han ock stundom få lega en ny, fastän den
förra lefver, om skofvet kommer på honom. (Confer. § 12.) Det har någon,
som synes haft mera smak för nyheter än allmogens bestånd, i Carlstads Vecko¬
blad N:o 11, 1775 — med anledning deraf, att vid cassationsmönstringen i
Torp endast af Elfdalen öfver 40 man blefvo afdankade — föreslagit, att hvarje
rote borde få behålla den karl han lejt, i stället för att fylla bristen efter skof
oeh nummer; men derpå är svaradt i bemälda tidning N:o 17.

2) Det hade väl k. Fredrik behagat den 3 Juni 1747 förklara, att sol¬
daterna i Värmland borde hafva höslotter till 2 lass och åker till 2 tjog halm;
men på rikets ständers underdåniga tillstyrkan upphäfde högstbemälda konung
detta förordnande, såsom stridande emot knektcontractet, genom nådig skrif-
velse till landshöfdingen den 3 Dec. samma år. Dervid stod allt stilla i 23
_år; men den 7 Nov. 1771, sedan klagomål inkommit, att en del af allmogen
visat försummelse vid knektstommarnes uppbyggande, anbefalde höga landshöf-
dingeembetet i Örebro kronobetjenterna att af rotehållarne uttaga 50 daler s:mts
-böter enligt en åberopad besigtniug, hvarjemte sattes 100 daler s:mts nytt vite
att fullgöra de brister, som berörda syningsinstrument innehöll ; dock täcktes vår
allernådigste konung på rikets ständers tillstyrkan genom nådig skrifvelse till
-•höga landshöfdingeembetet af den 12 Maj 1772 »icke allenast upphäfva vitet
■utan ock stadga, det rotehållarne skulle återfå de af dem redan utmätta böter,
så mycket mera, som det ännu ej var utrönt, genom livars förvållande de öfver-
klagade bristfälligheterna tillkommit». På förnyade klagomål att en stor del
rotar af uppenbar motvilja åsidosatt de väsendtligaste skyldigheter, dem de emot
soldaten böra uppfylla, utsatte dåvarande vice landshöfding, numera landshöf¬
dingen herr J. L. von Schantz genom allmän kungörelse den 15 Aug. 1774
en ny syn och besigtning. »Der husen voro förfallna och obrukbara, skulle en
viss tid föreläggas roten att sätta dem i stånd vid 50 dal. s:mts vite, som utan
skonsamhet skulle utmätas, om någon i mer eller mindre mån förgätit sin pligt,
och kronobetjente skulle tillika utpanta så mycket, som kunde åtgå till torpets
byggnad och förbättring, men der inga torp voro inrättade, borde undersökas,
hvar tjenligaste stället på hemmanets egor vore att tillgå, så att soldaten kunde
få något utrymme till höst- och vårutsäde utan någon afkortning på lönen eller
annan beskattning». Detta har gifvit anledning till ett vidlyftigt pennkrig.
Man har påstått, att »det står i ingens makt att utvidga, förändra eller för¬
bättra knektcontractet, som Hans Kongl. Maj t medelst dess nådiga regerings¬
form stadfästat; att genom tilldelning af torpställen skulle de svagare hemmanen
blifva ännu mera utmattade, hvilket ock förmodligen lagt grund till befrielse
från soldattorp; och ändtligen att sådana egor skulle lätt råka i vanhäfd af en
hoglös soldats brukning eller ock till landets och den skattskyldiges skada all¬
deles stå ofruktbara under hans commenderingar » (se Carlstads Veckoblad
N.-o 5, 10, 11, 17 för år 1775). A andra sidan hafva ock torpen haft sina för-

TILL NARVARANDE TID.

345

4) I Nordmarks , Jösse, Gillbergs, Fryksdals, Elfdals, Näs,
Kihls och Grums härader får soldaten 1h tunna råg, Vä tunna
bjugg och 2 tunnor hafra eller ock, der sådant fela skulle, i
ond och god tid 10 daler k:mt för en tunna ren säd; men
Visnums, Olme och Väse härader gifva intet bjugg utan hel
tunna råg och lika hafra med de förra. Öfverallt får soldaten
■proviantpersedlar till ett pund godt torrt kött eller 3 dal. k:mt
samt fläsk och smör Vä pund af h vardera slaget eller 5 dal.
k:mt för begge V- För soldatens skjutsande och matsäcks an¬
skaffande till möten och mönstringar frikallas rotebonden; dock
bör han emot betalning förskjuta soldaten dertill, om så fordras
och behöfves 2).

5) Hvart Iredje år gifver roten sin soldat släpkläder af
vadmal, skor, skjorta och ullstrumpor ett par, allt af sådant
slag, som i landet kan anskaffas 3).

6) Kongl. Maj:t har stadgat, att soldaten ej får taga öfver
100 daler k:mt i lega och 12 daler i städsel vid 40 marks
silf.-mts böter för den, som gifver eller tager 4). Både till
städsel och lega skola alla i roten lägga sin andel.

svarare (se samma tidning N:o 7 för 1775 och N:ris 1, 2, 3. 6 för 1776 m. m.\
Under allt detta har dock på åtskilliga ställen skett, att soldaterna fått vackra
egor till sina bostäder isynnerhet i de mera fruktbara härader, ifrån hvilka
man dock kan hafva svårt att göra tillämpning till dem, der bonden har trångt
om eget utrymme.

‘) Der rotarne voro vakanta, hvilket enligt k Fredriks resolution i
fredstid tåles till 200 man inom hela regementet, betalades dessa persedlar efter
ofvannämda priser, men genom skrifvelse till landshöfdingen den 1 Sept. 1764
stadgade kgl. krigscollegium och statskontoret i anledning af Kgl. Maj:ts för¬
ordnande den 14 Aug., att det för 1764 och framdeles skulle ske efter marke-
gången.

2) Kotebönderna påstå väl, att de aldrig nekat härtill och att sällan någon
rote härför fordrat betalning; men i berr landsh. von Schantz kungörelse den
15 Aug. 1774 anbefaldes kronobetjeningen att strax utan någon förfrågan på
companiofficerarnes skriftliga anmälan lemna handräckning till utmätning hos de
tredskande.

3) Deremot befriades allmogen från soldatens aflöning och Liveriets be¬
klädande, men soldaten eger sin tilldelning från kronan.

4) I anseende dertill, att isynnerhet i senare tid varit noga iakttaget, det
skulle soldaten hålla 11 qvarter och 3 tum. och sådana karlar varit sällsynta
att tillgå, har både städsel och lega stigit ganska högt, sä att ock, under det
den ena roten bjudit öfver den andra, har mången karl kostat öfver 1000 daler,
hvilken dyrhet efter allt utseende till slut antingen gjort, att bonden måst
låta skrifva sig sjelf, eller ock verkat de fattigare rotarnes undergång, derest
icke vår store och visa konung i behaglig tid genom allernådigste resolution
den 22 Jan. 1778 täckts förordna, att soldatmåttet skall vara 2 tum mindre.

346

LUTHEKSKA TIDEHYAKFYET

7, 8) Nordmarks härad har för sina hemmans svaghet
sluppit med indelning på I1/? och 1 5/s hemman *) samt Öster-
sysslet blifvit befriadt från boskaps- och skjutsfårdspenningar.

9) Skulle något hemman råka i ödesmål eller bli/va plun-
dradt af fienden, så skola de andra socknevis, der ödesmålet är
enkelt, och häradsvis, der det är mera betydligt, icke allenast
anskaffa manskapet efter det lörr s. k. skof utan ock, så länge
ödesmålet eller frihetsåren vara, förse sådanas soldater med
hemkall och husrum inom socknen eller häradet.

10, 11) Angår de då för tiden varande soldaters åter¬
stående lega, samt att ingen Värmlandsdräng får antagas till
soldat eller legas utom provinsen 2).

12) Vid förefallande 60 mans afgång skall ersättningen
likafullt ske efter skofvet af hvar rote, fast ej just bristen faller
inom den sammansatta roten, och den anskaffade soldaten trans¬
porteras till annan rote i annat härad eller socken.

1 3) Skulle allmogen i längden icke kunna hålla detta
knekthåll, så voro de underkastade utskrifning efter förra van¬
ligheten 3 *).

Öfversten och majoren fingo sina boställen i Nerike: Akers-
berg i Mellösa och Lind i Askersunds socken; men öf ver stlöjt¬
nanten anslogs Hammar på Hammarön. De mesta öfriga offi-

*) De hade likväl erbjudit sig till 1 eller P/2 hemman: men detta var
en särskild kungl. nåd.

2) Många, som slagit sin hog på soldatväsendet och tagit knektstädsel,

hafva dock afgått till kungl. lifgardet och andra värfvade regementen, sedan de

vid skrifningarne icke uppburit det utsatta målet eller för andra fel blifvit ra¬
tade se Carlst. Veckoblad N:o 21, 1775), hvilket ock i sin mån bidragit till
dyrhet på tjenstedrängar hemma i landet för både ståndspersoner och allmoge.

*) I kon. Carl XII:s krig utgjorde värmländingarne tre och femmännings
soldater, utom de ordinarie; men det fins intet spår, att de härvid visade någet
missnöje, och efter de gamlas berättelser fälde de aldrig en suck öfver de täta
och besvärliga genommarscher vid krigets slut, men ymniga tårar vid konungens
fall. Då de i kon. Fredriks tid blefvo anbefalda att anskaffa vargeringskarlar,
gjorde de detta så villigt, att högstbemälda konung 1749 den 20 Juni »icke
allenast deröfver förklarade sitt nådiga välbehag utan äfven försäkrade att vilja
hafva dem i nådigt minne och alltid låta sig dera3 angelägenheter och bästa
högst om hjertat vara»; hvilket höga bref efter konungens befallning till all¬
mogens hugnad och uppmuntran upplästes från alla predikstolar i landet. När
vi böra förmoda, att allmogen framdeles icke ändrar sitt tänkesätt, helst då sol-
datlegan icke blir så dyr (ty hogade ämnen blifva nu mera tillräcklig tillgång
på), så kunna vi för vår tid ock fullkomligt hoppas, att den bästa och visaste
konung nådigt låter dem njuta sina previlegier och rättigheter till godo.

TILL NÄRVARANDE TID.

347

cerare fingo ock merendels goda boställen inom sina kompanier,
men 2:ne fingo endast indelningshemman *).

Alltifrån k. Gustaf Adolfs tid måste Bergslagen i nödtall
bidraga till krigsmaktens förstärkning, och ehuru den vid 1686
års indelning alldeles fritogs, måste den dock under hela kon.
Carl XII:s krig tåla utskrifning, så att ock i sjelfva krigets
början 1700 Bergslagens soldater mönstrades i Garlskoga* i 2).
Generalmajoren Fägerskjöld var då landshöfding här i orten,
och berättelsen är ännu allmän, huru nogräknad och mån han
var att få hurtiga karlar, hvarpå ock sällan varit brist i Bergs¬
lagen. Ifrån grufvor och lxyttor togos utan åtskillnad så många
som skrifningsherrarne kunde finna, att bergsfolket utan största
tvång voro i stånd att umbära 3).

På blodiga fält vid Narva, vid Diina, Clissov, Krakov,
Lemberg, Thorn, Frauenstadt, Helsingborg, Gadebusch, norska
gränsen och flera ställen hafva våra soldater inlagt oförgänglig
heder under tappra anförare, dem vi på sina ställen få an¬
märka. I vår tid gifver väl icke regementet elter något annat
i riket i exercis och vackert utseende, som så länge varit dess
käcka förmans förnämsta syftemål, hvarför de ock fingo ett
samfäldt beröm af gener almönsterherr en, gen. löjtn. m. m. grefve
Pehr Scheffer i Sept. 1778.

I fredstider blifva Värmlands soldater merendels indelade
till arbete och vakthållning på Elfsborg , i Bohus och Marstrand,
fast det ock kunnat ske längre bort såsom i Finland, Skåne och
på castellen vid Carlskrona.

') Christinehamns compani: Östra Eketorp, Backa och V. Slättom;
Carlstads comp. : Kjerne, Björke och Bon; Näs comp.: S. och N. Östbro och
Staf; Elfdals comp.: Ona för kaptenen; öfverszlöjtnantens comp.: Skinnargår-
den och Angersbyn i Fryksdalen; Jösse härads: Berg, Tostebol och Näs;
Nordmarks: Kastersbol, Torp och Asneskog. Vid Elfdals compani fick löjt¬
nanten och fänriken Uplanda och Berg i Ö. och N. Tllerud till indelnings¬
hemman, men intet boställe. Likaledes fick öfverstlöjtnanten indelningshemman

i Fryksdalen. Längre fram får jag beskrifya hvart och ett hemman till sin
natur samt de officerare, som innehaft dem.

2) Kyrkoh. M. Simon Skragges kyrkojournal fortsatt i några år efter
hans död.

s) Bergsmännen påstå ännu, att utskrivningen i Bergslagen lade grund
till de ryska bergverkens skyndsamma uppkomst, ty härifrån fick man kolare ,
gruf arbetare, hyttedr ångar m. m. Kon. Carl XII utgaf dock den 20 Mars
1700 och 13 Jan. 1705 förordningar mot vårfnxng i bergslagerna.

348

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

Hemmanen bafva till sin natur af ålder varit stora och
vidsträckta i Värmland, och som åboarne till antalet icke heller
voro många, så var ej underligt, att stora skogar och ödemarker
under hvarje hemman lågo öde och obrukade, hvilket allt
gjorde hert. Carls förordning af 1582 nödvändig, att “den,
som upptog, röjde och bebygde ödemarker i Värmland, skulle
efter 6 års frihet få everldligen behålla dem utan utlagor" 1).
Deri ligger till stor del grunden för den olikhet, som här ofta
är hemman emellan i anseende till utrymmet.

Vid hert. Carl Filips död hörde de flesta kronan omedel¬
bart till, de måtte vara af större vidd eller mindre; och
om ej just hände, att åbon blef drifven, då hemmanet anstod
en annan, som bättre anstod fogdens pung, så var dock en
svårighet, som hemmanen voro utsatta för. Så snart der an¬
tingen kom till att bo en lathund, eller ett missväxtår inföll,
eller boskapssjuka eller krig, så lemnades ofta hemmanet antin¬
gen helt och hållet eller till en del öde, och kronan gick miste
om både soldaten och räntan.

Konung Gustaf Adolf insåg denna vacklande ställning,
just då han som bäst behöfde penningar till sitt tilltänkta tyska
krig. Han fann nogsamt, att utom det han i en hast utan
folkets känning kunde hopsamla en ansenlig summa, så skulle
ock bonden i allmänhet blifva mera mån att sköta sitt hemmans
bruk, sedan han mera verkligt kunde kalla det sitt eget. Den
namnkunniga Arvid Pedersson (Roman) var då kamrer och
landsbokhållare i Värmland. Till honom lät högstbemälda
konung afgå bref den 21 April 1629, “att Värmlands bönder
skulle efter behag få lösa sina egendomar till skatte". Arvid
stälde strax sitt anförtrodda värf i verkställighet, och phalz-
grefven Johan Casimir tillika med riksregeringen i konungens
frånvaro utfärdade skattebrefven öfverhufvud ett för östra och ett
för vestra Sysslet 2).

En del hemman antingen mäktade icke åboarne eller vår¬
dade ej de mera förmögna att lösa, och några af dem utgöra
än i dag landets kronohemman tillika med några af dem, som

') Se framföre pag. 256.

2) Arvid Pedersson gaf derefter sina attester och behöll originalerna
hos sig. Eljes finnas ock enskilda hemman, som hafva Johan Casimirs ori-
ginalbref.

TILL NÄRVARANDE TID.

349

genom reduktionerna i Carl X och Carl XI:s tid hemföllo till
kronan ; men skattebonden hade strax en märkbar nytta af sin
handel, och det har varat intill senare tid.

Finnarne mådde värst af dessa skatteköp. Man hade förut
icke varit så nogräknad att låta dem sätta sig ned, bygga,
svedja och bränna på hvarjehanda bohlbyars skogar äfven i
i sjelfva Bergslagen. Nu blef man mera nogräknad dervid, och
är icke utan, att ju klagomål inkommit till höga öfverheten
om deras ofta oskäliga tillgrepp, så att kongl. regeringen den
22 Mars 1647 nödgades om dem stadga, att

“om lagman, häradshöfding och nämnd pröfvade, det deras
byggande befunnes land och bergsbruk till skada, så skulle
deras torp nedrifvas, sveder och säden tagas ifrån dem, och,
om de icke sedan ville afflytta, skulle de sjelfva fängslas, husen
uppbrännas, och allt, hvad de egde, gå till treskiftes” 1). Denna
stadga förnyades 1664 den 24 Aug. med tillägg, att

“om någon bonde låte en finne sig till förfång bygga och
bo på sin skog, skulle han första gången plikta 40 daler s:mt
och andra gången varda hängd".

Finnarne hafva dock märkligt rotat och utbredt sig i de
orter, vi förut nämt, isynnerhet sedan en del af deras hemman
i kon. Carl XI:s tid blefvo skattlagda mest till fjerdedelar.
Men nyare tiders behof hafva gjort, att bönderna behöft sin
jordtorfva sjelfva för sig och barn, utan att tillåta intrång af
finnar.

Drottning Christina stadgade i sin resolution på allmogens
besvär 1640, “att ingen skulle få besitta någon hemmansdel
till mindre än en fjerdedel" och detta stadfästades i ett kongl.
placat 1684; men högstsal. kon. Carl XI lindrade denna sin
sistnämda förordning för Värmlands allmoge af den grund, “att

b Men »om rätten fann, att de hade bygt utan landets skada eller ville
der bygga och rödja åker och äng eller begifva sig till bergverkens tjenst, så
skulle deras torp unnas dem». Jag vet ej flera ställen, der domen i sin högsta
stränghet utöfvades, än vid Bogen i Gunnarskog och på Sundsjöhytteskog åt
Elfdal sgränsen. Brukspatron Carlström var egare till Uddeholm, och han
trodde, det finnarne bodde honom för nära, derför dömde häradshöfding Gtyllen-
flycht dem ut. De gingo med sina besvär till konungen; men emellertid måste
en del af dem utstå nog härd medfart, och det, som märkligast är, ledde man
en blind finne gatlopp efter gudstjenstens slut utanför Råda kyrka, ändock
han intet annat gjort, än gått 12 år i Bergslagen och tiggt. Han fick dock
6 styfver i sårabot. (Elfdals härads dombok.J

350

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

orten gränsar till Norge och behöfver en myckenhet folk vid
påkommande krig, så att här skulle 10 få bo på helt hemman. “

Men detta antal blef dock icke länge tillräckligt. En bonde
kunde på sin tiondedel få både söner och mågar, som bebodde
hvar sin arflott och började öka uslingars tillväxt i landet,
hvilket nog kunde få hafva bestånd, så länge kon. Carl XII
utskref tre- och femmänningar. Men vid 1723 års riksdag
funno ständerna nödigt den 29 Aug., att i underdånighet gifva
tillkänna, det för många och öfverflö'diga åboar till sin egen
ruin och det allmännas otjenst vistades på de i Värmland vid
norska gränsen belägna hemman. Kon. Fredrik lät derför den
följ. 10 Sept. afgå till Kongl. Götha Hofrätt och Kongl. Kam¬
markollegium ett bref “det 8, 10 och högst 12 åboar få bo
på helt hemman. De öfriga skulle efter laga fardag afflytta;
men de gamla och vanföra fingo bo qvar till döddag. Detta
skulle häradshöfdingarne vid fastebrefs gifvande iakttaga."

Denna förordning lade dock grund till mångfaldiga tings-
resor och tvister emellan hemmansåboarne, så att, huru stort
utrymme isynnerhet i gränshäraderna en bonde kunde ega,
torde likväl ske, att en girig eller fiendtlig granne med större
skatt löste ut en annan, som egde mindre än en tolftedel,
fastän han kunde fullkomligt berga sig derpå. Deraf hände, att
Kongl. Maj:t genom nådig resolution på allmogens underdån.
besvär under den 29 Nov. 1756 § 32 “tillät Värmlands bönder
få klyfva sina hemman i små lotter, som till deras bergning
kunde pröfvas tillräckliga" a). Härvid beror det ännu, men i
hvad mån sådant verkar på den allmänna hushållningen, få vi
längre fram tillfälle att undersöka. På somliga ställen kan
ske, att bonden har nog knappt utrymme till egen utkomst* 2).

* *

J) Carlstads Veckotidn. N:o 21, 1776.

2) Det är ock af denna grund, som skattejordsegare och allmogen vid
påbudet om soldattorpens utvidgande 1774 (se sid. 344) trodde sig böra få
tillgodonjutna Kongl. Maj:ts nådiga resol. på allmogens besvär 1720 § 17.
Samtliga rotebönderna »besvärade sig i underdånighet öfver några förmögnare
af dem, som egenvilligt utfästade sina soldater större lön och förmåner än § 15
i i 684 ars reglem. dem tillägger». »Kongl. Maj:t skulle väl icke vilja förvägra
någon, att af en god vilja gifva sin soldat större förmåner, än detta reglemente
bestod; men som Kongl. Maj:t tillika med särdeles misshag förnam den oreda,
som detta förorsakade hos andra, i det att den fattigare rotebonden, som icke

TILL N ARV ARANDE TID.

351

Skogarne hafva näst hemmanen alltid varit de, som höga
öfverheten haft till ögnamärke att freda och vidmakthålla till
allmogens framdeles bestånd i Värmland, så mycket mer som
höga och låga så ofta i både äldre och nyare tider hafva gjort
hvarjehanda försök deremot* 1).

Allt intill början af detta tidehvarf omtalas icke annat än
ohyggliga skogar i Värmland, som sällan lära tjent till annat
än hugga ned och bränna upp 2). Men nu hade Göteborgs
stad blifvit anlagd och 1618 försedd med stapelfrihet. Denna
stad började 1624 eller 2 år efter hert. Carl Filips död med
Carlstads innebyggare en handel om sågtimmer och block igenom
de flera vattendrag, som från Klara elf till norska gränsen gå
ut i Venern 3). Detta timmer skulle Carlstad köpa af allmogen,
och så mycket nödigare var, att skogarne till den ändan blefvo
vårdade, innan några bruk anlades på dessa orter

Redan den 22 Juni 1641 utgaf drottning Christina en
resolution om finnarnes förderfliga fällehuggande med befallning,
“att uppbränna deras kojor och säd, om de vågade handla
emot tillförene utfärdade förordningar".

I den allmänna skogsordningen 1647 förbjöds strängeligen
allt sågtimmers tällande på allmänningar, men “på de orter i

gitter aflöna sin soldat så öfverflödigt, som den rikare, måste af soldaten icke
allenast lida förtret, hot och undsägelser, utan ock ofta med hustru, barn och
tjenstefolk vara osäker i sitt eget hus om lif och välfärd; thy anbefalde Kongl.
Maj:t på det allra allvarligaste rotebönder och soldater, att i detta målet ställa
sig reglementet och de upprättade contracten till efterrättelse, så att NB. ingen
må fördrista sig bjuda eller emottaga det ringaste deröfver vid svårt straff
till görandes. Understode sig soldaten att i detta ärende öfverfalla bonden eller
hans folk, borde landshöfdingarne efter laga ransakning och dom med en snäll
och exemplarisk execution afhjelpa saken androm till sky och varnagel.»

1 i Det är med både harm och blygd man nödgas läsa en, kanske sann¬
färdig nog, utlåtelse af någon genom Värmland resande i Juni månad 1776:
»de ömkansvärda vedermälen af egennyttiga menniskors förödande hand, som
visar sig på större rymder af torra berg och sterila backar, hvilka tillförene
voro betackta med skog, kunde ej annat än uppväcka min uppmärksamhet, och
beklagar jag efterkommande så mycket mera, som jag märkte, att landets inne¬
byggare ännu aldrig tänkt att för dem något bespara. (Carlstads Veckobl.
N:o 30, 1776.1

*) Dessa skogar hade hufvudsakligen sin upprinnelse från digerdöden,
stora döden och svarta döden; ty sedan de hade ödelagt Sverige till mer än
två tredjedelar, lade mången bonde under sig land till 1, 2, 3, 4 och flera mils
väg, hvilket ännu varade i Dahl och Värmland i kon. Gustafs tid. (Se hans
plakat till alla landsändar om allmogens fattigdom; äfven hemmansklyf-
ning. Stockh. den 19 April 1555.)

3) Palmsk, M. S. och Cederbourgs Göteborgs beskrifn.

352

LUTHERSKA TIDEHYARPYET

Värmland, som öfverflöda af skog, blef tillåtet, att sådant sak¬
löst göra“. Detta förnyades i skogsordningen 1664 1).

Men några vissa trakter och parker blefvo fridlysta för
kronans och amiralitetets räkning till skeppsflottans behof, och
några tilltagsna, som af kungl. nåd fått donationer i landet,
vågade sträcka sin frihet så vida, att de ock underlade sig
sådana mastskogar 2), hvilka ej voro annorlunda att anse än
kronans egna regalier. Om sådant fått hända under kon. Carl
XI:s minderårighet, så visste han ock vid myndiga år att här¬
emot skaffa bot, och “frikallade dessa skogar vid hårdaste straff
och onåd för dem, som under hvilken förevändning som helst
understode sig, dem i ringaste måtto tillgripa" ; genom öppet
bref af den 20 Mars 1674 3).

Sedan Uddevalla 1674 och 76 fått stapelfrihet, som för¬
nyades 1719, har ock timmerhandeln till stor del dragit sig
dit, då Åmålsboarne framskaffa timret genom Byelfven till Köp-
mannebro.

Enligt 1674 års förordning får helt hemman årligen sälja
12 tolfter timmer, halft hemman 8 och fjerdedels 4; men
1729 förbjöds all slags trähandel till Norge “vid varans förlust
och 2 års Marstrand både för säljare och dem, som bjelpte
honom hugga och köra".

Vid 1697 års riksdag hade redan allmogen gjort under¬
dånig ansökan att äfven få handla på Norge med sin skog,
men, ehuru det afslogs, vågade de dock 1734 att härom in¬
komma med förnyad böneskrift, emedan de trodde sig vara för
mycket tvungna i en handel, som hänger på en så betydlig
rikets effect. Då beviljades dem, “att få föra till Norge huggen
ved af toppar och vindfällen på vagn eller släde emot tullens

b De finnas alla i kungl. bergsordningen och Schmedem. Justiticeverk.

2) Dessa voro: Sunsas, Gilldals, Eds, Lunds och Ängebäcks i Blomskog
socken; Långevaks, Gustås och Mötteruds i Arvika socken; Prestgårds, Gårdsås
och Ärrebottens i Crunnarskog samt Sulviks och Bys skogar i Elgå socken.

s) Allt ifrån hert. Carl Filips död lära uppsyningsmän varit satta öfver
skogarne. Jag har funnit tre. Erik Krabbe blef 1623 jägmästare öfver Nerike,
Värmland och Vassbo. Inspektor Erik Larsson Wahlman fick 1663 kungl.
fullmakt på skogarne i Värmland och Dahl. Sven Brant fick amiralitets-
collegii fullmakt öfver Masteskogarne i Värmland 1666. Dessa lära dock hafva
stått under riksjägmästaren; men detta är 1674 gjorde Carl XI en ny in¬
rättning

TILL NÄRVARANDE TID.

353

erläggande “ *); men i Norge behöfver ingen köpa vedbrand,
och våra gränsbönder hafva ännu ej uppröjt kärrvägar, så att
at den handeln fägnade sig hvarken norsk eller svensk.

* *

I reduktionen 1680 fick k. Carl XI utom de förra så
många hemman tillbaks till kronan, att han ej allenast kunde
deraf förse militär- och civilstaten samt kaplaner med boställen,
utan det är ock intill denna dag ett vackert antal derutöfver.
Men Carlskoga var jemnt 100 år förpantadt från kronan intill
1753. Dock få vi vidare tala om detta och mera på sina sär¬
skilda ställen längre fram.

II. Om lanclets andliga styrelse.

Värmland låg ännu tillsammans med Vassbo och Valla
under en superintendent, och lefde den sista af dem, som hade
sitt säte i Mariestad, ännu 24 år in i detta tidehvarf. Han
var den första, som här hade tillstånd att viga prester.

Det var M. Jonas Oriensulanus. Han dog i Mariestad den
9 April 1646. Ett prestmöte sammankallades strax derpå, och
man kom der enhälligt öfverens om den i deras tid så mycket
hederliga Värmlandsprosten, M. Sven Elfdalius i Fryksdalen, till
efterträdare, utan att en enda röst öppnade sig för någon annan
till förslaget* 2). Utan tvifvel hade man då redan börjat glunka
om superintendentssätets flyttande, hvilket icke kom vestgötha-
presterna af stiftet väl till pass, och derför fick kyrkoherden
i Christinehamn, herr Staffan Murceus, som ock sjelf var född i
Vassbo, uttryckligen i ärende att förmå, det superintendentssåtet
måtte blifva qvar i Mariestad, då han skulle öfverföra prester-
skapets förslag till drottning Christina 3).

Högstbemälda drottning upptog den senare punkten med
nöje och utfärdade strax fullmakt för Elfdalius, men med den

*) Resol. på allm. bssvär 1697 § 87 och 1734 § 84.

2) Presteståndet vid riksdagen uppförde likväl tvenne till. De voro : Mag.
L. Billichius, prost i Filipstad och dåvarande __riksdagsman, som sedan blef
biskop i Göteborg, och Mag. Sven Gudhemius i Osterplana.

8) Se Mariestads stiftsbok.

354

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

förra fann hon sig icke belåten. Tvertom utfärdade hon den
27 Juli 1647 ett öppet bref om superintendentssätets i Värm¬
land flyttande till annan ort. “Hennes majestät hade förnummit,
att Mariestad var dertill otjenligt, särdeles för dess aflägsenhet,
som äfven var superintendenten i sitt kall och embete till svå¬
righet; många ståndspersoner af Värmland hade ock under¬
dånigt anhållit om dess flyttande till Garlstad såsom en midt i
landet belägen ort, och för dessa samt flera skäl och förmåner
behagade drottningen resolvera, stadga och förordna, att be-
mälda superintendentssäte skulle derefter blifva i Carlstad, dit
mäster Sven borde sig begifva och efter sin fullmakts lydelse
sitt kall och embete i verket ställa och förrätta" 3).

Till det ledigblifna pastoratet i Fryksdalen hade drottningen
gifvit prosten mäster Lars Billichius fullmakt från Filipstad,
och till kyrkoherde i Mariestad hade bon satt prosten M. Israel
Canutius. Men Mariestadsboarne voro icke nöjda härmed, utan
sökte i underdånighet att få göra byte * 2), och med detsamma
togo de sig tillfälle att beklaga, det superintendentssätet var
ifrån dem taget. Dock fingo de det svar, att “hennes majestät
icke kunde vidare göra vid denna sak, hvilken icke skett utan
för särdeles skäl och orsaker" 3), dat. den 21 December 1647.

Emedan kyrkan i Garlstad, som nu skulle blifva dom¬
kyrka, behöfde tillbörligen repareras, bebyggas och vidmakt¬
hållas så till stadens sirat och prydnad som till superintendents¬
sätets heder och nödtorft, så skulle medel dertill anslås af
domkyrkotunnan af hela Värmland, som hittills legat till Marie¬
stad, hvilken stads kyrka till sin byggnad och vidmakthållande
derefter skulle njuta domkyrkotunnan af Vassbo och Valla. Detta
stadfästades genom resolut, af den 4 Aug. 1647.

Elfdalius var nu på sitt 60 år och borde strax tillträda
sitt dryga kall; men han sprang ej till detta hederssäte med
den fägnad, som mången annan skulle hafva gjort. Han reste
sjelf med möda till Stockholm att afbedja sig denna nåd, men

b Palmsk. M. S.

") Detta hänsköt drottningen till superintendentens och församlingens
godtfinnande. Billichius kom till Mariestad och mäster Måns Maricestadius
fick Fryksdalen i st. f. Kilen, som blef Elfdalii praibende. Israel Canuti
kom till Filipstad.

3) Resol. fins i Mariestads stiftsbok.

TILL NÄRVARANDE TID.

355

han hade för stor nåd att i den delen blifva bönhörd J), och
öppnade sitt inträde med ett lärdt tal på latin om prestcrnas
uppförande och lefverne i prestmötet vid Eriksmessan 1647.

Der beklagade han sitt hårda öde: “han hade ro. men
sådan oro kom honom oförmodligen öfver * 2). De romare gjorde
sina 60 års gubbar fria från alla sysslor, men honom gafs
ingen hvila, utan arbetet ökades och bekymret fördubblades"3).
Men han tog sig ock från den dagen med fördubblad styrka
stiftets styrelse så an, att man än i dag kunde tro, det han
vid denna tid varit i sin muntraste ålder.

Utom årliga prestmöten i Carlstad höll han äfven antingen
sådana eller åtminstone capitel och consistoriurn i Mariestad så
länge, han hade Vassbo och Valla under sig; men efter 11 år
blef detta söndradt från honom. Biskoparne i Skara hade
gerna sett alltifrån hert. Carls tid att få Mariestads superinten-
dentia under sig tillbaka, åtminstone Vassho och Valla, som
på V* mil stötte intill deras stad 4). När Oriensulanus dog,
litade doctor Vexionius på sin nåd hos drottningen och arbe¬
tade starkt derpå, fast förgäfves. Regeringen började efterhand
finna, att det ock kunde blifva förnuftigt folk af värmländin-
garne, då dem icke fattades eftersyn, lärdom och uppmuntran
hemma i landet 5).

0 At locus precibus meis rélictus est nullus, äro hans ord i Inträdes-
or atio nen.

2; . in tranquillitate (quam ego omnibus honoribus (oneribus,

dixissem) longissime antepono) reliquani cetatis mece partem quantidam-
cunque conterere decrevi.

3) . Romani depotanos dicebant _ Verum mihi sexagenario

nulla dåtur requies, sed labores ampliantur, curce ac molestice accumulantur ,
augentur. Jag fann denna oration af en händelse i Upsala 1761. Originalet
fick sal. landsh. och commend. baron Tilas, men afskrift har jag lemnat till
Bibliotheca Verrnelandica. Den borde tryckas, såsom värd att ega, åtminstone
af h varje ung prest i Värmland, både för innehållet och tillfället.

4) Rhysel. Biskopschrön.

6 Det hängde ock länge ett agg i Mariestadsboarne, att de mistat sin
superintendent. De skrefvo 1655 den 25 Maj till en af rikets rad, att »han
ville för Guds och kyrkans skull låta igenkalla Domkyrkotuonan från Värm¬
land, hvars Magistratus Ecclesiasticus hade af egennytta sökt alla sätt och
medel att flytta biskopssätet från Mariestad och derigenom vanhedrat staden,
förringat skolan och ynkligt förderfvat kyrkan. Denna herre, som de kallade
Högådle Herr Nådige Orefve och Öfverliet, Eders Excellence, svarade dem
den 30 Maj, att »han skulle bjuda till, hvad han kunde, fast detta var en sak,
som icke gerna låter sig göra. (Hofsten M. S. 1705.)

356

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Men år 1658 yppade sig ett annat tillfälle. Kon. Carl
X:s segrar banade väg för Roskildska freden samma år, och
utom flera orter, som dervid vunnos till Sverige, var äfven
Bohuslän eller Viken. Då blef konungen i stånd att lemna
Vassho och Valla åt Skara biskop tillbaka, utan att skada Värm¬
land. Halfva Bohuslän eller dess norra del lades hit i stället;
men som Dalilsland låg midt emellan Värmland och Bohus ,
så togs också Dahl till vederlag ifrån Skara och lades under
Elfdalius , som i detta byte fick 50 pastorat i stället för 48,
som han förut hade.

När doctor Broman hade dött, betjenade sig biskopen i Göte¬
borg, doctor Carlberg, af tillfället och förmådde, att kon. Carl
XI lade Norra Viken till Göteborgs stift. Ifrån den tiden hafva
Värmland af 28 och Dahl af 12 pastorat ensamma varit i ett
stift förenade; och som vi alltid varit nitiska mera om Guds
ära än egen vinning, så tyckes ock detta vara nog för en att
sköta.

* *

Consistorium kunde i början icke hållas ofta af brist på
lätt tillgång till bisittare. Så länge superintendenten bodde i
Mariestad, hade han väl vid förefallande tillfällen de närmast
kringboende kyrkoherdar och någon prost inkallad till sitt bi¬
träde; men förmodligen uppsköts med de vigtigare saker till
Kyndelsmessomarknad , som der årligen hölls, då ock prestmöte
vardt hållet 1).

På samma sätt gick sedan till i Carlstad, men de ordinarie
sammankomsterna skedde 2 gånger om året: Permessan och
Fastingen 2). Biskop Rhyzelius kallar dessa consistorium Majus.
Då kommo prostarne samtligen till Carlstad 3) och tillika med
Prceses afgjorde de förnämsta ärenderna, ransakade om för-
samlingarnes tillstånd i gemen, tillsatte kyrkoherdar, straffade
de brottsliga o. m. s. 4). I det första prestmötesprotocoll man
funnit af 1650 voro 9 prostar och kyrkoherdar och Rector

1) Mariestads stiftsbok 1639.

z) Rhyzel. Verm. Eccl. och Hofsten.

3) Rhyzelius 1. c. säger, att dessa då voro 6; men troligen voro de af
lång väg och ålder ofta hindrade, och yngre pastores sntto i deras ställe.

4) Hofsten M. S. om Carlstads skola 1705.

TILL NÄRVARANDE TID.

357

Scholce den tionde; men biskopen såsom prseses var då vid
riksdagen. Äldsta prosten i stiftet var senior Cl eri och ansågs
såsom domprosten i andra stift.

När superintendenten Kilander 1667 tillträdde sysslan,
gjorde han den ordning, att consistorium Majus ej skulle hafva
flera än 12 bisittare, nemligen 6 prostar , 5 pastores, dem de
andra skulle välja, och Rector Scholce; men consistorium Minus
utgöras af rector , lector och närmaste pastores J).

Sedan gymnasium i k. Carl XI:s tid kom till stånd, blef
väl doctor Broman den första superintendent , som hade lecto-
rerna till ordentliga bisittare och consistoriales , såsom det än i
dag tillgår; men som dessa icke äro flera än 5, måste prceses,
som vid 1772 års riksdag för all tid fick namn af biskop , vid
betydligare förefallande omständigheter förstärka sig med leda¬
möter till fullsutten rätt från de närmaste pastorat på lands¬
bygden.

Då consistorium i början ej var så lätt att få tillsammans,
att det var någon möjlighet hålla capitel hvarje vecka, kanske
ock ej oftare än en gång i månaden, skulle man tycka, att
inga andra saker upptogos och afgjordes än de som voro af
större betydlighet; dock finner man stundom dem, som voro
af ringa värde nog 2). Orsaken stod i folkets enfald, som med
sådant föll consistorium besvärligt. De flesta angingo likväl
åktenskapsmål och presters suspensioner. I senare tid hafva desto
bättre begge dessa varit sällsynta.

Consistorienotarien hade i början ej mer än 6 tunnor span-
mål i lön intill 1691, då 30 tunnor lades dertill. Deraf kom,
att man i början ej kunde få någon att förestå den sysslan,
som icke heller var så vidlyftig, utan att han hade en annan

‘) Rhyzel. och Camer. Fryxell M. S.

3) Till exempel: En af Dahls prester hade råkat i olycka för ett visst
fruntimmer, som också af öfverilning förut fallit, det han likväl ville äkta. Man
skulle tycka, att sådant hade kunnat låta sig göra utan consistorix åtgärd ; men
han gick dit med saken och bad för vissa anförda orsaker att få taga henne
till hustru. Resolutionen blef, att det skulle få ske: 1) efter hon var ung, när
hon försåg sig försia gången, 2) hade hennes fader varit en hederlig man i
stiftet. 3) NB. hade denna presten lofvat Gud ett löfte, då ett stort jordstjelp
skedde vid Trollhätta, att »om Gud hjelpte och bevarade honom, så skulle han
taga en sådan till hustru, som hade försett sig emot sjette budet” . Risum
teneatis amici! Han blef dock afsatt på 1/2 år.

358

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

syssla bredvid, och voro de merendels conrectores 1 2), fast man
äfven funnit, att Kilander tillika passerat för notarius i Carlstad
och pastor i Nyed ~).

* *

Prestmöten besöktes i början af Värmlands presterskap
med största svårighet för de långväga i Mariestad och detta
årligen. Sedan inrättades sådana i Carlstad, och var der det
första som hölls den 17 Maj 1647 3). Men i Carlstad voro
årligen 2 slags prestmöten: det större om Permessan och det
mindre om Fastingen, som från uråldriga tider vid Midfastan
varit Tingvalla och Carlstads marknadstid 4). Till detta senare
sammankommo endast prostarne 5) och kanske några vissa andra
prester för att öfverlägga om församlingarnes skötsel, förslagers
upprättande m. m.; och var det sålunda i sig sjelf icke annat
än som det förr nämda consistorium Majus vid den årstiden;
men Permesso prestmöte var allmänt. Der borde oreras, pre¬
dikas och isynnerhet disputeras öfver någon viss artikel i sa-
lighetsläran 6), hvilket ock varit fortsatt intill vår tid ; ehuru in¬
fallande riksdagar, dödsfall och annat tillstötande hindrat, att
i senare tid prestmöten icke alla år blifvit hållna.

Ifrån början var en lång tid prestmötesdagen den 27 Juni,
hvilket blef faststäldt den 2 Juli 1651. På samma gång be¬
slöts äfven, att “om en prost utan laga förfall uteblef från
prestmötet, skulle han plikta 6 daler sunt och en pastor 3
daler. Om ock en pastor inom contractet icke åtlydde prostens
kallelse och infunne sig på hvad tid och ort honom föreskrefs,
skulle han plikta en specieriksdaler 7).

') Rhysel. 1. c.

2) Hofsten 1. c.

3) Så skrifver Gyllenius, som sjelf var närvarande; men Rhyzel. sätter

den 27 Juni och Hofsten den 15 Sept.

*•) Biskop Rhyzelius kallar dem Synodus Petrina & Fastingiana.

6) Hofsten 1. c.

°) Det börjades 1648 ur Haffenrefferus med art. de Deo, och hade man
genomvandrat denna Auctor öfver 3 gånger, innan Benzelii Repetitio
utkom.

7) Uno thalero Joachimico multator.

TILL NÄRVARANDE TID.

359

I början prcesiderade superintendenterna sjelfva1), men sedan
började man dertill välja någon prost eller af de äldre pastores
och lectores , och fran den tiden hafva kaplanerna varit respon-
denter. Man höll sig i lång tid efter Haffenrefferus , men från 1751
hafva disputationema af prceses blifvit öfver något visst ämne
sammanskrifna och af trycket utgifna 2).

* *

Pastoraten i början af detla tidehvarf inom Värmland voro
af början 24, hvartill sedan 4 blifvit ökade. Då var i intet
pastorat mera än en kaplan , ehuru der kunde vara flera kyrkor;
men efterhand hafva i de flesta större pastorat blifvit 2 com-
ministrar , utom det församlmgarne på många ställen vester om
Klara, der 4 kyrkor äro under en kyrkoherde, ändå löna en
s. k . fjerdedagsprest, hvilkens syssla är att underhålla gudstjensten
ordentligt i den kyrkan, som eljes i sin ordning borde hafva
messfall. Sådana församlingarnes adjuncter underhålla ock vissa
capeller för sig sjelfva.

Kaplanernas lön är likafullt oafkortad. Den var i början
ringa och ännu värre, de flesta hade icke en gång bostad ;
men med detta senare blefvo de försedda af kon. Carl XI3),
och hvad lönerna angår, utom det de mer eller mindre få af
sina embetsbröder kyrkolierdarne , så hafva tid efter annan för-
samlingarne utfäst sig till någon viss årlig afgift i spanmål och
annat 4), så att de i anseende dertill någorlunda böra hafva
sin utkomst.

Kyrkoherdarnes aflöningar grunda sig på ett föreningsin-
strument , som landshöfdingen och doctor Broman på kongl.
befallning upprättade emellan presterskap och åhörare i Febr.

1) Elfdalius började med art. de Deo, Kilander med eD annan artikel
ur samma Auctor o. s. v.

2) Audorerna hittills äro: sal. herr prosten Spak ; herr doctor och
professor TJUhÖlm ; herr prosten Tingberg i Filipstad; herr prosten JoÄ. Fryxell
i Fryksdalen ; herr prosten Pet. Ekelund i Frendefors och herr prosten Seidelius
i Kila ; och till nästa prestmöte herr prosten Antonsson.

3) Men som detta merendels skett efter roteringen, så har häncft, att
caplanerna intill vår tid måst måst deltaga i soldatlega. Det är väl en kungl.
resol., som frikallar dem derifrån, men med förbehåll att skaffa andra lediga i stället,
h vilket alla hittills ej kunnat fullgöra; dock de flesta.

4) Dessa öfverenskommelser äro merendels gjorda ornkr. 1680.

360

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

månad 1687, sedan båda parterna förklarat sig nöjda att gå
ifrån 1681 års förordning1).

I följe deraf utgöres här icke tionde, som på andra ställen
i riket, utan endast af spanmål och smör och kanske litet lin,
der det brukas. Åtminstone i de flesta pastorat är tiondesätt¬
ning skedd, men på intet ställe införes tionden i skaft utom
Christinehamn 2), och sådant skulle äfven falla folket i bergen
och skogarne för mycket besvärligt.

* *

Gudstjensten bestriddes äfven länge i detta tidehvarf af
de ordinarie presterna utan afseende på om kyrkorna voro flera
eller till mindre antal. Andra prester visste man sällan utaf,
om icke af en händelse någon krigsprest kom resande till sock¬
nen, eller ock bodde der. Nog beskylde domcapitlet i Marie-
stad Oriensulanus för, så snart han var död, att han i sin tid
vigt för många prester emot kyrkoordningens stadga 3) ; men
dertill var så mycket mindre skäl, som han ej lemnade efter
sig flera än 5 oförsedda, och de voro ändå sysselsatta i de
suspenderades socknar.

Gubbarne voro så måna om att sjelfva arbeta, antingen
■det då skedde af nit eller för besparing, att också biskopen
■eller prostarne på deras visitationer stundom nödgades påminna
dem att skaffa sig medhjelpare 4) ; således blef knappt någon
prestvigd, som ej förut egde kallelse till ordentlig syssla, och
en kyrkoherde kom ofta från akademien med värja vid sidan.

I nyare tider har behofvet af flera prester än de ordinarie
ansenligen ökats, så att ock, ehuru många studerande årligen
rest till akademierna härifrån 5 6), har dock tillgången icke alltid

1) En lika förening upprättades äfven på Dahl, hvilken blef stadfästad på
riksdagen den 17 Aug. 1720

2) Den inrättningen har der varit från stadens början, men i Elfdalen
blef allmogen 1666 pålagd vid 40 marks vite att tröska ur tionden och behålla
halmen för besväret.

s) Mariestads stiftsbok.

4) Derpå fins exempel i Lysviks sockenstämmoprotocoll 1690, Christine-

hamns dito 1696 och flerstädes.

6, Till exempel: på 30 år eller från 1730 till 1760 hafva häriirån rest
till Upsala 483 ynglingar, hvilket gör öfverhufvud 16 om året. Deraf hafva
160 blifvit prester, hvilket ock utgör 16 på hvart tredje år, som tycks vara
väl nog i ett så litet stift, der ej flera än 10 afgå på lika tid.

TILL NÄRVARANDE TID.

361

varit tillräcklig af stiftets infödda, utan har det äfven varit
nödigt att öka antalet från andra stift. Detta tog sin början
omkring 1730, men har upphört i vår tid.

På de sista 12 åren hafva 40 lägenheter blitvit lediga
genom dödsfall, så att dödligheten öfver hufvud bland de
ordinarie presterna stigit till 3* 1h om året, och under samma
tid hafva 12 tjenstlösa prester afgått med döden, en för hvarje
år. När nu i hela stiftet gifves omkring 120 sysslor, bättre
och sämre, dä ock skolans betjente och församlingarnes adjuncter
inberäknas, så skulle af denna grund fordras en framtid af 20
år, på hvilken 87, ifrån 1758 till nuvarande, hjelpprester skulle
hinna till att få lägenhet antingen på eller under jorden. På
så slipprig befordringsgrund kan jag ej anse för annat än en
slags öfverlro att förse sig med hustru och barn, innan man
vet hvar eller när man får stanna i verlden; men dylikt händer.

Ibland de nyare sysslor till förmån för stiftets barn kan
man räkna prest- och skolsysslan med dubbla meriter vid B{1-
lingsjors , den rikets höglotl. ständer behagade stadfästa 1762 1).
Enligt krigsartiklarne af år 1683, samt kungl. brefven af den
20 Sept. 1681, den 21 Jan. 1682, och den 8 Jan. 1748
faststälde ock rikets ständer den 6 Febr. 1766 2), det skall
regementsprestsysslorna i Vestgöthadahls regemente, hvarannan
gång tillsättas af Värmlands stift och andra gången af Skara,
emedan regementet ligger till hälften i hvardera stiftet. I tölje
deraf och emedan 7 companier äro indelade i Värmland, men
ej mera än 3 i Nerike, borde 2 prester tagas här emot en af
Strengnäs stift vid Nerikes och Värmlands regemente; men detta
har hittills gått ojemnt nog till.

Före 1680 fins icke mer än ett enda exempel på tvety¬
dighet vid prestval, och det var ändå af ingen betydlighet 3).

Vid 1730 vet folket att omtala någon tvistighet i ett visst
pastorat; men sedan torde stundom hända i vårt stift, som

o Se bruksherrens, Lennard Magnus Uggla, bref till Värmlands nation

i Upsala 1762.

2) Herr prosten och tlieol. lectorn Antonsson, som dä var riksdagsman,
utverkade denna resol. (se Hiksd.-tidn. N:o 92.)

s) Det var, när Visnums församling 1645 sökte att få Jonas L. Vis-
menius till kyrkoherde. Oriensulanus svarade, att han var för ung, och» han
ville hafva en annan dit, som likväl emellertid dog tillika med biskopen. Då
blef Vismenius utan vidare klander af Domcapitlet satt till Visnum.

362

lutherska tidehvarfvet

man ofta läser i avisorna (= tidningarne) från andra, att det
anses såsom något rart, om valet aflöper i stillhet och med
enighet. Det bör lemnas presterskapet till välförtjent beröm,
att man knappt har exempel på, det de sjelfva arbetat eller
fiskat i grumligt vatten. De tacka snarare himlen ofta, om
de komma från motpartiet med någorlunda heder och ära, om
de ock skulle gå miste om både förslag och syssla. Att många
infinna sig vid hvarje förefallande ledighet faller af sig sjelf1);
men att många söka att kunna blifva sökande, förefaller mig
mera besynnerligt.

* *

Prosterierna, som från 1600 varit 3, blefvo vid 1630
delade till 4. Dessa voro: Fryksdals, Carlstads, Arvika och
Veshärads eller det östra. Detta varade ungefär till 1650.

Sedan landet då nyligen fått sin egen superintendent, blef
hela Kihls härad att anse såsom hans prosteri, och 1652 blef
Arvika delad till 2:ne, nemligen Nordmarks och Jösse härads
prosteri, så att nu voro 5 utom biskopens. Det, som förut
hade namn af Carlstads, blef då kalladt Näs prosteri.

Vid prosten Tollstadii död 1721 delades det östra pro-
steriet i 2:ne, Visnums och Nyeds, och vid denna indelning af
6 prosterier utom Kihls härad står det än i dag, hvad Värm¬
land angår. Dahlsland har sina egna.

* *

Undervisningsverket i Värmland var hufvudsakligen af föga
betydlighet före biskop Elfdalii tid. Så länge superintendents-
sätet var i Mariestad , ansågs den staden för stiftets hufvudstad
äfven på lärdomens vägnar. Derför handhafdes ock skolan der-
städes med mera besynnerlig flit än inom Värmland, och åt-

*) Det är eller blir för Värmlands prester mer än andra ingen möjlighet,
att vänta sig blidt öde. Jag ser, huru Peder Clctussen för lång tid sedan be-
skref presterna i Nordlanden i Norge: »Mange hawe stoore gell og indkomster,
men der ere og mange prästemend, som lewe som träler og stackarle, hvilket
kunde wel remederis med den goode owrighets hjelp». Det är dock icke så
illa i Värmland, som jag hört berättas på Dahl: der skall en viss prest hafva
300 daler k:mt i lön oeh hålla sig sjelf maten.

TILL NÄRVARANDE TID.

363

minstone en stor del af pastoraten härstädes hade blifvit
lagda under Mariestads djeknedöme 1 2). Således måste väl landets
ungdom söka dit, om den ville vinna något framsteg i studier ,
fast det ock är troligt, att sådant äfven skett i Örebro ä).
Manga hafva ock studerat i Vesterås. Emellertid försumma¬
des icke alldeles allt skolväsende i Värmland, och man fann
redan i kon. Carl IX:s sista lefnadsår djeknar i Carlstad, som
med beröm kunde resa derifrån till akademien 3). Men huru
och på hvad fot det var inrättadt, är en sak, som blir svårare
att säga.

Vid början af nuvarande tidehvarfvet var Elfdalius sjelf
rector i Carlstads skola. Han hade både vett och vilja att be¬
fordra Värmlands gagn och heder, och man tyckes icke hafva
att tillskrifva någon annan, att man i hans tid före 1630 fick
se skolan ökad med en con-rector och 2:ne colleger , och vid
samma tid är troligt, att några vissa socknegånger af Värmland
blifvit lagda hit 4). Den tredje eller lägsta colleqa blef hit för¬
ordnad 1642 5).

Carlstads skola hade således alldeles form af en trivialskola,
hvilken var uppfyld med djeknar och skolpiltar 6). Lärarnes
löner voro väl i början icke betydliga, dock blefvo de mer¬
endels snart till bättre lägenheter förhjelpta. År 1652 upp¬
rättade drottning Christina en viss stat för skolbetjeningen i

*) Visnum, Ölme hårad, Väse hårad, Nijed och Carlskoga hade här¬
ifrån blifvit tagna till Örebro men lades åter hit af kon. Gustaf Adolf den
21 Januari 1629. Men sedan superintendenten flyttades till Carlstad, sökte
man ock dessa socknar dit, hvarför hvar moderkyrka gaf 1 riksdaler (Stafhäs
kyrkobok 1666).

2) Utom förutnämda socknegånger af Värmland lågo ännu till Örebro
skola Kihls, Nors, By, Kila, Millesviks och Fernebo pastorat; men de lades
sedan antingen till Carlstad eller Filipstad. (Palmsk. Nerikes Tomen M. S.)

s) Sådana voro superintendenten Elfdalius och biskop Petrceus i Abo
m. fl. Biskop Laurelius i Vesterås hade ock gått här i skola.

4) Det har utan tvifvel skett med de förutnämda från Örebro men dess¬

utom lågo af ålder till Carlstad: Fryksdalen, Elfdalen, Kjöln, Stafnäs, Arvika,
Gillberga, Holmedal, Blomskog, Hammarön och kanske flera. (Palmsk. M. S.)

6) Gyllen. Diar. M. S.

°) Dessa voro dock temligen till åren komna, så att de buro långt skägg
på hakan, och dessutom ohyfsade, att de ingen artighet eller skicklighet visste
af». Jag tycker ändå om dem; ty ibland dem lemnade en Gyllenius efter sig
ett diarium , som var en stor saknad att icke ega, och en Morell har lemnat
oss såsom djekne den enda kunskap om Carlstads gamla kyrka m. m. Fram¬
tiden utvisar, hvad de mera polerade djeknar gagna en vettgirig efterverld.

364

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Carlstad 1 2) och voro då i rectors class både conrector och elo-
quentice-lector '). Men omkring 1661 gjorde Elfdalius en ny
inrättning. Han anordnade en adjunct och en apologista. Efter
öfverenskommelse med de 3 förra fingo dessa hvar sina 30
tunnor spanmål i lön och alla tillsammans fingo socknegånger 3).
Timmarne delades i rätt ordning dem emellan, och man bör¬
jade i Carlstad läsa allt detsamma som i rikets gymnasier, så
att ingen djelcne behöfde söka något annat lärosäte, förr än
han reste mogen härifrån till akademien 4). Troligt är ock, att
några kunde blifva prestvigda, utan att göra sig en slik kostnad.

Elfdalius dog med ett samvete, som vittnade, att han till
värmländingars framtida förkofran i studier hade gjort så mycket,
som menskligt var; men han fick ock en lika drifvande efter¬
trädare i Kilander.

Han pålade ännu nogare docentes i rectoris class (om jag
hittills så får kalla den) år 1668, hvad hvardera borde läsa och
förklara, och” ifrån den tiden hafva de varit kallade lectores,
5 till antalet 5), fastän, mig veterligt, intet konungabref uttryck¬
ligen stadgar, att lärosätet skulle kallas gymnasium. Doctor
Broman var för mycket nitisk att ej bringa ett så godt påbe-
gyndt verk till större höjd, och genom den nåd, han egde hos
Carl XI, vann han 80 tunnor spanmål åt lectorerna 1691 till
de 330, som de hade förut6).

Collegernas lön hade dittills varit usel nog, men den blef
ock då något förbättrad ; dock kan man icke dess mindre lämpa
till dem, hvad biskop Rliyzelius eljes skrifver om skolmåstarne
i Filipstad och Christinehamn : De måste träla sig till antingen
bröd eller död 7).

') Rhyzel. Verm. Eccl. & Litterata M. S.

2) Hofsten om skolväsendet i Carlstad M. S. 1705.

3) Id. 1. c. § 17.

4) Id. 1. e.

6) Rhyzel. & Hofsten 1. c.

6) Rhyzel. Episcoposcop. Hela konungens donation var 110 tunnor,
men consistoriinotarien fick deraf 30 till de 6 tunnor, han förut haft. De 80
delades emellan apologisten eller mathes. lectorn och adjuncten eller Elo-
quentice lectorn, så att de med de 10 de förut hade haft fingo hvardera 40
tunnor. De 3 öfriga lectorerna hade som förut: Theologus 120 tunnor och
Grava pastorat; Filosofus 120 tunnor och Hammarön, men Conrector eller
L. L. O. O. lector 70 tunnor. En Gymnasii-adjunct har länge varit här fr.
1702, som 1767 fick anslagen en tunna af hvarje pastor.

7) Verml. Eccl. & Literata M. S.

TILL NÄRVARANDE TID.

365

Underskolan har från lectorernas inrättning bestått af 3
collegat; men 1772 blef genom kungl. nåd den fjerde classen
inrättad och en Rector Scliolce Trivialis invigd, fast åt dess
con-rector är ännu ingen lön anslagen.

* *

I Filipstad och Christinehamn hafva ifrån städernas första
anläggning varit barnskolor inrättade, utom det att vid Fernebo
kyrka var en sådan, innan Filipstad blef till 1). Ifrån dessa
hafva ock utgått många skickliga ämnen, som till en del blifvit
stora och hedrade män i riket. Efter lag och förordningar
borde klockare i församlingarne lära ungdomen christendomen
och att skrifva; men i allmänhet att tala, så förstå dessa an¬
tingen ej sjelfva sådant, eller äro de till sådan syssla för mycket
storsinta. Allmogens barn blifva dock i den delen icke vårds¬
lösade, ty de underhålla mest öfver allt åtminstone vissa tider
om året till den ändan skolgossar och andra, som hafva derom
förstånd och begrepp. Isynnerhet finner man i bergslagerna
gerna en privat informator på hvarje hyttelag, och stundom
flera, så att om nu för tiden skulle till Värmlands beröm hållas
en oration, så kunde man åtminstone med större skäl, än det
sades 1637 2), säga, att “knappt något bondbarn gifves der,
som icke kan läsa eller skrifva “.

* *

Långt förr än Carlstads skola fick namn af gymnasium
kunde den årligen öka ett vackert antal vid Upsala, Abo, Dorpts
och äfven utländska akademier 3). De hedersställen, till hvilka
några af dem uppstigit, vittna om den grund, de kunnat lägga
vid sitt första lärosäte. Men i de stora konungarnes, Carl den
elfte och Carl den tolfte , tid förekommer mig, som värmländin-
dingarne isynnerhet varit födda till studier. Alstriner, Bro-
männer, Camener, Carlberger. Dalstjernor, Floréner, Hasselbomar,

») M. Simon Skragges kyrkojournal 1680.

2) Vismenii Encom. Verm.

st Yärmländingar studerade den tiden i Köpenhamn, Hardevik, Witten-
berg, Leipzig, Rostock, Francken, Helmstad, Giesen, Leiden, G-ripswald
m. m., hvilka finnas i Archivo Wermelandico.

366

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Hellichier, Herveghr , Hermeliner, Högvaller, Hofstener, Israr,
Jernströmer , Jernfeldter, Lagerlöfwer , Linder stolper, Porather,
Rudener , Tingvaller och flera i andligt och verldsligt stånd för-
värfvade sig genom lärdom odödliga namn både inom riket och
längre.

Det är icke utan, att från den tiden äfven härifrån kommit
berömliga män, och många lefva ännu, hvilkas namn aldrig
dör, utan blifver för deras lärdom med högaktning kändt hos
den senaste efterverld. Men vi måste tillstå, att dessa varit
mera tunt sådda; åtminstone kunna de senare åren ej fram¬
visa många vederlikar till en Iser, en Lagerlöf och Rudén ur
3:ne fattiga kaplanshus eller till en Hermelin ur en hammar¬
smedja.

Grunden kan väl icke ligga i brist på lika qvickhet hos
Värmlands nuvarande ungdom x) ; men orsaken härleder sig ur
andra källor. De mera förmögna studera icke i allmänhet för
att blifva lärda, och för de fattigare hafva nyare tiders behofver
hos de fordna mcecenaters efterkommande satt stängsel för något
betydligt understöd, hvartill ock kommer att vid Värmlands
nation icke fins något stipendium, som en yngling kan göra stor
räkning på.

De som gifva sig i prestståndet utgöra ungefär tredjedelen
af de studerande. Antingen dessa af böjelse eller för utkomst
i framtiden lämpa sig till det ståndet, så finna de rådligast att
icke draga långt ut på tiden med boken, såvida de vilja upp¬
hinna meriter till något förslag på lönande syssla innan ålder¬
domen eller grafven tager dern; och deruti skulle till stor del
äfven grunden ligga för Värmland, hvad eljes en vitter herre
i allmänhet spått om grundlärda män, att de blifva sällsynta
och rara i framtiden, om icke nu försynen satt den lärdaste

*) Värmländingarne äro i allmänhet fallna för studier; dock bör icke
deraf följa, att hvar bondgosse utan åtskillnad bör fatta boken i st. f. plogen,
just för det hans far bor Carlstad så nära, att han kan insända till honom mat
hvarje lördag eller eljes har råd att hålla honom, som mycket brukligt varit.
Herr Arch. och riddaren von Linné i sin Vestgötharesa berömmer isynnerhet
våra landsmän att vara mera fallna för natur alhistoria äu någon annan nation.
Det torde ock vara visst; men detta studium fordrar längre tid, än att resa till
akademien om Fastingen och bjuda henne farväl om Pehrmessan. En an¬
märkning har man gjort ur matrikeln öfver våra studerande landsmän vid
Upsala sedan Upsala möte 1593, att hela slägter kunna gifvas, der man finner
många studerande, men knappt någon studerad.

TILL NÄRVARANDE TID.

367

konung på svenska thronen, och detta gör mig dristig att med
full öfverlygelse tro ännu en gång om våra landsmän: Adest
Mcecenas, non deerunt Marones.

III. Om folkets tillstånd oeh lefnadssätt samt landets
beskaffenhet m. m.

När vi föreställa oss Värmlands allmoge sådan, som kon.
Gustaf I tog den ur munkarnes händer, torde i allmänhet deras
lefnadssätt hafva mest bestått i enfaldighet och kanske dumhet,
den jag ändå anser för ett slags dygd, så länge de hade få
eller inga grannar, mot hvilka de hade nödigt försvara sig
genom konster. Födan hade de ej allenast tillräcklig utan äfven
till öfverflöd, men i hvad mån och på hvad sätt den aftagit,
få vi längre fram anmärka.

Sedan efterhand i detta tidehvarf flera säterier och bruk
här och der i landet blifvit anlagda, har ock ståndspersoners
antal mer och mer ökat sig; men som dessa merendels varit,
liksom engelska språket, en blandning af åtskilliga folkslag, så
har ock sådant haft starkt intryck på de äldre innebyggarnes
eller allmogens seder.

Olof Trätäljas folk tyckes isynnerhet hafva bibehållit sin
stam och äfven sina seder och lefnadssätt i Fryksdals, Jösse,
Nordmarks och en del af Gillbergs härader intill våra tider,
hvarom de alltid varit nog måna J). Ju längre man kommer

x) De hafva gerna gift sig inom socknen eller åtminstone inom häradet;
deraf får man t. ex. i Gnnnarskog och Eda se stora och vidlyftiga slägter, i
hvilka man utan svårighet kan, om det ock vore midt ibland hela landets folk¬
hop, på Carlstads marknad känna den ena af den andra likaså lätt, som det be¬
rättas om några de äldre adliga familjer. Till bevis på smak för förfädernas
häfder, skedde vid en sockenstämma i Kjöln, då fråga var om Adolfsfors bruk
skulle få byggas och vinna darafäste på prostgårdens egor, att en bonde ibland
många flera motsägande tog till skäl : »Om detta sker, så spår jag förut, att
först gå våra förfäders ärliga seder, som salig kongen ( Carl XII) och så mycket
annat hederligt folk berömt oss för, att vi så länge bibehållit, förlorade; ty när
våra jäntor få se en herrgårdspiga med siden tygsmössa och ett grannt halskläde,
vilja våra hafva detsamma, och för det andra göra vi våra barn till lathundar
och tiggare; ty då de få tillfälle att göra uttag pä patrongården, försumma de
sin egen åker, till dess de få gå ifrån alltsammans.» Det skall ej vara mycket
länge sedan vallbarnen i Fry ks dalen af förakt utspökade stubbar och buskar i
skogen med rosor, sedan de sett en eller annan kronbrud i kyrkan; ty förut
brukade de alla sina egna kläder, men nu vill h varje brud gerna vara klädd
eller hafva förnäm fruntimmersbonad och krona, om det eljes skall vara väl :
kosta hvad det kan.

368

LUTHERSKA TIDEHTARFTET

in i landet från gränsen, ju mera olikhet träffar man på folket
till både in- och utvärtes beskaffenhet; men det har ock sina
skäl, änskönt dessa ock skulle härstämma från de äldsta in¬
flyttningar.

Åtminstone skall vara visst och af många hederliga män
anmärkt, att ju närmare bönderna bo städerna och ju flera
herrskaper de hafva i nejden, ju mera äro de illsluga och in¬
bundna, eller ock efter omständigheterna på annat sätt mera
ängsliga, tröga, rådlösa och dyrlegda, mindre hjelpsamma och
gästfria, kan ock hända mindre förmögna. Men denna orsak
har ännu icke till någon fullkomlighet träffat in i gränshära¬
derna 1). Med bergsfolket har det helt annan beskaffenhet än
med någondera delen af de andra. Vi få se dem särskildt.

Jag vill icke tala om, då svåra och tryckande tider infalla,
som nog kunna lägga grund till ombyte af folks tänkesätt och
sinnelag. Den mäktiga kan vara grym och hård, så blir snart
den nödlidande försagd och modfäld; allt inbördes förtroende
försvinner och egennyttan sätter sig i högsätet. Men om sådant
någon gång händt hos oss, så hafva vi genom Guds hjelp orsak
att hoppas en bättre framtid. Emellertid passar sig bäst att i
denna del längre fram betrakta hvarje härad särskildt.

* *

De flesta hemman blefvo vid reformationstiden antingen
kronans egendom eller ock konungens arf och eget. Dessa fingo
dock bönderna ostörda bebo och braka, så länge de skötte dem
rätt och utgjorde sin skatt. Hert. Carl bortbytte väl några
gods till frälse mot lika goda hemman i andra län ; dock voro
de ej af någon betydlig myckenhet 2). Men i början af vårt
förevarande tidehvarf blef helt annan ställning.

Kon. Gustaf Adolf hade tillika med kronan ärft svåra krig
med 3 mäktiga grannar : Danmark, Polen och Ryssland, hvilka

*) Elfddlincjarne likna dock de andra minst, hvilka tyckas vara ett folk
för sig sjelf.

2) Jordeboken, som 1540 upprättades öfver Värmland och är den äldsta,
har förste expeditionssecreleraren i Kgl. Maj:ts och rikets cancelli C. F. Fre-
denheim gunstigt behagat lofva mig i afskrift ur kung], kammararkivet. Den
lär kunna gifva mycken upplysning.

TILL NÄRVARANDE TID.

369

nödvändigt måste i samma mån uttömma skattkammaren, som
de evigt hedra denna stora konungs minne. Derföre, när
konungen såg sig nödsakad att hjelpa sina förtryckta religions-
förvandter i Tyskland, men visste sig tillika ingen lättare ut¬
väg till penningar utan rikets skada och känning, så utgafhan
1629 en kungörelse, att eho som ville skulle få lösa sitt hemman
till skatte. Denna upplästes vid tingen och från predikstolarne
och allmogen mottog anbudet med uppräckta händer. Dock är
troligt, att en del antingen icke förstod sin egen nytta eller
ock ej egde medel nog att skaffa sig denna säkerhet för fram¬
tiden x) ; ty eljes hade aldrig drottn. Christina egt så många
gods och gårdar att bortskänka här, att det är ovisst, om
någon jemförelse var i andra län i riket.

Konungarnes, Carl X och Carl XI , reduktioner voro i den
delen nödvändiga att återtaga, hvad drottningen hade bort-
gifvit efter Norrköpings beslut i lifstids-tfonaiioner eller everldlig
ego. om landet ej skulle råka i dylika omständigheter, som det
varit förut. Den adliga perioden varade icke så länge, som
den andliga hade varit (sid. 153). Ifrån den tiden har blifvit
i smak att lägga under bruken af skatte och frälse allt, hvad
läggas kan. Sedan Carl XI kommit till stadga med reduktionen ,
räknades 1692 öfver hela landet 76 sätesgårdar* 2), 252 V24
frälse, 12163/s skatte och 308XA kronohemman eller en summa
af 18523A mantal och hela gårdar. I vår tid stiger hela an¬
talet till 18 2 613/48 hemman och 96 säterier3).

Helt hemman kostade väl ej mera än 60 riksdaler, men kanske dessa
penningar voro mycket i den tiden.

2) Palmsk. M. S. Säterier började hufvudsakligen anläggas i drottning
Christinas tid. Hon lät hålla en inquisition genom kammar fiskalen Joh.
Westhius, och de hemman, der frälsemannen bade bygt någorlunda hederligt
öch egde en rymlig stallbyggning, uppfördes vid tingen och i jordeboken för
säterier. Flera ökades sedan, och Carl XI stadfästade alla sådana, som vid
assessor Germund Palms inquisition med byggnad kunde bestå; men några
gingo till sin förra natur tillbaka, såsom Gammalgårdcn och Löfed i Kihls
härad, Sem och Trossnäs i Grums, Öhna och Föske i Jössehärad, Svensbohl
i Visnums och några flera smärre. Allmogen i Småland och Värmland fick dock
kung], tillstånd, att dessa säterier tillika med adelns bönder och torpare skulle
liksom förut hålla vid makt sina gamla vanliga vägstycken och broar, äfvensom
bönderna inom och utom Rå och Rör skulle hålla skall och bygga prestgard
och kyrka (Pesol. på allm. besvär 1672 ; men i kungl. brefvet till R. R .
landsh. Wrangel den 12 Dec. 1693 blef ock samma besvär ålagdt sjelfva sä¬
terierna i Värmland.

3) På dessa hemman och ännu dertill räknade omkring 40 prestgårdar
voro år 1773 ett antal menniskor af 117,830; neml. i Östersysslet 35,831, 1

370

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

Adliga slågter , som blefvo introducerade på riddarhuset
1625 och voro boende i Värmland, voro ej flera än 10:

Ankar,

Rahrn,

Soop,

Bagge,

Roos,

Swenske,

Bratt,

Gyllenstråle,

Rosenbjelke,

Uggla.

Sedan hafva tid efter annan 36
hufudsakligen haft gods i landet:

familjer tillkommit, hvilka

Adelheim,

Flygge,

Papegoya,

Bäfverfeldt,

af Gejerstam,

von Rappolt,

Belfrage,

Granfelt,

Silfwerswerd,

Bergenfelt,

Gyllenspets,

Sparfwenfelt,

Blankenfjell,

Hamarström,

Stuart,

Blixencron,

von Hofsten,

Sturk,

Broman,

von Kothen,

Trotz,

Brummer,

Linroth,

Wachenfelt,

Car lström,

Löfwenhjelm,

af Vallenstam,

Crämer,

Nackrey,

Wallencrona,

Didron,

Nordenfelt,

Werdlau,

von Echstedt,

Palmström,

örneberg.

Huru dessa slägter tilltagit eller ock utgått, blir längre
fram bättre tillfälle att utreda.

* *
*

Allmogens näringsfång består hufvudsakligen i åkerbruk,
ängsskötsel, boskapsskötsel, kolning, svedjande, timmerhandel,
tjärbränneri, körslor, fiske, trädgårdsskötsel, handaslöjder, fogel-
skjutande och djurfång samt någon slags handel.

1. Åkerbruket påstår mången hafva aftagit i samma mån
som bergsbrukshandteringen tilltagit 1). Vid kon. Gustaf I:s

Mellansysslet 35,082 och i Vestersysslet 46,917. Och fastän bemälda år en
ansenlig myckenhet dog bort, torde dock hopen sedan ökat sig till lika. Då
voro ock inalles i hela Värmland 17,016 matlag. När Dahl inräknades var
hela folknummern 151,279 menniskor, så att Carlstads stift utgör icke liten del
af folkhopen i Sverige.

2) En stor del af bönderna skola hafva fördjupat sig i stor skuld till
bruken, att de måste försätta för inycken tid med körslor och kolning.

TILL NÄRVARANDE TID.

371

lid kunde folket sälja spanmål utom landet; men nu, om det
vore vid de bästa år, hinner dock aldrig eget förråd till, utan
Vestergöthland, Nerike och Södermanland måste räcka oss hand
med flera 1000 tunnor.

Nog har folkhopen ansenligt ökats på de sistförflutna 100
åren,1 2); men det tyckes dock ej hafva skett öfver jemförelse
mot det isynnerhet på de sista 40, 50 åren ansenligt för¬
dubblade utsädet.

Vi skola framdeles vid socknarnes särskilda beskrifning
icke få svårt att trätfa hemman till 40, 50, 60 tunnors ut¬
säde, der kanske 10 räknades för högt i början af detta år¬
hundrade; andra i större eller mindre jemförelse. Utom det
att en hushållsanda kom i allmänhet öfver hela nationen, sedan
kon. Carl XII:s krig slutade, och lån på egendomar ur banken
blef tillåtet, har ej heller soldatroteringen litet bidragit; ty
förut hände ofta, att det ena hemmanet efter det andra helt
eller halft låg öde. Sjelfva Filipstads bergslag har i senare
tid börjat odlas till åkermark 3 * 5) ; men Carlskoga eger så sköna

O Såsom t. ex. i Filipstads pastorat voro år 1664 431 mantal, men nu
omkring 1130; i Kroppa pastorat samma år 162, nu 330 mantal; i Kjöla
socken voro 1666 80 bönder, 1707 100, 1717 110 och 1746 137, nu 220; i
Eda 1668 voro 96 jordbrukare, nu 220; i Jernskog 1669 voro 95 bönder,
1707 117, år 1717 130, nu 230; i SkilMngmark 1707 voro 47 mantal, 1722
51, nu 80; i Kihls socken voro 1655 138 matlag, 1664 160, nu 280; i Ves-
härad socken år 1652 119, men nu 400; i Bjurkärn 90 år 167S, 130 år
1704, nu 180; i Fiskelcihl 81 år 1661, men nu 160 mantal.

2) Borgmästaren Westring i Filipstad var den första, som gifvit orten
smak för rägsäde. Folket var derförut mest vana att emellan berg och stenar
i sina s. k. hackningar eller små nybrott så i gödseln litet korn eller hafra,
för att sedan få så mycket bättre gräs åt sina hästar, men på somliga hyttor,
der ännu lefvande folk vet omtala att 3, 4 tunnors utsäde räknades för högt, torde nu

väl stiga till 100-tals. Rummet tillåter här ej mer, än korteligen nämna några
få exempel. Vid Nordmarkshytta upptog aflidna bergsmannen Jöns Land¬

berg omkr. 1740 af oländig mark en så stor och ansenlig vret. som det der på
orten kallas, att den har varit ansedd för, att kunna blifva tillräcklig till ett
hederligt prestboställe; comminister Landberg började 1749 liksom i ödemar¬
ken ett nu länge varande ansenligt torp vid Ängsvadsbron utom flera uppodlin¬
gar, hvarutinnan äfven aflidna bergsmannen Nils Persson på sin egendom visat
en utmärkt flit, och nu inom 2 år har brukspatron A. Svensson äfven vid
samma hytta gjort början till uppodling i en skogväxt mosse af 40, 50 tunn¬
land, som inom kort lofvar den bästa afgift. Konstinspektoren Branséll och
flera hafva derstädes varit ej mindre idoga vid uppodlingar. Vid Mokårns-
hytta, ej långt ifrån 60 graders Lat., har bokhållaren Petrén midt i ödemarken
från 1755 upptagit 28 tunnland i rödmossa, myror och på hård jord, der han
ock drifvit öfver 9:de kornet af hafra och der han år 1777 fick 106 snes efter

5 fjerdingar åkerråg. Vid Fogdhyttan har bergsmannen Eric Olofsson isyn-

372

LUTHEKSKA TIDEHV ARFVET

hemman och åkerbruket har der länge varit drifvet till den
höjd, att många anse för ett slags fel, det en del bergsmän
sköta bergsbruken för mycket och vanvårda jorden.

I följe det som i herr professor Ekmans Värmlands be-
skrifning är uppgifvet om Carlstads tingslag och Kihls härad
af 190 hemman, bör hela Värmlands utsäde i det nogaste
räknas till 7,430 tunnor råg, 6,200 tunnor korn och 71,240
tunnor hafra. Om efter samma ul räkning ett eller annat år
skulle utsås 120 tunnor hvete och 590 tunnor erter, så håller
dock sådant icke alla år lika stånd.

Afkastningen af utsädet öfverhufvud med slött och stridt
räkna våra mest erfarna landthushållare högst till 6:te kornet1).
När nu med kommande och farande finnas ungefär 118,000
brödätare i landet, kanske flera, så skulle efter utsädet och af¬
kastningen blifva en årlig brist af mångfaldiga tunnor, som vi
måste köpa från andra orter2); men det är icke utan, att
svedjeråg 3) till en god del ersätter och fyller detta behof.

nerhet föregått sina grannar med ett lyckligt efterdöme af rågsäde, och på 7
års tid har Jean Ersson der gjort en ansenlig ny åker i den s. k. kungahagen.
Hvad bruksherrarne Christoffer och Joh. Eberh. Oeijer i denna delen ut¬
rättat vid Hedenskog, och brukspatr. H. Salin samt efter honom löjtnant
Wetterling vid Brattfors, brukspatr. Jungbohm vid Hennickehammar, bruks¬
patr. OJuiqvist vid Yngshyttan, brukspatron Berggren vid Saxån och många
flera på andra ställen, få vi framdeles särsklldt märka.

0 Derom blef en fråga för någon tid sedan framstäld i Carlstads Vecko¬
blad, men ännu har ingen tilltrott sig svara. På god jordmån och vid god
ans har man på flera ställen i landet fått 16, 20 kornet och mera efter råg;
12, 16 efter bjugg (Bygg); 9, 12 efter hafra och 20 tunnor erter ocli hvete
efter en; men i allmänhet hålles före, att bonden ej får öfver 3:dje kornet af
hafra, som hittills varit hans mesta säde tillika med biandkorn. Men i Elf-
dalen blandas hafra, korn och vårråg tillsammans och gifver merendels väl i
skäppan. Det kallas rågbiand.

2) Sal. hans excellens m. ra. grefve Löwenhjelms frälseinspektor Apel-

qvist har gjort en uträkning på stat eller föda för ett tjenstehjon om året, den
flera hushållare godkänt och hvilken domare vid tillfällen tagit till rättesnöre.

Deruti bestås på menniskan 1 l * */s tunna råg, lika mycket korn, malt och hafra,

inalles 6 tunnor eller 57/ie tunnor i stridt räknadt. Om vi nu af årliga ut¬

sädet, 84,990 tunnor, erterna undantagna, räkna 6:te kornet öfverhufvud, så
blir hela summan spanmål 509,900 tunnor eller, när nytt utsäde fråndrages,
424,900 tunnor för 118,000 menniskor, och således skulle inemot hälften köpas,,
om ej något annat ersatte bristen eller ock pluraliteten torde få nöja sig med
mindre stat än ofvannämda inspectors; hvilket väl händer.

a) Af fall- eller svedjeråg har nämndemannen Olof Månsson vid Gås-
born fått 80:de kornet och bruksidkaren Hasselblad vid Nordmarkshytta 11
tunnor efter 2 lispund eller omkring 77:de kornet, så att det ej är så underligt,,
att de fattiga bönderna så ofta synda med svedjande, isynnerhet i hungersår.

TILL NÄRVARANDE TID.

373

Utom de uppräknade sädessorter har nu potatis börjat
temligen komma i bruk 1). Lin sås nästan öfver hela bond-
bygden, och det är troligt, att det i gränshäraderna skulle mer¬
endels vara tillräckligt till husbehof, om ej en urgammal vana
gjorde nödvändigt att dela det med sig åt så många, ja ofta
okända och främmande. Hampa är isynnerhet finnarnes afvel
och växer hos dem både god och mycken. Tobak 2) skötes
något omkring Garlstad, och at en eller annan bonde till egen
förnödenhet. Om ej general Washington gifver snart godt köp,
torde de nödgas att lägga sig mera på den växten.

Jordmånen är i Värmland som allestädes af åtskilliga slag
och efter dess olikhet lönar sig ock utsädet olika, äfvensom
efter olika skötsel 3). Såningstiden infaller olika efter väder¬
leken och orternas läge. Sällan händer, att man får börja i
April; men helst i halfliden Maj, då gerna är slut öfverallt till
3, 4 Juni. Bergningen infaller merendels vid början af Augusti,
äfvenså rågsådden; men båda kunna vara länge vissa år, sär¬
deles längre i norr och i skogsbygden.

Hemmansklyf ningen har både sina förmåner och sina svå-

') Dessa gifva våra landtmän det bästa hopp att slippa så svåra tider,
som förr tryckt landet. Jag vet ingen, som än drifvit dem högre än herr
major Uggla på Segmon, herr prosten Gröndahl i Nyed, brukspatron Lund¬
gren vid Kihlsbyn och direktör Joh. Eb. Geijer på Lindfors, hvarest man fått
skörda 40, 50 tunnor på året. När nu en kappe af dessa kan gifva af sig en
tunna och mera, och om de allmänt komma i smak och bruk hos gemene man,
torde de med tiden drifva ut både hunger och hafra ur Värmland.

2) Om Tobaksplantering , linsåde och humlegårdars uppdrifvande skref

k. commerce-collegium på kungl. befallnihg enligt rikets ständers tillstyrkan, till
landsh. Ribbing den 18 Jan. 1728, och han åter den 15 April till ståndsper¬

soner och allmoge i länet : »Hvem som kunde få tillstånd att bruka svedjefall,

borde endast nyttja dem till lin och hampa. Tobaksplanteringen borde drifvas
antingen enskildt eller flera gifva sig tillsammans i sällskaper». Då varande

consul, sedermera commerceråd m. m. Ahlströmer hade lofvat låta i den kon¬
sten undervisa utskickade i Alingsås, hvarutom ett exemplar till underrättelse

utdelades till hvarje kyrka. »Till humlegårdar borde man skaffa sig goda
rötter eller så frö af Brunsvigs humla.» Detta gjorde väl någon verkan, men
jag vet icke, om det gjort tillfyllest.

8) I allmänhet, innan vi hinna till hvar socken särskildt, kan sägas, att
omkring Venern och hela trakten å båda sidor om Klara elf är sanden mest
rådande, men i Fryksdalen, Jössehärad, Gillberga, Nordmarks och vestra delen af
Kihls är på många ställen så skarp lefra, att nöd och konst hafva påfunnit
blanda den med grof sand. I Filipstads bergslag och på finnskogarne är grof
röd mosand. Öfverallt finnas så många slags örter och växter, att jag tror
mig icke fela, om jag säger, att en botanicus här skulle finna 4 * * * 8/s af allt, som
står i Flora Svecia.

374

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

righeter. På små och magra hemman träöar man ofta magra
åboar vid smärre delar, som gjort bättre emot sig sjelfva, om
de gått hos en annan bonde i tjenst, tills de kunnat förskaffa
sig ett större utrymme; men så finnas ock bönder vid ganska
små delar, som må temligen och ega det loford af sina grannar:
Han har litet , men sköter det vål. Dock kommer sådant mycket
an på hemmanets natur och godhet, hvari ofta ett fjerdedels
hemman öfverträffar ett helt.

Storskiften, som nu i större delen af landet antingen äro
vedertagna eller ock verkstälda, göra sin goda nytta, då bonden
så mycket mer kan lägga sin afvel på det, han med mera
säkerhet kan kalla sitt eget. Sällan får man höra dem vara
nöjda med delningen, utan hvar och en tycker sig hafva lidit
och klagar; men det som kostas på häradssyn och landtmä-
tare på nytt, torde ändå med tiden betala sig sjelft.

De hufvudsakligaste fel vid åkerbruket hållas före vara
dels små plogar och harfvar, som allmogen antingen brukar af
gammal häfd eller ock efter deras dragare om våren äro ut¬
mattade och utmagrade, hvarigenom åkern ej blir rätt tillredd
för säden; dels för sen sådd, att säden ej kan hinna att mogna;
dels odugligt sädeskorn , som bonden ofta på nåd och onåd kan
få taga, om han behöfver dyrt låna eller borga; dels brist på
dikning, hvar för bönderna intill nyare tider varit liksom rädda 1).
Slutligen påstås äfven, att mången lagt sig till med mera åker,
än att äng och ladugård mäktat skaffa tillräckligt gödsel.

* *

2. Ä ngsskötseln bidrager i mer eller mindre mån till
folkets välstånd. Bergslagerna, isynnerhet Filipstads, arbeta till
stor del på sina åkrar för att få mycket och godt hö åt sina
hästar och sin boskap, och det händer dem sällan att icke på
1 eller 2 tunnlands vall få så mycket godt vallhö, som ofta
på landsbygden erhållas starrgräs och fräkne på 20, 30 tunn-

0 Såsom något besynnerligt finnes antecknadt i Grums härads dom¬
bok, att länsman Torsten Andersson (Norström) på hemmanet Smedsta '/3
från 1648 till 1655 upptagit 375 famnar diken; men det blir ock ett allmänt
fel, att när bönderna (fast det händer ock högre folk) skola anlägga diken, tör
det ofta ske så, att de göra mera skada än gagn. Dervid fordras ofta mer för¬
stånd än arbete.

TILT NÄRVARANDE TID. 375

lands vanhäfdad äng. Det slår väl icke fel, att landtallmogen
på inånga ställen sköter sin äng väl, men så fins likväl deri
ännu i allmänhet mycken brist.

De hufvudsakligaste fel vid ängsskötseln äro, att de ej på
bergslagsvis vant sig vid att lägga åker i vall, änskönt de ock
kunde hafva lägenhet dertill; att de beta sina ängar om vår
och höst, hvaraf de nedtrampas och grödan förderfvas, hvarvid
ock tör hända, att ängen är så illa stängd, att hela boskaps¬
hjordar från grannarne äfven töra infinna sig; att de antingen
slå för bittida, hvarigenom gräset ej får släppa sitt frö eller
ock slå de för nära marken, hvarigenom solen får starkare
kraft att förtorka gräsroten. Merendels finner man ock skog-
lupna ängar öfver hela landet ; men när de skola rödjas, kan
ett större fel begås, att nemligen all skogen utrotas på en gång,
hvaraf gräset, som ock på sitt vis bör småningen vänjas till
ny natur, skadas af luft och solvärme. Ej mindre skada är,
när våra ängar på en gång genomskäras med diken, så att
allt vattnet i en flux rinner bort.

Vittra herrar och män hafva länge arbetat på Värmlands
allmoges undervisning i land-culturen (= landtbruket). Sådant
var som tillika med mera gjorde häradshöfding Eding och
bergsrådet Adelheim förtjenta till adelskap. I samma ärende
reste herrar assessor Bjuggren och häradsh. Ferner på hög
kunglig befallning 1774 genom landet; men hufvudsakl. torde
vår framtid hafva mest att vänta af Ekonomiska sällskapet i
Garlstad från dess dagliga rön och uppgifter. Jag fägnar mig
deråt så mycket mera, som mig fattas både rum och nog in-
sigt att tala i ett så betydande ämne annorlunda än som blott
historicus.

3. Boskapsskötsel har på många ställen stigit till nog an¬
senlig höjd. Man har exempel på både finnar och bönder,
som på nog små hemmansdelar kunna föda till 20, 30 klaf-
bundna nöt och andra ännu mera utom småkreatur. Men i
allmänhet får man märka, att allmogens boskap är af smått

376

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

slag, hvilket en del påstår ej kan hjelpas i deras jordmån, som
dock på många ställen är alldeles lik Smålands 1).

Andra hålla förmodligen troligare före, att kalfvarne få
för liten mjölk, då de äro späda och stängas om sommaren i
en öppen hage, der de, utsatta för regn och solsken, flugor
och bromsar, icke kunna äta, och, när de sedan blifvit mera
växta, blir hafrehalm deras mesta föda, hvilken säges ansen¬
ligt torka dem.

Att smått boskapsslag ej kommer af klimatet, synes nog
exempel på i städerna 2 3) och på många herr- och prestgårdar,
der man finner kor och oxar lika så stora som i allmänhet
på något annat ställe i riket.

Fårafveln har såvida blifvit förbättrad, att många af all¬
mogen nu hafva blandning af spanska och tyska, fast i gräns¬
häraderna de gerna behålla sitt gamla slag, eftersom de äro
svarta, hvilket passar sig bäst med folkets nationella klädedrägt.

Getter voro en tid förbjudna, åtminstone i bergslagerna,
för skogens conservation 8) (= bevarande), men vid 1741 års
riksdag blefvo de åter tillåtna, och äro både nyttiga och skad¬
liga djur.

* *

4. Kolning var i början af detta tidehvarf knappt kändt
utom bergslagen. Der brukade folket sina s. k. gyltor 4 * * *), intill
dess wallonerna lärde dem resa milor. När bruk började an¬
läggas längre från bergslagen här och der i landet, hördes och
fördes oändliga klagomål öfver allmogens ogenhet att kola och

1) Äfvensom med spanmål behöfver Värmland äfven köpa slagtoxar från
andra orter. De första Smålandsoxar, som någonsin kommit till vår ort, skola
hafva varit 100 stycken, dem brukspatron och rådman v. Nackrey förskref från
direktör Ehrenpreus, sedan armeen 1717, 18 gjort allt soprent vid gränsen
och på Dahl, ifrån hvilka båda ställen bergslagen alltid fått 1000-tals oxar,
dock icke nu som förr, sedan flera bruk blifvit anlagda i den nejden.

2) När sal. prosten Riséll 1743 kom till Filipstad, förde han med sig
ett skönt boskapsslag, hvilket nu är utspridt omkring bergslagen och än vidare.

3) K. M. resol. för Nyeds socken den 7 October 1735.

4) Gyltor voro sådana slags milor, som skola brukas än i Dalarne, då

man lägger stockarne i rad öfver hvarandra såsom i en vedkast. Många påstå
än, att detta kolningssätt är bättre och säkrare för eldsvådor, än det nu all¬

mänt brukliga. Såvida berättelsen eger grund, var det ock till före digerdöden,

ty den pigan, som efter förödelsen blef qvar vid Nordmarkshytta, skall tillika

med 2 drängar lagt ihop en gylta, när presten red fram till hyttan.

TILL NÄEVABANBE TID.

377

köra jern x). Sällan fins dock, att denna ogenhet ansågs såsom
någon orsak till saknad i bondens utkomst, utan man gaf
honom goda ord och hvad det mera kunde vara.

Derpå började bönderna efterhand lära sig kola, och sålde
kolen af egen skog. Der flera bruk voro i en nejd, såsom i
Nyed , deledes vissa hemman på hvartdera för mera säkerhet
och att ej stegra prisen för hvarandra* 2); men kungl. commis-
sionen i Filipstad 1677 ansåg sådant för olagligt och stridande
mot all praxis i hela riket. Dock gillade kungl. bergscollegium
på en annan eommissions undersökning denna delning den 23
Nov. 1696 3), och kon. Fredrik stadfästade henne den 27 Juli
1726. Men när Näs, Grums och Carlstads tingslag vid 1735
års riksdag gjorde ansökan att slippa kola till de bruk, dit de
voro anslagna, mer än de nödvändigt behöfde, fingo de det
skäliga svaret, “att det kom an på dem sjelfva att kola mer
eller mindre och NB. det vore deras eget fel, om de satte sig
i skuld, så att de blefvo tvungna“ 4).

* *

5. Svedjande i Värmland är så gammal som sjelfva lan¬
dets namn. Hert. Carl fann nödigt uppmuntra folket dertill
genom en allmän förordning; men allt eftersom bergslagshand-

') Detta finnes af häradsdomböckerna och några likpredikningar, der
brukspatroner högligen berömmas, att de i denna delen kunde öfvervinna det
trögkörda folket.

2) Denna delning förrättades i Nyed den 12 April 1656 af inspectoren
m. m. Anders Lennartsson Svenske, lagman Pleningskjöld m.fl. efter landsh.
G. Soops förordnande. Priset stadgades då till 24 styfver för stigen eller 2
ryssar; men 2 daler k:mt, när bonden tog förlag. Häremot anförde Elfdals
allmoge klagomål vid 1680 års riksdag. På många ställen gafs länge ej mer än
16 styfver för stigen eller 1 rundstycke för tunnan ; sedan ökades till 24 styfver.
Omkring 1747 var priset 3 daler k:mt. På många ställen har länge 6 daler
varit pris courant, men sedan herrar göteborgare blifvit bruksegare, sägas de
hafva ökat till 9 daler k:mt och deröfver. Det kommer dock mycket an på,
om det är bondens egen skog eller om han ej står i skuld, som dock är
mycket rart.

s) Landshöfd. Fägerskjöld skref i anledning deraf den 14 Dec. 1696 till
bergmästaren, att Nyeds bönder skulle plikta 40 mark s:mt, om de sålde, och
patronerna 50 daler s:mt, om de köpte utom sin krets. Kon. Fredrik stadfä¬
stade samma vite för säljaren, men ökade det till 100 daler s:mt för köparen
första gången samt sedan till 200 daler för både köpare utom och säljare
inom jäocken.

*) K. M. resol. för Näs, Grums och Carlstads härader d. 17 October
1735 § 5.

378

LUTHERSKA TIDEHVAKFVET

teringen kommit mer i gång, har sådant blifvit mer och mer
inskränkt. Det gick först löst på finnarne 1641 * 1), emedan de
lära hafva gjort grofva tillgrepp på skogarne; sedan blef i all¬
mänhet allt svedjande i bergslagen förbjudet i 1734 års skogs-
ordning.

Men allmogen på landsbygden har haft allmänna och en-
skildta tillstånd att på sina skatteskogar- svedja 2) efter laga ut-
syning af jägeribetjeningen, hvilken dock genom hög kunglig
resolution af den 7 Febr. 1770 blef vid 30 dal. s:mts vite
förbjuden att utom storverksträn befatta sig med skattemanna-
skogar. Då trodde bönderna, att det stod dem öppet utan
uppsigt efter eget godtfinnande vårda sina skogar och, såsom
orden sedermera lyda i deras förklaring, “vara sina egna skog¬
vaktare, sedan de genom storskiften merendels egde hvar sin
skogstrakt, som hvar och en efter yttersta förstånd vore mån
om att freda och sköta". Men som allmogen skall hafva tagit
fel om rätta (örståndet af denna höga kungl. förordning, skedde
af jägeribetjeningen 1773 3) en allmän syn öfver svedjelanden,
ifrån hvilken tid tillsyn åter började.

Svedjandet har sina förfäktare och sina fiender. Det för¬
säkras förvisso, att derförutan skulle isynnerhet Nordmarks och
vestra delen af Gillbergs härader hafva blifvit öde både på folk
fänad: ty jordmånen emellan deras berg och moras bär eljes
hvarken tillräcklig säd eller bete för boskapen, men huru många
som påstå, att matjorden skall skämmas genom brännandet,
är dock på de mesta ställen syn för saga, att i rågfallen växer
flera år bortåt det hederligaste gräs, hvarför ock händt, att
sådana svedjefall blifvit utsynta på boställshemman, der brist

') Som de ej aktade förbud, utan svedjade bergslagen till skada, skulle
med landshöfd ingens samråd deras kojor och hus uppbrännas och säden, när
den vore mogen, antingen tagas ifrån dem eller uppbrännas (K. M. resol. den
22 Juni 1641). Detta förnyades i K. M. Ordning och stadga för skogarne

i riket. 1647, 1664 och 1734. Ville de bygga sig hemman, hålla soldater och
vara bruken till tjenst med kolning, stode dem fritt att bygga och bo i landet.

Det har alltid varit dem efterlåtet att efter en laglig föregången syn,
der icke förbjudna träd voro, fälla och svedja skog till åker och mulbete (K.
M. resol. för Elfd. härad den 8 Dec. 1680).

3) Enligt K. M. allern. bref af den 25 Maj, hvari jägeristaten tillåtes
tilltala, livem helst de tilltro sig kunna bevisa något brott emot 1770 års för¬
ordning. I anledning deraf hafva åren 1774, 75, 76 och 77 varit åtskilliga
ordinarie urtima ting i häraderna, hvarvid allmogen pliktat 1 riksdal. 32 skill.
för hvarje svedjefall eller bråte.

TILL NARVARANDE TID.

379

varit på mulbete * 2 * 4). När det ock blifvit utrönt, att skogen på
de flesta ställen inom 16 eller 20 år växer åter upp, så att
han blir tjenlig till svedjande, och inga sådana tall anläggas,
der något ämne är till storverkstrån 2); att allmogen också icke
utan största nödtvång och då med sparsamhet tillgriper detta
näringsfång 3), hvarvid de äfven efteråt kunna använda skogen
till kolning tör bruken, så torde ej svedjande åtminstone på
vissa orter vara så skadligt, som det af några föregifves, helst
allmogen, såsom numera sker, söker utsyning vid häradsrät¬
terna med stöd af allmänna lagen, hvilket lär hafva varit me¬
ningen af högståberopade 1770 års förordning4).

* *

6. Timmerhandeln är en betydlig omständighet i Värm¬
lands historia. Gamla, ännu qvarstående träkyrkor och andra
byggnader utvisa, hvilka mastskogar här fordom varit, af hvilka
större delen efter hand i äldre tider antingen måst blifvit upp¬
bränd eller fått ruttna. När Göteborg blifvit anlagd, började
strax timmerhandel på Värmland, och från den tiden hafva
skogarne blifvit medtagna i samma mån, som de legat nära
Venern 5 6).

I lcungl, skogsordningarne 1647 och 1664, der sågtimmers
huggande på allmänningarne blef förbjudet, tilläts dock detta

') Så skedde på Backa löjnantsboställe i Vismim 1770.

2 1 Herr expedit, befallningsman Ekman var vid tingen actor på k.
amiralitetets vägnar, men lät sin talan falla, emedan inga storverksträd voro
tillgripna. Allmogen i Kihls hårad gjorde vid 1731 års riksdag sjelfva på¬
minnelse, att ingen timmerskog måtte uppkolas, och begärde förbud, att sådana
träd ej måtte inåkas i milorna; hvilket Kgl. Maj:t med nådigt nöje och välbe¬
hag ansåg (resol. på Kihls härads allm. besvär vid 1731 års riksdag dat.
d. 6 Dec. 1733 .

s) Allmogen åberopade sig vid Högvalla ting på ett föruyadt synein-
strument, hvaraf befans, att på sina ställen hade de icke svedjat mera på 4 år,
då de trodde sig hafva egen uppsigt öfver skogarne. än en skogvaktare sedan
hade tillsynat dem för ett år (tingsrättens prot. den 3 Sept. 1777). Actor
officiosus, sal. jägmästaren Aronsson, lemnade dem att sådant lagligen utföra,
om de trodde sig hafva fog klandra utsyningarne.

4) Det slår icke fel, att svedjeråg till stor del fyller bristen i det årliga

behofvet af spanmål, och man har sett, att, der allmogen haft godt utrymme
till svedjande, hafva de mått temligen väl äfven i de svåra åren, ehuru mycket
kunnat afgä i sportlér.

6) I Veshärads, Näs, Kihls och Grurns domböcker omtalas ofta för 100
år och mera tillbaka 100-tals tolfter master, der man nu är glad åt hustimmer.

380

LUTHEKSKA TIDEHVAKFVET

att saklöst göra i Värmland, der skog öfverflödade. Men 10
år derefter gjorde den stora hushållaren, Carl XI, häri en
stadgad inskränkning, så att ett visst tolftetal tilldelades hvarje
hemman att årligen hugga 1), hvarvid ock högbemälda konung
förbehöll sig vissa skogar för skeppsbyggeriets räkning, dem vi
(sidan 352) redan nämt. Äfven anbefaldes, att alla stora träd
på andra ställen, som i lilla änden höllo 1 alns diameter ,
skulle krönas.

Härvid har det sedan förblifvit i anseende till hufvudsaken,
fast en noggrannare reglering skedde 1729 2): “om bonde hand¬
lade med något slags träd eller timmer på Norge 3), skulle han
mista varan och gå 2 år i Marstrand tillika med alla dem,
som hade hjelpt honom hugga eller köra. — Städerna omkring
Venern, som handlade med dem, skulle deremot mottaga af
dem både furu-, gran- och gorrtallstimmer efter ett tills vidare
stadgadt pris 4). — Det vore städerna fritt att gifva allmogen
förlag eller contant betalning; men hälften skulle lemnas på
vräknings- och hälften på levereringsplatsen 5 6). På båda dessa

1) På helt hemman 12 tolfter, på halft 8 och på.fjerdedels 4, dock borde
landshöfdingen låta öfverse skogarnes tillstånd i Nordmarks härad, och göra
jemkning, der den behöfdes.

2) Kongl. Maj:ts förordning huru med timmerhandéln i Dahl och
Värmland härefter förhållas skall den 16 Juni 1729.

8) Dock undantagande huggen ved af toppar och vindfällen, dem de emot
tull fingo frihet att sälja till Norge den 17 Dec. 1734 och den 16 Mars 1739.

*i En tolft furublock:

å 6 alnar 1 fot i gluggen 4 daler 8 öre s:mt

å 5*/s » 12 tom » 3 » 16 » »

å 51/a » 9» » 3» »»»

å5 » 9 » » 2 > 16 » »

En tolft gran och gorrtallstockar :

å 6 alnar 1 fot i gluggen 3 daler s:mt
å ö'l? » 1 » » 2 » 16 öre s:mt

å 5 » 9 tum » 2 » > » » ;

hålla de öfriga stockarne furu 6 alnar 14 till 15 tum eller mera, så göres ingen
åtskillnad, om någon annan slock i tolften skulle hålla endast 10.

6) Vräkningen bör ske i Maj och leveransen i Augusti. Efter gammal
vana aflemna Skillingmarks, Jernskogs, Östvallskogs, Töcksmarks, Fogelviks,
Holmedals, Karlanda, Trankils och halfva Blomskogs socknar till Uddevalla-
boarne vid Holmeruds, Töcksmarks och Rankes forsar åt sjön Lelången;
men halfva Blomskog, Silbodal och Sillerud till Göteborgarne vid Krokfors,
Skefors och Hällefors äfven åt Lelången och vidare till Venern. Men timret
från Eda, Köla, Ny och Gunnarskogs socknar samlas vid Jösseforsen, går sedan
i Fjolen genom Arvika och Elgå socknar samt Gillbergs härad till Byelfven.

TILL NÅBVABANDE TID.

381

ställen hade man varit van att vräka timret, men nu blef
dubbel vräkning förbjuden. “

Vid 1752 års riksdag klagade allmogen i Nordmarks,
Fryksdals, Elfdals, Gillbergs och Jösse härader, att de ej i en
tid, då alla deras behofver så ansenligt stego i pris, kunde
hafva sin utkomst med ofvannämda 1729 års taxa så mycket
mindre, som de handlande brukade utländskt mått, drygare än
det svenska * 1). De fingo då tillstånd att föra sitt timmer, till
hvilken inrikes stad, de helst funno sig vid, och sälja det till
hvilken borgare, som bäst betalar 2). Mätningen borde ske
efter svensk aln och mått3).

Men hågen att vinna har gjort, att bönderna stundom
förglömt sjelfva Marstrand och sålt timmer till Norge, särdeles
der vattendragen ligga så till, att de med mera beqvämlighet
kunna skaffa det dit, än inom riket 4). Det har någon kanske
vältänkande nog vågat uppgifva ett förslag5), “om ej lagen vid

Mangskogs och Brunskogs timmer går genom Yermelen till Borgvik och Slotts¬
bron; Fryksdalstimret går genom Fryken åt Norselfen ; men Elfdals genom
Klara elf till Carlstad.

Der östanför sker ingen timmerflottning till Veuern.

’) De begärde 7 daler s:mt för det största slaget och det öfriga i pro¬
portion : men om berättelsen eger grund, skola de hafva fått 4 gånger mera för
■det de kunnat praktisera till Korge. 1671 kostade 1 tolft timmer i Grums
härad 16 öre s:mt och samma är i Jösse härad 1 tolft behållna och gillade
master 27 daler k:mt. Kanske sådana träd numer knappt stå till fångs och om

ett sådant träd behofver 2 till 300 år att mogna, tycks det med sin växt för-

tjena ganska litet om året. Sal. Arch. v. Linné i sin vestgötharesa (p. 240)
förespådde, att barnbarn skulle få sjunga bittra klagovisor för allt det timmer,
som utflottas i Värmland; men det torde så snart blifva efterkommandes nytta,
när det en gång blir slut ; ty man har exempel i de härader, som redan hunnit
göra sig rena för sågtimmer, att allmogen lagt sig mera på åkerbruket, som
visserligen i längden lönar sig bättre.

För redighets skull i handel och förlag skulle ingen af andra städers

borgerskap få gifva allmogen förlag eller drifva handel med dem om timmer

eller hålla betjenter hos dem att draga försorg om flottningen, utan hvar och
en blifve i det distrikt han är previligierad och ingen göre annan förfång.

s) Palmsk. M. S. omtalar det Kungl. Maj:t (utan tvifvel Carl XL gillat
längden' på livar block till 6 alnar och tjockleken 6 qvarter, men att Götebor-
garne sedan började vräka dem, påstående tjockleken till 6 ‘/s qvarter; det var

i den tiden.

4) Nordvest i Dalby går Afundsåsjön genom en å till sjöarne Borangen

och Dypen; vidare genom Medskogs elf till sjön Värmynden och ån Flisan i

i Norge; der möter ett annat vatten från norr ur Basjön längs gränsen genom
Halsjön till Flisan och Glomman och äfven ett annat ur de svenska Krok-
sjöarne; men der är ingen flottningsled till Sverige, utan skulle h varje tolft
kosta öfver */» riksdaler och kanske en del dubbelt att föra öfver land till Klara elf.

5; Carlstads Veckotidning N:o 4, 1774.

382

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

slika fall kunde mildras och om ej riket hade mera gagn af
en hög tull, om timret sparsamt fick säljas till Norge, än att
det antingen genom svedjande eller skogseldar skall förtäras
eller ock ruttna bort, eller förderfvas, sedan det är nedhugget"?
vid hvilka alla omständigheter städerna intet vinna, men all¬
mogen i en ort, om hvilken högstsal. k. Carl XI måste med-
gifva och vi ännu besanna : åker och äng är der ingen *), till
all sin timliga välfärd går förlorad.

Detta är sagdt om Elfdals liårad 2), hvarest 1760 en an¬
senlig myckenhet timmer confiskerades (= beslagtogs) och till¬
lika gjordes onyttigt; äfvenså skedde 1774 med 1,100 samt
1777 med 1,002 tolfter3), hvilka likaledes blefvo afkappadé
och de norskas dam vid Medskogen uppbränd 4).

* *

Tjärbränneri kunde vara ett af vår allmoges lättaste och
tillika säkraste näringsfång, om det blef rätt handhafdt; men
deruti brister mycket, ja, snart sagdt, allt. Jag har icke mer
än en gång 5) funnit, att det någonsin varit påtänkt utom hus-
behof, förrän i kon. Fredriks tid.

Då utgaf den om Värmlands allmoges välstånd så ömsinta
och nitiska landshöfdingen, Bar. Ribbing, af eget bevåg den
24 Sept. 1734 till konungen förslag om ijärbränneriers inrät-

r) K. M. nåd. resol. för Elfdalen 1680.

2) De andra 4 gränshäraderna: Nordmarks, Jösse, Gillbergs och Fry ks-
dals anhöllo i underdånighet vid 1734 års riksdag att enligt K. M. resol. den
12 Juli 1720 å enskilda hemmans skogar med måtta och beskedlighet under
kronobetjeningens inseende få hugga timmerskog, hvilket nu genom en uppläst
jägeribetjeningens publication skulle vara dem förbjudet, och att de inom 3 mils
bredd från gränsen skulle få fritt hugga svedjeland: men K. M. kunde ej lemna
dem friare disposition öfver sina skogar, än dem efter förra förordningar för-
unnadt är (K. M. nåd. resol. för bemålda härader den 10 Jan. 1735).

3) Orsaken, hvarför bönderna fält dessa, skall hafva varit, att de i Norge
skulle få till 3l/a riksd. eller 69 daier k:mt tolften i st. f. 12 å 15 dal. k:mt i
Klara elf (Carlstads veckotidn. N:o 4, 1774).

4) Carlstads veckotidn. N:o 20 och 30, 1777.

6) En borgare i Carlstad, Olof Elofsson, hade vid Ström och Byelfven
anlagt ett s. k. beckbruk, men det är ovisst, huru länge och huru långt han
dref det; ty sedan en köpmansenka från Göteborg 1665 tog inteckning och
uppbud deri för 200 riksdalers skuld, fins ingen underrättelse mera derom (Näs
härads dombok).

TILL NÄRVARANDE TID.

383

tande i Värmland a). Konungen lemnade rikets ständer del
deraf vid nästa riksdag och genom nådig skrifvelse den 3 Oct.
1727 landshöfdingen tillkänna, att ständerna ansett saken med
välbehag 2) samt lemnat i landshöfdingens frihet att härvid
ställa, som honom bäst syntes.

Denna herre lät därför den 13 påföljande utgå bref till
kronofogdarne att uppläsas å alla predikstolar jemte förteckning
på de socknar, der tjärbränneri komme att inrättas, samt gaf
instruktion, huru till en början verket skulle gripas an 3), till
dess tillräckligt manskap från Kalmar län nästa vår framkom,
som om tjärbränneri egde nog förstånd att lära allmogen 4),
och till hvilkas skjuts och belöning konungen på ständernas
underdåniga tillstyrkan hade lemnat en summa penningar, på
det att värmländingarne ej måtte hafva något besvär af dem.
Landshöfdingen “förmodade och drog det goda förtroende till
allmogen, att de en sådan hans Kongl. Majrts nådiga omsorg
läte sig om hjertat vara och med all flit derhän arbeta, att
detta verk komme med första i fullkomlig gång så mycket mer,
som landshöfdingens förslag ej hade annat ändamål, än att all¬
mogen i Värmland, som eljes har svårt att utgöra sina ut-
skylder och skaffa sig födan, måtte hafva ett tillräckligt tillfälle
till deras utkomst". Slutligen önskade denna herre allmogen
till detta verket en rik och ymnig välsignelse5).

') Hans skäl voro, att »här fins skog till öfverflöd, der årligen hugges
blockar, sågstockar och timmer till 1000:tal, och att allmogen således af sin
skog kunde göra sig tredubbel nytta, nemligen af sjelfva trädet, af tjäran och
af kolen, som qvarblifva i milan efter bränningen, hvilket allt herr baron och
landsh. tog i ömt öfvervägande för denna allmogen, som merendels sitter vid
magra sädeshemman och af skogen måste hafva sin förnämsta utkomst.»

a) Rikets ständer behjertade bland annat, »att Värmland nästan öfver
allt af innebyggare är så talrikt, hvilka dagligen förökas, så att hvarken åker¬
bruket eller andra hittills idkade näringsmedel förmå dem länge uppehålla, ännu
mindre i förmöget tillstånd dem sätta, med mindre en slik inrättning bringar
dem i rörelse, hvilket för en måttlig möda och kostnad kan inom kort tid till¬
skynda dem en ymnig vinst.»

s) Medan vintern, skulle hvarje bonde, som betalte lagmans- och härads-
höfdingepenningar, i de anslagna socknarne uppbryta, hemföra och under skjul
lägga 8 lass ved af fururötter, furuqvistar eller feta lågor. Tjäran skulle stå
dem öppet att utan tvång sälja till hvem de ville.

4) Detta hade ständerna beslutit, emedan det var kunnigt, att, fastän
somliga i Värmland brände tjära, förstodo de dock icke konsten rätt såsom i
Jiäs härad, der långgrafvar och blåsbälgar nyttjades, hvarigenom tjäran ej så
fullkomligt utpressas, som der rätta tjärdalar äro inrättade.

5 Det exemplar, som upplästes i Kihls moderkyrka, förvaras der ännu.

384

LUTHERSKÅ TIDEHVARFVET

Fem år derefter eller den 30 Dec. 1732 lät högstbemälda
konung landshöfdingen, Bar. Wrangel, veta, det man tänkt in¬
rätta i riket en allmän tjärhandels-societet, hvarvid landshöfdin¬
gen inom 6 veckor borde tillkännagifva: “huru mycket tjära
ungefär tillverkades årligen i länet, till hvilket pris bonden
kunde sälja tjäran utan skada till borgaren, och huru mycket
skäligt borde borgaren bestås; huru stort qvantum hvarje stads
borgerskap ville åtaga sig, och huru mycket förslagsvis kunde
åtgå inom höfdingdömet" .

Så goda och herrliga anstalter och kanske flera hafva
varit vidtagna till det nyttiga tjärbränneriets uppkomst i Värm¬
land; men jag vet ej, af hvad orsak det härrör, att man än i
dag nödgas i allmänhet säga om detta näringsfång, som drängen
sade om de bortkrupna kräftorna: “ Det år vål, de äro ibrefvetr
ty i korgen finnas de icke 1).

* *

8. Körslor och foror torde blifva det mesta, som syssel¬
sätter större delen af vår allmoge. I början voro vägarne så
obanade, att de om sommaren måste klöfja på hästryggen ända
intill sjelfva jernet, men då var rörelsen icke heller så stark ;-
sedan kommo kärror i bruk.

Häradsdomböckerna omtala, huru ock allmogen i början
var trög i denna syssla och kunde ej vänjas dervid utan efter
hand, äfvensom vid kolning. På lång tid var väl icke något
visst utsatt huru mycket, som skulle köras på ett lass, men
1734 blef detta stadgadt2).

Vid förtjensten är skillnad på, antingen bonden kör i Bergs¬
slagen kol eller malm 3), eller han direkt gör endast resan åter

1I På, få ställen är ock bättre lägenhet till hartzkokning än hos oss mest
öfver hela landet, men jag vet ej, om ännu någon har tänkt derpå. I detta år
1778 skall kapten Brelin på Kemmene hafva anlagt ett tjärbränneri, med
hvilket han med flit ernar fortfara.

2) Ingen tvinge bonden vid förbudsbrott, att om vintern taga mer än 2
sk:pd och 3, 4, högst 5 lisp. på släde samt om sommaren 3 sk:d på 2 hästar
(K. M. res. på allm. besv. § 89, 1734).

s) De idoga fryksdalingarne isynnerhet resa, med stora ”forkassor”
utrustade, till bergslagen, att de kunna ligga qvar till 14 dagar, och köra då,
antingen jern från hyttorna till Filipstadsboarne eller kol eller malm till hyt-

TILL NÄRVARANDE TID.

385

och fram till Bergslagen att hemta tackjern till bruken. Vid
den förra händelsen kan man med hästen om dagen tjena från
6 till 10 dal. k:mt; men de andra få eftersom herrar patroner
eller bruksinspectorer i anledning af behof och väglag utsätta J).

Denna födkrok nyttja bönderna, allt efter som de lyda
under bruken eller bo bruken nära. Gränsbönderna hafva vid
starkaste jernkörslorna om vintern gerna annat att syssla med
sina hästar, dock vänja de sig väl efterhand, såsom deras kam¬
rater gjort förut.

Utom jernforor finnas hufvudsakligen inga andra i Värm¬
land, då man undantager marknadsgods och något mera, som
Olmehäringarne köra från Ghristinehamn och Alsters sockenbönder
från Garlstad till Filipstad och Bergslagen.

Många som ega insigt i den saken tilltro sig finna fel vid
allmogens körslor om sommaren, att de bruka kärror* i 2), då
ganska få hafva så starka hästar 3), att de kunna draga öfver

torna. Med stångjernsforor från Gravendalsverken hafva ock fryksdalingarne
god förtjenst ; men Lungsunds torpare taga merendels detta jern hos faktoren

i Filipstad och föra det på vågen i Christinehamn.

1j Vid 1731 års riksdag gjorde Fryksdals härad underdånig ansökan om
påökning för stångjernsforor och andra körslor i och utom bergslagen äfvensom
för sina salukol; men som sådant kom an på beting och öfverenskommelse
emellan patroner, bergsmän och bönder efter tidsomständigheter, så skulle för-
blifva som hittills (K. M. resol. för Fryksd. hårad d. 6 Dec. 1733).

2) Värmlandskärrorna äro visst vackra, så att, om en bonde omkring-
Alingsås eller Göteborg mötte en af vårS, skulle han knappt tro, att det vore
bondekipage ; men deras ställning skall ändå göra lasset tungt, hvarför föreslås
vagnar så gjorda, att lasset blefve lagdt efter bredden nära fram åt hästen, så
att fram- och bakhjulen komma att stå närmare ihop än på vanliga vagnar.
Utom det att bonden då kunde lätt köra 4. 5 sk:pd och så vunne åtminstone
fraktlön för x/2 efter hästen i hvarje resa, hade han dock alltid besparing på
ett drängdagsverke. Der bonden ej hade mer än en häst, kunde 2 lägga sig
ihop om en vagn. Vore ej vägen lång, kunde ock som på andra orter bru¬
kas oxar.

3) Värmlands hästar hafva vidt och bredt varit berömda från äldre
tider; dock torde nu för tiden en god del af de bättre härstamma från Norge.
Orsaken kan vara den, att vid häradsrätterna alltifrån 1650 till 1690 talet blef
vid 40 marks vite allmogen förbjudet att hålla sto, efter hingstarne ej fingo
gå stilla, utan gjorde stor skada. Den tiden lär hafva varit ondt efter vallac-
kare). En del af bönderna isynnerhet i Fryksdalen och N. Ullerud samt mer¬
endels öfver allt vid gränsen och i bergslagerna ega vackra och starka hästar;
men sådana kunna ock lättast skämmas, när någon med skjuts resande far fram
såsom Jehu, Nindzis son, for öfver landet. Ett allmänt fel har varit här i
landet med hästbyte, helst på marknaderna, men ock ofta deremellan, hvari-
genom mången bonde gjort sig utfattig. Det torde väl leda sitt ursprung fran
Norge, hvarest på somliga ställen varit vanligt att byta hästar på kyrkovallen,
medan presten stått på predikstolen.

386

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

1 1h skeppund ; om vintern åter, att deras slädar icke äro
rätt gjorda 1).

* *

9. Fiske underhåller till stor del många hushåll i Värm¬
land, men kunde göra det med mångfaldiga flera. Här fins
sällan någon gård, som ej eger en fisksjö, men många äfven
till 8 å 10 större och mindre, alla med fisk till mer eller mindre
mån, åtminstone abborre, mört och gäddor, men ock somliga
mycket fiskrika. Jag vill ej tala om Venern, der antagligen
alla ätliga fiskslag finnas, som gifvas i insjöar, när man undan¬
tager röding och ål 2). Men de smärre sjöarne hafva ock hvar
för sig ett eller flera slags smaklig fisk 3).

Skogstjärnarne slå sällan fel, fast gemene man har en van¬
tro, att det är likaså olyckligt säga någon till, då man går dit,
som att möta qvinnfolk. En del af dessa tjärnar hafva fått

1i En del har att klaga, att de äro för smala i gången och sålunda allt¬
för mycket uppgröpa yägarne ; men det är en påtaglig svårighet, att, efter de
äro med skåkträdet fastade vid skäckerna, slänga de af och an i backknippor
och måtte kosta armstyrka att styra med tunga lass utfor branta backar. Detta
skulle kunna hjelpas, om jernlänkar fästades från medan till skåken å ömse
sidor. Eljes vore väl Nerikes malmslädar de bästa till tackjernsforor, om ej
stenig väg så ofta vore här hinderlig.

2) Herr Prem.-ingeniör Marétius i sin beskrifning till kartan öfver
Venern har uppräknat all slags fisk, som der fins och nämner äfven ål, men
jag måste bekänna, att huru mycket jag efterspanat denna smakliga fisk, har
jag dock aldrig funnit någon, som träffat honom i de vattendrag, hvilka gå åt
Venern och Vesterhafvet och sålunda ej i Värmland; men väl */. 4 mil derifrån
i sjön Elflången öster om Carlsdal och Svartelfven, men den sjön går genom
Jerleån åt. Mälaren och Stockholm. Jag blef storögd, när mig berättades, att
en landtmätare funnit ål i ett kärr vid Gunnarskog, och en skjutskarl ville
förvissa mig, att han fångades vid Immetorpshyttan vid Möckeln, men än har
ingen kunnat visa mig honom in natura. Den förra har troligast inbillat bön¬
derna det, då han sett en svart vattenorm, eller ock har han ej sjelf förstått
bättre.

3) Braxen, pankor, id, lax, laxöring, lake, nors, gös, sik, siklöjor, rudor,
asp, sutare, stam, stäfling m. m. Röding fins i Yngen, St. Ullern, Sund-
sjön, Äng sjön och många småtjärn vid gränsen. Kräftor, stora och sköna på
somliga ställen, fångas till myckenhet mestadels öfverallt nedanför grad. lat.
•59: 35 å 40 m. Nu på några år hafva de börjat flytta sig sjelfva längre norr
i elfvarne, hvarpå fins exempel i Gåsborn i Svartelfven. Att de ock låta flytta
sig och trifvas åt norden, synes vid Adolfsfors gr. 59: 53 m. och Lysebäck
vid Lysvik gr. 60, der häradshöfding Gunnarsson och comminister Bergius
hafva i sin tid planterat; men kräftorna tilltogo så inom kort, att de på sist-
nämda stället nästan alldeles utödt den myckna laxöring, som förut var der.

TILL NÄRVARANDE TID.

387

sitt namn af den fisk, som antingen fins der ensam eller ock
mest *)• Eljes äro alla de stora vattendragen och elfvarne, som
jag i inledningen till boken uppräknat 2), temligen säkra visthus
för sina naboar, såvida de ega tid, eller rätt insigt, eller råd
att hålla sig fiskredskap 3). Men sjelfva tiggaren kan ju åt¬
minstone meta.

Till bevis att det äfven brister för våra landsmän i konsten
att fiska, är mig berättadt, att tyskarne vid Liljedals glasbruk
tagit så mycken fisk ur Venern, att bönderna på Näset i början
blefvo förhäpna och trodde dem kunna trolla.

På Hammarön torde väl böndernas mesta inkomst bestå
af fiskförsäljning, äfvensom ock allmogen kring Venern åtmin¬
stone intill Näset kan aflåta något mer eller mindre, mest
gäddor, lake och sik 4), men vid de smärre sjöarne kan man
ännu ej räkna på någon betydlig afsättning.

Laxfisket i de större elfvarne är i senare tid köpt från
kronan till enskilda. Vid Dejeforsen i Klara elf är det mest
lönande, hvarifrån hela landet, så många, som med någon be-
qvämlighet hinna dit, förses med lax i Juni och Juli månader,
men i de andra elfvarne hafva bruk och hammarverk mycket
skämt detta fiske.

* *

10. drädgårdsskötsel har väl aldrig varit värmländingar-
nes hufvudsak 6). År 1637 kunde man icke göra räkning på
mer än en trädgård i hela landet, förmodligen vid Sandbäcken,

1) Äborrtjärn, Braxentjårn, Oäddetjårn , Laxtjärn , Mörttjärn etc.

2) I Lungsund isynnerhet bjuder folket till att fiska, kan ock något
sälja; men i Bjurkårn, der äfven så godt tillfälle vore i deras vackra sjöar,
har folket ej tid för bergslagsarbete att sköta fisket annorlunda än som bisak.
Men hela detta vattendrag är skönt och nppräknas pag. 8 not 4).

8) Archiator v. Linné i Vestg. resan p. 258 har uppräknat de flesta
slags fiskredskap, hvilka ock alla brukas i Värmland, om ej flera, men det,
som är mycket gängse och gagnande på ena stället, torde knappt vara kändt på
det andra, e. g. Flåtnot i sjöarne Hyn.

4) Den mycket namnkunniga Amnehäradssiken har nu i senare åren
mest om ej alldeles aftagit. Orsaken skall vara, att ett slags löss har lagt sig
i hufvudet på fisken, som dödat och utödt honom.

6) Detta kan man sluta af Ekenäs biskopsgård. En af sin tids heder¬
ligare slägter i landet (Baroner Bromänners stamfäder) innehade gården son
efter far från 1540 till 1693; men der finnes väl ej spår efter ett enda frukt¬
träd, som på all den tiden varit der.

388

LUTHEBSKA TIDEHVABFVET

och det är svårt att säga, när det kom i smak att anlägga dé
nuvarande ; dock synas några vara temligen gamla 1).

Det torde väl hafva fattats våra förfäder kunskap att sköta
dem rätt och derför, när det icke lönat mödan, hafva de
ledsnat 2).

Nu finnas vackra trädgårdar af åtskilliga slags ofta rara3)
och sköna fruktträd vid en stor del af lierr- och prestgårdarne,
äfvensom ock sjelfva bönderna på många ställen hafva prydt
sina gårdar med aplar och päronträd, särdeles i Fryksdalen ;
men utom några herrgårdar kan väl ingen göra någon afsätt-
ning, som är värd göra räkning på.

Nu börjar framlysa för träd- och örtegårdar i vårt land
en klarare dag. Herr professor Lostbolim har från Upsala ned-
sändt hvarjehanda rara träd och växter, som trifvas här väl
och den möda och omtanke, som herr assessor Ax. Norén gör
sig med plantager af sådana, hvilket ock för honom har mer¬
endels lyckats 4), torde med tiden skaffa landet så mycken

J) Nog äldre än ifrån 1718. Då började den berömliga kaplanen i Carl-
stad Hasselström att med både insigt, nit och flit der anlägga en liten nätt
och täck träd- och örtegård, som ock lär hafva satt smak i många flera, men
efter hans död från 1760 har hans arbete fått förfalla.

2) Sal. Arch. v. Linnés följeslagare genom Holland och England, träd¬
gårdsmästaren Orm, blir stamfader för rätt trädgårdsans i Värmland. Sal.
öfverdirektör Luthman fick honom först till Garlsdahl, der han gjorde en
herrlig början, hvilken nu förfallit; men han kom sedan till sal. assessor Joh .
G. Linroth på Lång och skall både der och flerstädes hafva aflagt prof, att
han var en rätt mästare.

3J Ibland de flera än 20 slags vilda träd och fruktträd i de vackra träd-
gårdarne på Lång och Apertin växa äfven kastanjer.

Herr assessorn har redan på Noresund med stort och smått öfver
100 in- och utländska fruktträd af raraste sorter: Caviller, Kenetter, Astraca-
ner, Pippings, Banderos, pas Banderos, Bon Chretien, d’Hivere, Engariska
plommon eller Ungerska stora sviskon, hittills i allmänhet okända, Valnötter,,
Mandel, Lambergska rötter, Filbers eller Engelska tunnskaliga rötter. Pistacier
hafva en gång misslycksts, men det göres nytt försök. Vinrankor äro nu t
väntan^ och skola planteras på ett nytt sätt se Patr. sällsk. hush. journal
Nov. 1777). Mandelträdet har hos herr assessorn tittat upp emellan 3:dje och 4:de
veckan och Valnötterna, högst till 7:de veckan, fastän professor Rudbeck i sin
tid (Diss. de propagat. plant. Ups. 1686 sade, att de behöfde mest hela året,
innan de kommo upp ur jorden. Korteligen, herr assessorn gör sitt vackra.
Noresund till ett allmänt plantstädle till goda ympar och oeulager för hela landet.
Våra. inhemska löfträd äro isynnerhet: björk, al, rönn, hägg, asp, sälg, pihl,
hilster och hassel. Ask, lind, lönn, oxel och sprakved äro rarare. På öarne
och på stränderna af Venern växer ek till myckenhet, men längre upp i landet
kunna de snart räknas, såsom några i Carlskoga, några i Fryksdalen o. s. v.
Bok har jag ej sett i Värmland.

TILL NÄRVARANDE TID.

389

nytta, som honom sjelf ett odödligt namn, likasom ock hans
bemödande att bringa biafveln hos oss i gång 1).

* *

10. Handaslöjder måste en eller flera gånger här hafva
aftagit, men nu för tiden åter i hög grad tilltagit. När kon.
Carl IX utgaf vid Norrköpings riksdag 1604 den förordning,
att häradshandiverkare efter nödtorft skulle tillsättas 2) och de
öfriga skulle flytta in till städerna, kan man icke tvifla, att ju
sådana äfven funnos i Värmland, der herren då öfver 30 år
gjort sin mesta flit att ställa allt i skick; men likafullt hände
att 1693 fans i Grums härad ej en smed , som kunde smida
en plogbil!, ej heller var der en, som kunde göra folket ett
par skor, och 1711 klagade allmogen i Elf dals hårad , att de
måste resa till Filipstad eller Carlstad för att köpa likkistor,
då någon dog, ty det fans ingen i häradet, som kunde göra
dem 3). Man vill icke förmoda, att det stod så illa till i alla
härader; dock blifva dessa exempel nog till en liten industri
hos folket i den tiden.

Äfvenså var det till slor del med qvinno slöjder. Ovisst
om de i de bättre häraderna kunde förfärdiga åt sig sjelfva
väfnad af ylle och linne i 2 och 3 skaft, utan att åtminstone
till någon del tillita Boråsboarne och Markbönderna 4), men nu
köper väl sällan bondfolket någon slags väfnad, om ej till
grannlåt; en del kan ock sälja en eller annan väf, utom det
brudarne i vissa härader och socknar af gammal häfd äro för-

1) En eller annan har hittills haft någon bistock eller kupa såsom raritet,
ehuru brukspatr. N. Kock utom sin tryckta bok utgaf en särskild Underrät¬
telse om Biafveln för sina vänner i Värmland M. S.; men 1775 skaffade
herr assessorn bikupor från Bohusläu till Kjöla och sedan till Ekenäs och fler¬
städes, hvilka hittills lyckats väl och gifva ett bättre hopp för framtiden, om ej
våra skogar blifva något besvärliga för svärmningen.

2) Hertigen eller konungen hade en sin egen skräddare boende vid
Kallhyttan, förmodligen till folkets undervisning.

s) Häradsdomböckerna för berörda år.

J) I Filipstads bergslag var före 1720, 30 så rart att se en spinnrock
i hnset, som det nu skulle vara att se ingen. I Qunnarskog har länsman
Dan. Bomans hustru lärt qvinfolken att väfva dräll i åtskilliga mönster, och
och har konsten spridt sig än längre ut i Jösse härad. Ej länge sedan hafva
2:ne flickor, en smeds ocn en soldats dotter, fått hederliga premier för vacker
spånad.

390

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

bundna att bortgifva skjortlärft, ullstrumpor och vantar, dem
de merendels förfärdiga sjelfva.

Manfolkens idoghet har i senare tid så tilltagit, att det är
värdt icke allenast beröm utan snart sagdt förundran. För¬
modligen finnas nu de mest vanliga handtverkare : skomakare,
skräddare och snickare, så goda merendels i hvarje socken, som
de förr voro i städerna; men dessutom hafva många gått så
vida, isynnerhet i konsten att arbeta i jern och trä, att de ock
på sitt sätt kunna passera för duktiga mästare, oaktadt en del
tagit det alldeles af sig sjelfva och varit sina egna läromästare.
Det fattas en del af dessa ingenting mer än uppmuntran, att
de skulle blifva stora hvar i sin konst 1).

I timring hafva väl Fryksdalingarne, Ulleruds bönder och
en del Jössehäringar hunnit så långt, att man kan med nöje
skåda deras arbeten. Dessutom förtjenar den trefna Fryksda-
lingen vackert hos andra med tröskning 2), plöjning, rothack-
ning, dikning och i Bergslagen med stenmurars läggande m. m.

* *

12. Fågelskjutande och djurfänge böra heller icke förbi¬
gås vid allmogens födkrokar, fast det i vår tid lönar ganska
långt under, hvad det fordom varit. Öfverallt i skogarne fångas
dock än i dag ansenligt fågel genom bössor, snaror och giller
och åtskiliga mossar äro hos oss namnkunniga för fågellekar 3).
Fågel, som förr merendels stannat hemma i landet eller ock

x) Böss-smeder, båt- och s kutbyggare, bundtmakare, urmakare, hof-
slagare, svarfvare, målare, sadelmakare, vagnmakare, tunnbindare, mur¬
mästare ända intill detn, som murat kyrkor. Till klensmeder tyckes en stor
del yara liksom födda. I Gren af Eudskoga socken har en bonde i flera år
haft inrättadt ett berömdt drällsväfveri.

2) Det berättas hända, att fryksdalingar om hösten tröska hos andra
bönder, hvilka äro sysselsatta med kolning, och då hafva ansenlig vinning, utom
det de i regn och slask få stå under tak.

3) Sådana hafva varit brukliga från äldsta tider. Om jag finner mödan
värdt, skall jag framdeles nämna en eller annan pä sina vissa ställen, men här bör
ej förbigås den tjåderlek, som hertig Carl hade vid Säterbergen på Asphytte-
skog och äfven högbetnälda herres orrelek på Genstigsmossen ej långt deri-
från. Norr om denna mosse är en kolbotten, än i dag kallad Kungabotten,
der nyligen en gammal silfversked blifvit funnen, äfvensom på ett af Säterber¬
gen är funnen en guldtärning och en guldring, hvilket allt bestyrker folkets
berättelser vid Asphyttan och omkring Kroppa om hert. Carls vistelse i landet.

TILL NÄRVARANDE TID.

391

från gränsorten något i Norge, föres ock nu i senare åren an¬
senligt nog till Uddevalla och Strömstad 1). En eller annan
gång kan ock något lass deraf köras till Göteborg.

Högdjur finnas nu knappt inom Värmland kanske till ett
bevis, att folket tagit för mycket, då de funnos och det var
lofgifvet att fälla dem 2). När alla slags sådana 1647 och
1664 fridlystes öfver riket3), gafs dock tillstånd att i Dahl och
Värmland fälla dem i laga tid, hvilket kon. Carl XI år 1680
confirmerade (= stadfästade) för Elfdalen såsom skattlagdt mest
i anseende till skog och djurfångst. Men 1684 förbjöd lands-
höfdingen att skjuta elgar 4) och från den tiden hafva de mer
och mer förbjudit sig sjelfva.

Men ro f djur, tyvärr! finnas ännu i Värmland till större
myckenhet, än mången skulle önska, fast heller icke lika emot
hvad förr varit5); dock äro de så tillvida nyttiga, alt allmogen

x) Den mesta fågel här fångas är tjädrar, orrar, hjerpar , snöripor och
änder. Beckasiner, morkullor, rapphöns, åkerhöns m. m. äro mer sällsynta.
Grågåss hålla öfver sommaren hus i Dahlbybergen, der folket åtminstone gör
sig nytta af deras ägg. Är 1775 egde brukspatron C. G. Robsahm på Letha-
fors 3 ungar af det slaget, hvilka ehuru fullväxta voro mer spaka än våra hem¬
tama, men en gammal hona var ingen möjlighet att tämja. Huru det sedan
gick, är mig obekant.

2) Elgar bidrogo till stor del till finnarnes första uppehälle här på orten.
Den namnkunniga Lång-Christoffer i Sundsjön kom omkring 1600 till de
norra bergslagsskogarne med all sin egendom: en yxa och en bössa; men han
träffade en morgon under brunsttiden 11 elgar, af hvilka han fick skjuta 5,
hvarmed han började sätta hushåll. År 1680 klagade Elfdalingarne för k. Carl
XI, att dalkarlar och finnar fälde högdjur på deras skogar och sålde till stor
myckenhet hudarne på Norge. Nu äro både elgar och rågetter en stor raritet
att få se; dock skola 1742 7 stycken af de senare hafva varit fälda i Elfdalen.
Vilda hjortar och renar måtte väl sällan eller aldrig varit funna här.

s) K. M. ordn. om jagt, djurf. och Fågelsk.

4) Se Jösse h. domb. pro h. a.

6, Pä Björnskallsudden i Sundsjön står en tall, i hvilken 100-tals björn¬
skallar varit uppspikade, som mest alla blifvit fångade i Lång-Christoffers tid.
Äfven fins en sådan tall efter en annan finne på en holme i ett tjärn emellan
Kjöln och Skillingmarks socknar. År 1648 och 49 uppvisades endast vid
Filipstads häradsrätt 27 björnhudar utom vargskinn. Folket hade då lättare
att fånga björnen än nu; ty de brukade s. k. björnled, hvilka då stundom
gjorde skada på menniskor, men vore nu farligare, sedan landet är mera upp-
fyldt af både folk och fänad. Doek kunna ännu några finnar visa, huru de
varit gjorda. Utom björn finnas här nog ansenligt med vargar, varglon och
råfvar. Rarare äro mård, utter, gräfling, hermelin. Vi några de senare åren
hafva båfrar flyttat sig i våra elfvar och de vattendrag, som genom bergslagen
komma från Dalarne. Commissarie Beckström har i Gillbergs härad sett en
svart ekorre (Kaarberg Biss. de Ver mel. 1690 nämner blå), och för 3 år sedan
sköts en hvit råf vid Nors prostgård, dock ansågo vi snart denna för ett slags

392

LUTHEBSKA. TIDEHVARFVET

och isynnerhet finnarne får afsätta en stor del af dessas skinn
och hudar antingen inom riket eller kanske till Norge.

* *

12. Handel får man ock efter omständigheterna anföra
bland Värmlands allmoges näringsfång. Den kan stundom be¬
stå deri, att bonden den ena årstiden för nöd skull säljer,
hvad han en annan tid nödgas för dubbelt köpa tillbaks af
stadsbo eller granne. Dock äro väl i få socknar bönderna så
usla* 1), att de ej hafva något att aflåta, hvaremot de kunna
tillbyta sig sill, salt och spanmål. Men i denna delen måste vi
betrakta åtminstone hvarje härad särskildt, när vi komma
längre fram.

Af hvad som redan är anfördt, kan man någorlunda in-
hemta, hvarmed allmogen i allmänhet kan göra någon afsätt-
ning. Sedan städerna i detta tidehvarf kommo till mer och
mer stadga tillika med Bergslagen, och flera bruk blifvit an¬
lagda, har den väl blifvit mycket lättare och mera förmånlig,
än den var förut, fast folkhopens tillväxt i städer och vid bruk
gjort behofvet större, än att landet inom sig sjelf kunnat fylla
allt, och i följe deraf varorna dyrare 2).

Från äldre tider hafva isynnerhet gränsbönderna haft någon
slags frihet att handla på Norge. Mig synes, att kon. Carl
IX:s förordning af Örebro den 10 April 1603 i den delen egde
sin goda grund. Han förbjöd, att ingen svensk skulle få borga

missfoster. Sal. Arcll. v. Linné, som så noga kände alla naturens riken, hade
dock aldrig sett kattlo och ombad de studerande från Värmland, Dalarne och Norr¬
land 1762 att ur fjellen skaffa honom en, död eller lefvande. Ar 1766 fick jag
ändtligen en lefvande af herr hofjunkaren Löwenhjelm på Sälboda till Archia-
torns stora nöje, men innan den kunde komma till Upsala och Stockholm, dit
Archiatorn bestämde honom, dog han. Denna och ett skinn, som jag 1772 fick
med sal. herr landsh. och commend. friherre Tilas sända från Säby till mer-
bemälda herr Archiator, bevisa dock, att kattlon finnas både i naturen, hvarom
dispyt varit bland de lärda, och äfven i Värmland.

1) De ställen, der behållna bönders barn eller barnbarn nu sitta fördju¬
pade i skuld öfver öronen såsom kolare eller torpare, eller ock äro utdrifna
såsom tiggare, förbigås dock. här.

2j Gränsbönderna, som i bergslagen kallas Vestbyggar, hafva årligen
vid Trettonhelgen fört med sig till Filipstad och bergslagen en myckenhet vik-
tualievaror af alla slag, då de rest dit att afhemta sitt oxjern ; men i senare
tid har man börjat klaga, att denna tillförsel till största delen aftagit, sedan de
nya bruken bygdes vester på landet.

TILL NÅE VAKANDE TID.

393

någon vara eller gods hvarken af eller till dansk eller norsk
man, emedan det var exempel på att så ofta skett dispyt i be¬
talningen. Eljes skulle handel och vandel få lagligen drifvas
enligt previlegier.

Denna lagliga previlegierade handel bestod hufvudsakligen
deri, att bönderna fingo i Norge eller hemma på marknader
af norska undersåtar handla tör contant eller tillbyta sig hvaije-
handa nödvändiga varor, helst sill, salt, tobak, kjersing, kläden,
hästar m. m. emot det s. k. oxjern, som de i Bergslagen af-
hemtade till betalning för sina oxar. När kungl. kammarcol-
legium 1687 den 6 Maj förbjöd oloflig jernhandel med de norska1),
begreps dock ej oxjernet derunder, hvarför denna handel, som
skett efter gammal vana, stadfästades af kon. Fredrik 1723 2).

Aret förut hade likväl högstbemälda konung stadgat, hvad
allmogen skulle till Norge få afföra eller derifrån hemta emot
riktig tulls erläggande 3), och dervid har det i anseende till
hufvudsaken förblifvit intill vår tid.

Denna handelsfrihet har gjort, att knappt någon bondpojke
gifves vid norska gränsen, som ej är mera känd och hemma¬
stadd i Chrisliania och Fredrikshald samt nu på någon tid i
Strömstad och Uddevalla 4) än i sina närmaste städer Carlstad
och Amål. Bönderna föregifva bättre köp på de förstnämda
ställena, men det är sådant, som oss icke angår.

I 1722 års tulltaxa tilläts de norska innevånarne att ej
annorstädes försälja deras varor än på de vanliga marknads-

*) Kungl. kammar colleg. bref till landsh. Wrangel.

2) Resol. på allm. besvär § 87 ; confr. resol. på Filipstads bergsl. an¬
sökan den 3 Juli 1729.

3) I K. M. Tulltaxa för Jemtlands, Herjeådalens och Värmlands tull¬
kamrar vid n. gränsen den 9 Jan. 1722. Utgående varor voro: stångjern,
stål, jernsraide, gjutet jernarbete, arbetad koppar, metall och mässing, allehanda
slags lärfter och vadmal, humle samt slip- och brynstenar. Råg, malt och korn
skulle få utföras endast då, när de gälla 3 och hafran 1 dal. s:mt tunnan. In¬
kommande varor: norskt salt, hvarjehanda salt fisk, blå brynstenar, qvarn-
stenar och allehanda viktualievaror, allt emot tull; hästar, ston och småboskap
fick införas tullfria.

Sedan sillen på de förflutna 30 åren dragit sig till bohusländska skär¬
gården, har Varmlandsbonden uppsökt vägen till dessa städer, dit han för
pengar, spik, viktualievaror, fågel, hudar m. m. och tillbvter sig sill. ' Man
har i Carlstads veckoblad klagat att denna böndernas handelsväg hindrar jern-
forornas skyndsamma gång; men de bönder, som än ega sig sjelfva, påstå, att
de på en enda Strömstads- eller UddevaUaresa kunde med häst och karl
tjena sig en tunna sill, bvartill de eljes skulle få göra 3 å 4 bergslagsresor, så
länge silltunnan i Carlstad kostar 10 till 11 plåtar.

394

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

platserna eller emellan marknadstiderna i de närmaste städer
vid 100 dal. s:mts böter och varans confiskation (= beslag¬
tagande).

Sådana marknadsplatser och marknader vid beqväma års¬
tider har Värmland haft tillräckligt om icke till öfverflöd. De
förr (sid. 155) nämda hafva efierhand blifvit ökade med flera;
utom det att Bergslagen af ålder haft en torgdag hvarje vecka
i hvarje stad.

Våra förnämsta och största frimarknader äro Christine-
hamns Fasting och Carlstads Fermessa , hvilka båda besökas af
mycket folk. De öfriga marknader både i städerna och på
landet äro mindre, der mestadels victualiev aror eller boskap
säljas x). Men utom sina inhemska marknader besöka ock

0 Värmlands marknader ske nu för tiden i följande ordning:

Jan. 13. Christinehamn , fordom Bro. 0

Febr. 4. Strand i Silbodal, flyttad från Arjeng i samma socken.

Febr. 10. Carlstads vintermarknad, beviljad af kung], kammar- och eomm.-
collegierna 1688 i st. f. Fastingen, som efter mycken träta flyt¬
tades till Christinehamn. Denna skulle heta torgdag, men plägar
dock påstå öfver 8 dagar.

Febr. 25. Christinehamns Fasting, frimarknad, flyttad från Carlstad 1688.

Här afslutas mestadels stångjern spriserna.

Mars 13. Osébohl, ej långt från Ny sockens kyrka i Elfdalen, isynnerhet in¬
rättad för hästhandel; har förr stått samma dag som Kronsäters
marknad i Norge, 12 mil derifrån, men borde än flyttas längre
fram till den 18, 19 Mars.

Juli 10. Carlstads Fermessa, urgammal frimarknad.

Aug. 24. Nysätersbro i Gillberga, oxmarknad.

Sept. 5. Skoga i Elfdals Råda, oxmarknad. Denna har likasom Osebohl stått
endast i några år. Äldsta marknaderna i Elfdalen voro vid
kyrkorna: Ermessa, Morntessa och Adventssöndag, hvilka kon.
Custaf Adolf 1625 previligierade för Filipstad; men på 1660-
talet beviljade Kungl. Maj:t häradet en marknad 20:de dag Jul
vid Likenås och 1680 kommo häradsboarne öfverens att hos
konungen söka den 9 Januari till marknad vid Byn i Ekshärad,
men ingen af dessa 5 sista är nu mera till.

Filipstad, ansenlig oxmarknad, kallad Stora oxhelgen. Lilla ox¬
helgen, som stod 8 dagar förut, blef aflagd 1744.

Warpnäs, oxmarknad i Nor socken, 1722 flyttad från Brobacken.
Edane, oxmarknad i Brunskog Denna marknad, som af hedenhös
stått vid Sulevik, flyttades 1722 till Skårmnås och 1756 till
Edane. Eljes flyttades ock 1722 femtedag pingst-marknad från
Sulevik till Skärmnäs, som dock ej nu nyttjas.

Ambergshed i Sunne socken, oxmarknad, är ej gammal Förut hade
Filipstad kon. Gustaf Adolfs previlegier att vid Fryksdals
kyrkor hålla marknader på samma dagar, som äro nämda vid
Skoga.

Sept. 12.

Sept. 19.
Sept. 23.

Sept. 25.

TILL NÄRVARANDE TID.

395

värmländingarne, eftersom de bo beläget till, Örebro, Sköfde,
Mariestads, Rödesunds, Hofva, Åmåls, Dalbergså, Greans, Lek-
hytte och längst bort Skenninge och Lidköpings marknader
samt Kronsäter i Norge.

Om städernas mer eller mindre inflytande på handeln i
landet samt deras gagn eller skada för framtiden torde blifva
bästa tillfället att tala vid hvar stad särskildt. Här kan vara
nog i allmänhet låna orden af en annan historieskrifvare öfver
en viss provins i riket1): “änskönt några de förmögnaste kunna
hålla ut och jemväl derigenom lägga tillsammans penningar,
hjelper det dock sällan, utan fastmer stjelper både städer och
landet med tiden, emedan när handel och vandel stannar inom
några få personers våld, varda merendels de mindre förmögna
mycket tvungna uti, ja, ofta satta alldeles utur deras närings-
rörelser, och då är det allmänna bästa hvad allra minst, men
enskild fördel och girighet hvad allra mest påtänkes“. Då det är
en klar sanning, att städerna äro bygda för landets skull, synes det
mig vara förnuftigast handladt af hvarje stadsbo att så skicka
sig emot landtmannen i goda dagar, att han ej sjunger fröjde-
visor och tycker sig hafva fått ett slags hämd, om någon olycka
timar staden. Både stad och land torde ock så bestå bäst i
längden.

* *

Bergslagen i Värmland

är grundad på malmtägt ur Nordmarks och Persbergs grufvor,
om hvilkas ålder vi förut talat. Som de ligga i Fernebo, ut¬
gjorde denna socken af början hufvudsakligen bergslagen 2) ; ty

Octob. 2. Christinehamns Matsmessa , ox- och sädesmarknad.

Octob. 18. Carlstads Brittmessa, d:o.

Dec. 13. Carlstads Lucioe, torgdag.

*) Bicchardsson Hall. Ant. & Hod. ad. fin. P. I.

2 ) Det ordet bergslag tages i flera bemärkelser. I den vidsträckta be¬
märkelsen kan hela bergmästardömet kallas så, så vida de vidt kringspridda
bruken äro grundade pä grufvorna i Fernebo. Nyeds och Gunnarskogs socknar
kallas oegentligt bergslag, emedan de för kolning och bruk skulle hafva njutit
knektefrihet 1649 och 1687. Men i den egentligaste bemärkelsen är bergslag¬
en sådan landsträcka, der folket i bondestånd föda sig af grufbrytning och mas-
ugnsbruk, bebo bergsmanshemman af helt annan natur än bondgårdar och njuta
för dem lindring i skatt samt soldatfrihet (Gylleuhaals diss. de Judiciis Metal-
licis. Lond. 1768).

396

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

fastän Carlskoga alltifrån hert. Carls tid varit så räknad, fick
den dock icke bergslagsprevilegier förrän 1650, då der ännu
ej voro flera än 5 hyttor. Äfvenså skedde ock samma år med
Kroppa pastorat , till hvilket ej långt förut flera hemman blifvit
anslagna från bondbygden.

Fernebo och Carlskogas rörelse och handtering är i många
delar så olika, att derom icke kan gifvas fullständigt begrepp,
förrän hvardera kommer att särskildt beskrifvas. Här må vara
nog att vidröra det, som i det nogaste sträcker sig till ämnet
och som angår bergslagen i allmänhet, och då förekomma isyn¬
nerhet följande punkter:

1. Grufbrytningen har förstdags lagt grund till bergslagen,
hvilken tilltagit i samma mån, som grufvorna gifvit tillgång på
jernmalm 1). I förstone stodo de icke under någon uppsigt,
utan hvar bergsman reste till berget och brände lös så mycken
malm, han trodde sig behöfva, den han af brist på landsvägar
ofta måste klöfja på hästryggen. Då grufvorna blifvit så djupa,
att de hade ondt af vatten, höll bergslagen samfäldt en karl

*) Det är ieke utan, att här i landet på åtskilliga ställen varit arbetadt i
både silfver- och koppargrufvor, men de hafva ej gifvit den afkastning, att orten
af denna grund kunnat få namn af bergslag. Af silfvergrufvor torde väl Horn-
klllls vara de äldsta, i hvilka efter hertig Carl Filips död ofta försök varit
gjorda allt intill 1740-talet, hvilka dock ej lönat mödan. Boxeruds silfver¬
grufvor i Millesvik skulle efter långt ödesmål upptagas ånyo 1641, men stan¬
nade snart. Vid elfven Trosan i Carlskoga har varit en silfvergrufva och
hytta, i hvilkens ställe en jernmasugn anlades 1685. På Långbansändes skog
upptogs vid 1650 en silfvergrufva, som 1687 fick sig tilldelad allmänningskog ;
men hon har längesedan afstannat. Likaså gick det med ett annat silfverstreck
vid Gåsbom, på hvilket några bergsmän fingo previlegier 1661. På många
ställen i landet omtalas silfvergrufvor, såsom: Lankegrufvan i Varnum, på
Fjälls skog i Eda, Homviks egor i Högerud, Treskog i Gunnarskog, Enne-
bohl i Dalby, Ny socken och flerstädes.

Kopparstreck hafva ock visat sig på åtskilliga ställen, men åter för¬
svunnit. Torskebäcks torde väl vara det äldsta. Det arbetades en tid på kro¬
nans bekostnad och sedan af enskilda, men hvilar nu i det tysta. Stömne kop-
Jiargrufva i Stafnäs upptogs 1522, men är längesedan ödelagd. Tråskogs
kopparverk i Gunnarskog gjorde en tid från 1676 stort väsende af sig, men
omtalas nu ej mer. Tiden får utvisa, om icke bergslagsfriheten, som för detta
verk erhölls, gör barn och barnbarn i Värmlands bästa socken till torpare.
Stjernebergs kopparstreck vid bergslagens gräns till Dalarne upptogs i början
af detta sekel, men gör numera intet gagn. Anvisning till kopparmalm om¬
talas ock på flera ställen.

Galmejagrufva skall hafva varit på Asphytteskog, utan tvifvel den, för
hvilken borgmästar Håkan Svensson från 1640 till 1649 fick halfva tionde-
jernet vid Storbron; men nu förstår ej folket att skilja skarn och malm. Om
•dessa saker och mera få vi blifva vidlyftigare längre fram.

TILL NÄRVARANDE TID.

397

vid berget att hålla dem vattenfria 1). Ändtligen fingo bergs¬
männen vid hvar grufva tillstånd att med bergmästarens sam¬
råd välja sig en gruffogde 2) och från den tiden har bergslagen
funnit för bättre, att låta vissa grufbrytare bo vid bergen, af
af hvilka de dels efter rotering 3), dels utom rotering köpt
malm 4).

Enligt åtskilliga höga kungl. förordningar är “hvarjom och
enom, som inom riket bor, in- eller utländing, adel, andlig
och ofrälse tillåtet att malmstreck upptaga och bearbeta, odrifne
både sjelfve och efterkommande, så länge de förmå hålla
grufvan i gång och utgöra till kronan dess tillständiga rättig-

*) En sädan var vid Persberg, som fick 1 pund jern af hvarje bergs¬
man för halfva året (häradsdomb. 1644). I vår tid kostar en grufdräng eller
piga Ity båda brukas ömsom) i städsel 1 å 2 r:d, lön 30 å 33 R:d och dertill
skor, förskinn och handskar, men håller sig maten sjelf. Eljes brukas ock ett
annat löningssätt, då grufdrängen tillsläpper all jernredskap i grufvan, hvilket
kallas beting.

2) Kungl. Maj:ts förordn., hvarefter bergsm. skola sig regulera och
rätta den 21 Eebr. 1640 § 2

8) Enligt denna rotering hafva vissa hyttor varit anslagna till hvardera
grufvan under namn af norra bergslaget till Nordmark och östra till Pers¬
berg. Rotering börjades först vid Nordm, arken omkr. 1700 på det sätt, att de
till dessa grufvor anslagna hyttor delades i 10 rotar, af hvilka hvardera hade
sina vissa grufbrytare, som borde emot förlag eller contant hålla dem med till¬
räcklig malm och dessutom icke afsälja till någon annan. Denna inrättning har
vunnit beröm såsom gagnelig, ehuru den undergått någon förändring, som vi
framdeles vidare få märka; men vid Persbarg kom ingen rotering i stånd,
ehuru kungl. bergscollegii bref den 5 Dec. 1701 anbefalde bergmästaren att der
på prof i ett år inrätta rotering, förr än 1759 i Oktober, då 15 rotar här in¬
rättades, bestående af 23 hyttor i Filipstads, 10 i Carlskoga bergslager samt
Saxhytta, Finnhytta, Bovik och Tröshytta i Vestmanland. Detta är längesedan
afklagadt, hvad malmtägten angår, men bibehålies vid taxeringar af grufvo-
genant m. m.

•>) Vid Nordmarks grufvor har räkning varit hållen öfver uppfordringen
af malm, gråberg och vatten från 1751, och utgör malmen på 27 års tid eller
till 1777 års slut 603,212 tunnor eller 22,340 tunnor för år öfverhufvud. Eljes
hafva grufvorna intet år gifvit under 15 och sällan stigit till 28,000 tunnor.
År 1777 var summan 20,223 tunnor. Vid Persbergs grufvor hafva alltifrån
1753 till 78 års början eller 27 år blifvit uppfordrade 696,500 eller årligen
öfverhufvud vid pass 27,800 tunnor malm. Minst har varit 16,081 tunnor år
1767 och högst 39,505 är 1756. År 1777 stog till 29,508. Ar 1747 gaf stor-
grufvan ensam 21,400 tunnor, hvilken sedan en tid låg öde, men nu åter med
vinning arbetas genom eld- och luftmaskinens första biträde. Vid Långbans
grufvor, som merendels äro hyttelagets egna, har gruffogden Johan Tngström
hållit räkning i 14 år från 1764 till 1778, då der blifvit vunna 69,360 tunnor
eller 4,955 för året. Vid de andra grufvorna hafva gruffogdarne C. G. Ber-
genliem för Nordmarken och C. Joh. Sjöstedt för Persberg gifvit mig under¬
rättelse.

398

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

het1)". Af denna grund eger ingen att “göra bergsmännen
intrång i den grufva, de varit vana att arbeta uti, så att de
grufdelar, som de till blåsningens fortsättande bruka, ej må gå
dem ifrån till Kongl. Maj:ts och bergslagens skada2)". Dessa
äro förmodligen desamma, som nu kallas odalfält vid Nord¬
mark, Persberg och Långban ; men så är ock derutom vidt
och bredt öfver landet af åtskilliga försök gjorda, hvilka lyckats
mer eller mindre 3).

I förstone brändes malmen lös, hvartill hvar bergsman
måste skaffa ved, så godt han kunde; men efter hand har
kongl. bergscollegium dragit försorg om, att Nordmarks och
Persbergs grufvor icke allenast fått sig tilldelta egna skogs¬
trakter, utan ock en hytta blifvit ödelagd för hvarderas räk¬
ning 4). På 1730-talet börjades att spränga bergen genom skjut¬
ning 5), och från den tiden hafva grufbrytarne haft mer besvär

J) Generabbergs-previl. 1649 efr. K. M. placat och förordn. 1723 m. fl.
Detta var orsaken till k. bergscoll. resol. 1686 den 13 Nov. deruti högbemälda
collegium på brukspatronernas ansökan att vid Nordmarks grufvor få upptaga
nya skärpningar och ödesgrufvor förklarade sig ej kunna annorlunda samtycka
än att »bergslagen först blir hörd och om patronerna genom egen conduite
kunna komma derom öfverens». Borgmästaren Olof Persson (Jämfelt) fick
1685 collegii tillstånd att taga malm i jordåsen vid Persberg pä ingen annan
grund, än sedan den grufvan blifvit bergslagen förbjuden för oartig malm, och
han skulle med egen stämpel på jernet stå sin egen risk.

2) Resol. på allm. besvär 1734 § 33.

3) Sådana äro i Filipstads bergslag Taberg, Uddeholmska bolagets, som
pläga årligen gifva 7 till 8.000 tunnor; Finnmossen, som nu är ödelagd och
konsten förderfvad, fastän der skall vara malm q var, af hvilken man fick 150
skepp:d tackjern efter 100 tunnor eller 75 procent; Kartåsen, Agegrufvorna,
Finshyttebergen, Herrhult , Nykroppa och oräkneliga smärre skärpningar på
längre eller kortare håll omkriug alla odalgrufvorna. I Carlskoga har man flera
gånger gjort försök i Orregrufvan, Skripgrufvan, Pålsgrufvan, Malmhöjden,
Utterbäcken dock utan synnerlig framgång. Utom bergslagen hafva varit grufvor
vid Lysaelf för Forsberga masugn. Högfors bruk är previlegieradt på Mångs-
höjde grufvor i Gräsmark; äfvenså Sälboda och Nordsjö bruk på egna grufvor
i Gunnarskog. Vid Opsala i Eds socken, Stömne i Stafnäs, Klingerud i
Grafva, Amåt i Eda, Glumserud i Yeshärad hafva masugnar blifvit anlagda
på egen malmtägt. Näsrämsberget godkändes af assess. Stjernhjelm 1672. Ar
1760 gafs mutsedel på grufvor omkring Yåxnäs vid Carlstad m. m.

4) Yngshytta för Persberg 1689 och Sandsjöhytta för Nordmark samma
år; dessutom tilldelades några skog srep af hvarje närgränsande hytta bemälda
grufva 1685, men i det stället fick Persberg en trakt af Hornkulls skog 1714.

6) Till den iindan hitsändes skjutare från Fahlun. Vid hvarje bårgång
nyttjas 3 personer; men ej länge sedan skickades från Solberga några karlar,
som skulle lära våra att göra bårgången med en person. Men då de märkte
att i dessa hårda bergen gick detta icke bättre än för en, som med svaga tänder
vill äta hårdt bröd, reste de hem i sitt land igen.

TILL NÄRVARANDE TID.

399

och kostnad att skaffa krut *), hvilket tillika med grufvornas
mer och mer tilltagande djup bidrager till malmens dyrhet 2).

Ny konstbyggning vid Persberg omtalas i k. bergscollegii
bref till bergmäst. 1659, hvaraf slutes, att någon äldre varit
förut i drottn. Christinas tid. År 1662 anslogs penningar af
kronans medel till 2 kranars byggande vid Persberg för gruf-
vans vattensamlingar. Året derpå skref k. collegium till berg¬
mäst. både om väder- och vattenkonst vid Nordmarken. Sedan
nämnes der ingen konst förr än 1693 en konstarm i köpman-
grufvan och 1727, då en inrättades, som nedtogs 10 år der-
efter; verktyget såldes och konststatens lön indrogs årligen i
en kassa till hästkonsts uppsättande, när så omträngde. År
1739 utlofvades särskilda förmåner för den, som ville anlägga
hästkonst vid Persberg och således komrno sådana i gång vid
begge gruflagen ungefär 1740 3); men vattenkonster hafva ifrån
samma tid blifvit med ansenlig kostnad inrättade i åtskilliga
grufvor vid Nordmark, Finnmossen, Taberg, Leyelsgrufvan,
Långban, Nykroppa och Persberg, der den sista, hvilken kostade
omkring 60,000 daler och drager vatten ur skärstötens och
masugnens grufvor släptes åstad den 18 Aug. 1778 4).

* *

1) Intill 1753 drog sal. bergsrådet Stockenström sjelf försorg om krutets
anskaffande till grufvorna, men irån den tiden har det varit Filipstads mono-
polium emot det att cassören skulle vinna 6 dal. k:mt på centnern (400 centner
nr Skjebäcks magasin gör 400 plåtar). Som nu centnern 1778 kostar 215 dal.
16 öre, så fattas icke de som påstå, att det vore bäst, om bergslagen finge
accordera med kungl krigscoll. om all i bergslagen fallande saltpeter och an¬
lägga eget krutbruk antingen i Nordmarks eller Yngshyttans elfvar.

2) Malmen kostade 1677 ej mer än 8 styfver och 1 daler tunnan, men
1714 gälde han 24 styfver. Ar 1731 utsatte k. bergscoll. priset till 3 dal. k:mt
vid Persberg jemte ansenligt vite, som förnyades 1745. Ifrån 1756 till 1760-
talet gälde tunnan 3, 4, 5 dal. Sedan har den stigit, så att nu kostar tunnan
12 daler eller 2/a riksdaler och fås knappt ändå. Carlskoga bergslag fick 1693
tillstånd att handla malm vid Persberg och egde del i 1759 års roteriog, men
de köpa nu till stor del vid Dalkarlsberget i Nora socken, emedan, som de
föregifva, mellanköpare vid Persberg skola göra dem den malmen för dyr. Men det
fius väl uppsigt öfver sådant och hör ej till vårt forum.

a) De måtte dock någon gång hafva varit brukliga, ty vid 1677 års k.
commission omtalas afstängd hage vid Nordmarks berg för vindhästarne.

*) Det skedde i herr lagman Plaans och flera herrars närvaro. I konsten
äro delegare herrar baron Chaman, directör Joh. Eberh. Geijer , brukspatron
Öhnqvist, gruffogde Sjöstedt m. fl.

400

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

2. Tackjern&lillverkningen sker nu för tiden i 45 masugnar
eller s. k. hyttor 1), af hvilka 6 äro uppräknade framföre (sid.
321), hvartill vi äfven få lägga Brattfors och Bjurbäck såsom
tillika bygda i förra tidehvarfvet.

Ifrån 1622 hafva 39 masugnar blifvit tillbygda2); men
både af de äldre och nyare hafva tid efter annan 19 åter
blifvit ödelagda eller utdömda 3).

Utom bergslagen eller Filipstads, Kroppa och Garlskoga
pastorat hafva blifvit uppförda 16 masugnar, hvilka till större

1) Masugn är ett ord, som förmodligen inkommit med tyskarne och be¬
tyder en ugn, i hvilken malm och kol inbäres efter mått. Men hytta inbe¬
griper tillika hela trakten omkring masugnen, der bergsmännen bo och h va res t
de uppröjt åker och gräsvallar, för hvilka de gifva hemmans- eller s. k. hytte-
skatt 3 riksdal.

2) Detta har skett i följande ordning (de som äro märkta med * ligga i
Carlskoga):

1624 Grundsjön, Svartsången.

1629 Örlin, Paradis.

1637 Gräs Bosjö.

n1638 Hedenskog, Längbansände, Mögsjön, Mörtkjärn, Skarphytta, Hätt-
%jön, Äsjöhytta *.

1639 Skålkärnshytta.

1640 Tvärälfven *, Boälfven *.

1642 Dalkarsjön, Forshytta, Granbergsdal *.

1646 Sandsjön, orätt nämd sjö.

1649 Sibbohytta *.

1651 Mokjärn, Rämmen, G. Kroppa, Björkeborn *.

1655 Immetorp *, Knappfors *, Qväggen *, Hållsjöhytta *.

1656 Linbäckshytta *, Qvarntorp *.

1659 Låntorp *.

1662 Stjelpshytta.

1665 Strömtorp *.

1669 Ölmforshytta *.

1678 Knngsskogen.

1685 Silfverhytta *.

1687 Svartån.

1688 En ny vid Tvärån * (se 1640).

1691 En ny vid Åsjöhytta *.

3) Båda hyttorna vid Tvårån eller Tvärälfven skola hafva utgått för
uppdämning vid Kortfors hammare. År 1689 lades Yngshytta till Persberg
och Sandsjöhytta till Nordmark. Ölmforshytta har länge varit öde; äfvenså
Bofors eller Boälfs Hättsjöhytta liar ej varit i gång sedan 1690, och vestra
Askags ej sedan 1706. Gamla Åsjöhytta utdömdes 1736. Samma år var en
kungl. commission, efter hvilkens betänkande den 1 Juni 1738, kungl. bergs-
oollegium utdömde för skogarnes besparing och till blåsning vid andra mas¬
ugnar indelta: Haborshytta, Hektor shytta, Herrhult, Kallhytta, Mörtkjärn,
Nyhytta, Örlin, Svartsång. Finshytta blåses nu vid Storbron. Huru det
gått med Björkeborn, är mig obekant.

TILL NÅR YAE ANDE TID.

401

delen blifvit grundade på malmtägt ur egna grufvor, de der
dock sällan hållit stånd *).

I anseende till sitt utrymme i skog och mark äro hyt¬
torna i bergslagen delade i hela, halfva o. s. v. likasom hem¬
manen på landsbygden; men i anseende till tillgång på skog
och kol hafva de fått ännu en annan delning efter inroteringen
vid grufvorna, i anledning hvaraf de borde hafva malm i jem-
förelse2).

Enligt en år 1755 af dåvarande bergmästare uppsatt ut¬
räkning skulle i Filipstads och Carlskoga bergslager årligen till¬
verkas 64,580 skepprd köpetackjern 3) och deromkring har det
i det nogaste förhållit sig 4).

1) Dessa äro: Sunnemo, Uddeholms och Tranabergs, som äro i gäng-
för Uddeholmska bolaget, men Sången är ödelagd, alla 4 i Elfdalen ; Älfsbacka
i Nyed, der Mängs-, Acksjö- och Borseruds hyttor äro öde; Opsala i Eds
socken öde, äfven Forsberga i Lys vik, Brofors i N. Ullerud, Klingerud i
Grafva, Glumserud i Veshärad, Amåt i Eda, Stömne i Stafnäs, Högfors i
Gräsmark. När hyttorna vid Solbacken och Hytte i Varnum samt Vallström
i Visnum blifvit utlagda, Vet nu ingen.

'2) Vid Nordmarks grufvor eller Norra bergslaget äro 10 rotar: 1. Stöp-
sjön 2/3, Hedenskog 1 /a ; 2. Nordm. hytta s/i, Haborshytta 1/l; 3. Dalkarssjön
Vs, Nykroppa 1/s, Asphytta ,/s ; 4. Stjelpet 1/8, Bohlhytta '/s, Kallhytta */ s;
5. Bosjön 2/a, Skålkjern 1/3 ; 6. Fogdhytta 1/a, Mokjärnshytta */<> Finshytta */*;
7. Paradis u/i2, Svartå 1 /i2 ; 8. Svartå V», Forshytta 7 / 1 , Storbron ‘/si 9. Grund¬
sjön */«, Mögsjön ‘/a, Hektorshytta 1/s ; 10. Brattfors ol.

Vid Persberg eller östra bergslaget 15 rotar: Asjöhytta 3/j , Saxhytta 3/4,
Saxån -/3, Hållsjöhytta 6/s, Qväggeshytta 5 d:o, Knappfors 5 d:o, Granbergsdal
V», Långhytta 1 /*, Finnhytta 1/2, Kungsskog */*, Asphytta ‘/a, Gåsborn '!?r
Qvarntorpshytta 8/s, Strömtorp 3 d:o, Linbäck 3 d:o, Askagen 1/3, Svartsången
1/s, Nykroppa ‘/s, Gammalkroppa 1/s, Skarphytta 1 / s , Bjurbäck 2/s> Långbans-
hytta Va, Torskbäcken Vs, Långbansände l/s, Born 1/s, Storbron '/s, Kallhytta
Va, Bohlhytta 1/8, Bovik yf i, Orlin '/<, Mörtkjärn */<> Damhytta ‘/i, Tröshytta
11 4, Nyhytta Vj, Herrhult 1/i, Silfverhytta V-i.

8) I Filipstads östra bergslag 17,537 skeppld; i norra 30,523; i Carl¬
skoga inom bergmästardömet 14,329, utom kergmästardömet 2,192. Då förstods
likväl härunder icke Mokjärnshytta, Nykroppa, Bjurbäck, Kungskog och Carls-
dal, h vilka hyttor intet tackjern sälja; ej heller inräknades vid pass 1,000 skepp:d
oxjern i bergslagen.

V Härom med mycket mera har herr bergmästaren Leyel gunstigt be¬
hagat lemna mig egenhändig underrättelse, som med tacksamhet bör erkännas-
Tillverkningen har varit :

Filipstads bergslag

Carlskoga

Summa

1762

47,247

38,996

15,000

62,247

1764

10,982

49,978

1766

40,050

15,571

56,521

48,860

1768

36,887

11,973

1770

43,114

15,901

59,015

402

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Kronans tionde för masugnarne J) var af början på oviss
fot släld, emedan ofta hände, att den lindrades till hvart 20,
30 skepp. d eller ock en liten viss penningafgift; dock har man
exempel på, att den steg år 1686 till 1,784 skepp:d, men
genom bref till k. bergscollegium af den 13 April 1721 bevil¬
jade k. Fredrik bergsmännens i Värmland ansökan, att få be¬
tala tionden efter viss taxering om dygnet 2), samt förunnade
dem dessutom tre fridygn vid början af hvarje blåsning 3).

Tackjernspriset har fallit och stigit efter omständigheterna.
Vid 1637 års riksdag klagade bergsmännen, att de ej fingo så
mycket för ett skeppund tackjern som Nora och Lindes bergs-

År

Filipstads bergslag

Carlskoga

Summa

1772

44,685

10,654

55,339

1774

45,564

15,911

61,475

1776

47,320

17,454

64,774

1777

42,549

17,667

60,216

387,312

131,113

518,425

0 Tionde påbjöds såväl i bert. Carls placat 1581 som drottn. Christinas
■Gen. previl 1637, sedan man vid Nyhyttas byggnad njutit 6 frihetsår, men
■den togs efter tillverkning.

2) Detta stadfästades den 19 April 1740. På de senare åren har tionde-
jernet stigit efter följande fördelning och gält efter högsta anbudet på tionde-
jernsauktionerna, som i Januari hållas i Filipstad:

År

1762

Filipstad

Tackjern

2,696 skp:d

Högsta pris.
dal. 18 Öre k:mt

Carlskoga

915

» 19 » »

1764

Filipstad

2,300

» 1 » »

Carlskoga

700

» 30 » »

1765

Filipstad

2,579

» » » »

Carlskoga

750

» » » »

1767

Filipstad

2,400

2j/s.

riksdal.

Carlskoga

850

2l/„

• »

1768

Filipstad

1,874

360/64 »

Carlskoga

597

35°/64 »

1769

Filipstad

2,214

37/s

» k 48 mark.

Carlskoga

630

3'/48

1771

Filipstad

2,478

2 riksdal. 14 sk. å 64 mark.

Carlskoga

740

» 14 » » 64 »

1773

Filipstad

2,364

» 45 » » 801/2»

Carlskoga

750

» 39 »

1776

Filipstad

2,653

» 17 » » 18 daler

1777

Filipstad

2,500

» 30 » » 18 »

Carlskoga

939

» 301/s2 sk. å 18 d:r

Således har kronan på ofvannämda 10 års tid i tionde för masugnarne haft för
Filipstads bergslag 1,077,475 dal. k:rmynt och för Carlskoga 304,342 samma mynt.

3) Men när masugn bäres ut eller pipan uppmuras å nyo, bestås ännu 7
fridygn utom dessa 3 kalldygnen. (K. M. resol. på allm. besv. 1734 8 34 och
1739 § 47.1

TILL NÄRVARANDE TID.

403

män; men de fingo det svar genom kungl. resol. den 15 April,
att de skulle, såsom det sker i Nora och Linde, räkna 26
lisprd på skeppundet, emedan de förut ej räknat mer än 20,
och detta vid 3 skeppunds plikt för ett. Sedan hafva de vid
riksdagarne 1720 och 31 påstått att få hälften för tackjernet
emot det, brukspatron får för stångjernet, men det har blifvit
afslaget, såsom ankommande på öfverenskommelse köpare och
säljare emellan 1). Emellertid blir oemotsägligt, att bergsmännen
de flesta år arbetat med underbalans, man må göra räkningen,
huru man vill 2).

Sedan Osmundssmedjorna blefvo aflagda, brukades en lång
tid endast masugnar af mulltimmer; men som dessa icke höllos
för nog starka, började man vid 1740 att mura dem h. o. h.
af sten 3). Dock har erfarenheten länge sedan visat, att, om
oj grunden är desto fastare, blifva dessa både mer kostbara
och mindre varaktiga. Läderbälgar voro brukliga tills för 100
år sedan 4).

* *

3. Bergsmanshamrar kallas sådana, som bergsmännen
enligt de första förordningarne om stångjernssmide (sid. 256)

b K. M. resol. på allm. besv. 1720 och 1731.

2) Såsom för mig är uppgifvet af dem, som tro sig häri ega insigt och
dertill äro oväldiga nog, skall ungefär åtgå till ex. för 160 skeppids blåsning:

Malm 120 lass å 18 daler

= 2,160

dal. k:mt.

Körlön å 41/* dal.

= 360

2» »

Rostved 20 lass å 4 ' /a daler

= 90

» »

16 dagsverken å 2'/s daler

= 40

» »

14 ryssar slark it 12 daler

= 168

» »

Bokarlön 9 ugnar å 12 daler

= 108

» »

Kol 12 daler uppsättningen

= 1,728

» »

Hyttefolkets lön och mat

= 240

» >

Summa 4,894 dal k:mt.

Härtill kommer lön för en dräng och en piga eller gosse. Drängen: städsel
18 daler, lön 150 å 180 daler och dertill 5 par skor, 1 par strumpor, 2 skjortor,
handskar och förskinn, till sammantaget till 80 daler. Pigan: städsel 9 daler,
lön 48 daler, skor, strumpor, förkläde, halskläde ^och lintyg, tillhopa 70 daler;
så att de båda kosta 380 daler utom maten. Ar 1652 upptogs dränglönen i
Filipstads bergslag till 3 fat Osmund och 7*/s r:daler och 1714 piglönen till
20 daler.

8) Sal. herr direktör Luthman uppbygde vid den tiden Carlsdals mas¬
ugn af sten, som skall vara den första i sitt slag

4 1 Bergsm. Pehr Hansson Knöppel vid Hektorshytta tog till skäl, då
han tilltalades för uppskof med blåsningen vid sin masugn 1677, att han med
kostnad låtit göra träbälgar.

404

LUTHERSKA TIDEHVARPVET

bygde vid sina egna hyttor. De voro i början af liten betyd¬
lighet af brist på goda smeder, hvarför ock riksregeringen den
23 Dec. 1636 nödgades förbjuda, “att sådana mera skulle få
uppbyggas inom bergslagen kring Filipstad, Nora och Linder
och de som i vår bergslag voro uppförda efter 1608 skulle
nedrifvas, undantagande Asphytte fjerding och de i stadens elf“ .
Sju af de förbjudna blefvo dock åter lösgifna den 23 Febr.
1640, sedan goda smeder voro anskaffade1). År 1649 den
12 Oktober befalde ännu drottningen sitt bergscollegium “af-
skaffa de små oimporterliga (= ovigtiga) hamrarne inom bergs¬
lagen", men 1659 den 18 Nov. fingo bergsmännen åter till¬
stånd, att “vid sina hamrar smida sitt eget jern af egna kol,
dock ingalunda bortarrendera dem“.

Således smiddes på dessa, år 1666, 5,975 skepptd stång-
jern 2). Från den tiden hafva inga nya hamrar blifvit till-
bygda mer än Örlin 1673 med 150 skepprds smide. Deremot
hafva några förfallit af sig sjelfva tid efter annan eller efter
bergscollegii domar blifvit utkastade till 700 skepprds smide 3),
ibland hvilka dock ej räknas Finshytte och Torskebäcks hamrar,
såsom redan ödelagda före 1666; men den 9 Juni 1686 ut¬
dömdes 3,400 skepprds smide på 14 hamrar af 21 härdar på
en gång4).

Således qvarblefvo ej flera bergsmanshamrar i Filipstads
bergslag än 8 6), som i 1683 och 95 års taxeringar fingO'
nästan lika smide, som de haft förut, 1,275 skepprd, hvilket
dock den 16 Juni 1738 inskränktes till 1,025 skepprd. Då

q De voro: Damhytta, Herrhult, Nyhvtta, Stöpsjö, Svartsång, Yngshytta
och en obekant, som kallas Sanhytta.

2) Asphytta öfre 400; nedre eller krono 450; Bosjön i Kroppa 75 ;■
Brattfors öfra 400; nedra 400; Damhytta 250; Fogdhytta 400; Gammalkroppa
öfra 300; nedra 100; Herrhult 300; Långbans öfra 300; nedra 250; Mört-
kjärn 150; Nordmarks 200; Nyhytta 50; Filipstads 3 hamrar 700; Saxå 300;:
Skarphytta 150; Stöpsjö öfra 200; nedra 200; Svartsång 200; Yngshytta öfra
100; nedra 100. (Bergscoll. relat. 1666.)

’) Nordmarks bergsmän ödeläde sjelfva sin hammare 1672 och Dam-
hytte hammare utdömdes 1680. Vid Yngshytta var den ena nedbruten 1681
och den andra brann upp samma år, äfvensom Nyhytta då utdömdes.

4) Asphytta öfra, Brattfors öfra, Fogdhytta, Gammalkroppa nedra, Herr¬
hult, Långbans öfra, Mörtkjärn, Filipstads 3, Saxå 1 härd, Stöpsjö öfra och.
nedra, Svartsång 1 härd.

6) Asphytta, Bosjö, Gammalkroppa, Långbans, Saxå, Skarphytta, Svart¬
sångs och Örlin.

TILL NÄRVARANDE TID.

405

var likväl redan 1729 Asphyttesmidet flyttadt till Bjurbäcken
och sedan har Örlins 1748 blifvit flyttadt till Saxån samt
Bosjö lades 1738 till Skarphytta1).

Vid 1739 års riksdag bönföllo dessa hammares egare i
underdånighet om nya previlegier; men sådant ansågs onödigt,
sedan k. bergscollegium året förut gifvit hvar och en särskild
resolution. Tillökning i smidet kunde dem ej heller beviljas,
såvida bergscollegium ej funne, att en bergsman icke utan
skada kunde aflåta sitt tackjern, och han egde tillräcklig skog2).
Det jern, som smides vid dessa hamrar, kallas oxjern , hvarom
mera längre fram.

* *

4. Handel ocli förlag. Allt ifrån äldre tider hade bergs¬
männen frihet att om lördagen handla med hvem, som förde
varor till dem (sid. 318), hvilket hert. Carl stadfästade 1573
(sid. 320). Osmundsjernet hade emellertid gått antingen åt
Södertelje, Lödese eller Norge 3), innan patroner och bergsmän
anlade egna stångjernshamrar. Då egde bergslagen ännu ingen
köpstad i nejden, men sedan Filipstad blilvit anlagd, började
dess borgerskap att ock förse orten med spanmål och andra
varor, utom det Boråsboar höllo gatubodar i staden 4).

Torgdagen stod likväl fast, men staden var ännu ej 30
år gammal, när bergslagen fann sig hafva skäl att klaga, att
dervid skedde underslef.

R. R. presidenten i gen. bergsamtet, Carl Bonde , hvilken,
från den tid han här var landshöfding, hade mycken kärlek
för Värmland 5) och egde både vett och vilja att hjelpa
bergslagen, skref den 12 April 1641 härom till dåvarande
landshöfding: “Efter för många borgare satte sig ned i staden,

') Ar 1771 fick också Hennickehammaren tillstånd att tillverka 50 skepp:d
stångjern till salu.

’) liesol. på allm. besv. 1739 .§§ 19 och 66.

3) Handels- och seglat.-ordn. Örebro den 10 Febr. 1614 och ordin, för¬
köphandeln 1617, Osmund blef dock uttryckligen förbjudet till utförsel åt
Norge i Gränstulltaxan 1639.

4) Hert. Carl Filips resol. för Filipstad den 16 Febr. 1621, cfr. riks-
reger. previleg. för Filipstad den 1 Mars 1638.

6) Han sade i sittande råd 1636, att Värmland kunde väl jemföras
med ett konungarike för dess många bergsbruk ( Palmsk . M. S.)

406

LUTHERSKA TIDEHVABFVET

de döf uppköpte af bönderna före torgdagen, hvad de förde
tilf%)rgs, och sedan både i priset och i mål och vigt x) skin-
nade bergsmännen, som nödgades taga det ur deras händer,
hvarigenom bergsmannen råkade i så stor skuld hos borgaren,
att han sällan kunde sig utreda; thy begärdes tjensteligen, att
landshöfdingen ville tillhålla Filipstadsboarne innehålla med sådan
procedere, låta bergslagen i sådant fall vara oturberad och skaffa
sig sin nödtorft, hvar den helst behagade. Ifrån sådana för¬
fång borde landshöfdingen handhafva bergslagen, under det
han hade att härom ytterligare vänta kongl. regeringens egen
befallning” 2).

Året derpå 1642 reste bemälda riksråd m. m. sjelf hit
och slöt på stadens rådstuga den 25 Maj en förening emellan
bergslagen och staden, som framdeles i handeln skulle tjena dem
till rättelse å ömse sidor 3), und so fangen sie an (= och så
började de). Ehuru denna förening stadfästades vid riksdagen
1643 och landshöfdingen 1668 fick hög befallning att sätta
vite, det hon skulle efterlefvas, har dock från den tiden aldrig
varit något fullkomligt förtroende emellan staden och bergs¬
lagen, så att det ock kan räknas för en besynnerlighet, när de
hålla ett vid ett prestval.

Eftep 7 år anförde bergsmännen 1650 underdåniga be-

~Oo — p — r~

Riksregeringen gaf den 11 Juli 1636 befallning, att mätarehus skulle
upprättad i Filipstad; men detta lär aldrig hafva blifvit verkstäldt, fast det äfven
stadfästades i Sept. 1664.

S. i h. capten C. Ax. Linroths biblioth.

3|) Des^ innehåll var »att, på det att stadsbon måtte bli satt ur stånd att
aftonen ' före torgdagen taga in bonden på sin gård och sluta köp om varan
samt sälja henne dyrt till bergsmannen, så skulle på båda broarne utom staden
(N.0rsb)'{on och Storbron) samt på de andra vägarne uppsättas slagbommar att
tillslutas fredagsafton och ej öppnas före lördagen kl. 10, då bonden borde in-
slåppäs1 Jpå ' torget och fri marknad hållas till kl. 2. Droge någon förut bonden
in på sin gård, hade båda förbrutit varan hälften till staden och hälften till
kyrkan; äfven hade bonden förbrutit alltsammans, om han fraktade något inom
bommen, innan den blef upplåten. — Emedan borgaren hade nekat bonden
köra till hyttorna att afhemta sitt jern, som han tillbytt sig af bergsmannen,
utan velat tvinga honom föra det till staden, så skulle nu bonden, sedan han
köpslagit på torget, obehindrad få föra varan hem till hyttan, lasstals om vin¬
tern och kleftals om sommaren, och köra sitt jern, hvart han behagade. Span-
målen, om bergsmannen behöfde köpa någon af stadsbon, skulle vägas med
besman eller pundare, efter der hades ett elakt mål och man brukade sikta i
skäppan». (Detta dokument jemte åtskilliga flera, dem jag får anföra, när
Filipstad framdeles kommer att beskrifvas, räddade herr Justitiarien Salmodin
undan branden 1775 och har gunstigt behagat lemna mig till hjelpreda.)

TILL NÄRVARANDE TID.

407

svär emot intrång i sin torghandel, och drottning Christina gaf
dem den 30 Octob. isynnerhet den resolution, att landshöfdin-
gen skulle “tillhålla allmogen på rätt torgdag fara till staden,
så att bergsfolket ej måtte nödgas taga sina varor hos borgaren
i högsta värde ; till den ändan skulle ock staden uppbygga
nederlagsbodar för bönderna. Skattemän och onödiga borgare
med ölförsäljning må ej få hindra handeln och draga bönderna
in i sina gårdar" m. m.

Men kon. Carl XI fick vid fyra riksdagar 1672, 80, 82,
86 höra jemt och samt nya klagovisor, hvarvid han verkligen
stod emellan tvenne eldar. Han ville rädda bergslagen, men
stadsboarne hade gjort honom stora tjenster x). Emellertid hän-
sköts alla gångerna till landshöfdingens åtgärd 2).

Ändtligen skall konungen, enligt en i orten allmän berät¬
telse, en gång i egen hög person hafva rest förklädd till Filip-
stad 3), den H. Maj:t någon tid derefter förvandlade till en
bondby, sedan 85 gårdar der uppbrunnit den 9 Maj året förut.

Platsen blef ändå bibehållen till torgdagar och oxmarknad

') I resol. på stadens enskilda besvär vid Halmstads riksdttg 1-678
berömmer konungen högligen den välvilja staden visat i dessa svåra krigstider
och lofvade sådant framdeles med kung], nåd ihogkomma (origin. .

2) »Landshöfdingen skulle handhafva 1642 års förordning och 1650 års
resolution. För många skattemän och onödiga borgare, som intet handtverk
lärt, skulle ej få sätta sig ned i staden. Embetsmän, som nödvändigt skulle
hafva sin näring ur bergslagen, skulle flytta ur staden. — Ville ej staden bygga
nederlagsbodar , så att bergsmännen finge taga sin vara ur första hand, skulle
bergslagen bygga sådana sjelfva. — Magistraten borde ock draga försorg, att
mätarehus blefve bygdt, att med mätande måtte rättrådligen umgås, hvaröfver
bergmästaren, som iakttager bergslagens intresse, skulle hafva uppsigt. ,h- Bor¬
garen skulle ej handla hemma i gården med bonden, innan bergsman bär såsom
i Nora och Linde njutit sina 4 timmar på torgdagen, der han oek egde att
sälja sitt tackjern. äfvensom på marknadsplatser eller hemma vid hyttan, till
hvem han behagade, att ej stadsboarne måtte tvinga honom till ett pris,, som
till en del förorsakade hans ruin (K. Maj:ts nådiga resol. på Filipsti eller
Fernebo bergslags etisk, besvär 1672, 80, 82, 86'.

3) Hans Maj:t skall öfver isen hafva kommit från Christinehamn i följe
med en bergsman vid Asphytta, föregifvande sig vara en Jössehåring (Vest-
byggare), som i bergslagen skulle hemta oxjern. Utom det att han skall hafva
sålt norsk tobak och låtit sin följeslagare, äfven incognito, köpa en rulle, ty
den varan var strängt förbjuden, frågade ock denna höga Vestbyggaren pris på
åtskilliga varor, handlade ock något. Denna anekdot blef ej upptäckt, förr än
öfverhofpredikanten Tingvall vid stadens utdömande i underdånighet hopföll om
nåd åtminstone för sin fattiga mor. ”Er fattiga mor!” sade konungen, "är
icke hon . Tingvalls Margretha? Hon är icke fattig. Jag mins, när hgn
hade fläsk att sälja mig för 11 daler pundet. (Bågen kostade då 10 daler
tunnan.)

408

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

för bergslagens räkning, under det att de olyckliga stads-
boarne sökte få lösa sina egendomar till skatte och till den
ändan 1701 och 1702 insatte i kungl. kammar collegium skatte-
köpeskilling, hvaröfver bögbemälda collegium tillika med kungl.
bergscollegium hade hvar sina egna särskilda betänkanden 1 2).
Emellertid fingo den 15 Dec. 1720 3) 50 hushåll kon. Fredriks
nådiga tillstånd, att för bergslagens nytta bo qvar här, hvartill
ännu 10 ökades den 18 Juli 1727. Men kungl. resol. om
skattebref utföll ej förr än den 23 Nov. 1750.

Under det Filipstad låg under landsrätt, passade Christine-
hamns borgare sitt tillfälle, handlade med Vestgötha bönder
hemma i sin stad och sålde i bergslagen, så att torgdagen i
Filipstad nästan försvann, intill dess kon. Fredrik gen. resol.
den 12 Juli 1720 måste åter förnya honom och tillika för¬
bjuda Ghristinehamnsboarne att fara kring landet och göra
landköp. Vid riksdagen samma år fingo Gryihytte bergsmän
tillstånd att handla fritt här till kl. 2, äfvensom i Nora enligt
landshöfd ingens resolution den 12 Febr. 1719 3).

Till mera beqvämlighet för både köpare och säljare flyt¬
tades torgdagen från lördagen till onsdagen g. kungl. resol. den
16 Mars 1739, och den 25 Sept. 1765 förbjöds borgare vid
10 dal. s:mts plikt all olaga handel, men 20 daler om bergs¬
man reser bonden emot utom staden 4).

’) K. bergscoll. satte sig 1701 emot skatteköpet, emedan »här var bergs¬
mans jord», och när kammarcollegium ville gilla det 1703, invände bergscol¬
legium, att »skogen i slikt fall skulle till bergslagens skada medtagas». Sedan
kon. Carl XII remitterat målet åter till kammarcollegium blef det h. o. h.
afslaget den 13 och 27 Octob. 1703. När saken åter föredrogs hos rikets stän¬
der 1731 och 34, påstod bergscoll. sitt förra: »60 hushåll voro ditsatta för
bergslagens skull, men få de skatteköp, lära de ej vilja vara undergifna den in¬
rättning, som med så moget öfvervägande är faststäld och bör bibehållas till
bergslagens bevarande.» (K. kammar coll. prot. den 4 Dec. 1732 och den 25
April 1737.)

2) »Der må blifva en köping eller marknadsplats, hvarest bergsmän må
drifva köpenskap med brukspatroner, bönder och stadsboarne, sälja sitt tackjern
och tillhandla sig ätande och nötande varor till sina bergsbruk. — Stadsinne-
vånarne skulle ej vid den plikt, som i många kungl. resolutioner var stadgad,
understå sig på den vanliga torgdagen det ringaste med bonden handla, förr än
bergsmannen fått nog. Det som då blefve öfver eller hvad de eljes kunde an¬
skaffa, finge de anskaffa till förlag i bergslagen».

3) Denna förmån lär väl förut hafva gått förlorad, när de 1689 lades
från bergmästardömet.

4) Bergsmannen Olof Eriksson vid Fogdhyttan var riksdagsman 1739
och Jean Jeansson vid Stjälpet 1765.

TILL NÄRVARANDE TID.

409

Den dyrhet, som på denna torgdag öfverklagas, kan väl
stundom hafva sina vissa orsaker, dem vi förbigå, men så här¬
rör det ock ofta af gruffolket från Nordmark och Persberg m. m. 1).

* *

Oxmarknad, har bergslagen haft i staden alltifrån dess
början vid Barthelsmessotiden och 8 dagar derefter. Dit hafva
årligen blifvit drifna 100-tals oxar från Vester- och Östergöth-
land, Nerike, Dahl, Bohuslän och hela bondbygden i Värmland,
isynnerhet gränshäraderna, som tillbytt sig oxjern 2). I senare
tid hafva ock hitkommit oxdrifter från Småland 3). Vid riks¬
dagen 1752 afslogs allmogens ansökan att få denna marknad
till frimarknad i anseende till förekomna skäl och omständig¬
heter 4). Dessa omständigheter känner jag icke, om jag ej får
gissa 5).

* *

9 Emedan dessa hafva penninglön och föda sig sjelfva, händer ofta, att
drängens hnstru får 9 å 12 daler, att bittida om onsdagsmorgon löpa till torgs
med och, som hon kan hafva hemma liggande 2, 3 barn, får hon ej vänta utan
gifver bonden för en half eller en hel skäppa säd, hvad han begär: och sedan
säger bonden : "så och så har jag fått eller mina kamrater för i dag” , och
det blir ett gångbart pris. Månne det vore illa, om en lag stadgade, att dessas
husbönder skulle lemna dem varorna hemma för samma pris, som han sjelf fått
dem på torget?

2) Oxjern kallas det jern, som bergsmännen smida på sina egna hamrar.
Bergsmännen hafva alltid haft tillstånd att härför ti 11 by ta sig oxar och andra
ätande varor af gränsbönderna, som deremot fått i Norge förvandla det till salt,
fisk, viktualier och penningar (fastän all annan stångjernshandel på Norge länge
varit förbjuden), hvilket blifvit stadfästadt i k. resol. pä allm. besvär 1723 §
87 och resol. på städernas besvär samma år § 23 samt åter resol. pä allm.
besv. 1731 § 60 m. m.; men annan allmoge får ej handla mer af detta jern än
till husbehof eller ock föra det till någon stad (resol. på Filipstads bergslags
besv. 1729 § 2 och allm. besv. 1231 § 60), ej heller får gränsallmogen under
förevändning af sitt oxjern drifva landköp (resol. på Filipstads ensk. besv. den
13 October 1668). Sedan flera bruk blifvit anlagda vid gränsen, har denna
handel till stor del aftagit. Förut var vid Trettonhelgen med viktualier liksom
en slags marknad i staden, då Vestbyggame kommo att afhemta sitt oxjern.

3) Då allt blef utätet vid gränsen under kriget 1716, 20, så att ingen
tillförsel blef till Filipstad, skref rådman v. Nackrey till faktoren Ehrenpreus
i Jönköping, att han skulle sända honom några 100 oxar från Småland, och
sedan hafva Boråsboarne lärt vägen.

4) Resol, på allm. besv. § 47. Bergsm. Hans Nilsson i Sandviken var
då riksdagsman.

6) Emot en frimarknad vid Trettonhelgen vet jag inga skäl och om¬
ständigheter, soin skulle väga upp emot bergslagens nytta.

410

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Fri torgdag i Cliristinehamn förunnades Carlskoga bergslag¬
gen. kungl. resol. den 23 Aug. 1664, och ehuru derora kunnat
vara något smågnabb med borgerskapet en eller annan gång,,
så har dock den saken blifvit i godo bilagd J). På densamma
fingo ock Fernebo bergsmän previlegier 1720 2).

Utom ofvannämda torgdagar har också vår bergslag alltid
haft frihet på annan handel antingen samfäldt med de öfriga
bergslagerna i riket 3) eller ock genom enskilda previlegier 4),.
men med tiden har härtill kommit en i sitt slag annan handel,
som kallas förlag.

* *

1) Carlskogaboarne fingo på underdånigt klagomål den 22 Dec. 1682'
resolution, det landshöfdiDgen skulle hålla dem vid 1664 års resolution, att.
»fritt handla med borgare och bönder utan att borgerskapet skall på något sätt
göra dem förköp. = Bonden finge ock fritt hemköra till dem sin vara staden
förbi, sedan han tullat i Gullspång; men med brukspatronerna fingo de ej
handla utom rätt torgdag». Detta stadfästades den 20 Mars 1689 på nya in¬
komna klagomål, då likväl marknad vid Carlskoga kyrka afslogs; men ingen
gång var frågan väckt om stadens utdömande, som med Filipstad 1694 och
1745. Bergsmännen fingo gifva bonden för sin vara i betalning jern eller pen¬
ningar efter öfverenskommelse.

2) Torgdag i Carlstad, då allmoge fick handla med allmoge, tilläts i
stadens previlegier, men den lär längesedan vara utgången, ty eljes hade icke
Värmlands allmoge kunnat blifva förbjuden att handla spanmål på Vestgötha-
båtarne utom ordentlig marknad (resol. på allm. besv. 1752 § 40); så att, om
nu en bonde blir hungrig om våren, måste han svälta till Pehrmessan, om han
ej vill gifva borgaren, hvad han begär.

3 Genom resol. på allm. besv. 1680 £ 18 och 1686 § 34 får allmoge
afyttra sina varor och afvel, hvar lägligast faller (jemför resol. på allm,, besv.
1719 § 6 och 1766 § 5) och i följe deraf fick bergslagen 1731 i resol. nå allm.
besv. § 33 stadfästelse att »idka handel med hvilka städernas köpmänner, dem
kan vara lägligast, utan att förbindas till några vissa städer, hvilka skola stegra
sina egna varor, men betala jernet till lågt pris den fattiga bergslagsallmogen
till skada. Men i slikt fäll skall likväl bergsmannen ej häfta för förlag. —
Borgare få ej bergsmännen till förfång uti bergslagen uppköpa boskap, spanmål
eller hvad bonden dit förer till att sedan bringa det högre ut, utan må bonden
föra det i första handen hem till bergsmannen och der taga i betalning tack-
jern eller stångjern eller penningar, dem förlagsmannen bör lemna bergskarlen
(K. resol. den 8 Dec. 1695; K. förordn. den 14 Jan. 1696 och resol. på
allm. besv. 1731 §§ 59, 60). Går någon borgare eller dess betjente i bergs¬
lagen med spanmålshandel bergsman i förköp plikte 10 dal. s:mt och miste
varan (resol. på allm. besv. 1743 § 26).

4) »Allmogen får föra sin afvel till hyttorna» (resol. för Filipstad den
25 Febr. 1642 . »Ingen vägre bergsman att sälja sitt jern vid torg, marknads¬
platser eller hyttan» (resol. för Filipstad den 13 Dec. 1693). När bergsman
betalt sin skuld till Filipstadsbon, må han ej sitta mellanhandlare, utan handle
bergsman med hvem han vill (resol. för Filipstads bergsl. 1720).

TILL NÄRVARANDE TID.

411

Förlag är ett ord, som efter all min öfvertygelse i sin
verkan lagt grund till den mesta nöd, som både i förra och
nyare tider tryckt bergslagen. En bonde, så länge han för¬
nuftigt får råda sig sjelf, plöjer sin åker, säljer sin vara och
blir ingen man skyldig, men en bergsman måste hafva förlag,
ty dervid är han uppfödd och derförutan bör han icke dö,
änskönt enka och barn och hela egendomen ofta skola betala
laget 1).

Förlag kallas ett slags lån, som bergsman får af borgare
eller bruksegare till sitt tackjerns tillverkning. Inrättningen har
utan allt tvifvel från början varit gjord i god afsigt, men miss¬
bruk skämmer allt, och en så lätt tillgång till penningar och
varor har i bergslagen som på bondbygden skämt bort mången
käck arbetare och förderfvat många hus, som förr bestått med
heder 2).

Första grunden härtill tyckes väl hafva blifvit lagd, då
riksregeringen den 18 Aug. 1634 gaf Fdipstads borgerskap
frihet att skaffa sig bördsrått och lösa de hyttor, der bergs¬
männen ej arbeta, utan sälja skogen; ty ehuru bergs-
mansegendomarne sedan blefvo tagna i en högre kungsfrid,
som vi framdeles få se, så finner man dock, att våra bergs¬
män råkade då och då i någon slags förlagsskuld3), innan den

') Man har exempel, att bergsman skjutsat till Filipstad och haft der
intet annat att uträtta, men ändå gått till förläggaren och hemtat några varor
af det skäl, att det är så förd . . . försmädligt att åka hem i en tom släde.

s) Detta hade den i så många delar skarpsynta Polheim långt förut sett,
då han i sitt betänkande ang. oeconomien och comrnercien vid riksdagen 1720
yttrat sig sålunda: »Till att så mycket snarare kunna finna, pä hvad sätt ut-
ländingarne kunna köpa hela Sverige under sitt ok, utan att dess innebyggare
skulle kunna märka det förut, så vill man här andraga för ett exempel, hvad
med Pilipstads bergslag isynnerhet skedt är, hvilken i begynnelsen berodde af
sig sjelf och njöt sin frihet efter en rätt egares rättighet. Men hvad hände?
När några stapeistadsboar fingo begärelse till samma jernverk och ej fingo köpa
det för reda penningar af de förståndiga sjelfva, så handlade de detsamma af
deras enfaldiga anhöriga åt sig för allehanda hastigt förgängliga varor förmedelst
en öppen credit. hvarigenom den enfaldiga hopen till en kort tid fick sitt nöje,
men deremot försatte sig och de sina uti yttersta armod, så att barnen måste
tjena för gemena arbetare vid de verk, som deras föräldrar suttit välbehållna
brukspatroner vid». Detta måste man dock förstå gradatim (= steg försteg):

Torva Lecena Lupum sequitur, Lupus ipse Capellam.

a) Detta syns på åtskilliga ställen i de äldre håradsdomböckerna , ti var¬
för ock landsh. Liljecrona på ett urtima ting i Filipstad den 13 Aug. 1683
ibland flera för bergslagen nyttiga mål stadgade, att »om någon borgare stämde
bergsman för skuld, skulle han före tinget liqvidera hos bergmästaren eller nägoa
annan god man*.

412

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

•stora hushållaren, kon. Carl XI, fann sig föranlåten att den 18
Dec. 1695 utgifva en allmän kungl. förordning om förlager.

Denna stadfåstades sedan genom kungl. resolutioner 1696,
1704 och 1708; men man behagade i Värmland ej efterlefva
henne, hvarför ock, innan ännu 1748 års förlagsordning ut¬
kom, kungl. bergscollegium nödgades utgifva en särskild för
Tår ort den 22 Febr. 1732, och som den grundar sig på de
öfriga, thy hålla vi oss vid att här anföra och förklara

1732 års Förlagsordning i Värmland.

Emedan kungl. collegium genom flera klagomål förnummit,
•att förlagsordningarne ej efterlefdes i Filipstads bergslag, utan
förläggaren i tysthet gick bergmästaren förbi, utan att hos
honom angitva sitt förlag, och utan liqvidation vände sig till
häradsrätten, som ofta dömde till utmätning äfven i sjelfva
fastigheten; thy skulle här framdeles efterlefvas förordningarne
af 1696, 1704 och 1708, som hufvudsakligen innehöllo föl¬
jande:

“ Förläggare och förlagstagare böra angifva sig hos berg¬
mästaren l).

Förlaget skall ske i oförfalskade och ostegrade varor jernte
penningar 3) ; deremot skall lemnas godt jern 3).

En motbok skall hållas med Debet och Qredit 4). Förläg¬
garen får taga en skälig avance 5) (= förmån, ersättning).

1) Contract bör skriftligen uppsättas, angifvas hos bergmästaren och vid
bergstinget antecknas samt på hyttbacken af hyttfogden uppläsas (1748 års för-
-lagsordning).

2) Om bergsman så åstundar, bör hälften vara i varor och hälften i pen¬
ningar; är varan förfalskad, plikte förläggaren efter omständigheterna från 5 till
-50 dal. s:mt och ersätte skadan (1. c.).

s) Skingrar förlagstagaren förlaget och ej använder det till sitt rätta
bruk, plikte första gången med 15 daler s:mt, andra med 10 och tredje med 15
par spö och förvisas från bergslagen (1. c.). Således förstås af sig sjelf, att han
bör hålla sitt jern sin förlagsman först och främst tillhanda, så länge han hos
honom häftar i skuld.

4) I Debet uppföras penningar och varor och i Credit jern och annat,
som bergsman aflemnar. »Efter denna motbok bör sluträkning ske vid tjugu
dal. s:mts vite högst 3 månader, sedan markegången är satt, som bör ske två
gånger om året: vid nyår och midsommar » (1. c.).

b På hvarje skeppund jern afdrages 1 dal. 16 öre k:mt; men kan ej
bergsman årligen betala sin skuld, erlägges dessutom 5 procent från den tid,
fordran blef domfäst.

TILL NÄRVARANDE TID.

413

Liqvidation *) (= sluträkning) bör årligen ske i gode mäns
närvaro jemte bergmästaren eller bergsfogden. Det stridiga
hänskjutes till bergstingsrätten, hvarifrån får appelleras {= vädjas)
till k. bergscollegium 2).

Utom bergstingsrättens skärskådande kunde ingen execution
utmätning) öfvergå bergsmannen.

I bergsmans egendom kunde förläggare ingen andel få,
utan, om skulden vore så stor, borde egendomen uppdragas
någon inom bergsmansståndet“ 3).

') Borgaren skall uppvisa sina specta/räkningar i bergmästarens eller
•dess ombuds närvaro, underskrifna af Uqvidationsmännen, emedan en del bergs¬
män, som ej kunna läsa eller skrifva, råka i bryderi och blifva dragna för rätta
.(K. M. resol. för Filipstads bergsl. den 22 Jan. 1682). »På det bergsman ej
må öfverilas med execution, innan man vet, af hvad beskaffenhet skulden är,
huru hon är tillkommen och till hvad pris sådant är honom påfördt, skall en
årlig liqvidation anställas (före nyåret, och dessförinnan ingen execution bergs¬
man öfvergå), emedan vid en sådan skärskådan torde en stor del af skulden
försvinna, och bergsman derigenom märkligen lisas. Landshöfdingen bör derför
i länet utse vissa och tjenliga liqvidationsmän, hvad emot markegången för högt
eller i odrägligt intresse vore stegradt och för ringa på bergsmansjernet upp-
fördt, det bergs-, tings- eller häradsrätten skola rätta, antingen obligationer
varit utgifna eller icke. Alla oliqviderade mål skall domaren tillbakavisa (K.
förordn. den 14 Jan. 1696). — Emedan med liqvidationerna det ändamålet är,
att man skall derigenom erhålla, huru förläggare sig emot sina debitorer för¬
hålla, och desto bättre kunna afskaffa alla missbruk och oskäligt schackrande
uti förläggandet; thy är billigt, att sådana högst nödiga och nyttiga liqvida-
tioner årligen anställas, äfven om bergsmännen (af fruktan att motsäga skul¬
den och förlora crediten) dem ej sjelfva skulle påstå (L. bergscoll. br. till
bergmästare Kjellman den 22 Mars 1709). Till liqvidationsmän fingo inga
antagas, som sjelfva voro intresserade i förlag. Betalningen finge tagas af de
vid bergstingen fallande sakören enl. K. Maj:ts nåd. br. till bergscoll. den 29
April 1708; men efter 1748 års förlag sordning betala förläggare och förlag-
tagare hälften hvar. Utom liqvidation kan ingen dom fästas. I senare tider
har blifvit med bergsman och liqvidation som med den fattiga syndaren och
samvetet: när det vaknar, så förskräckes han; och med det blotta ordet liqvi-
detion skulle man kunna skrämma mången bergsman till Norge. Det har ock
sina goda skäl, om sant är, hvad en del bergsmän påstå, att förläggaren gerna
hos sig har afgjordt, hvad han vill gifva för jernet och taga för sin ovara, helst
då förlagtagaren sällan är frivillig och sjelfegande utan i tvång. Åtminstone
har en lång tid bortåt skulden alltid blifvit ökad. När förlagsmannen isynnerhet
fordrar liqvidation, men bergsmannen rädes derför, skulle en okunnig snart
komma på den tanken, det höga öfverheten genom detta medel haft afseende
att hjelpa honom tillrätta, såsom den der gåfve för mycket för jernet och toge
för litet för sin vara, så att han borde befordras till större vinning; men det
är visst icke så, utan dervid är ock afseende på bergsmannens fromma, den
ortens nitiska bergmästare ej lär försumma att handhafva.

*) Äfvenså skall klander mot markegångssättningen angifvas i bemälda
collegium inom 40:de dagen (1748 års förordn.).

8) Härom mera strax nedanför.

414

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Detta förordnande borde förmodligen årligen uppläsas i
Filipstads och Garlskoga kyrkor.

* *

Utom det, som vi i anmärkningarne till det föregående
ur 1748 års förlagsordning anfört, tillägges der ännu, att

“Alla förskrifningar J), som härröra från förlag, äro ogilla,
i hvad rätt de ock framvisas, utan böra liqvideras lika fullt och
dömas vid bergstingsrätt.

Gifves försträckning utan inteckning, njute sådan ingen
förmånsrätt* 2).

Är någon bergsman så vårdslös, att fara är för fastig¬
heten,. bör rätten, om det är hopp om honom och hans fasta
egendom pröfvas svarande emot skulden gifva honom ett eller
två profår. Visar han ej då bättring, blifve sin besittningsrätt
förlustig.

Vill förlagsman uppsäga förlag, skall det vid bergstings¬
rätten angifvas. som skaffar ny man i hans ställe. Eger han
då något att fordra, nöje sig med hvart fjerde skepp:d, tills
skulden är betald 3) ; men tre fjerdedelar gå till den nya för¬
läggaren/'

*) Men isynnerhet kan man ej lemna obemäld en genväg, som en del
välsinnade medborgare nu på några år nyttjat och dagligen begagna att på¬
skynda bergslagens förderf, bestående deri, att en del förläggare bringa sina
förlagtagare att utgifva sina ovillkorliga sedlar för en viss skuldsumma, som
låntagaren genom flera års stegrade varor och nödhandel ådragit sig, på hvilka
sedlar de sedan hos höga landshöfdingeembetet genast söka utmätning, och der-
est bergsmannens lösa egendom då ej svarar emot skulden, så får han hålla till
godo, att äfvenväl hans fasta jemväl på öppen och allmän auktion försäljas,
oaktadt att skulden ej vore öfver 4 å 500 dal. k:mt, men egendomen deremot
värd 10,000 dal. eller deröfver, göres en sådan olycklig bergsman ändå husvill
och får se sin egendom stäld i främmande hand och detta allt ofta utan före¬
gången liqvidation ; utan föregånget gillande vid vederbörlig domstol om gälde-
nären är sådan, att profår kunde blifva honom förunnade; utan föregången af-
sättningsdom om han pröfvas oduglig; utan laga fardag; utan laga uppsägning
så göres på ett sådant sätt den ena efter den andra husvill (Bergsl. underdå¬
niga anhållan till K. Maj:t 1775'.

2; Borgenär stånde i slikt fall sin egen fara. Äldsta inteckning har för¬
månsrätt; eljes går likä, om det ock voro flera förlagsmän.

s) Sällan hörde man förut h varken, att förlagsgif varen behöfde beklaga
sig öfver förlust på sina förlagstagare, och likaså sällsynt var det äfven att höra
någon bergsman göras husvill genom afsättning på sin egendom ; men sedan
förläggare blef lemnadt öppet att för mindre betydliga skuldsummor söka af¬
sättning på sina förlagtagare, har en större mängd bergsmän blifvit husvilla

TILL NÄRVARANDE TID.

415

Det är icke utan, att bergslagen, i de sistförflutna åren
isynnerhet, jemrat sig både högt och i mjugg öfver skada och
lidande vid sina förlag; men sådant kan till stor del hafva
härrört af tidernas omständigheter och bör åtminstone ej till-
räknas alla deras förlagsmän * 1). Nu på 2, 3 goda år hafva
klagovisorna hos de mesta till stor del upphört; dock vore att
frukta, det vid 2 eller 3 andra infallande hårda år (ty mera
tål ej bergslagen i allmänhet, dem ock Gud nådligen afvände!)
här skulle snart börjas i samma ton 2).

* *

5. Bergsmansliemman grunda sig merendels på stubbé-
rättigheter, hvarvid dess åboar vid flera tillfällen isynnerhet
åberopat sig hert. Carls previlegier 1582 3). I början bestodo
de af föga annat än blotta skogen, hvars vidare eller trängre
utrymme har gjort, att hyttan blifvit skattlagd till hel eller
mindre delar, hvarid nu utom sädestionde 9 dal. s:mt gifvas i
hytteskatt efler helt. Men efter hand har mer och mer blifvit

gjorda (der namnes */< i bergslagen!, och många sådana deribland, som aldrig
med rätt kunna beskyllas hvarken för försumliga i sina näringar eller slösaktiga

i sin hushållning. Hade de på sätt som förut fått förblifva vid förlagsordnin-
garne, neml. att betala hvart 4:de skepp:d på skulden, så hade förläggarne i
samma mån blifvit godtgjorda, som skulden blifvit ökad; de återfått sin betal¬
ning och de senare vid hus och hem blifvit bibehållna till både sin egen och
kronans nytta (1. c.'.

1) Om en eller annan i sin nöd tvungit sin förlagtagare med liqvidation
att göra hans nöd lika med sin; om någon för 500 dalers fordran lyst auktion
på sextondels hytta, och om en på torgdagen under förevändning, att han egde
småsedlar, tvungit sin bergsman att ur sin bod taga rågtunnan för 48 daler, då
hon på torget ej gälde mer än 32 daler; så var väl sådant dels emot samvete,
dels emot lag. Men så fattas icke heller välsinnade och samvetsömma förlags¬
män, som söka att med en skälig handel hellre bibehålla sin bergsman, särdeles
då lian inom året kan betala, och kanske då får mera att fordra, än han är
skyldig, än att på konstiga sätt genom många procent tvinga honom söka sig
annan långväga förläggare, som alltid för resor till marknader och vidare faller
bergsmannen svårare, så att han ej gerna går in derpå utan i nödfall. De
hederliga förlagsmän, som nu lefva, blifva alltid hos bergslagens folk i kärt
minne.

2) Ifrån 1768 och i de följande svåra åren gälde förlagshandel föga, så
att, om ej kungl. maj:t och kronan undsatt med spanmål, hade troligen bergs¬
lagen blifvit öde. Arbetsfolket gick ock verkligen ur grnfvorna vid Nordmarken
för svält 1772.

3) Orden lyda der så, att »the sedan skulle behålla thet, som i så måtto
upptages och bygges man efter man liksom NB. rätt skattearf och egor under
årliga och laga utskylder».

416

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

upptaget och med möda i sten och berg uppodlade åkrarT
ängar och vallar, som vi på sina ställen få framdeles särskildt
anföra.

Sedan riksregeringen 1634 gifvit Filipstadsboarne tillstånd'
att skaffa sig bördsrätt och lösa de hyttor, der bergsmännen
ej arbetade, utan sålde skogen, är troligt, att en god del af
dessa egendomar per fas & nefas (= med rätt och orätt) kommo
i ståndspersoners händer, så att, ehuru samma höga regering
den 21 Febr. 1640 stadgade, att i “skattehemman i Nora,
Linde och Värmlands bergslager skulle en i slägten lösa den
andra, på det att åbon måtte bli besutten och kronan få sin
rätt“, nödgades likväl kon. Carl XI:s resp. förmyndare den 15
Nov. 1664 1) förordna, det “inga stapelstadsborgare eller bruks-
förvaltare skulle få under sina bruk uppköpa bergsmans-
hemman, tägter och skogar, hvarigenom hyttorna ödelädes, och
all fasta derå skulle vara ogill. “

Detta har åtskilliga gånger blifvit stadfästadt 2), men i kungl.
maj:ts bref till bergscolleyium 1723 skedde den inskränkning att
“om bergsman råkat i så stor skuld, att hemmanet ej svarade
deremot, skogen vore utbrukad och ingen inom ståndet ville
lösa, skulle det stå ståndsperson fritt; dock borde skogen, då
han blefve igenväxt, brukas till egen blåsning 3).

*) K. M. resol. och förkl. öfvcr bergscoll. betänkanden och frågepuncter
den 15 Nov. 1664 § 8.

2) »Allt hvad ståndsperson köpt, sedan kungl. resol. 1664 utföll, gånge
till bergsmansståndet tillbaka» (bergscoll. resol. den 2 Febr. 1682). »Bergmä-
starne skola handhafva bergslagen vid 1764 års resol., och ingen häradshöfding
gifve fasta utan bergscollegii tillstånd till bruksförvaltare, adelsman, kronobetjent
eller borgare, utan. när bergsmans jord blir med skuld betungad, skall rätt
bördsman och näst honom bergsmännen i samma härad vara närmast den gäld-
bundnas jord och skog att lösa» (resol. på allmogens besvär den 11 Nov.
1686). »Förlag må eljes utsökas bäst man gitter» (K. M. res. på några bergs¬
coll. puncter den 18 Maj 1689). Detta stadfästades i förlagsordningen den
18 Dec. 1695; Kungl. br. derom till landshöfd. den 14 .Jan. 1696 samt
kungl. förkl. deröfver den 8 Jan. 1704. »Allmogen får igenlösa efter mätis-
manna ordom de bergsmanshemman och skatterättigheter, som i mannaminne
äro råkade i främmande och ståndspersoners händer» (resol. på allm. besvär
1719 § 35; 1723. § 80 samt 1766 § 52 m. m.).

3) Detta stadfästades i resol. på allm. besv. 1731 § 56 med det tillägg,
att »bergsman finge ej lösa efter mätismanna ordom utan på auktion efter värde,
som blir insättningssumman» ; men kgl. förklaringen öfver 1748 års förlags-
ordning § 10 af den 10 Dec. 1756 stadgade, att »om ingen bergsman ville
eller kunde bjuda hvarken skuld- eller insättningssumman, borde denna senare
minskas så mycket, att egendomen kunde blifva inom bergsmansståndet, och för-

TILL NÄRVARANDE TID.

417

Dessutom har bergslagen att trygga sig vid riksdagsresol ~
på allm. besv. 1723 § 77, som stadgar, att “fast de uti bergs¬
lagen uppå stubb- och röjselrätt utfallna gamla fastebref icke¬
förmå tillegna åbon skattemannarätt, emedan hemmanet är-
krono, får dock bergsmannen arfvinge efter arfvinge genom
kungl. förordningar det besitta, äfvensom någon skattebonde,
så länge bergsbruket hålles vid makt och till kronan utgöres
dess rätt. Vill ock någon drifvande bergsman lösa sitt hemman,
till skatte, stånde honom fritt."

Skogen till hyttorna har allt ifrån drottn. Christinas tid
varit tagen i hägn enligt regeringens derom utgifna förordnin¬
gar 1). Icke mindre har kungl. bergscollegium haft öm vårdnad,
om vår bergslags skogar 2).

* *

läggaren skylle sig sjelf, som låtit skulden gå högre, än han kunde få henne-
betald». Deremot tillåter K. Mcij.is nådiga förordning om gäldbundna
bergsmäns egendomar af den 5 Oktob. 1772 förläggare, att »efter 2 förut¬
gångna auktioner behålla egendomen emot insättningssumman, om ingen bergs¬
man bjuder öfver; dock att bergsmansståndet har lösningsrätten, och stånds¬
person skall fullgöra alla de skyldigheter, som en bergsman vid bergsbruks¬
driften åligga». Vid allt detta skall likväl gäldbunden bergsman enligt berg¬
mästarns intyg af kungl. bergscollegiet afsättas, sedan redet är uppbrukadt och
han njutit fardag till godo (förlagsordn. 1748 . Bergsmännen lefva nu i den
öfvertygelse, att, »om en förläggares lystnad faller på en egendom, kan han lätt
göra sin fordran så stor, att ingen bergsman kan bjuda med honom; att han.
på sådant sätt kan bana sig väg till hela hyttan; att bergslagen så kan gå
under, men kronan tillika lida i samma mån, emedan hvarje förnuftig lär lätt
finna, det ingen torpare sköter en annans egendom och skog med den spar¬
samhet och hushållning, som om det vore hans egen» (bergsl. underd. ansök.
1775).

1) När skog fälles till svedjeland, skall befallningsmannen genom gode¬
män gifva utsyning, men ej på ungskog, som ej duger att kola, hvilken för-
bjudes vid 40 mark (häradsdomb. 1648 och 52). Ar 1655 pliktade många
för olofligt svedjande (1. c.). Björk- och aspskog förbjudes till löftag, men till—
låtes att hugga till kolning i Juni månad och getebarr förbjudes vid 40 mark
(1. c. 1671'.

2) »påminnandes Eder, att en stor del af Edert embetes plikt består deri,
att I dragen god och tjenlig försorg om skogarnes bevarande i bergslagen och
att, der sådant försummas, I ladden på Eder stort och svårt ansvar» ; thy skulle
ingen få lemna högre än '/i alns stubbe vid 40 mark (bergscoll. br. tiU bergm.
J. Schnack den 13 Oktob. 1685). För skogarnes besparing blefvo 2 hyttor
och 21 härdar utdömda 1689, Filipstad 1695 och 8 masugnar 1738. För sko¬
gens och grufvornas skull hafva åtskilliga kungl. commissioner blifvit hållna i
bergslagen: år 1642 af E. E. och presid. C. Bonde ; 1670 af assessor Canter-
hjelm; 1672 af assess. Stjernhjelm: 1677 af landshöfdingen assessor Canter-

418

LUTHEKSKA TIDEHVARFVET

6. Bruks so cieteten utgjordes i början merendels af stä¬
dernas borgerskap och några prester 1), men som bruksegen-
domarne sällan till någon långvaiighet stannat i arfvingarnes
händer, hafva de dels ömsom tillfallit andra slägter, som blifvit
brukspatroner, dels ock vissa tider kommit i Göteborgares ego2).

Bruken eller stångjernshamrarne äro utspridda i alla Värm¬
lands härader. Utom Degerfors , Kortforsen och Valåsen i Carl-
skoga, som höra till Nora bergmästaredöme och utgöra 5 hamrar
med 8 härdar af 2,960 sk:pds smide, samt Gustafsströms och
Eriksdals hamrar och manufakturverk under Ä Ifsjöfors masugn
i Gåsborn, som lyda till Grythylte bergsting, är hammarskatten
inom vårt bergmästardöme i Värmland på 99 hamrar al 183
härdar 3) 6847a skepp:d stångjern eller 68,450 skepp:ds smide

hjelm och secret. Tigerhjelm ; 1684 och 86 af landshöfdingen samt assessorerna
Buhre och Nohlanwär ; 1695 af landshöfdingen och assessor Peter Cronström ;
1736 af landshöfd. och assessor Wallerius ; 1760 af bergsråden Tilds och
Rudbeck.

l) Hammarsmeden Nils Ersson i Filipstad och hans son borgmästaren
Erik Nilsson, rådman Sven Bengtsson i Carlstad och inspector P. Flygge i
Christinehamn blifva väl med de äldsta vi kunna finna. Dessutom bygde borg-
mästar Johan Börjesson i Carlstad 3 hamrar vid Ransåter, 2 vid Munkfors
och 2 vid Fösked; borgm. Henrik Kolthoff bygde vid Lindfors, Alstrum
och 2 vid Edsvalla; kyrkoherdarne Luth och Bergius i Nyed egde Molkom
och Lindfors; biskop Elfdalius For snäs i Sunne; kyrkoherden i Carlskoga,
Anund Haquinus, Dömle o. s. v.

~) På 1650-talet började göteborgare taga inteckningar i bruksegendo-
marne och sedan drifva dem sjelfva. (Derigenom hände förmodligen, att många
Göteborgsslägter blefvo genom giften befryndade i Värmland: Eiliking, Borg¬
ström, Herweghr, Sawoland, Westerman, Giir gensson och flera.) Samma¬
lunda var det omkr. 1700, då biskop Iser genom lån undsatte brukspatronerna
till större delen. Vår tid känner sig i denna omständighet sjelf.

3) Dessa hafva blifvit bygda i nedanskrifna ordning; men de första voro
alla före 1628. Märket j- betyder, att hammaren är utgången eller smidet
flyttadt, och * att han ligger på frälse grund:

Alkjärr i Lungsund *.

Bjurbäck i d:o.

Borgvik öfra i Grums.

Dymle öfra i Ullerud *.

Gunnerud i Alster *.

Matlång i Lungsund.

Mölnbacka öfra i Ullerud*.

» nedra i d:o *.

Spjutbäck i Varnum.

Storfors, 2, i Lungsund.

Lillfors i d:o.

Åsteby i Fryksände j'-
1628 Forsnås i Alster.

Qvarntorp i Ullerud *.

TILL NÄRVARANDE TID.

419

utom frälserätten vid somliga bruk, som belöper sig till 3,026
skepp:d och 5 lisp:d, så att hela smidet bergslagshamrarne in¬
räknade är årligen 71,476 skepprd och 5 lisp:d, hvilka såsom

1629 Molkom i Nyed.

1630 Morum 2 i d:o *.

Brattfors i Fernebo.

1636 Fösked öfra i Nyed -j\

d:o nedra i d:o.

Forsnäs i Sunne +.

1637 Svenstorp i Ölme härad f.

1638 Hökebro i Nyed +■

1639 Björkéborn i Carlskoga *.

Björkil i Sunnemo.

Dymle nedra i Ullerud *.

16 10 Alstrum i Alster *.

Lindfors i Nyed.

Råglanda i d:o.

1642 Näshammar i d:o.

Älfsbacka öfra i d:o.

Aminnefors i Lungsund.

Gräs Bosjö i Fernebo.

1644 Glumserud i Veshärad.

1646 Bofors i Carlskoga *.

Hättelf i Lungsund.

Ransäter nedra i Ullerud.

1647 d:o mellanhammaren i d:o.

1649 Bada öfra i Fryksände.

1650 Böckel i Nyed.

1656 Älfsbacka nedra i d:o.

Älfbro i Warnum *.

Ransäter öfra i Ullerud.

1658 Vatsgårda i Warnum.

1659 Björneborg öfra i Visnum.

1661 d:o nedra i d:o.

1666 Lanfors öfra i Bjurkärn *.

Niklasdam i Warnum.

1669 Uddeholm 2 i Elfd. Råda *.

1670 Munkfors öfra i Ullerud *

1673 d:o nedra i d:o *.

Edsvalla öfra i Nor*.

1675 Lesjöfors i Gåsborn.

1679 Håkanbol i Ny sund.

1682 Krontorp i Visnum.

1684 Jonsbohl öfra i d:o.

Brunsberg i Brunskog.

1685 Årås i Visn. Råda *.

1687 Lanfors nedra i Bjurkärn.

1688 Johnsbol nedra i Visnum.

1690 Beck i d:o.

Borgvik nedra i Grums.

1691 Lidefors i Nysund.

Rotneliolm i Sunne *.

420

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

rent stångjern få säljas på stapelstads våg; hvarunder likväl
icke begripes Dahlsland af 6 hamrar och 12 härdar med 5,125
skepp:ds smide, allt bergsvigt.

Ända intill kon. Gustaf Adolfs död steg hela smidet i
Värmland ej till högre än 5 å 6,000 skepp:d årligen. Då voro
ej heller flera än 14 hamrar utom bergslagen; men 1666
kunde bergscollegium i sin deduction (= berättelse) till kungl.
maj:t uppgifva, att härifrån gingo om året 25 ä 26,000 skepp.-d
till Göteborgs våg. Då voro här 43 hamrar.

År 1683 skedde en allmän hammar skattning öfver Värm¬
land, som steg sig på 55 hamrar till 19,780 skepp:ds smide1).
På dessa hamrar ökades vid en ny hammar skatts jemkning 1695
13,700 skepp:d, men de öfriga då tillbygda 19 bruken

1692 Bada nedra i Fryksände.

Glafsfors 2 Glafva.

d:o nedra i d:o.

1693 Amtekjärn i Visnum.

Olby i Fryksände.

Torsby i d:o.

Rotnedal i Sunne.

Stömne i Stafnäs.

1694 Gålsjö i Sunne.

Kolsäter i Gillberga.

Svaneholm i Svanskog *.

Skarped i Sunne.

1695 Björke i d:o.

Edsvalla i Nor *.

Elgå i Elgå.

Rinnefors i Brunskog.

1731 Gejersholm 1 i Elfd. Råda*.

1734 ' d:o 1 i d:o *.

1740. Nohlby i Boda *.

1746 Gustafsfors öfra i Ekeshärad.

d:o nedra i d:o.

1747 Stöpafors i Sunne.

1752 Loviseberg i Elfd. Råda*.

1755 Föskefors i Ekeshärad.

1760 Antonström i Sunne.

1761 Löfstaholm i d:o.

Sälboda i Gunnarskog.

Nolsjö i d:o.

1762 Adolfs fors i Kjöla.

1763 Reinholdsdam i Brunskog.

1771 Hennickehammar i Fernebo.

När Arwik-Andersström grundlädes är mig obekant.

') Då begreps också Degerfors, Kortfors och Walåsen härunder, men
ej oxjernet i bergslagen.

TILL NÄRVARANDE TID.

421

12,300 skepp:d, tillsammans 45,780 skepprd, utom frälse-
rätten 1).

Genom hög resolution förbjöd kgl. maj:t 1726, att ingen
i Värmland skulle få smida öfver skatten, hvilket genom ett
kungl. rescript af den 30 Juni 1729 förlängdes till sin verk¬
ställighet intill det årets slut; men som brukspatronerna in-
kommo med underdånig böneskrift, tillstaddes den 11 Maj 1731
dem, som hade skog och eget tackjern, att smida så mycket,
som de förmådde, till k. bergscollegii vidare förordnande, dock
att uppriktigt angifva det.

Detta var tecken till, att mer tackjern fans i landet, än
hammarskatten fordrade : derför behagade konungen 1740
stadga, att “bruken i Värmland och på Dahl, som ej kunna
draga ved och kol undan grufvor och hyttor, skulle utom
frälserätten få 16,000 skepp:ds årlig tillökning i smidet, men
sedan ej smida öfver skatten vid 8 dal. s:mt för hvarje skepp:d 2)“.
I bref till kgl. bergscollegium den 20 Octob. 1741 tillät Hans
Maj:t ännu 1000 skep:d ; men i förklaringen öfver 1740 års
förordning af den 12 April 1748 afslogs alldeles allt högre
smide. Dock äro från den tiden några bruk tillbygda, hvilket
synes vid not. 3) pag. 418 3).

Tackjernstillgång hafva våra bruk ur Fernebo, Carlskoga
och Grythytte bergslager enligt förordningar af den 20 Nov.
1649, den 25 Maj 1725, den 28 Aug. 1727, den 3 Juli 1729
och den 19 April 1740 4). Fördelaktiga previlegier hafva ock
blifvit gifna på bruksegendomar B).

9 Denna hammarskatts delning skedde efter kungl. resol. i Filipstad
den 30 och 31 Juli 1695 i närvaro af landshöfdingen samt assessor Cronström.

2) K. M. förordning ang. stångjernssmidet och flera hushåMsmål vid
jernverken den 19 April 1740 § 2.

8) Huru några bruk blifvit flyttade och åter omflyttade samt huru ham¬
marskatten utsmides vid de utdömda, medan de nya stå under byggnad, är ej
rum att omtala, förrän vid hvarje bruk särskildt.

4) Ett eller annat bruk är ock till någon del previlegieradt på Nora
bergslag. Utom förlag eger Grythyttan handla på andra lofgifna ställen enl.
1740 års förordning; men ej Värmlands bergsmän, hvilket kullkastar många
andra förr nämda resolutioner ; dock blifva de helst hemma, när de rätt hand-
hafvas.

6 »I Värmland och Dahl må härefter ingen, eho han vara må, upp¬
bygga något verk på krono, skatte- eller frälse utom bergscollegii ransakning
och tillstånd, på det att skogen ej skall aftaga, malmen bli svårare och det ena
bruket genom stegrande och oskäl utkladda det andra» (K. Maj:ts förbud den
20 Nov. 1649). »Till byte köp eller förläning får icke uppgifvas några gods

422

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Då vexelkurs första gången publicerades 1671, kunde väl
ingen menniska tänka, att den med tiden skulle göra sådana
hvälfningar i stångjernspris och i följd deraf på alla andra
varor; men den har verkligen en lång tid gjort, att bruks¬
patronernas näringsfång stått på mycket osäker fot 1).

Till följe af förordningen om köphandeln 1614 och 1617
skulle allt gods och jern, som fölle i Värmland, gå på Telje
men ej Stockholm ; men utom det Lödese förnämsta borgare
redan förut voro slägt med de bästa hus i Värmland 2) och
följaktligen troligt hade här någon handel, begynte just vid
denna tid Göteborg resa upp hufvudet, och Värmlands betyd¬
ligaste handel drog sig snart dit.

Af denna orsak höllo Göteborgarne här sina commissio-
närer, af hvilka en del blefvo qvar i landet 3), men de andra
lära hafva varit knappa nog i sin handel, så att Filipstads-
boarne, som den tiden egde mesta jernet, vid riksdagen 1649
bönföllo “att få handla utrikes, emedan de fingo så litet för
sitt jern i Göteborg", hvilket dock afslogs i resol. den 31
Mars, såsom stridande emot den stadens previlegier; äfvenså

eller lägenheter, som af älder hört bergslagerna och bruken till, såvida de från
denna dag tillhöra kronan, utan snarare om några äro föryttrade, böra de på
något godt sätt återbytas. I Filipstads, Kroppa och Carlskoga socknar, Nyed,
Alster, N. och O. Ullerud, Kihls härad, Elfdalen, Fryksdalen och Nordmarks
härad» (K. Maj:ts br. till kammarcoll. den 27 Nov. 1649). »Såsom 1,200
rotar äro inrättade och några 50 hemman äro öfriga, så få en del gå de sva¬
gare tillhanda med något understöd; men de hemman, på h vilkas grund hamrar
och hyttor äro bygda, varda ur indelningsverket tagna* (K. Maj:ts br. till
commission i Värml. den 10 Juli 1688 . » Collegierna böra tillse, att bergs¬
bruken ej lida brist på kol och ved medelst kronohemmans försäljning till skatte
(K. Maj:ts br. till kamm. och bergscoll. den 17 Sept. 1701; confirm. den 19
Sept. 1723).

rj Det skall hafva händt ett eller annat af de senare åren, att det icke
blifvit dem bjudet mycket mer för stångjernet, än de hafva gifvit för tackjernet;
men jernkontorets fullmäktiga hafva dock något medlat.

2) Landskamrer Arvid Persson Romann på Vestervik var borgmästare¬
son i Lödese; hans bror Olof Persson blef borgmästare i Christinehamn och
båda egde vidlyftiga svågerlag i Värmland.

3; Sådana voro Håkan Eiliking i Christinehamn, Jacob Herveghr och
Evert Strokjerk i Filipstad, Nils Asmundsson Borgström i Carlstad m. fl.
Äfvenså hade Carlstads köpmän sina skrifvargossar i bergslagen, hvilka der
isynnerhet genom enskild tobakshandel lade grund till sin uppkomst och blefvo
till en del storkaxar, såsom: Anders Andersson Bratt, Jean Börjesson,
Garlbergars och Gustaf Börjesson, Tigerhjelmars och Carlströmars stam¬
fäder m. fl.

TILL NÄRVARANDE TID.

423

den 21 Nov. 1660, då tillika Carlstad, Christinehamn, Marie-
stad och Lidköping förde samma klagan 1).

Vid Filipstads förnyade klagomål remitterade kon. Carl XI
den 12 April 1689 till commerce-commissionen att tillika med
bergscollegium gifva sitt betänkande, “huru jernpriset måstiga
högre än nu, då Göteborg är enda afnämare och tvingar bergs¬
lagen" 2); men ett kungl. placat af den 25 Nov. 1699 stad¬
gade, “att ingen brukspatron på kronoskatte eller frälse får
sälja sitt jern utomlands, utan till stapelstadsbo, som bör be¬
tala skäligt, visa bergslagen villighet och förlägga bruken, eljes
skulle handeln blifva försatt i sin förra frihet".

Värmlands patroner hade då intet beqvämare ställe att
vända sig till än Göteborg , förrän den 23 Maj 1719 en kungl.
resol. utföll, hvaruti Uddevalla fick förnyad stapelfrihet, dit de
fingo sälja sitt jern eller eljes, hvarhelst de ville, inom riket3).

I våra dagar har flugit omkring landet sagan om Mercu-
rius och Vulcanus , Vulcanus och Mercurius och flera strids¬
skrifter om jernhandeln i Fastings marknad men af föga betyd¬
lighet och mindre verkan.

Stångjernspriset har alla tider varit olika efter sorternas
godhet och andra omständigheter. Det torde roa en och annan
att se prisernas stegring från äldre tider tillbaks, för att kunna
finna, om den skett i jemförelse mot penningvärdet. År 1640
gälde skeppundet 5 riksdaler (=5 kronor); 1657, 6 riksdaler4);
1660, 20 daler; 1667, 15 daler; 1704, 9 daler s:mt. Om¬
kring 1730 stegrades stångjernet i en hast så högt, att derföre
tackjemet upplopp ett eller annat år från 14 å 15 till 36 daler

*) De fingo dock 1660 fritt tillstånd att handla på de norska städerna
isynnerhet i Marstrand utan inhrott i andras previlegier. Dock lär med dessa
norska städer förstås de, som kommo till Sverige i Roskildska freden 1658:
men den öfriga norska handeln hade redan blifvit inskränkt i freden vid Bröm-
sebro 1613

2) Fernebo bergslag fick af högbemälda konung cn egen resolution, det
Göteborgs Magistrat skulle »skäligen handtera bergsmännen och gifva hvad bil¬
ligt kan vara för deras jern, eller skulle de få den friheten att sälja jernet på
hvad ort, de det med mesta nytta kunna föryttra». Men här är ej olikt, att
det förstås tackjern.

3) För skilnad i vågen skulle doek gifvas 4 skilling mera i tull vid
Uddevalla än i Göteborg.

4) En riksdaler har för oss merendels alltid varit tagen till 4 daler
16 öre k:mt, hvadan han ock blifvit kallad Värmlands riksdaler; fast vid dom-
slolarne varit gjord skilnad emellan specie och courant riksd.

424

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

k:mt. Ifrån den tiden torde väl hafva skett vissa år, att man
icke alltid iakttagit jemförelse, men det fordrar sitt eget hufvud
att tala i handelsvägen 2).

* *

7. Jernmunuf akturverk, hvilka af naturen borde liksom
hafva sin fristad i Värmland, hafva hittills derstädes icke hunnit
synnerligen fort. Hennickehammarn anlades i hert. Carls tid,
der vågbalkar, sågblad, ankare m. m. blifvit förfärdigade för
bergslagens räkning och blifver väl således det första verk i
sitt slag i vårt land. Dock bodde äfven under hertigens tid
vid Hätteelfven en tysk stålsmed, som der brände och tillver¬
kade stål 2), men om han drifvit någon annan konst, vet ingen.

Derpå började befallningsmannen i Vadsbo, Jon Hansson
{Asp), ett s. k. snidverk vid Aminneforsen enligt R. R. praesid.
Carl Bondes tillstånd omkr. 1630 och använde derpå stor kost-

*) Herr brukspatron Schagerström på Borgvik, hvars jern är af medel¬
sort och hvilkens handel ingen gång varit tvång underkastad, har för sitt stång-
jern fått betalning på Venersborgs våg på följande sätt, neml.:

år

1755

dal. 16

öre

k:mt;

år

1767

dal.

—

öre

k:mt

1756

» 16

1768

—

1757

» -

1769

—

1758

» 16

1770

—

1759

» 16

1771

—

1760

85‘/«

» -

1772

—

1761

981/*

» -

1773

105

—

1762

98‘/*

» -

1774

101

—

1763

108

» -

1775

—

1764

111

» -

1776

—

1765

120

X> -

1777

105

1766

106

» -

1778

108

—

allt kopparmynt.

I kon. Gustaf I: s tid gälde 100 Osmundjern, som gjorde gagn i st. f.
stångjern, 3 öre. Ar 1649 kostade 1 fat Osmund 2 riksd. och 1651 100 Os¬
mund '/i riksd.; således synes 400 Osmund hafva utgjort ett fat, men ett fat
var l'/i skepp:d eller 10 vigter, af hvilka hvardera 1655 gälde 5 m:k. 54 fat
utgjorde 4l/a läst.

Ar 1651 gälde 20 lisp:d tackjern 3 dal. s:mt, men 1653 ej mer än 2
dal. 24 öre. Sedan började man räkna 26 lisp:d på skeppundet och ändrade
sig ömsom priset till 1700-talet från 6 till 10 å 11 dal. k:mt. I vår tid har
det stundom gått till 40 å .50 dal er och deröfver för dem, som varit i stånd
att sälja sin vara utan förlagspris eller andra tvång.

2J Prost. mag. Er. Kjellins annot. i Kroppa.

TILL NÅR VAKANDE TID.

425

nad; men det blef snart förbjudet för Torshälla snidverks
skull 1).

Vid Valåsen previlegierades en knip- och plåthammare
1649 och en kniphammare vid Opsala i Eds socken 1661;
men den är dock längesedan utgången. År 1670 grundades
dylika hamrar vid Qvarnås och Uddeholm i Elfdalen och 1696
vid Brunsberg i Brunskog. Men det betydligaste af all manu¬
faktur i både förra och detta sekel blir väl den namnkunniga
Spångens verkstad i Filipstads elf, hvarpå han likväl ej sökte
previlegier före 1699, efter hvilken tid den var uppbränd2).

I detta århundrade äro åtskilliga knip- och spikhamrar,
. stålugnar , valsverk m. m. inrättade 3 * * * * * 9), men det klagas ändå,
att för litet stångjern förädlas hemma i landet.

*) Sedan stenkol voro anskaffade samt 4 fransmän, 2 för trädredskapen
■och 2 för jernsmidet, de der ock hunnit med byggnaden till slut, kom bref från
Torshälla snidverks delegare, att de vid 100 riksdalers vite hade ensamt previ¬
legier, och Aspen måste nedlägga allt sitt arbete. (Vår tid skulle knappt anse
.sådant för annat än ett slags monopol.) Se Filipstads härads domb. 16 . . .

2) Spången var en född vestgöte, som i Filipstad anlade en så konstig

smedja, att den varit vida berömd, och när 1693 superintend. B. Camén frå¬
gade kyrkoh. Joh. Velin, hvilken ock skulle hafva haft ett mekaniskt hufvud:
hvad han tyckte mest om i Filipstad? der han då gjorde profpredikan, sva¬

rade han: Spångens verkstad. Gammalt folk. h vilka såsom barn sågo allt

detta före 1694 års brand, berättade mig 1758, att huset bestod af 2 våningar,
2 rum i h vardera; i underrummen smiddes gröfre och finare och uppe var

urmakaresvarf och filverkstad utom det ofvanpå var ett slags qvarn, som

äfven i nödfall kunde mala malt; men alltsammans både öfver och under gick

med ett enda vattenhjul. Efter Spången har man till vår tid fått se många
vackra saker i jern och metaller isynnerhet Väggur; men han reste snart bort
■och sålde hela sitt verk till brukspatron Pihl. Nu lefver väl ingen, som en
gång mins något till dess senare utseende.

9) Nu för tiden räknas i Värmland följande större och smärre manufak¬
turverk :

Äbrahamsfors, under Föskefors, 1 knip- och en spikhammare.

Adolfsfors, 2 knip- och 1 plåthammare.

Björkebom, 1 stålugn, 1 stålsmedja och 1 spikhammare.

Bjurbäck, 1 knip- eller spikhammare till husbehof.

Fridros, i Gunnarskog, 2 kniphammare.

Gunneby, i Dalby, 1 kniphammare

Hennickehammar , 2 knip- och spikhammare.

Högfors, i Gräsmark, 3 kniphammare

Ler sjö fors, i Sunne, plåthammare.

Liljendal, vid Gåsborn, stålman ufactur.

Löfstaholm, i Sunne, 2 spikhammare.

Mölnbacka, 2 knip- och spikhammare.

Mörtélf, i Gunnarskog, 4 spikhammare.

Slöjdefors, under Munkfors, 1 knip- och 1 spikhammare.

vS nCtrkil, i Sillerud, 1 stålugn. 8 spik- och 2 kniphammare.

426

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Åtminstone kan det på visst sätt vara harmligt för ett
patriotiskt sinne att se och höra försmädare fälla sina omdö¬
men, att på en och samma dag man kan få se en herre sälja
1000-tals skepp:d rått ämnesjern och köpa i Vedevågs manu-
facturbod fönster- och dörrbeslag, låsar, eldskyfflar, gafflar, bet-
selbeslag, ja, ända intill nubbar och tenlikor; så att han ofta
kan få betala 1 lisp:d jern med mera, än han fått för flera skepp¬
pund. Detta gifves ut, såsom ett bevis dertill, att industrien icke
ännu stigit till sin rätta höjd hos oss vid jerntillverkningen 1).

* *

Nu begifva vi oss åter till några korta anmärkningar om
landet i allmänhet.

Städer voro i början af detta tidehvarf de två förutnämda,
Garlstad och Filipstad, men i afsigt att skaffa orten mera be-
qvämlighet, utsågs Christinehamn 1639 och previlegierades 1642.

I vår tid har det varit taladt och skrifvet mot och med
om en eller två städers tillökning för gränshäraderna 2), hvilkas
innebyggare antingen skola taga en stor del af sin nödtorft dyrt
och långväga från Carlstad, eller lurendreja eller svälta.

Det torde icke skada om Nordmarks härad och Jössehä-
ringarne egde en köping vid Sulvilc, och Eltdals samt Fryks-
dals innevånare vid Fryksånde eller Lysvik. Sedan landet na

Stjernfors, under Uddeholm, 6 kniphammare.

Stöpafors, knipverk.

Storfors, 2 spikhammare.

Treskog, i Gunnärskog, 4 kniphammare.

Vägsjöfors, i Fryksände, 1 plåt- och 3 kniphammare.

Vatsgårda, kniphammare.

Valåsen fick utom sin gamla kniphammare 1712 previlegier på ett vat¬
tenverk för värjklingor, bajonetter m. m., men lyder nu till Nora.

Arås, 2 kniphammare.

Af dessa hafva somliga egna räckhammare och utsmida från 30 till 400
skepp:d, hvarom äfven herr bergmästar Lej el gunstigt behagat gifva upplysning.

1) Hvad skulle man då säga om hofurmakaren Printses tankar i dylikt
ämne? (Beskr. om vägg- och byxsäcksur p. 96, 97.1 »Vid klingfabriken i
Solingen på 1 mils distrikt finnes 4 å 5000 mästare, som arbeta i jern och stål.
Der skola årligen upparbetas öfver 700 skepptd — I de finaste konststycken
och instrumenter skall ett enda skeppund stångjern stiga till 400,000 dal. k:mt.
— Ett enda skålpund jern kan vid vissa stycken i ett byxsäcksur förädlas till
18,000 daler och i de finaste partier till 84,000. — De finare chirurgiska in¬
strument betalas visst med 1 skepp:d lodet.»

'j Inr. tidn. N:o 24, 30, 31 och 49, 1763.

TILL NÄRVARANDE TID.

427

mera är så uppfyldt med folk, tyckes sjelfva naturen hafva
danat dessa platser till slikt ändamål 4).

Marknadsplatserna, dem vi förut nämt (sid 155 och 256),
hafva antingen blifvit fast ståndande på sin förra ort och tid2)
eller ock flyttade till andra ställen 3), eller ock med nya till—
ökta 4).

Skjutsinrättningen har tid etter annan kommit på bättre
och bättre fötter. Drottning Christina gaf landshöfding Stake
befallning om krogars upprättande 1652 och från den tiden
blef sådant, som länge sysselsatte häradsrätterna. Emellertid
bände dock flera år, att länsmännen bodde på dessa krogar
och höllo dem vid makt med skjuts, ehuru de kunde ligga

*) Uti inr. tid. N:o 24 1763 uppgafs för de två första härader antingen
Sulvik eller Holmerud eller Gustafsfors, men Töcksmark ansågs dock såsom
tjenligast; dock vid närmare påseende ligga de 3 för långt i söder, då Sulvik är
liksom i medelpuncten och dit beqväm väg är från alla håll. Uti förberörda
inr. tidn. N:o 30, 31 nekas nödvändighet af stad der på orten utom af flera
skäl äfven derför, att Carlstads och Åmåls borgerskap skulle dervid lida; men
derpå har en annan N:o 49 svarat, att dessa städers previlegier förmodligen
kunna bibehållas utan svår skada.

Sal. eommercerådet Polheim yttrar artigt sina tankar i detta ämne;
('Memorial om sjöfarts upprättande mellan Stockholm och Göteborg vid
riksdagen 1720 : »att monopoliska burskaper, som medelst för dryga sam-
mansvurna schakranden äro allmogen till last, fördelas, deruti handlar öfverhe-
ten mycket försigtigt, emedan ju flera städer, ju mindre tillfälle gifves till mo¬
nopoliska taxeringar och consequenter; en mycket större fördel för dem, som
in i landet måste köpa och handla med desamma.»

*i Till exempel: Tingvalla eller Carlstads marknader: Pehrmesso fri¬
marknad, Brittmessan och Lusse; men midfasto marknad utsatte kungl. kam¬
mar- och commercecollegierna 1688 till en torgdag på den 10 Febr. Den står
dock nu länge och kallas vintermarknaden. Vid Bro eller Christinehanm
tjugondedagen och Matsmessan om hösten; i Filipstad stora oxhelgen.

År 1722 flyttades Brobacks marknad till Warpnäs och Sulviks till
Skärmnäs, h varifråh han dock 1756 transporterades till Edane. Lilla ox¬
helgen i Filipstad upphörde 1744, då den sades skola flyttas till Carlskoga,
men det lär hafva skett längre bort till Lekhytte tull.

*) Kon. Gustaf Adolf gaf 1625 Filipstadsboarne previlegier på egna
marknader vid Fryksdalens och Elfdals kyrkor: Eriksmessan, Mormessan och
Adventsöndagen; men dessa upphörde åtminstone, när staden utdömdes 1695.
Så snart Christinehanm anlades, blef der fastings frimarknad, hvarom såväl
som om Pehrmessan staden hade länge träta med Carlstad. Genom kungl.
resol. 1663 inrättades i Carlstad en hästmarknad att hållas från den 8 Jnni 3
dagar. Elfdalen hade fått kungl. maj:ts tillåtelse till en marknad vid Likenås
tjugondedagen (Häradsdomb. 1669). Icke dess mindre kommo de öfverens att
söka sig marknad vid Byn i Ekshärad 1680 (Bomb.). Huru då detta gått, så
hafva de nu på flera år haft en vintermarknad vid Osabol i Mars och ox¬
marknad vid Skoga i September, då också Fryksdalen har en vid Amberg och
Gillbergs härad vid Nysätersbro, samt Nordmarken vid Arjeng.

428

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

■några mil från hvarandra *), fastän de efter 1615 års stadga
«j borde vara skilda på mera än IV2 mil; hvilket dock allt
•efter hand och isynnerhet i nyare tider blifvit bättradt och
rättadt.

Postgången är ock merendels inrättad till landets beqväm-
lighet. När drottning Christina 1643 utgaf den första posttaxa ,
■stäldes posten genom Skara åt Göteborg; men Värmland nämnes
icke. Dock finner man året derpå postmästare omtalad i
Filipstad.

Stockholms Thorsdagspost går om söndagen genom Chri¬
stinehamn och Carlstad åt Åmål och vidare till Venersborg och
Göteborg; men Stockholms måndagspost stannar om thorsdags-
■afton i Carlstad. Söndag och thorsdag går ock posten från
Carlstad genom Örebro till Stockholm.

Göteborgs post kommer ej till Carlstad mer än om lör¬
dagen; men i Christinehamn fås han två gånger i veckan,
•emedan hvarje onsdag afgår från denna stad genom Lidköping
■den s. k. Vestgötha-posten, som återkommer om måndagen.

I Filipstad fås posten om måndagen genom Nora och fre¬
dagen genom Christinehamn 2), hvilka vägar han går tillbaks
onsdag och lördag.

Till gränshäraderna är en egen inrättning för landtbrefven3).

’) Häri lär ligga orsaken att i somliga härader räknas ej mer än 1, 2,
3 rätta gästgifvargårdar. De öfriga, som blifvit senare tillagda, kallas skjuts¬
ombyte och lära hålla knektar.

2) I början lär ingen post hafva kommit till Filipstad mer än genom
INora. Sedan blef en inrättning genom Nyeds socken till Carlstad, hvarpå
klagades öfverallt, och i kon. Fredriks tid anslogs den att gå åt Sjöstci i Olme
härad, hvaröfver Labberilds bönder gjorde allarm. till dess slutligen krono-
logden skaffade dem ’/* hemman till soldathjelp ;Hr borgm. Westring och lect.
Matthecius). På Halmstads riksdag 1678 i ensk. resol. för Filipstad gaf kon-
Carl XI kansli- och kammareoll. befallning att så vidt görligt ordna om post.
.gång emellan Filipstad och Carlstad.

3) Jag har ingenting funnit derom förrän i Jössehärads domb. 1671,
■då anordnadt blef, att om måndags morgon skulle posten gå från Carlstad
genom Grafva, Kihls, Frykeruds, Boda, Brunskogs och Arvika socknar till Frö-
bohl i Elgå; derifrån fredagsmorgon till Boda i Jernskog, hvarifrån han skulle
gå tillbaka genom Skällarbyn och samma väg, han kommit, vara i Carlstad
onsdags middag efter 10 dygns resa på 22 mil. Om den tiden fans postgång
till Gillberga, Fryksdalen och Elfdalen har jag ej funnit; men nu är inrätt¬
ningen mera beqväm. Igenom Näs härad går stora posten bort om måndag
•och tillbaks om fredag. Vid Lillnor tager en landtpost af och går genom
Grums, Borgvik och till Ökne vid Gillberga. Nordmarks och Jösse härads
post går genom Grafva, Kihls, Frykeruds, Boda, Brunskogs, Arvika, Eda, Kjöla,

TILL NÄRVARANDE TID.

429

Landsväg arne voro i början af detta tidehvarf föga bättre
än i detta förra (sidan 257). En gammal berättelse i orten
bibehåller sig ännu allmänt, att kon. Gustaf Adolf under sin resa
från Nordmarks grufvor till Filipstad, som skedde 1624, skall
vid den ännu s. k. kungahagen vid Fogdhyttan hafva stigit af
hästen och då på skämt hafva tilltalat sina herrar: “Franska
ministern klagade, att inga landsvägar finnas i Sverige; vore
han nu här, skulle jag visa honom 13 korsvägar på ett ställe";
men det var ej annat än gångstigar efter boskapen i skogen.

Sex år derefter inrättades domböcker öfverallt i häraderna,
och der får man tidt och ofta läsa påbud om vägarnes för¬
bättring och rödjande, men det lär föga verkan hafva haft,
innan landshöfdingen Soop 1654 gaf landsgevaldigern befallning
om vägarnes iståndsättande på de mest angelägna ställen isyn¬
nerhet “från Garlstad till Bergslagen och Lethstigen samt från
•Christinehamn till Garlskoga". Detta upplästes vid alla häradsting
och hade den verkan, att 1657 kunde Rätten pålägga hvar
bonde i Visnum att skaffa sig kärra vid 40 marks vite.

Befallning utgafs i Näs och Grums härader, att deras
vägar skulle göras så goda till Dahl, som vägen var på östra
sidan Garlstad och således kunde man ändtligen, så godt det
•ock var, åka med vagn på vår egentligen så kallade kungsväg
från Nerike genom Christinehamn och Carlstad till Dahl och
Åmål a).

Från den tiden började folket mer och mer upptaga och
upparbeta vägar vidt och bredt öfver landet, hvilket ock har
räckt intill våra dagar och räcker än längre 2).

Jernskogs och Karlanda socknar till Holmedal och Blomskog. Fryksdals post
följer den förra till Kihls kyrka, går sedan genom O. Emtervik, Sunne, Lysvik
till Fryksände. Elfdals post går genom Grafva, N. och O. Ullerud, Ransäter,
Råda, Ekshärad, Ny och till Vingängs tull i Dalby. Alla afgå från Carlstad
om måndag och komma lördags tillbaks.

‘) Milstenar för hel- och halfmil anbefaldes 1665 ; dessa bestodo dock
ej af annat än stora höga träd, kallade milstolpar, af h vilka man ännu här
och der kan få se tecken, fastän i grefve Mörners och nu varande landshöfdin-
gens tid dessa blifvit förvandlade till höga, murade fyrkanter af sten för hvar
fjerdedels mil med en hög visare på hvardera, som tillika har konungens namn
på hvarje hel mil men landshöfdingens på fjerdedels mil. Dessa äro i bergs¬
lagerna af, gjutet tackjern med förgylda bokstäfver, men i de flesta härader af
täljsten. Ar 1679 mätte läns- och nämndemän med landsgevaldigern afstånden
■emellan koppartaflorna vid gästgifvaregårdarne efter miltalet.

2) Vägarne i bergslagen och merendels alla, som gå norr uti hela landet
hafva hufvudsakligen litet blifvit vidgjorda före början på detta århundrade.

430

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Ibland alla förbättringar på landsvägar och genomfarter I
landet har ännu ingen hunnit sträcka sin omtanke till lands¬
vägs upptagande från Ekenäs biskopsgård till Qvarntorps ham¬
mar *) eller segelled från Fryken till Hyn och vidare in i Klara
elf2) samt båtfart från Christinehamnsviken till Sjöåndan3).

Broar äro äldre än landsvägarne i Värmland, fast det är
troligt, att man i det längsta och på de flesta ställen betjent
sig af färjor 4).

Gullspångsbro och Slottsbron torde väl blifva de äldsta,
vi kunna namngifva. Den förra lät kon. Birger rifva ner 1304
(sid. 134) och vid den senare var det, som fru Rangela tog

1661 anstaltades, att vägen från Fryksdalen till Carlstad skulle ställas öfver
Sunneg år åsberg en, men den har varit dålig intill vår tid ; 1669 började den
s. k. Everts våg från Filipstad åt Elfdalen, men har fordrat många år att
hjelpa; 1708 gjordes de nuvarande vägarne från Filipstad genom Bjnrbäeken
till Carlskoga och Christinehamn. Den äldre vägen till sistnämda stad gick
från Lungetfsbron genom Lungsund, Matlången, Hytte, Bergsjö och Sjöändan,
och milstolpar, som hittills stått qvar, hafva utvisat, huru usel den var. 1735
gjordes först kärrväg från Filipstad till Nordmarks grufvor och arbetas nu der-
ifrån till Rämmen. På 1750- och 60-talen är vägen förbättrad från Veshärads
kyrka till Nyed och Elfsbacka, och resp. Uddeholmska bolaget har nyligen
låtit förfärdiga vagnväg derifrån till Uddeholm och Råda. Från Alster socken
är nyligen en allmän landsväg upptagen till Deje och vidare förbi Mölnbacka
uppåt Munkforsen och Elfdalen. Men detta blir bättre att säga vid hvarje
härad.

l) Detta är 1 /'a mil, der en eller annan af allmogen dock med största
besvärlighet färdas; men vore der upplagad landsväg, som nog kunde ske, blefve
det 5 å 6 fjerdingsvägs genlek för vestra allmogen, som om sommaren skall
färdas öfver Deje färja, och för alla, som från öster skola resa samma väg.

2 Härigenom sluppe Fryksdals brukspatroner all den svårighet och kost¬
nad, som är med deras jerns fraktande öfver Edet från Frykstad till Ilberg
och vidare det lilla Edet vid Klara. Fryksdals bönder undgingo ock om Pehr-
messotiden många dryga utgifter för sitt salt, sill, spanmål m. m., då ofta en
enda båt kostar dem i frakt från Frykstad till Carlstadselfven 1 riksdaler.

3 Kunde detta verkställas, vunne bergslagen otroligt, som kunde få alla
sina varor directe från Venersborg och de andra sjöarne kring Yenern till.
Bjurbäcken, hvarifrån är endast l/s mil landväg till sjön Daglösen och Filip¬
stad. Vore båda dessa segelleder möjliga att anstäila, såsom många sagt, hvilka.
tro sig förstå den saken, så förmodar jag, att ingen egennytta skulle vilja sätta
sig deremot. På sådant vis skulle alla våra bästa inrättningar med tiden få
namn af Rudbeckens fåfänga.

4) Sigvater skald talade redan i början på 1000-talet om ökstockar i Värm¬
land (sidan 116). Större kunde ej heller behöfvas,odå man kunde låta sin ridhäst
simma; men sedan blefvo större färjor nödiga. År 1641 påbjöds 2 sådana vid
Skärmnäs sund emot betalning af häradet. En sådan är ock vid Vermskogs'
sund samt de mest allmänna öfver Klara elf vid gästgifvaregårdarne Deje,-
Olsåter, Skoga, Sölje, Fastenäs m. m.

TILL NÄRVARANDE TID.

431

tull (sid. 193 not 1). Näst dessa torde vi väl i ålder få räkna
Karlstads broar, Norsbron vid Lillnor, Nysåtersbron, Sejflebron,
Hamsundsbron och Sundsbron vid Ofverby i Fryksände.

* *

Så har jag då, så godt jag kunnat, gifvit en någorlunda
afritning på Värmlands tillstånd i allmänhet i äldre och nyare
tid. Många omständigheter och andra tillstötar hafva hindrat
mig ifrån att göra det, så godt jag bordt och velat; dock torde
en uppmärksam och vettgirig läsaré till någon del finna, att
denna provins, ehuru den ofta nog kan vara litet tillräcklig
för sina egna, dock icke alldeles är just den sämsta sten i
svenska kronan.

Man får ofta höra naturaliserade värmländingar eller dem,
som komma från andra orter hit, vara liksom missnöjda med
landet, med folket, ja, med sjelfva luften; ingenting passar dem;
fast om man ville med våld drifva dem hem igen till sitt,
skulle man knappt få dem iväg, ehuruväl Värmland kunde vara
många sådana qvitt och stå lika väl dem förutan. Men om det
är billigt att ömka sig öfver naturliga, så kan man ju väl
hafva frihet att le åt sjelfgjorda dårar.

IV. Om höfdingar, öfverstar, lagmän, fogdar,
biskopar m. m.

De 3 första landets styresmän kallades ståthållare i Nerike
och Värmland och hade begge (dessa länder) under sig; men

*) Innan Carlstad blef bygd, voro der inga broar , utan lands- eller far-
vägen gick norr om öfver elfven vid Färjesta till Sörmon ; men så snart stad blef,
gjordes en öster om staden, som icke lär kunnat stå, hvarför ock vid riksda¬
gen 1635 gjordes ansökan om hjelp till en ny (således rättas noten 2 sid. 311'.
Denna var färdig 1647 ; men 1634 bygdes den vestra eller landsbrov i Carl¬
stad. 1654 gjordes Lillnors bro ånyo; 1651 gjordes ny bro vid Ny säter,
hvaraf några brokar sjönko ut 1652; 1644 uppkastade folket Sefflébron af
fruktan för danskarne, men 1648 blef hon ombygd; 1649 bygdes bron öfver
Drängespringet eller jRamSttWtte-(Rangelsunds)&row, men jag har ej funnit om
hon var till förr. Alltintill 1689 hade 2 gårdar underhållit Sundsdrotl vid
Öfverbyn af 15 kar och 3 pål-kar; nu består hon af 25 kar. Fryksbrons läge
utvisar, att den måtte ock vara mycket gammal. Eljes äro ock Svartelfs-,.
Bofors - och Timsbroarne i Carlskoga märkliga, isynnerhet sedan commissarie
Dahl så hederligt låtit bygga dem.

432

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

1634 skedde en annan indelning (sid. 337) och 1639 fick
Värmland tillsammans med Dahl en egen landshöfding, som
bodde i Garlstad, intill dess vårt land 1654 åter förenades
med Nerike. Alla dessa herrar hafva varit följande 1) :

1. Ståthållare i Örebro.

Bror Andersson Rålamb 1622.

Boo Ribbing till Säby 1624 2).

Carl Bonde , R. R., Prsesident., 1628.

Gustaf Leijonhufvud blef landshöfding 1634.

2. Landshöfdingar i Carlstad.

Olof Stalce 1639 3).

Tönnis Lagman 1648 4).

3. Landshöfdingar i Örebro.

Frih. Gustaf Soop 1654.

„ Abrah. Leijonhufvud 1658, f 1676.

„ Jacob Fleming 1676 6).

Martin Reutercrantz 1677, f 1680.

Frih. Clas Fleming 1680, tillika k. Råd.

Gustaf Liljecrona 1681, blef k. Råd.

Frih. Didrich Wrangel, tillika k. Råd.

„ Fromholt Fägerskjöld 1693, f 1707.

„ Salomon Cronhjelm 1707, Ombuds R. 1714.

„ Cl. Ekeblad 1714, Gr. och R. R. 1719.

0 Jag hade ämnat gifva utförligare beskrifning om dessa herrar, meo
hvar en finner, att rummet tillåter ej. Kanske kan det låta sig göra en
annan gång.

2) Boo Ribbing var en af de berömligaste herrar, som Värmland egt,
som vi få se vid beskrifningen om Säby. Han dog 1640 oeh begrofs i Visnum.

3) När Värmland 1638 började misstänkas för uppror, fann riksregerin¬
gen nödigt att der hafva en enskild landshöfding både på den onda och goda
sidan. Väl hade varit, om det hade skett långt förut. Staken hade förut
varit öfverste och fick afsked 1648. Han var son af ståth. Erik Olsson till
Hönsäter.

4) Lagman var borgm. Henriks son i Viborg och blef sjelf adlad; fick
afsked 1654 med 1000 r:dal. ärlig pension, men dog 1656. När han blef lands¬
höfding, blef R. R. fältm. grefve Leonh. Torstensson gen.-gouvernör öfver
Värmland, Vestergöthland, Halland och Dahl. Honom efterträdde phaltzgrefven
Adolf Johan 1651, men 1654 den 12 Jan. indrogs denna staten.

6) Fleming hade Gustaf Liljecrona till vicarie i Örebro, men kom
sjelf till Umeå 1677.

TILL NÄRVARANDE TID.

433

Frih. Conr. Ribbing 1719, sist R. R.

„ Erik Wrangel 1729, blef R. R.

„ Nils Reuterholm 1739, Com. N. O., afsk. och f 1756-
Joh. Råfelt 1756; till Venersborg dito.

Grefv. Adolf Mörner 1756.

Frih. Joh. Abr. Hamilton 1766 1).

4. Fogdar i Vestersysslet.

Peder Olsson till Björnö 1623 2).

Christ. Andersson 1625, proet. & arrend.

Sanner Fallentinsson 1629.

Olof Ericsson 1639.

Germund Olofsson på Vagge 1645.

Jon Ivarsson på Ökne 1651 3).

Lars Jonsson Ekman 1673.

Anders Olsson Romann 1680 4 *).

Olof Håål 1681, f 1687 30 år gammal.

Thore Lennman 1687.

Johan Låffman 1 690.

Gjöran Sten.

Lars Ahlgren 1716.

Anders Lofftman.

Daniel Ekman 1740, Hofkamr.

Eric Sam. Brander 1769, Krigscommiss.

5. Fogdar i Östersysslet6).

Jöns Bock till Uddby 1623.

Carl Svensson till Wall 1629.

1) Herr baron, landshöfdingen och commendören Hamilton kom hit
från Falu län. Hans nuvarande fru friherrinna är fru Cajsa Adelheim och
enkefru efter sal. lagman Anrepp.

2) Per Olsson lefde än länge derefter och bevistade ofta såsom arren-
dator angelägna stämmor med de andra fogdarne; dog utgammal 1652. Hans
barn kallade sig Forsceus och Björnceus.

а) Jon Larsson var en rik fogde. Han bygde hyttor och hamrar och
hade ändå förläning af kronan. Hans barn kallade sig Ekmann och hafva

blifvit en vidlyftig slägt. Han bytte 1673 syssla med sin son, som förut varit
landskrifvare.

J) Romann var son till borgmäst. i Christinehamn Olof Pehrsson den
äldre och Carin Andersdotter, som i sitt andra gifte blef Hermelins mor.

б) Carlskoga hade egna fogdar: Mårten Drost 1629 och Olof Olofsson
Bergsman 1645 intill dess drottn. Christina 1654 lade Carlskoga under Gilius
Giliusson och Östersysslet. Dervid blef det till 1695, då Carlskoga åter fick

434

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Gillis Giliusson {T olle) på Skanum 1634.

Henr. Johansson 1658, Schrödrars stamfader.

Johan Olsson Norin 1682 om våren.

Eric Hallstensson Lindegvist 1682 om hösten.

Christ. Mohacli 1686, blef häradshöfd.

Lars Wikland 1691, blef landträntm.

Erik Ekmann 1694.

Johan Örberg 1699.

Lars Kolmodin 1708.

Lars Aberg.

Magnus Gröndahl 1727 *).

Pehr Hellman 1746.

Pehr Collin 1749, Landskamr.

Pehr Egelström 177 . . . * 1 2 3 *).

6. Fogdar i Mellansysslet.

Peter Kihlberg 1683.

Engelbr. Varg 1701.

Magnus Swanberg var 1718.

Johan Bagge.

Lars Beger.

Michael Bergman.

Torbjörn Wennersten.

Jonas Engholm, Hofkamr.

Johan W ener sten 8).

7. Lagmän.

Svante Banér 1622, R. R.

Gr. Gabriel Bengtsson Oxenstjerna 1627, R. R.

„ Gabr. Gabrielsson Oxenstjerna 1657, „

Frih. Svante Svantesson Banér 1673, „

„ Cliristoffer Horn 1674.

■egen fogde eller ihop med Lekebergslagen : Henrik Staf 1695 — 1709; Anders
Berger 1711; Joh. Berger 1726; Jonas Beckman 1729: Pehr Collin, Gustaf
Broling.

1) Gröndahl, smedson från Stockholm, blef borgmäst. i Christinehamn
1746, men f vid riksd. s. år; gift m. Gath. Joelsdotter Thalén.

2) Egelström var förut häradsskrifvare i Nerike. 1) g. m. Sofia Cath.
Beckman t 1758; 2) m. Regina Lagermann.

3; Venersten g. m. Elisab. Mar. Engholm, dotter af hofkamr. Engholm

och fru Anna Lönbohm.

TILL NÄRVARANDE TID.

435

Håkan Fagestjerrna 1680.

Gabriel Lillieflyclit 1683.

Johan Sylvius 1685 (se adelsmatr.)

Knut Törkhjelm 1690.

Frih. Christer Bonde 1699.

Olof Sandberg 1713, afsked 1716.

Frih. Thomas Fehman 1716.

Gudmund Norberg i Cbristinehamns lags. 17 18 * 1 ).
Nils Stedt i Garlstads lags. 1718 2).

Frih. Johan Cederbjelke 1719 den 22 April.
Bemh. Cederholm 1719 den 20 Juni.

Grefv. Gust. Sam. Gyllenborg 1733.

Frih. Gabr. Gabrielsson Falkenberg 1746.

Alep Herman Anrepp 1748, f 1764.

Reinh. Antonsson 1764 3).

Melcher Falkenberg 1765 4).

Gustaf Plaan 1772 5 * * 8).

8. Underlagmän.

Tideman Pedersson 1623.

Petrus Dooerus 1629.

Zach. Andersson (Rinkstadius) 1631.

Petrus Doberus ånyo 1632.

1) Norberg blef adlad Löwenhjelm (se adelsmatr.). Kon. Carl XII be¬
hagade den 18 Juli 1718 dela Värmland i 2 lagsagor, äfvensom annan delning
gjordes med häradshöfdingejurisdictionerna, men den 22 April 1719 sattes allt

i sitt gamla skick.

2) Nils Stedt var född af en polsk fader, som höll k. Stanislai parti
och kom således att fly öfver med honom till Sverige, hvarest enkau fick

Kung sbro i förläning. Sonen Nils studerade och ämnade sig till prest den

tid han som student var informator för aflidna R. R. m. m. Palmstjerna ; men

blef sedan landssecret. i Linköping 1707, assessor i Jönköping 1718; lagman
1) i Vesterviks, 2) Carlstads lags. 1718 samt ordningsman i Nerike och Värm¬

land; kom 1721 till Hallands och 1729 till Tiohärads lagsaga; -j- 1737. 1) g. m.
Sara Maria Clasdotter, 2) A. M. Jeansdotter, begge Linroth, och den se¬

nare frun ryttmäst. Erik Simzons enka.

8) Antonsson fick 1762 rätt eller försäkran på lagmanssysslan och blef
1765 tillbjuden den, men afsade sig. 1) g. m. Elisabeth von Nackrey till
Höglunda, 2) Brigita B. Ferner.

4) Falkenberg. Denna herre blef 1772 riksråd, sedan friherre, grefve,
kommendör m. m.

b) Plaan kora från Gotlands lagmansdöme; gift m. Jacobina Benzel-
stjerna.

436

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

Jacob Lithmenius (adl. Lithman) 1637.

Math. Pleningius (Pleningskjöld) 1640 *).

9. Häradshöfdingar i Vestra jurisdiction1 2).

Henr. Larsson (adl. Eding) 1668.

Eric Gyllenflycht 1684 3).

Johan Ekstedt 1712 4).

Johan Hage.

Carl Gustaf Löwenhjelm (se adelsmatr.).
Gudmund Er. Löwenhjelm 1742.

Johan Liljegranat.

Pehr Arnell, blef assessor i Jönk.

Emanuel Drangel.

10. Häradshöfdingar i Östra jurisdiction.

Gustaf Posse, R. R. 1670, afstod till sonen.
Leonhard G. Posse 1675.

Anders Milander 1682, f på domst. 1695.
Christoffer Mobach 1696.

Olof Lundstedt.

Carl v. Numer s 1730 5 6).

1) Pleningskjöld var den första, som här inrättade domböcker, hvarvid
han ändtligen fick tillfälle att göra samlingar från Dobers tid. I början var
detta så rart, att den första i Jösse härad blef kallad svartboken och kallas så
än. Flera underlagmän hafva blifvit nämda, såsom: Nils Röding, superin¬
tendent Oriensulani son, som drunknade på Venern 1640, och Johan Utter-
clow, som 1672 blef g. m. Ingri Boy ; men jag har inga papper funnit efter
dem ; icke heller efter häradshöfdingarne Måns Palm 1635 och Thomas Clerck
1682, dem Palmsk. anfört i adelsmatr. sid. 277 och 419. Salomon Peders-
son , El. Alm, Magn. och Gustaf Ekebohmar m. fl. hafva varit vicarier.

2) Häradshöfdingen härstädes har från 1680-talet till boställe Edsberg 1
i Segersta; men i östra är Ar näs 1 i Borgviks socken ; vid mellanjurisdictionen
är intet boställe. Wagge 1 i Arvika socken, Fe 1 i Veshärad och Högvalta
1 i Frykerud äro fogdarnes boställen.

3) Gyllenflycht säges hafva varit tysk. Han råkade under fiskalisk
aktion i Jönköping, då Gudmund Norberg (Löwenhjelm) under tiden före¬
stod sysslan, men 1712 fick han afsked (se adelsmatr.).

4) Ekstedt var borgareson i Eksjö. Hans söner blefvo adlade 1751 och

66 (se adelsmatr.).

6) von Numers tog afsked 1756 och fick lagmans karakter samt dog
1763. Hans fru var dotter af hans företrädare och fru Anna Christina
Mobach.

TILL NÄRVARANDE TID.

437

Olof v. Nackrey 1756 1).

Jonas Femer 1761 2).

11. Häradshöfdingar i Mellan jurisdiction.

Thure Sandelin 1742 3).

Johan Sandelin 1775 4).

12. Öfverstar före indelningen.

Jesper Andersson (adl. Krims) 1623.

Jacob Skott 1628.

Nils Schulman 1635.

Thomas Thomsson 1640.

Johan Bordon 1643.

Abraham Cronhjort.

Joh. von Essen, Gen. major.

Nils Posse till Kilsta 1661, f 69.

Jonas Gyllenspets 1669 (se adelsmatr.).

Carl Hård 1678.

Frih. Reinhold Rhebinder 1678.

13. Öfverstar efter indelningen.

Frih. Reinhold Rhebinder 1686.

„ Carl Gustaf Roos 1701 5).

Grefve Joh. Carlsson Strömfelt 1722, R. Råd 1727.
„ Carl Ulric Torstensson 1727, f dito.

„ Carl Posse 1728, f 1737.

Gustaf Gadde 1737.

Frih. Henr. Magn. Buddenbrock , Gener. -Löjtn. 1738.
„ Carl H. Wrangel 1743, Fältmarsk., f 1755.

„ Pehr Kalling 1748, blef Riksråd m. m. 1765.

‘) von Nackrey blef 1 761 assessor, derpå hofrättsråd i Jönköping, vidare
generalauditör, derpå landshöfding i Halmstad och nu i Kronobergs län; har
dessutom stått på riksråds förslag.

2) Ferner, son af prosten i Nor, mag. Göran Ferner, och fru A. Hel.
Norén; g. m. Maria Ullmark.

s) Th. Sandelin var förut justitiarius i Filipstad, g. m. Br. Maria
Linnartsson. Båda lefva än i hög, men munter ålderdom. 1 senare åren
har vice häradsh. Magn. Lanner förestått sysslan till 1776.

4) Hans fru heter Gustafva Hallenia.

c) Friherre Roos blef fången vid Pultava och under hans frånvaro voro
dessa herrar öfverstar: frih. Magnus Grönberg 1710; Peter Adlerfélt 1712;
grefve Carl Ulr. Torstensson 1717. Emellertid dog generalmajor Roos på
hemvägen från Ryssland 1722; g. m. amiral Ugglas enkefru, Christina Sparre.

438

LUTHEBSKA TIDEHVABFVET

Grefve Gabriel Sjiens 1765 1).

„ Joli. Aug. Meyerfelt 1779, Gener. -Major, G. S. O.

14. Öfverstlöjtnanter.

Thomas Thomsson 1630 — 40.

Hans Löfiing 1651.

Patrik Thomsson f 1659.

Jonas Gyllenspets 1659, öfverste 1669.

Georg Verdlau f 1670.

Carl Hård 1676.

Grefve Axel Sparre 1686.

Frih. C. G. Roos, blef öfverste 1701.

„ Joh. Cronman.

„ Henr. Joh, Rhebinder 1706 2).

Grefve Carl Ulric Torstensson 1722.

Johan de Frietzky 1727, f 1735.

Grefve Hans Georg Mörner 1736.

Johan Bähr 1737, f 1742.

Carl Palmfelt, R. S. O., 1742.

Carl Johan von Kotlien , R. S. O,, 1751.

Frih. Fredrik Ribbing 1756, R. R. ni. m.

Olof Lindsfelt 1764, Gen. -Maj., R. S. O.

15. Majorer.

Johan Henriksson Rytter.

1) Gabriel Spe7is, grefve och friherre till Engelholm, f. 1712; efter af-
lagda studier vid Upsala fänrik vid dalregementet 1732; kapten vid k. Stanislai
lifdragon. 1734; blesserad i axeln vid Danzigs belägring; kapten af ett tyskt
regemente i franska armeen vid Rhenströmmen 1735; följde dalregementet till
Finland 1739; afsändes i angelägna beskickningar till Ryssland och Stockholm
1740, samt blef ryttmästare vid Vestgötha kavalleri och bevistade derpå finska
kampanien 1741, 42 samt i Bohuslän 1743; korpral vid lifdrabanterna 1745;
B. S. O. 1748; öfverste för ett värfvadt regemente i Pommern 1749; notifi-
cerade k. Fredriks död och k. Adolf Fredriks upphöjelse på thronen i Kö¬
penhamn, Berlin och Eutin 1751 ; bevistade fälttåget i Pommern 1757 och
följ.; generalmajor 1760; kommend. af svärdsorden 1763; öfverste vid Nerikes
och Värmlands regemente 1765; derpå generallöjtnant, fältmarskalk, kommendör
med svärdsordens stora kors, serafimerriddare och sist afsked med riksråds
värdighet 1779.

2) Friherre Rhebinder blef fången vid Pultava 1709 och dessa följande
tjenade under kriget hemma antingen med konungens eller senatens fullmakter :
Fabian Hastfehr 1709; Christer Horn 1711; Gustaf Gadde 1711; Peter
Adlerfdt 1712; Joh. Villh. Lode 1716; Joh. Conrad Nieroth 1717, fick
öfverstes afsked 1722.

TILL NÄRVARANDE TID.

439

Albrecht Treuleben, slag. i Preus. 1627.
Thomas Thomsson 1629—30.

Jacob Lenk.

Mårten Höfner 1645.

Jonas Gyllenspets 16.. — 1659.

Lars Granfelt 1689.

Johan Cronman 1699.

Gideon Foch 1701.

Henr. Joh. Rhebinder 1703.

Johan Bähr 1706, afsatt 1709.

Simon Gustaf von Koihen 1709.

Peter Starenflycht 1712 -1).

Johan de Frietzky 1722.

Johan Bähr , ånyo 1727.

Gustaf Silfversverd 1737.

Olof Wallencrona 1739.

Carl Johan von Kothen 1748, Öfverstlöjtnant.
Carl Linroth, R. S. O., 1751 2), öfverste.
Frih. Fr. Ribbing 1753, blef Öfverstlöjtnant.
Georg Fabritius 1756.

Johan de Frietzky 1764.

Frih. Nils Djurclow 3).

1) Starenflycht blef fången vid Tönningen 1713 och under kriget tje-
nade i hans ställe med half lön Alex. Gust. Foch 1714; Joh. Conrad Nieroth
1714; Joh. de Frietzky 1718; Gust. Silfversvärd 1719, reducerad till kap¬
ten 1722.

2) Carl Linroth till Säby blef major från kapten vid Carlstads kompani,
men fick transport vid Jemtlands regemente den 17 Sept. 1753 och nådigt af-
sked den 13 Dec. samma år; g. m. friherrinnan Brigita Mar. Akerhjelm, som
dog 1778 : en älskad, vördad och saknad fru.

3) Ifrån 1757 hafva varit secondmajorer : grefve Knut Posse Carlsson,
Carl Otto Segebaden, Joh. de Frietzky, Carl Fredrik Uggla och kanske
flera herrar, intill dess Carlstads kompani blef förvandladt till secondmajorens
beständiga, hvarvid sedan tjenat herrar Carl S. Lilljestråle :se adelsmatr.) och
ifrån 1776 majoren Erik Oldenskjöld. Här hade jag ernat anföra alla kap¬
tener och subalternofficerare, om jag hade kunnat få dem alldeles complett,
hvartill herr kapt och ridd. von Axelsson så mycket mera sökte bidraga, som
han vid sista regementsmöte lät till alla herrar kompaniofficerare utgå afskrifter,
deri de efter min förteckning kunde ur gamla rullor eller andra handlingar
fylla resten. För Näs kompanikaptener fick jag ock hederligen af välbemälda
herr kapt. och riddare; men de öfriga herrarne lära ej ännu haft tid, så att
jag måste uppskjuta med detta, tills jag kommer att beskrifva hvars och ens
boställe särskildt.

440

LUTHERSKA TIDEHTARFVET

16. Jägmästare i Värmland.

Anders Molithceus 1674, f 1691 x).

Hans Christoff. von Lossou 1692. Kapten.

Erik Hasselström.

Georg Uggla , Ho Ijägmästare.

Herman Bellström, Öfverjägmästare.

Anders Aronsson, f 1777.

Eric Sparrskjöld, Hofjägmästare, R. S. O.

17. Bergmästare.

Sten Andersson i Linde 1637.

Erik Johansson vid Helleforsen 1656.

Anders Kenzell, tillika Borgmästare i Filipstad, 1672.
Jonas Schnach 1680.

Johan Ceder 1685.

Henrik Sclieffer 1690.

Sven Fagg 1694.

Johan Kjellman 1695.

Gustaf Nom 1714 3).

Pehr Bark 1719.

Nathanel Ekman 1722.

*) Molithceus stod i stor nåd hos kon. Carl XI, som gaf honom Grims-
bohl i Glafva till everldlig ego. När konungen anstälde jagt omkring Kungsör,
fick gerna Molithceus bud efter sig. En gång har händt, att en stor björn
rusade emot konungen, h varvid alla blefvo förskräckta; men konungen fälde
honom och skröt deraf för Molithceus, som då på skämt vågade svara: Ja,
Ers Maj:t hade fått se, huru det gått, om ej mina bitjetäfvor ;björnhundar)
hade varit.

2) Nom eger ett odödligt beröm af bergsfolket för både stor insigt och
godt hjerta. När de bästa af Nordmarks grufvor voro på väg att gå ut,
gjorde han genom sina anstalter, att de fingo åter gå upp ur djupet på väg-
garne att arbeta och vunno mycken malm, hvarför bergslagen till erkänsla bjöd
honom en pelare i grufvan; men han svarade: Kungen lönar mig, mina gubbar,
behåll det I hafven; jag bör ändå göra min syssla. Derför blef ock en allmän
sorg, när han i sin bästa ungdom föll ned af ställningarne på den bergmästar-
byggning, som han lät bygga 1719 och hvilken brann upp 1775, och bröt sig
till döds. Ibland annat heter det i hans grafskrift:

I Värmer! träden fram och låten Er nu höra,

Jag vet hans värda lof blir ej af eder glömdt,

Ty han er bergslag har med all rättvisa dömt
och för dess välfärd ej försummat ordet föra.

I ha’n med nöje sett
Att i hans värf och embetssysslor lyste
Förstånd och moget vett,

Och att han i sitt bröst ett redligt hjerta hyste.

TILL NÄRVARANDE TID.

441

Anders Stockenström 1744 1).

Carl Leyel 1764 (se adelsmatr.).

18. Bergsfogdar 2).

Erik Björsson vid Torskebäcken 1623.

Martin Drots vid Bofors 1631.

Jon Pedersson vid Yngshyttan ( Fernell ) 1637.
Christoffer Gabrielsson 1651.

Anders Nilsson Malm 1663.

Elias Larsson Linroth (se adelsmatr.).

Elias Hult 1675.

Anders Salin 1689.

Bengt Carlsson Forsman 1695.

Olof Norin 1697.

Magnus Katern 1719.

Erik Levin 1722.

Erik Fahlbeck 1731 3), bergskamr.

Sven Gumälius 1766.

19. Lands- och häradsskrifvare 4).
Anton Matsson från 1621, f 1654.

Gilius Giliusson 1631, blef fogde.

1) Stockenström fick först assessors och sedan bergsråds karakter 1762
och var i sin tid en betydlig man i Värmland; g. m. Catll. Marg. Ekmann,
dotter till företrädaren, som tillika en tid var justitiarius i Filipstad, g. m.
Christ. Elis. Zachrisson från Norrköping.

2) I Carlskoga hafva varit följande bergsfogdar , som ock merendels
haft att säga i Lekebergslagen : Mårten Drost 1640 — öl; Knut Larsson 1652,
blef bergmästare; Jöns Er sson Grubb Grubbenskjölds fader) 1662; Joh.
Olsson Norin 1679; Henrik Staf 1695, tillika kronofogde; Johan Broström,
Jean Hamn, And. Strokjerk, Elias Strokjerk. Nuvarande bergmästare
öfver de bruk, som höra till Lekebergslagen, är herr Erik Bergenskjöld, till¬
lika öfver Nora och Linde.

*) Fahlbeck g. m. Maria Elis. Andersdotter Holmstedt. Deras dotter
Anna Carolina g. m. bergsfogden Gumälius, under hvilkens sjukdom nu herr
Anders Fahlbeck förestår sysslan. Han är g m. Mar, Lundgren ; men båda
de förra fruarne äro döda.

l, Dessa gode män har jag ej kunnat anföra med full säkerhet till vissa
härader och syssel, utan såsom jag funnit dem efter årtalen här och der i dom¬
böckerna. Derjemte måste jag bekänna, att jag på mantalsskrifvare funnit
mindre reda, såsom de der sällan stått nämda, och således får jag nu nöja mig
med att uppgifva dem, som äro i vår tid, neml.: herr commissarien von Bahr
i Östersysslet (se adelsmatr. nedanför) och J. Sundling i de 2 andra sysslen.
Boställen för häradsskrifvare äro: Båssehohl 4/j i Staf näs för vestra; Haf 1 i
Varnum för östra och St. Vånsberg 1 i Grafva för Mellansysslet.

442

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Jon Larsson Kart 1634 — 40.

Lars Richardsson 1654.

Henrik Johansson 1662 — 65, blef fogde.

Lars Jonsson Ekman , blef fogde.

Jon Larsson 1673. v

Pehr Kililberg 1680, blef fogde 83.

Jöns Persson Hafman, blef? 1681.

Johan Jonsson Ekman 1683.

Christoffer Mobach, blef fogde 1686.

Johan Låffman, fogde 1690.

Johan Örberg 1686, blef fogde 99.

Engelbr. Warg 1694 — 1700, blef fogde.

Niklas Brunberg var 1724.

Anders Mostedt 1730.

Johan Råbock var 1735.

Johan Olsson Ekman 1732 — 35.

Pehr Hellman 1735 — 46. blef fogde.

Johan Westman 1748, f 50, Ö. S.

Lars Dahlbeck 1749 — 54, Ö. S.

Joh. Gust. Carlberg, 0. S.

N. Söderlund , Ö. S., lefver.

Elias Nordenberg , M. S. d:o.

Bengt Råbock V. S. d:o.

20. Landsfiskaler ').

Petrus Tydelius 1669.

L,ars Krogh 1679 ’).

Anders Hansson 1691.

Sven Molander 1699.

Johan Wetterberg 1704.

Peter Björnram.

Anders Nyqvist 1716.

Robert Lowén.

Anders Aronsson, blef jägmästare.

J. H. Bösclt.

Bengt Håk. Renström 1777.

*) Dessa voro en lång tid merendels öfver hela Örebro län.

:) Krogh kallade sig sedan Krögher och blef borgmästare i Linde. Han
fick 1680 Lars N. Carlbohm till vicarius.

TILL NÄRVARANDE TID.

443

21. Landsgevaldiger O-
Anders Jacobsson 1643 — 52.

Halsten Bryntesson 1646 — 55 2).

Äte/t Stensson 1656.

Clas Thomsson 1670 — 83.

Anders Gjöransson 1677.

Olof Månsson Kejser 1683 — 85.

Bars N. Carlbohm 1685, afsatt 91.

Erik Andersson Skragge 1691.

Dan. Utterman 1693 — 1702, Löjtnant.

Olof Persson Hofman 1698.

Jesper Ek 1702.

Olof Ollongren, lefver 1717, f 1736.

Anders Warg 1717, lär hafva varit vice.

Thol Oller , vice.

N. Berger 1740, blef befallningsman.

Anders Todin 1762.

22. Gränstullinspektorer.

Jöran Sandersson 1648 — 68.

Daniel Gilberg 1682.

Mats Ernst 1689.

Sven Skragge 1692.

Nils Axelsson (se adelsmatr.).

Herman Sylvius, borgm. i Åmål 1752.

Severin Ekmann 3 4).

Erik Åberg, f i Stockholm 1778.

Borell.

23. Provineial-Landstullinspektorer 1 Nerike och Värmland1).

Peter Flygge, f 1648 (se adelsmatr.).

b Dessa hafva till boställe Ökne '/i i Gillberga, men landsfiskalerna
hafva intet boställe.

2 Halsten Bryntesson var den första, som hade synnerligt besvär med
kärrvägars anställande genom Värmland. Han bodde sjelf på Skråckvik i
Olme härad, och hans barn kallade sig Lindeqvist.

3, Ekmann var öfverinspektor; 1 g. m. borgm. Anders Abergs dotter
i Amål med Stina Magnelia , 2] med Elsa Silfversverd på Malma.

4) Dessa herrar voro i början öfver både Vestergöthland, Värmland,
Dahl och Nerike, men sedan endast öfver vårt län. Flera än dessa har jag ej
kunnat igenfinna, hvilket ock får duga till min ursäkt på flera ställen, åtmin¬
stone sedan Christinehamns brand gjorde mig ett så märkligt afbräck.

444

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Fredrik Engelbreclit 1649.

Crispin Flygge 1650 (se adelsmatr.).

Jöns Br ettman.

Henrik Engelbreclit var 1687 — 96.

Jacob Eysell, f. 1680, f 1747.

24. Provineial-Mediei.

Doctor Johan Hesselius, Assess., f c. 1735.
„ Pet Hamnerin, Archiator.

„ Gedner.

„ Reinh. Ekman, Assess.

„ N. Skragge 1773. K. Lifmed. *).

25. Superintendenter i Carlstad.

1. Elfdalius Camenius, Verm. 1647 2).

*) Hans kungl. maj:t behagade i nåder dela detta embete 1773 emellan
2:ne, så att herr assessor Ekman skalle bo i Carlstad och hafva distriktet
vester om Klara elf, men herr lifmedicus det östra och bo i Filipstad.

- Mag. Sven Benedicti Elfdalius Camenius var såsom den första äfven,
med all högaktning för de öfriga, bland de största af alla våra superintendenter.
Vi hafva tillförene något talat om honom, men efter min tanke kunde, om
rummet tilläte, aldrig gerna sägas nog. Med få ord : han stälde stiftet i det
skick, att många efter honom icke haft svart vid att hälla det vid makt. Vi
hafva efter honom så många spår till högaktning, att hans porträtt, som fans
på prestmötessalen i Carlstad före branden 1752, var icke det enda, som kunde
sätta vördnad i åskådare. Han var född 1588 i Elfdalen, der hans fader, Bengt
Erici, blef kyrkoherde 1595, och der både hans farfar. Eric Jonce, och far¬
fars. far, herr Jon i Rångedal (sid. 188 not ‘)> varit förut. Modern var Mag¬
dalena Brunia, prostens i Kihl, Sven Lorensson, dotter. Ar 1618 blef han
magister i Gripswald, 1619 rektor i Carlstad och pastor på Hammarön, 1628
kyrkoh. i Fryksdalen, derpä prost och 1647 superintendent (se sid. 353, 362).
Gift var han 1) med Sara Erlandsdotter från Nor och 2) med Maria Ar-
vidsdotter Roman på Vestervik, som sedan fick N:o 47 Ehrencrans) bland
våra adliga värmländingar. Nu korteligen om hans död: den 15 Maj 1666
gjorde han sin sista likpredikan öfver el. lectorn Mag. Gyllenii dotter, Maria
— öfver texten Joh. 16: 28: Jag öfoergifoer verlden och går till fadren.
Derpå predikade han allt stadigt sommaren öfver, men den 12 Aug. kl. 8 på
morgonen sände han bud till Gyllenius att predika i sitt ställe den dagen,
emedan han om natten blifvit hastigt sjuk. Fjorton dagar derefter gjorde Gyl¬
lenius tacksägelse, att Gud kallat biskopen af denna onda verlden genom en
häftig brännsjuka . . . Då fåldes många tårar mest af alla i kyrkan (Gyllen.
Diar.l. Kyrkoherden i Nyed, Kilander, höll huspredikan och biskop Kempe
i Skara likpredikan öfver Genesis 25: 7: Men Abrahams ålder, som han
lefde, var hundradefem och sjuttio år. När biskopen begrof liket, tog han
jorden i handen och sade: af jord är kroppen kommen &c. Utom past. i
Sköfde, M. And. Helgonis och phys. & log. lect. i Skara, Br. Lundelius, var
nästan hela stiftets presterskap samladt vid begrafningen (Gyllen. 1. c.'.

När sal. biskop Schröder kom först resande hit ned till Värmland, öf-

TILL NÅRTARANDE TID.

445

2. ' Lothigius, 0. Goth. 1666 1).

3. Kilander, Verm. 1666 2).

4. Scarinius , V. Goth. 1673 3).

5. Broman , Verm. 1673 4).

6. Camenius, Verm. 1693 5).

verlemnades honom en lyckönskningsskrift, den jag fick äran att se, och hvaraf
jag mins följande ord, hvilka tjena till superintendent Elfdali såväl som några
hans efterträdares beröm och minne:

Blif mäster Sven i vett, Kilander uti dygd!

En Bromatl lik i lagar!

Vår Lagerlöf till dagar!

Lef ljus i mörker bygd.

9 Mag. Johannes Lothigius dog, medan nådåret påstod (Gyllen. Diar.);
men icke afsade han sig denna heder, såsom bisk. Rhyz. berättar i bisk. chr.
Han var prost i Norrköping, och fick jag om honom en fullständig lefvernes-
beskrifning af mag. Olof Thrysén från Norrk. 1773, hvilken här borde ega
ega rum, men den förkom i Christinehamns brand.

2) Mag. Andr. Birgeri Kilander har varit en from man. Född i
Sörtorp i Fiskekihl, men hans fader, gamla Börje Skräddare, begrofs i Carl-
stad den 16 Maj 1658; magister i Upsala, lector i Carlstad och tillika första
consistoriinotarie derstädes; 1651 rector och pastor på Hammarön; 1656
pastor i Nyed och sedan prost; på förslaget till superintendent fick han den
11 Octob. 1666 14 röster, prosten Mariestadius i Fryksdalen 34 och theol.
lektor Hoflander 1; men sedan Lothigius fått fullmakt och tillika dödt, sände
domkapitlet ånyo till höga öfverheten att söka och bönfalla om en ny förman
(Gyll. Diar.). Då fick Kilander fullmakt den 17 Dec. 1666 och vårdade sedan
stiftet som en hedersman ; men hans lifstid varade ej mera än 7 år, ty då han
med likpredikan skulle begrafva borgmäst. Salomon Persson i Febr. 1673,
låg han dagen förut död i sin kammare med conceptet på bröstet; gift 1 med
Sara Faxelia, prostens, Sven, dotter i Kila 2) Elsa Westerman , en köpmans-
anka från Göteborg, der hon ock i tyska kyrkan blef begrafven.

8) Mag. Jonas Scarinius var prost i Lidköping och blef af R. cansleren
M. G. de la Gardie befordrad till fullmakt hit den 14 Maj ; gjorde sitt in¬
träde den 3 Sept., men reste härifrån strax och vardt den 11 Dec. biskop i
Wexiö, der han dog 1687.

4) Doctor Erland Sv. Broman f. 1632; fader: prosten i Kihl, Sven
Christophori Brunius; moder: Maria Erlandsdotter , af Norastammen, som
sedan gifte sig med den rika burggrefven i Malmö, Lars Broman, hvilken
såsom barnlös lijelpte denna sin stjufson, att han blef kungl. hofpredikant och
derpä kyrkoherde i Vingåker. Kon. Carl XI gaf honom fullmakt till Carlstad
den 11 Dec. 1673. Han var här en myndig och driftig man. Med sin fru,
Elisabeth Hogg, egde han söner, som i hans lifstid blefvo adlade (se adelsmatr.),
äfvensom han 10 dygn efter sin död den 23 Febr. 1693 sjelf blef gjord till
theol. doctor. Han skall hafva varit en stor ordningsman i stiftet.

6) Mag. Benedictus Svenonis Camenius, son af den första superinten¬
denten och hans förra fru; född 1635, magist. i Leipzig 1660, der han då var
primus; strax derpå vigd till prest i Carlstad, sin gamla fader till bjelp, till
dess han 1664 blef kyrkoherde i Köla och prost 1682 Vid en kyrkobyggnad
i Jernskog hade länge varit träta inom församlingen om stället, der hon skulle
stå. Slutligen begåfvo sig alla på en sockenstämma 1693 att vara nöjda med,
livad deras tillkommande biskop ville säga. Ären I dermed tillfreds utan

446

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

7. Arnell, Helsing. 1705 *).

8. Rudén , Verm. 1708 2).

9. Nordlind , Dalk. 1716 3).

10. Bröms, Suderm. 1717 4).

11. Stevchius (Steuk.) 1723 5).

vidare klander, sade prosten Gamén ; Ja ropade alla med en mun; då skall
kyrkan 'stå, der jag nu stöter min käpp i backen, sade prosten, ty jag är
eder biskop - och dervid blef det; ty han hade oförmodadt fatt k. Carl JCI:S
fullmakt af den 19 Mars s. å. Han blef 1663 gift m. borgm. Jean Börjessons
dotter, Christina Carlberg , och dog den 5 Sept. 1701, saknad och begråten
både inom och utom stiftet.

*) Mag. Jonas L. Arnell, rådmansson i Hudiksvall, f. 1642; magister i
Upsala 1672; reste på 3 års tid med två unga herrar, Possar, genom Tysk¬
land, Holland, Frankrike, ' England och Danmark och blef vid hemkomsten
1681 kallad till kyrkoherde i S:t Maria i Stockholm, innan han ännu var vigd
till prest. 1705 fick han emot all förmodan konungens fullmagt från Polen till
Carlstad, der han dock ej lefde längre än till den 12 Nov. 1707. Hans äre¬
minne förvaras i Kihls kyrka. Hans fru var Helena Adlerberg, erkebiskop
Svébélii dotter.

2 Doctor Torsten Haquini Rudén, född 1661 i Lysvik, der hans fader,
herr Håkan Torstenius Rudenius, länge varit kaplan. Modern hette Chri¬
stina Falk. Han blef magister i Upsala 1691, poes. professor i Åbo 1692,
theol. professor och domprost 1706; fick k. Carl XII:S fullmakt från Saxen
på Carlstads stift den 11 Mars 1708, men den 24 Sept. 1716 till Linköping,
der han blef doctor och fick adelskap för sina barn 1719. Samma dag, han
utsatt att hålla prestmöte den 29 Sept. 1729, afsomnade han saligt i Herren,
sedan han med mycken heder, fromhet och rättvisa styrt dessa 2:ne stift samt
vid 3:ne riksdagar varit sitt stånds talman. Hans fru var Magdalena Wallwik.

3) Doctor Daniel Rordlind, son af landtdomaren i Vester-Dalarne, Erik
Erlandsson (P. P. Erland Gudmundsson i Hor) och Cathar. Brander;
född i Avesta 1662; blef magister i Upsala 1691, sedan han hemkommit från
Tyskland, Holland och England; regem.-pastor vid Dahlregementet 1692; pastor
i Folkjerna och kungl. hofpredikant 1700; pastor i riddarh. 1708 och i S:t
Clara 1710; den 25 Sept. 1716 fullmakt till Carlstads och den 3 Juni 1717
till SträDgnäs stift; theol. doct. 1719; dog i Stockholm 1728.

4) Doctor Ingemund Bröms, född på Penningeby i Koslagen 1669 af
en gammal slägt, bland hvilken en stor del varit prester från reformationstiden ;
fadern, herr Olof Bröms, blef slutligen prost i Björkevik i Södermanland,
modern Christina lngemundsdotter Hägg. Doctor Bröms blef 1697 magister
i Upsala och gr. lingv. lector i Strängnäs, 1703 theol. prof. i Pernou, hvarpå
han gjorde en utländsk resa med sedermera R. R. m. m. baron Sam. Aker-
hjelm ; domprost i Abo 1709; den 5 Juni 1717 superintendent i Carlstad, der
han styrde stiftet och skolan med myndighet och god nytta, så att hans död
inföll alltför bittida den 13 Jan. 1722 till mångens sorg och saknad. Hans
efterlemnade enkefru var öfverstlöjtnanten vid kgl. lifregem. Wetslers dotter,
Magdalena Elisabeth.

'’) Doctor Jöns Mattsson Stevchius, erkebiskopsson i Upsala, var moral,
och log. professor i Upsala och pastor i Näs, innan han 1723 kom till Carl¬
stad, der han om Pehrmessan 1730 invigde Domkyrkan, sedan han dock förut
den 21 Jan. fått fullmakt till Linköping, men flyttade dock direkt 1731 från
Carlstad till erkebiskopsdömet efter sin fader. Hans förra fru var Elis. Spegel,
den senare Ulr. El. Frank.

TILL NÄRVARANDE TID.

447

12. Aurivillius, Gestr. 1730 1).

13. Lagerlöf, Verm. 1741 2).

14. Schröder, Gothob. 1770 3).

26. Biskopar i Carlstad.
1 . Schröder 1772.

*) Doctor Magn. Aurivillius, professorns i Upsala, mag. Petri 0. Auri-
villii son med Marg. Månsdotter Blix; född 1673; gratista vid promotionen
i Upsala 1700 oeh året derpå prest; 1704 prest vid en legation till Warschaw,
hvarest han af saxarne blef fången, men 1705 lösgifven, och notarius i fälthof-
consistorium ; 1707 hof- och drabantpredikant; kom 1709 från Pultava med till
Bender, der k . Carl gjorde honom till öfverhofpredikant och prses. i fältcon-
sistorio' samt 1712 till kyrkoherde i S:t Maria i Stockholm, dit han dock ej
kunde komma förr än den 10 Maj 1715; fullmakt till Carlstad den 30 Juni;
theol. d:r 1732; dog i Carlstad den 3 Juni 1740. Hans efterlemnnde enk.jfru
är Marg. Christ. von Nurners. Om hans värda beröm kan vidlyftigt läsas i
biskop schrönikan.

2 Doctor Nils Lagerlöf, född 1688 i Arvika, der hans fader mag.
Daniel Lagerlöf (son af kaplanen herr Måns Petri Schivedius i Fryksdalen)
då var prost, gift med sin företrädares Walmcenii dotter; 1719 magister och
docens i Lund; 1729 bibliothekarius; 1732 filos, theor. professor; 1739 tertius
och 1741 secundus theol. professor, allt i Lund; den 6 Oct. 1741 fullmakt till
Carlstads stift, det han med all heder, flit och trohet skötte och vårdade till
sin död 1769, hvarefter han med likpredikan af professorn, doctor Ullholtn
blef begrafen i Carlstads kyrka. Hans förra fru var professor Erland Lager¬
löfs dotter och den senare Camits från Degernäs, enka efter th. adj. Ahman
i Upsala.

3 Doctor Jörah Glas Schröder, född 1714 i Göteborg, der hans fader,
mag. Herrman Schröder, som sedan blef biskop i Calmar, var theol. lector,
gift m. Anna Catharina, dotter af theol. lector Clas Goritz Schröder och
Elsa Christina Bratt. Sal. biskopen blef magister 1738, sedan han studerat
både i Upsala och Lund samt sedan i Hatte och Göttingen, der han råkade
i synnerlig bekantskap och vänskap med den lärda prof. Michaelis: blef gr. 1.
lector i Calmar 1739, prest 1740, hofprest 1741, öfverhofpredikant 1749, or-
densprest, pastor primarius och th. doctor 1751. Under allt detta och derefter,
innan han fick kungl. fullmakt på Carlstads stift 1770, hade han 1747 varit
kallad till pastoratet i Vestervik, samt antingen varit uppförd på förslag eller
haft röster till biskopsstiften i Göteborg, Vesterås, Linköping, Skara, Calmar
och Upsala; varit kgl. maj:ts biktfader, kronprinsens, vår allernädigste konung,
informator, utom det han under sin vistelse i Stockholm både vid och emellan
riksdagarne bistridt mångfaldiga hederliga men tunga befattningar. Vid riks¬
dagen 1772 blef stiftet förvandladt till biskopsdöme; men då hvar man lefde i
det gladaste hopp att länge få begagna sig af denna förträffliga herrens vett,
drift, urskilning och insigter, kom en oförmodad dödspost, som i hans bästa
dagar till hela stiftets och många fleras grämelse och smärta, slutade hans jor¬
diska vandring den 12 Jan. 1773 Hans andelösa lekamen begrofs i Carlstads
domkyrka under mänga tårar med likpredikan af domprosten i Vesterås, doctor
Michael Fant.

Sal. herr biskopens första fru från 1746 var Margareta, dotter af öfver-
direktören vid stora sjötullen, Peter Jeremiesson Elis och Marg. Ekébohm;
den senare frun från 1771 i Maj, Ulr. C. Åkerhjelm.

448

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

2. Herweghr, Vermel. 1773 J).

27. Prostar i Värmland.

Om prosteriernas indelning se sid. 362.

Ifrån 1630.

a) Fryksdals prosteri bestod af Fryksdals, Elfdals, Nors
och Kihls pastorat. Dess prostar voro :

Mag. Carl Prcetorius, f 1632.

„ Sven Elfdalius, som blef superintendent.

b) Carlstads prosteri bestod af Garlstads, Kila, By, Milles-
viks, Grava och Hammarö pastorat. Dess prostar voro :

Mag. Is. Canutius, som 1648 kom till Filipstad.

c) Arvika prosteri bestod af Arvika, Blomskogs, Stafnäs,
Köla, Holmedals, Gillberga, Brunskogs och Silleruds pastorat.
Dess prostar voro :

Mag. Pehr Uranius i Arvika, f 1652.

d) Vesliärads prosteri bestod af Veshärads, Nyeds, Ölme-
härads, Carlskoga, Rudskoga, Visnum, Kroppa och Filipstads
pastorat. Dess prostar voro :

Herr Håkan Jonce i Veshärad, f 1646.

Mag. Lars Billichius i Filipstad, flyttade bort 1648.

„ Isr. Canutius i Filipstad.

Ifrån 1650.

a) Fryksdals prosteri hade nu mistat Kihl.

Mag. M. Sv. Maricestadius i Fryksd., f 1679.

„ Joh. Iser, senior, ibidem, f 1689.

1) Doctor Daniel Herweghr, född i N. Ullerud vid Carlstad, der hans
fader mag. Gustaf Henriksson Herweghr var log. lector och tillika pastor på
Hammarön; modern, fru Sara Elis. Tiläs. Efter någon tids idkade studier
hemma, vid Carlstads skola och Vesterås gymnasium samt sedan i Upsala, blef
herr doctorn och biskopen derstädes magister och prsesiderade den 12 Juni
1747 ; derpå rector scholse trivialis, gr. ling. lector och domprost i Vesterås
samt derifrån kyrkoherde vid storkyrkan i Stockholm och stadsconsistorii prseses,
innan han enhälligt blef kallad och till stiftets gemensamma glädje af vår aller-
nådigste konung utnämd till vår andliga förman 1773. Fru biskopinnan heter
Hedvig Johanna Unge.

Nunc cantanda simul laus est bonitasque Parentis:

Sed frustra labor hic; dignior illa Cedro.

Ut vivas tantum precor, ut vigeasque per annos
Midtos. in Generis commoda magna Tue.

TILL NÄRVARANDE TID.

449

Mag. Bengt Aurenius i Elfdalen, f 1714 ').

„ Sven Vigelius i Fryksdalen, f 1719.

b) Näs prosteri, der prebenden voro borta.

Mag. Sven Faxelius i Kila, f 1664.

„ And. P. Hofflandus, Th. Lect., f 1678.

„ Joli. Iser, Th. L., kom till Fryksd. 1680.

„ Håkan Elai Hellichius, Th. L., f 1688.

„ Erland Faxell i Kila, f 1691.

„ Magnus Carolinus, Th. L., f 1709.

„ Joh. Dionys. Chenon i Kila.

c) Nordmarks prosteri med Gillberga pastorat:

Mag. Gudm. E. Nordberg i Gillb. 1653, f 75.

„ Erl. Faxell i Kila, fick Näset 1688.

„ Jacob Lang i Gillberga. f 1691.

„ Erl. Math. Norenius i Nor, f 1697.

„ Erland Hofsten i Filipstad, f 1717.

„ Håkan Carlmark i Gillberga.

d) Jösse härads prosteri med Stafnäs pastorat:

Mag. Joh. Molitheus i Stafnäs, f 1671.

„ Joh. P. Walmenius i Arvika, f 1680.

„ B. Camén i Köla, Superintend. 1693.

„ Brynto Magnelius i Stafnäs, f 1701.

„ Dan. M. Lagerlöf i Arvika, f 1718 1 2).

„ Erik Carlgrund.

e) Veshärads eller Östra prosteriet som förut.

Mag. Israel Canutius i Filipstad, f 1662.

„ A. Kilander i Nyed, Superint. 1667.

„ Lars Emzelius i Visnum, f 1683.

„ Ludvig Tolstadius i Christinehamn, f 1721 3).

Ifrån 1721.

a) Visnums prosteri af Visnums, Rudskoga, Carlskoga och
Christinehamns pastorat med Råda socken:

Mag. Sven Letlutröm i Carlskoga, f 1724.

1) Aurenius hade från 1707 haft Vigelius till vicarie.

2) Lagerlöf hade från 1707 haft mag. Sv. Faxell i Köla till vicarie.

“) Tolstadius hade en tid Lethström till vicarie.

450

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

Mag. Dan. Kolberg i Visnum, f 1737.

„ Elof Fryxell i Veshärad, f 1751 1).

„ Erl. Faxell i Garlskoga, f 1754.

„ Magn. Lönbohm i Christinehamn, f 1755.

Herr Magn. J. Frykman i Potdskoga, f 1768 2).

Mag. Abrah. Lötbner i Christinehamn, 1769.

b) Nyeds prosteri af Nyed, Filipstad, Kroppa, Ölme och
Veshärads pastorat..

Mag. Erik Frykman i Veshärad, f 1720.

„ Axel Norén i Nyed, f 1750.

„ Erik P. Kjellin i Kroppa, f 1759 3).

„ Nils Bodin i Ölme härad, f 1772 i).

„ Olof Fryxell i Veshärad, f 1775.

„ Anders Gröndahl i Nyed.

c) Fryksdals prosteri, som förut.

Mag. And. Piscator i Elfdalen, f 1729.

„ Joh. Iser jun. i Fryksdalen, f 1737.

„ Mats Kruse th. lect., f 1739.

„ B. Piscator i Elfdalen, afsade sig 1745.

„ Lars Hesselgren i Fryksdalen, f 1755.

„ B. Piscator ånyo, afsade sig 1759.

„ P. Ekman i Nor, afsade sig 1774, f 77 6).

„ Joh. Fryxell i Fryksdalen, 1774.

d) Jösse härads prosteri, som förut.

Mag. Erik Carlgrund, f 1731.

„ Erik Norén i Köla, afs. sig. 1759.

„ And. D. Lagerlöf i Arvika, f 1769.

„ Joh. Wallström i Stafnäs.

„ Dan. Joh. Lagerlöf i Arvika, 1776.

e) Nordmarks prosteri, som förut.

Mag. Håkan Carlmark , f 1723.

„ Sven Florelius i Holmedal, f 1742.

0 Fryxell hade Faxell till vicarie från 1744.

2) Frykman hade Löthner till vicarie från 1762.

3) Kjellin hade Bodin till vicarie.

4) Bodin hade O. Fryxell till vicarie.

6) Ekman hade förut J. Fryxell till vicarie.

TILL NÄRVARANDE TID.

451

Herr Nils Insulander i d:o, f 1749.

Mag. And. D. Lagerlöf fick Jössehärad 1759.

„ Nils I^ysén i Holmedal, f 1764.

„ Nils Sörström i Blomskog.

Herr Joh. B. Unger i Brunskog, 1776, afsade sig.

„ Sv. Orthendahl i Silbodal, 1776, f 78.

f) Näs prosteri, som förut.

Prosten Chenon, f 1740 1).

Mag. Lars Hesselgren kom till Fryksdalen 1745.

„ Christoffer Risell i Filipslad, f 1762 2).

D. Jonas Ullholm, theol. lect. och professor, afs. sig 76 3).
Mag. Elof Seidelius i Kila.

1632.

1634.

1638.

1642.

1643.

1644.

1647.

1649.

1650.

1652.

1655.

1658.

28. Stiftets riksdagsmän 4).

Mag. Carl Prcetorius , p. p. i Carlstad.

„ J. M. Molitceus, past. i Stafnäs.

Arvid Olai, past. i Frendefors.

„ Sv. Camenius, p. p. i Fryksdalen.

„ L. Th. Billichius, r. sch. i Mariestad.
„ P. Er. Uranius, p. p. i Arvika.

„ M. Maricestadius , r. sch. i Mariestad.

Ericus Thorstani, past. i Blomskog.

„ Sven And. Faxelius, past. i Kila.

Andorus Asmundi, past i Frendefors.
„ L. Billichius, p. p. i Filipstad.

„ L. P. Rolander , past. i Ferglanda.

„ And. B. Kilander , lect. Carolstadius.

„ Gunno Br. Blutlierus , p. p. i Or.

„ Gudm. Norenius, p. p. i Gillberga.

„ N. M. Hungvidius , p. p. i Varnh.

„ L, P. Rolander i Ferglanda.

„ M. Maricestadius , p. p. i Fryksdalen.

*) Chenon hade till vice prostar ra. 01. Spak fråu 1717, f 1719; Abr.
Walingius från 1726, f 1734; ra. Georg Ferner till 1737; m. Lars Hessel¬
gren, som blef ordinarie.

2J Risell hade en tid Ullholm till vicarie.
a) Doctor Ullholms vicarie var Seidelius.

4) Här förstås af sig sjelf, att superintendenter och biskopar såsom sjelf-
skrifna ej uppräknas.

452

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

1660.

Mag.

A. B. Kilander, p. p. i Nyed.

L. Rolander, p. p. i Ferglanda.

A. P. Hofftandus , lect. Carolst.

And. JEurelius, past. i Ör.

01. Pontanus, p. i Stångenäs, Bohuslän.

1664.

A. B. Kilander , p. p. i Nyed.

Nic. N. Cygnceus, past. i Tösse.

1672.

Lars Elfdalius, p. p. i Tösse.

1675.

Joli. Iser , lect. Carolst.

Lars Elfdalius.

1678.

Thorsten Florenius, past. i Frendefors.

1680.

d:o d:o

1682.

Joli. Iser, p. p. i Fryksdalen.

1686.

;;

d:o d:o

1689.

Joh. Lind , p. p. i Bolstad.

1693.

Ludv. Tolstadius, p. p i Christinehamn.

Erl. Ilofsten, lect. i Carlstad.

1697.

E. Frykman, p. p. i Veshärad.

Pehr Nordberg, p. p. i Frendefors.

1710.

Erik Frykman ånyo.

1719.

Ax. Norén, p. p. i Nyed.

Gust. Herweglir, lect. Carolstadius.

Joh. Lind, not. consist.

1720.

Ax. Norén ånyo.

Arv. Grund, p. p. i Ör.

Sv. Lethström, p. p. i Carlskoga.

1723.

Joh. Iser i Fryksdalen.

Joh. Lind, past. i Högsäter.

1727.

Ax Norén ånyo.

Christ. Risell, p. p. i Bolstad.

1731.

d:o d:o

1734.

Joh. Hesselgren , p. p. i Högsäter.

1738.

Elof Fryxell, p. p. i Veshärad.

1740.

d:o d:o

Christ. Risell ånyo.

1742.

d:o

1746.

Er. Wall, p. p. i Hesselskog.

1751.

Jonas Ullholm, lect. Carolst.

1755.

d:o d:o

TILL NÄRVARANDE TID.

453

1760.

Mag.

And. IJ. Lagerlöf, p. p. i Arvika.

Jonas Ullholm ånyo.

1765.

And. Sörström, p. p. i Hesselskog.

Bengt Antonsson, lect. Carolst.

1769.

Pet. Ekelund, p. p. i Frendefors.

1771.

Jonas Ullholm, lect. Garolstadius.

Salom. Sundelius, p. i Visnum.

1771.

Elof Hedén, comminist, i Stafnäs.

1778.

Mag.

And. Sörström ånyo.

29. Märkliga

värmländingar, som ieke hafva haft någon
tjenst hemma i landet.

Ehuru man just icke i allmänhet kan säga om Värmlands
qvickaste infödingar som om Perus guld, att minsta delen
stannar hemma, om icke det af våda råkar ligga qvar bland
skarnhoparne, så har man dock gjort en anmärkning, att nog
många hafva för all tid blifvit borta, sedan de rest härifrån
till akademien, eller eljes uppöfvat sig i något slags studium,
som fallit dem i smaken. Men orsaken räknar jag förnämligast
vara, att utom militär- och prestståndet fins hos oss få sysslor,
som kunna kittla högen på dem, som ega någon mer än vanlig
ambition.

Dock är icke dess mindre märkligt, att bland alla våra
landshöfdingar, 1 andssekreterare, kamrerare samt bergmästare
fins icke en enda infödd värmländing och nog få bland lag¬
männen, häradshöfdingarne, krono- och bergsfogdar.

Om vi deremot jemföra nedanstående adelsmatrikel med
hosgående korta förteckning, skola vi finna, att våra landsmän
på andra orter äfven utom riket i alla slags stånd hafva gjort
sig värda heder och anseende. Emedan dessa varit studerande,
anförer jag dem här efter sina akademiår 1).

J) Här förstås lätteligen, att rummet ej tillåter uppräkna alla, utan näm¬
nas endast några de förnämsta med all högaktning för de öfriga. Allas lärda
arbeten och tillika deras biografier äro längesedan till tryck färdiga hos herr
camrer Fryxell under namn af Vermia litterata, Här bör jag dock allra minst
förbigå att gifva rum åt tvenne konstnärer, hvilka voro mästare i sin tid och
förmodligen större, om de lefvat nu:

1 1 Arvid Ersson, sonsons son till rådman Eric Luth i Carlstad (sid.
313), hvilken rest mycket utomlands på målareprofession, men slutligen satte
bo i Filipstad, der hån målade det präktiga understycket på altartaflan, som
brann upp 1775 och hvilket man sett så många fåfängt efterapa.

LUTHERSKA TIDEHVARPYET

454

1611. Petrceus, biskop1).

1618. Pistorius, prest .

1622. Hjärne, p. p. 3).

1625. Bäfverfelt (se adelsmatr. N:o 28).

1633. Canuti, minister4).

1634. Bonde , riksråd 5).

1635. Krafft, el. lect. i Skara.

1637. Laurentinus, domprost °).

1640. Forssrnan, krigsprest 7).

1641. Edenius, professor8).

2) Jonas Gråberg, konduktör vid slottsbyggnaden i Stockholm, hvilken
af sakkunniga varit omtalad såsom en af de största ritmästare; son af kapten
Jonas Gråberg och Margr. Gegerfélt.

r) Eschillus Olai Petrceus, son af kyrkoherden i Filipstad, Olaus Eschilli,
som 1593 underskref Upsala möte såsom kaplan i Nor. Sonen studerade i
Carlstad och blef en lärd magister i Upsala 1619. Derpå reste han med kon.
Gustaf Adolfs stipendium till utländska akademier och kunde aldrig vinna he¬
derligare vitsord derifrån än, när den stora professorn doctor Joh. Gerhardus
i Fena rekommenderade honom hos akadem. kansl. Skytte till theol. lector i
Abo nya gymnasium 1628, men 1633 afbad han sig att få flytta till Carlstads
pastorat, dit han fått fullmakt, och blef i stället domprost t i Abo; 1640 theol.
doctor och primar. th. professor samt första rektor vid Abo akademi; biskop
1652 och dog 1657. Ibland mångfaldiga fysiska och theologiska arbeten öfver-
satte han med några flera lärda män bibeln på finska, från 1636 till 1642.

2) Gilius Nicolai Pistorius, borgm. Niclas Giliussons Depreez son i
Filipstad, blef prestvigd, sedan han studerat så, att han i sin tid hade namn
bland de lärdaste, men kunde ej få någon syssla, som anstod hans franska adliga
ambition, hvarför han hellre gifte sig vid Bom med en bergsmansenka och
lefde der nöjd under det verldsligas förakt till 1680-talet.

s) Erland Jonce Hjärne af den gamla Hjärneslägten, född i Fröbolil i
Elgå i åttonde led från Jenis Hjärne (sid. 182 not. 2; 255), var först pastor i
Schäritz i Ingermanland, sedan prost i Nyenschantz ; fader till Urban Hjärne
(se adelsmatr. N:o 62).

4) Olaus Canuti, bror till Båfwerfelt, N:o 28 i adelsmatr., var minister
vid utr. hof, dog ogift.

6) Thord Ulf SSOn Bonde var landsh. i Skaraborgs län 1667, då hans
fru, Anna Wärnstedt, och dotter, Anna B., dogo, men sedan blef han riks¬
råd; son af Ulf Bonde till Säckesta (sid. 301 not 3) och Beata Arvidsdotter
Swan från Hammar ; ståth , riksr. m. m. Carl Bonde var hans farbror.

6) Petrus Laurentii Laurentinus blef magister i Upsala 1647, sedan
theol. adjunct derstädes och sist domprost i Skara, 1693.

7) Torbernus Simonis Forssmannius kom till Åbo 1640, blef R. R.
Gustaf Baners hofpr. och reg.-pastor i Finland; farmors far till h. herr doctorn
och biskopen Mennander ; son af fogden och arrendatorn Simono Olsson i
Långerud och Carin Andersdotter i Wånga. Hans reskamrater till Åbo blefvo
kyrkoherdar i Finland: Kjellinus i Sund och Arenius i Mahalax.

8) Jordan Nicolai Edenius, bondson från Edane i Brunskog; theeol.
doctor och primus theol. prof. i Upsala, f 1666 ; g. m. Magdalena Svensdotter
Elfdalia, Camenia.

TILL NÄRVARANDE TID.

455

1643. Schroderus, officer1).

1644 Skragge. prost 2).

1645. Helgonius , d:o^).

1647. E. Stake, Nob., gener, auditör.

„ J. Gartman , juris prof. Ups.
1650. Axelius, sekreterare4).

1652. Er. Elfdalius, el. prof. i Lund.
1655. Elfdalius, borgmästare 5).

„ Carlberg, biskop 6).

1663. Iser , biskop ').

1 ) Henrik Magni Schroderus, son afoborgm. Måns Skräddare i Filip-
stad och Margr. Ilansdotter ; disputerade i Abo och skall hafva blifvit candidat,
men sedan konung Carl JC:s lifdrabant och har tjent sig än högre upp. Eljes
har hans brorsons son berättat, att han skulle hafva varit den storåtaren, om
hvilken så många historier finnas, såsom: att han på finneskutan vid Stock¬
holms brygga åt upp en smörfjerding; att han på ett värdshus bestälde mat för
12, men förtärde allt sjelf o. s. v.

z) Elavus Andr. Skragge, soldatson från Grava; magister 1655; kgl.
hofpredikant 1659; prost i Mora 1662, i Hedemora 1670; + 1692.

8) Andreas Helgonius, stud. i Dorpt, amiralitetspastor, kungl. hofpre¬
dikant och sist prost i Sköfde; måg till biskop Kempe i Skara.

*) Isak Axelius, borgareson från Filipstad, secreterare hos prins Adolf
Johan af Zweibriicken.

6) Bengt Elfdalius, adlad Elfvendal ; men jag har ej funnit årtal derpå ;
pastor Jon Kjellstadii son i Stöllet i Dalby med Cath. Bengsdotter Elfdalia.

c) Dector Johan Carlberg, f. i Carlstad 1638; hans fader var borgm.
och brukspatr. Johan Börjesson, son af handelsm. i Brätte, Börje Olofsson
och Anna Pesersdotter ; modern Cherstin Spak, borgm. 01. Erikssons i Carl¬
stad dotter. Sedan han i Upsala blifvit student 1655 och der disputerat 1660,
reste han 2 år derefter till utländska akademier i Holland, England och Tysk
land, der han 1667 i Leipzig blef magister och 1677 doct. theol. i Giesen.
Efter hemkomsten till Carlstad gick han en tid tjenstlös, men under tiden blef
domprostbefattningen ledig i Göteborg, der hans fader, som hade dödt 1676,
för sin stora jernhandel varit mycket både känd orh älskad. Han blef derför
derstädes vald till domprost och af konungen befullmäktigad den 30 April 1679.
Sedan den gudfruktiga drottning TJlrica Eleonora lärt känna doctor Carlberg
och hans stora predikogåfvor, kallade hon honom 1687 till sin öfverhofpredi-
kant; men Göteborgs stift kallade honom efter 2 år tillbaka såsom sin biskop,
hvarpå han ock erhöll kungl. fullmakt den 21 Maj 1689 och lefde der i heder,
myndighet och anseende äfvensom kärlek hos sin höga öfverhet intill sin död
den 5 Juli 1701, då han i Orgryte kyrka vardt begrafven. Hans fru var Agnes
Elisabeth Stohin från Giesen.

7) Doctor Mathias Iser, född i Alsters socken 1645 af den namnkunniga
kaplanen derstädes, herr Hans i Skål (Hic illius in Cratera), Johannes
Johannisque Iser, köpmansson från Skara, g. m. Mertha Ekéblad, kyrkoh. herr
Svens dotter i Istorp i Vestergöthland. Mathias blef magister i Upsala 1672,
pastor vid lifregementet till häst 1674, kungl. hofpredikant 1676, domprost i
Göteborg den 23 Febr. 1678, men samma år den 23 Aug. pastor vid S:t Maria
och 1681 vid storkyrkan i Stockholm; doctor theol. 1693; fullmakt från Bender

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

456

1665. Lagerlöf , historiogr. R. 1).

1666. B. Lang , sekret, i kansl. coll.
1670. Alstrin, prost2).

1672. J. Carlgren, schoutbynacht.

1672. Kolthoff , prost3).

1673. L.agerlöf, professor4).

„ Insulander , öfverhofpred. 5).

1675. Jernfelt, professor6).

1678. Hermelin, kansliråd 7).

1679. Högwall , d:o 8).

1682. Boström, borgmästare9).

1711 på biskopsstiftet i Vesterås, der han dog den 19 Febr. 1725; hans fru
var Greta Nyman.

0 Peter Lagerlöf, son af den märkliga kaplanen i Fryksdalen, herr
Måns (Petri Schivedius), född 1648; reste till Upsala 1665, disputerade der
1672 oeh 78, men ville ej antaga magistervärdigheten. För arbete skonade han
sig doek aldrig, utan snarare ” förtärde sig sjelf, i det han trålade för andra,
hvilket varit , är och hlir ett de lärdas öde” (Lidén Hist. lit. poöt Svec.
P. III Ups. 1765). Med en ung herre, Lars Fleming, gjorde han 1679 en
utländsk resa till Danmark, Holland, England, Flandern, Frankrike och Tysk¬
land. Efter hemkomsten 1681 blef han rikskansler grefve M. G. de la Gardies
bibliothecarie, året derpå log. & metaph. samt 1684 poes. prof. i Upsala och
eloqu. 1687 ; historiografus regni 1698, men dog den 7 Jan. året derpå. Hans
vidsträckta lärdom är vidare känd, än jag här behöfver omtala den. Ibland
annat räknas han ock bland en af de största svenska poeter.

2) Lars And. Alstrinius, magister, kungl. hofpredikant och sist prost i
Leksand; biskop Alstrins far, men sjelf bondson från Alsters socken.

3J Henr. Henr. Kolthoff, borgmästarson från Carlstad, var först drabant¬
pastor, sedan prost i Salberg.

*) Erland Lagerlöf, den förres bror, log. & metaph. prof. i Lund 1699,
eloqu. dito 1708, f 1714.

6) Crispin Math. Insulander, rådmansson från Christinehamn, 1) prost
i Nyköping, 2) kungl. öfverhofpredikant, j 1714.

6) Crispin Olai Jernfelt, borgmästarson från Christinehamn; prof. theol.
primar. och pastor vid St. Salvator i Dorpt 1693; far till Jernféltz N:o 91 i
adelsmatr.

7) Olof Hermelin. Om denna herres förträffliga lärdom vet åtminstone
hela Europa att tala. Man har gissat till, att en del af hans utgifna skrifter
och i k. Carl XILs ärenden utfärdade manifester varit vållande till hans död,
om hvilken verlden numera fått säker kunskap (se adelsmatr. N:o 76).

8) Bengt Högwall, son af kyrkoherden Eric Nikalai Högvaldius i
Dalby och Maria Jonsdotter Kjellstadia, Elfwendals syster ; var historiografus
regni, innan han kom att följa k. Carl i fält och blef kungl. secreterare, men
sist kansliråd. Från Pultava kom han med konungen till Bender, men dog
1714 i Timurtasch; skall ock hafva varit en berömlig och käck herre.

9j Johan Ericsson Boström var född i Carlskoga; först stadssecrete-
rare, sedan justitasborgmästare i Stockholm; g. m. Maria, borgmäst. Ingmar
Tingvalls dotter i Filipstad, dog 1692.

TILL NÄRVARANDE TID.

457

1686.

Tingwall , fältsuperintendent 1).

Camén, biskop 2).

1687.

Jernström, commendant 3).

1690.

Sundahl, hofråd 4).

1700.

Kjellrnan, pastor 5).

Lang , brukspatron 6).

M. Nordstedt, häradsh. i Finland.

1701.

Lindestolpe (se adelsmatr. N:o 94).

1702.

Tranceus, prost 7).

1703.

N. Hasselqvist, bankocommissarie.

Bratt, öfverkrigscommissarie 8).

*) Johan Tingwall, magister, öfverhofpredikant 1697, fältsuperintendent
1701, född 1667, död den 13 Dec. 1702 utanför Sendomir i Polen, hvarvid
berättas, att k. Carl -XII, som drog en synnerlig hög omsorg om honom under
sjukdomen, fälde tårar, då han fick se liket. Pä sotsängen skall han ock hafva
varit utnämd till biskop i Göteborg; son af borgm. Ingmar Larsson Tingvall
i Filipstad; g. ip. köpm. Thomas Anderssens dotter, Stina, Blixenstjernas
syster och Tbrnflychts svägerska. Hans goda vän Hermelin begret hans från-
fälle i en präktig grafskrift på latinska vers, fol. pat., der det bland annat heter
till att visa Tingvalls stora predikogåfvor :

Qui stetit eloquio Viventis, scepe retentus
Vistula, facundis obstupiutque sonis;

Prceteriens media laades admurmuret unda,

Sanus et e tumidis nomina jactet aquis.

2) Doctor Swen Camén, magister 1691, efter utländsk resa vice pastor
vid Stockholms storkyrka 1698, 1700 extra och 1701 ordinarie hof- och dra¬
bantpredikant, hvarvid han efter Tingvalls död förrättade fältsuperintendents-
sysslan, tills han 1704 blef kyrkoherde i Catharina och 1718 i storkyrkan :
biskop] i Yesterås 1725; född i Köla 1667, död 1729; fadern var den förr
nämdajsuperintendenten Bengt Camén.

3 Anders Enevaldi Jernström, profess. mathes. i Zweibriicke n, sedan
öfverstlöjtnant och commendant på Sandsborg.

4I Joh. Er. Sundahl, arkitekt, hofintendent och hofråd i Zweibrucken.

b ) Erik Kjellrnan var fältsecreterare i Polen, men vid hans hemkomst
tillbjöd hans slägtinge, domprosten i Strängnäs, honom pastorat i Ardala i
Södermanland, om han ville conservera huset. Han reste dit, fattade tycke för
dottern, Christina Eriksdotter Leuchovia, och blef inom 2 månader vigd 3
gånger, nendigen till pr est, kyrkoherde och man; var son af bergmästaren i
Filipstad, Joh. Kjellrnan och Christina Clerck.

e) Fredrik, Lang, brukspatron till Kohlsäter, var en stark läskarl och
lärd man, fastän han dermed ingen syssla vårdade söka; son af kyrkoherden i
Gillberga Jacob Lang och Sara Nordberg; dog 1762; hade ett präktigt
bibliotek.

7) Olof Tranceus, bondson från Trankil, 1) rector schoke i Lund, 2)
prost i Osby och Loshult i Skåne; f 1751; en lärd man.

8) Jonas Bratt, öfverkrigscommissarie och brukspatron vid Hotnéholm
m. m., kom hem från Turkiet 1713, 4 1737; gift med Eva Herweghr och
Anna Lisa Hjertzell. Han var brukspatronsson från Filipstad och V. Nack-
reys stjufson.

458 LUTHERSKA TIDEHVAHFVET

1703. Grave , brukspatron1).

1706. Fernell , vice landshöfding 2).

1707. v. Hofsten (se adelsmatr. N:o 102).

„ C. v. Naclcrey (se adelsmatr. N:o 96).
1709. Porath, bergsråd3).

1717. D. Tingelholm, bankocommissarie, f 1754.
Risell , student 4).

1720. Dahlgren , fältprost5).

1721. P. Lethström , assessor i coll. med.

1729. Mylirnian , brukspatron6).

0 Sebastian Grave, rådman Bryngels son i Filipstad, var en stor me-
kanikus och Polheinis elev; uppbygde i ödemarken på gränsen mot Dalarne de
namnkunniga Gravendals- oeh Strömsdals-ve rken; född 1684, dog 1748; g. m.
Anna Chr. Chenon.

!) Anders Fernell, rådman Johan Jonssons son i Filipstad, var verklig
landssecreterare, men blef af fältmarskalken Lascy satt till landshöfding i Hel¬
singfors, hvilken heder dock ej varade länge.

s) Nils Porath till Hafsto, vågmästarson från Carlstad, fick bergsråds
karakter 1747, f 1753; var en stor älskare af antiqviteter och genealogien;
hade ock häri gjort vackra samlingar här i landet. Dessutom egde haradsböf-
ding O. Lundstedt och denna herre hvar sitt bibliotek i svenska historien,
hvars like knappt varit i Värmland ; men båda dessa blefvo förstörda utan
granskning.

*) Jean Nilsson Risell var en qvick och lärd student samt snäll poet,
men dog i Upsala 1724 ; född i Risäter i N. Ullerud.

6) Johan Dahlgren följde arméen till Finland såsom regementspastor vid
Nerikes och Värmlands regemente och blef der fältprost, mycket aktad och
älskad af generaler, officerare och gemena; men olyckligtvis blef han under en
exercis vid Fredrikshamn af en laddstock eller propp ur en canon skjuten
genom hufvet och föll ovärdigt.

e) Christoffer Myhrman, son af brukspatron och vågmästaren i Filip¬
stad, Johan Myhrman, och Lisa Månsdotter Fernell: var af alla kännare
godkänd för professorsmässig i de flesta slags lärda språk och vetenskaper, hvar-
jemte han äfven hade en lycklig poetisk penna, isynnerhet i latinet. (Hans
versar på storklockan i Filipstad, hvilken klocka blef gjuten 1751 och brann
upp 1776, kunna endast för sig sjelfva passera för ett mästerstycke'. Han an¬
vände jemte boken sin tid äfven på hvarjehanda in publico nyttiga inrättningar,
hvarför ock vår allernådigste konung i nåder behagade utnämna honom till en
bland de första riddare af Wasaorden 1772. Isynnerhet anlade han med
mycken omsorg och kostnad under flera olyckliga tillstötar Liljendals stålma¬
nufakturi och ett bland de bästa jerngjuteri vid Näs Rämshytta, der han dog
1775. Hans fru var Eva Christ. Bratt (öfverkrigscommiss. Jonas Bratts
dotter med Eva Herweghr) , en hedersfru, född 1720, 1752; som förmodligen

i sin lifstid 1747 lade mycken grund till, att denna bok får se ljuset 1779;
ifrån hvilken anecdote de flesta menniskor nu äro döda.

Denna fru egde med sin man en dotter, Lisa Cajsa Myhrman, som
ock i sin tid var af lärdom ett sällsynt exempel. Utom det hon, som hos slika
fruntimmer räknas besynnerligt, egde hushållsvett, hade hon ock mannavett;
var hemma i all slags skönlitteratur, kände de flesta bland de lärda lefvande

TILL NÄRVARANDE TID.

459

1749. Axel Ferner , consul i Tunis m. m.
1753. Hamnerin, landtmätare 1).

1757. C. G. Sandmark, med. doct.

* *

Jag har väl ej skäl att påstå, det alla dessa uppräknade
herrar äro primse magnitudinis, dock blifva det de flesta, an¬
tingen åldern eller lyckan hafva satt de andra för bittida i
skuggan. Men jag har likafullt all slags högaktning för alla
dem, som rummet ej tillåtit mig här innesluta. Jag har endast
velat visa, det Värmland skulle hafva om ej öfverflöd 2) dock
tillräckligt af lärda , vittra och stora män 3) och det allt ifrån

språken och kunde med undransvärd urskilning fälla sitt omdöme vid de be¬
nigaste saker, så att en hennes loftalare A. M. (mag. And. Molin) ingalunda
hade orätt, när han vid hennes alltför tidiga död 1766 skref bland annat på
grafven :

I hennes sällskap blef man klok
Dess vittra tal gaf visdom värde,

Af hennes bref jag ofta lärde
Hvad fåfängt söks i mången bok.

Brukspatron Myhrman egde ock två systrar: fru Johanna Myhrman
t 1769, enka efter landskamr. Mich. Bergman och Lisa Bjuggren, brukspatron
/ oh . Lundgrens fru i Filipstad ■{•. 1778, hvilka begge både i tiden och efter
döden voro och blifva kända för vitterhet, snille och högt förstånd; men skulle
jag gifva mig att tala om våra märkliga fruntimmer, så finge jag antingen för
många att berömma, eller ock kunde jag råka i)la ut. Dessutom tillåter mig
inte rummet den äran.

*) Olof Hamnerin, vår vittra archiat . Hamnerins brorson, född i Chri-
stinehamn 1735 och dog derstädes 1776. Hans utseende var icke stort, ej
heller hans karakter; ty han var ej mer än ingeniör Vahlunds medhjelpare;
men hans qvickhet satte i förundran alla, som kände eller lärde känna honom.
Han läste allting och allt, hvad han läste, mindes han och förstod. Derför
kunde han passera för teolog, filosof och språkmåstare. Hans tabeller och
grundliga uträkningar om svenskt mått och vigt torde i everldliga tider tjena
landtmätare och bokhållare till rättelse. I Carlstads veckoblad såg jag strax
efter hans död, att någon liknat honom vid Archimedes och Newton och ehuru
critisk vår tid är, har jag dock ej funnit någon säga något deremot.

2) Barclajus talar i detta ämne: At nec dicant se multitudene hujus-
modi ingeniorum premi. Iis omnibus neque Se neque rempublicam sufficere
posse. Bene consultum generi humano, si tanta prsestantium animorum messis
esset, ut, distributis inter illos rerumpubliearum negotiis, superossent adhuc
vacui aliquot, superflus et inutili munefe a Numine Orbi donati (Icon A nim.
p. m. 391).

8) De herrar af literate classen, som antingen tjenat eller än med heder
tjena hemma i landet har jag dels redan korteligen nämt, dels ock får äran
vidlyftigare i senare delen beskrifva hvar och en vid sin syssla. Här tager jag

460

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

vår store hert. Carls tid. Han lade grunden, och andra hafva
■ej haft svårt att bygga.

V. Värmländingars adelsmatrikel.

Vid riddarhusets första inrättning 1615 voro 1 1 slägter i
landet, som då fingo säte och stämma 1). Ifrån den tiden
hafva här 58 familjer blifvit med adlig sköld benådade, hvilkas
stamfäder äro födda i landet och gjort sig dertill förtjenta an-

mig frihet anföra de herrars namn, som nu lefva och bekläda hedersembeten
«tom Värmland:

Baron Axel v. Axelsson , underståthållare.

M. Bjuggren, bergsråd.

J. Bodin Carlsson, hofsecreterare och häradshöfding i Roslagen.

And. Gabr. Clarén, secreterare i slottscansliet.

Em. Ekman, professor i Upsala.

B. af Faxell, regeringsråd och minister i Hamburg.
b. Ferrner, kansliråd.

Jac. Forsslund, secreterare i kanslicollegiet.

Joh. Fredriksson, borgmästare i Halmstad.

Geyerstam, öfverdirektör.

Joh. Gabr. Grå, kung], secreterare.

Henr. V. Hofsten, kammarherre.

Mats Iser, informationskapten vid fortificationen.

E. G. Lidbeck, professor i lund.

■ Joach. W. Liljestråle, justitise-kansler.

Herrm. Lostbohm, revisionssecreterare.

Joh. Lostbohm, professor i Upsala.

L. Lostbohm, lagman i Öster göthland.

O. v. Nackrey, landshöfding i Wexiö.

Joh. Nordenfalk, vice landshöfding i Umeå.

Chr. Risell, assessor i Jönköping.

Jöns Risell, bergsråd.

Nils Risell, professor.

01. Risell , lagman i Östergöthland.

B. J. Rolander, prem. ingeniör på Ösel.

Joh. Schagerström, bankcommissarie.

Chr. Spak, borgmästare i Vestervik.

J. Ingm. Tingivall, häradshöfding i Roslagen.

And. Törneblad, bergmästare i Småland.

C. Törneblad, landskamrer i Vesterås.

Joh. Velin, häradshöfding i Vestmanland.

Och i pr estståndet:

P. Petersson, k. hofpredikant och pastor vid gardet.

G. Kjellin, kungl. hofpredikant.

Alb. M. och Johannes Haller, båda pastorer i Livland m. m.

M Ankar, Bagge, Bratt, Gyllenstråhle, Kruus, Rahm, Roos, Rosen-
hjelke, Soop, Swenske, Uggla.

TILL NÄRVARANDE TID.

461

tingen genom bok och penna , hvilka äro 32 x), eller genom
tapperhet och krigsvetenskap , de der äro 19 2), eller genom ut¬
märkt hushållning, hvilka äro 7 3). Af landets tj enstgörande
hafva tjent sig upp 5 i civilståndet x) och 20 i krigsstaten °). Hit
hafva blifvit gifta och bott qvar 15 slägter6), och härifrån
härstamma 1 1 7), utom det att af våra superintendenters och
biskopars barn 9 familjer blifvit adlade 8).

Dessa slägter hafva i följande ordning vunnit antingen
adelskap eller ock introduktion, hvarvid märkes, att den senare
nummern utmärker rummet i riddarhusmatrikeln.

1625. i) Soop, 10 introd. 9).

2) Bratt, 49 introd. 10).

0 Apelgren, v. Axelsson, Bäfverfelt, Broman, Camén, v. Camén,
Camenbjélm, Carlheim, Carlheim-Gyllenskjöld, Carlström, Cederstedt, Cron-
-mark, Eneskjöld, af Faxell, Ferrner, Flygge, Hasselbohm, Hermelin, v.
Hofsten, Lagerbohm, Lagerhjelm, v. Lang, Lindestolpe, Löwenhjelm, Nor¬
denfalk, Rudenhjelm, Skraggenskjöld, Silfwerax, Silfiverstedt, Stjernecrantz,
Sylvius, Tigerhjelm.

2) Adelswård, Adlerstråhle, v. Bahr, v. Echstedt, Gyllenspak, Gyllen¬
spets, Lagerborg, Lenk, af Lindestam, Nordenswerd, Rosengrip, Silfwer-
håst, Simson, von Spången, Strömhjelm, Treuleben, Wallencrona, Wardlau,
Wisenheim.

s) Adelheim, Carlström, af Geyerstam, Linroth, von Nackrey, Nor-
denfelt, af Wallenstam.

4) Eding, Gyllenflycht, Leyell, Plenningskjöld, Sandberg.

6) Bärnhjelm, Bejerhjelm, Blankenfjell (Jonas), Bordon, Borgenstjerna,
Cronhjort, Didron, Gegerfelt, Granfelt, Hjelmstierna, Hildring, Hökenflycht,
von Kothen, . Mannerberg, Mofatt, Silfwerhäst, Sparfwenfelt, Thomsson,
Örneberg, Örneström.

°) Belfrage, Bergenfelt, Blankenfjell (Lars), Blixencron, Broman,
Brummer, Crcemer, Palmström, Papegoja, v. Rappolt, Silfwerswerd, Stuart,
Sturk, Trotz, v. Wachenfelt.

7) Adlerberg, v. Alstrin, Camenskjöld, Ehrencrantz, G-ustafsskjöld,
Hjärne, Jårnfelts, Iserhjelm, Möhlman, Nordenborg, Örncrona.

8) Arnell, Broman, v. Camén, Camenhjelm, v. Lagerlöf, Liljestråle,
Rosén af Rosenstein, Rudenskjöld, Schröderheim.

a)Åke Hansson Soop bodde och skref sig till Hammar i Veshärad,
■då han blef introducerad. Eljes voro hans stamgods Iiältorp och Håltetorp,
men Hammar fick han med sin förra fru, Anna Swahn till Hammar och
Svaneberg, ståthållaren Arvid Göranssons dotter med Kerstin Nilsdotter
Ribbing. I en likpredikan öfver sondotterns dotter, fröken Ulfsparre, kallas
Åke assessor i Svea hofrätt. Stamfadern för denna slägt var Värmlands under¬
lagman, Harald Soop, 1355 ; men sedan respective arfvingarne efter grefvinnan
Sofia Lov. Arvidsdotter Soop, g. m. riksrådet, amiralen Clas Sparre, 1746
sålde Hammars gods till brukspatron Herrm. Kolthoff, gick ätten ut här i landet.

10) Nils Jonsson Bratt till Höglunda var den 8 i nedstigande linie
från landtvärnsmannen Nils Brath (sid. 165\ Anders Nilsson Bratt, g. m.
Anna Peder sdotter , sålde 1671 damfäste i Korselfven till brukspatron Herm.

462

LUTHERSKA TIDEHTARFVET

3) Roos af Hjelmsäter, 51 introd. 1).

4) Rosenbjelke, 52 introd. 2).

Kolthoff emot en tunna sill hvartannat år. Bland dessas 7 söner och 3 döttrar
var kapten Joh. Bratt g. m. Chr. Charles Cruus och korpral Torbjörn Bratt
g. m. Margretha Båfverfelt ; men dessas arfvingar sålde Höglunda till br.-patr.
Chr. v. Nackrey. Dock äro efter kapten Johan ännu efterkommande qvar
både här och i Vestergöthland.

En annan förmögnare gren var vid riddarhusets inrättning i Pehr
Jönsson Bratt, som 1593 undertecknade Upsala mötes beslut, ibland hert. Carls
lagläsare och fogdar och dog 1639. Han egde Berg, Vik, Rud, Norserud ,
öna och snart sagdt allt frälse i Jösse härad ; var 1) g. m. Gustaf Bryntesson
(Roos) dotter till Berg och Vik, okänd till namnet, och 2) med Iligébor
Amundsdotter ofr. Från hennes dotter härstammar adliga ätten Fredenheim
på möderne, men Gustaf Pedersson af förra giftet ärfde godsen, hvilka genom
gifte med lians dotter, Anna, född af Brita Sjöblad, Olof Christofferssons
dotter till Gårsta, komrao till Blanken fjéllar och Dreffenskjöldar.

1) Erik Gustafsson Roos till Hjelmsäter, farfar till Värmlands öfverste,
generalmajoren baron Carl G. Roos, fick väl vid 1625 års lottning numren på
riddarhuset; men jag anför dock slägten här, emedan både vid den tiden och
sedan bott flera Roosar i Värmland än i Vestergöthland. Eriks farbror, Måns
Knutsson, fick redan 1569 Aspberg i Segersta med sin senare fru, Margaretha
Botvidsdotter Ankar; men i deras son Johan till Aspberg, Rud och Bråte
gick denna gren ut. Han var g. m. Kerstin Roos. Hennes far, Knut till
Kroksta, var den ofvannämda Erik Gustafssons bror och g. m. Anna Carls-
dotter. Deras 3 söner: Peder Knutsson till Seffle, fogde på Dahl, gift med
Cecilia Chr istoff er sdotter från Stola ; Nils Knutsson till Stömne, Karud och
Tolerud, g. m. Brita Nilsdotter Kafle; och Gustaf Knutsson till Kroksta
och Brosäter, g. m. Elsa Ram, Gunnar Torstenssons dotter till Eskébyn
(Eskilsäter), hafva lemnat en ansenlig afkomma.

Ättens stamfader egde förmodligen Berg i Jösse härad, emedan hans son
Brynte skref sig dit. Han hette Knut Bryngelsson från Norge 1451, g. m.
Margaretha, Bonde Pederssons dotter (3 stjernor på en bjelke), som sedan
fick fogden på Agneholm, Otto Torbjörnasson (se sid. 166). 1 denna slägt

äro ingifta: Belfrage, Blankenfjell , Bratt, Brumer, Bååt, Gyllenstråle, Hil-
dring, von Kessel, Krabbe, Lindeström, Palmström, Stake, Sturk, Bar -
Taube, Uggla m. m. fl.

2) Jöns Benctsson Rosenbjelke till Vestbro, Remmene, Kår ne och .Hs
tjente sig upp från ryttare till major vid östgötharne och blef sist kommendant
på Warberg 1646, t 1671. Hans förra fru var Anna Lindersdotter Stråle
och den senare Carin Botvidsdotter Ankar till Agnhammar, hvilhen v.
Stjernman orätt kallar Björnsdotter. Efter hennes farmor, Anna Arvids-
dotter Bååt) fick sonen, Knut Jonsson Rosenbjelke, Line hofgård i Småland,
der hans enkefru, Magd. Gyllensparre, 1694 i Veckelsångs kyrka låtit upp¬
sätta hans epitaphium, hvarom med mycket mera herr secret. Sigfr, Gahm
Persson behagat underrätta mig. Men de andra sönerna: generaladjut. Benet
Jönsson R., g. m. Christina Svensdotter Hildring, enka 1688, och Arvid R.,.
g. m. Christina Silfwerswerd, bodde qvar här, der åtminstone Benet lemnade
några döttrar.

Jöns’ fader var Benet Rosenbjelke den äldre till Vestbro och Lästad,
g. m. Karin Svensdotter Ribbing ; farfadern, Jöns till Lästad, slottslofven på
Kroneberg, adlad 1579; g. m. Karin Isaksdotter till Edby. Han var son till
Arvid Elofsson, g. m. Anna Benctsdotter till Siarid. I denna slägt äro in-

TILL NÄRVARANDE TID.

463

5) Cruus, 69 introd. 1).
g) Stuwart, 86 introd. 2).

7) Uggla , 100 introd. 3).

8) f Ankar, 108 introd. 4)

gifta: Bejerhjelm, von Castanie, Gyllengrip, Hård af Seg, er sta. Kagg, Kyle,
Liljecrona, Nederwudd, Uggla, Ulfsparre m. fl.

M Jesper Andersson Cruus var öfverste vid Värmländingarne till 1628,
men blef slutligen landshöfding i Kalmar; g. m. Ingeborg Persdotter Rynning.
Af hans döttrar och sondöttrar blefvo flera gifta i Värmland, men pä manliga
sidan gick ätten ut 1724.

‘‘) Anders stuwart till Hendelunda, öfverste för östgötharne och pfalzgr.
Joh. Casimirs hofmästare, f 1679 öfver 90 år; g. m. Marg. Heideman, en
guldsmedsenka.

David Stuivart till Räckelsta m. m., drottning Christinas kammarherre ;
1) g. m. Anna, lagman Måns Sivardsson Cruses dotter med Anna Hans-
dotter Hård, 2) m. Beata Liljerahm, doctor Chesnecopheri dotter med Me-
ratha Larsdotter Ankar till Agnhammar , hvarigenom ätten kom att stanna
i Värmland. Hon fick sedan doct. Johannes Matthice, biskop i Strängnäs.
Deras fader var generalkrigscomnrssarien och mönsterherren Johan Johansson
Stuwart, g. m. Brita Eriksdotter Soop till Malma. Han åter var son till
Johan Stuwart, hvilken kon. Jacob i Skottland i bref till hert Carl kallade
sin blodsfrände. Här äro ingifta: Rosenholm, Rosenstam, Uggla, v. Wei-
denheim etc.

s) Knut Classon Uggla till Losstorp, major, f 1634; g. m. Anna Gyl-
lenhorn. Hans fader, Clas Arvidsson, befaliningsman på Gullberg, egde
många barn, af hvilka 2 söner isynnerhet fortplantat ätten i Värmland. Johan
Classon till Afversta, öfverste för finnarne 1610, blef stamfader för baroner
Uggla och dem till Krohsta. Han var född af förra frun Estrid Knutsdotter
Hård, men i sitt senare gifte med Ingri Eriksdotter ofr. egde Clas Arvids¬
son sonen Hildebrand Uggla till Hammarsten, hvilken efter den tidens stränghet
och riddarhusordningen ej kunde räknas för adel, förrän han af drottn. Chri¬
stina derför förklarades, dock att ej få ärfva. Han var g. m. Maria Ekeblad,
dotter till Jöran Jeansson och Märetha Larsdotter Ankar till Agnhammar,
af hvilka en välsignad afföda härstammat.

Stamfader för denna ätt och Clas Arvidssons farfars far var Hans
Persson till Bosgården från Korge 1470, som i sv. bibliotheket N:o 4 kallas
Classon. Härifrån härstamma genom gifte: Bock, Cråmer, Drakenberg, Eke¬
blad, Ehrenroth, Gegerfelt, Granfelt, Kafle, Krönigsswerd, Baron Lind,
Löwenhjelm, bar. Palbitzky, Silfwersiverd, Sparfwenfelt, Wachenfelt, v.
Axelsson, v. Lagerlöf m. fl.

4; Botvid Larsson Ankar den yngre till Agnhammar var ryttmästare,
1645 och har grafsten i Grums kyrka tillika med sin fru, Beata Knutsdotter
Härdh. Af deras 5 barn vet man ej flera säkert än Karin, som blef g. m.
Rosenbjelke N:o 4 och Torbern, som 1622 blef student, af hvilken man för¬
modar, att AnkarsV&glen i Norge skall härstamma. Botvids far var Lasse
Botvidsson till Agnhammar, t 1595, g. m. Anna Bååth, Arvid Månssons
till Bosgård och Linn dotter, ■)■ 1611, hvilka ock ega grafsten i Grums. Far¬
far var Botvid Larsson den äldre till Agnhammar (sid. 297 \ efter hvilken vi
hafva den äldsta, jordebok i Värmland, upprättad 1540. Hans enka, Karin
Svensdotter Kart till Nygård vid Åmål lefde hederlig och välbördig qvinna
1561 — 65. Af denna ätt härstamma Roos till Aspberg, GxjUenrahm, Stuart,
Uggla, Bonde, Rosenbjelke, gref Sperling etc.

464

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

1627. 9) f Papegoja , 134 introd. 3).

10) Bagge af Söderby, 147 introd. 3).
n) Ram , 155 introd.3).

1631. 12) Silfwersiverd, 184 4).

1632. 13) Stärk, 233 5).

1634. 14) f Hökeflycht , 198 introd.6).

b Brynto Benct-sson Papegoja till Skjönebol etc., var ryttmästare och
lefde än 1688, g. in. Anna Stärk , ryttmäst. Jöns Perssons till Olstorp dotter
med Kerstin Christoffer sdotter Liljehök. Hans bror Johan blef 164 . . . gu¬
vernör i Amerika efter sin svärfader Johan Prints. Eljes skall ätten i början
af 1600 (och således dessas far) hafva kommit från Finland hit till Sverige, kan
väl ske ibland de andra flyktingarne (sid. 325). fast dessa varit rikare. Nog;
har mången man haft Papegoja till hustru men ingen vet jag af denna slägten.

2) Johan Bagge af Wibberbv, Kjöpäng. Hanevik och Sjögerås, rytt¬
mästare och commendant, lefde ännu 1654; gift 1) med N. Poos från Hjelm-
säter, 2) m. Johanna Margaretha, dotter af landshöfdingen i Nöteborg, Anton.
J. Nieroth till Sund i By socken, + 1659, och Christina Bonde; son till
major Ifvar Svensson Bagge till Aspberg och hans förra Anna Nils-
dotter Roos från Stömne. Ifvars far, Sven Pedersson af Söderby, blef
adlad 1590 Många af denna slägten hafva varit i Värmland och några lefva
ännu på Dahl; men den slägten är en af de svåraste att utreda. Hit hafva
blifvit ingifta: Blom, Philp, Sass m. fl.

3) Carl Håkansson Ram fick introduktion efter hans farfar Torsten ,
son af Salomon Torstensson i Strand; blef adlad 1525. Torsten var sist
befallningsman på Aland, g. m. Brita Johansdotter Flemming. Emedan kon.
Gustaf gaf honom några förläningsgods i Finland, säger v. Stjemman orätt
att ätten härstammar derifrån (jemför sid 255). I Vermskog och Gillberga torde
ännu finnas Ramar bland bönder.

*t Lars Larsson Silfverswerd till Kihlsbyn, Kirwinge och Såtrar
var bondeson från Qvänum och Bune; tjente sig upp från gemen till ryttmä¬
stare öfver adelns rosstjenst i Östergöthland, Södermanland, Nerike och Värm¬
land; 1) g. m. en ofrälse, 2) med Karin Linertsdotter Svenske till Såtra.
Han lefde ännu 1641 och är tillika stamfader för Bråkenskjöld, Bidron, Frö-
lich , Rosenbjelke och många fler på deras möderne.

5) Jon Persson stärk var ryttmästare vid vestgötharne 1611, då han
med sitt compani utan ordres dref danskarne ur Skara och vidare ur landet,
hvilket förtröt öf versten, Jesper Matsson Cruus ; men kon. Gustaf Adolf upp¬
tog det med sådant välbehag, att han ej allenast 1621 gaf honom Olstorp i
Vestergöthland till everldlig ego, utan äfven adlade honom efter hans död, då
barnen upptogo hans moders namn, som hette Stärk. Dessa eller barnbarnen
voro nu mest utspridda i Värmland; ty 1630 hade en fru, Estrid Olsdotter
Bååth till Bredene, gifvit sin mans systersöner, Nils Persson till Lång och
Jon Persson till Olstorp, säteriet Ramstad till skänks. Dessutom egde Cecilia
Nilsdotter tår k Nordsjö och blef g. m. rvttmästar Ivar Bagge till Aspberg
och Hanvik. Anna Stärk egde Skjönebohl (se N:o 9). Cecilias bröder, Nils
och Lars, hade blifvit borta i krig 1648, så att hon i den grenen var ensam
arfvinge. Deras mor var Brita Pedersdotter (Roos från Seffle), hvilkens graf-
sten nu ligger till fottramp för Grums kyrkodörr. På lång tid har ej slägten
varit bekant i Värmland. Der voro ingifta : Bagge, Drakenfelt, Bjerta, Papegoja.

6) Tufwe Tufwesson Hökeflycht var ryttare, då lyckan gynnade honom
att kunna öfver höfvan intaga hjertat på en förnäm fröken, Märtha Rosenhane.

TILL NÄRVARANDE TID.

465

1638. 15) f Gyllenstråle , 256 introd. 1).

i;) Swenske , 258 introd. 2).

1640. 17) f Apelgren, 290 3).

1641. is) f Bergenfelt, 298 4).

på Nynäs. Det blef då nödigt att vara adelsman, och han föregaf, att hans.
dokumenter brunnit upp, men farfadern skulle hetat Björn Olofsson. (En
Björn Olofsson underskref Upsala möte 1593.) Han fick stadfästelse på adel¬
skap och fröken Kosenhane samt tjente sig upp till major vid kavalleriet. Ar-
1658 anförde han ett kompani ryttare frän Värmland till Danmark och 1664
var han vid Visnums ting (se domboken). Sedan vet jag ej när han dog, men
hans fru lefde ännu 1694 på Nynäs, som blifvit henne skänkt af slägten.
Kanske att 2 deras söner hafva fallit vid Leipzig 1642 (V. Stjernm.), hvilket
dock ej tyckes falla in med tiden; men 2 söner, cornetter, voro senare hemma,
af hvilka den ena i öfverdåd blef ihjelstucken på Säby. Den tredje åter, löjt¬
nant Gustaf H., bodde på Säter i Alsters socken, j- 1692; g. m. en Lilje-
stjelke och skall hafva varit en sedig man. Visnums kyrkoböcker utvisa, huru
mycket v. Stjernm. och isynnerhet Beckstadius irrat sig vid Tufwes beskrif-
ning. Mig förefaller, att det varit 2:ne slägter: en Hökeflyckt och en Hö-
kenflycht.

9 Peder Carlsson Gyllenstråle till Hammar i Bro, löjtnant vid adels¬
fanan, g. m. Ingri Svensdotter, kapten Markus Davidssons enka på Tveta.
Hans fader, Carl Pedersson på Hammar, hade tjent länge i fält och kallas en
gammal krigsman, som lefde blind 1638. Men farfadern Peder Nilsson blef
adlad 1577, var fogde och underlagman, g. m. Bencta Roos (se sid. 297, 298,
300). Ar 1574 hade han fätt Hammar fritt på lifstid, hvilket drottning Chri¬
stina 1653 än mer stadfästade till evigt frälse för Peder Carlsson, men han
dog barnlös och hans ofrälse stjufmågar fingo vederlag annorstädes.

2) Anders Linnardsson Svenske till Östbro, Méllbyn, Ölserud, Tole-
rud och Kyrkobyn i Huggenäs, var en af de märkligaste män, som lefvat i
vårt land. Hans hufvudkarakter var väl ryttmästare, men eljes hade också
bergscollegium anförtrott honom att vara inspector öfver bergslagen. Dessutom
skall han hafva suttit ting i lagmans stad, och, sedan presten i en af fienden
inspärrad fästning hade dött, förrättade kan dennes syssla. Han vårdöd 1671;
g. m. Estrid Clasdotter Hårdh; son af Linnert Persson til Sätra och Elin
Båth, vice president Jacobs dotter Ramfred Persdotter Pijk, som vid 1590
anlade Kirwinge säseri. Lars Ambjörnsson Svenske lefde i Vestergöthland
1490 — 1501, g. m. Cecilia Benctsdotter. Ätten varar än på Dahl. Der äro
ingifta: Didron, Dreffenskjöld, Liljebjelke, Pählman, Silfwerewerd, Swerd-
skjöld, Thomsson m. fl.

8) Johan Apelgren till Ölmeskog m. m., tjente sig upp vid skrifvare-
staten, tills han sist blef president i kammarrevisionen, f. 1597, -j- 1660, g. m.
Karin, presid. i Pommern, And. Gyldenclous, dotter; son till bonden E. Lars¬
son i K. Kudsberg vid Ölmehärads kyrka, och blir än mer deruti märklig, att
han är den första infödda värmländing, som efter riddarhusets inrättning tjent
sig upp till adelskap. Sonsonen, Nils Apelgren, var öfverste med eget rege¬
mente i Frankrike och blef skjuten vid Prag ogift 1742, så att ätten gick ut.
Burenskjöld och v. Schwerin härstamma från presidentens dotter.

4) Pehr Pedersson Bergenfelt till Bona och Lång, kungl. räntmästare,
f. 1587, t 1650; g. m. Catharina, k. Johan III:s köpmans Blasii Iiundis
dotter med Cath. Andersdotter. Stjerncrantz var Bergenfelts måg (se-
N:o 48 .

466

LUTHEESKA TIDEHVARFVET

1642. 19) f Thomsson, 299 natural. x).

1643. 20) f Hildring, 306 2).

1645. 21) Blankenfjell , 319 3).

22) Cronhjort 4).

1646. 23) Blixencron , 364 5).

1647. 24) f Silfwerax, 399 6).

1649. 25) Lenk, 448 7).

9 Thomas Thomsson kom från Skottland och var sist öfverste vid
värmländingarne, 4 1643; g. ra. Cåth . Moritz; son af Henrik VillhélMSSbn
Thomsson. Han egde en broder härstädes, öfverstlöjtnanten Patrik Th. till
Ris, som ej blef introducerad, dock med sina barn njöt adliga previlegier; -\
1659; g. m. Agneta Linertsdotter Svenske, som lät uppsätta hans vapen i
Nors kyrka. Thomas Thomsson bodde efter honom på Ris; g. m. Ingehor
Cruus, ' som sedan fick löjtn. Fab. Casp. v. Tiesenhusen ; men öfverste Ale¬
xander Thomsson till Méllby, t c. 1681, var g. m. Margr. Andersdotter
Svenske. I slägten hafva varit ingifta: Bor don, Oegerfelt, Hederstjerna, Ma-
keleer, Svenske m. fl.

2) Sven Persson Hildring till Hildringstorp, Onsta och Kjärne, rvttm.
och major vid Värmlands cavalleri; fick svåra blessyrer vid Leipzig 1642, född
1607, f 1679 utan söner; g. m. Margreta Boos, Knut Pederssons dotter från
Seffle; deras måg var Bosenbjelke N:o 4.

3) Lars Thorstenssoil Blankenfjell till Hollerud m. m.; adlad för såväl
sina egna förtjenster och att han bevisat sig som en redlig krigsman, som ock
för det att han fått ett adligt gifte, hvilkas anförvandter lagt sig ut för honom.
Han var ryttm. och dog vid 1660; g. m. Christina Roos, Måns Axelssons
till Blomberg dotter med Karm Nilsdotter Cruus; son af Torsten Jonsson
från Dahl.

Eljes berättas att han vid ett tillfälle blifvit fienden varse och i sporr¬
sträck ridit till konungen med de orden: Eders Maj:t, det blankar i fjällarna,
hvaraf han skall fått namn. Här äro ingifte: Palmström, Stårk m. fl.

4) Abraham Cronhjort kallade sig förut Hirsch och var öfverste vid
Värmländingarne; g. m. Dorothea Wellingk; son af Lane Andrece, pastor i
Runsten på Öland. Ulfwenclou, Berg, von Linde och flera slägter höra hit.

6) Mårt. Blixencron till Eskilsäters Byn slöt den första generalbok i
Sverige 1627 och blef sist preeses i revisionscollegiet ; f. 1598, f 1667; g m.
Margreta v. Wahlen; son af camrer Peder Månsson och Annica Jonsdotter
i Norrköping. Ar 1689 lefde sönerna Magnus B. till Byn och Gustaf, som
1690 blef g. m. Mertha Sevedsdotter Ribbing, men dog utan söner på Öresten
1702. Ätten, från livilken Palmskjöld, Sparfelt m. fl. härstämma, har i Norge
kallat sig Blix.

6) Christian Silfwerax till Ugglebo var drottn. Christinas underståt¬
hållare vid Gripsholm och häradshöfding i Dagehärad, f 1652; son af Jac.
Wiborg i Carlstad; modern kallas Anna Olofsdotter ICrdbbe, som förut egt

Jöran Swan till Ugglebo; men kanske hon varit hans fru. Hon lefde på
Ugglebo 1644.

7) Jac. Lenk, ryttmästare, g. m. Maria Hårdh; son af majoren Jacob
Lenk och handelsmannens, Henrik Franklin, dotter. Ätten är från Skottland,
men fins än i Vestergöthland.

TILL NÄRVARANDE TID.

467

26) Didron , 440 1).

1650. 27) Blankenfjell , 482 2).

28) Bäfwerfelt , 515 3).

1651. 29) f Bordon , 522 4).

30) Sparfwenfelt, 541 5).

1652. 3i ) f Skraggenskjöld, 552 6).

1653. 32) f Broman, 587 7).

0 CarZ Didron till Stigen, kapten vid Värmländingarne ; adlad tillika
med sin bror, kapten Johan ; g. m. Agneta Carlsdotter Silfiversiverd ; söner
af öfverstlöjtnant Anton Idron eller Ydron, som blef slagen vid Niirnberg
1631, g. m. Mertha Stywert (StwartJ. Hans fader, Johan, var kapten vid
Södermanländingarne; son af landtrådet i Gascogne Anton de Idron och
Olympia de Pay. I ätten äro ingifta Olivecrona, Uggla, Wulfschmidt m. fl.

2) Jonas Blankenfjell till Wik och Norserud, broder till N:o 21 och
svåger med honom, ty han egde Karm Månsdotter Roos. Sonen Linnert B.
var ock egare af Wik vid Arvika, fast hans fru, Anna Sibilla Rosenskjöld,
vid tinget förklarade honom för omyndig. En förveten kunde falla på den tan¬
ken antingen det varit af oförstånd, eller ondska, eller smicker, som Wik i
Carlstads veckoblad 1774 eller 1775 upphöjes så högt öfver skyarne för den
urgamla Blankenfjellslägtens skull. 130 år är väl icke så urgammalt. Ra¬
mar och Rooser hade egt gården några 100 år, innan Blankenfjell var till.

s) Peder Knutsson Bäfwerfelt till Dingelsund, Finta och Widön;
filos, magister, var underlagman i Yestergöthland och Dahl, innan han 1639
blef j ustitisepresident i Göteborg; 1) g. m. Lena Prcetoria, prostdotter från
Carlstad, f 1650; 2) med Christina Anundsdotter Bergengren från Falun;
son af borgmästaren Knut Olsson i Carlstad, hvadan han ock lika med sin
bror, prosten i Filipstad, först kallade sig Canutius. Ätten varar än, men har
merendels haft samma öde, som det berättas om Gunnar Groffas efterkom¬
mande.

4) Joh. Bordon var från Skottland och tjente sig upp, tills han blef
öfverste vid Värmländingarne och 1654 för Dahlregementet ; g. m. Anna Thoms-
son Thomasdotter , som sedan fick rådsförvandten i Göteborg, Hans Makéleer.
En rysk öfverste, Bordon, blef tagen vid Narva och hölls fången i Christinehamn.

6) Joh, Gabriel Sparfwenfelt till Aspéberg, Åsunda, N. Edsberg, Rud
och Ramsta var regementsqvartermästare och ryttmästare vid Värmländingarne,
sedan major och sist öfverstes titel; f. i Ostergöthland 1618, f på Åbylund
1698; gift 1654 med Christina Uggla, amiralens och baronens syster. Om
denna ätt, såsom föregifves (doctor Wallins parentation = loftal), härstammar
på fäderne från konungarne Stenkil, Sven Tjuguskägg och Boleslaus samt å
möderne från S. Knut, S. Brita och S. Karin, så kan jag ingen hvarken
äldre eller heligare uppvisa.

e) Simon Skraggenskjöld blef student i Upsala 1626 och gifte sig 1642
med kaptenens, Pehr Nilsson, dotter Sara på Koxkoja vid Åbo; gick sedan
åtskilliga grader igenom, tills han slutligen blef ståthållare öfver Nyen och Nö-
teborg; son af länsman Olof Simonissoil i Uggelsäter.

7) Lars Broman till Apelty (Apertin) var burggrefve i Malmö och ca-
nonicus i Lund m. m.; gift 1662 m Maria Erlandsdotter Norenia, dotter af
prosten i Nor, herr Erland Gudmundi och Anna Eriksdotter Kax, samt
enka efter prosten i Kilen, magister Sven Brunius.

468

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

33) Eneskjöld, 585 1).

31) f Örneberg, 978 2).

30) f Sylvius, 600 3).

1654. 36) f Plenningskjöld , 608 4).

37) f Flygge, 621 5).

1660. 3s) Gyllenspets , 673 6).

9 Engelbrecht Nilsson Eneskjöld, generalgouvernementskamrer i Fin¬
land 1650, 4 1697 ; son af bergsman Nils Ersson vid Vekhyttan , der nu Fi-
lipstad är bygd. Emedan hans bror, magister Lars Philipstadius, pastor i
Kroppa. var svåger till biskopen, doctor Eschil Petrceus i Abo, och de dess¬
utom båda voro från en och samma stad, lär väl biskopen mycket bidragit till
hans befordran. Han var g. m. Elisabeth Grothusen, major Ottos dotter.
Atten florerar i Finland.

2) Jöns Larsson Örneberg till Norserud, tjente sig från gemen ryttare
upp till öfverstlöjtnant och var major, när han 1656 efter hård belägring måste
uppgifva slottet Kreipitz; g. m. Dorothea Meyer , som var enka 1663. Sonen
Carl blef introducerad, var löjtnant och gift med Catharina Blankenfjell .
Deras son, löjtnant Axel Örneberg, var en hederlig officer och dog 1763 på
Norserud utan söner; g. m. Anna Marg. Mofatt.

s) Johan Sylvius är näst Bäfiverfelt N:o 28 den första af infödda Värm-
ländingar, som fr&n Upsala akademi blifvit adlad; blef från Translator regni
lagman i Värmland; född i Carlstad 1620, död 1690; begrafven i Sånga; 1) g.
m. Ingebor Hinman, befallningsmans på Ekenäs, Benet Benctsson, dotter, 2)
Elisabeth, assessorns, Sv. S-wart, dotter; 3) Christina, krigsrådets, G. Stjern-
hjelm, dotter; son af Jacob Jonoe, pastor i Carlskoga, och Mar gr. Ericsdotter ?
samt sonson af prosten i Carlstad, Jonas Arvidi.

4) Matthias Ericsson Pleningskjöld till Wästsjö, kallade sig förut
Pleningius, satt i lagmans stad, men var dessutom borgmästare i Carlstad frän
1642, assessor i amiralitetscollegiet från 1647, häradshöfding på Dahl från 1651
och blef åter 1657 assessor i bemälda collegium; g. m. Christina...; son af
rådmannen i Upsala, Erik Israelsson. Sonen Johan, häradshöfding på Dahl,
dog 1687 och ändade ätten; g. m. Elsa Gustafsdotter Stake. Härifrån här¬
stamma Gyllenspets, Belfrag, Camén, Hjerta, TJggla af Hammarsten, Löwen-
hjelm m. fl.

6) Crispin Flygge till Vestervik, Bofors och Kymmermåla, blef 1650
efter sin fader inspector öfver landtullarne i Vestergöthland, Värmland, Dahl
och Nerike, samt 1658 öfver de från Danmark vunna provinserna, och sist ge-
neralinspector öfver Sverige och Finland; död 1674; gift 1671 med Sigrid
Ekehjelm, dotter af underståthållaren Benet Ekehjelm och Eva Eggerts, samt
enka efter assessorn Marcus Cronström hin tjocke; son af landtullinspectoren
Pet. Flygge på Bro och Margaretha v. Brehmen. Efter generalinspectorens
död kom ett gossebarn till verlden under namn af Crispin Flygge, för hvars
skull kyrkoherden, Birger Carlberg, Lisa Flygges måg, och borgmästaren
Olof Persson i Christinehamu, Emerentia Flygges man, med ännu en svåger
blefvo dömda , till döden. Men verlden är ännu i tvekan om detta barn, som
dog 1680, var i rätta ärender stadt. Emellertid har knappt någon rikare bott
inom Värmland än fru Sigri, men hon dog utfattig.

6] Jonas Hansson Gyllenspets till Gilleby hette förut Spets och hade
i tyska och polska krigen tjent sig upp till kapten vid Frvksdals eompani,
major, öfverstlöjtnant och öfverste vid Värmländingarne, under hvilken tid han
ock varit commendant på Eda skans; blef generalmajor 1676 och tog afsked

TILL NÄRVARANDE TID.

469

1662.

1666.

39) Mofatt -1).

40) f Silfwerhäst 2).

41) Wisenheim 3).

42) Crcemer, 713 4).

43) Belfrage , 782 natural. 5).

1678; född 1610, f 1679; begrafven i Sunne kyrka, dit han gifvit vackra för-
äringar. Han var en i alla delar hederlig herre, som icke förhäfde sig öfver
sin lycka ; 1) g. m Karin Eschilsdotter, vid hvilken han skildes och gifte sig
2) m. Gunilla FaxeU, + 1676, dotter till prosten i Kila, mag. Sven Anundi
och Catharina Erlandsdotter Norenia; son af bonden Hans i Spetserud i
Millesvik. 1 denna slägt äro ingifta: Granfelt, Jägerhorn, von Lossow, Ol¬
lonberg m. fl.

') Robert Mofatt till Väsby i By, det han ville göra till säteri, var
fänrik 1649 och kapten 1660; g. m. Elisabeth Ruthenskjöld, dotter till Sten
Påfvelsson och Elisab. Wagner. Jag inför denna och de två följande släg-
terna här, emedan de omkring denna tid mest florerat och nyttjat adliga previ-
legier, fast jag är oviss, när deras diplom hafva utfallit.

2) Jonas Jonsson Silfiverhäst till Sannerud var cornett, men skall
hafva avancerat till öfverstlöjtnant; g. m. Barbro Kruus, som hade Sannerud
i lifstids förläning såsom enka, men derom blef dispyt väckt 1684, sedan hon
trädt i ofr. gifte med löjtnant Ernst Höfner. Ätten gick ut 1759.

s) Olof Larsson Wisenheim till Gammalgården var fänrik i Jössehä-
rad 1653 och kallade sig Olof Larsson, men blef sedan kapten i Kihls härad
1661 ; g. m. Christina Treulében, dotter till N:o 45. Hon lefde enka i Gam¬
malgården 1683. Han var son af kyrkoherden Lars Beronis den äldre i Vis-
num och Kerstin Jonsdotter. Sonsöner lefva än i bondestånd i Silbodal.

4) Johan Crcemer till Lång, major af cavalleriet, j- 1692; säges af v.
Stjernman hafva varit g. m. Margr. v. Treiden, men då har han egt 2:ne
fruar; ty 1669 var han g. m. Brita Bagge, enka efter Olof Johansson Uggla
från Aversta. I denna gren är ätten fortplantad genom öfverstlöjtnanten Fre¬
drik Johansson till Lång, f. 1666, 'i" 1717 (hvilken tillika med sin far eger
epitaphium i Grums kyrka); g, m. Elsa Cath. Göransdotter Uggla från
Kroksta; — och genom ryttmästaren Fredrik Villhelm Fredriksson, g. m.
Christina Kafle, som sedan fick löjtnant Hökenberg och lefde än 1745; men
Beter Crcemer till Uggelbo, adlad med sin bror, ryttmästaren, 1) g. m. Chri¬
stina Bergenfelt, dotter till N:o 18, 2) m. Anna Silfwerax, dotter till Nf:o 24;
blef slagen vid Lund 1676 — utan manlig afkomma; söner af v. amiralen och
fälttygmästaren Erik Jönsson Crcemer af adlig ätt från Yestphalen. Här äro
införlifvade Hårdh, Makeleer, Silfwerswerd, Uggla, Ulfsparre m. fl.

6) Hans Belfrag till Nyberg, Seffle, Ramsta m. fl., kallade sig förut
Båfvitz, kom ung till Sverige och blef rådman och borgmästare i Venersborg,
lade sig på handel och visade mycken oförtrutenhet till rikets försvar; f. 1614,
t 1688; 1) g. 1639 m. Elisabeth Häfvelsdotter Wallman på Brette, som förr
egt öfverstlöjtnanten Henrik Sahlefelt, 2) m. Brita Roos, f. 1633, f 1684,
dotter till Knut Pedersson till Seffle och Ingeborg Roos, Måns Axelssons
dotter till Aspberg. När arfskifte 1665 stod på Seffle pålades Belfrag tillika
med svågern Werdlau af de andra arfvingarne att inom 2:ne år bevisa sitt
adelskap eller mista fastigheten. Han utverkade derför af magistraten i Culvos
och Skottland ett präktigt vittnesbörd om 16 anor ur husen Pennington, Tul-
liockie, Aldie, Belram, S. Colme m. m. Ätten har isynnerhet bibehållit sig
vid Forshaga och Löfed hos oss, men än vidare spridt sig ut på Dahl, i Ve-
stergöthland och Småland. Der äro ingifta : Sahlefelt, Trots, Hjerta, Pemer m. fl.

470

lutherska tidehyarfvet

1668. 44) Lagerhjelm, 792 *).

45) f Treuleben, 744 natural. 2).

1669. 46) Tigerhjelm, 817 3).

47) f Elirencrans, 823 4).

1674. 4s) Stjernecrantz , 854 5).

49) Carlström , 857 6).

50) f Flygge , 860 7).

bi) f v. Gegerfelt, 861 8).

*) Johan Lagerhjelm till Hageberg och Irvingsholm, kallade sig Staff-
ander, då han 1646 blef student i Upsala; blef sedan häradshöfding i Vester-
göthland; f 1680; g. m. Cath. Elisab. Irunng; son afen Värmlands klockare,
Staffan Hansson , men ovisst i hvilken socken.

2) Hans ÄVbr. Treuleben till Gammalgården, af adlig ätt från Bran-
denburg, var öfverste, g. m. fru Kerstin i Gammalgården; son af majoren vid
Nerikes och Värmlands regemente, Älbrecht Trelieben, som 1627 blef slagen
i Preussen. En annan svensk öfverste vid ungefär samma tid, Christian Trei-
leben, berömmer doctor Becker för sin stora insigt i dykärekonsten, hvarpå han
skall hafva aflagt många prof i Sverige; men sedan han föresatt sig att upp¬
dyka ett spanskt skepp, som på väg från Amerika vid Aprolhos förgåtts med
många millioner, dog han i Prag.

3) Benet Gustaf Tigerhjelm hette förut Carlström ; seereterare i cam-
marcollegium, + 1679; g. m. Maria Regina Lejoncrona, den han gaf Elfs-
backa hamrar i morgongåfva; son af borgmästaren i Carlstad, Gustaf Börjesson
till Hedenskog m. m., och EUika Svensdotter Elfdalia. Gustaf Börjessons
far var borgaren i Brette, Börje Olsson; g. m. Anna Peder sdotter. N:ris 49
och 57 voro hans bröder.

4) Gudmund Elirencrans hette förut Spak, af den slägten från Carl¬
stad; tjente sig upp vid skrifvarestaten till amiralitetsråd; f. 1621, 4 1684. I
sitt andra gifte fick han Maria Arvidsdotter Romann, superintendenten Elf-
dalii enka.

6) Peder Arvidsson Stjernecrantz hade först uppsigt öfver tullarne i
Livland, men blef slutligen generalgouvernementscamrer i Ingermanland och
Kexholm; f. 1630, f 1682; 1| g. m. Christina Bergenfelt, dotter af Nio 18,
2) m. Ingeborg Skraggenskjöld, dotter af N:o 31, och 3)m. Eva Fuhrumark;
son af kamrern öfver Värmland, Nerike, Nora och Dahl, Arvid Pedersson på
Vestervik, -j- 1655 och hans första hustru, Anna Jonsdotter , -j- 1633.

6i Johan Carlström, brukspatron till Uddeholm, Föske, Hedenskog
m. m.; broder till N:o 46 och 57; behöll sitt namn ; berättas i adelsbrefvet hafva
gjort märkliga förbättringar i Elfdalen och skall på möderne härstamma från
SvenskeH tten; f. 1642, f 1690; g. m. Elsebe Carlström, dotter till handels¬
mannen i Göteborg, Hans Gurgensson. Hon fick sedan kapten Casp. Christ.
von Gersdorff. Hit höra Örneström, Granfelt, Geyerstam, m. fl.

7) Johan Flygge, bror till N:o 37 ; först inspector öfver accisen och
landtullarne i Stockholm, sedan öfverinspektor öfver hela riket; afskedad 1679;
g. m. Anna Chr. Hennisdotter Ulfwenclou. Med sonen Johan, fänrik, slagen
vid Clitschou 1702, gick ätten ut.

8) Samuel von Geyerfelt till Asterud i Grums, kapten vid Värmlän-
dingarne, g. m. Christina, Patrik Thomssons dotter med Agneta Svenske;
f. 1638, t 1684; son till majoren vid Östgöthai-ne, Anders Persson Geggen,
men sjelf kallade han sig Gegenfelt, innan han adlades. Ätten gick ut med

TILL NÄRVARANDE TID.

471

52) f Palmström , 867 *)
1676. 53) f Gyllenspak, 901 ').

1678. 54) f Trotz , 940 3).

1679. 55) f Wardlau, 951 4).

1680. 56) Mannerberg, 962 5).

57) f Carlström, 963 6).

1681. 58) f Örneström, 991 ').

59). v. Kothen , 995 8).

sonen, kapten, R. S. O. Johan Chrilochum till Välinge, hvilken har vapen i
Feshärad likasom fadern i Nor; i. 1684, f 1755, g. m. Christina M. Carls-
dotter Uggla.

vj Johan Palmström till Hollerud har kallat sig förut Lang, kanske af
Värmlandsslägten, fastän han skall hafva varit född i Revel 1621, j 1686;
assessor i amiralitetscollegium ; 1) g. m. Anna Blankenfjell, dotter till N:o 21,
2) m. . . . Sönerna af förra giftet omkommo i Ukrain eller vid Pultava.

2) Anders Gyllenspak blef tygmästare 1674, med titel af amirallöjtnant
1677, afsked 1690; f. 1620, f 1695; begrafven i St. Jacob; g. m. Margaretha . .
son till rådmannen i Carlstad, Erik Olsson Spak. Samma år blef ock rege-
mentsqvartermästaren vid Jönköpings regemente, Magn. Spak, adlad Gyllen-
torner, men jag är oviss om de voro slägt eller landsmän.

3) Johan Trotz till llanda var sist öfverstlöjtnant vid Vestgötha Dals
regemente och har epitaphium i Grava; g. m. Elisabeth Belfrage, dotter till
N:o 43.

4) Johan Wardlau till Nohlsjö, kapten vid Christinehamns compani,
afträdde Eketorp 1684, men dog 1694; g. m. Anna Knutsdotter Roos från
Seffle; svåger till N:o 43; son till majoren vid Nerikes och Värmlands rege¬
mente, Georg Wardlau från Skottland, der ätten florerat från kon. Malcom
IILs tid; f. 1600, kom i svensk tjenst 1628 och j- 1670; begrafven i Ö. OUe-
rud, der epitaphium fins; g. m. Anna Faurebatz (Forbus), som lefde enka
1674. Föraren Johan Johansson dog ogift och slöt ätten 1717.

b) Johan Mannerberg hette förut Mose, tjente sig upp från gardeskarl
till kapten här 1674, och fick afsked 1700. Han hade bevistat alla i hans tid
hållna slag i Skåne och vid norska gränsen; g. m. Sara Hansdotter Ki-
ninmundt.

e) Sven (Gustaf Carlström, secret. på beskickningen till England 1679
och till Danmark, då prinsessan Vlr. Eleonora skulle afhemtas, som tog honom
till sin secreterare, •)- 1683 ogift och begrofs i Carlstad lika med sin moder;
broder till N:o 46 och 49.

7) Olof Johansson Örneström, f. 1640, började 1655 tjena för ryttare
och blef 1679 kapten vid Jössehärads compani, fick majors afsked och i" 1705;
men såsom kapten hade han tillika varit hofmästare hos R. R., generalgouver-
nören, baron Johan Oxenstjerna; dessutom tjent utrikes och varit följaktig på
en beskickning till Polen; g. m. Lena Beata Carlström, dotter af N:o 49.
Hans epitaphium är i Råda.

“) Mats Christoffer von Kothen blef från kapten vid dragonerna 1681
transporterad till Värmlands regemente, men 1684 till öfverste Brakels och sist
major vid Tavastländingarne; "f i Riga 1701; gift m. Ebba Catharina Preutz.
Men ‘Simon Gustaf von Kothen var regementsqvarl ermästare och blef kapten
vid Elfdals kompani 1699, major 1709 och sist öfverstlöjtnant vid Jönköpings
regemente 1712, hvarvid han 1715 fick öfverstes karakter och lön; 4 1736;

472

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

1684. 60) Adlerberg , 1061 1).

1687. 6i) f Camén, 1 125 2).

1689. 62) Hjärne, 1149 3).

63) Iserhjelm , 1288 4).

64) Broman, 1 166 5).

65) Granfelt, 1 179 6).

66) Bärnhjelm, 1196 ').

1) g. m. Maria Eding, dotter af N:o 72, 2) m. Beata Boos , kapten Linnerts-
dotter till Hjelmsäter med Estrid Olofsdotter Uggla.

1 Adlerbergar voro barn af erkebiskopen doctor 01. Svebelius, född
1624, f 1700; g. m. Elisabeth Gyllenadler, biskop Samuels dotter från Lin¬
köping. Erkebiskopens fader var häradsfogden i Calmar län, Jöran Eriksson,
g. m. Ingeborg Larsdotter. Denne Jöran var bondson från Svensbyn i Sil-
lerud af Värmland, hvaraf namnet skall hafva varit taget, och hvarest han
äfven någon tid skall hafva bott, hvadan oek de ännu qvarboende slägtingarne
påstå, att sal. erkebiskopen var der ock sjelf född (prosten Trancei bref). Nu¬
varande statscommissarien m. m. Jöran Adlerberg var född i Filipstad 1732,
son af ryttmästaren och kammarherren 01. Jöransson och hans första fru, Lisa
Cajsa Petersdotter Lindbohm.

■) Daniel Camén, filosof, magister, blef efter utländska resor skånska
adelns commissarie 1661, rådman i Stockholm 1667, bankocommissarie 1668.
stadssecreterare 1674, handelsborgmästare 1681 och sist justi tiseborgmästare 1683;
f. 1624, 4 1692; g. m. köpman Mats Pahls dotter i Stockholm; son af super¬
intendenten mag. Sv. Elfdalius Camén och Sara Norenia.

а) Urban Hjärne. Denna namnkunniga och lärda archiatern, vice pre¬
sidenten i bergscollegium och landshöfdingen, fick ånyo adelskap och förbättring
på vapnet 1689; född 1641, 4 1724; son af p. p. i Nyed, Erland Jonce, hvars
fader, John Ericsson i Fröbohl, mistade frälset (se sid. 255). Landshöfdingen
var 1) g. m. Maria Swahn, 2) friherrinnan Cath. Elis. Bergenhjelm, 3) Eli-
sab. Cederström, biskop Carlssons dotter. I sonen, hans excellens, B. B.
akad. kansler, m. m. har ätten gått till grefligt stånd.

4) Iserhjelmar voro barn af biskopen, doctor Iser i Vesterås, hvars lef-
nadslopp är någorlunda förut vidrördt. I slägten äro ingifta: Olivecrona, von
Plåten, Seger felt, Wenerstjerna m. fl.

б) Johan Broman, löjtnant vid artilleriet i Pommern, f. 1664, 4 1692,

ogift. _ „

Carl Broman, lagman 1) i Ångermanland, 2) i Gestrik- och Helsing-
land m. m , 4 1722, g. m. Eva Hök, befallningsm. i Vest. Norrland och bruks¬
patrons, And. Larsson, dotter samt commissariens, Henrik Insenstjerna, enka.
Deras son, presidenten i kommerscollegium, E. Broman, blef baron 1747.

Erland Broman var lagman och fick landshöfdings afsked 1735; 11 g. m.
friherrinnan Dorothea Cronhjelm, 2) friherrinnan Eva Hansdotter Mörner.
Söner af superintendenten doctor Broman. Härifrån härstamma Edenhjelm,
Lagerbohm, von Rosen, Wefiverstedt m. fl.

e) Lars Granfelt till Lökene hade under namn af Gran tjent i Holland
oeh Spanien, innan han 1675 blef löjtnant vid Värmländingarne och bevistade
alla slag i Skåne; kapten 1679; afsked 1699, men åter 1700 öfverstlöjtnant och
1712 öf verste för allmogen; f. 1661, 4 1722; g. m. Maria Gyllenspets 1680,
dotter till N:o 38; son till bruksskrifvaren och landtmäteriinspektoren, Jon
Arvid Kållander (pastorsson från Ör) och Brita Larsdotter.

7) Peter Bärnhjelm hette förut Berendt, blef 1663 gemen soldat, men

TILL NÄRVARANDE TID.

473

1690. 67) t Cartheim, Gyllenskjöld, 1207 1).

1691. fis) f Crontnark, 1221 2).

69) Linroth , 1222 3).

70) f Lagerbohm, 1229 4).

71) von Spången , 1297 5).

1693. 72) Edmg, 1257 c).

1694. 73) Gyllenflycht , 1311 7).

från 1684 kapten i Fryksdalen och vid Näs compani, 1694 stadsmajor i Göte¬
borg, 1700 öfverstlöjtnant vid Nerikes och Värmlands fördubblade infanteri,
men för förseelser afsatt 1701 ; g. m. Elsa Cathar. v. Menzer.

1 ) Sven Carlheim Gyllenskjöld blef 1686 häradshöfd. i Blekinge och
1695 i Helsingland, t 1703; g m. Alarg. Königsfelt ; barnlös; son af borg¬
mästaren Benet Svensson i Carlstad och Maria Wolfg ang sdotter Hack från
Mariestad. Hans brorson upptog namnet (se N:o 89).

2; Daniel Cronrnark blef efter utländska resor syndikus och borgmästare
i Malmö, bancocommissarie, myntmästare vid silfvermyntet och sist. extra ord.
assessor i bergscollegium 1684, + 1705; g. m. Cathar. Brander; son af p. p.
i Kila Sveno Amuidi Faxéll och Catharina Erlandsdotter Norenia. Med
sonsonen, Joh. Gabr. Petersson, hvilken dog ung 1711, gick ätten ut, i hvilken
varit ingifta : Silfwerlod, Palmstruk, Palmhjelm, Hoffenstjerna, Molnstjerna,
von Drenteln, Sack, von Deutschländer etc.

d) Elias Larsson Linroth till Alkvettern och Lanfors, hade förut varit
arrendator af bruk i Fellingsbro, innan han 1666 blef bergsfogde och 1672
inspector öfver Filipstads bergslag, f 1691: g. m. Catharina Danielsdotter,
•j- 1710. Deras grafsten är i Bjurkärns kyrka. I adelsbrefvet blefvo ock upp¬
tagna 6 söner.

Johan Linroth till Bjurbäcken, assessors karakter 1719, t 1720; 1)
1684 g. m. Brita Roches Paulsdotter från Göteborg. 2) 1700 m. Juliana
Marg. Erdtman, Lorens dotter med Hedv. Elieedotter Vult, t 1745.

Clas Linroth till Alkvettern, Storfors, Lesjöfors och Stjernéberg, hade
karakter af major, t 1726; g. 1691 m. Sara Hansdotter Ehrenpreus.

Elias Linroth till Forsbacka, assessor 1720, dog 1722; g. m. Anna
Dreffenskjöld ; de 3 öfriga bröderna stupade ogifta i krig. Genom gifte hör
hit: Adlerclou, Anrep, grefve Ehrenpreuts, Frietzky , Gunter, Gyllenflycht,
grefve Löwenhjelm, Simson, Stedt, von Törne, Woltemat etc.

4) Daniel Lagerbohm bevistade 2 fältslag i Ungern, då han var lega-
tionsseereterare till Wien 1684, men hade förut 1682 varit i samma ärende till
Frankrike och reste för öfrigt nästan igenom Europa; sist bankocommissarie ;
g. m. Catharina, doctor Bromans dotter; son af kyrkoh. i Visnum, Jonas L.
Wismenius, t 1652, och Anna Nilsdotter.

6) Benet von Spången blef mönsterskrifvare vid Nerikes och Värmlands
regemente 1658, men tjente sig upp till major vid fortificationen och bevistade
med heder belägringen för Brehmen samt hela skånska fälttåget 1675; g. m.
Anna Ekmann.

°) Henrik Larsson Eding till Kyrkobyn blef efter vidlyftiga utländska
resor 1668 häradshöfding i Värmland; afsade sig 1685; hade emellertid upp-
gifvit förslag och korta grep till en god och båttre hushållning, för gemene
man och allmogen i Värmland. Han skall ock hafva skänkt till kon. Carl
XI ett eller tvenne besynnerliga guldäpplen, som han fått i Amerika. Hans
fru är mig hittills obekant, men han dog 1699.

7j Erik Gyllenflycht, förut Andersson Schreuder, hade varit vice hä-

474

LUTHERSKA. TIDEHYARFVET

1695. 74) f Hasselbohm, 1332 1).

1701. 75) f Camenhjelm, 1403 2).

1703. 76) Hermelin, 1391 3).

1704. 77) f Schraggenskjöld, 1429 4).

radshöfding och yice landssecreterare i Örebro, innan han fick jurisdietion efter
Eding ; 1) g. m. Stina Andersdotter, ofrälse, 2) Maria Linroth Elicedotter.

\ Sven Hasselbohm blef efter studier och utländska resor sist 1681
assessor i Svea hofrätt, t 1718; g. m. Maria Broman, superintendentens dotter;
son af p. p. i Fryksdalen, Magnus Marjestadius, (rådman Sven Guldsmeds
son i Mariestad) och Anna Svensdotter Camén.

2) Sven Camenhjelm, hist. professor i Dorpt 1689 och tillika akademiränt-
mästare 1700; landtrichter på Ösel 1701, 4 1708; g. m. Cath. Åkerhjelm,
postdirektör Samuels dotter med Cath. Mocksdorff. Då ryssar och saxar 1700
inföllo i Livland, blef han ensam qvar vid akademien, som då var flyttad till
Pernow, och bjöd till att hålla studenterna tillsammans, så mycket han kunde;
son af superintendenten mag. Sven Elfdalius.

a) Olof Hermelin, född i Filipstad 1658 af hammarsmeden och borgmä¬
staren, Nils Månsson, och hans senare hustru, Karin Andersdotter, enka
efter borg- och vågmästaren, Olof Persson (Roman), i Christinehamn. Den
unga Olaus Nicolai blef någon tid handledd i studier af den lärda lectorn,
måster Elof Schroderus i Carlstad (lärd. tidn. N:o 40, 1764). till dess han
under namn af Schragge skref in sig vid Upsala akademi 1678. Men det säges,
att kyrkoherdens i Filipstad, mäster Simon, söner nekat honom kalla sig
Schragge, hvarför han förbytte namnet till Hermelin, hvilket de andra barnen
under skolåren i Filipstad kallat honom för hans qvickhet och smidighet, då
de kastade boll, lekte gömma o. s. v.

Scepe mihi videor s ilvis reptare jugosis

Exstruere & parvos, regna beata Lares,

talar han om sig sjelf och Filipstad i sin Hecatompolis. Vare huru det vill,
så blef dock Hermelinsaamnet störst och så stort, att det och intet annat
blifvit taget till mönster, då man velat spå något stort om en Värmlandsyng-
ling .... hic erit alter ab cdtero. Han ville sjelf likasom Lagerlöf icke vara
magister, men hjelpte många andra dertill, under det han från 1689 till 1699
var prof. eloqu. och juris. rom. & svet. i Pernau, hvarifrån han blef kungl.
secreter. och historiogr. regni efter Lagerlöf (båda till den sysslan födda och
vuxna, om ej döden infallit för den ena och kriget för den andra). 1701 blef
Hermelin secreterare vid utrikes expedition och 1705 statssecreterare och kansli¬
råd. 1706 undertecknade han tillika med grefve Piper fredstractaten i Altran-
stadt, der kon. August blef afsatt. Men vid Pultava, då Hermelins namn
bland de andra förnämare ^ångarne blef uppräknadt, var hans tid ute, och han
blef nedsablad på stället (deras excellensers, K. E. friherre Akerhjelms och v.
Rosens relation M. S.). Den store Hermelin vore värd ett stort äreminne,
men här är ej rum; här fattas tid; här brista krafter. Gift var han 1) m.
Helena Jonsdotter Brehmskjöld 1689, t 1698, 2) 1700 m. Margretha Sa-
muelsdotter Åkerhjelm, professor Elias Obrechts enka, som 1707 blef moder
till hans excellens, K. K. m. m. Carl Hermdin, i hvilken herreätten vidare
gått upp i friherrligt stånd.

4) Lars Schraggenskjöld, brorson till N:o 31, kamrer vid postkontoret
i Stockholm och tillika i reduktionscommissionen, -f 1707, och då allmänt be¬
klagad. Ätten gick ut med sonsonen, Carl Fredrik, archliemästare, f 1742,
ogift.

TILL NÄRVARANDE TID.

475

1705. 78) t Cederstedt, 1464 *).

1712. 79) f Rudenhjelm, 1459 2).

1714. so) von Sandberg, 1486 3).

1716. 8i) Hjelmstjerna, 1500 4).

1717. 82) f Simson, 1526 5).

1719. 83) Rudenskjöld, 1583 6).

«) Lagerborg, 1620 7).

85) Silfwerstedt, 1641 8).

‘) Jonas Cederstedt, förut Carlstedt, blef 1704 assessor och 1713 råd i
bergscollegium ; f. 1659, t 1730; g. ra. Ulrica Cronström, assessor Peters
dotter med Johanna Casparsdotter Gråå; son till justitfeborgmäst. i Carlstad,
Salomon Pedersson och Margr. Arvidsdotter Roman på Vestervik.

2) Benet Rudenhjelm, statscommissarie, f 1723 barnlös; g. m. Catha¬
rina Danielsdotter Tilds; broder till biskop Rudén.

3) Olof von Sandberg var lagman i Värmland och tog afsked 1716,
förut assessor i Jönköping.

4) Johan Hjelmstjerna hette förr Finderus och var kapten vid Nord¬
marks compani, men blef major vid Uplands infanteriregemente, var med vid
Narva, Riga och Thorns belägring och sedan vid norska gränsen.

6) Erik Simson, ryttmästare vid N. skåningarne, 1720; g. m. Anna
M. Johansdotter Linroth, som sedan fick lagman Nils Stedt ; son af bergmä¬
staren i XJpland och Norrland Erik Simson och Maria Fernell, borgmästa¬
rens, Jon Jonsson, i Filipstad dotter med Lisbeth (Fernholm) , borgmästaren
Måns Skräddares dotter. Hit äro gifta: Linroth, grefve Löwenhjelm, Stedt,
grefve Posse m. fl.

8) Rudenskjöldar, söuer af vår superintendent och sedermera biskopen
i Linköping, doct. Torst. Rudén.

Christoffer Rudenskjöld, den enda sonen af förra giftet, löjtnant vid
Östgötha cavalleri, •f 1736; g. m. Engel Stapelmohr ; barnlös.

Carl Rudenskjöld inskref till Värmlands everldliga heder 'sitt namn
1708 i dess nationsmatrikel i Abo och Upsala, der denna herren nu är högsta
styresman. Efter utländska resor blef hans excellens commissionssecreterare i
Polen 1729, minister derstädes 1735 och i Preussen 1744 ; statsseereterare vid
utrikes expedition 1747 och samma år baron, riddare af Nordstjerneorden och
seereterare af alla kungl maj:ts ordnar 1748, men sedan kommendör af alla
1763; hofkansler 1756; president i kommerscollegiura 1758, riksråd 1761, grefve
1770; Upsala akademis kansler 1772, ledamot i Vitterhets- och Vetenskapsaka¬
demierna m. m. Fru riksrådinnan Rudenskjöld är en grefvinna Bjelke.

Johan Rudenskjöld, kanslist vid utrikes expedition.

Benet Rudenskjöld, 1743 statscommissarie, 1751 riddare af Nordstjerne¬
orden, t 1760; g. 1735 m. Brita Kolthoff, brukspatron Hermans dotter på
Norum med Maria Hedengren.

Ulric Rudenskjöld, commissionssecreterare till Spanien 1740, assessor
1746 och råd 1758 i commerscollegium, r 1764.

7) Olof Lagerborg tjente sig upp vid lifregementet från gemen ryttare,
tills han 1719 fick öf verstlöj tnants karakter; g. m. Inga Persdotter Styf.
Baniél Lagerborg blef efter många fälttåg öfverstlöjtnant vid Vesterbottnin-
garne och E. S. O., + 1751; g. m. Sofia Elisab. Jacobsdotter von Rohr.
Begge hafva förut hetat Schragge. Bonden Olof Olssons i Uggelsäter söner.

8) Benet Silfwerstedt till Lund, Skällerö och Söderby, var slutligen hof-

476

LUTHERSKA TIDEHVAEFYET

se) Örncrona, 1643 *).

87) Strömhjelm, 1645 2).
ss) Borg enst j erna, 1647 3).

89) Carlheim, 1661 4).

90) Nordenfelt , 1662 5).

rättsråd i Svea; + 1738; g. m. grefvinnan Catharina Johanna Gyllenborg ,
dotter af kungl. rådet grefve Jacob och Anna Thegner ; son af nämdemannen
Olof Månsson, f 1702, och hans senare hustru Brita Olof 'sdotter i Kilsta i
Alster, hvadan han ock förut kallade sig Kihlstedt.

1) Nils Örncrona, kommersråd och minister, plenipotent till Danmark;
-j- i Köpenhamn 1734, barnlös; g. i Berlin med Sofia Hedvig v. Hr omber g.

Carl Örncrona, ryttmästare, 1733; g. m. Anna Dorothea Reinholds-
dotter Anrepp.

Dessas fader, stadssecreteraren i Stockholm, Christoffer Brunell, "f 1704,
var son till herr Nils oeh sonson till Påfwel Nicolai, båda pastores i Brunskog.

2) Arvid Strömhjelm var en af dem, som i ungdomsyra hålla bröd eller
död lika kära. Han var först skräddaredräng i Carlskoga och kallade sig Bo¬
ström; tog derpå värfningspenningar, men blef igenlöst af fadren och kom i
skräddareläran i Stockholm: men sedan han fick höra, att svenskarne vunnit
vid Narva, tyckte han, att en plit anstod honom bättre än synålen och prylen,
for derför till armeen och var underofficer, då han 1709 blef fången vid Pul-
tava och förd till Siberien, h varifrån han undkomt ill Bender och blef 3 ‘/s år der-
efter cornett, ryttmästare i norska fälttåget 1717 och ändtligen 1746 major vid
Vestgötha cavalleri; afsked 1747, R. S. O. 1750; f. 1686, f 1767; g. m.
Vendela Helena Molin, flygtig från Finland, t 1765; son till bergsmannen
Anders Larsson och Sara Arvidsdotter i Trehörningen i Carlskoga. Här
äro ingifta: Carlström, Clerck, Rhebinder, Mannerhjerta m. fl.

3i Gabriel Borgenstjerna tjente som löjtnant och kapten vid Värmlands
regemente vid gränsen, i Pommern, Mecklenburg och Hollstein; bevistade slaget
vid Gadebusch och blef fången vid Tönningen; majors afsked 1719, 1) g. m.
Margr. Hammar, rådmansdotter från Uddevalla, 2) Anna Cliristh. Hårdh ;
son af generalrumormästaren Gdbr. Stjernberg och Margretha, länsmans,
Måns Werner, dotter på Svineberg i Fryksdalen.

4) Håkan Carlheim, bror till N.o 67, var sist assessor i kommerscolle-
gium; f. 1660, f 1729, ogift. Med honom adlades 2 brorsöner: Svante Carl¬
heim fick 1744 lof att upptaga sin afdöda farbroders namn, Gljllenskjöld, N:o
67 ; blef 1747 vice korpral vid drabanterna och fick korprals afsked ; 1750 R.
S. O.; född på Wågsnäs 1686, f 1758; 1) g. m. rådmannens i Göteborg, FrailS
Schröder, dotter Sofia Magdalena Cöppen, 2j Eva Charlotta Carlsdotter
Rosenström ; son af bankocommissarien Johan Carlheim och Anna Sparf.
Benet G. Carlheim , gardeslöjtnant, f i Danzig, ogift; son af brukspatron Vol¬
mar Carlheim och .... Järnfelt, ofr.

6) Johan Nordenfelt, bergsfogde i Carlskoga, anlade sedan gjuteri vid
norska gränsen och fick öfvercommissarie karakter, j' 1725 ; g. m. Cath. Elisab.
Fetre Wilhelmsdotter.

Olof Nordenfelt, bergsfogde i Filipstad, sedan brukspatron vid Möln-
backa, 1) g. m. Margr. Chr. Petre, den förres syster, 2) Constantia Fehman,
som sedan fick öfverstlöjtnanten Mats von Törne.

Söner till bergsfogden Olof Norin i Lekebergslagen och Carlskoga och
Anna Grubb, som sedan fick brukspatr. Jac. Robsalim på Bofors

TILL NÄRVARANDE TID.

477

91 ) Jernféltz, 1676 -1).

92) f Möhlman , 1663 2).

93) f Rosengrip, 1685 3).

94) f LincLestolpe, 1700 4)

95) Adelswärd, 1707 5).

1720. 9e) von Nackrey, 1712 6).

97) Bejerhjelm , 1902 7).

1) Crispin Jernféltz hade tjent vid cavalleriet, tills han fick majors af-
sked 1720; R. S. O. 1751; f. 1694, j- 1757; g. m. friherrinnan Mertha Charl.
Gustafsdotter Fägerskjöld ; son till theol. prof. & past. i Dorpt Crispin Jern-
félt, 4 1695 (son till borgmäst. O. Persson i Christinehamn med Emer. Flygge)
och Elisab. Bröms, kyrkoh. Er. Tilas enka.

2) Jacob Möhlman är namnkunnig för sina rikedomar och sin beläsenhet;
f. 1685, f 1755, ogift; son till brukspatron vid Hindevad, Sven Björsson
Möhlman, hvars fader, rådman i Thorshälla, Björ Ingivaldsson, var född i
Näs i Rudskoga 1603 af Ingewald Svensson derstädes och Malin, fogdens,
Simon Olsson i Långerud i Visnum, dotter samt syster till regementspastorn
i Österbotten, Torbern Forssman, morfars morfar till adliga ätten Fredenheim.

3) Elias Rosengrip tjente sig upp från gemen soldat till premiermajor
vid Vestgötharnes tremänningar 1719, öfverstlöjtnants afsked: f. 1670, f i Gö¬
teborg 1740, barnlös; g. m. Hel. Ryting ; son till ryttmästaren Torkil Roséll
i Värmland och Mertha, löjtnantens, Nils Lang, dotter på Björsered i Ryr.

4) Johan Lindestolpe hette förut Linder ; blef medicine doctor i Harde-
vik; skeppsmedieus 1709 och 1710; assessor i coll. med. 1719; en snäll latinsk
och svensk poet; 1) g. m. Anna Marg. Örn, 2) friherrinnan Eva Christiana
Jacobsdotter Cronhjelm.

b) Lenart Adelsvärd, borgaren Kejsers son från Carlstad, var löjtnant
vid adelsfanan, g. m. Alethea Fr. Mejer. Ätten har sedan gått i friherrligt
stånd.

6) Chr. V. Nackrey behöll sitt namn; kom i ungdomen genom Norge
till Värmland, der en länsman i Grums, hos hvilken han angaf sitt namn, så
mycket tyckte om hans qvickhet, att han recommenderade honom till rådman,
Lars Bratt, i Filipstad att förestå hans kram- och jernhandel, hvilket han ock
med den trohet gjorde, att Bratts enka, Lisa Jonsdotter Fernell, 1691 antog
honom till sin man, och borgerskapet derpå valde honom till rådman. Han
gjorde hon. Carl XI och XII ansenliga försträckningar, hvarför han ock fick
bo qvar i staden, när det andra borgerskapet 1700 utdrefs. Men ban var all¬
tid ärlig och stod i all sin tid på de utdömdas sida; f. 1665, f 1722; äldsta
sonen Christian, född 1692, dog samma år som fadern efter hemkomsten från
England ; en högt studerad man ; men yngre sonen, Lars, herre och bruksherre
till Höglunda, Edsvalla m. m., har i sitt gifte med Catharina, prostens, Olof
Ekman i Falun, dotter med Beata Barkia, fortplantat ätten, i hvilken äro
ingifta: Roos, TJggla, Löwenhjelm, Brumer, Gyllenspets , Antonsson, von
Wachenfélt m. fl.

7) Christian Villh. Bejerhjelm, hattmakareson från Viborg, började som
volontär, men blef 1718 kapten vid Carlstads compani; afsked 1726, dog 1745
i Grava: g. m. Juliana M. Liljecrona , kapten Caspars dotter med Agnes
Rosenbjelke. 1752 blefvo 4 söner introducerade. Då var Gustaf förare vid
Nerikes och Värmlands regemente.

478

LUTHERSKA TIDEHVARFYET

98)

99)

100)

1725.

101)

1726.

102)

103)

1(H)

1727.

10ö)

f von Camén, 1735 1).
Adlerstråle, 1765 2).
v. Wachenfelt, 1743, introd. s).
Löwenhjelm, 1791 4).
von Hofsten, 1794 5).
f Camenskjöld, 1795 6).
f Nordenborg , 1804 7).
f Nordenswerd, 1825 8).

0 Erland von Camén var den första, som blef adlad efter kon. Fredriks
kröning; var kommersråd, men hade förut mycket hjelpt Schmedeman vid
samlandet och renskrifvandet af hans justiticeverk ; hade ock rest utrikes; född
1670, f 1729, ogift; son till superintendenten Benet Sv. Camén.

Jonas Adlerstråle, förut Alstrin, från volontär vid Nerikes och Värm¬
lands regemente, lifdrabant, och följde Carl XII till Bender; gick vidare genom
graderna, att han 1748 blef öfverste vid drottningens lifregemente i Stralsund,
och riddare, samt 1755 kommendör af S. O.; f. 1684, f 1759, g. m. Christina
Maria Wolf. o

3) Paul Fredrik von Wachenfelt till Titterta och Anaholm, löjtnant vid
gardet i Köpenhamn ; f. i Wismar 1700, 1', g. m. Hedvig Ulrika Reinholds-
dotter Uggla från Michelsön 1725, 2) 1767 Margr. Elis . Rimner , brukspatron
Johans dotter vid Fösked med Maria Björkman ; introducerad med 3 äldre
bröder 1720, sedan fadern, majoren i svensk tjenst, David Fredrik, blifvit
adlad 1688; g. m. Anna Hedvig von Bylow, landtrådets i Mecklenburg, Anders
Byloic, dotter; son af superintendenten i Gustrow, IVachenhausen.

4) Gudmund Löwenhjelm till Ström, förut Nordberg, auditör vid Ne-
rikes och Värmlands regemente 1699, vice häradshöfding i Vestersysslet 1702,
i Bohuslän 1706 och tillika borgmästare i Strömstad till 1711; assessor i
Jönköping 1716, lagman i den nya Christinehamnslagsagan 1718, men 1719
tillbaks till assessor; hofrättråd 1728, afsked 1732; g. m. lagmannen Ceder-
hjelnis dotter, Maria; son af p. p. i Gillberga, mag. Gudmund Norbergius,
prosten Erlands son i Nor och Elisabeth Flygge, inspectoren Peters dotter.
I sonen hans sal. excellens K. K. m. m., Carl Gustaf, gick en gren i grefligt
stånd af denna familj, i hvilken äro ingifta Adlerberg, v. Nackrey, v. Wachen¬
felt m. fl.

6) Benet von Hofsten blef efter ansenliga studier och utländska resor
slutligen kommersråd 1741; f. 1689, f 1752; g. m. Ingrid Brita, brukspatrons,
Henrik Kolthoff, dotter på Brattfors med Agneta Andersdotter Bratt; son
till prosten i Filipstad, mag. Erland Hofsten och Christina Benctsdotter
Camén, superintendentens dotter; sonson till prosten i Arvika, mag. Nils Hof-
stenius, hvars fader var bonden Erik Nilsson i Hofsten, Köla socken, g. m.
Karin Svensdotter.

e) Carl Benet Camenskjöld, löjtnant vid kungl. gardet, j vid Fredriks-
hanm 1741, ogift: son till biskop Benet i Vesterås och biskop Carlssons dotter
Helena Cederström.

7) Johan Henr. Nordenborg 1, major vid Östgötha cavalleri, f 1739,
barnlös; g. m. Anna Chr. Rudenskjold, biskop Rudéns dotter; son till prosten
i Frendefors, Pehr Gudmund Nordberg, och hans första maka, Margaretha
Florenia, kyrkoherdens, Torsten, dotter i Frendefors.

8) Nils Nordenswerd till Björneborg tjente från de lägre graderna och
utstod stora svårigheter i kriget genom Polen och Ukrain, fången vid Pultava,

TILL NÄRVARANDE TID.

479

106)

1731.

107)

1734.

ios)

1739.

109)

1743.

no)

111)

f von Lang, 1832 x).
Brumer, 1855, natura].2).
v. Rappolt , 1870 3).
Wallencrona, 1872 4).
Amell, 1885 5).

Adelheim , 1886 6).

der han var kaptenlöjtnant, fick sist öfverstlöjtnants afsked; E. S. O. 1751, f.
1683, f 1762, barnlös; bror till N:o 90; g. m. kapten /oh. Calmanders enka,
Ankien Ekebohm, f 1747, dotter till rådman Arvid Gustafsson i Christine-
hamn och Elisabeth Jernfelt.

1) Joh. von Lang, krigscommissarie, f i krigscontoret i krigscoll. 1743,
ogift. Nils v. Lang, 1728 amiralitetskammarråd, -f- barnlös; g. m. Br. Cath.
Adelcrans ; söner till prosten i Gillberga, mag. Jac. Lang, löjtnant Nils Langs
son på Björserud med Sara Nordberg Gudmundsdotter.

2) Bernt Wilhelm Brummer till Trossnäs m. m., öfverstlöjtnant vid
adelsfanan, född på Kankes i Livland, f på Trossnäs 1746, har epitaphium i
Nor; 1) g. m. Cecilia Mohrman, 2) Maria von Nackrey, dotter till N:o 96;
son till majoren vid lifregementet till häst Otto Johan och Anna Margr.
Diicker.

s) Thomas Balthasar von Rappolt till Molkom, k. rådets, öfverståt-
hållarens, Knut Posse, secreterare och sedan brukspatron vid Molkom; f. 1685,
f 1748; g. m. brukspatron Lars Ingmar sson Tingivalls enka, Christ. Mar.
Carlberg, t. 1677, f 1744, dotter till borgmästaren Daniel i Carlstad; son till
major Hans Henrik v. Rappolt och Sofia Cath. Cluver, Segebade Cluves
dotter med Magd. v. der Hyde. Den 5 Juni 1778 fick slägteu, som skall här¬
stamma från Schlesien, kungl. stadfästelse på naturalisationsbrefvet den 16
Juli 1734.

4) Olof Wallencrona till Hammar i Bro tjente sig vid Nerikes och
Värmlands regemente, der han utstod många svårigheter och än värre vid 13
års fångenskap i Siberien, då han var löjtnant; men fick 1722 majors karakter
och 1724 kaptens indelning; blef 1739 major och bevistade finska fälttåget; f.
1683, f 1748, en hederlig, älskad och saknad herre; g. 1723 m. Margr. Ting-
wall, stjufdotter till N:o 108, född 1705, f 1766; son till borgmästaren Olof
Wallengren i Filipstad och Lisa Carlberg , Jean Börjessons dotter.

5) Carl Arnell tjente sig upp mest inom kungl. kanslistaten och blef
statssecreterare vid inrikes civilexpeditionen den 13 Mars 1755 samt slutligen
president uti kungl. bergscollegium ; son till superintendenten i Carlstad, mag.
Jonas Laurentii Arnell, en råd- och handelsmanson i Hudiksvall, f. 1642, f
1707, och Helena Adlerberg, t 1743, archie biskopens, doct. Olai Svebelii
dotter, som i senare giftet blef borgmästarens i Stockholm, Aulcevill, senare fru;
g. 1720 den 1 Mars med Sara Aulcevill, f. 1687 den 3 Juli, ofrälse, handels-
borgmästarens i Stockholm, Axel Aulcevill, dotter med hans första fru Anna
Henriksdotter Karckman. Herr presidentens son blef riksråd 1766.

6) Johan Adelheim blef 1718 häradshöfding i Christinehamns lagsaga
och andra häradshöfdingedömet, men afgick 1719, och använde sedan särdeles
flit både vid landsculturen i Värmland, till hvars förbättring han utgaf Rön
och försök, som ock vid bergsväsendet, till livilken ände han ånyo upptog
Träskogs kopparverk, der han anlade Fridros koppar- och jernverk och Finn-
mosse jerngrufvor i bergslagen af ödesmål ; 1739 assessor och 1760 bergsråds
karakter; f. 1685, f 1763; 1) g. m. Brigita Bratt, f. 1710, f 1732; bruks¬
patron Lars Jonssons dotter till Munkfors med Brigita Hedengren, Olof

480

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

1751. 112) v. Echstedt, 1931 1).

1756. 113) Liljestråle , 1987 2).

1759. 114) von Lagerlöf , 2038 3).

Svenssons dotter på Hedenskog, 2) Anna Lisa Hjertsell , borgmästarens,
Gustaf, dotter i Göteborg, 3) friherrinnan . . . Roos, dotter till landshöfdingen
öfver Elfsborg, general m. m. baron Axel Eric Roos till Dingelvik, ryttmä-
starens, Sviilhufvud, enkefru; son till brukspatron Eric Nilsson Borgström
på Borgvik, f 1720, och Catharina Using från Valåsen, f. 1672, f 1751.
Eric Nilssons farfar var Asmund Matssen från Holland.

9 Eric Gustaf v. Echstedt till Sjönnebohl blef adlad som kapten, B.
S. O. 1759, major 1760, öfverstlöjtnants afsked 1765; f. 1714, g. 1741 m. Ulr.
Eleon. Gadde, öfverstens dotter. Fem hans bröder blefvo antagna vid riksda¬
gen 1756 på samma nummer: Svante Adolf V. Echstedt, sist tjent som kapten
vid Nordmarks compani, majors afsked, E. S. O., f. 1716, g. 1753 m. Elsa
Cath. Uggla, enka efter löjtnant Jägerhorn och dotter till kapten Carl Carls¬
son Uggla; deras dotter, Justina Margr., g. m. kapten och ridd. C. G.
Matem; Johan von Echstedt hade varit korpral vid drabantcorpsen ; öfverst¬
löjtnants afsked, E. S. O., f. 1720, g. m. Anna Helena Arnéll, öfverstlöjtnanten
Aulevills enka; Elias v. Echstedt, pr. öfverstlöjtnant vid enkedrottningens lif-
regemente, E. S. O., född 1721, ogift; Benet v. Echstedt hade varit notarie
i kungl. Svea hofrätt, assessors afsked, f. 1723, g. m. Christ. Cath. Herwegh ,
enka efter brukspatron Roman på Forsnäs; Carl Ulric v. Echstedt började
1745 såsom fänrik att tjena i Frankrike, der han 1757 blef capitain en second ;
bevistade åtskilliga affairer (= ärenden) i holländska och tyska krigen och isyn¬
nerhet slaget vid Rosbacll 1757 ; skjuten med en muskötkula genom kindbenet
i den häftiga bataljen vid Bergen; 1759 den 12 Jan. major, tillika i den svenska
armeen 1775, och samma år den 20 Dec. afsked; E. S. O. och pour les merites
(= för förtjenster) ; f. 1725, f 1776 på Hanevik just då han ernade hålla
bröllop med fröken Henrietta Carol. Jägerhorn. Söner af häradshöfding
Johan Ekstedt och Justina Gyllenflycht.

2) Joachim Wilhelm Liljestråle hade tjent 12 år vid mindre sysslor
och förrättningar inom och utom Svea hofrätt; 1757 advocatfiskal i kungl kam-
marcollegium, 1762 lagman, 1772 j ustitisekansler, f. 1721; g. 1759 m. Hedvig
Beata Hacker af en engelsk adlig slägt. Ehuru yngsta brodern är dock herr
justitaekanslern i adelsbrefvet upptagen för Caput.

Axel Erik Liljestråle, bataljonspred. 1739, regem.-pastor 1742 vid Ne-
rikes och Värmlands regem., fältprost i slut på finska kriget; 1759 i Pommern;
1763 p. p. i stora Mellösa, f. 1709; g. m. Magd. Dorothea von Boy.

Lorens Ingemund Liljestråle tjente vid kungl. amiralitetet från 1726;
reste på Ost- och Vestindien; commenderade skeppet Hercules i Korpoström
mot ryssarne 1743, ekipagemästare på Skeppsholmen 1760, sist öfverstlöjtnant
vid amiralitetet, f. 1710, f 1773; 1) g. m. Sofia Degerman, köpmansdotter,
2) Greta Liining, grosshandlardotter, båda från Stockholm.

Carl Peter Liljestråle, 1741 fänrik, 1742 löjtnant, 1749 regementsqvar-
termästare, 1751 kapten, 1761 major, allt vid Nerikes och Värmlands rege¬
mente; afsked 1776; bevistat finska och pommerska krigen, f. 1712; g. 1753
m. Eva Sofia, assessorns i Jönköping, Flach, dotter.

Gustaf Adolf Liljestråle efter studier i Upsala och vid utländska aka¬
demier leetor filosof, i Strängnäs 1760, sedan 2:dus theol. och prost, theol.
doctor 1772, f. 1716, f 1773; g. m. lagman Palmcronas dotter Maria Ca¬
tharina; söner af superintendenten doctor Broms.

s) Erland von Lagerlöf, stud. i Upsala 1751, seeret. i kanslicolleg.
(Secretarius Regius, Evergeta cetatem colendus. Se Fr. Westerlind-s diss.

TILL NÅRV ARANDE TID.

481

115) Schröderheim, 2046 x).

1769. 116) von Axelsson , 2022 2).

117) Nordenfalk, 2065 3).

1770. iis) af Wallenstam 4).

119) af Faxell, 2106 5).

de sapientia divina in miraculis 1777); g. m. . . . XJggla, dotter till majoren
och riddaren C. Fr. Uggla till Segmon och Agn. Elis. Didron. Olof von
Lagerlöf, stud. i Upsala 1755, anstäld i kungl. bergscollegium.

Söner af superintendenten doctor Nils Lagerlöf och hans förra fru
Anna Lagerlöf. Om denna adliga ätt har jag ej kunnat vinna någon närmare
upplysning. ,

1) Elis Schröderheim, första expeditionssecreteraren i inrikesexpeditionen,
ordenshärold m. m., g. m. Anna von Stapelmohr.

Herrman Schröderheim, kgl. hofpredikant och kyrkoherde i Ölme härad,
g. m. Johanna Ullmark, dotter till brukspatron Magnus Ullmark till Höjden
och Maria Kolthoff Herrmansdotter.

Jöran Schröderheim, regementsauditör. Söner af biskop Schröder och
hans förra fru.

2) Axel von Axelsson, stud. i Upsala 1746, der han 2 gånger dispute¬
rade; sedan auskultant i Svea hofrätt; auditör vid Dahlregem ; fältsecreterare i
Pommern 1757; assessors karakter 1759; derpå slottsfogde och nu underståt¬
hållare i Stockholm; riddare och kommendör af nordstjerneorden ; friherre 1772;
g. 1764 m. Hedvig Catharina Johansdotter Gerdeschöld, presidentens i kgl.
Svea hofrätt och skattmästare af kungl. maj:ts orden, dotter med Anna Maria
Wattrang.

Carl von Axelsson, kapten vid Näs kompani ; major i regementet 1779 ;
K S. O.; g. 1775 m. Elsa Carolina Uggla, majorens och riddarens, C. F.
Uggla, dotter med Agneta Elis. Didron.

Söner till öfverkrigscommissarien Nils Axelsson och Anna Elis. Faxell ,
syster till N:o 119.

NB. Friherren, underståthållaren m. m. blef väl af högstsal. kon. Adolf
Fredrik adlad år. 1760; men i anseende till då uppställd fråga, om ridderskapet
och adeln kunde ökas utom vid kröningar, blef diplomet ej utfärdadt förr än
1769 den 1 Dec.; men herr kaptens adelsbref utföll den 13 September 1772
eller dagen efter, sedan brodern blifvit friherre.

s) Johan Nordenfalk. stud. i Upsala 1743, extra ordin, kanslist i re¬
vision 1748; kungl. secreterare 1756; afsked med revisionssecreterares karakter;
vice landshöfding i Vesternorrland 1778; g. m. Elisdb. Christ. (flason, lands-
höfding Ehrenswans stjufdotter; son till prosten i Köla, Erik Erlandsson
Norén och Cajsa Faxell, syster till N:o 119.

*) Arvid af Wallenstam, stud. i Upsala 1743 och Lund 1744, baf-
auditörs karakter 1750, advocatfiskals karakter 1756; f. 1729, 4 1776 och blef
aldrig introducerad; g. m. Maria Wester från Haddebo i Nerike, som sedan
fick gener.-auditör Malmer felt ; son till gästgifvaren Jonas Benctsson i Wall
och Maria Arvidsdotter Åberg.

6, Benet af Faxell, regeringsråd och minister i Nedersaxiska kretsen,
men förut legationsseereterare i Köpenhamn ; son till prosten i Köla Sven Er¬
landsson Faxell och Maria famén, syster till N:o 98. Ätten härstammar
från bonden Marcus i Faxsta i Weshärad i kon. Gustaf I:stes tid; hans son,
Anund Marci, kyrkoh. i Ölme härad, t 1596; haus son Sven An. Faxelius,
prost i Kila 1663; hans son Erland, äfven prost i Kila. f 1691; regerings¬
rådets farfader, g. m. Maria Evertsdotter Strokjerk från Filipstad.

482

LUTHERSKA TIDEHYARFVET

1771.

120)

1772.

12l)

122)

1773.

123)

124)

von Bähr 1).

Lindestam 2).
Gustafsskjöld, 2107 3).
Leyell , 1531 4).
af Geyerstam, 2010 5).

*) Jacob Reinhold von Bähr hade tjent vid Elfdals eompani och varit
stabskapten vid majorens eompani, majors afsked, E. S. O.; bor på Manläns-
godset Eamelshof i wendiska kretsen i Livland; f. 1720, g. m. Christ. Elisab.
v. Haffstein; dotter till majoren och krigscommissarien Peter Niclas och Judith
Elisab. Meck.

Henrik Daniel v. Bähr, mantalscommissarie i Vester- och Ostersysslet,
f 1721, fick 1771 den 4 Dec. med sin broder kungl. stadfästelse på sitt i krigs¬
tider förkomna adliga livländska diplom; g. m. Stina Alstermark, dotter till
rector scholse i Filipstad, Nils Alstermark och Magdalena Arenberg.

Söner till kaptenen vid Christinehamns eompani, Peter Bähr, f 1739,
och Magdalena Lagerlöf, superintendentens syster, f 1778.

2j Gustaf Lindestam,, kapten vid enkedrottningens regemente, E. S. O.;
son till bergmästaren, Gustaf Olofsson Lundstedt till Lundsberg och Hane¬
vik, och Hedvig Bratt, f. 1720, f 1761, dotter till öfverkrigscommissarien
Jonas Larsson Bratt till Rottneros och Eva Herweghr.

3) Abraham Gustafsskjöld var kapten vid garnisonen i Christianstad,
men blef för sitt tappra förhållande derstädes 1772 öfverste vid kungl. maj:ts
eget regemente; E. S. O.; 1778 generalmajor; kallade sig förut Helichius; son
till kyrkoherden i Skåne, Olof Hellichius , född i Stommen vid gamla Dalby
kyrka af magist. Håkan Elai Hellichius, theol. leetor i Carlstad, design, pastor

1 Stafnäs, f 1688, och Elisab., kyrkoherdens i Dalby, herr Anders Benedicti
dotter, af herr Jons i Eangedal ätt (se sid. 188), som förut egt kapten Eschil
Gyllenspets.

*) Carl Leyell, auskultant i bergscoll. 1736; efter åtskilliga resor till
rikets bergverk och smärre sysslor inom collegium, ordinarie proberare 1747;
vice bergmästare i Södermanland, Östergöthland och en del af Småland från
1752 till 1754, sedan han likväl förut från 1747 på 3 års tid med egna medel
besökt de förnämsta bergverk i Tyskland och Böhmen och dervid gjort sig känd
att från ett furstligt hof få tillbud, att blifva bergsamtsassessor, hvilket han dock
af kärlek till hembygden afslog; 1760 bergmästarefullmakt; 1764 verklig berg¬
mästare i Värmland; f. 1718; den 26 April 1773 upptagen på sin farbroders,
David Davidsson Leijel, nummer, som 1717 adlades; son till borgmästaren i
Stockholm, Johan Leyel; 1754 g. m. U/r. Ekenberg, dotter till ryttm. vid
lifregementet, Lorens Ekenberg, och öfverstens, commendantens i Stralsund,
Königsheim, dotter.

Bj Emanuel af Geyerstam till Alkvättern och Lanfors m. m.; 1750
auskultant i kungl. bergscoll.; bevistade sedan vid de förnämsta guld-, silfver-,
koppar- och jernverk i riket, smältprocesser, bruks- och tägtbyggnader, stång-
jernssmidesförbättringar, cursum chymicum m. m. under de vittra och berg¬
kunniga Anton och And. v. Swab, Solberg, Benzelstjerna, Scheffer etc.; reste

2 gånger till Danmark och 1 gång till Norge, men resan till England och flera
utrikes bergverk, hvartill redan kungl. pass var utfärdadt, afstannade genom
bergmästarens, And. v. Swab, sjukdom; ifrån 1753 till 1767 direktör för Udde¬
holms bolag ; 1770 öfverdirektörs rang och heder; f. 1730; gift 1753 med
Sara Helena Piscator, dotter till prosten i Elf dalen, magister Benet Piscator
och hans första fru, Magdalena Norin från Gestrikland; son till brukspatron

TILL NÄRVARANDE TID.

483

125) Ferrner , 1990 1).

1774. i2t>) Rosén af Rosenstein, 2055 2).

* *

Af infödda värmländingar hafva 7 familjer hunnit upp till
frilierrligt stånd och äro följande:

Friherrar:

1652. Rosenhane 3).

1676. Uggla 4).

på Uddeholm m. m. Benet Gustaf Geijer och Lovisa Sofia Tranea, amira¬
li tetsdoetorn Jan Gottsk. Tranei dotter med Elsa Carlström, dotter till N:o
49. Bergmästaren Christoffer Geyer var ifrån Tyskland, gift. m. Dorothea
Giliusdotter de Besche; deras son och Geyerstams farfader, skogsinspectoren
Christoffer Geyer var g. m. Engel Carlberg, borgmästarens, Jean Börjesson,
dotter.

9 Benet Ferrner, astronomi* observatör i Upsala 1751, astron. professor
vid eadetteorpsen i Carlskrona 1756, reste derpå till Frankrike och blef efter
hemkomsten dåvarande kronprinsens, vår nu regerande allernådigste konungs
cavailler med kansliråds namn och heder; ledamot af vetenskapsakademien och
patriotiska sällskapet, riddare af N. O. 1778; f. 1724; g. m. Dorothea Janke ;
son till prosten i Nor, mag. Georg Ferner och Anna Helena Norén, dotter
till prosten Axel i Nyed och Maria Iser. Prosten Femers far var rådmannen
i Filipstad, Jonas Göransson, i. 1649, t 1701, g. m. Maria, rådman Zegol
Larssons dotter med Anna Nilsdotter.

2) Rosén af Rosenstein ; söner till kungl. lifmedieus och med. professorn
i Upsala, doctor Samuel Aurevillius, och sonsöner till superintendenten, doctor
Aurevillius ; upptagna på sin morfaders, archiaterns och riddarens, Nils Rosén
af Rosenstein, nummer.

Här får jag slutligen anmärka, att för N:ris 114, 117, 119, 121, 122,
125 och 126 har jag ingen viss datum på diplomerna, utan tagit dem efter be¬
rättelser, kanske i orätta ställen.

3) Schering Rosenhane, riksråd, g. ,m. Beata Spar re, Benet Jörans-
sons dotter t:ll Rossvik med Christina Åkesdotter Bååt till Tidön. Joh.
Rosenhane, riksråd. Gustaf Rosenhane , president i Dorpts hofrätt. Söner
till drottn. Christinas, den äldre, råd, Johan Rosenhane till Torp, och Ca¬
tharina Arp, fogden Schäring Erikssons dotter med Anna Olsdotter Sten-
gafvel på Nvnäs, hvarest baronerna voro födda. I ätten äro ingifta: Horn,
Hökeflycht, Hammarhjelm, baron Lind m. m.

4) Clas TJggla till Aversta följde såsom drottn. Christinas page 1634
sändebudet, friherre Erik Gyllenstjerna, till Moskva och 1635 herr Axel
Sparre till Warschau; var med på flottan 1644, men tjente sedan vid armén
i Tyskland oeh blef efter slutad fred 1648 kaptenlöjtnant vid generalmajor
Pajkels regemente; reste 1650 utrikes och blef efter hemkomsten kapten vid
gardet, der han avancerade till major under polska kriget; men blef 1657 major
vid amiralitetet, hvarpå hans håg mest lekte; 1660 amirallöjtnant, 1670 amiral,
derpå amiralitetsråd ; 1676 commenderade han den andra eskadern af flottan
mot danskarne, sedan han den 17 April blifvit upphöjd i friherrligt stånd. Men
i en tapper fäktning den 1 Juni s. å. under Öland emot holländska amiralen

484

LUTHERSKA

TIDEHVARFVET

1703.

Stuart *).

1705.

Roos 2).

1747.

Löwenlijelm , blef

grefve.

1772.

von Axelsson 3).

1779.

von Nackrey 4).

Tromp råkade hans sköna skepp, Svärdet kalladt, i brand, och han måste
uppgifva en hjelteraodig anda bland böljorna. Han hade i alla träffningar både
till lands och sjös visat mannamod, och Tromp gaf honom det vitsord, att
han gjorde i sitt yttersta allt, hvad en sjöhjette kunde göra. Dessutom har
denna herren haft den hedern, att han eger första rummet i första bandet och
första stycket af lefoernesbeskrifningar, der bland annat fälles om honom
det omdömet, att »en del tilliigga honom förmätenhet och nog mycken ambition,
men NB. att han ej tålde någon öfver sig af mindre genie och förfarenhet;
deruti har han liknat flera stora män, både samtida och eftertida» ; väl sagdt
och sant sagdt. Hans fru var Christina Sparre , dotter till Johan Benctsson
till Kossvik, baron Schäring Rosenhanes svåger; son till öfversten för fin-
narne, Johan Classon till Aversta, sonsons sonson till Hans Persson till Bos¬
gården och Kerstin Arvidsdotter Store (se adelsmatr. N:o 7) och Margaretha
Gyllenmärs, amiralen Olof Anderssons dotter till Borarp. Här äro ingifta
baroner, Lind och Pälbitzki , Hammarhjelm och Silfiversiverd m. fl.

V Carl Magnus Stuart till Carlberg var sist generallöjtnant oih gou-
vernör i Curland, men bodde mest hela sin ungdomstid i Värmland, der han
var född på Agnhammar och namngaf säteriet Carlberg; f 1705: g. m Margr.
Joliansdotter Funk från Garpenberg, son till kammarherren David Johansson
till Kackelsta och hans andra fru, Beata Liljerahm till Agnhammar (se adels¬
matr. N:o 6).

2) Carl Gustaf Roos var öfverste vid Nerikes och Värmlands regem.
och gener.-major; fången vid Pultava 1709, f 1722; 1) g. m. Christina Sparre,
baron Ugglas enkefru, hvarvid berättas den anekdot, att såsom kon. Carl JCI,
då amiral Uggla vid afseglingen med flottan af någon hemlig aning spådde sig
det ödet att aldrig mer komma tillbaks, lofvade att vara en far för hans enka
och barn, ifall något dödligt skulle träffa honom; så reste konungen en gång,
då han var i Värmland, att hedra enkefriherrinnan med sitt höga besök, till
Aversta, då hon nyss blifvit förlofvad med Roosen, som då ej var mer än
korpral yid Vestgötha kavalleri. Detta förebrådde henne konungen på skämt,
efter hon förut egt en så hederlig man och en så stor amiral ; Ja, Eders Maj :t!
skall då frun hafva svarat, jag sätter mer värde på en lefvande korpral än
en död amiral och om denna, som jag hoppas, gör sig värdig Eders Maj:ts
nåd, kan han bli general, hvilket gjorde så mycket, att hon blef vigd vid
honom såsom kapten af gardet; 2) m. Magdalena von der Noth, generalmajoren
Thomas dotter och enka efter kapten Johan Tordsson Bonde till Sund.
Huruvida det eger grund, att hon varit född i hedendomen eller Turkiet, men
blifvit döpt i Sverige, som eljes trovärdigt folk hafva berättat, kan jag icke
säga. Son af Gustaf Eriksson Roos till Korpgärden från Hjelmsäter och son¬
sons sonson till Knut Bryngelsson (se adelsmatr. N:o 3 .

3 ) Axel von Axelsson (se adelsmatr. N: o 116).

4) Olof von Nackrey, häradshöfding; östra jurisdiction 1756; derpå
assessor i Götha hofrätt, liofrättsråd, generalauditör, landshöfding i Halmstad
1771; Veviö 177,6; f. i Filipstad 1728; son till bruksherren Lars von Nack¬
rey (se adelsmatr. N:o 96).

TILL NARVARANDE TID.

485

Af våra infödda landsmän har ej mer än en blifvit
Grefve 4):

1762. Löwenhjelm2).

VI. Besynnerliga och ovanliga händelser i Värmland.

Det är väl icke utan, att många sådana hafva tilldragit
sig här såväl som annorstädes. Vill man ock taga en hop
berättelser af allmogen på god tro, så skulle man derpå få en
nog ansenlig lista 3) ; men icke finner man särdeles många an¬
tecknade 4). De äro dock några, såsom t. ex.:

1623. Midsommarafton föll vid en stor vattenflod, som
gick öfver hela landet, ett stort stycke af Tossebergshöjden ned
i Fryken med förskräckligt brak och buller, af hvilket berg
åtminstone 1664 ännu syntes uppe öfver vattnet skog och
grus. ( Gyllen . diar.)

1626. Natt till Nyårsdagen kom från nordan på en
sträcka i Olme och Visnums härader en så stark storm, att

*) Härifrån härstamma dock deras excellencer, grefvarne: Radenskjöld,
Hjårne, Hermelin och friherr. Cronhjort, Broman, Stjernecrantz, Adelswerd.

>) Carl Gustaf Löwenhjelm, häradshöfding på Dahl och i Värmland,
revisionssecreterare, justitiekansler och baron 1747 ; tillbjöds, men afsade sig
riksrådsvärdigheten ; kommendör af Nordstjerneorden och skattmästare af alla
1748; riksråd 1762, sedan hans excellens förut i 2 år varit president i Svea
hofrätt; president i lagcommission 1762, och kanslipresident 1765, Lunds aka¬
demikansler 1763; vetenskapsakademiledamot m. m.; f. 1701, i' 1768: 1) g. m.
Anna Lisa KoUhoff, brukspatron Olofs dotter på Forsnäs med Catharina
Ekebohm, f. 1711, f 1737, 2) Anna Stina Rudenskjöld, biskop Rudéns
dotter och enka efter N:o 104 i adelsmatr.; 3; Juliana Simson, dotter af N:o
82; son till N:o 101.

En eller annan gång hände, att sal. K. B. amiralen m. m. grefve Carl
Sparre bodde på Hammar i Veshärad; men hufvudsakligen är herr öfversten
grefve C. G. Löwenhjelm till Cathrinäberg , Lökene, Apertin, Carlslund m. m.
g. m. Sara Cathar. Linroth, den första grefve, som i Värmland nedslagit
sina fasta bopålar, så att folket omkring dessa säterier få med tiden så lätt att
minnas grefvens tid, som de i Hollstein grefve Christofer och i Finland grefve
Pehr (se Holbergs danska historia och Tunelds geogr.l

s) Såsom till ex.: När allt folket på en kyrkobåt i Lysvik förgicks i
Fryken, fann man en hustru igen i Vermélen, hvilket sågs af namnet i hennes
psalmbok. Men hvar står det skrifvet? Svar.

4) Mången torde vilja fordra sådant i kyrkoböckerna : men jag har hört
en eller annan kaplan ursäkta sig dermed, att de ej hafva några kyrkoböcker
i sina socknar, emedan de alla skola vara hos pastor till rättelse vid kyrko¬
gångar, personalier, lyssedlar, attester o. s. v. Om nu en har böcker för flera
socknar, så tör väl blifva liten tid bry sig med att uppskrifva bagateller —
dock sker det ej på alla ställen.

486

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

stora mastträd och vida skogsfält föllo omkull såsom svedjefall.
Taken blåste af husen, skorstenarne följde efter och knappt
någon gärdesgård stod qvar. Vid Bro kungsgård förde vädret
en stor båt öfver en lång äng. (Gyllen, diar.) x).

1632. Dagen före Olofsmessan kom ett så starkt och
ovanligt åskdunder, att stora stenar klöfvos ur hällebergen, att
gropar blefvo efter, och många träd slogos sönder. Folk och
fånad föllo till jorden såsom döda. (Gyll. 1. c.)

1634. I Maj och Juni kom mest på alla orter i Värm¬
land en stor myckenhet gula möss, korta och breda, stora som
små gåsungar. De kommo ned med regn, så att somliga fast¬
nade på gärdesgårdarne och många drunknade; men de andra
gräfde sig gropar i jorden och förtärde grödan, följde ock in i
ladorna om hösten, men vintern kom bittida och då fröso de
alla ihjel. Pastorn, herr Håkan, i Väse härad hade sett sådana
på fjellen och visste att säga folket, att de norska kallade dem
Lemmer, Lemus (id. 1. c.).

Vid denna tid hände ock, att af öfversta spetsen på Ränke-
berget i Elgå utgick med stort brak och dunder en stor eld¬
slåga, hvilken svängde sig öfver sjön Ränken till ett annat
berg i öster och försvann der, men lemnade efter sig i Ränke-
berget ett ganska stort hål, omkring hvilket berget är helt
rödt. (Gyllen, diar.)

1642. Mest hela året gick i Carlstad en pestartad feber,
hvaraf dog mycket folk, unga och gamla, fattiga och rika.
Innan de dogo, blef kroppen öfverallt full med spottor och
fläckar, (id. 1. c.)

1663. Hela rötmånaden regnade det grufligt; men isyn¬
nerhet den 10 och 11 Juli föll vid Christinehamn så mycket,
att alla broar gingo ut och nästan alla dammar, hamrar,
qvarnar och sågar följde med strömmen. Höet flöt bort, säden
fördränktes och småkreaturen drunknade, (id. 1. c.)

1664. I Januari gick all snön bort och blef ett sådant
len, att redan den 20 gingo alla vallbarnen i skogen och

1) En äfven så hisklig storm kom från nordvest den 6 Nov. 1635,
som på 3 timmar förderfvade skogen, slog sönder båtar och skutor vid strän¬
derna (Gyllen.). För 3 å 4 år sedan lyftade en orkan ett stort båthus vid
Säby oskadadt på andra sidan elfven.

TILL N AK VARANDE TID.

487

lullade liksom om sommaren, hvilket varade hela vintern, fid.
1. c.) 1).

1665 den 5 Januari var stark jordbäfning mest på alla
ställen; först vid midnatt, sedan på ottan. Husen skakades
och jorden gaf sig isär såsom diken, hvilket syntes vid Sunne
kyrka och flerstädes. (Gyll. 1. c.) 2).

I Maj kommo vilda ulfvar till Visnum och Varnum, som
sökte in i gårdar och hus och beto och sargade många men-
niskor, hvilka deraf dogo. (Gyllen. 1. c.) 3).

1670. Om hösten skedde ett grufligt jordstjelp vid Nord¬
marks grufvor och så skedde äfven vid Hedegården i Gräsmark ,
då en stor del föll in i sjelfva gärdet och sand derefter.
(Hjärnes flockar.)

1685. Regnade hvete ej långt från gården Sten i Ny
socken och Arvika (bisk. Rhyzelius).

1690. Om sommaren gick skogseld nästan öfver hela
Värmland, förderfvade svedjefall, åkrar och ängar och hade
gjort än större skada, om ej den 18 Juli regn hade kommit.

Vid samma tid lyftade skyn en båt på Lyssjön i Lysvik
med en piga, som satt deri, högt öfver skogstopparne. Båten

') 1617 frös ingen is på någon sjö eller vik, h varför det året länge bar
namn af det stora lenåret (Gyllen, diar.). 1750 hade väl sjöarne lagt sig, men
de gingo bittida upp, så att detta var oek ett stort lenår.

2) Med denna har jag funnit 17 jordbåfningar i Värmland. 1589,
1592 och isynnerhet 1595 den 12 Febr. var så stark jordbäfning, liksom jordens
grundvalar skulle rubbas ur sin ställning ( Carlstads kyrkobibel). 1693 om¬
tala Hjärnes flockar här en jordbäfning. Den 22 Jan. 1729 var en så stark
jordbäfning att fenstren darrade. Den 22 Juni 1733 kl. 3, den 13 Mars 1744 kl. 1,
den 21 Dec. 1750 kl. 2 på natten (Carlstads kyrkobibel) ; den 1 Nov. 1755.
När Lissabon förgicks, omtalade tidningarne äfven någon slags ovanlig rörelse
och hvälfning i några sjöar bär på gränsen; 1758 om Lussenatten var en stark
skakning vid Filipstad och annorstädes; natt till den 22 Dec. 1759 kändes en
stark jordbäfning Carlst. bibel); den 21 Mars 1765 kl. 1 /a 8 f. m. kändes någon
anstöt till jordbäfning vid Carlslad (Inr. tidn. N:o 26); den 13 Mars 176*1 kände
herr lector Matthelius en skakning vid Yngshyttan ; nyårsnatten 1772 kändes
jordskakning vid Sunne mo; 1775 kändes i Jan. på Refsviken i Millesvik
skakning och buller som af en starkt dånande eld; den 15 Jan. 1776 kl. 5 å 6
var så stark jordskakning i Sunne mo, att sängarne lyftade sig från golfvet,
dörrarne sprungo upp och brödspetten kastade sig i vädret; den 6 Jan. 1777
märktes äfven sådant vid Kjårne i Kansäter: fenstren skallrade, hus och sängar
rördes och remnor syntes i marken.

s) Sal. archiatern von Linné berättade, att vargar först följde Armfelts
armé öfver fjellen, då den mest frös ihjel 1719. Men denna omständighet och
Gyllenii anmärkning 1637, att på Rikesmossen vid Olme härad pläga många
vargar uppehålla sig intyga, att de varit hos oss före 1719.

488

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

slogs i spillror, då den föll tillbaks i vattnet, men folk var till
handa och frälste pigan *).

1696 och de 2 följande åren var så stor missväxt, att säd
knappt mer fans än den, som kon. Carl XI från Livland skaf¬
fade till Vålö magasin.

1699 den 31 Dec. stod Gullspångs elf stilla hela dygnet* 2).

1713 och 1714 var Klara elf så liten, att man i Grafva
socken körde öfver henne med kärra, och vid Biskopsgården i
Garlstad gick endast en liten ådra, bred som en båtlängd.
Ifrån Gunnarskär på Hammarön kördes den 3 April 1714 med
karriol.

1715 i April skedde ett stort bergfall i Per sbergs grufvor,
hvarvid några menniskor omkommo.

1742 var en så stor hunger i Värmland , att några 100
hushåll sändes derifrån till Österbotten att få bättre utkomst3).
Men om hösten blef en urminnes herrlig sädesväxt; hafran
blef lång som råg 4).

* *

Slutligen böra vi icke förbigå att nämna de höga kungl.
personer, som behagat i detta tidehvarf hedra vårt land med
sina nådiga besök. På sina särskilda ställen få vi dervid
nogare anföra de besynnerligare omständigheter :

1624. Kon. Gustaf Adolf vid Kroppa, Filipstad, Nord¬
marks grufvor m. m. 5 6).

') Prosten Vigelii anmärkning hos pr. Hofsten M. S.

2) Hon hade gjort likaså 2:ne gånger förut i det förra seklet, då båda
gångerna följde krig derpå oeh folkets spådom inträffade ock 1692 ( kammar¬
herren C: Sparre) ; men den 6, 7, 8 Febr. 1759, och den 7, 8, 9 Febr. 1762
gjordes ingen uppmärksamhet deröfver.

3) Konung Fredrik skref till vederbörande att draga försorg om dessas
bergning, men jag vet ej, af hvad orsak somliga svulto ihjel och andra kommo
hem igen, der de sedan tjenade som drängar på de gårdar, som de vid bort-
resan hade sålt. Jag är okunnig om någon slägt är qvar i Österbotten. Men
1655 skedde härifrån en temlig utflyttning till Amerika. De kommo icke
tillbaka.

4) Likaså skedde 1743 och 1745 med säd och gräs öfver hela Värmland.

På samma sätt förhöll det sig ock efter 1772 och 1773 års missväxt; de föl¬
jande åren hafva, Gudi äran! varit i mer eller mindre mån herrliga.

6) Det berättas att kon. Carl X:s lik fördes genom Värmland till Stock¬
holm från Göteborg 1660; men derom är jag oviss, äfvensom om drottning
Christinas vistande i vårt land.

TILL NÄRVARANDE TID.

489

1676. Kon. Carl XI i Carlstad, Hammcirön m. m.

1679. I Augusti månad kom Carl XI från Skåne genom
Nordmarks härad till Köla, utdömde Eda skans, reste till Magnor
i Norge, samma dag till Carlstad, och genom Christinehamn och
Carlskoga till Kungsör 1).

1683 höll högbemälda konung mönstring i Christinehamn.

1686 skall samma höga konung hafva kommit från Da-
larne öfver tiomilsskogen in i Elfdalen och vidare genom Carl¬
stad till Christinehamn, der han höll mönstring. 2 * * *).

1691 den 25 — 29 Juli mönstrade förutnämda höga konung
regementet på det nyss upphuggna knektf åltet vid Carlstad;
reste sedan till Göteborg 8).

1698 om fastingen höll kon. Carl XII mönstring i Chri¬
stinehamn.

1716 om våren reste arfprinsessan Ulrica Eleonora genom
Värmland till Åmål att besöka sin gemål, arfprinsen Fredrik
af Hessen, och samma väg tillbaks.

Samma år och 1718 vistades högstsal. hans maj:t, kon.
Carl XII, flera gånger i Christinehamn , Carlstad, vid Eda skans
o. s. v. tillika med hertigen af Hollstein, arfprinsen af Hessen och
generalen Poniatovsky, nuvarande polska konungens fader.

1746 kort före midsommar täcktes deras dåvarande kungl.
högheter uppehålla sig 3 dagar i Christinehamn.

1754 i September höll högstsalig hans maj:t, k. Adolf
Fredrik, kungl. mönstring i bemälda stad i närvaro af hennes
maj:t, drottning Lovisa Ulrica.

1768 behagade hans kungl. höghet, dåvarande kronprins,
i September månad nådigt bese bergslagen och Filipstad.

1772 i November täcktes vår allernådigste konung, Gustaf
III, i sällskap med sin herr broder, hertigen af Östergöthland,
anställa sin höga Eriksgata genom Värmland till Göteborg och
vidare.

1778 i September behagade högbemälda hertig bese mön¬
stringen i Carlstad.

1) Prosten Hofsten M. S.

2) Det tycks, som kon. Carl XI äfven varit i Christinehamn 1693 och

då rest incognito (= okänd) till Filipstad och Persberg, men jag eger än ingen

fullständig kunskap om det årtalet.

s) Id. 1. c.

490

LUTHEKSKA TIDEHVAKFVET

VII. Om krig.

Sedan fred var sluten i Knäred med Danmark 1613,
hade väl kon. Gustaf Adolf åt den sidan lugnt så länge han
lefde, ehuru han ej alltid var så säker, utan måste åtminstone
hafva ett vaksamt öga deråt. Jag vet icke hvad, som 1624
gifvit anledning till någon misshällighet; men konungen fann
sig föranlåten att samma dag, som han gaf Bo Ribbing full¬
makt på landshöfdingembetet i Värmland, den 4 Febr. före-
nämde år äfven “gifva honom i befallning krigsfolkets anförande,
ifall han förmärkte något fiendtligt på sina gränser” *); dock
höllo förmodligen kon. Gustaf Adolfs ständiga segrar de danska
vapnen i skidan. Likaså skedde det i 1 1 års tid efter konun¬
gens olyckliga fall vid Lutzen. Men ett nederlag, som sven-
skarne ledo 1642 vid Nördlingen, satte ett mod i danskarne,
som genom flera anledningar ändtligen gjorde fältmarskalken
Torstenssons inbrott i Hollstein nödigt 1643. Der hade han
en sådan framgång, att danskarne på några få månader ej
hade mera qvar än 2 släder af hela Hollstein, Sehlesswig och
Jutland. Knappt mindre framgång hade Gustaf Horn i Skåne
och svenska flottan till sjös. Men danskarne ville göra försök
att åt Värmlandssidan hämnas, hvad de på andra ställen ledo,
och föllo in der med en ansenlig styrka. Efter deras förnämste
anförare, Hannibal Zeestedt, har detta krig i Värmland och på
Dahl fått sitt namn och evig åminnelse.

I Hannibalsfejden * 2) 1644

År 1643 var man väl icke så tillreds, att någondera
kunde göra infall i annans land, ehuru kriget då brann häftigt,
på andra ställen; men året derpå voro danskarne färdiga att
gifva värmländingarne tidig nyårsgåfva. Såsom gerna plägar
ske vid slika tillfällen, var ryktet äfven här i förväg och ökade
sig alltid på vägen. I Gillberga fick man om ottan den 1 1

q v. Stjernm. Höfd. M. P. II. M. S.

2) Så kallas den i Fryksdals domb. 1690 Gränsfolket har härifrån börjat
inom sig en slags ny .tideräkning: min farfar var så gammal att han kunde
skjutsa trossen i Hannibals fejden ; min mor var född 7 år efter Hanni-
balsfejden o. s. v. Jag hemställer en förnuftig eftertanke, om ej Balsisfejden
bör snarare föras till det förr beskrifna kriget 1611, som Baltsar Bäck an¬
förde mot de svenska. Åtminstone tycker jag, att Balsis af Hannibal Zeestedt
är nimis longe petitum, då det kunde fås lättare.

TILL NÄRVARANDE TID.

491

Jan. 1644 veta, alt fienden infallit Värmland. I Carlstad ut-
spriddes ungefär samma dag, att han var redan kommen till
Nors och Grafva socknar, och allt kom i förskräckelse och
rörelse. Trummor och klockor började gå. En del af folket
plockade med sig något af det, de egde, och andra glömde
alltsammans, då de hals öfver hufvud gåfvo sig ur staden.
Ryktet gick än längre till Ölme härad och Christinehamn, men
alltid med den obehagligaste post: att fienden var uppå dem,
härjade och brände — och ju längre det kom i öster, ju mera
tilltog förskräckelsen, och en bedröfvelse kom öfver allt folk.
Men faran var ännu i sig sjelf icke så stor, och fienden låg
slilla vid gränsen.

Ehuru många bivägar äro emellan Värmland och Norge,
så är dock ej mer än en enda. som går förbi Eda och som jag
förr så ofta nämt, på hvilken man med beqvämlighet kan komma
båda rikena emellan, då man undantager sjövägarne, när stark
vinter infaller. Men detta år var ingen vinter utan mest len¬
väder, och hela norska makten samlade sig åt Jfo^rnorssidan.

Deråt stötte äfven de nästgränsande bönder ur Värmland
att ligga i vakt och började med detsamma bygga en skans
vid Morast bondehemman och vid en elf invid landsvägen, den
de väl befästade. De norska gjorde dem intet hinder, utan
lågo på sin sida stilla och uppförde der för sig äfven en skans.

Det finnes icke, att någondera parten företagit något fiendt-
ligt mot annan, så länge vintern varade; dock lefde folket i
ständig fruktan, och när fastings marknad inföll i det nyss an¬
lagda Christinehamn, voro ganska få af både köpande och säl¬
jande, som vågade resa dit.

I Maj månad förlädes bönderna af Östersysslet på vakt i
Morast skans och stodo der till midlen af Juli, då de fingo gå
hem till sin höand, då Dalregementet gick genom Filipstad.
Detta gjorde så mycket, att Värmland hittills slapp fiendtliga
besök, då deremot Åmål och Venersborg blefvo brända; men
sedan drogo de norska in öfver gränsen.

Vid Emterud i Eda socken tog en del af dem sitt fäste
och bygde sig der en skans, men den fingo de ej länge be¬
hålla. Herrar Gustaf Stake och Ivar Bagge intogo honom med
härsmakt, uppbrände honom och ruinerade den i grund den
21 Sept. om morgonen, sedan de nedgjort 150 man, tagit en

492

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

kapten, en löjtnant, en regementsskrifvare och 14 gemena till
fånga, hvilka fördes till Stockholm.

De våra innehade ännu Morast, men icke dess mindre
funno de danska utväg att komma in i Eda, der de till en
början uppbrände Långlands och Telia hemman invid gränsen
i Oktober månad. De hade ock uppbygt 2:ne skansar inom
vår gräns: vid Magnor och Skillingmark, hvilken sistnämda
socken de med plundrande mest förstörde.

Emellertid hade de svenska nu fått rådrum att samla sig.
I Oktober låg fullt med rytteri i hvarje bondgård i Köla, och
omkring prestgården stod en stark vakt af bönder och gamla
krigsmän. Vid denna tid tycks det hafva tilldragit sig, att
landshöfdingen Olof Stake med 200 ryttare dref ut ur Värm¬
land 2000 danskar, som der infallit1); men på hvilken ort
det skett, är mig obekant.

Dock kommo snart fienderna tillbaks, äldre och manstar-
kare. Hannibal Zeestedt kringrände den 18 Nov. Morast med
14,000 man och våra bönder flydde strax. Commendanten
och löjtnanten Salomon Göransson 2) med de öfriga officerarne
gjordes till krigsfångar. Fienden lade sig der in och började
härja och plundra de närmast omkringliggande hemman och
byar i Eda 3), och man fann sig på vår sida nödsakad, att
uppbåda allmogen på vakt till Eda socken. Vestersysslet kom
först och Östersysslet i December månad.

I samma månad den 19 gick fienden ur skansen öfver
skogen till Hammar 4) och slog der sitt läger. Vårt folk be¬
stod af bönder, några 100 finnar och ett antal ryttare. De
lågo i Byn, ett hemman ej långt derifrån. Så oöfvade de än
voro, påfunno de dock en krigslist, som ännu i vår tid skulle
hedra en general. De gjorde en bred vak tvärt öfver By sjön
emellan Byn och Hvittensten, att fienden ej måtte slippa längre

') v. Stjernm. Höfd. M. P. II M S.

2) Det blef sedan bland allmogen utspridt, att han blifvit förgjord af en
annan löjtnant vid Nordmarks kompani, Isak Arvidsson, i Rud och Stafnäs
(Jössehärads domb. 1646).

3) De gårdar, som blef vo alldeles i grund brända, voro: Våsby, Ham¬
mar, Heljebohl, Morast, Långlanda, S. och N. Emterud (Jössehärads domb.
1649) och Tilla. De öfriga undgingo väl icke plundring.

4) En bondgård något norr om den kullen, der sedan Eda skans blifvit
uppförd.

TILL NÄRVARANDE TID.

493

in i landet J). Emellertid höll rytteriet på båda sidor dagligen
skärmytslingar på isen och några föllo på begge sidor.

Den 22 December var en söndag. Då bittida om mor¬
gonen, så snart våra hade hållit gudstjenst1 2 * * *), kom fienden ut
på isen och försökte att med bräder komma öfver vaken. Då
började ett slag, som icke är så alldeles vanligt i historien.
De danska ville öfver, och de svenska fäktade emot.

Fienden lät några grofva stycken spela löst på våra bönder,
som höllo sig ute på isen, under det rytteriet och finnarne
höllo sig vid ändarne af vaken. Bönderna uthärdade manligt
fiendens eld, som ock hade vädret emot; men våra egde der-
emot en fördelaktig ställning vid en skogslund på vestra sidan
der vaken slutade och landsvägen gick fram. På östra sidan
hade finnarne och rytteriet höga berg till hjelp att fienden ej
kunde slippa fram, huru skarpt han än sköt och äfven vid
vestra sidan gick bröstgänges på.

Dagen är väl vid denna tid ej så lång; dock tyckes våra
stridande hafva gjort ett drygt dagsverke nog, och de skildes
ej åt förr än solen gick ned. Då började krut och lod fattas
de våra, men de voro ej derför strax rådlösa. En hop folk
var med från Garlstad, förmodligen småborgare och båtsmän.
De skuro tennknapparne ur sina kläder och betjente sig af dem
i st. f. kulor. Det satte dock mod i fienden, när han fick
höra att våra begärde krut och lod till låns af hvarandra, så
att han med fördubblad styrka ansatte passet vid vestra sidan;
men ehuru litet de hade att skjuta med, släppte de dock ej
hvarken passet eller landsvägen, förr än deras kapten, Lorentz 8),
blef skjuten i axeln; då drog hvar på sitt håll i mörkret så-

1) I vår tid är landsvägen så stäld förbi Eda skans, att jag ej kan finna
ett slikt förbehåll på Bysjön skulle gagna, utan att man likafullt komme fram,
såvida ej skansen lade hinder i vägen. Eljes hvad fältslag pä is angår, är ock
här ett artigt krigsgrepp omtaldt bland folket. Norska och svenska bönder
möttes till någon myckenhet på en sjö. De kommo öfverens att slås man för
man, och den som tappade skulle nedsänkas och dränkas i en dertill upphuggen
vak. Sedan mistningen å båda sidor var lika stor togo de qvarblifna fram sina
bränvinsflaskor, togo sig SO gu en dram eller to och foro som vänner hvar
hem i sitt land igen.

2) Herr Petrus Andreoe Tivailder var deras prest och tillika skans¬

predikant på Morast (Jösse härads domb.).

s) Han lär hafva haft sitt kompani i Fryksdalen; åtminstone bodde han

der, och hans enka egde der donationsjord.

494

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

som får utan herde med den lilla trösten, att på hela dagen
hade de ej förlorat mera än 30 man, då de likväl nedgjort
300 norska.

Fienden tågade dagen derpå till Köla socken, der folket
måste bereda sig på en bedröflig jul. Han framfor der jem-
merligen med plundring och sköfling *), men begaf sig sedan
till Nordmarks härad och utspridde sig i Holmedal och Silbo-
dal, och dermed tog detta bedröfliga år sin ände.

Jag har ej på något ställe funnit, att Fryksdalen eller Elf-
dalen något besynnerligt lidit i detta krig; dock voro de be¬
redda till motvärn, och isynnerhet anlade nu fryksdalingarne en
skans vid Sund-ändan söder om sjön Kymmen på en backe,
der dock ej annat än en ridväg gick fram ifrån Gräsmarks¬
orten och Uddheden öfver finnskogen till Treskog i Gunnarskog 1 2).
Huru denna befästning varit anlagd, utvisar namnet ännu i dag-
och kallas den spanska ryttarebacken 3).

:Jc :j«

Förra året tyckas icke anstalterna hafva varit nog till¬
räckligt gjorda till en öfverlägsen fiendes motstånd, och sådant
var ej att undra öfver. Svenska krigsmakten hade knappt hatt
1 års rest på trettiotvå års tid från kon. Carl IX:s död, och
den hade ej undgått skarpa svettbad under hans lifstid. Der-
emot hade de danska trupperna merendels fått hvila ut 4).
Dessutom måste våra dela sig på många håll. I Tyskland ,
Jutland, Hollstein och Skåne fordrades ansenliga arméer, och
Värmland blef en oförmodad och ny tummelplats, den man
förut ej tänkt på. Men år 1645 grepo de svenska sig här

1) Vid tinget 1649 upptogs dock ej mer än en enda gård Lesserud så¬
som bränd och i grund förstörd.

!) På denna väg kunde man helst komma ur Norge genom Långerud
och Bogen. Den var väl ej af de bästa, men man kan här säga om en ströf-
vande hop norska, då de gjorde sig hopp om rof och byte, hvad ordspråket
eljes säger om ett högre ämne: Invia virtuti nulla est via.

3 1 Han var redan öde lemnad 1664 (Gyll. M. S. 1. c.).

4) De danska hade endast blandat sig i tyska kriget 1625 och blefvo
tvungna att göra fred 1629. Deremot slogs kon. Gustaf Adolf ständigt an¬
tingen med Danmark eller Eyssen eller Polen, till dess han 1629 med denna
sista gjorde en vapenhvila, men 1630 började han ånyo sina segrar i Tyskland.

TILL NÅKYAEANDE TID.

495

så mycket kraftigare an. Då blef stark vinter och bättre åkföre
än året förut.

Vid årets början kom ett antal fotfolk från Upland under
anförande af Gabriel Gabrielsson Oxenstjerna. 600 man deraf
inqvarterades i Warpnäs , och strax derpå följde ett eompani af
drottn. Kerstins lifregemente. Om Pålsmessan kommo 200 man
fotfolk från Jönköping och ej långt derefter stötte fältherren ,
Gustaf Otto Stenbock, med en fana till häst och en fana till fot,
hvilka voro komna från Tyskland, till de förra 1).

Fienden hade emellertid haft rådrum att sprida sig vidare
ut från Nordmarken. Strax etter nyåret gick han från Sillerud
in i Svanskog. Våra bönder, som ännu voro mest ensamma
och icke hade fått förstärkning, lemnade dock icke allt oför¬
sökt, utan nedhöggo skogen på Dahlborumpan 2) och gjorde ett
stort wåhl emellan Svanskogs, Kila och Mo socknar. Ett parti
af fienden kom dit, blef strax slagen och tillbakadrifven, men
våra bönder, en oförsökt och oöfvad menighet, blefvo af rädd¬
håga förskräckta , att fienden skulle komma starkare igen 3), öfver-
gåfvo sin fördelaktiga post och gingo hvar till sitt. Fienden
hade då ej svårt vid att utbreda sig öfver Svanskogs och Tveta
socknar ; men när han kom till Sejflebron, var den uppkastad,
så att han ej kunde komma öfver in uti By och Millesviks
pastorat på Näset. Han drog sig fördenskull med hela sin
styrka till Amål och lade sig ned der, sedan han öfverfarit
och utplundrat hela Köla, Silbodals, Holmedals , Blomskogs och
Silleruds pastorat med Svanskogs och Tveta socknar.

Så voro sakerna beskaffade vid norska gränsen, när ge¬
neralmajor G. O. Stenbock nyligen fått befallning att med några
1000 man gå till Värmland4). Han gick ulan ringaste mot¬
stånd genom Gillberga och Kila till Amål, i hopp att der träffa
sin fiende; men denna drog sig undan längre ned på Dahl.
Der rastade Stenbock litet och fick emellettid förstärkning af
200 man, som öfverste Welam Filips den 25 Febr. förde

') Gyllen. 1. c.; men i Stenbocks personalier slår: några 1000 man.

2) Så kallas en udde af Dahl och Mo och Laxarby socken, bestående
af 4 å 5 hemman och stöter emellan Silleruds och Långseruds socknar.

B) Äro Gyllenii ord. Dock är att märka, att här hade de danska ej
emot sig Jössehäringar.

4) Se hans personalia af Isogceus i likpred. 1686.

496

LUTHERSKA TIHEHVARFVET

genom Carlstad. Genom hela Dahlsland foro danskarne gruf-
ligt fram, och de våra tågade efter. På Venersborg gjorde
fienden 3 fåfänga anfall och när de våra ändtligen voro komna så
nära, att de tillbjödo honom en slagtning, flydde han hals
öfver hufvud hem till sitt land vid Uddevalla den 28 Febr.
Han var då vid pass 7000 man stark* 1).

Morast skam innehades ännu af danskarne, och de egde
der en stark besättning. Svenskarne slogo läger vid Ragnerud 2)
midt emot Köla kyrka invid sjön Hungen och afsände derifrån
nödigt manskap att angripa skansen. Efter en lång blokad be¬
tingade sig slutligen danskarne att aftåga utan gevär, men så
snart de hade uppgifvit skansen flydde de af räddhåga in i
Norge och uppbrände der 4 sina egna skansar af fruktan, att
dessa eljes skulle komma svenskarne till nytla. Detta skedde
pingstaftonen den 24 Maj.

Sedan hade de våra fri och öppen väg allt intill Glomman
i Norge, men det fins icke, att de gjorde något infall dit, utan
i Augusti månad blefvo några fanor krigsfolk afsända till Göte¬
borg från Morast , der numera ryttmästar Peder Bondesson var
förlagd till kommendant 3), och icke långt derefter fick man
spörja den hugneliga tidningen att fred var afslutad i Markaryd
den 13 September 1645 4).

Ifrån den tiden fick Värmland fägna sig åt fred i 12 år,
då Jösse härad och Nordmarks innebyggare hade tillfälle att
till någon del bota de refvor, som i Hannibalsfejden blifvit dem
tillfogade, men sedan kon. Qarl X drifvit polska konungen,

’) Det synes på flera ställen, att jag till det mesta har att tacka kyrkoh.

i Bolstad M. P. Gyllenius för de underrättelser, jag här kunnat lemna. Han
är trovärdig och var mest närvarande på alla ställen. Om Värmland hade haft
en Gyllenius i hvart århundrade, skulle vår historia på sitt sätt vara lika så
säker som den chinesiska.

2) Jössehärads domb. 1645. Öfversten Welam Filips kommenderade
der under gen.-maj. Stenbock. Eljes har man funnit namn på några andra öfver-
star, såsom: Gabr. G. Oxenstjerna , Äbrah. Gronhjort, J. M. Wrangel, Joh.
Gabr. Oxenstjerna, Thure Bjelke, Gustaf Stake, Ivar Bagge m. fl.

8) Han ligger med sina tvenne hustrur begrafven på Nors kyrkogård.

4) Sverige fick då: Gotland, Ösel, Herjeådalen och Jemtland till everld-
lig besittning och Halland till försäkran på 26 år.

TILL NÄRVARANDE TID.

497

Jolian Casimir, ur sitt rike och intagit nästan hela Polen, fick
han tillika kejsaren och Brandenburg till fiender. Ryssen gjorde
ock infall i Livland och då trodde Danmark ej tid vara att
sitta längre stilla. Konung Carl gick sjelf med stor lycka öfver
isen på Bält in i sjelfva hjertat på Danmark, men till norska
gränsens försvar beordrade han riksdrotsen grefve Pehr Brahe
och general Gustaf Otto Stenbock. Som den förnämsta anfö¬
raren för de norska hette Ivar Krabbe, så fick ock detta krig
af honom namn.

2. Krabbefejden 1657.

A svenska sidan lär man i tid hatt orsak att befara ett
hastigt besök från Norge, och derför ville man i tid sätta sig
i stånd att kunna göra motvärn. Redan 1656 roterades all¬
mogen i Värmland, Nerike och flera gränsprovinser under
öfverste Granatenfelts kommando * 1). Ett bergsregemente upp¬
sattes vid samma tid 2). Generalmajoren grefve Gustaf Oxen-
stjema höll nästa år mönstring i Haga i Eda socken, hvarest
vid denna tid Eda skans nyligen blifvit anlagd, sedan Morast
nu mera var lemnad öde. Danskarne dröjde ej heller länge
med sitt inbrott, utan anföllo vid Matsmessotiden Eda skans
och den danska öfversten Michael Obitz tog honom snart in
genom besättningens ovarsamhet. Men som generalen grefve
Douglas strax derpå kom antågande, förnaglade Obitz alla
stycken , brände magasinerna och drog sina färde 3).

Jag har ej haft tillfälle få se några tideböcker, som gifva
underrättelse om detta krig 4), så att man derom kan få ett

M v. Stjernm. Adelsmatr. p. 445.

’) Id. I. c. och Jösseh. dornb. 1659.

s) Prost Hofstens M. S om Värmland. 0

4) Den vaksamma Oyllenius var nu rest till Abo akademi. I detta krig
måste dock liafva tilldragit sig, hvad än allmänt omtalas i orten. De norska
gingo öfver gränsen och rustade pä Långelanda säteri i Eda socken, men
bonden der i byn, Anders Regardsson, tog 2:ne karlar med sig; hvar och en
stälde sig ett stycke från den andra och lossade så af sina bössor på 3 särskilda
håll, b varpå följde ett utrop : Fall nu på på alla sidor så skola vi fösa dem i sjön
hvarenda käft. I häpenheten vågade de norska ej bida, förrän de voro hemma

i sitt land, och de 3 svenska fingo så mycket till byte, som de andra haft

med sig.

Emedan Morast skans nu var utlagd, lade sig några bönder af eget be-

råd på vakt invid bron derstädes, och när de norska kommo, var en af våra så
viss på konsten, att han med en kula nedlade deras anförare och de vände i
ångesten tillbaka (nämdeman Brynte Olssons i Russgården bref). Bonden

498

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

fullständigt begrepp. Det enda, som man vet, är, att de danska
drogo sig tillsammans och ernade sig in i Sverige *) ; men
grefve G. O. Stenbock beslöt, till att hindra sådant, att i strän¬
gaste kölden efler nyår 1658 förekomma fienden och sjelf göra
en cavalcad * 2 3) (= tåg till häst) in åt Norge, hvilket ock hade
den verkan, att Ivar Krabbe med sin armé måste draga sig
tillbaks allt intill Bergen.

Emellertid hade dock någon mindre norsk trupp eller
något ströfvande parti infallit i Eda 1658 om Brittmessan och
der ånyo sköflat Heljebolil och borttagit derstädes allt, hvad
dem anstod och rörligt var 3). I Gunnarskog lågo ock några
år härefter Gränsjöhemman och några andra smärre gårdar
öde till en åminnelse af delta krig 4). Men mera har jag härom
ej kunnat uppleta.

Konung Carl X tvang danskarne att ingå fred i Roskilde
den 24 Febr. 1659, men den kunde knappt spörjas till Värm¬
land, förrän den ånyo blef bruten, och krigsteatern stod här lika
■öppen. Konungen dog 1660, och samma år slöts en ny fred
vid Köpenhamn den 23 Maj, men jag har ej funnit orsaken,
hvarför manfolken från Garlstad 2 år derefter i Juli månad
och midt i höanden lågo utskrifna vid gränsen 5). Förmodligen
hade man å vår sida sett någon rök, som dock till lycka ej
slog ut i låga.

* * *

Värmland fick glädja sig åt fredens sällhet på 14:deåret,
men då uppväxte ånyo en hisklig ofridsstorm, hvaraf äfven
våra gränshärader isynnerhet blefvo skakade. Detta krig har
fått namn af både den danska jältmar skalken och af tiden, på
hvilken det varade.

Anders Dönesson i Långlanda skall ock en gång hafva ensam med en gammal
trumma vändt om en ansenlig skara fiender.

*) De voro skansen åter så nära, att våra egna i häpenheten sjelfva upp¬
brände provianthuset, och öfversten Casp. Flemming blef så illa skjuten af de
danska, att han efter fredens slut var sängliggande i Carlstad.

2) Aro M. Isogcei ord i personalia vid grefve Stenbocks likpredikan.

3) Jössehär. domb. 1659.

4) 1. c pro anno 1662. Det är icke troligt, att Nordmarken denna
gång undgått fiendtligt besök, men jag har ännu ej varit i tillfälle att se dess
domböcker. I Fryksdalen och Elfdajen nämnes ingenting derom.

s) Jössehär. dolinb. 1662. Öfverste Posse höll skrifningen i Carlstad
den 2 Juni (Gyllen.).

TILL NÄRVARANDE TID.

499

3. Guldenlöwskriget eller fyraårs-fejden 1675-

Krig, huru länge de än kunna vara påtänkta i potentaters
hufvuden, så komma de dock merendels hastigt och emot för¬
modan öfver undersåtarne, ej annorlunda än hiskliga molnskyar
efter blidaste solsken. Så skedde i Värmland med Hannibals-
fejden, och så lär förmodligen nu hafva skett med Guldenlöws¬
kriget. Men som den tiden ej bestod sig någon Gyllenius eller
dess like, så kan jag derom ej gifva annat än en hopplockad
underrättelse, så långt som sanningen och några få öfverlefvor
i skrifter kunna leda mig.

Hufvudsakligen började kon. Carl XI detta krig på Skånes ,
Hallands och Blekingens räkning, och hvad Värmland kom att
deruti deltaga, var nu som de flesta gånger förut ej att anse
annorlunda, än som ett bihang. Men det fick dock deraf sin
dryga känning.

Edaorten, der allfarvägen är rikena emellan, blef väl ock
denna gången krigets hufvudsäte inom Värmland. Vi hafva
förut närnt, att der var Eda skans anlagd i förra kriget. Denna
hade alltsedan varit vidmakthållen och var så ansedd, att kom¬
mendanten derstädes äfven i fredstid var major. Om nuvarande
regering fann något fel i anläggningen, sedan danskarne 1657
hade så lätt att intaga honom, kan man nu ej veta; men 1675
fick ingeniörkaptenen J. v. Seulenberg befallning att göra honom
mindre åt Bysjön och Seulenberg blef sjelf kommendant. Gene¬
ralmajoren Gyllenspets drog strax Värmlands regemente hit, och
öfverste Kruus stötte dertill med ett annat. Dertill samlades
hit bergsregementet, och allmogen från hela landet låg här i
vakt, hvarjemte äfven en utvakt uppstäldes längs gränsen under
anförande af kaptenerna Christoffer Spak och Heming Stjern-
holtz 1).

Men som allt detta ej kunde ske i hastighet och på en
gång, så fick danska armeen tillfälle att gå in öfver gränsen
och vågade äfven under sin anförare, Wibe, att i tre dagar
belägra Eda skans. Detta skedde i början af kriget eller 1675,
men de måste med oförrättadt ärende draga sig tillbaks. Dock

l) Fryksdals domb. 1676, Visnums dito 1692, Kils och Ölme härads
1684 m. fl.

500

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

gjorde de utom skansen vidt och bredt de fattiga gränsboarne-
stor skada med plundrande, härjande och brännande.

Följande året 1676 gjordes å vår sida större anstalter
till försvar och motvärn. Ett läger sammandrogs på Dahls-
land, dit hvar fjerde man af Näs härad i Augusti måste be-
gifva sig. I samma månad utskrefs hvar tredje man i bergs¬
lagen, Dalbybönderna bygde sig en skans vid Persby och en
hop fartyg utrustades i Venem, öfver hvilka stadsmajoren i
Stockholm, Didrik v. Ejsen, fick högsta befälet, men öfverkrigs-
directorium i Värmland hade riksdrotsen, Thord Bonde, 1677.

Från långliga tider har gränsallmogen brukat att vid ofreds*
tillfällen uppställa vakt i de näi maste gränsen liggande byar
och pass, att derinom föra all sin lösegendom i förvar. Så
gjorde de ock nu. Bönderna i Helgboda, Bortan och flera
byar trodde sig säkra med sin boskap och sin öfriga egendom,
då de förde den till Gränsjön, ett längre från gränsen liggande
skogshemman i Gunnarskog. Men de norska, som dock ej ut¬
gjorde någon ordentlig trupp krigsfolk, utan en ströfvande hop
af bönder eller husmän, funno tillfälle att smyga sig förbi gräns¬
posten och till Gränsjön. Der gjorde de sig ett gladt gästa¬
bud, och, när de drogo tillbaks, drefvo de med sig 140 stycken
stor boskap (7 tjog fullvuxna Naut 1), togo med sig all mat,
spanmål och kläder. Och som de vid återfärden måste gå
genom Bortans gård, der bönderna, icke väntande några sådana
besök, voro bortfarna till sin säter att berga hö, blef en bonde
Per Håkansson, som af en händelse var hemma vid gården, af
dem ihjälskjuten, fenstren på två tredjedelar af detta vidlyftiga
hemman borttagna, skåp och dörrar sönderhuggna. Våra fingo
derför ingen annan hämd, än att en finne sköt en norsk till
döds, hvilket ställe i gården än uppvisas.

Men detta var ändå någorlunda drägligt ondt för Gunnar-
skogs socken. Lotten blef än värre för Eda. Der blef större
delen af gårdarne i grund förderfvade af fienden, och dem han
ej kom åt, måste erfara ej mycket bättre öde af våra egna.
Hvar det bar åt, bortröfvades stora och små kreatur, hästar
och allt dödt, som nyttigt var och med någon beqvärnlighet
kunde bortfraktas. Som exempel får jag nämna: i Morast

*) Så lyder allmogens utsago, som bestyrkes a£ Jössehärads domb. 1678-

TILL NÄRVARANDE TID.

501

skonades icke en gång sjelfva teglet i murarne, utan fördes till
Norge, qvarnen uppbrändes och stenarne sönderslogos, och allt,
som var gjordt af jern, intill minsta spik togs bort. Likaså
skedde med 1 4 andra gårdar 1) i socknen och dessutom blefvo
broarne vid Morast, Ämterud och Magnor förderfvade.

Det tycks hafva gått något bättre till i Köla. Nog blef
der Leserud i grund förstörd 1675 om hösten och Ragnerud
blef af våra egna lika illa medfaren. Det är ock icke utan,
att flera hemman der måst erfara fiendtliga besök 2) ; dock för¬
modligen af mindre betydelse, då derom intet nämnes i dom¬
böckerna.

En ansenlig trupp norska ordentliga soldater hade mar¬
scherat öfver Glomsfjellet i afsigt att draga för Eda skans och
rastade i Nolilgård i Jernskogs socken. Härom fick en hederlig
bonde, Anders Jacobsson i Gunnarsrud , Skillingmarks socken,
kunskap, samlade ett dussin karlar, hvilka han lät gå öfver en
vik af Hemsjön .i ställning af ren marsch med bössor eller
musköter, men strax vände genom en liten skog öfver samma
sjövik tillbaks, och detta så många gånger, att de norska blefvo
rädda för en så stor myckenhet snapphanar och drogo sig
tillbaka.

Bonden påhittade ej detta krigsputs för intet3); men emel¬
lertid gjorde de norska på hemvägen hvad skada de kunde och
uppbiände gårdarne Rämgjång, Fjäll , Låstbyn , Gjålsbyn och
Wadjungsed samt bortförde med sig två gamla gubbar 4).

1 ) Dessa voro : Håfwelsrud, Mällby, Hålteberg, Hälgébo, Ås, S, Ämte¬
rud, Kyrkoskogen, som låg utom alla vakter, Kortlanda. Men Morast,
Västby, Hammar, Västergården, Haga och Nolby blefvo förderfvade dels af
de våra, dels af fienden. N. Ämterud lemnades öde strax om hösten 1675

2) En ansenlig hop norska kommo tågande på sjön Hungen i afsigt att
draga längre in i landet; men några få personer i gården Skarebol, der nu
Noresund ligger, hopsamlade alla de klädessorter, de kunde öfverkomma, dem
de bredde ut öfver gärdesgårdarne. De fiendtliga trodde, att så många kläder
betydde mycket folk, och vågade ej gå längre, utan vände hem igen. Det torde
hafva skett, hvad som berättas, att de på hemvägen togo Finne-Lasse, som stod
vakt i gården Gryttwe, till fånga, sedan de förgäfves på honom lossat flera skott.
Sedan de vid en annan vakt huggit honom i axeln, kom han ifrån dem hem igen.

8 Anders Jacobsson, som 1688 underskref knektcontractet och 1693
var riksdagsman för Nordmarks och Jösse härader, blef ansedd med sådan
nåd af kon. Carl XI, att han i sin lifstid fick besitta Gunnarsrud skattefritt
och för hans efterkommande är det everldligen förmedladt till hälften (herr
prosten doctor Sv. Norén och nämdem. Brynte Olsson i Russgården).

4) Den ena gubben ihjelstungo de på Solfjéllet, men på den andra stungo

502

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

I Fryksdalen stod ock vakt vid gränsen under fänrikens,
Erik Klemetsson , befäl; men detta kunde ej hindra, att ju
många hemman blefvo plundrade och sköflade, silfver, penningar,
gevär, spanmål och boskap borttagna x). Så slug var fienden,
att han helst passade på, när de svenska hade sina böndagar,
ty då visste han, att mesta folket var till kyrkan.

Fryksånde socken var den enda i Fryksdalen, som stötte
intill Norge, och Gräsmark gick så nära, att endast en liten
kil af Gunnarskog skjuter deremellan. Men utom den olägenhet,
som båda dessa socknar hade af så nära granskap med sin
fiende, kom ännu en annan från deras egna grannars sida.
De måste ensamma hålla vakt vid gränsen utan någon den
ringaste hjelp af de öfriga tre socknarne, hvaröfver de ock
billigt klagade vid häradstinget 1678.

Elf dals härad bygde sig en egen skans vid Persby i Dalby,
der de sjelfva höllo vakt, lönade vaktmästare och skrifvare och
undandrogo sig ändå ej att ligga vid Eda skans. Om detta
var orsaken eller något annat, så blef veterligen icke mer än
en gård i häradet, Wiggen kallad, plundrad af de norska, som
till stort antal hade der infallit. Några utlefvade folk hjelpte
de dock till att blifva unga på nytt, liksom prins Asmund
hjelpte käringen i England (Rolf Götr. saga sid. 239).

Om Nordmarks härad, utom Jernskog och Skillingmark,
som förr äro nämda, har jag ej fått någon kunskap mer än,
att i slutet af kriget brände de norska Holmedals prestgård och
plundrade kyrkan * 1 2).

och höggo de buken sönder, så att tarmarne gåfvo sig ut. Sädan släppte de
honom och han hade fått tillfälle att komma hem med litet lif, då någon yar
så behjertad, att han tvättade tarmarne och lade dem i så god ordning han
kunde tillbaka igen i sitt rum, hvarefter magen hopsyddes och karlen skall
hafva lefvat derefter i flera år (nämdem. Brynte Olsson).

1 ) Många af dessa hemman hafva ej blifvit namngifna, men isynnerhet
blefvo dessa, som alla ledo 1676 och 1677, fri tagna från 10 dalers skatten 1679 :
Kjellingerud, Hvitkjärn, Gransjön, Wasserud, Östmark, Mellmark och N.
Lekvattnet i Fryksände, Gräsmark i Sund och Hensgårdstorp i Emtervik.
Våra finnar trodde sig hafva rätt att göra repressalier (= vedergällning) på
norska sidan med åtskilliga infall och ströfverier ; men begge kommendanterna
både på Eda och Winger skrefvo derom till länsman Werner och allt röfvadt
blef satt i qvarstad, samt vidare ströfverier förbjudna (Fryksdals domb. 1678).
På torpet Viken under Fjäll i Eda socken har man funnit pilar äfven på sjelfva
träden, h varmed de svenska dödat några norska.

2; Kyrkoherden Dusinius hade af otidig räddhåga brutit sönder dörrar,
fönsterkarmar m. m. och bortfört med sig allt, som rörligt var. De norskas

TILL NÄRVARANDE TID.

503

För öfrigt bör jag icke lemna obemält, att dåvarande R. R.
m. m. grefve Gustaf Otto Stenbock (utom riksdrotsen Th. Bonde)
i detta krig var 3:dje gången anförtrodd högsta styrelsen af
försvarsverket vid gränsen, hvarvid han med heder bevistade
3 fälttåg1). Men Värmland hade dock mesta orsak att glädja
sig åt freden i Lund den 26 Sept. 1679.

* *

Vårt land njöt då fredens lugn i 30 års tid. Nog bör¬
jade k. Carl XII ett krig med Danmark 1699, men det blef
så till sägande lika snart ändadt som begyndt, och Värmland
hade ingen känning deraf2). Hade ej Pultava blifvit ett så
äfventyrligt mål för denna konungs eljes alltid segrande vapen,
så hade denna glädjen varat längre; men då trodde konungen
i Danmark sig hafva orsak och tillfälle att förklara Sverige ett
krig, hvari Värmland både i början och ännu mer i slutet
måste taga sin stora del. Det har ock sitt. eget namn, som
jag tror ingen rättsinnad utan desto större orsak skulle önska
blifva ändradt.

Sista Ofriden 1709.

Så snart det spordes till Värmland, att de danska 1709
infallit i Skåne, är icke att undra, om här uppkom en förskräc¬
kelse, så mycket mer som det mesta krigsfolket var bortfördt
i fångenskap till Sibirien, Eda skans låg förstörd och landet stod
öppet för fiendtliga anfall.

Men landshöfdingen, frih. Cronhjelm, drog strax hederlig
försorg om, att, utom det att gränscompanierna till 500 man
efter gammalt bruk i krigstider3) lågo hemma i landet, en bonde-

anförare, Cuningham , sade derför, ty han hade väntat sig annan fägnad i prest-
gården : Efter allt här år tillagadt att brinna, så tanden på. Kalken tog
han ur kyrkan, men den kom tillbaks, sedan fred blifvit sluten (fru prostinnan
Fjellman).

*1 Isogcei likpr. öfv. R. R. m. m. grefve G. O. Stenbock 1686.

2) Befallning gafs likväl 1699 att ett amunitionshus skulle byggas på en
liten höjd utom östra tullporten i Carlstad nästan kringfluten af elfven, så att
en liten graf skulle skilja det från landet (Palmsk.)

8) Man har ej exempel på, att (/rdnseompanierna någon gång varit ut-
commenderade förrän i sista Pommerska kriget, så att kon. Carl hade dem
hvarken vid Narva eller Pultava, ehuru han då ej hade någon ofrid med
dansken

504

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

här samlades vid gränsen under öfverste Granfelts commando,
vårdkasar eller kummel anlades på alla berg och höjder att
gifva tillkänna, om fiende vore i antågande, och kungl. råden
i Stockholm sände snart generalen, grefve C. G. Mörner hit,
hvilken herre förläde värfvade ordentliga trupper längs gränsen
i både Värmland och på Dahl 1).

Dock var till all lycka, utom det att konungen i Danmark
förmodligen behöfde största styrkan af sin krigsmakt på andra
ställen, ännu en vänskap emellan norska och svenska gränsbön¬
derna, så att många voro i svågerlag förenade, och efter 30
års fred hade de i förtroende drifvit handel med hvarandra 2),
så att ingen synnerlig fiendtlighet förspordes åt vår gräns,
förrän kon. Carl XII efter sin hemkomst från Turkiet började
fatta anslag på Norge 3).

Nog upprättades i Värmland och Dahl 1712 några vissa

b Dessa voro: Burenskjölds, Sparrfelts, Patkulls, Bildsteins, Scliom-
mers, Grundels och Fleotwods infanteriregementen; men till häst Aschebergs,
Bjelkes och Duckers dragoner (kyrkoh. Lind, jun.).

2 Doetor Norbergs hist. om kon. Carl XII. T. II. sid. 559.

•’) Guvernören Lewendahl gjorde väl 1711 infall med ett eller annat
parti öfver gränsen, hvarvid allmogen måste lemna hus och hem samt boskap
och annan egendom till byte (Norb. 1. c. 141), men att icke gemena folket
ännu hade fullt allvar, kan lätt slutas af följande händelse: Våra officerare
reste då och då in öfver gränsen till Magnor, der de alltid blefvo väl fägnade,
men med ruset i hufvudet hade en gång en af våra råkat att fälla några för-
klenliga ord om de norska, och det var ej under, om sådant förtröt dem, fast
de den gången ingenting vågade göra. Men 1711 i September månad fingo de
höra att en dragonkapten låg med sitt kompani i gården Gryttwe invid Köla
kyrka, hvilken de ernade till ett slags hämd med sitt manskap taga till fåuga.
De kommo dit sent en lördagsafton, sedan allt folket hade lagt sig; men kap¬
tenen hade dagen förut gått till Bohuslän och ingen fans der mer än bond¬
folket, hvilka i räddhågan gjorde ett anskri, som väckte dem i prostgården,
utom det en piga, som kommit på flykten, fick der berätta, hnru det stod till.
Prosten Faxell var borta och alla blefvo i början förskräckta, men prostinnan,
Maria Camén, fattade hjeltemod. Under det de norska fägnade sig som bäst,
dock med all höflighet och mot contant betalning, uppställde hon sina drängar
och pigor (det är att märka, det de voro Jössehäradsjäntor), lät dem skjuta
med gamla bössor oeh ropa krigsrop emot hvarandrn, så att de norska, när de
tillika fingo höra klockorna i kyrktornet, trodde, att några regementen lågo i
prostgården, så att de i hast drogo sig in åt skogen och hem igen, sedan de
likväl tagit med sig en karl, den de dock sedan släppte. (Så har prosten Hof-
sten beskrifvit denna händelse; men allmogens berättelser lägga ännu till, att
prostinnan hade en dragon till hjelp, att hon klädde sina pigor i blå kjortlar,
och att de norska förde boskap med sig från Gryttwe.) I gården Boda, Skil-
lingmarks socken, höll fienden värre hus; ty det berättas, att han på 7 års tid
ständigt borttog hästar, boskap, lösören och sjelfva plogredskapen, så att folket
på hela denna tid ej fick så ett korn (nämdem. Brynte OlssonJ.

TILL NÄRVARANDE TID.

505

fricompanier att i bergen bruka såsom de norskas s. k. Feur-
Röhrer under öfverstlöjtnant Nid. von JBurguers commando J) ;
men hans maj:t hade funnit för godt att draga en stor del af
trupperna derifrån till Skåne, tills han den 12 Mars 1715 gaf
ordres, att till gränsens försvar vid Bohuslän, Dahl och Värm¬
land de sqvadroner och bataljoner skulle förstärkas, som de förra
åren legat der, hvarvid generalmajorerna Palmqvist och Ekeblad
skulle tjena under grefve Mörner* 2 *).

Tidigt på året 1716 samlades i Holmedal 1000 man af
Uplands ryttare och stånddragoner samt 3,000 af Värmlands,
Vestmanlands och Södermanlands rogementen, att under konun¬
gens eget anförande rycka in i Norge8). Den 16 Febr. reste
h. Maj:t från Ystad genom Christinehamn och var den 18 kl.
12 om natten i Carlstad 4), hvarifrån han den 22 kl. 7 på
qvällen for på en bondsläde till Holmedal. Der hade general
Helvig redan gjort nödiga anstalter, så att konungen den 25
Febr. bröt upp till Kyrkobyn i Östervallskog och dagen derpå
en söndagsmorgen öfver gränsen. Men följande månad gick
generalmajor de la Gardie med Dalregementet och 30 adels-
ryttare genom Eda till Norge.

Gubbar hafva lefvat intill våra dagar af dem, som skjut¬
sade trossen till Liicke Hölands prestgård, hvilka vetat berätta,
i hvad fara hans Maj:ts lif var, då han slogs med norska
öfversten Kruse, innan han fick honom fången 5). För öfrigt
är allmänt bekant, huru försöken på Christiania, Fredrikstad
och Fredrikshall detta år aflupo förgäfves, så att hela arméen i
Juli månad drogs tillbaks till Sverige 6 *).

0 Dertill togos 60 man af hvarje vid gränsen stående värfvadt regemente.

2) D. Nordberg 1. c., sid. 559 och 494.

s) Gen.-löjtn. grefve Åschenberg ryckte genom Bohuslän öfver Enning-
dalsbro, och grefve Mörner öfver Nössemarlcen och Vestra Ed på Dahl med
hvar sin kolonn.

4) I Carlstad träffade Hans Maj:t arfprinsen, Fredrik af Hessen, gene¬
ralerna Poniatowski och Delwig, öfverste Rosenstjerna, gen.-adjutanterna Bjelke

och v. Zander.

6) Öfverste Kruse var stark och modig och sådana voro just kon. Carls
folk. Konungen berömde ock hans tapperhet och till bevis af sitt välbehag gaf
honom lös tillika med öfverstlöjtn. Bruggeman, som ock blifvit fången. Prins
Fredrik af Hessen blef vid detta, tillfället, skjuten i högra låret, hvaraf han
någon tid låg sjuk hos borgmästar Åberg i Amål och gen. Poniatowski, nu¬
varande polska konungens fader, fick 2 rännkulor genom halsen, doek utan lifsfara.

°) Konungen reste till Lund genom Vadstena, der han träffade sin fru
syster, prinsessan TJ. Eleonora. Fältmarskalken gr. Mörner for till Medevi

Brunn och gen. de la Gardie fick emellertid högsta kommando.

506

LUTHEKSKA TIDEHVAHFYET

De norska hade ej försummat sig, då tillfälle gafs, att
göra ströfvande infall i Dahl och Värmland och sådant spordes
äfven till Christiania, medan konungen ännu låg der; men att
tåla detta, hade han för mycket kärlek till folket 1), hvarför
han Juli månad gaf landsh. generalmajor Ekeblad befallning
att förbättra Eda skans och sätta honom i det stånd, att han
vid tillfälle kunde göra försvarlig tjenst, emedan de danska
ofta gjort infall i landet, af brist på värn, vid gränsen 2).

Följande år 1717 lefde väl folket i ständig fruktan och
räddhoga för fienden, men i Edaorten var då ej så farligt,
emedan mycken allmoge var då der samlad att arbeta på
skansen, hvilken de under generaladjutanten Dan. Joh. Zanders
och fortifikationskaptenen Filip Nordencreutses inseende upp-
bygde. På andra ställen höllo bönderna sjelfva vakt, der så
behöfdes, under uppsigt af öfverstarne Granfelt och Lejonbrink,
öfverstlöjtnant Joli. Ahlfelt, kaptenerna Dahlfelt, Kjellgren m. fl.
Emellertid commenderade ömsom vid gränsen presidenten, gen.
Conr. J. Nieroth, gen, Hans Fersen, Burenskjöld och fältmar¬
skalk Mörner; men konungen var sjelf i år icke mer åt denna
kanten än, att han i September red från Strömstad genom
Norge till vestra Ed. Eljes uppehöll han sig mest i Lund.
Men det fatala året 1718 blef mera märkligt för Värmland. I
början af Januari sändes dit en del af kungl. hofstaten från
Lund, och derpå reste konungen sjelf till Christinehamn 3) och

1) Redan då Hans Maj:t låg qvar i Bender och han fick höra Dahl-
boarnes villighet att försvara sitt land, gaf han den 13 Mars 1712 ett skriftligt
beröm, samt frihet för mantalspenningar och afkortning i andra kronoutskylder,
satte ock öfverstlöjtnant Brink sedan Lejonbrink), major C. Tesmar och
andra officerare till deras anförare. När han sedan personligen hemma fick se
gränsallmogens nit, berömde han dem för en viss hög officer, hvilken måtte
hafva haft något enskildt agg till Lejonbrink, och derför svarade: »Ja. Ers
Maj:t! det kan så vara, men jag vet ej om Lejonbrink har nog conduite att
umgås med en allmoge». Han fick ej mer säga, förrän konungen tog till orda:
Inte sä, min kåre!... Jag märker, hvad ni vill säga; men lår det af mig,
att aldrig tala illa om någon menniska, når ni talar med er kung. Denna
herre bad sedan doct. Norberg i konungens historia berätta denna händelse,
alla trappdragare och örnatasslare till varning. Tänk huru mycket sqvaller
och oredor skulle undvikas, om många andra, som hafva något att bjuda och
befalla, fast i mindre mån än konungar, voro så ädelmodiga som Carl XII.

2) Doct. Norb. 1. c. sid. 577.

3) I Christinehamn mötte Hans Maj:t prinsessan, sin syster, samt
hennes gemål och hertigen af Hollstein. En dag, då konungen med hertigen
red utom staden, satte han uppför en bergsskrefva vid Drefsta, der spår efter

TILL NÄRVARANDE TID.

507

vidare fort genom Carlstad till Eda skans , der han uppehöll
sig i 3 veckor, dock ej utan att dagligen rida omkring och
utsända partier. Han red ock i följe med några herrar in i
Norge, men fann ej mer der än några obeväpnade bönder * 1).

När hans maj:t kom till Eda fann han för sig en hel här
af beväpnade Värmlandsbönder, dem han dock strax släppte hem2).

Under det att trupperna samlades till nytt inbrott i Norge,
hade hans Maj:t stundom sitt högqvarter i Holmedal 3), men
merendels red han emellan Eda och Strömstad en lång och
besvärlig väg, utom det han i Maj och Juni var i Lund.

Vid Holmedal hade konungen det nöjet, att kapten Dahlfelt
och löjtnant Humelhjelm kommo till honom med ett parti norska
soldater, som de tagit till fånga, och underofficeren Samuel
Brask med ett helt grafölslag, som han en söndagsmorgon öfver*
rumplat, samt deras hästar och boskap. Ej mindre roade det
honom, då kyrkoherde Florelius berättade, det han, vid under-
rättélse om ett parti norskas ankomst, på ett berg hade upp¬
ställt ett par drängar med 2 tomma tunnor, på hvilka de slogo
med händerna, så att det gaf eko i dalarne och skogen såsom

hästskorna synas än, men ingen skulle tilltro sig rida dit efter. Likaså gjorde
H. Maj:t vid Gryttwe i Köla. När herrarne kommo hem från Drefsta, redo¬
de öfver Christinehamns elf, men isen brast under hertigens häst, då konungen
sprang af sin att hjelpa hertigen upp, men föll sjelf i vattnet, att det stod öfver
midjan tills andra kommo, som hjelpte dem båda.

1 Vid Morast hade konungen skilt sig vid sitt följe och ville rida öfver
elfven, der bräddarne på båda sidor voro ganska branta, men en hustru ropade
till honom : rider ni dit Herre, sä rider Ni sista gången; säger du det, min
gumma? sade konungen och red landsvägen bort. Vid Eda skans hade konun¬
gen sitt högqvarter dels i NolblJ, dels i Haga och Wåsby, i hvilka 2 senare
gårdar med mycken sorgfällighet förvaras de käril, ur hvilka han spisat (herr
commin. M. A. Svala).

2) Hans Maj t frågade bönderna : Hvem har kallat Eder hit'.' och då
de svarade: våra officerare, sade han: Gån I hem, mina gubbar, och håll i
eder plog, denna saken skall väl jag uträtta sjelf.

3) En söndagsmorgon den 20 April red .Hans Maj t sjelf fjerde ut ifrån
Holmedal åt Töcksmark längs gränsen och recognoscerade alla poster och passager
pä norska sidan, tills han sent om aftonen kom hem. Måndagsmorgon lät han
samla 27 båtar i Stora Lee (icke Lelång såsom doct. Norberg säger), der fyra
personer kunde rymmas i hvar med roddarena. På n:o 1 var konungen främst,
sedan 18 numrerade båtar på hvar sida, hvilka lade ut om aftonen kl. 7 och
gick det väl, tills mörkret om natten skingrade dem, så att konungen måste land¬
stiga på norsk botten och med en pistol gifva signal till de andra, hvilka med
konungen om morgonen kl. 8 lyckligen kommo till vestra Ed, der Lejonbrink
dagen förnt förstört all fiendens tillrustning (D. Norb. 1. c.).

508

LETTHEESKA TIDEHVARFVET

trummor, hvarvid de norska tänkte, att längst bort från så
många fiender har minsta faran, och vände fort hem.

Ett stycke norr om Holmedals kyrka lät konungen bygga
Hajurns skans till ett magasins betäckning, hvarvid han gaf den
befallning, att omkring 100 man skulle ligga der under en
löjtnant, men inga andra än de, som orkade minst gå och
hade sämst på fotterna1) (se sid. 518).

Ändtligen var i October allting färdigt till uppbrott. Ge¬
neralmajor Leutrum anförde 5 bataljoner af Nerikes och Värm¬
lands regemente eller 1500 man utom tremänningarne; men hela
den kolonn, som stått vid Eda skans, gick i 2 divisioner öfver
gränsen, den ena under gen.-löjtn. H. Otto Albedil åt Höland
och den andra förmodligen en annan väg under generallöjtnant
de la Gardie. Ifrån Holmedal kommenderade konungen sjelf
en kolonn öfver Ränkesforsen och Vestra Ed. En annan kom
åter vid Strömstad.

Med dessa trupper öppnades belägringen för Fredrikshalls
fästning. Guldenlöws skans var ock redan intagen, när en
olycklig kula ovärdigt ändade den stora konungens lif Anders-
messodagen den 30 November om aftonen och

När detta skottet small,

Var liksom hvar en svensk skulV dött vid Fredrikshall.

När Gustaf Adolf stupade vid Lutzen, fäktade hans sol¬
dater med fördubblad ifver ; men här får efterverlden uppdaga
mer, än vi veta, hvarför hvar och en från Fredrikshall gick
försagd till sitt, så snart Carl XII dött, så att ock Värmlands-
•companierna merendels åto julgröten hemma.

Året derpå 1719 grepo de danska sig mera an än någon
gång tillförene. Den förfärliga Carl XII var död. General
JBudde gick med en ansenlig krigsmakt öfver gränsen i afsigt
att angripa Eda skans; men utom det att major Anton von
Didron med vid pass '1000 man och 60 kanoner legat der,
medan arméen var i Norge, beordrades ännu mera manskap
dit. De danska lägrade sig norr om Eda kyrka och Nolby,
hvarför ock en kanonkula sköts midt igenom kyrkan från skansen
och en annan genom 7 väggar i Nolby.

1) Kapten Er. Härds journal.

TILL NÄRVARANDE TID.

509

En öfversittare af Fersens dragoner, vid namn Piwendink,
antände och uppbrände gårdarne omkring skansen: Hammar ,
Väsby , Mellbyn och Haga; men i Nolby, som låg de norska
närmast, släckte de elden, så att vår allmoge efter konungens
fall beklagade sig mera öfver sina egna än öfver fienden 1).

Emellertid hade dock landtfolket den fromma af general
Fersens dragoner, att de vid gränsen afvände allt fiendtligt
ströfvande just under det att ryssen härjade som svårast i
skärgården i Östersjön 2).

Ändtligen slutades fred med Danmark den 3 Maj 1720
och som hvarje rättsinnad svensk, så önskar visst Värmlands
allmoge isynnerhet, att den måtte varda evig.

VIII. Om märkliga orter.

Huru landets indelning var vid hert. Carl Filips död, hafva
vi redan nämt (sid. 332). Vi hafva ock omtalat att ett mel-
lansyssel eller fögderi blef inrättadt 1682 (sid. 337). I detta tide-
hvarf hafva 4 nya pastorat blifvit anlagda 3) och 1 6 nya kyrkor
bygda, dem vi i sin ordning tillika med några andra märkliga
orter här få anföra.

1 Fersens dragoner hafva fått ett förhatligt namn här i landet. De
våldtogo qvinfolk, förde in venerisk sjukdom, slogo folk ihjel och plundrade,
hvar de foro fram. I gården Bäck i öfra Ullerud tvungo de en bonde att svälja
en hel sill och när han då ej storknade, inlåste de honom i en bod att svälta
till döds, som ock visst skett, derest han ej af en händelse hade haft en knif
gömd hos sig. Konung Carl fick af en lustig händelse oförmodadt veta deras
sinnelag. När konungen den 18 Febr. 1716 om natten kom till Carlstad och
gick in i gästgifvarns kök, der han begärde få värma sig och ligga öfver natten,
svarade hustrun, att det ej låter sig göra, ty hon sitter just nu och väntar
kungen med hans svit. Hans Maj:t invände, att konungen kommer ej i natt ,
men jag år frusen och trött. Han satte sig ock i spisen, der spjellet var nyss
igenslaget; men gumman påstod, att hon skulle gå ut i staden att se sig om,
medan ännu något folk vore uppe. När då henn es gäst var lika envis, började
hon svärja öfver de förb. Fersarne, som öfver falla alla menniskor och som
ingen kan slippa. Konungen låg dock ej qvar der, såsom D. Norberg skrifver,
utan frågade sig väg till general Delwiy, som bodde snedt öfver i den s. k.
Pankegården , och låg der på en halmkärfve, tills han andra dagen gick i
kyrkan och flyttade till biskop Rlldén. (Gumman, som icke dog förrän omkring
1760, berättade denna sin surpris för mångfaldiga menniskor.)

2) Kansliråd. Lagerbrings Sv. hist.

8) Vid 1640 blefvo Ny och Dalby gjorda till ett pastorat för sig sjelf,
men lades åter under Ekeshärad 1686.

510

LUTHERSKA TIDEHYARFYET

1. Likenäs capell i Elfdalen

ställer jag främst, emedan det 1738 redan var utgammalt och
förfallet. Det var bygdt till lindring för nedra delen af Dalby
socken, men jag har ej funnit det nämdt förr än 1665, då
kyrkoherden, herr Er. Nikolai, begärde stommen, Kyrkobohl ,
till sitt gäll : Ny, Dalby och Likenäs, emedan pastor i Ekshärad,
Råda och Sundmark (Sundmo) hade prestgården Grinnemo och
stommen Sälje; hvilket landshöfdingen, vid tinget närvarande,
fann på kungl. maj:ts vägnar skäligt enligt riksd. resol. derom
1664. 1711 hölls sockenstämma i Likenäs om hop-öhl 2) och
från den tiden har capellet mer och mer fått förfalla, sedan
sockenkyrkan flyttades längre ned i socknen.

2. Nysunds eapell i Visnum 1638.

Kyrkan blef bygd 1638 i st. f. det gamla Sunds eller
Skogsbo capell, som förut stått på östra sidan Lethelfven. Samma
år på Jacobsmessodagen den 25 Juli hölls här den första pre¬
dikan, men den 11 Jan. 1641 blef hon invigd af superinten¬
denten Oriensulanus och prosten, herr Jon i Lyresta, med pre¬
dikan öfver Hagg. 1.

3. Rudskoga pastorat i Visnum 1642.

Vid den tid, som Nysunds kyrka bygdes, om icke förr,
kom Boo Ribbing öfverens med Oriensulanus, att Visnums gäll
skulle delas och Rudskoga med Nysund få sin egen pastor,
hvilket drottning Christina på domcapitlets underdåniga före¬
ställning bekräftade den 8 Mars 1642. Den första pastor, herr
Erik Beronius Bjur, fick af drottningen Ölsbodarne till boställe
(Mariest. Stiftsb .).

4. Kroppa pastorat i Fernebo 1642.

Här var redan en s. k. kyrkoherde (herr Sickel ) 1625,
men pastoratet blef dock ej rätt stadgadt förr än 1642 den
30 April, då riksregeringen genom hög resol. hit lade vissa
gårdar från Carlskoga, Varnums och Filipstads socknar, hvilket
drottning Christina stadfästade den 22 Febr. 1648. Då var
magist. Lars N. Philipstadius kyrkoherde och fick torpet Eds-

x) Hopöhl var, då ogift folk sammansköto spanmål till dricka och brän-
vin att förtära isynnerhet i fähusen.

TILL NÄRVARANDE TID.

511

berg till boställe. Pastoratet fick Bergslagsprevilegier den 30
Octob. 1650.

5. Christinehamns stad oeh pastorat i Ölme härad 1642.

Riksdrotsen Gabr. Gustafsson Oxenstjerna utsåg Bro kungs¬
gård och marknadsplats till stad i Nov. 1638 (se sid. 341).
Året derpå i Mars månad utstakade riksskattmästaren Benet
Gabrielsson Oxenstjerna med landshöfdingen Stake sjelfva platsen
på en beqväm och ljuflig ort invid Varnums kyrka, der 2:ne
elfvar mötas och falla i Venern. Derpå utfärdade riksregerin¬
gen previlegier den 29 October 1642 *).

1) “Staden skall hädanefter kallas Christinehamn. Dess
innevånare skola till alla delar njuta Sveriges stadslag till godo
såsom andra stadens borgerskap.

4) Dem gifves till insegel en Båjort med sina fulla segel
gående uti brusande sjövågen.

3) Embetsmän skola vara borgmästare, rådmän, stads-
skrifvare, kämnärer, byggmästare och vårdskrifvare.

4) Magistratens skyldighet är att söka stadens bästa, hålla
rättigheterna vid makt, bära åhåga, att stadens inkomster må
tillväxa och formeras, att borgerskapet i sin näring följer lag
och ordning, så att hvar nyttjar sin handel och handtering,
hålla hand öfver stadens enskilda och allmänna byggnader m. m.

5) Stadsskrifvare skall föra en riktig och klar stadstänke-
bok eller protocoll, en för hvarje år.

6) Två skola vara kämnärer till mindre sakers förlikning
och afdömande. De böra sammankomma åtminstone 3 dagar
i veckan från kl. 8 till 11. Vårdskrif varen före protocollet.
Härifrån får vädjas under samtl. rådet med 6 mark i saker
högre än 50 daler.

7) Två borgare skola vara stadens byggmästare , hvilka
skola hafva inseende öfver alla stadens publika hus: rådstuga,
källare, bodar, gator och gränder, bommar, hamnar, broar m.
m. samt att ingen enskild bygger mot den afstuckna plantan.
Fyra gånger om året böra de isynnerhet besigtiga allt i fogdens,
en borgmästares och 2 rådmäns närvaro. Bygger någon ur
ordningen låte byggmästarne rifva det ner. Gatornas stenlägg-

’) Herr borgmästar Widmwrk har gunstigt behagat låta afskrifva dessa
och tillsända mig.

512

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

ning hör ock dem till. Vid allt detta böra de hafva en bygg-
ning sskrif vare.

8) Om ståthållaren eller fogden icke äro hindrade, bör en
af dem vara tillstädes vid något embetsmannaval, men i annat fall
bör lemnas dem besked om förloppet. Två gånger i veckan
åtminstone bör magistraten komma tillsammans.

9) I saker på rådstugan, der magistraten ej kommer öfver-
ens, eger ståthållaren eller fogden votum decisivum (= afgö-
rande rösten).

10) Magistraten skall hafva sina svenner (stadstjenare) 2,
3 eller flera efter behof.

11) Staden njuter 6 års frihet emellan marknaderna för
lilla tullen, bakugnspenningar och accisen (= afgiften) af allt
öl och bränvin, som inom dess krets tillverkas, och äfven för
allt, som slagtas. Äfven bestås dem frihet för båtsmanshåll-
ning, vanliga contributioner (= utskylder) och andra ordinarie
borgerliga besvär och utlagor.

12) Stadens inkomster skola vara:

1) Tredingen af accisen, sedan frihetsåren äro ute.

2) En egen våg för koppar, jern, smör, talg, humle
m. m.

3) Bro-, hamn- och bompenningar på samma sätt,
som i andra städer.

4) Egen stadskällare för alla slags främmande drycker.

5) Hvar 10:de penning af allt det art i löst och fast,
som utur staden föres.

13) Till stadens egor gifves Elfbro, en åttondel, samt Schir-
vinge prestgårds och Enseruds hela kronohemman med halfva
skattehemmanet Lötha emot 100 daler s:mt årligen efter 4 års
frihet. Med några i nejden boende frälseegare ville kungl.
maj:t låta anordna om annat vederlag 1).

14) Med Carlstad, Mariestad och Filipstad tillåtes staden
en reciproque-(= ömsesidig)/ta«def, men i alla andra städer få
de handla efter lag.

15) En torgdag skall här hållas hvarje vecka.

1) För Lötha gafs Hedhult (Ölme härads dombok 1646). Eljes upp¬
räknas i bemälda dombok 1688 ännu dessa hemman: Bro */ 2 skatte; Bro x/*>
Klockaregården en tomt om ett halft lisp. smör; Konungsholmen 1/b, allt krono.
Beck '/i-, Drefsta 1; Smedby 1; Nolby L/t', Kils Hammar 1; allt frälse.

TILL NÄRVARANDE TID.

513

16) För omläggning, gästningar och allmänna skjutsfärder
är staden fri, men gästgifvare, taverner och formän böra vara
till de resandes tjenst.

17) Eho som till borgare antages skall göra sin ed, att
han bor qvar i 6 år, sedan frihetsåren äro ule.

18) Allt landtköp och annat, som kan vara staden till
skada, förbjudes. Gående embetsmän å landet flytte in i staden
och blifva borgare, eller med befallningsmans hjelp fängslas,
miste varan och plikte.

19) Ingen embetsmän får bruka någon köpslagan och ingen
köpman drifva handtverk, utan blifve hvar vid sin näring.

20) Vissa bryggare , bagare och slagtare skola tillsättas,
der alla få köpa, men ingen får brygga, baka eller slakta
hemma.

21) Ingen borgare skall insättas för gäld, så länge han
förmår betala och utom crimen leesoe Majestatis (= majestäts¬
brott) införes han icke för något brott i kronans utan i stadens
häkte.

22) Borgerskapet med hustrur och barn, rörligt och orör¬
ligt gods tages i kungligt hägn, frid och försvar.

* *

Aret härefter upplästes å predikstolen, att ingen skulle-
vidare få kalla platsen Bro. Då voro der redan många stora
och sköna byggningar ( Gyllen . diar.). Första borgmästare skall
hafva varit Olof Persson (Boman), f 1656, och Paul Hoff man;
första stadsskrifvar en Anders Jonsson; kyrkoherden var herr
Staffan Laur. Mureeus , som fick Haf till stom och hederlig
prestgård bygd i staden 1645. Gamla Varnums kyrka flyttades
och omlagades till en början, så godt man kunde.

6. Silbodals pastorat i Nordmarken 1642.

Det första, som man om detta pastorats första grundlägg¬
ning har sig bekant, består mest i gissningar. Några tro, att
socknen legat under Gillberga, andra till Holmedal eller Blom¬
skog. Jag håller före, att några hemman blifvit plockade ur
hvart närgränsande pastorat, då kaplanen i Blomskog, herr
Nils Olai, 1642 här blef den första kyrkoherde.

514

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

7. Lungsunds eapell i Fernebo 1643

har blifvit bygdt 1643 och fick då strax tillika med Kroppa sin
egen kaplan, herr Hans i Sunstad, som blef afsatt 1649. Ar
1652 anhöllo socknemännen hos kungl. maj:t om någon hjelp
till klocka vid Långesunds kyrka i bergslagen, som för den
ånga vägens skull till Kroppa efter både andliga och verldsliga
förmäns godtfinnande var uppbygd ( Palmsk . M. S.). Detta
skall dock i början hafva skett af endast 15 matlag, ty en del
af de östra ville bygga i Bjurkärn. Förut hade Kroppapresten
stundom hållit gudstjenst under några aspar söder på Lung¬
sunds gård.

8. Bjurkärns eapell till Carlskoga 1643.

Efter sägen är denna kyrka bygd samma år som Lung¬
sunds, hvarför ock en del, som bodde omkring Ullvettern ej
ville bygga i Lungsund, såsom hafvande beqvämare väg hit 1).
År 1651 förliktes sockneboarne vid tinget om, att “så mycket
skogsboarne kunde bevisa, att de kostat på moderskyrkan, så
mycket skulle dem återgifvas till deras capeils uppbyggande
vid Bjurkärn”. Eljes lyder en gammal berättelse, att Carlskoga
prest stundom höll gudstjenst under en björk , som stod, der nu
kyrkan står. Om berättelsen är sann, skall man ock förstdags
hafva börjat bygga kyrkan en fjerdedels mil längre i söder vid
Råberget , men det har gått dermed som det berättas om Gun-
narskog (sid. 181 not 3). Herr Zakris 01. Sylvius var första
kaplan; drunknade 1668.

9. Morast skans i Jösse härad

började 1644 i Jan. månad byggas af Värmlands bönder bred¬
vid landsvägen till Norge och vid en elf 1 mil från Eda kyrka.
Denna skans blef väl befästad med blockhus , vallar rundelar
och var så stor, att Hannibal Zeestedt gick för honom med
14,000 man, såsom vi vid Hannibalsfejden redan hafva an¬
märkt. Men blockhuset eller någon annan byggning mom
borgen har varit 40 steg långt och 30 bredt 2). Skansen lär
icke efter detta krig hafva någon gång varit i bruk. Com-

1) De skola ej hafva velat beqväma sig att gå till Lungsund, förrän de

blefvo dertill dömda af en kungl. commission, som stod i Flottuwa.

*) Detta har herr O. TJllstam afmätt och berättat mig.

TILL NÄRVARANDE TID.

515

mendanter voro: 1) ryttmästar Peder Bondesson, 2) löjtn. Sa¬
lomon Jöransson. Skansprest var Pehr And. Tivander.

10. Högeruds eapell i Gillbergs härad.

Om detta capells byggande har jag ingen fullkomlig un¬
derrättelse kunnat få; dock anför jag det här på den grund,
att kaplanen i Arvika, herr Ingmar Sylvius, stundom predikade
der på sin ålderdom, sedan 2Vs hemman ur hans pastorat
hygt sig der in. Han dog 1653, och från den tiden har ca-
pellet alltid blifvit betjent af Stafnäs prester.

11. Gåsborns eapell i Fernebo 1652.

Så snart som denna kyrkobyggnad var påbegyndt, an-
höllo de der boende 1652 hos kungl. maj:t om någon hjelp
till denna byggnad, som de hade börjat för den långa vägen
till Filipstad ( Palmsk .). Tillika med Brattfors capellboar be¬
gärde de 1673 tingsbevis och förbön om någon hjelp till vin¬
håll och att oftare få höra Guds ord. De togo som bevisande
skäl, “att folkhopen ansenligt ökats, så att på 20 år hade
tiondejernet stigit dubbelt och i ödemarker, der ulfvar, ufvar
och grymma björnar haft möte och i våra förfäders tid upp-
häft sin röst, Gud till ära, konungen och riket till nytta folk
kunde formeras". Landshöfdingen höll ock på hög kungl. be¬
fallning undersökning härom den 9 Dec. s. å.

Det var länge, som de icke hade någon egen prest, utan
Filipstads prester reste hit efter öfverenskommelse och den förr
(sid. 454) nämda herr Gilius N. Pistorius predikade stundom
der; men 1693 blef herr Pehr Fagrell deras egen kaplan, som
fick. ett litet bergsmanshemman till boställe vid Gåsbornshytta.

12. Sundmo eapell i Elfdalen 1653.

Sedan borgmästaren, Johan Börjesson, 1640 anlagt Sund¬
mo masugn, började folkhopen mer och mer ökas i södra delen
af Råda socken, hvarför han fann att för dem var nödig en
kyrka, hvilken ock 1653 genom hans trägna och idkeliga på-
drifvande blef uppbygd, hvarvid han jemväl årligen något an¬
senligt bidrog till prestens underhåll (./. B. personal.).

13. Eda skans i Jösse härad 1654.

Förmodligen lät R. R. lagm. Gabriel Gabrielsson Oxen-
stjerna bygga denna skans på en höjd litet söder om Eda kyrka

516

LUTHERSKA TIDEHVARPVET

i en tid då man utan tvifvel fruktade för de danskas anfall,
hvilket ock verkligen skedde i den s. k. Krabbefejden 1657.
Samma år kom danska öfversten Mikael Obitz genom besätt¬
ningens ovarsamhet med sina bussar in i skansen vid Mats-
messotiden och det om qvällen så oförmodadt, att det berättas,
det kommendanten höll en träkanna för munnen att dricka en
annan till, under det att han fick värjan i buken x). Men
danskarnes tid blef der icke långvarig: ty efter gref ve Douglas
var i antågande, lät Obitz bränna magssinerna, förnagla kano¬
nerna och drog sin väg* i 2). När sedan fyraårsfejden tillstun-
dade 1675, fick ingeniörkaptenen, Joh. V. Seulenberg, befallning
att ombygga skansen, draga ihop honom och göra honom
mindre på den sidan, som stöter till By sjön; ty förut gick han

från landsvägen allt öster ut ned till sjön. Då skulle uppföras

en dubbel vägg och palisader. Samma år belägrades skansen
i 3 dagar af den danska öfversten Vibe, men derefter drog
han sin väg, Ar 1680 var k. Carl XI i egen hög person här
och befalde, att skansen skulle nedrifvas; men 1716 gaf kon.
Carl XII dåvarande landshöfdingen, grefve Ekeblad, befallning
att åter förbättra och sätta honom i godt stånd. Sitt sista
lefnadsår 1718 hade högstbemälde konung härinvid ofta sitt

högqvarter dels i Nolby, dels i Haga. Då var här 800 till

1000 mans besättning och 60 kanoner, men 1721 drogs staten
in. I senare tid hafva här legat en styckjunkare med 6 handt-
langare.

14. Gräsmarks capell i Fryksdalen.

Det har ock blifvit kalladt Uddheds capell af gården, in¬
vid hvilken det är bygdt. Att det skett i slutet af 1650 eller
kanske början på 60-talet sluter jag deraf, att dåvarande lector
Gyllenius predikade der om jul 1663 “och var vid denna ny-
bygda kyrka första julhögtid, de haft. Förut måste de alltid om jul
en ganska lång och svår väg till Sunds kyrka och fingo ej bli
hemma om julnätterna.

') Lyckan har velat att denna coinmendantens namn hvilar med honom

i det tysta, men dessa har jag fnnnnit: majoren Peter Forbus 1669; Joh. V.
Seulenberg blef öfverstlöjtnant, ombygde skansen 1675 och var commendant
ännu längre, så att jag ej begriper, hvar dessa följande skola få rum efter
skansens förstöring 1680: major Liitken, kapten Gegerfelt, C. G. Anrep, C.
Eschil Gyllenspets, kapten Verdlau, ryttmästar Loo. Från 1716 till 1721
commenderade här major Anton von Didron.

2) Prosten Hof stens M. S.

TILL NÄRVARANDE TID.

517

15. Brattfops capell i Fernebo 1661.

Gustaf Börjesson på Hedenskog ( Carlströmars far) och
Anders Andersson i Brattfors ( Brattars far) bidrogo väl det
mesta till denna kyrkobyggnad, i kraft af hvilken folket kunde
skryta, att i socknen voro öfver 60 hjonelag, liksom 50 i Gås-
born 1673, då de vid tinget gjorde samma ansökan med Gås-
bornsboarne, som vi redan hafva nämt.

16. Ransäters capell 1 Kihls härad 1670.

Af samma grund, som är nämdt vid Sundmo, drog borg-
mästar Jean Börjesson försorg om, att denna kyrka för hans
bruksfolks räkning bygdes vid Piansäter och isynnerhet vid
Munkforsen, de der hade 2 mil till öfra Ulleruds kyrka. Biskop
Rhyzelius har vetat berätta, att hon invigdes 1672 den 26
Juli af superintendenten Kilander och när han 1674 höll visi-
tation i Ransberg (Ransäter), var åtskilligt vackert anskaffadt;
men ännu hade de inga klockor. Tornet blef uppsatt 1682.
Första kaplan var Anders Kinnceus, f 1684.

17. Vestra Emterviks capell i Fryksdalen 1673.

En hustru, Brita i Kisterud, får här odödligt namn, för
det hon var den förnämsta som pådref denna kyrkobyggnad,
ithy att hon red dagligen till arbetsfolket och uppmuntrade dem
med både ord och välfägnad, så att kyrkan stod fullt färdig
47 alnar lång och 20 bred på en sommar 1673 x) ; hvilket år¬
tal ock står till åminnelse på ett litet fönster öfver vestra
dörren. Bonden, Måns Jonsson, var byggmästare och ligger
han ock begrafven under en upprest sten och ett jernkors litet
söder om tornet, hvilken plats han sjelf utsett.

*) Bet är nästan otroligt, hvilken enighet fins hos Fryksdalingai ne, när
de skola företaga sig något med samnad hand. Nagra fa hemman i Gräs¬
marken uppförde inom några veckor en vaeker stenkyrka och hade tornet
färdigt så mycket som är af sten 1739; men ännu mera: 10 snart sagdt de fat¬
tigaste bondehemman i landet uppmurade på 11 veckors tid 1753 hela muren
65 alnar lång och 25 bred, dessutom ansenligt hög, pä en kyrka vid LlJSVlk
så hederlig, att både Filipstad och Christinehamn skulle önska sig hafva en
sådan. Hos sådant folk gäller visserligen hollåndarnes valspråk. Man talar
om kyrkobyggnader på andra ställen der malicen (= skalkaktigheten) vill säga,
att vi få ej se dem färdiga i vår tid.

518

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

18. Mang-skogs eapell i Jösse härad 1705.

Emedan folket här uppe i skogsbygden hade 3 mil till
moderkyrkan Brunskog och dertill en besvärlig väg öfver mossar,
kärr, berg och dalar, så gjorde det hos kung]. maj:ts hemma¬
varande råd ansökan om tillstånd att på egen bekostnad få
bygga sig ett capeil på en backe invid Grytterud. På v. con-
sistorii i Carlstad ankomna berättelse gåfvo kungliga råden der¬
till sitt tillstånd den 4 Juli 1705.

19. Borgviks eapell i Grums 1716.

Sedan brukspatron, Erik Borgström , gjort underdånig an¬
sökan att vid sitt bruk få bygga detta eapell, höll ven. consi-
storium på hög befallning sockenstämma med Grums församling,
och som han dervid ingick vissa villkor, så behagade högstsalig
konung Carl XII i Ystad den 11 Jan. 1716 tillåta honom,
att för sig, bruksfolket och de näst intill liggande hemmans-
åboar uppsätta en ny kyrka vid Borgviks bruk, helst folket
icke utan stort besvär för den svåra och långa vägen kunde
komma till sin sockenkyrka vid Grums. Första presten var
M. Fernholm.

20. Hajums skans i Nordmarken 1718.

Denna var uppbygd 1A mil norr om Holmedals kyrka,
isynnerhet i afsigt att försvara ett der anlagdt magasin, ifall
något ströfvande parti skulle infinna sig från Norge. Konun¬
gen hade gifvit ordres, att värmländingarne skulle hålla vakt
der, 100 man eller flera, under en löjtnants commando; men
tillika skulle utväljas sådana, som minst kunde marschera och
hade sämst på fotterna 1). När magasinet blef förtärdt, förföll
skansen (se sid. 508).

21. Nordmarks eapell i Fernebo 1727.

För den långa och besvärliga väg, som folket vid Nord¬
marks grufvor och hytta samt Mokärns, Stjelps, Grundsjö och
Habors hyttor hade till Filipstad, fingo de 1727 kung], resolu¬
tion att på Nordmarks hed i en vacker belägenhet emellan

’) Kapten Erik Hårdhs journal original. Der fins förteckning på ett
uttag, som han hade gjort för Nordmarks compani, hvaraf man kan se den
tidens pris i svåraste krigslågan: 30 kannor bränvin 60 daler; 5 lisp. 13 mark
tobak 42 daler 12 öre; 87 kannor ärter 5 daler 14 öre; 43 lisp. 14 mark
färskt kött 13 daler 21 öre, förmodligen s:mt.

TILL NÄRVARANDE TID

519

grufvan i öster och hyttan i vester bygga sig egen kyrka. Den
har ock blifvit mycket vacker och tid efter annan mer och mer
påkostad. Hon invigdes med mycken högtidlighet och i mycket
folks närvaro Kyndelsmessodagen 1731 af prosten Bion. Chenon.
Första comministern Pehr Landberg lefver än och är nu
senior cleri.

22. Elfsbaeka eapell till Nyed 1728.

Brukspatron, Henrik Kolthoff till Brattfors m. m., gjorde
hos högstsal. kon. Fredrik underdånig ansökan att för den långa
och svåra vägen, som härifrån var till moderkyrkan vid Nyed,
få vid sitt bruk, Elfsbaeka , för sitt bruksfolk och nästgränsande
hemman uppbygga ett eapell, hvilket honom ock genom hög
kungl. resolution i nåder beviljades den 6 Febr. 1728. Sedan
kyrkan med allt tillbehör var färdig, blef hon 1731 den 21
Febr. invigd af prosten Ax. Norén. Den första capellpredikant
här var herr 01. Erici Edberg 1731. Presten hade intet bo¬
ställe förr, än herr kammarherren v. Hofsten derlill skänkte 1h
hemman Lersjön med en rätt vacker åbyggnad.

23. Carlsåsa eller Carlsdals eapell i Carlskoga 1736.

Några hemmansåboar å ömse sidor Svartelfven, Fiskelösen,
Höjden och Tvärån i Carlskoga samt Sandvik, Elfsnabben och
Spjutvik i Nora socken anmälde redan 1728 tillika med 12
andra sina grannar sin åstundan att få bygga egen kyrka, efter
en del hade 21/* mil oländig väg till Carlskoga och andra 3
hela mil till Nora stad; men det stannade dervid, tills dåva¬
rande liqvid. commissar., sedan öfverdirekt. Carl D. Luthman
blef egare af Kortfors bruk och Nya Elf hyttan. Då gjorde han
med sina intressenter hos konungen ansökan om samma sak.
Consistorierna i Vesterås och Carlstad fingo befallning att här-
öfver gifva sina betänkanden och prosten M. Aspman i Linde
höll på stället undersökning den 14 Sept. 1736, i kraft hvaraf
landshöfdingen, bar. Wrangel, och consistorium i Vesterås till¬
styrkte hans maj:t att härtill gifva sitt samtycke, hvilket ock
skedde i nådig resol. den 10 Dec. 1736.

Kyrkoplats utsågs vid prosten Aspmans undersökning på
en vacker sandkulle eller ås litet söder om nya Elfhytta (nu
Carlsdal), men hittills har gudstjensten blifvit hållen i en der-
till inrättad stor sal i byggningen vid gården. Den 7 Juli 1761

520

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

gaf högstsal. kon. Adolf Fredrik resolution, att capellet skall
lyda under Carlstads consistorium. En eller annan af presterna
har varit hedrad med pastors titel. Med tiden torde här blifva
ett litet nätt pastorat efter sin första stiftares välmenta afsigt
af Carlskoga, Nora och Grythytte socken.

24. Östmarks eapell i Fryksdalen 1761.

Vid riksdagen 1731 gjorde riksdagsmannen och domaren
Pehr Pehrsson i Östmark underdånig ansökan att i norra ändan
af Fryksände socken för hemmanen Östmark, Mellmark, Sör-
mark, Långerud och några fmntorp få bygga sig egen kyrka;
men kungl. maj:ts resolution och nådiga bifall dertill utföll icke
förrän den 19 Maj 1761. Kyrkan blef sedan påbörjad och så
färdig, att hon kunde invigas den 2 Juli 1765. Detta skedde
af prosten och professorn doct. Ullholm med ett tal öfver ps.
84: 2, 3. Han var vid altaret biträdd af prosten M. Joli.
Fryxell och lectorn M. Eurén samt utom altaret af commini-
strarne Kjellgren och Mats Brand , mag. M. Frychius och Steck-
senius. Ibland 6 lik begrofs först domaren Pehr Pehrsson,
kyrkans grundläggare, 73 år, med hans hustru Carin Jonsdotter.

Första capellpredikanten är mag. M. Frychius , som fått
ett vackert boställe, hvilket ock konungen i sin resolution påyrkade.

25, 26. Tvenne nya eapeller

hafva i senare tid vederbörande fått kungl. tillstånd att bygga;
det ena längst i norr i Väse härad och det andra norr i Ferne-
bo vid Remshytta ; men dessa äro ej ännu färdiga och om den
högste så behagar torde jag få tillfälle tala om dem på annat
ställe och annan tid.

27. Helsobrunnar oeh källor

hafva i de senare åren till stor myckenhet hos oss blifvit be¬
kanta. Herr directör Hulphers uppräknar 30 sådana inom
Värmland, men de äro väl ändå flera, som ett eller annat år
brukas och åter läggas igen; och min oförgripliga mening är,
att om alla kallkällors vatten kan göra samma gagn som Loka *)
skulle vi väl kunna räkna 10 på ett enda hemman och stundom
vid ett torp. Sedan den trakt, der Loka ligger, blef lagd från

1) v. Linné Vestg. resa sid. 266.

TILL NÄRVARANDE TID.

52 1

vårt Fernebo till Grythytta i Vestmanland, blifver väl Herwegs-
torps surbrunn på Kallhytte egor invid Femsjöns strand vid
Filipstad både den märkvärdigaste och äldsta hos oss. Archiator
Hjårne sände redan 1680 doctor Tranceus att pröfva honom.
— Eds källa i Fiskekils socken har fordom varit så besökt och
namnkunnig, som Loka var intill 1761. Hon nyttjas än af
några kringboende herrskaper. — Skoga mineralbrunn i Eks¬
härad har på 50 år varit både mycket nyttjad och gjort vackra
curer. — Gillberga brunn är af herr doctor Rudberg beskrifven
och af många nu i flera år å rad godkänd. Nu på några år
har en surbrunn på Berga egor i Lysviks socken kommit i rop
och i gång, hvilken gjort nästan otroliga curer och som mer
och mer börjar besökas af höga och låga 1). — En stark och
strid mineralkälla på ingeniör 01. Agrens egor i Säljebråten.
Frykeruds socken, har inom kort tid botat en mycket svagsint
menniska. För öfrigt finnas väl öfverhufvud taget 2 källor för
hvarje hemman, så att den, som i Värmland icke har desto
mera ledsamt och desto mindre utväg till penningars afsättning,
ej behöfver fara öfver sjön efter vatten.

28. Säterierna

böra här ej heller förbigås, fast man ej kan gifva fullständig
beskrifning på dem förr än vid hvart och ett i sin socken
särskildt. En del af dem äro uråldriga 2), ehuru deras inne-
hafvare åtminstone i krigstid tvifvelsutan måst för dem hålla
rusttjenst. På flera åter vet man någorlunda och åtminstone
i det nogaste årtalen3); dock är ej otroligt, att ett eller annat

1) Häradshöfding Lanner och coraminister mag. D. Ekman, som bo
här invid, hafva hederligen föresatt sig, att denna mineralkälla på intet sätt
skall skämmas genom öfverbyggnad eller anuat, som kan hindra luften att arbeta
tillika med källans natur.

s) Agnhammar, Aspberg, Bråte, Edsberg, Höglunda, Lång, Bud och Sem
t i Orums hårad; Aversta, Bredene, Forsvik, Gårsta, Karud, Kroksta, Mellbyn,
Ramsta, Sjögerås, Sjönnebol, Stömne, Seffle, Säter, Sund, Tolerud, Vestbro och
Östbro i Nås hörad; Alkvettern i Carlskoga; Berg, Rud och Vik i Jösse
hårad; Ekenäs i Kihls hårad; Hammar, Kroppkärr, Löfed och Wåxnäs i
Carlstads tingslag; Hammar i Vase härad.

3) 1574. Hammar i Bro.

1587. Rämmened i d:o.

1590. Kirvinge i Eskilsäter.

1592. Nynäs i Fiskekihl.

1593. Säby i Visnum. ..

1624 v. p. Ugglebo i Ölme härad, Gummerud i Vesliärad.

522

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

af dessa i forna dagar äfven varit af samma natur med de
förra, men genom reduktioner, ogillad rustning, donationer eller
på annat sätt kunnat förvandla sin natur (se sid. 250 not x),
såsom vi - se exempel i Kjärne, Eskilsäterbyn, Säby, Ugglebo,
Vestervik m. fl.

Nu blifva väl inga flera nya orter af betydenhet att an¬
föra, då man tager undan, såsom vi redan hafva nämt, att
från Kihls härad är taget hela Carlstads tingslag 1664 och
större delen af Nyed 1681.

I påfviska tidehvarfvet voro 18 pastorat, i det förra till-

1628 V. Däje f i N. Ullerud.

1635 v. p. Norserud i Ny, Jösse härad.

1640 v. p. Ölmskog f, Välinge och Lund i Veshärad.

1643. Agerud Eskilsäter, Arås i Råda, Visnums hårad, Öna i
Tveta, Kosendal i N. TJllerud, Säter i Kila.

1645 v. p. Kjärne och Uandaholm i Grafva, Lundsholm i Ölme härad,
Hildringsberg, Onstad, Haslerud, Helsbeek och Björnö i Gillberga, Nolsjö i
Ö. Ullerud.

1650 v. p. Byn i Eskilsäter, Uggleberg i Ny, Näs härad; Anelty
och Bansby + i Kilen, Bofors i Carlskoga, Tveta i Tveta, Åsunda i Segersta.

1652. Gammalgården i Kihlen, Fösked f i Brunskog, Grimsbohl f
i Glafva.

1653. Sannerud i Kihlen, Bis i Nor, Hammarsten i Grums, Svensbohl
t i ■ Rudskoga .

1654. Hollerud yN. Ullerud.

1655. Vestsjö i Ö. Ullerud.

1660 v. p. ^Nolby i By, Forshaga i Grafva, Gvlleby i Sunne, Gäfver-
ön vid Garlstad,, Atorp i Veshärad, Bångserud i Ny, Näs hårad.

1662. Åmberg i Sunne, Kälkebräcka i Grums.

1664. Messevik i Bro, Äng i Nysund, Malma och Gjerud -j- i Nor.

1666. Håkanbohl i Nysund, Nyberg i Ny, Näs härad.

1668. Uddeholm i Råda, Elfdals härad, Västervik i Varnum. fHelge-
by i Sunne.

1669. Lökene i Kihlen, Aspsäter och Hensta f v. Garlstad.

1670 v. p. Hjälleskata i Millesvik, Hammarsten och Linnartsberg i
Grums, Stjern i Råda, Elfdalen.

1672 Segmon i Ed, Hanevik i Segersta, Trossnäs f i Nor, Posseberg
i Varnum, Halbosta f i Ny, Näs härad.

1673. Ekbolm och Valnevika i Eds socken, Kilsbyn i Fiskekihl.

1674. Asterud f i Grums, Alster vid Garlstad.

1675. Ås i Ölserud, S. Torp i Botilsäter.

1677. Botneros i Sunne, Vidön vid Garlstad.

1679. Hagsmo i Kihl, Algutsta -)- i Segersta.

1682. O. Nötön f i Fiskekihl, Skane i By.

Med Hammar i Bro , Löfwe, Sannerud och flera hafva några ändringar
varit gjorda, men de höra ej hit.

TILL NÅR VÅK ANDE TID.

52 3

öktes 6 och i detta 4. Dessa indelas nu för tiden efter hä¬
radernas indelning i Tunelds geografi, den han förmodligen fått
från landscontoret i Örebro , på följande sätt:

1. Mellansysslet, 9 gäll.

I. Carlstads tingslag : Car Istads stad och socken; Gr af va,
lectorsprebende ; Hammarön, lectorsprebende.

II. Kihls liärad: Kihl , biskopsprebende, Frykerud, nedra
och öfra Ullerud, Ransäter.

III. Grums liärad: Nor, Segersta, Ed, Grums, Borgvik.

IV. Elfdals härad : Ekeshärad , Råda, Ny, Dalby, Sunnemo.

V. Näs härad: Kila, Tveta; By, Bro, Huggenäs, Ny;
Mille svik, Botilsäter, Ölserud, Eskilsäter.

2. Östra sysslet, 9 gäll.

I. Ölme hårad: Cliristinehamn med Varnums socken;
Olme härad.

II. Visnums härad: Visnum, Kihl eller Fiskekihl; Rud-
skoga, Nysund. Råda ligger under Amne härad i Vestergöth-
land, men hörer till vårt stift.

III. Väse härad: Nyed, Elfsbacka; Våse härad, Fogelvik,

Alster.

I. Filipstads eller Fernebo bergslag: Filipstad, Gåsborn,

Brattfors, Nordmark. Kroppa , Lungsund.

II. Carlskoga bergslag: Carlskoga, Bjurkärn, Carlsdal.

3. Vestra sysslet, 10 gäll.

I. Fryksdals härad: Sunne, Gräsmark,* Östra och Vestra
Emtervik, Fryksände, Östmark, Lysvik.

II. Jösse härad: Köla, Eda1); Arvika, Gunnarskog, Elgå,
Ny; Brunskog , Boda, Mangskog.

III. Nordmarks härad: Holrnedal, Karlanda, Töcksmark,
Fogelvik, Östvallskog; Silbodal; Sillerud; Blomskog, Trankil;
Jernskog och Skillingmark.

1) Till detta pastorat lågo ock Jernskog och Skillingmark ur Nord¬

marken (se sid. 333 not 2).

524

LUTHERSKA TIDEHVARFVET

IV. Gillbergs hårad: Gillberga, Långserud ; Stafnäs, Verm-
skog, Glafva, Högerud, Svanskog till Köla pastorat.

Alla dessa böra i nästa del särskildt och hvart för sig
betraktas till alla möjliga omständigheter, så vida Värmlands
historia en gång skall blifva någorlunda fullständig; men jag
är glad för denna gång, att efter mycken väntan, jag nu ändt-
ligen här får sätta

ÄNDE 1).

') Det er helt mageligt og ingen konst at sige, det er lögn eller uret,
som den eller hin Auetor skriver, naur det synes stride mod andres beretningar
om samme ting. Men saaledes at förklare de gamle af dem selv og andre, at
de ikke sige sig imod, udkräwer större eftertanke og arbeyde (Ancherss. Herthe
Dal vid Lejre . Och slutligen får jag för min räkning, fast med ett ord om¬
bytt, låna en väl talande mans tankar, dem jag nyligen läst (Dagtid. 118, 1779):
Jag räknar för en heder att vara martyr för sanningen (Friheten är hans ord)
i det glada hopp att hindra dess qväfvande i vår tid och få den utvidgad för
efterkommande.

Chronologie

öfver

Lutherska tidehvarfvet i Värmland.

A. C.

Vapensyn i landet (p. 250) . 1523.

Falska Sturen i Elfdalen (p. 248), Andliga godsen till
kronan (p. 248), Bergslagens previlegier (p. 250, 317)

och Påfviska läran får sista stöten . 1527.

Klockorna tagna (p. 248, 258, 301) . 1531.

Generalvisitation (p. 259) . 1540.

2 Prosterier (p. 265, 301) och 2 syssel (p. 296, 297) 1550.

Konungaräfst (p. 250, 300) . 1558.

Konung Gustafs Testamente och död (p. 252, 267) . 1560.

Gästgifverier påbjudna (p. 257) . 1561.

Sjuårsfejden börjar (p. 303) . 1563.

Stubberätts frihet (p. 256) . 1565.

Landets vapen ombytt (p. 253) . 1567.

Knapfors fördrag (p. 268, 317) . 1568.

Valloner (p. 253, 318) och Finnar (p. 253, 326) börja vid

samma tid ankomma; hertig Carl blir myndig (p. 270) 1569.

Superintendent i Mariestad (p. 265) . 1580.

Uppror vid gränsen (p. 283) . 1581.

Svedjeråg påbjudes (p. 256) . 1582.

Carlstad grundlägges (p. 253, 310) . 1584.

Garlskoga grundlägges (p. 254) . 1586.

Nyeds kyrka bygges (p. 326) . 1593.

Garlskoga pastorat (p. 254) . 1594.

3 Prosterier inrättas (p. 302) . 1600.

Stångjernshamrar (p. 256, 322) . 1604.

Nyeds pastorat (p. 254, 327) . 1608.

Silleruds pastorat (p. 331, 332) v. p . 1610.

526

CHRONOLOGIE

A. G.

Filipstad anlägges (p. 328) och Carl XI dör (p. 282, 330) . 1611.

Boda kyrka bygges (p. 294, 331) . 1616.

Brunskogs pastorat (p. 293, 332) . 1621.

Hertig Carl Filip dör (p. 295) . 1622.

Jern- (p. 422) och timmerhandel började (p. 351) . . 1624.

Skatteköp tillbjudes (p. 348, 369) . 1629.

4 Prosterier (p. 362) . 1630.

Vid samma tid inrättades bergmästardömet (p. 340).

Landshöfding i Örebro (p. 337) . 1634.

Landet till Götha Hofrätt (p. 2) . 1635.

Landttullar inrättade (p. 341) och Nysunds kyrka byg¬
ges (p. 510) . 1638.

Landshöfding i Garlstad till 1654 (p. 337) .... 1639.

Christinehamns stads (p. 511), Rudskoga och Kroppa (p.

510) samt Silbodals pastorat (p. 513) . 1642.

Bjurkärns (p. 514) och Lungsund (p. 514) . . . . 1643.

Hannibalsfejden börjar (p. 490) och Morast skans bygges

(p. 514) . 1644.

Superintendent i Garlstad (p. 354) . 1647.

Nyeds bergsprevilegier (p. 395) . 1649.

Carlskogas och Kroppas d:o (p. 396) . 1650.

Vid samma tid 5 Prosterier (p. 362).

Gåsborns kyrka (p. 515) . 1652.

Sunnemo kyrka (p. 515) . 1653.

Krabbefejden (p. 497) . 1657.

Dahl och Viken till Värmland (p. 356) . 1658.

Utflyttning till Amerika (p. 488).

Vid samma tid Gräsmarks kyrka (p. 516).

Brattfors d:o (p. 517) . 1661.

Häradsjurisdictioner inrättade (p. 338) . 1661.

Carlstads skola får form af gymnasium (p. 364).

Ransäters kyrka (p. 517) . 1670.

Nora och Linde tages från bergmästardömet (p. 340) . 1671.

V. Emterviks kapell (p. 517) . 1673.

Gyldenlöwskriget (p. 499) . 1675.

Mellansysslet inrättadt (p. 337, 509) . 1682.

Knektindelningen (p. 342) . 1686.

Prestaflöning upprättas (p. 359) och Gunnarskog blir

bergslag (p. 395) . 1687.

ÖFVER LUTHERSKA TIDEHVARFVET. 527

A. C.

Viken till Göteborg (p. 356) . 1693.

Mangskogs kyrka (p. 518) . 1705.

Krig (p. 490) . 1709.

Borgviks kyrka (p. 518) . 1716.

6 Prosterier (p. 362) . 1721.

Nordmarks kyrka bygges (p. 518) . 1727.

Elfsbacka d:o (p. 519) . 1728.

Skjutning i grufvor börjar (p. 398) v. p . 1730.

Värmlands Förlagsordning (p. 412) . 1732.

Carlsdals kapell, previlegier (p. 519) . 1736.

Hästvindar (p. 399) och Stenmasugnar började p. 403) v. p. 17 40.

Utflyttning till Österbotten (p. 488) . 1742.

Mellanjurisdiction (p. 339) . 1743.

Bergsfiskal (p. 341), afskedad 1762 1773.

Jurisdictionerna ändrade (p. 339) . 1756.

östmarks kapell (p. 520) . 1761.

Jägeribetjeningen upphäfd (p. 378) . 1770.

Biskop (p. 357) och Trivialskola i Garlstad) (p. 365) . 1772.
Ekonomie- och Vitterhetssätlskap inrättadt i Garlstad

(p. 537) . 1775.

vice landshöfding i Garlstad (p. 539) . 1779.

Tillägg

får jag göra här så mycket, som jag sjelf kunnat öfverkomma,
eller ock en eller annan bidragit till min underrättelse, hvilkas
namn jag med tillbörlig heder får på sina ställen nämna. Hvad
jag icke kunnat samla, glädjer jag mig, att Ekonomiska säll¬
skapet i Garlstad lär i rikt mått enligt sitt hederligt gifna löfte
uppfylla, då jag ej behöfver tycka illa vara, att jag från vissa
orter fått så få påminnelser vid de 2 första tidehvarfven, ehuru
jag flera gånger har utbedt mig sådana i Carlstads veckoblad.

* *

I företalet (sid. 7 not omnämnes sal. prosten Hof stens M. S.
om Värmland såsom förkommet och uppbrändt. Den 14 April
1779 behagade vår vittra och vördnadsvärda kammarherre, Henrik
v. Hofsten till Östanås, lemna mig till genomläsande ej allenast
en del af sin sal. faders (kommersrådets), utan ock sin farfaders
(prostens) mångkunniga manuscripter, och jag brukade icke långt
sökande, förrän jag fann sal. prostens originalconcept : en öfver-
raskning för mig på sitt sätt icke mindre, än att få en oförmodad
underrättelse, det flera documenter olyckligen förkommit. Hvad
jag nu ej vidare kan nyttja, får jag till efterverldens tjenst med
herr kammarherrens minne och till hans everldliga lof skriftligen
införa i Archivo Vermlandico.

Sid. 2. Från äldre tider intill 1630 har Värmland ock brukat
i vapen en uppspänd båge med pålagd pil i blått fält och med om¬
skrift: Wermelans Incigie; men ännu nämner en gammal hand-
skrifven chrönica af 1523 Värmland med en svart järff på en livit
fjäll eller svart uff (kamr. Fryxell Sv. Mercur. 1759 etc.).

Sid. 20 not 2). På samma sätt är ock en saga, att Herrhults
grufva fått större systerlott än Finnmossen, hvilket nu väl kunde
komma till pass, sedan hon blef upptagen 1777.

TILLÄGG.

529

Sid 72 not x). Vid Vermskog har man fordom trott, att Olof
Trätäljci bygt en stad, hvarefter tecken till gator skola hafva varit
synliga (Hofsten); men det synes troligt, att han i sin tid skall
hafva haft svårighet om folk att bebygga landet och ännu mindre
någon stad. Samma gissning har ock varit om Värmerud, som på
den tiden räknades till Gillbergs härad.

Sid. 72. Utom ättehögen vid Nysäters bro är ännu en annan
af största slaget vid Högsäter och en föga mindre, der klockstapeln
vid kyrkan är bygd (herr Ghr. Gunnarsson) .

Sid. 72. Ibland Gillberga stenkummel märkes äfven en mängd
smärre högar omkring Sannebohls och Skogs gårdar och äfven i
vilda skogen, de flesta omkr. 20 till 30 lass, men somliga till 50
å 60 (herr jägm. Fil. Welin och herr comr. N. Högvall).

Sid. 73, näst Värmerud. På Axelön i Segersta, ett stycke ut
i sjön, berättar prosten Hofsten, att ett gammalt slott har varit
under namn af Axewall, hvarefter lemningar skulle synas ända
ut i sjön och hvilket Engelbrecht lät förstöra ; men derom har jag
ingen kännedom. Eljes har bemälda prost låtit på denna ö af-
rita 2:ne s. k. Trojeyiborgar eller rättare labyrinter, en större och
en mindre af sten hoplagda, samt en trädgårdsgrund ; men ingen
vet, hvars handaverk de hafva varit. Utom Axelön ligga några
små öar eller holmar, der merbemälta herr prost trott, att den
fästningen skall hafva legat, som Engelbrecht förstörde och Olaus
Magnus har namngifvit med Korf- eller Korsholmen, emedan äfven
der hafva synts några lemningar; men vi lemna dem dock i sitt
värde till framtidens vidare utrönande.

Sid. 74. På det s. k. Lompeberget emellan Algusta och Nors-
elfven i Segersta är en märklig stenrös eller stenlänka. Antingen
den varit till tjenst för lefvande eller döda, är ovisst.

Invid elfven vid Värmerud finnas smärre stenkummel , lagda i
form af försvarsverk ; äfvenså en stenlänk ej olik den, som finnes
vid Berg i Fjolen (sid. 80), der elfven faller i Borgviken, samt vid
dess utlopp genom sundet i Grumsfjolen (herrar N. Högwall och
Gunnarsson). Det blir således ovisst, antingen dessa hafva passerat
för begrafningsplatser eller fästningar.

En jätte, som bodde på en höjd, kallad Knutsskallen, blef
förtretad, då Gillberga kyrka gjordes till kristen, och ville förstöra
byggnaden, hvarför han kastade en sten i förhållande till sin styrka
mot henne; men som gubben lär hafva varit för mycket i ifvem,
så har stenen sluntit, så att den ej hann längre än 1/i mil, då
den stannade i en mosse på Galsjö egor, 3/i mil från kyrkan, der
han ännu ligger till åminnelse (herr brukspatr. C. N. Kock). En
dylik berättelse är ock i Grafva, Gunnarskog och flera socknar.

530

TILLÄGG.

Man må undra, h vari från så många tokiga trollhistorier hafva
ledt sitt ursprung.

Sid. 75, 76. Ättehögar äro ännu åtskilliga i Kihls härad, så¬
som: söder om Löfed på gärdet 13, 14 större och mindre; söder
om Löfeds bro invid Klara elf en temligen stor, der berättelsen
säger, att en svensk anförare blifvit begrafven, sedan hans man¬
skap hade tappat, hvarpå Dyfvelsten 53/4 aln i omkrets, 33/4 aln
hög upprestes till en gränsskilnad ; en vester om elfven invid
Skifveds laxfors eller nu Forshaga; vid Ö/enäslandet invid sjön
Hyn; 5 stycken s. om Kjärne; vid Linnkärn; på Botorps skog 3
stycken, stora som dem vid kyrkan, allt i Gr af va; några med sten
väl lagda ättehögar vid Gammalgårdens torp och åtskilliga vid Lö-
kene, samt på Mogårdens eller Apertins egor invid kyrkan, i Kihlen
(herr comr. Ekendahl) ; vid Hellekil i Ö. Ullerud äro några ätte¬
högar, samt en i prestgårdsnäset och flera vester om Smårisforsen
i N. TJllerud.

Sid. 76. Stenkummel finnas i Kihls härad ännu flera af de
ansenligaste, två ganska stora på Skottberget norr om Löfed i en
'stor höjd öster från sjön Hyn af mursten hoplagda, dem gemene
man hafva trott varit gamla förfallna fästningar; men jag har i
den ena funnit en väl murad graf, såsom i Fryksdalen (sid. 81).
Herr fänriken, Hans Hjerta, har visat mig både dessa och ätte-
högarne omkring sin gård. Ej långt från dessa i norra ändan af
Hyn är på ett jemnare fält ett föga mindre stenkummel af stor
kullersten på Ekenäs egor, det jag ej vet, om någon på lång tid
lagt märke till, förrän herr doctorn och biskopen Herweghr det
anmärkte och gunstbenäget behagade gifva mig tillkänna. Vid
hemmanet Halla N. Ullerud är ett 72 alnar i omkrets vid roten
och 41/2 aln högt, samt på släta glanta berg på Bisäterstorps egor
i samma socken 9 å 10 stycken större och mindre, hoplagda af
hallsten och skön mursten, hvilken till en del blifvit använd till
byggande af den nya kyrkan och till andra behofver. Utom det
att de gamla der skola hafva funnit silfverpenningar, äro ännu
lemningar efter väl murade graf var, och fins ännu sten qvar till
en hel kyrkobyggnad. (Den nitiska och vettgiriga drängen, Chri-
stoffer Carlsson i Udden, har noga utstakat allt detta och mycket
mera i Ullerud, hvaröfver han ock på egen hand författat en nog¬
grann karta å båda sidor om elfven och tillställt mig, hvarför
han förtjenar beröm. Många, som jag bedt derom, och som bordt
bättre kunna, hafva gjort mindre, eller ock intet.

Samma sida. Vid Hoflanda har varit en berättelse, att en
konungason skall hafva bott, efter hvilken runstenen blifvit upp¬
rest (prosten Hofsten M. S.). I bemälda herr prosts papper fann
jag ock afritad en mindre runsten med dessa bokstäfver: INAIN.

TILLÄGG.

531

THILL. Sal. herr kommersrådet von Hofsten lär hafva afritat
honom, men hvar han nu fins, vet jag icke. Den större stenen
var då 23/4 aln lång och l1/* aln bred.

Sid. 79, 80. På Waggeds och Fiskeviks hemmans egor (Arvika,
Ny socken) tycks ock vara tydliga spår till ättehögar.

Sid. 80. Vid Trätelanda (Trettonlanda), V2 mil norr om kyrkan
i Blomskog har varit domaresäte, h varefter synas 13 formligen upp¬
resta stenar (comr. Högvall) .

I Jernsjön synas lemningar efter en sådan stenbro på sjöbotten,
som dem hvilka omtalas sid. 76 och 82 (fru prostinnan Fjellman).

Sid. 88. Vid Säter. S.V. från gården är en med enbuskar
och 2 björkar öfverväxt kulle på bergshallar, der runstenen skall
hafva legat, hvilken blifvit inmurad i husen. Men något längre
från- gården N.O. i hästhaget på en backe är en temligen stor
ättekulle uppkastad på sjelfva stället i en fyrkant och med en
graf omkring, samt med sten inblandad. Skogen, som varit växt
deröfver, är nu afhuggen (Insp. And. Hedenström).

Vid Rör (Weshärads socken) skall finnas ett ansenligt stort
stenkummel eller kanske en ättehög; dock låter det förra mest
troligt.

På Bransbols egor ( Alsters socken) och på en bergskulle äro
stenkummel af medelmåttiga, mest fyrkantiga stenar. Den ena skall
innehålla 1000-tals lass (H. N. Alsterlind). I samma socken och
i vilda skogen på Bäckelids egor är ock ett temligen stort sten¬
kummel, kalladt Jättekaströsen (stud. Tillström).

Samma sida, vid Bergslagen. Så många spår efter hedendomen
finnas dock här å orten, att omkring sjön Lungen på Älghalsudden
är en jätterös: likaså en sådan på Lieberget och en vid Korf ham¬
maren, hvardera om 20 lass, till bevis att der icke den tiden bott
förmöget folk. Jemväl finnas några sådana omkring sjön Alstern;
allt i nuvarande Brattfors socken (bergsm. Henrik Hansson i
Lungstorp) .

På hemmanet Amtens egor (i Lungsund) finnas ock 2 ätte¬
högar (comr. M. L. Wallin).

* *

Sid. 157. En söndags- eller kyrkobön skall förmodligen också
den bönen hafva varit, som, skrifven på pergament och med ett
vidhängande radband, vid rifning af Blomskogs kyrka 1736 blef
funnen :

532

TILLÄGG.

Empe, lempe, Zelen, thelen,

Danneman kommen är,

Bock stor, Håcksmar i Willebrå,

Krigsråck, Ekebohl och Amen.

(Jägm. N. Frykström.)

Sid. 178, vid Stafnäs. I gamla kyrkan hade länge varit en
med starka gångjern och lås kostbart gjord jerndörr, hvilken skall
hafva blifvit ditförd från Edholms slott, men hlef 1708 satt för
sacristian (Hofst. M. S.).

I kyrkan är en gammal dubbel men i senare tider ommålad
offertafla samt ett gjutet crusifix af messing, h vilket genom ett
bål varit fästadt på en käpp att bära.

Sid. 179, vid Gladevall. En ganska gammal stenfunt och
jungfru Maria i kroppsstorlek i ett skåp bibehålla bär påfvetidens
minne.

Sid. 182, vid Elga. Denna kyrka har i äldsta tiden haft
namn af St. Olof (Id. 1. c.); och ser sålunda ej olikt ut, att ju
namnet efter hand kunnat förbyta sig till nuvarande uttal.

Olofsmessan har .ock på denna ort och inom socknen in i
senare tid bibehållit sig i större helgd än annorstädes. Här är
en söndrig stenfunt.

Sid. 182. Ny kyrka har varit invigd S. Margretha till ära
och fordom nämd efter henne (Id. 1. c.).

Sid. 184, vid slut på Eda. År 1423 sålde 2:ne qvinfolk till
Thord Haarek en ström vid Amåt, hvarom Öfwen i By vid tinget
1641 uppvisade köpebref.

Sid. 187. I Fryksände kyrka fins ock en stenfunt.

Sid. 190. I Blomskogs kyrka fans 1736 det radband och den
påfviska bönen på pergament, som vi ofvan omnämt.

Sid. 192, vid Nors kyrka. Ett rökelsekar samt en större och
2 mindre bilder på en tafla bära ock här märke efter påfvedömet
(v. pastor Swanström).

En tomt på andra sidan elfven från prestgården och å Snar¬
bergs egor gaf ett qvinfolk till katholska presten som försonings¬
offer för ett dråp, hvilken tomt ock alltsedan behållit namn af
Själ-sino (Häradsdomb. 1643, 1688 och 90).

Sid. 192, vid Eds kyrka. Här är en stor Mariabild och en
annan stor med några mindre bakom sig, fastän nötta af åldern.

Sid. 193. vid Edholms slott. En jerndörr skall vara kommen
härifrån till Stafnäs, der hon nu sitter för sacristian.

Sid. 194, vid Sjögerås. Anders Knutsson till Sjögerås hade en
dotter, Martha, som var gift med Bengt Gunnarsson Gylta, lagm. i
Vestergöthland ; ovisst ock, om icke Bengt Andersson till Sjögerås.

TILLÄGG.

533

var hans son. Dennes dotter Brita Beiigtsdotter egde R. R. Ridd.
Sigge Larsson till Sundby och Skäffteby (Sparre).

Sid. 196, vid Botilsäter. Forsviks gods härstädes egdes af
Magnus Gustafsson, hvars moder var Christina Larsdotter (Messen.
Th. Nob. Sv. G. LIX).

Sid. 202, vid Grafva. Eljes går här i socken en allmän
sägen, att vid Solberg ej långt härifrån på östra sidan elfven äfven
varit en kyrka.

Löfeds hemman här i socken är gammalt: År 1485 sålde
Heming : Nilsson sin gård halft Löffuith i Kils heret Graffwe soghn
och ett halft torp Snarås för XL mk svenska Stockholms mynt
till welborne Peder Knagh (se sid. 165) och 1487 die Gregorii af
Okenäs (Ekenäs) sålde Jon Salisson, Heming Jonsson, Benet Anders¬
son (förmodligen Örn se sid. 194) och Benet Guunarsson till samma
man sin gård Löffuith med laxfiske och fiskevatten och ett torp
derunder, som heter Snarås och ett torp i samma socken för LX
mk svenska. Vittnen till förra köpet voro välb. Olof Björnsson,
lagman i Värmland, Lindorm Björnsson (Winge), höfvitsman på
Oresten, Carl Benctsson, Jöns Knutsson, Johan Bessa aff Wapn ; och
till senare brefvet lagm. 01. Björnsson, Mogens Buck, Ingemar Pel-
lisson och Hakon Thordsson. (Båda dessa bref eger herr fänrik
Hjerta i original på kalfskinn.) Det här nämda laxfisket är vid
den s. k. Skifwefors eller nu Forshaga. Det hörde före digerdöden
till hemmanet Grossbohl, men der dogo alla bort utom en liten
flicka, Som ändtligen fick man, men i fattigdomen borgade de en
häst på Löfwed och satte laxforsen i pant. Efter många års
trätor dömde ändtligen lagman, Jacob Pedersson, till förlikning, i
kraft hvaraf fisket ständigt hört Löfed till och Forshaga säteri
derinvid i nyare tid blifvit bygdt. Äfven härpå har herr fänrik
Hjerta visat mig dokumentet.

Sid. 217, not 1). Doctor Hallman höll före, att den Eilisif
varit dotter till Erik Kettelsson Puke (se sid. 164), emedan hennes
slägt sedan till det mesta orsakade, att kon. Albrecht blef skild
vid riket. Hennes öde var sådant att, sedan

Den wyrdlilee Herr Benet uthi Warnemo

Hade spådt henne sorglika dagar;

Herre Christ rade fyr oss allom!

hon blef genom konungens tillställning bortröfvad till Gottland af
Bernhard Långe, som till henne lär hafva haft en fåfäng kärlek;
men biskop Nils i Linköping skaffade henne med sig hem till¬
baka och till Riseberga kloster, der hon likväl förmodligen af sorg
och harm efter två dagar afled.

534

TILLÄGG.

Sid. 224, vid Värmlandsbergs sigill. Orsaken, hvarför alla de
öfriga häradernas sigill äro jmgre och hafva sina omskrifter med
romerska bokstäfver, skall vara, att hela bondbygden en gång
uppsändt en eller två riksdagsmän till Stockholm, hvilka tillika
med häradssigillen förgingos på Mälaren; men bergslagens riks¬
dagsman var ej i deras sällskap.

Sid. 284, vid store Guttår. Jag har icke längesedan funnit
en originalresolution för Filipstad af den 16 Febr. 1621, deruti
hertigen vidrör sin sista vistelse der i staden och torde det hafva
varit den gång, han drack ur denna Mazurholk.

Sid. 299, not 3). Till bevis, att lagman Nils Olsson i början
stod i mycken vänskap och förtroende med k. Gustaf, länder ett
hans bref, som han 1521 S. Hans afton på Gullbergs hed utgaf till
allmogen i Kinna härad i Vestergöthland, hvari han, som då kal¬
lade sig lagman i Värmland och hofmand i Vestergöthland, »gaf
på Gösta Erses och menige Sveriges rikes vägnar folket eftergift
af tridungen af alla skatte och frälsa, andelä och werske thesse
ahret».

(Herr doctorn och biskopen Forssenius, som eger detta bref i
original, har höggunstigt behagat med egen hand afskrifva och
meddela mig det.)

Sid. 315, not. 2). Grums härad höll alla plank kring man-
och trädgården vid Carlsborg samt en säng med en bolster, 2
lakan, en hufvuddyna och en rya samt en stol. Jössehärad hade
på sin lott bagarstugan och stugan derintill samt en kammare,
allt under ett tak, hvilka ram borde inredas med bord, bänkar,
spjäll, lås, dörrar och fönster samt ständigt vidmakthållas. Ölme
härad höll några stolar och gjorde på gården, hvad som befaldes.

Sid. 316 vid slutet af not 3). En gammal berättelse är än i
dag bland allmogen, att ibland de första, som hafva bebott Carl-
skogaorten, hafva varit tvenne grannar: den ena vid Qväggen eller
Stensviken och den andra vid Alkvättern. Dessa nyttjade fiske ihop
i den s. k. Tolåsbäcken (Tåbäcken), men de förliktes ej, utan den
ena satte sig i förväg för den andra i ett träd och högg honom
till döds, vid det han gick förbi. På stället offras än i dag qvistar
på ett bål och mången räddhågad bär än fasa för att gå der för¬
bi, sedan solen är nedgången, ty de frukta för Tholåsyubben.
(Mannen som blef död skall hafva hetat Thol.) Än i vår tid är
på detta ställe ett ståtligt mörtfiske, som hör Bjurkärnspresten
till. Längre ned i Carlskoga och på östra sidan om sjön Myckeln
är ännu en annan berättelse, att en finne, Törnes Jöns från Packrabo,
kommit först till orten med en yxa och båge, den han drog eller
spände upp med ryggen (all sin egendom), och hustrun en skära.
De togo sitt stamhåll i Dufvedalen, bygde sig en badstuga och

TILLÄGG.

535

köpte bostaden af kronan. Slutligen kom Jöns sig så före, att
han började träta med Nysunds bönder om eganderätten i Deger-
forsen och vann så mycket emot dem, att hans råskilnad blef 1/2
mil längre i söder vid Strömsnäs, der ännu begge socknarne
skiljas åt.

Sid. 321 uppräknas 6 nya jernhyttor, hvartill ännu böra läggas
2:ne, sasom äfven bygda i hertig Carls eller Carl XI:s regering,
nemligen Brattfors och Bjurläck, jemför sid. 400. Härvid bör jag
ej heller lemna oanmärkt till de läsares tjenst, hvilka kan hända
aldrig kunna blifva egare af påfviska tidehvarfvet, enär en stor del
deraf uppbrunnit; att från äldsta tiden voro vid Värmlandsberg
eller Fernebo bergslag 19 hyttor, hvilka på sid. 143 och 223 upp¬
räknas och voro följande: Asphytta, Bohlhytta, Born, Finshytta,
Fogdhytta, Gammalhytta, Grythytta, Gåsborn, Haborshytta, Kall¬
hytta, Kroppa, Normarken, Nyhytta, Saxå, Saxhytta, Torskbäcken,
Vekhytta, Yngshytta, Åskagen. Det är sidan 400 rättadt, att Sand¬
sjöhyttan ej hörde till det tidehvarfvet.

Sid. 324. Vid finmmes ankomst till Värmland märkes den
berättelsen, att en tilltagsen och oblyg finngubbe i Eyrko socken
och Österbotten, Benet Pontu, reste med en eller annan af sina
grannar till hertig Carl och frågade honom till råds, huru de skulle
bete sig emot Flemingens ströfvande parti? Hertigen gaf dem
hemlig instruetion att styra våld med våld ; men ville ock det ej
hjelpa, skulle de draga öfver till honom till Sverige, der han ville
taga dem i sitt försvar (Werwing 299). Af denna Pontu håller
jag före, att Pertikens-slägten är kommen. Att Papegoje-slägten varit
i deras följe, ser ej olikt ut (se framför, sid. 464).

Sid. 338. Fogdar och länsmän — faslig buse nog. T. ex. hos
en enka, Ingial Andersdotter i Carlstad, som egde hemman i Grafva
socken, pantade länsman 2 getter och en bock för 3 daler k:mt
och red på köpet ihjel hennes häst (Carlstads tingsl. domb. 1693).

Sid. 345, not *). Det är med anledning af krigs- och kammar¬
kollegiernas samt statskontorets bref till landshöfdingen den 30 Mars
1726, som 200 mans vakans tåles i fredstider.

Sid. 361. Vid 120 sysslor anmärkes, att alla sysslor i stiftet
högre och lägre äro 140, såvida icke församlingarne efter behag
vid ledigheter afdanka sina adjunkturer, och härefter borde calkylen
ske, om det alltid skulle slå lika in på 12 års tid. Men ifrån
det jag skref detta om sommaren 1778, hafva 10 ordinarie lägen¬
heter på ett år blifvit lediga, mest genom döden ; dock äro likaså,
många nya tillkomna, som med tiden behöfva anmäla sig.

Sid. 360. not 5). Magist. Nils Kjellin har nyligen från Upsala
sändt mig afskrift ur vår nationsmatrikel derstädes för de senare
åren, hvaraf jag funnit, att från 1760 till 1776 äro der inskrifna

536

TILLÄGG.

270 personer, hvaraf dock några, som gifvit sig till civilstaten, äro
födda utom stiftet, och af dessa hafva ej flera ån 102 hittills
blifvit prester.

Sid. 362, fiskat i grumligt vatten. Jag åtager mig dock icke
att just direkt taga hvar och en i försvar. Det kan hänga mensk-
lig svaghet vid en och annan och jag kunde gå illa i land med
advocatur för alla mina principaler. Bäst är om hvar för sig kan
hafva ett godt vittne både öfver och uti sig, och då kan han vara
lika nöjd, antingen han får kött eller bröd, förrän det sker med
Guds egen tillstädjelse ; åtminstone hvar och en som har lika sinne¬
lag med mig.

Sid. 363. Conrector Nicolaus Magni Emtiago Phrychius var
1632 conrector, då han den 16 Maj började låta sina disciplar orera
antingen på latin eller svenska, dock mest latin, om hvarjehanda
ämnen, och till December 1637 voro genomgångna 2:ne centurier,
hvilkas titelblad och auctorer samma år med företal blefvo tryckta.
Gossarne läste mestadels sina tal ur minnet. Detta måtte hafva
varit för conrectorn ett trälsamt men dock hedrande arbete, och
det är ej underligt, att gubbarne den tiden kunde väl latin, om
de ock ej visste mera. Manuscripten lär hafva förkommit i 1719
års brand i Carlstad. Det hade varit i flera afseenden af intresse
att hafva dem qvar ; ty en oration var de Vermlandia, två de Carol-
stadiano Oppidulo, en de Muribus Monstrosis Vermelandiam 1635 in-
festantibus och en om den hungersnöd, som 7 års tid å rad tryckt
Värmland o. s. v.

Sid. 367. Olof Trätäljas folk m. m. Det slår väl icke fel,
att hvar och en gerna rosar sitt, och man har märkt, att folk,
som äro uppfödda i en stank, hvarvid andra kunna sjukna och
dö, skryta ändå af sin hembygd och tro, att ingenting luktar bättre.
Sålunda vågar jag ej göra mig sjelf till domare öfver, hvad
en vitter värmländing af äldsta stammen skrifvit om sina lands¬
män (pr. Hofstens M. S.). Hvar och en må döma derom efter
eget förstånd och pröfva, om han känner igen sig i sina förfäder,
der ätten ej är bortblandad. »Thet folk, som af Värmlands blod
kommer, är vanligen af medelmåttig kroppsstorlek, starka, viga, val
skapade och vackra, isynnerhet kvinnokönet, ända intill plog och
harf , kol och gråsten ; hyn merendels mängd med röd och hvit färg.

Till sinnelag enfaldiga men uppriktiga. De veta af sig sjelf va
inga illistigheter och argheter, om ej andra hafva lärt dem dessa
odygder, hvartill deras natur icke är böjd. Det de mena, tala de,
och tvertom utan falskhet ; höjliga, gifmilda och fägnesamma eller
åtminstone benägna till gifmildhet, då förmågan ej räcker längre;
sparsamma, trogna, men något ensinta; ty om icke med lock,

TILLÄGG.

537

aldrig kan man med pock bringa värmländingen från de tankar,
han gjorde sig om ett och annat» (Hofsten M. S.).

r Vår vittra Dahlstjerna, fast han ej var född utan endast till
en^dcl uppfödd inom Värmlands gränser, yttrar sig i sin Kunga-
skald så om landet, hvilket alltid står qvar, fastän folket kan år¬
ligen ombytas:

Och jag underskrifver detsamma isynnerhet hvad Jössehärad
och Fryksdalen angår:

Så är mig ock till mods, när jag min barndoms bygder
Betraktar: Värmeland! Du alla bygders pris,

Da äst uppfyld med lust och allsköns ädla dygder;

Du äst för alla land ett jordiskt paradis.

Sid. 375. Ekonomiska sällskapet i Carlstad. Detta sällskap
tog 1775 sålunda sin början: »att flera älskare af vitterhet, natu-
ralhistorien och landthushållningen i Värmland och på Dahl upp¬
rättade sins emellan ett lärdt samfund af 2:ne klasser, der den
förra utarbetar ämnen i historien, sedeläran, landets antiqviteter,
biografiers utgifvande öfver förtjenta män i stiftet m. m. i poesi
och vältalighet ; den senare sträcker sin omtanke icke allenast till
inrotade fels afhjelpande i landthushållningen i gemen, utan ock
till förbättrande af hvarje dithörande näringsgren samt nyttiga
rön och upptäckter». Våra tidningsskrifvare önskade strax ett
sådant sällskap i hvarje landskap af riket. Sällskapet, som lofvat
kungöra allmänheten sina rön i Carlstads veckoblad (hvars auctor
likväl kungl. lifmedicus Skragge tilltrott sig i ett nummer för inne¬
varande år, om jag mins rätt, kalla Carlstads veckomålare) har för¬
nuftigt tillkännagifvit, att »flera tillsammans lättare kunna påfinna,
noggrannare bepröfva och omständligare utarbeta en sak, än en
enda person» och i anledning deraf hade jag alldeles ämnat lemna
mina omogna anmärkningar vid dessa 2 sista tidehvarfven i
mörkret, derest jag icke hade trott, att ej alla läsare hafva till¬
fälle hålla eller skaffa sig Carlstads veckoblad, när det en gång
blir riktadt rqed alla ofvannämda vitterheter och hushållsgrep.
Det fägnar mig, att då blir tillräckligt ersatt, hvad hos mig brister.

Sid. 376. Smått boskapsslag. Herr doctorn och biskopen
Herweghr har på försök köpt några af de s. k. knappoxar från
vesterlandet och på Ekenäs redan uppdrifvet dem till temlig växt ;
men isynnerhet har herr kammarherren von Hofsten på Östanås
hunnit med sin boskapsafvel så högt, att man knappt lär få se
större och vackrare boskap i hela riket. Ingen af köpoxarne
svarar emot dem, som äro hemfödda, hvilket allt är tecken till
god ans oeh ej klimatets fel.

Sid. 381, not. 4). Angående timmerflottningen i Elfdalen har
jag hittat ett bref af den 6 Dec. 1778, hvilket härmedelst allmänt

538

TILLÄGG.

upplyses, på det att egaren må kunna igenfå det. Här är ett
litet utdrag deraf: »N. N. är nu icke hemma, utan ligger i Dalby
och kör sågtimmer baklänges och emot strömmen till Sverige.
N. och N. äro ock här och låta befalla etc. Månne det tager
någon god ände, då svenska timmermärkare vräka detta timmer
såsom för gammalt, och hvar får då kronan betalning för frakten
från Dypen till storelfven Klara? Så handlas med kronans rätt
här å orten ....

Sid. 382, not 5). Ett kronotjärbruk var ock på andra sidan
Långön vid Romsta invid Klara elf, försedt med hus, rännor,
pannor och ugnar, men allt blef lagdt till Carlstad och gjordt till
åkermark när staden grundlädes 1584 (pr. H of sten M. S.). Så se
vi, att våra förfäder hafva ock haft någon slags omtanke om den
hushållning, som lång tid har fattats oss.

Sid. 387. Förmodligen vid Sandbäcken. Här bör dock sna¬
rare förstås Garlsborg eller den trakt, dervid nu Carlstads dom¬
kyrka ligger, emedan der var Grums härads skyldighet att NB.
hålla plank kring trädgården. Det är möjligt, att trädgården vid
Sandbäcken är något gammal, men om någon i Värmland kan
skryta af ålder så blir det isynnerhet Sannerud (Carlslund) i Kil,
den förmodligen vår gode Wismenim icke har sett eller känt. Herr
jägmästaren Silfiversiverd har der visat mig så säkra märken efter
gamla fruktträd, att det ej är olikt, det den trädgårdens ålder
kan stiga in i munktiden. Märkligt är ock, att i denna trädgård
blifvit af bemälda herre funna åtskilliga urnor eller qvarlefvor
deraf med brända ben och aska jemnt lagda med sjelfva jorden
till ett bevis att ättehögarne någon gång varit derifrån utkastade.

Sid. 396, slutet på not 1). Vid Djupdalen i norra ändan på
Smårissjön (N. Ullerud) har varit silfvergrufva, hvars malm synes
hafva varit förädlad i ett berg derinvid.

Sid. 401, not 1). Vid masugnarne utom bergslagen tillägges:
Högfors i Gräsmark och läses sålunda of vanför i contexten 16 i
st. f. 15. — Här får jag ock anmärka, att vid Brukmon i Grafva,
på åkrarne vid Ekenäs, Carlslund och Lökene i Kil, vid Såges sgnedja
emellan Småris och Brotorp i N. Ullerud och flerstädes äro många
lemningar af jernslagg och rått jern, förmodligen efter Osmunds-
smedjor, som blifvit drifna med handbälgar, men när det skett,
vet ingen.

Sid. 410, not. 2). Om torgdag i Carlstad. Här måste jag till¬
stå en brist hos mig, att jag ej observerat det allmogen i riksd.
resol. den 29 Nov. 1756 § 42 blef åter lemnadt öppet att, obe-
hindradt och utan intrång, på båtar och fartyg såväl som på
torgen få till eget behof köpa eller tillbyta sig spanmål och andra
varor, som ankomma på. lördag, hvilken är torgdag i hvarje vecka ;

TILLÄGG.

539

och får jag ytterligare tillägga, att herr landshöfdingen, baron
Uggla, genom allmän kungörelse af den 6 Maj 1779 lofvat att vid
denna rättighet en hvar utan åtskillnad beskydda ; hvarvid man
kan hafva allt skäl att hoppas, det handeln ännu en gång till
landtmannens fromma kan få lif i Carlstad.

Sid. 437. Bland Värmlands öfverstar har assess. Brokman (Ö.
Göthl. beskrifning) anfört Hjeronymus Lindebärg, hvars hufvudbanér
1681 blef uppsatt i Motala kyrka, men jag vet ej hvar jag skall
sätta mannen; kanske han har varit öfverstlöjtn., fast den tiden
brukades ej gerna sådana namn öfver sysslan.

Sid. 433. Bland alla våra landshöf dingar ej en enda infödd.
Här får jag dock med fägnad tillägga, att vår visa konung genom
hög kunglig resol. af den 11 Febr. 1779 behagade skilja Värmland
med undantag af Carlskoga från Nerike i så måtto, att en vice
landshöfding och vice 1 andssekreterare skulle till vår orts och all¬
moges beqvämlighet bo i Carlstad. Det fans ingen i landet, som
ej med glädje upptog denna oförmodade, fast länge efterlängtade
tidning, så mycket mer som det den 23 derpåföljande April täcktes
kungl. maj:t i nåder utnämna till vår landshöfding herr kammar¬
herren och majoren baron Johan Gustaf Uggla till Sund och Afversta,
sonsons sonson till den stora amiralen (sid. 483, not 4). Sina
landsmäns fägnad härvid har en skald i Carlstads veckoblad N:o 21
bland annat äfven tolkat på följande sätt:

Hvad lyckligt, när man mist en lofvärd embetsman,

Att man af lika dyrd en annan vinna kan,

Och ej, som ofta sker, man sin förlust fär spörja,

Och öfver dumhetsveld ell’ snålhets ränker sörja?

Så fast vår Hamilton vi ha med tårar mist,

Ses dock en Uggla börja

Att i sitt styrselsätt ej röja minsta brist.

Mitt kä ra fosterland .

Det länder till ditt väl, jag det med nöje ser;

Men det din lyckas lott förökar ännu mer
Att värdig höfding ha af dina fosterbröder
Hvars lust att gagna dig en medfödd kärlek föder.

Han sjelf en värdig lem bland Värmers ädla tropp

För Värmers välfärd blöder

Och med försynens hjelp skall fylla deras hopp.

Sid. 471, not 1). Johan Palmström. År 1681 vigdes amira-
litetskaptenen Johan Palmström med jungfru Annicka Blankenfjell på
Hollerud. Han dog 1705 och har Epitaphium i N. Ullerud, men
hon lefde till 1716. Således har von Stjernman irrat både sig och
mig vid familjens stamfaders gifte. Torde ock hända, att denna
kapten är densamma, och då hade han åtminstone ingen fru efter

540

TILLÄGG.

Anna Blankenfjell, om han ej haft någon förut, hvilket ock väl
kan vara möjligt.

Sid. 490, om krig. Prosten magist. Sven Faxell har om de
senare krigen vid gränsen skrifvit ett M. S., som varit förvaradt
i Köla kyrka (Eofsten). Och är illa, att jag nu i sista stunden
ej haft tillfälle att efterfråga hos herr prosten doctor Norén, om
det fins qvar.

Sid. 502, vid slutet på not 2). Om vintern 1678 eller 79 kom
Oiildenlöw till magist. N. Labeckius i Blomskog, smälde af ett pistol¬
skott, då presten i kappa gick honom till mötes, fägnande dem
alla väl. Under måltiden frågar Giildenlöw om det var långt till
Stockholm? Kan jag komma dit till den och den tiden? Ja,
eders excellens! om ej något mot kommer i vägen. Giildenlöw
drog så åt Dahl, sedan han bränt gårdarne i Blomskog, men prest-
gården skonades (Hofst. M. S.).

Värmland i allmänhet.

Värmlands gränser . 1.

Olof Trätälja upptager landet vester om Klara . 35, 40, 41.

Men den östra delen var förut bebodd under Vestergöthland

och Nerike . 32.

Vestra delen räknas till Lödese, hvilket förmodligen gifvit
anledning till Vestersysslet, och östra delen

till Axevalla . 108, 118, 149, 154.

Men herr Engelbrecht lägges landet till vrebro . 151, 207.

Landet har egna konungar :

Olof Trätälja . 39.

Ingjald . 47.

Halfdan H vitben . 48.

Östen, Halfdan Matniske, Gudröd Jagtekung, Geirstada
Alf, Halfdan Svarte, i hvilkens tid Värmland gaf

sig till Svea . 49.

Men Harald Hårfager lägger det tillbaks till Norge .... 50, 68.

I Olof Skötkonungs tid kommer det fullkomligt under

Svea rike . 51, 107.

Håkan Jarl får landet i förlening och sedan k. Valdemar 108, 109.
Likaså hertig Erik och hans enka, prinsessan Ingeborg .... 109.

Magnus Smek . 149.

Dr. Margaretha får landet till morgongåfva . 150.

Likaså dr. Dorothea och . 161.

Drottn. Christina af Saxen . 152.

K. Gustafs yngsta son, Carl, blir Värmlands hertig . . . 252, 236.

Likaså hans son, Carl Filip . 281, 287.

Landets äldre och nyare vapen . 2, 253, 528.

Olika meningar om landets namn . 3, 4.

Det lägges till Götha Hofrätt . 2.

Större strömmar och floder . . . 5, 6, 7, 8, 9.

Smärre åar och floder . . 9, 10, 11.

De märkligaste sjöar . . 11, 12, 13, 14, 15, 16.

542

Bergsträckor . 16, 17, 18, 19, 20, 21.

Skogar . 21, 22, 51, 52.

Landsvägar och broar.. 53, 115, 116, 155, 156, 257, 429, 430.

Marknadsplatser . 155, 217, 256, 294, 427.

Skjutsinrättning . 155, 256, 257, 427.

Postgång . 428.

Rågsäde.. . 41, 52, 79, 115, 256.

Handtverk och slöjder . ... . 53, 117, 389.

Handel och rörelse . 52, 154, 250, 392.

Byggnadskonst . 117, 390.

Åkerbruk . 82, 52, 115, 154, 251, 370.

Boskapsskötsel . 52, 115, 154, 375.

Fiske . 52, 115, 154, 386.

Fågel och djurfänge . 390.

Angsskötsel . 374.

Kolning . 376.

Svedjande . 115, 256, 351, 377.

Timmerhandel . 351, 379.

Tjärbränneri . . 382.

Körslor och foror . 384.

Trädgårdsskötsel . 387.

Knektkontrakt . 342.

Landt- och gränstullar . 341.

Hednisk gudstjenst . 54.

Ansgarius, p. 55, och Thorger, de första som här predika

christna läran . 56.

Sedan Adelvard . 110, 111.

Påfvisk gudstjenst . 156.

Reformation . 258.

Landet låg från början under Skara biskop, som här hade

en landtprost . 112.

Derpå blefvo två prosterier . 265, 301.

Sedan trenne » 302.

» fyra » 362.

» fem » 362.

Sist sex » . 362, 448.

Af första början voro här ej flera än 18 pastorat 112, 176, 177, 203.

Öfver dem sattes en superintendent i Mariestad . 265.

Som sedan flyttades till Carlstad . 354.

Och 10 nya pastorat upprättades . 332, 509, 523.

Landet var mycket folkrikt . 114.

Men blef utödt i digerdöden . 117.

Ökas åter med tyskar . 219, 220.

finnar . 349.

MELLANSYSSLET.

543

Ökas åter med walloner . 318.

Nuvarande folknummer . 369.

0m krig . 35, 62, 124, 170, 302, 409^

I landet tjenstgörande :

Ståthållare . 432.

Landshöfdingar . 58, 118, 164, 432-

Öfverstar . 164, 300, 437.

Öfverstlöjtnanter . 438.

Majorer . 438.

Lagmän . . 118, 166, 338, 434.

Häradshöfdingar . 167, 436.

Fogdar . 164^ 433.

Underlagmän . 167, 435.

Jägmästare . 352, 440.

Bergmästare . 340, 440.

Gränstullinspectorer . 443.

Landstullinspectorer . 443.

Provincialläkare . 444.

Bergsfogdar . 441.

Häradsskrifvare . 441.

Landsfiskaler . 442.

Landsgevaldiger . 443.

Mantalscommissarier . 441.

Biskopar . 447.

Superintendenter . 265, 444.

Prostar . . . . 168, 448.

Stiftets riksdagsmän . 451.

Andra märkliga män . 121, 168, 453.

Adliga slägter . 113, 154, 255, 460.

År 1779 fick landet egen landshöfding i Carlstad . 539.

Städer äro tre, men dessutom föreslås ännu 2:ne för gräns¬
häraderna . 426.

Landet har alltid bestått af 2:ne syssel, det vestra

och det östra . 108, 166, 306.

Intill dess Mellansysslet inrättades . 337.

Mellansysslet.

Carlstads tingslag . 338.

Carlstad anlägges på Tingvalla ö . 310.

Dit flyttas superintendentian från Mariestad . 354.

Skolan får form af gymnasium . 314, 357, 363.

Kyrkan blir domkyrka . 313, 354.

Biskopssäte anlägges i staden . 357.

Och landshöfdingesäte . 539.

544

På denna ö var fordom domaresäte . 54, 75.

Och sedan moderkyrka . 138, 200.

Der lågo ock Långö och Tormstad . 201.

samt Carlsborg . 314, 534.

Om Tingvalla och Carlstads marknader .... 155, 201, 394, 427.

Om torgdag . 311, 410, 538.

Carlstads landsförsamlinq utgöres af gamla Tingvalla

socken . 138, 200.

Hvarunder legat Hammarö och Grafva . 202, 203.

Samt Bommestads capell.1 . 203.

Yåxnäs nunnekloster . 202.

Säterier: Kroppkärr och Yåxnäs . 521.

Gäfverön . 522.

Aspsäter, Hensta . 522.

Dingelsundet, Finta . 467.

Vidön . 467, 522.

Grafva moderkyrka . 202, 233, 495.

Säterier: Löfed . 469, 521, 530, 533.

Kärne . 300, 462, 466, 522.

Boställe för secondmajor . 347.

Ilandaholm . 471, 522.

Forshaga . 469, 522, 530.

Andra hemman: Bon, fänriksboställe . 217, 347.

Solberg, länsmansboställe . 217, 533.

Stora Vänsberg, häradsskrifvareboställe . . . . 441.

_ Titterta . 478.

Kud, posthemman . 217.

Vid Klingerud förfallen masugn . 401.

Laxfiske vid Forshaga . 138, 533.

Dyfvelsten . 48, 77, 132, 530.

Ättehögar . 75, 530.

Stenkummel . 76, 530.

Hammarö moderkyrka . 203, 333, 523.

Sätesgård och öfverstlöjtnantsboställe Hammar. . . 138, 347, 521.

Kloster härstädes . 203,

Domaresäte . 76.

Runsten . 76, 530, 531.

Jättegrytor . 77.

Ättehögar . 75.

Kilils kärad . 43, 74.

Kilils moderkyrka . 199.

Säterier: Ekenäs biskopsboställe . 199, 389, 521, 537, 538.

Apeltog (Apertin) . 388, 467, 485, 522.

Hagsmo . 522.

MELLAN SYSSLET.

545

Gammalgården f . 469, 522.

Sannerud (Carlslund) . 469, 485, 522, 538.

Lökene . 472, 485, 522, 538.

Ransby f . 522.

Andra hemman : Mogården, kaplansboställe . 199.

Presthamna . 77.

Ättehögar . 75, 530.

Stenkummel . . . 76, 530.

Frykerud annex . 200.

Högvalta fogdeboställe . 436.

Surbrunn vid Säljebråten . 521.

Stenkummel . 76.

Nedra Ullerud annex . 137, 200.

Säterier: v. Deje f . 76, 138, 200, 522.

Rosendal eller S. Ufve . 522.

Hollerud (Catrineberg), der

skall hafva varit ett kloster 68, 137, 200, 466, 471, 521.

Jernbruk: Mölnbacka och Qvarntorp . 418.

Dömle . 418, 419.

Manufaktur vid Mölnbacka . 425.

Brofors förfallna masugn . . . . 401.

Andra hemman: Risäter . 138.

Småris . 200.

Ufve och Ulfaxerud . 75.

Ulleruds laxfiske . 137, 200, 387.

Silfvergrufva vid Djupdalen . 538.

Ättehögar . 75, 530-

Stenkummel . 530.

Öfra Ullerud annex . 199.

Säterier: Vestsjö . 468, 522.

Nolsjö . 464, 471, 522.

Uplanda nämnes . 200.

Här fins en runsten . 77.

Och en stenbro vid Vestby i sjön Vesten . i . 76.

Kalf vaberget . _89.

Ättehögar och stenkummel . 75, 76, 530.

Ransäter annex . 517, 523.

Jernbruk: Ransäter . 418, 419-

Munkfors . 418, 419.

Slöjdefors manufaktur . 425.

Gfrums härad . 43, 137.

Nors moderkyrka . 192.

Säterier: Höglunda . 74, 165, 192, 256, 461, 521.

Ris . 466, 521.

546

Trossnäsf . 479, 522.

Malma och Gjerud f . 522.

Jernbruk: Edsvalla . 418, 420.

Andra hemman: Jerjrsta . 138.

Smedsta . 374.

En tomt under prestgården Själ sino kallad . 532.

Varpnäs marknad . 394.

Norsbron . 431.

Bautastenar och ättehögar . 74.

Seger sta annex . 192.

Säterier: Aspberg . 255, 462, 464, 467, 521.

Algutsta f . 522.

Åsunda . 467, 522.

N. Edsberg . 467, 521.

Rud och Bråte . 255, 462, 521.

Hanevik . 464, 482, 522.

Axevalls och Korsholms slott . 529.

S. Edsberg, häradshöfdingboställe . 436.

Lompebergs kummel . 529.

Ed annex . 192.

Säterier : Segmon, Ekholm och Valnevik f . 522.

Jernbruk: Opsala hammar . 425.

Och masugn . 401.

Edsholms eller Asa slott . 47, 73, 137, 171, 193, 532.

Hemman: Kyrkobyn . 193.

Malöga . 193.

Grufön . 73, 193.

Drängespringet . 193.

Der sedan Ramsnnds bro blef bygd . 431.

Slottsbron . 193, 430.

Grums annex . 137, 192.

Säterier: Agnhammar . 192, 462, 463, 484, 521.

Lång . 192, 468, 521.

Sem . 192, 521.

Deraf sedan bygda: Hammarsten . . . 463, 522.

och Linnartsberg . 522.

Kälkebräcka (Carlberg) . 522.

Borgvik annex . 73.

Blir kapell . 518.

Varit räknadt till Gillbergs härad . 165.

Säteri : Åsterud . 522.

Värmerud, konungasäte eller stad . 47, 73, 529.

Borgviks bruk . 418, 419, 424.

Arnäs, häradshöfdingboställe . 436.

MELLANSYSSLET.

547

Stenkummel . 529.

Elfdals härad . 43, 338, 382.

Ekshärads moderkyrka . 140, 187.

Jernbruk: Gustafsfors och Föskefors . 420.

Abrahamsfors manufaktur . 425.

Öna, kaptensboställe . . . . . 347.

Byn, marknadsplats . .......... 394.

Råda annex . 187.

Säterier: Uddeholm . 470, 522.

Stjern . 522.

Jernbruk: Uddeholm . ..., . . 419, 425.

Geijersholm och Lovisaberg . 420.

Stjernfors manufaktur . 426.

Emtebjörke tull . 342.

Skoga brunn . 521.

», marknad . 394.

Gummehöjden och Rämsberget, två jernberg . 20, 398.

Uddeholms och Tranebergs masugnar . 401.

Ny annex . 188.

Hemman: Viggen . 502.

Osebohls marknad . 394.

Dalby annex . 139, 188.

Jernbruk: Gunneby . 425.

Gammal Osmundssmedja i Lika elf . 189.

Likenäs kapell . 510.

och marknadsplats . 394, 427.

Sunnemo kapell . 515.

Jernbruk: Sunnemo och Sångens masugn . 401.

Niis härad . 41.

Kila moderkyrka . 135, 199.

Säterier: Ölserud . 465.

Säter eller Sätra . 522.

Ström . 478.

Gården Edhe . 136.

Runsten dersammastäds . 70.

Tveta annex . 199.

Säterier: Tveta . 465, 522.

Öna . . 522.

Svanskog kapell . 180, 199.

Jernbruk: Svaneholm . 420.

By moderkyrka . 194.

Säterier: Seffle invid Olof Trätäljas

grafhög . 46, 70, 194, 255, 462, 469, 521.

Sjögerås . 70, 194, 255, 464, 521, 532.

Sund . 194, 521, 539.

548

Nolby . 522.

Kroksta . 255, 462, 463, 521..

Skane . 522.

Väsby . 469..

Byelfs tull . 342..

samt tjärbruk . 382.

Marknad vid Brobacken . 155, 194, 394.

Sefflebro . 431, 495..

Ättehögar . 70.

Domaresäte . 53, 70.

Bro eller Brosäter annex . 194.

Säterier: Östbro och Vestbro .... 136, 255, 462, 465, 521.

Hammar . 195, 255, 465, 479, 521.

Mässvik . 522.

Remmene . 384, 462, 521.

Vid kyrkan synas lemningar efter ett grafställe eller borg 70, 195.

S. och N. Östbro samt Staf, oiiicersboställen . 347.

Huggenäs annex . 195.

Säterier: Byn eller Uggleberg . 465, 522.

Bredene . 464, 521.

Tolerud . 196, 462, 465, 521.

Hög och Ugglusäter . 195.

Ny annex . . • . 195.

Säterier: Nyberg . 469, 522.

Sjönnebohl . 464, 480, 521.

Bångserud . 522.

Hälbosta f . 522.

Ramsta . 195, 464, 467, 469, 521.

Tostaryd och Ramfred . 195.

Millesviks moderkyrka . 136, 196.

Säterier: Hjälleskata- . 46, 65, 69, 136, 522.

Karud . 462, 521.

Stenkummel . 70.

Boxeruds silfvergrufvor .
Botilsäter annex . . . .

Forsvik .

S. Torp .

Eskilsäter annex ....
Säterier: Eskilsäter Byn.

Säter .

Gårsta (Rosenborg)
Kirvinge ....
Agerud ....

Lurö kloster .

Ölserud annex .

. . . . 196, 396.

. 196.

. . 256, 521, 533.

. . . . 197, 522.

. . . . 197, 523.

. . 462, 465, 522.

. . 256, 464, 521.

. 70, 255, 315, 521.

. . . . 464, 465.

. 522.

. . 112, 135, 198.

. 196.

ÖSTRA SYSSLET.

549

Säterier: Aversta
Åhs .

70, 256, 463, 483, 521, 539.
. 462, 522.

Östra sysslet.

Ölme härad . 32, 52,

Christinehamn får previlegier .

Kallades fordom Bro och var marknads¬
plats samt kungsgård . 155, 217, 283, 309,

Här har Bergslagen fri torgdag . , .

marknader . 394

Varnums landsförsamling . 141, 211, 215,

Säterier: Vestervik (Gustafsvik) . . . 87, 141, 218, 470,

Posseberg .

Jernbruk: Spjutbäck eller Brattfors . 418,

Elf bro och Vassgårda .

Niklasdam .

Vassgårda kniphamrar .

Varnamo kloster . 112, 141,

Andra hemman: Sörby . 86,

Dye . 215,

Gärdsberg . 33, 86,

Karraby .

Märsta .

Haf, prestgård .

Haf, häradsskrifvareboställe .

Siffle grufvor har legat i denna socken .

Hyttor vid Solbacken . 218, 309,

Sibberön . 63, 66,

Hjalmarsund och Jutebäcken .

Lankegrufvan .

Domaresäte . 33,

Ättehögar . 33,

Stenkummel .

Ölme härads moderkyrka .

Säterier: Ugglebo . 215,

Lundsholm .

Jernbruk för Svenstorps hammar .

Saxholms slott . 63, 84, 122, 141, 150,

V. Slättom, fänriksboställe .

Andra gårdar: Vall och Skanem . 113,

Kummelön .

Ramholmarne . 63, 85,

Domaresäte .

Ättehögar .

141.

511.

513.

410.

etc.

333.

522.

419.

426.

216.

142.

217.

215.

216.
215.
513.
441.

218.
401.

85,
67.

396.

86.
86.
87.

211.

521.

522.
419.
212.
347.
142.
214.
214.

86.

550

Stenkummel . . 87.

Yisnums härad . 32, 51, 82.

Visnums moderkyrka . 203.

Säteri: Säby . 35, 83; 204, 439, 521.

Jernbruk: Björneborg . 419, 478.

Krontorp, Jonsbohl, Bäck och Emtekärn . 419, 420.

Osmundshyttor i Valls ström . 401.

Långerad, gammalt hemman . . . 83.

Sommersta och Vall . 113, 124, 141, 205.

S. Käfverud och V. Sund . 205.

Löfön . 166, 205.

Riddaregården . 205.

Backa, löjtnantsboställe . 124, 347.

Ljusås kapell . 205.

Domaresäte, ättehögar, bautastenar och stenkummel . 83, 84.

Kihls eller Fiskekihls annex . 141, 208.

Säterier: Nynäs . . 113, 141, 205, 209, 310, 465, 483, 521.

(X Nötön . 209, 522.

Kihlsbyn . 210, 464, 522.

Andra hemman: Munkerud, Munketorp . 209.

Hygnetorp, V. Nötön, Dyrön . 209.

Hjulsta, Broby, Medskagen . 210.

Prestgården, Prestön . 207.

Sörtorp . 445.

Ättehögar . 83.

Rudskoga moderkyrka . 113, 140, 205, 510.

Säteri: Svensbohl . 522.

Hemman: Sunnebohl, Frosterud, Guttebohl, Grän .... 206.

Bjurvik, Edet och Näset . 205.

Jarlsbohl . 33.

Skålanda . 84.

Faleholmen . 140.

Mo tull . 342.

Domaresäte . 83.

Ättehögar och stenkummel . 84.

Ny sunds annex . 510.

Säteri: Äng . 522.

Jernbruk: Håkanbohl och Liefors . 419.

Ölsbodarne . 510.

Rådd annex . 140, 206.

Säteri: Årås, som varit klostergods . . . 135, 140, 208, 522.

Årås hammar . 419, 426.

Agneholms slott . 33, 83, 140, 171, 207.

Agnebro eller Gullspång . 33, 117, 134, 430.

ÖSTRA SYSSLET.

55 1

Eketorp, kaptensboställe . 347.

Gullspångs tull . 342.

Stenkummel . 84.

Domaresäte . . . ... .. .... ,, . . . 83"

Väse härad . 32, 51, 87.

Nyeds moderkyrka . 326.

Bruk: Norum . 419.

Fösked, Lindfors . 419.

Molkom . . . 419.

Hökebro, Råglanda, Näshammar, Böckel . 419.

Hyttor: Acksjö, Mangen och Borserud . 401.

Elf sbacka kapell . 519.

Hamrar: Elfsbacka (Östanås) . 419, 470, 528, 537.

Elf sbacka hytta . 401.

Lersjön, prestgård . 519.

Yäse moderkyrka . 142, 210.

Säterier: Hammar. . 142, 211, 255, 298, 299, 461, 485, 521.

Gummerud . 521.

Ölmskog f . 465, 522.

Välinge . 471, 522.

Lund . 522.

Jernbruk: Glumserud hammar . 419.

och masugn . 398.

Hedningslottet . 87.

Hemman: Arnön af 3 gårdar . 142, 211.

Glumserud . 219.

Kalfsvall . 142, 211.

Ås prestgård, Torp, Rud, Vestanå, Munkhätta . 210.

Ve, fogdeboställe . 217, 436.

Rör, Moln torp . 217.

Såtång, Helgatorp . 211.

Ättehögar . 88.

Stenkummel . 531.

Fogelviks annex . 211.

Björke, löjtnantsboställe . 211, 347.

Hemman: Vång och Berg . 210.

Ökne, Hackerud, Lund, Spånga, Romstaf . . .211.

Ättehögar . 88.

Alster annex . 211.

Jernbruk: Alstrum . 419.

Forsnäs och Gunnerud . 418.

Gårdar: Prest gården . 210, 211.

Kihlsta . 476.

Gunnerud . 66, 418.

552

Stenkummel, runsten och ättehögar . 88, 531.

Filipstads bergslag . 395.

Har förr varit kalladt Värmlandsberg . 88, 142, 218, 307.

Och kallas ännu Fernebo af dess äldsta kyrka . 143, 218.

Hvarunder lågo Kapellsheds och Herrhults kapell .... 144, 219.
Kan ock ske, att denna bergslag blif vit kallad Nordmarken 151, 224.

Då stad skall hafva legat på Brattforshed . 143, 219.

Och Liibeckare drefvo här handel . 222.

Hit ske åtskilliga inflyttningar . 219, 318, 324.

Bergslagens previlegier . 220, 223, 250, 317, 320.

Bergslagens sigill . 224, 534.

Förlagsordning . 412.

Fogdar . 322, 441.

Bergmästare' . 440.

Filipstad grundlagd . 328.

Har många klagomål af bergslagen . . . 405 etc.

Brinner och utdömes .

Förvandlas till köping .

Här är torgdag .

oxmarknad .

Spångens manufaktur

Jerngrufvor: Persbergs .

Uppfordring derstädes .

Eld- och luftmaskin .

Rotering .

Långbans .

Uppfordring .

Finnmossen .

Strögrufvor .

Silfvergruf va : Torskbäcken
Koppargrufva : d:o

Gallmejagrufva .

Jernhyttor: .

Asphytta . .

Bohlhytta .

Damhytta .

Born .

Finshytta .

Fogdhytta . .

Grythytta .

Horsjöhytta
Hektorshytta . . .
Gräs Bosjöhytta .
Gammalhytta

. 407.

. 408.

. 407, 408.

. 409.

. 425.

20, 155, 221, 222, 321, 395.

. 397.

. 22.

. 397, 401.

. 89, 143, 223, 321.

. 397.

. 398.

. 321.

. 321, 322, 396.

. 396.

. 400, 535.

. 143, 210, 223, 307.

. 169, 223.

. 321.

. 143, 223.

. 223.

. 143, 223.

. 223.

. 321.

. 400.

. 143, 223.

ÖSTRA SYSSLET.

553

Kallhytta . 143, 223.

Kytthytta . 321.

Mögsjön och Mörtkärn . 400.

Nyhytta . 223.

Saxå . 143, 222.

Saxhytta . 222.

Skålkärnshytta . 400.

Torskbäcken . 223.

Storbron . 321.

Vekhytta . 222, 321.

Yngshytta . 222, 398.

Långbanshytta . 321.

Hamrar: Asphytta . 307, 309, 322, 404.

Damhytta, Fogdhytta, Finshytta . 404.

Hennickehammar . 322, 420, 424, 425.

Långbans, Mörtkärn, Nyhytta, Filipstads, Saxå, Stöpsiö 404.

Torskbäcks . 322, 404.

Yngshytta . 404.

Silf verhyttor i Hennickehytteelf , Kytthy ttebäcken och Fernsjöelf 308.

Gåsborns annex bygges . 515.

Silfvergrufvor : Långbansände, Stjerneberg och Gåsborn 322, 396.

Koppargrufvor : Stjerneberg . 322, 396, 473.

Jernhyttor: Dalkarsjön . 400.

Gåsborn . . 143, 223, 535.

Långbansände och Örlin . 400.

Elfsjöfors . 418.

Rämshytte gjuteri . 400, 458.

Jernbruk: Ericsdal och Gustafström . 418.

Örlin . 404.

Liljendals manufaktur . 425, 458.

Brattfors annex bygges . 517.

Hyttor: Brattfors . 404, 535.

Forshytta, Hedenskog, Svartå, Paradishytta . 400.

Hamrar: Brattfors . 404, 419.

Stad på Brattforshed . 115, 219, 256.

Kapellsheden . 144, 219.

Stenkummel . 531.

Nordmarks annex bygges . 518.

Jerngrufvor: Nordmarks . 20, 143, 223, 321.

Tabergs . 398.

Rotering . 397, 401.

Uppfordring . 397.

Jernhyttor: Grundsjön . 400.

Mokärn . 400, 401.

554

KEGISTEK.

Nordmark . 143, 223, 535.

Haborshytta . . 169, 223, 535.

Sandsjö (orätt nämd 223) . 398, 400, 535.

Stjelpshytta . 400.

I Nordmarks eller Yngshytte elfvar vore godt om bergslagen

egde krutbruk . 399.

Kroppa moderkyrka . 510.

Detta pastorat blir bergslag . 396.

Varit förut kapell . 307.

Kroppa kungsgård och kronobruk . 253, 283, 307, 309.

Grufvor: vid Herrhult . . ■. . 398, 528.

Ny kroppa . 398.

Jernhyttor: Åskogen . 223, 400.

Hättsjön . 400.

Herrhult . 308.

Gammalkroppa . . 400.

Nykroppa . 223, 308, 401.

Skarphytta . 400.

Svartsången . . 400.

Hamrar: Storforsverken, Storfors, Lillfors, Hättelf 418, 419, 424, 426.
Bosjön, Gammalkroppa, Herrhult, Skarphytta, Svartsång 404.

Silfvergrufvor : Hornkullen . 308, 321, 396.

Silfverkytta i Kroppa elf . 308.

vid Herrhult: Riddarön . 221.

Jordkullen . 88.

Lungsund annex . 514.

Hyttor: Bjurbäck . 400, 401, 473, 535.

Kungsskog . 400, 401.

Hamrar: Ackkärr, Bjurbäck, Matlång . 418.

Åminnefors . , . . . 419.

Stort tillämnadt manufakturverk vid Åminnefors . 424.

Manufakturi vid Bjurbäck . 425.

Ättehögar . 531.

Carlskoga bergslag . 315, 396.

Om dess första bebyggande på Bodaskog . 315, 396, 534.

Får bergslagsprevilegier . 396.

Om denna bergslags previlegier med Filipstads eller ock för

sig sjelf . 396, 409.

Får frihet på malmtägt vid Persberg, men har af tvång till

stor del vändt sig derifrån . 399.

Fogdar och bergsfogdar . 338, 433, 441.

Carlskoga moderkyrka . 316.

Säterier: Bofors . 316, 468, 476.

Jerngrufvor: åtskilliga . 398.

VESTRA. SYSSLET.

555

Jernhyttor: Björkeborn, Boelfven, Granbergsdal, Hållsjöhytta,
Immetorp, Knappfors, Låntorp, Limbäckshytta, Ölmfors-
hytta, Qvarntorp, Strömtorp, Sibbohytta, Silfverhytta,

Tväråhvttor . 400.

Jernbruk: Björkeborn och Bofors . 419, 425.

Degerfors och Valåsen . 418, 420.

Hvarest ock är manufakturverk . 425, 426.

Silfvergrufva och hytta vid Trosan . 396.

Knappfors ek och fördraget dervid . 268, 279, 317.

Svartelfs, Bofors och Timsbroarne . . . . . . . 431.

Bjurkärns annex . . . : . 514.

Säteri: Alkvettern . 316, 473, 521, 534.

Hyttor: Åsjöhyttan och Quäggen . , . . . 400.

Hamrar: Lanfors . 419, 473.

Carlsdals eller Garlsåsa kapell . 519.

Hamrar: Kortforsen . 418, 420.

Hytta: Carlsdal, nya Elfhyttan . 401, 403.

Vestra sysslet.

Fryksdals härad . 43, 60, 81, 184, 338.

Sunne moderkyrka . 139, 184.

Säterier: Björke f . 186.

Rottneros . 185, 522.

Amberg f och Helgeby . 522.

Gylleby . . . 139, 468, 522.

Jernbruk: Forsnäs f . 418, 419.

Gålsjö, Rotneholm, Rotnedal, Skarped . 419, 420.

Björke, Stöpafors, Antonström, Löfstaholm . 420.

Lersjöfors, Löfstaholms och Stöpafors manufakturverk. 425, 426.

Ambergs marknadsplats . 394.

Prestgården . 185, 304.

Andra hemman: Rottna, Ed och Tosseberg . 81, 186.

Jättekärn . 60.

Laggaregården och Kolsvik . 185, 186.

Skinnare-, Gjutare- och Folkegårdarne, Sun-

neby, Kolsnäs, Kolsgård . 186.

Skinnaregården, kapteniöjtn.- och Angersbyn fänriksboställe . 347 .

By kapell . 186.

Ett kloster . 185.

Stenkummel . 81.

Gräsmarks eller Uddheds kapell . 516.

Jernbruk: Högfors manufaktur . 425.

d:o masugn . 538.

Stensrud . 59.

556

Spanskryttarebacken . 494.

Mångshöjde grufvor . 398.

Östra Emtervik annex . 186.

Jernbruk: Gålsjö . 420.

Vestra Emtervik annex . 517.

Hemman: Kisterud . 172, 517.

Fryksände annex . 187, 426, 532.

Jernbruk: Ohlby och Thorsby . 420.

Yägsjöfors manufaktur . 426.

Åsteby och Bada . 187, 418, 420.

Andra gårdar: Thoresby . 48, 81, 187.

Vestan vik och Prostbohl . 187.

Skansbron . 187.

Sundsbron . 431.

Vitsands kapell . 187.

Domaresäte, stenbro i Fryken, stenkummel . 81, 82.

Östmarks kapell . 520.

Uppbygdt af hemmanen : Östmark, Mellmark, Sörmark, Lån-

och några finnhemman . 520.

Lysvik annex . 186, 426.

Forsberga masugn . 398, 401.

Berga . 187.

En surbrunn dersammastäds . 521.

Jösse härad . 42, 78.

Köla moderkyrka . 34, 78, 183.

Jernbruk : Adolfsfors . 367, 420, 425.

Noresund : en i hopp varande planteringsskola för hela länet 388.

Prestgården . 304, 504.

Andra hemman: Ragnerud . 496, 501.

Lesserud . 501.

Gryttwe . 501, 504, 506.

Ättehögar . 78, 79.

Eda annex . 34, 78, 138, 184.

Om krig härstäds läses på flera ställen.

Morast skans . 492, 514.

Emteruds skans . 491.

Eda skans . 497, 499, 515.

Silfverberg på Fjällskog . 396.

Åmåts masugn . 401.

Hemman nämnas: Morast . 131, 138, 492, 500, 501, 507.

Magnor . 492, 504.

Mellby . . . 131, 138, 501, 509.

Hvittensten . 167, 184, 492.

Nohlby Stom . 183, 501.

YESTEA SYSSLET.

557

Hammar . 492, 501, 509.

Heljebohl . 492, 500, 501.

Långlanda . 492.

S. och N. Emterud . 492, 501.

Tälla . 492.

Håfvelsrud, Hålteberg, Ås, Kyrkoskogen,

Kortlanda . 501.

Västby . 501, 509.

Vestgården . 501.

Haga . 501, 509.

Som tillika med Nolby och Västby är k. Carls högqvarter . 507.

Jernskog annex . 191.

Gårdar: Tömte . 192.

Nolgård och Gunnarsrud ; dessa gårdar brända ... 501.

Stenkummel . 79, 184.

Skillingmark annex . 192.

Gård: Boda . 504.

Skans . 492.

Arvika moderkyrka . 180.

Prestgården, Arvika by kallad . 138, 304.

Säteri: Vik . 462, 467, 521.

Gwmarskog annex . 138, 181, 395.

Blir knektfri . 343.

Jernbruk: Sälboda, Nolsjö, Arvikanderström . 420.

Manufakturverk: Fridros . 425.

Mörtelf, Träskog . 425, 326.

Kopparverk: vid Träskog och Fridros . 396, 479.

Silfververk . 396.

Andra hemman: Ingersbyn . 138.

Bortan . 138, 500-

Åmåt och Skramle . 138, 152.

Träskog . 182.

Gränsjön . 500.

Gärdsåsheden . 34.

Gunnarskogsfors . 64.

Elgå annex . 182, 532.

Säteri: Berg . 79, 462, 521.

Jernbruk : Elgå . 420.

Fröbohl . 182.

Marknadsplats: Sulevik . 45, 79, 155, 182, 394.

Föreslagen till stad . 426.

Thorge skälla . 1 9-

Jösseforsen . 79.

Åhsbohlsfors (Usbodafors) . 80.

558

Stenkummel . 79, 80.

Ny annex . . 182, 532.

Säteri: Rud . 462, 521.

Norserud . . 462, 467, 468, 522.

Öna f . 462.

Tostebohl, löjtnantsboställe . . , . . 62.

Vagge, fogdeboställe . 436.

Brunskogs moderkyrka . 182, 294, 331.

Jernbruk: Brunsberg . 419, 425.

Rinnefors, Reinholdsdam . 420.

Edane och Skärmnäs marknad . 394.

Spångedalen . 138,

Boda annex . . ,....: . 294, 331.

Jernbruk: Nohlby .

Mangskogs kapell .

Nordmarks liärad .

Holmedals moderkyrka .

Prestgården .

Kungskällan .

Karlanda annex .

Töcksmark annex .

Fogelvik annex .

Östervallskog annex .

Silbodals moderkyrka .

Sibbendals-slägten .

Hemman: Backa gård .

Marknadsplats: Strand och Årjeng

Silleruds moderkyrka .

Snarkils manufaktur .

Stenbro i Jernsjön .

Ättehögar .

Blomskogs moderkyrka .

Prestgården .

Buresås slott .

Domaresäte .

Trankil annex .

G111bergs härad .

Afgudatempel derstädes .

Gillberga moderkyrka .

Säterier : Onstad .

. 420.

. 518.

43, 61, 138, 151, 224, 346.

. 132, 138, 189.

. 304.

. 190.

. 191.

. 191

. 139, 190, 513.

. 118.

. 190.

. 394.

. 139.

. 425.

. 531.

. 80.

. 190.

. 304, 540.

47, 58, 80, 126, 139, 190.

. 531.

. 190.

. 41, 42.

. 54, 71.

. 110, 136, 177, 529.

. 177, 466, 522.

Hasslerud, Hälsbäck, Björnö . 522.

Gårdar: Gillberga gård . 42, 47, 63, 71, 177, 304.

Esketan, N. och S. Aspsäter, Västby, Sandbohl . . . 177.
Nysäters marknad . 394.

YESTKA SYSSLET.

559

Ökne, boställe . 443.

Kanikekullen . 177.

Skogskälla . 521.

Ett slott i elfven . 71.

Ättehögar . 72, 529.

Stenkummel . 72, 529.

Långserud annex . 178.

Jernbruk : Kohlsäter . 420.

Kastensbohl, kaptens*, Torp, löjtnants- Åsenskog fänriksboställe 347.

Fredsfördrag vid Kohlsäter . 134, 136.

Här har legat Åsneskogs kapell . 178.

Och Lönskogs kapell . 178.

Stafnäs moderkyrka . 178.

Säteri: Stömne . 521.

Koppargrufva dersammastäds . 396.

Jernmasugn d:o . 398, 401.

Hammar d:o . . . . 420.

Fästning på Rudsklätten . 47, 71.

Näs, Ryd, Sätherbo . 179.

Näs, fänriksboställe . 347.

Bässebohl, Häradsskrifvareboställe . 441.

Stenkummel . 72.

Vermshog annex . 72, 131, 137, 180.

Strands gård . 56, 123, 137, 180, 255, 464.

Glafva annex . 136, 179.

Dit skall hafva skett pilgrimsfärder till ett kloster 112, 136, 179.

Säterier : Grimsbohl f . 440, 522.

Hildringsberg . 466, 522.

Jernbruk: Glafsfors . 420.

Knollsgård . 137, 515.

Atlesö . 67, 72.

Stenkummel . 72, 73.

Högeruä kapell . 515.

Silfverberg vid Hornvik . 396.

Stenkummel . 73.

NB. Om antiqviteter läses . 43, 44, 66, 82, 83.

Till Kungl. Bibliothekarien och Assessorn
Herr C. C. Görwell.

Dessa sidor bli de sista och. ehuru emot både vana och
kanske anständighet, bör jag dock icke förbigå att betjena mig
af tillfället och med få ord göra redo för mitt långsamma ute-
blifvande.

Sedan de 2 förra tidehvarfven genom herr commercerådet
och riddaren Christian Arfvidssons gynnande förlag voro färdiga,
var ingenting mindre obiiligt, än att ju bemälda herre borde
hafva sin betalning, innan jag finge till afyttring lösa exempla¬
ren; men som detta ej stod i min förmåga mera då, än när
jag gjorde lånet, så har ej heller varit mig möjligt att fort¬
sätta tryckningen af sista tidehvarfvet, förrän större delen brann
upp i Ghristinehamn, och jag merendels måste göra allt nytt,
sedan Gud uppväckte de förut nämda resp. herrar och män till
hjelp af bokens slut.

Eskil Lindfors hade åtminstone hjelp att renskrifva Andans
skådetom; jag har måst göra allt ensam, så godt det ock är.
Men herr assessor Adlerstams hjelp och möda vid correcturen
får jag evigt vörda.

Beklagligen skall ock hafva händt, att vid nämda elds¬
våda uppbrunnit flera exemplar af 1,000, dem välbemälda herr
commerceråd och riddare sändt till Värmland till afsättning och
sin betalning; men af det Påfviska har jag ej egt ett enda,
utom det jag för några år sedan köpte, och hade äran sända
M. H., så att jag nu mera knappt mins dess innehåll; men det
kan jag ej glömma så lätt, att vid alltsammans kan jag ej
ännu räkna 2 1 riksd. samfäldt för 2 1 års möda.

Blir jag nu ändtligen satt i stånd betala allt, hvad detta
kostat mig, skall jag nöjd lefva mina öfriga dagar så svåra,
som de förutgångna, och ändå räkna mig för en lycklig bok-

561

skrifvare, om jag kunnat gagna någon med det magra handt-
verket. Emellertid kan ingen neka mig att inom mig sjelf tro
och tänka, det hittills har väl ingen värmländing tagit bok i hand
för mindre hugnad. Jag skulle ändå icke vara obenägen att
fort lemna Andra delen till Värmers fägnad och missgynnares
afund, om icke en grefve Mörner, en baron Tilas, en bergsråd
Stockenström och flera mina forna påkörare lagt sina stafvar i
grafven. Dock Gud ske lof! Gustaf III lefver, som ock vill
känna Värmland. Jag har äran etc.

Ödmjukaste tjenare

j Erik Fernow.

Göteborg den 28 Juli 1779.

Ofversättning

af det i “Beskriftiing öfver Värmland af Fernow“
förekommande latinet.

I förordet till läsaren:

7 not

8 » l).

» » 2).

» » »

10.

» » *).

Vermia antiqua & hodierna = Värmland förr och nu.
eontinuation = fortsättning.

pessima quaeque mali = åt de onda allt del värsta.

Festinantes ealami prseeipiti perieulo ruunt = bråd¬
skande scribenter misslyckas.

Tu mihi Caesar eris, nuper tibi earmine dixi;

Heu mihi! dieendum nune: mihi Caesar eras. =

Nyss jag yttrat i sång: du mig en Ctesar skall vara;

Nu dock säga jag får: för mig en Csesar du var.

Qui struit in triviis, multos habet ille magistros. =

Den som vid vägskäl bygger, får läromästare många.

Arehivo Vermlandieo var ett samlingsverk af Fernow,
hvilket nu förvaras å Carlstads gymnasiibibliothek.

I Beskrifningen öfver Värmland:

2 not 2). Gulo in planieie eandida = en järf i hvitt fält.

3 » *). Derivation = härledning.

» » ). Eneomium Vermlandiae. Loftal öfver Värmland ; en skrift

af Jonas Wismenius död såsom kyrkoherde i Wisnum 1652.

6 » 4). Gyllenii Diarium. Petrus Gyllenius, född i ölme 1622 död

såsom kyrkoherde i Bolstad 1675, efterlemnade ett Diarium
= Dagbok, som i manuscript fins å Carlstads Gymnasiibiblio¬
thek. Detta arbete, som med understöd af statsmedel blef af
finska statsarkivet utgifvet i Helsingfors 1882, innehåller mvoket
af intresse för Värmländingar.

Manuscript = skrifvet för hand, handskrifvet.

13 » 2). Expeditio militaris = ledungsfärd = härnadståg.

563

Sid 14 not 1). Dissertatio de Dalia; en beskrifning öfver Dahl af L. Hes-
selgren, född i Steneby 1686, död såsom kyrkoherde i Fryks-
dalen 1755.

J»

44 »

45 »

54 »

» »

55 »

135.

138.

144 »

153.

157 »

158 »

181 »

198 »
206 »

207 »

211 »

1) . Vermia litterata = Värmlands literaturhistoria af biskop

Anders Rhyzelius, född i Ods prestgård i Vestergöthland 1677,
död såsom biskop i Linköping 1761.

2) . Seondia illustrata; en svensk rikshistoria af professor Jo¬

hannes Messenius, född 1579, död 1636.

*) och ’). Episeoposeopia sviogothiea: svensk stifts- eller bi-
skopskrönika af Rhyzelius.

8). eommunieerat = delgifvit.

'). Dissertatio de nobili illa provineia Vermeland = be¬
skrifning öfver den ryktbara provinsen Värmland, tryckt i Lund
1690, är ett arbete af Lars Kaarberg, född i Frykerud 1650,
död som kyrkoherde i By 1728.

Kilarus Kuratus = Kilarus kyrkoherde.

Nieolaus de Tingvaldum Canonieus Skarensis = Nico-
laus från Tingvalla, kanik i Skara.

Sabb. ante fest Phil. & Jae. = söndagen före Filips och
Jacobs dag.

1). Dissertatio de Reg. Verm. Metalliea = Beskrifning öfver
Värmlands berg; ett arbete af Fernow.

Ornne nimium noeet = För mycket af allt skadar.

1) . Ave Maria = Heliga Maria I gratias Domino dieo =-

tacksägelser bringar jag Herren. Mariam oro meeum labora,
miserere = Jag beder dig Maria, hjelp mig, förbarma dig.

6). Credo in Dominum Deurn = Jag tror på Herren Gud;
omnipotentem = allsmäkdg; in seternum = till evighet;
eanetorum Communionem = de heligas samfund.
Gaudeamus igitur, juvenes dum sumus — låtom oss
alltså fröjdas, medan vi äro unga; post molestam Senec-
tutem nos habebit humus = efter den besvärliga ålder¬
domen skall jorden hafva oss.

4\ Virgo dum elamat, e Coelis angulus adstat =

Midt under jungfruns rop, från himlen kommer en engel

Pereussa gladio dat lae pro sangvine eollo

Och från afhuggen hals rinner mjölk i stället för blod.

e). Disputation de Monasterio Värnhem = disputation om
Värnhems kloster.

2) . Annos a Christi nativitate post quadringentos et

quarto post nonaginta sub Episeopo Brynolphe Prse-
sule terno dipietum annum dum lit MCD seriptum =

Ar 1494 efter Christi födelse för tredje gången målad under
biskop Brynolfs tid.

s) och 4). SviOgOthia munita: ett arbete af biskop Rhyzelius
i Linköping om Sveriges slott, fästningar, kungsgårdar m. m.

l\ Anno Dm MCDXV die assumptionis B:te V.gis = år

1415, den saliga Maria? himmelsfärdsdag.

564

Sid. 224.

244.

» 256 not 2).

* 261.

» 270 » 2).

Stockholm Anno Domini MCDXIII Dominiea Palmarum
Nost ro suh Seereto = Stockholm, Palmsöndagen 1413
under vårt sigill.

Patria Ubi bene — mitt fädernesland är der, hvarest jag
befinner mig väl; ubi paseor non ubi naseor = der jag
har mitt uppehälle, icke der jag är född; ubi notus non ubi
natus eram = der jag blef känd, icke der jag blef född.

Dissertatio de ferro in Sveeia Malleato = beskrifning
öfver smidesjern i Sverige.

Årtieulis Örebrogiensis = Örebro artiklar.

Carolus dux, Gustavi regis filius vindiee fato =

hertig Carl, konung Gustafs son, ödet hamnar.

» 314 » '). Denna vers är af okänd hand sålunda öfversatt :

Frågas, när lärdomen först, här började taga sitt säte,

Och när ett eget bo, skolan har vunnit en gång?

Carl, blott hertig ännu, men erhänd arfving till riket,

Då gaf Värmland lag och de betryckta sin rätt.

Var han i staden ej sjelf, Laurentius förde hans talan
Denne var höfding då. Botvid nämdes hans far.

Sigfrid kallades han, som Guds ord lärde i staden
Och, som för Herrens hjord, då till en herde var satt.
Jonas borgmästare var och hans embetsbroder Canutus.
Olofsson var deras namn. Bröder de voro dock ej.
Ungdomens siDnen här skola mogna i kunskap och dygder
Christel bevara du sjelf hamnen för lärdom och sång.

» 355 » 1). At loeus preeibus meis relietus est nullus = det lem-

nades intet rum för mina böner.

» » » 2). in tranquillitate (quam ego omnibus honoribus (one-

ribus dixissem) Iongissime antepono) reliquam setatis
mese partem quantulam eunque eonterere deerevi =
i lugn, som jag sätter långt framför alla äreportar (besvärlig¬
heter borde jag säga) beslöt jag tillbringa min återstående korta
lifstid.

» » » s). Romani . . . augentur är öfversatt i texten.

» 357 » 2). Risum teneatis amiei = hållen er för skratt, go’ vänner 1

» 358 » 4). Synodus Petrina & Fastingiana = sammanträdet vid

Permessan och Fastingsmarknaden.

» » » 7). är öfversatt i texten.

» 367. Adest Mseeenas, non deerunt Marones =

Fins en gynnare blott, skola vitlerlekare finnas.

» 411 » 2 . Torva Letena Lupum sequitur, Lupus ipse Capellam

= En ohygglig lejoninna följer vargen, vargen sjelf geten.

» 448 » 1). Nune eantanda - Magna Tue = Nu bör vår faders lof

och godhet besjungas; men detta besvär är förgäfves; mera
värd oförgänglighet är den. Mycket önskar jag, att du må
lefva och verka under många år till stor båtnad för ditt folk.

» 457 » *). Qui stetit eloquio . Då staden Sendomir ligger invid

floden Weichsel och Sanus är en biflod till Weichsel så bety-

565

der denna vers »att Weichsel, som ofta stannade i sitt lopp
vid hans vältalighet, då han ännu lefde, och häpnade öfver
dessa behagliga ljud, må då hon går förbi hviska hans lof ur
vågornas midt och Sanus prisa hans namn ur det skummande
vattnet.

Sid. 459 not '). Barclajus talar i detta ämne: At nee dieant se ete .

Men ej heller må de säga, att de besväras af en alltför stor
mängd af dylika snillen, att hvarken de eller staten öfver
hufvud räckte till för alla dessa. Det vore väl sörjdt för men-
niskoslägtet, om tillgången på framstående andar vore så stor
att sedan staternas embeten blifvit fördelade emellan dem, några
ännu funnes qvar lediga, hvilka voro till öfverlopps och af
försynen gifna åt verlden såsom en gåfva utan gagn.

» 474 » s\ Ssepe mihi vident .... Ofta tycker jag mig ströfva omkring
på de skogiga åsarne och der bygga mig en liten hydda, der
lyckan skall härska.

» 490. Nimis longe petitum = alltför långsökt.

» 494. Invia virtuti nulla est via = för dugligheten är ingen väg

(ofarbar =) omöjlig.

Förkortningar

A. C.
c.

camr.
comr.
d ä.

D.
e. g.
eto.

g. m,

h. e.
h. o. h.

id.

ibd.

k.
1. c.
m. fl.
m. m. fl.
m! m.
mag.

m.
M. S.

neml.
NB.
o. m. s.
omkr.
ofr.
o. s. v.
P-

B. B.
S

sål.
s. k.

st.
t. ex.
v. p.
V.
Ö.
t

= Anno Christi = år efter Christi födelse.
= circa = omkring.

= eamrer.

= comminister.

= det är.

= Doctor.

= exempli gratia = till exempel.

= et cetera = och så vidare.

= gift med.

= hoc est = det är.

= helt och hållet.

= idem = den eller detsamma.

= ibidem = dersammastäds.

= konung.

= loco citato = anförda ställe.

= med flera.

= med många flera.

= med mera.

-- magister.

= d:o

= manuscript = handskrift.

= Norr.

= d:o
= nemligen.

= Nota bene = märk väl.

= och mera sadant.

= omkring.

= ofrälse.

= och så vidare.

= pagina.

= riksråd.

= Söder.

= således.

= så kallad.

= stycken.

= till exempel.

= vid pass.

= Yester.

= Oster.

= död.

Rättelser

I företalet:

pag. 8 raden 28 uppifrån står slag. skall vara slags
» 10 » 11 » » urskiljning » » urskillning.

I sjelfva B es Jer if ningen :

pag

. 5

raden

uppifrån står:

gränsesjön

skall

vara:

gränssjön

han

hon

kärn

tjärn

Oster

Öster

Halåen

Halån

åen

ån

Medskogsåen

Medskogsån

baran

hamn

Diff

Diss

oeh

landsfolket

landtfolket

Pergsberg

Persberg

Rummehojden

Guramehöjden

sednare

senare

Gärdsåsheden

bebott

bebodt

stadnade

stannade

heldst

helst

enda

en enda

ech

och

113

vidlyftiga

116

torsskodd

torrskodd

119

Värmlrnds

Värmlands

129

andet

landet

136

Isar

164

binsidan

hinsidan

166

Madnus

Magnus

180

vissa

193

pigan

pigans

201

ämna

ämne

204

att

216

numer

numera

224

osh

och

225

Kvista

Knista

229

arbetats

arbetas

292

gicke

gick

568

297 raden

34 uppifrån står:

lagmun

skall

vara :

lagman

301 »

» >

Gyllenstralile

Gyllenstråhle

302 »

» »

Erlund

Erland

319 »

» »

igenfunnet

igenfunnit

328 »

» »

des

dess

336 införes om

man så vill,

pagina för rubrikerna

sålunda:

I. Om landets verldsliga styrelse . pag. 337.

II. Om landets andliga styrelse . » 353.

III. . Om folkets tillstånd och lefnadssätt samt landets beskaffenhet » 367.

IV. Om landets höfdingar, regem. officerare, lagmän, häradshöf-

dingar, fogdar, superintendenter, biskopar, prostar m. rn... » 431.

Y. Värmländingars adelsmatrikel . » 460.

VI. Besynnerliga och ovanliga händelser i Värmland . » 485.

VII. Om krig . » 490.

VIII. Om märkliga orter . » 509.

Pag-

344

raden

38 uppifrån

står

: tillka

skall

vara

: tillika

345

svärt

svårt

355

h3ndelse

händelse

370

stor

så stor

376

kändt

känd

377

gammal

gammalt

378

folk

folk och

388

2 gånger: rötter

nötter

misslycksts

misslyckats

397

utstrykas

Persbarg

vara

: Persberg

stog

steg

401

Orlin

kergmästardömet

bergmästardömet

409

så och så

så och så mycket

418

Alkjärr

Ackjärr

424

jernmunufakturverk

jernmanufakt urverk

429

detta

det

431

Fryksände

Fryksände 1 )

447

bistridt

bestridt

460

lund

Lund

462

Charles

Charl.

Bryntesson

Bryntessons

464

förra

förra fru

465

kan

han

säseri

säteri

470

Trelieben

Treileben

476

undkomt ill

undkom till

477

hon.

kon.

479

tjente sig

tjente sig upp

500

närmaste

närmast

3 JA 1901

Utgifvarens slutord.

Då jag nu slutat detta mitt dristiga tilltag att utgifva:
“ Beskrifning öfver Värmland af E. Fernow* , så får jag
säga, att jag icke gör det i samma sinnelag, som Fernow
slutade sitt arbete: uttröttad, uppledsen och glad att “ändtligen
få sätta ände“ ; utan tvertom glad, aft jag lät alla “om och
men“ fara och dristade mig att gripa verket an. Det har
nemligen allt mer och mer fröjdat mig, att så lära känna min
kära fosterbygd det sköna Värmland, “kronan bland Svearikets
länder0, som denna “Fernows beskrifning0 låter en göra; att
se, huru i sanning dyrbart det stora arf är, som våra förfäder
åt oss öfverlemnat, då de så fått arbeta, blöda och dö för att
uppamma och bevara det åt sina efterkommande; och jag
önskar, att studiet af denna bok måtte väcka samma känsla
hos alla Värmländingar och så uppelda kärleken till fosterbygden.
Sjelfva boken har ock under mitt arbete blifvit mig dyrbar och
af allt högre värde, när jag fått blicka in i det verkliga jätte¬
arbete författaren nedlagt derpå, och hvad som genom hans
outtröttliga möda under alla mötande vidrigheter blifvit om
vårt Värmland för all framtid bevaradt. Hvad Fernow ej af
sin samtid fick skörda, det skall hans bok i framtiden åt honom
allt mer och mer vinna: efterkommande skola led för led allt¬
mer af hjertat kunna hembära honom tack, för hvad han gjort.

Att min upplaga af “Fernow" vidlådes af många fel och
brister är något som jag alltför väl märkt och derför nu på
slutet medelst förteckning å “Rättelser" sökt afhjelpa, men
många nog torde ändock återstå; dock torde dessa ej vara af
större betydenhet, än att boken ändå är väl värd att ega.

Trots sina fel och brister har dock boken vunnit en
oväntad afsättning bland Värmländingar både inom och utom
stiftet, ja t. o. m. i Finland och Amerika, och då jag näst

570

bokens eget värde har att härför tacka mina gynnare och
vänner, särdeles bland mina herrar embetsbröder, så får jag
härmed hembära till dem mitt hjertliga tack för hvad de i
detta afseende hafva gjort.

Arbetets utgifvande har dragit ut på tiden långt utöfver
hvad ämnadt vai, hvartill flera orsaker medverkat, såsom dels
en mängd hopade göromål å tryckeriet, dels att jag, som sjelf
läst korrekturen, ej bott på platsen och derför åtskillig obe¬
räknad tid förspilts på korrekturens fram- och återsändande;
dock torde detta ursäktas, när man tar i betraktande den om¬
sorg, som å trycket i boken blifvit nedlagd, hvarigenom den
blifvit snygg och prydlig, och inbunden i sina prydliga och bil¬
liga permar, på framsidan försedda med Värmlands vapen, blir
den en verklig prydnad för hvarje hem och bibliothek som
förses dermed.

De latinska uttryck och sentenser, som förekomma, har
jag med benäget biträde fått öfversatta till deras hjelp, som
ej förstå deras innehåll.

En förteckning å de i boken förekommande förkortningar
och deras betydelse har jag ock uppsatt.

Må nu denna värdefulla bok få plats i hvarje Värmländskt
hem och hvarje sockenbibliothek, såsom den är det värd.

Kyrkerud, Seffle i Sept. 1899.

0. Norstedt,

comr.

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Texts

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Beskrifning öfver Värmland : afdelad i sex tidehvarf : tvänne under hedendomen och lika många under påfvedömet och lutherska tiden : jemte en kort inledning om landets läge, namn, vattendrag, bergsträckningar, skogar m.m."

See other formats